Arkiv för nordisk filologi

This is a reproduction of a library book that was digitized
by Google as part of an ongoing effort to preserve the
information in books and make it universally accessible.

Google books Före

https://books.google.com

fa]:

Google

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap
som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer för användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.

Vi ber dig även att:

e Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke
Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

e Avstå från automatiska frågor
Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

e Bibehålla upphovsmärket
Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

e Håll dig på rätt sida om lagen
Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google boksökning

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben
på följande länk

JRs Ei Do

FA
FELNES

TE SIR le
SS Pra LERA
a CR + /
SÄL Sr

Lå
3
Å js

Z

PE

Cr
så

fa
-

Tr

a

NS
>
.

é
-

ETTAN

Re

(EL
KAY

;
- Vad
-
es PN
Fa JA
Pr

4

DG
OCK

RAG
LJ
'$å
NOR
Au
. KODE
KNX

RR
A= RS s
REL pg
ESA

WT. YA
[3
AN
.

NE
VAL

( KJEv
WYL

K

NA

NSL PYNT
Was AR 6
RE

vd pt SYLT BIE fo SUK SN
var JNA

SERA SA ns SEA kg GAR SRS fr g E Fog
SG EXET SA Ar

RN
AT
v
i N

/ -—

SN

Sö AN

RTL CR SEG
SVEN Lan SÅ mr JE TR
FAR FR 5 ip SRS EDTA RE

FRA

NNLÅSRN. sy!
AY LAK
AS KEN

ER BARSK Ena a ST / | | 5 OR r C
fr / j a 4 s NG se 4 ” SIR AR d r
; . 4 -S rd Sr j SN - NE n , PIA . sr re
d dé Fö - p w BA SN
sf - . - - ok
. d - — 4 pd / be vv:

Sr - 3 AR
> / K - 7 q . PA

SA

EE

öv, A Å å 3 - g MÅ

sjön äp j , - i Ö É | C . pe
FEL Re TE - Fr / y E : é SENSE Ar
Sör a I ; | | : / b ” - . - £y fé IRS f
pd rk LAR AA Kg » - y K / ;
RN S LAM WE if -
- Ed Sp KALAS

8 SEP

(IM
4
NV

Pr SES ; AN | ; - £ - 3 2 b ; . v - g
TRE RASEN

As
DN FN

FED TAS så
BEE

- AES Fd

VU

OK

ÖN
NON

CK
OR
SN

a. NOR

q
NA

(

av

Å

SOV
vy,
UTN v
AR

ÖN
NW

AM
VON
V Hu RN

SN

LR VESA RE J SVEV VET BS TT Flen SYV NT UT Se SE an TE RETA RN!
NÅ , Cy Ly b å ov Nl
i . c, 4

NA AMS AR J IN Må ON Prel ha SA mad 4
'

NÅ

j
KO

NN

Fil

FI
.

)
on
1

FEV

KO NI
ANOR

4
,

öFRTG

.
CN

hb
VARM
AYVON

By”
f
ON

ör wan 4

Sat 0 RN
TS FAT
- . wid - bar | 4 -
(3, Yr KHAN a
stR RR KN RE KN or

VEYNIOGAN py

AA ARD,
FER i
EPN BIN Si
IV Ef rg FRAR Ar -
öLe AEG FERRAN - . o i ” Fn SLADE

POLE RR TYSY CL BSTA

FF 6 - fer ss

ES - Sr g SPIRE ; ” 4 j - p mm p ds dSföd vr dv

Sm SVA OM 6) rer KATNR So NV AR AS STEN Sa ps PIC ; SIF AA dö 4 ” Vär CER Vere TOTTA SN IAS
RÅA Fr TR fr FAR SENARE FA Vad ; a | PE Sa ; fé FI - (RE h KRA PVE Che

Necah ta

are — er OrPo Fen Or, 0et
- os Tod bran ren dr lt gr re 4 mor SHEET
. Ä b å bv | s ; V å 2 Er
oQ—- - ä kw I: amatefRT Tf fromme -—
ee 90 me OR re Fre fr mee nd LA SR SS eve e—vv TR MA PIFF BR — eV teen » — ”Y Pre: Br, få dd rd FÅ br Petr er
| NN Torn AR LISA)
- ke i , - å i j
KASSE : l SytäTinsfleld tutet need slalre red - z h N —
- h $ s (ite frrarinnielelene lg ot öv it 4 : FÖRSTA srsitslegtlesttts - + teretiv rev ge flats |
FR VOEHET plör 2 farslefeilil ANA IHelg.osle böälåe trist bjjetentl IN Wee re åa STR sk Kr CV MES is ir Ae K vatid 5 Ta NE PETS PRV - | EN
RR LIF RTPIT NOT = 2 rlejjt ; FESRISLA Ng Fe | :
PMA Prost PTT Pisa vig:ee fört FR PSPEteNAP RI AtiArAk0 svd kålerg bMnis fadele Al AASREERATR TREE TTR 000 5 8 155 55 ATTAN ER ra a a Ste ADIA MIN dagtaejere Nm Frans

AASE IEA Sole kela lenn ie ala old lata tele ena Lila

THE UNIVERSITY
OF ILLINOIS

"Return this book on or before the
Latest Date stamped below.

University of Illinois Library

5

Va

Li61—1I141

ekar
PARTON
FEST.

Ha v Google

ARKIV

FÖR

NORDISK FILOLOG I

UTGIVET UNDER MEDVÄRKAN AV

JOHS. BRONDUM-NIELSEN GUSTAF CEDERSCHIÖLD VERNER DAHLERUP
HJALMAR FALK OTTO Von FRIESEN MARIUS H/AEGSTAD
FINNUR JÖNSSON EVALD LIDÉN

GENOM

AXEL KOCK.

FYRTIOANDRA BANDET.

NY FÖLJD.

TRETTIOÅTTONDE BANDET.

ef

C. W. K. GLEERUP. OTTO HARRASSOWITZ
LUND. LEIPZIG.

LUND 19286. ,

LUND
HÅKAN OHLSSONS BOKTRYCKERI
1926

434.505
AT

v.4 21
Innehåll.

C. W. von Sydow, Folksagan såsom indoeuropeisk tradition 1
Johan Palmér, Reformatorerna och översättningen av Nya

testamentet 1526. I, II.sssss....sc.scco0sersrorereerren 20 (och 134)
Axel Kock, Studier i västnordisk grammatik. I—TIITI ...... 61
Björn K. bPöröélfsson, Anmälan av »Jöhannes L. L. J6-

hannsson, Nokkrar sögulegar athuganir um helztu

bljödbreytingar o. fl. i islenzku, einkum i midaldamålinu

(1300==1000)3- sägassnars saneras ns ET re NER TI
Elof Hellquist, Anmälan av »>Danmarks Stednavne NR 1.

Sämsos Stednavne udgivet af Stednavneudvalget» ...... 82
Bengt Hesselman, Nekrolog över Adolf Gotthard Noreen 384
Felix Genzmer, Der Dichter der Atlakvida .................» 97
Johan Palmér Reformatorerna och översättningen av Nya

testamentet 1526. I, Il.sssossssssoseseeeseorernrrersrrr (20 och) 134
Finnur Jönsson, Nogle bemeerkninger om behandlingen

af sprog og form i eddadigtene ..........sssseerceserersersrrs 193
Finnur Jönsson, Eddadigtenes samling ...............ss.s.s>- 215
Kemp Malone, Danes and Half-Danes ............ssososrsrsero 234
Didrik Arup Seip, Norske innsjönavn ..............sss-ss.es 241
Jöhannes L. L. JÖöhannsson, Svar .........ssssssAhrsessrsrorea 216
Stefån Einarsson, Anmälan av »Islandsk Grammatik:

Islandsk Nutidssprog af Valtyr Guämundsson> .......... 281
Elof Hellquist, Anmälan av »Ortnamnen i Göteborgs och

Bohus län. I. Ortnamnen i Sävedals härad jämte gårds-

och kulturhistoriska anteckningar? ...........ssssssessssrrörser 283

Evald Lidén, Svenska ordförklaringar ...........sssssosssssesss 289
Gustav Neckel, Zur vorgeschiehtlichen beugung männ-

Ticher-H:Slätdmö Mslsopdess tess arsnssön öste sets ended 304
Karl Helm, Die Zahl der Einherjer... .mssssessssssserererserer 314
Dag Strömbäck, Kommentar till Västgötalagen I, JB 20 320
Konstantin Reichardt, Der Dichter der Atlakvida ...... 323
A. G. van Hamel, Anmälan av »Sigurdur Nordal, Völuspå.

Gefin ät med skyringum» RER SER ERRIN OS BRANN 3217
C. W. v. Sydow, Anmälan av »Knut Liestöl, Norske /Ette-

sogor. Med bilete og 1 kart? ss..ssm0 oeeoeesrersesrrrrerrrrrr 334

Ebbe Kock, Anmälan av »Äldre Västgötalagen översatt
och förklarad av Nat. Beckman. (= Västergötland. Bidrag
till landskapets kulturhistoria och naturbeskrivning. B:3.)» 337
John Loewenthal, Die unaspirierten Tenues des Hollän-
CISCIIÖTI pa6 datan dne Lön SOA TN Sr Ne Ed 342

Folksagan såsom indoeuropeisk tradition.

Folksagan såsom forskningsobjekt. Att folksagan
har ett poetiskt värde, som gör den förtjänt av litterärt bildade
människors uppmärksamhet och beundran, upptäcktes i Europa
redan av de italienska mnovellisterna, men vann allmänt erkän-
nande först genom Perraults berömda Contes de ma möåre POye
som verkligen slog igenom och framkallade en hel litterär skola
i Frankrike. Att den även förtjänar uppmärksamhet från veten-
skapens sida, upptäcktes först av bröderna Grimm, de första
verkliga kännarna av sagan, som ägnat den ett grundligt och
. omfattande studium. Ingen av dem som efter bröderna Grimm
sysslat med sagorna, har åstadkommit ett med deras ens till-
närmelsevis likvärdigt arbete, och forskningen har på detta om-
råde gjort endast obetydliga framsteg. Detta beror på att sa-
gorna studerats nästan uteslutande av forskare som haft andra
huvudintressen och blott tillfälligtvis råkat kasta en blick in på
sagornas område, som legat något avsides från vetenskapens
allfarvägar. Blott föga har av dem under deras flyktiga besök
hunnit uppfattas, och resultatet av deras arbete har blivit där-
efter — ett tämligen tarvligt och ofta fullständigt missvisande
amatörarbete.

Men detta har ländt icke blott sagostudiet såsom sådant
utan även andra vetenskaper till skada. Överallt där filologien
arbetar med begynnande litteratur, ligger en muntlig tradition
nära bakom, och kännedom om denna traditions innehåll och
lifsbetingelser är därför vid allt sådant litteraturstudium ett vik-
tigt villkor för full förståelse. Av denna gamla tradition utgör
folksagan en viktig del. Försummelsen av sagan eller en fel-
aktig uppfattning av den, vållar därför direkt skada vid t. ex.
studiet av hjältediktningen hos olika folk. Om en germansk
filolog godtagit den fullständigt falska teorien att alla sagor kommit

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII!, NY FÖLJD XXXVIIL 1

2 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

från Indien i historisk tid, är det ej underligt om han alldeles
bortser från deras inflytande på germansk hjältesaga i den tron
att inga sagor funnits hos germanerna på folkvandringstiden och
under de närmast följande århundradena. Då jag här skall fram-
lägga min uppfattning av indoeuropeisk folksaga, skall jag först
underkasta tidigare åsikter i frågan en närmare granskning.
Sagoteorier. De enda filologer som ägnat folksagorna ett
verkligen djupgående studium, är deras vetenskapliga upptäckare,
bröderna Jacob och Wilhelm Grimm. De konstaterade sa-
gornas internationalitet och deras släktskap med vissa gamla
myter och hjältesagor. De hade själva varit med om den stora
upptäckten, att flertalet europeiska och en del hitreasiatiska språk
måste härstamma från ett gemensamt indoeuropeiskt urspråk,
och de uppfattade därför även sagornas internationalitet såsom
beroende på ett arv från indoeuropeisk urtid, och deras släkt-
skap med myterna så, att man här hade de sista spillrorna av
en försvunnen ur-indoeuropeisk mytologi. Den förra delen av
teorien, sagornas härstamning från indoeuropeisk urtid, var ett an-
tagande som när det framställdes, inte kunde bevisas, men som
heller ej kunnat med bindande skäl motbevisas. Den senare delen,
att sagan är degenererad myt, var ett rent misstag, byggt på den på
Grimms tid härskande falska föreställningen, att mytdiktningen är
den älsta diktningen, ur vilken all annan diktning utvecklat sig.
Tyvärr var det just denna felaktiga teori om sagorna
såsom brottstycken av myter, som kraftigast drog till sig upp-
märksamheten. Mytologiskt intresserade filologer kastade sig med
iver över sagorna och frossade i fantastiska mytkonstruktioner —
men utan minsta gagn för vetenskapen. De hade icke ägnat
sagan något närmare studium, kände ingenting om dess lifsbe-
tingelser och kunde alls ej bedöma dess förhållande till myten
— som de heller ej kände. Ty för att verkligen förstå myten
och dess rätta natur, måste man ha en allsidig kännedom om
muntlig tradition och om folklig tankegång. Då mytologerna
fullständigt saknade dessa förutsättningar, blev resultatet av deras
arbete med såväl myter som sagor värdelöst från början till slut,

v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition. 3

kuriösa fantasier som icke hade något att skaffa med den verk-
lighet, som ligger bakom det material de arbetade med. Detta
har också insetts av en hel del sundt tänkande personer även
om de icke varit fackmän på traditionsområdet, och den myto-
logiska sagoforskningen blev snart till stor del ersatt av sundare
riktningar. Men då studierna på traditionsområdet försummats
för en på den skrivna litteraturen ensidigt riktad forskning, har
den ofruktbara mytspekulationen dock ännu ej helt trängts un-
dan ur handböckerna och drives ännu av en grupp tyska filologer.

Grimms teori om sagorna såsom urtidsarv ersattes snart av
Theodor Benfeys vandringsteori. Benfey var iudolog och
hade lyckats bevisa att den gammalindiska sagosamlingen Pant-
schatantra tidigt blivit översatt till persiska och därifrån genom
förmedling av arabiska och hebreiska översättningar till latin.
Den hade på det sättet kommit till Europa, där den fick an-
vändning såsom exempelsamling för predikningar. Från detta
intressanta faktum drog Benfey sedan den vidtträckande slut-
satsen att alla folksagor diktats i Indien i historisk tid, eller
närmare bestämt under århundradena närmast efter Buddha,
för att användas såsom predikoexempel av buddhistiska munkar,
och att de därifrån dels på litterär, dels på muntlig väg förts
till Europa i olika repriser: efter Alexanders tåg till Indien, un-
der korstågen och vid mongolinvasionen i Ryssland. Slutsatsen
är karakteristisk för den ensidige indologen, som blott hade en
ytlig kännedom om folksagan och ingen kunskap om folklig
tankegång och traditionens liv. Såsom stöd för sin teori tolkade
han därför in speciellt buddhistisk uppfattning i allmänt mänsk-
liga eller allmänt primitiva drag, och han hade ej förmåga att
skilja mellan tillfällig likhet och den likhet som visar diktsam-
manhang. Då djupare kunskap på dessa områden ej fanns på
andra håll, vann den indiska teorien många anhängare, och
dess inflytande har ännu ej upphört. Om den än kan sägas ha:
gjort en viss nytta genom att i någon mån ha minskat tilltron
till mytologernas sagotolkningar, i det den uteslöt möjligheten
för att uppfatta sagorna som myter, är den emellertid uppenbart

4 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

felaktig. Den faller ohjälpligt redan på det faktum, att en hel
rad i Europa ännu levande folksagor kan visas ha funnits här
redan före Buddhas tid och innan någon beröring med Indien
kommit till stånd.

Det var dock icke detta faktum som bragte den indiska
teorien i misskredit. Ett argument mot sagornas indiska här-
komst, vilket med kraft fördes fram särskilt af Joseph Bédier,
var att det är orimligt att härleda all världens sagor från Indien,
då ju detta skulle innebära, att man ingenstädes utanför Indien
skulle ha varit i stånd att dikta sagor. Dessutom fanns det in-
genting hos det kända sagostoffet som tydde på en sådan här-
stamning, ty de indiska varianterna företedde ej i något hän-
seende mera ursprungliga drag än de europeiska. Bédier som
är ren skriftfilolog och ej i större utsträckning arbetat med muntlig
tradition — beträffande sagor blott med skämtsagor — är för
övrigt agnostiker i fråga om sagornas ursprung och anser att
man därom ingenting kan veta. Hans verksamhet på sagoom-
rådet är därför av rent negativ art och har ej kunnat ge forsk-
ningen några impulser, snarare har den dragit intresset bort
från sagorna såsom ett för forskningen oanvändbart material.

Ett annat kraftigt angrepp mot Benfeys teori fördes fram
av de engelska antropologerna, särskilt Andrew Lang. Han
framhöll att sagor träffas hos alla folk och att det därför ej
gärna går för sig att söka alla sagors hemland i Indien, och
lika litet kan någon bestämd ras, t. ex. den indoeuropeiska, göra
anspråk på dem såsom sin speciella egendom. De drag som
Benfey ansett tyda på indiskt-buddhistiskt ursprung, t. ex. djurens
roll i sagan, visade Lang vara allmänt primitiva drag, som så-
lunda ej alls kunde bevisa härstamning från något visst land
eller någon viss religion. ' Vad antropologerna särskilt betonat,
är att sagornas tankeinnehåll är primitivt, och att de alltså måste
härstamma från en tid då man levat på naturfolkens ståndpunkt.
Därmed kom sagan (d. v. s. undersagan) att bli ganska upp-
märksammad av antropologerna, men då de så godt som helt
inskränkt sig till att i sagorna söka efter primitiva sedvänjor

v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition. 5

och föreställningar från allmänmänskliga, ej nationella synpunkter,
utan att uppmärksamma deras diktkaraktär, har deras sagoforsk-
ning, som dessutom lider av svåra metodiska brister, ej kunnat
väcka någon nämnvärd uppmärksamhet bland fiologer.

Ingen av de forskarskolor som här nämnts, har ägnat folk-
sagorna såsom sådana någon närmare grauskning. Såväl den
ena som den andra kan sägas blott tillfälligtvis ha kommit in
på området, och ingen av dem har gett sig tid att utföra ett
verkligt uppröjningsarbete, ett mera ingående vetenskapligt stu-
dium. Något sådant träffar man först hos den finska sago-
forskarskolan, representerad av Kaarle Krohn och Antti
Aarne. Den kan i viss mån anses som en reformerad fort-
sättning av Benfeys skola. Den förnekar att något särskilt land
a priori kan anses såsom samtliga sagors hemland, och utgår
i stället från den förutsättningen, att vilket folk som helst kan
ha frambragt egna bidrag till sagodiktningen. Varje saga har
diktats på en bestämd plats en gång för alla, och därifrån har
den vandrat ut över sitt utbredningsområde. Hur allt detta
gått till, får man veta genom att undersöka varje sagotyp för
sig, och det är genom sådana specialundersökningar som den
finska skolan driver sin forskning. Jag har härmed ej velat
säga, att den finska skolan fått sin prägel uteslutande genom
att övertaga den indiska skolans teorier vederbörligen rensade
från Benfeys grova överdrifter. Även den finska Kalevalaforsk-
ningen har naturligt nog haft ett starkt inflytande på dess rikt-
linjer. :

Den finska skolan bar gått till verket med stor grundlighet.
Den har ägnat systematiken ett omsorgsfullt studium och gjort
noggranna iakttagelser rörande sagans byggnad och liv. Dess
sagoundersökningar måste därför anses synnerligen värdefulla.
Utan att direkt förneka att en saga även genom att ha ärvts
från en gemensam urtid kan ha fått sin nutida utbredning, har
den finska skolan dock alls ej tagit en sådan möjlighet i be-
traktande, utan förutsätter såsom ett axiom, att sagorna nått sina
nutida utbredningsområden uteslutande genom vandring från

6 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

det ena folket till det andra. Dess princip att undersöka varje
saga för sig är visserligen alldeles riktig, men därigenom för-
lorar den blicken för betydelsen av våra uudersagors enhetlighet
i stil och komposition och försummar den vida överblicken över
området. Denna överblick uppskjutes, tills varje enskild sagotyp
blivit undersökt, men borde dock kunna nås redan dessförinnan
och har dessutom en ej ringa betydelse för de enskilda under-
sökningarna. Då den finska skolan sålunda blott sysslat med
för andra forskningsgrenar intresselösa specialundersökningar,
och ej inriktat sig på problem som även annan forskning söker
lösa, har den ej kunnat väcka intresse för sagostudiet och ej
heller bidragit till att skingra de om sagorna rådande falska före-
ställningarna.

Jämte de nu nämnda skolorna förtjänar Reinbold Köhler
här att nämnas, men ej på grund av någon bestämd teori, ty
någon sådan framställde han ej. Han var snarast agnostiker
med cn viss lutning åt den indiska skolan. Han har emellertid
gjort sagoforskningen en stor tjänst genom en systematisk sam-
manställning av stoffet för olika sagotyper och sagomotiv, ett
arbete som på ett förtjänstfullt sätt har fortsatts av J. Bolte
och G. Polivka i deras ytterst rikhaltiga anmärkningar till
Grimms Kinder- und Hausmärchen. Härigenom har materialet
gjorts tillgängligt för forskningen på ett utmärkt sätt men utan
varje teoretisk kommentar.

Olika diktarter inom folksagan. På grund av språ-
kets makt över tanken uppfattas folksagan lätt som ett enhetligt
område med gemensamt ursprung eller likartad karaktär. Ordet
saga har emellertid ett stort omfång och tjänar såsom beteckning
för en mängd inbördes starkt skiljaktiga diktarter utan inbördes
samhörighet. Detta ser man lätt vid en närmare granskning av
de olika sagogrupper man har här i Europa.

Den grupp sagor som står närmast vardagslivets upple-
velser, är skämtsagorna, i regel korta realistiska berättelser,
byggda på en enda skämtsam idé (dumhet, snålhet, slughet,
något lyte, o. s. v.), och därför vanligen en-episodiska. Skämt-

v. Sydow: Folksagan såsom ie, tradition. 7

sagan kan ofta vara grundad på en verklig händelse, och man
finner den därför stundom lokaliserad och knuten till kända per-
soner alldeles som folksägnen. Under det sägnen lägger särskild
vikt vid detta, emedan den just vill tala om en sann händelse
och därför anför sådana omständigheter såsom bekräftelse på sin
sanning, så är det för skämtsagan mera en bisak, och sådana
drag utelämnas därför för det mesta. Den överdriver och karri-
kerar dessutom vad den berättar om, varigenom dess karaktär
av medveten diktning tydligt framträder. Den typiskt en-epi-
sodiska skämtsagan kan stundom bli flerepisodisk genom att
flera skämtsagor, byggda på likartade idéer, hopfogas till ett
konglomerat. Skämtsagor diktas var som helst och när som
helst, emedan man överallt och i alla tider har sinne för det
komiska, vilket naturligtvis dock ej hindrar, att en hel del skämt-
sagor har en vidsträckt utbredning, som de fått genom sprid-
ning från ett centrum.

Den hos oss förekommande djursagan liknar skämtsagan
så till vida som den i regel bygger på eu enda, vanligen skämtsam
eller satirisk idé, och därför nästan alltid är en-episodisk eller
genom konglomeratbildning flerepisodisk. Men den är ej på samma
sätt realistisk. Det är nämligen ej från det mänskliga vardags-
livet utan från djurens liv den hämtar sitt stoff, men den tillägger
djuren mer eller mindre mänskliga egenskaper och låter dem
uppträda och tala på mänskligt sätt, därigenom ofta parodie-
rande mänskliga svagheter. Även djursaga träffas hos alla folk,
men den har ej överallt den här antydda byggnaden och karak-
tären, ty hos primitiva folk sväller den ofta ut till flerepisodiska
bildningar av helt annan stil än våra djursagor.

Helt annorlunda beskaffad är undersagan, som helt och
hållet är förlagd till fantasiens värld. Den börjar visserligen
gärna med »det var en gång», men detta betyder att det har aldrig
händt. Den använder inga geografiska beteckningar ur verklig-
hetens värld, utan blott rena fantasinamn såsom »Soria Moria
slott>, »Glasberget», »östan om solen oeh västan om månen»,
o. 8 v. DLika litet använder den verkliga personnamn, utan

mn sd ros ae Sa VA RP AR FE SD SN OR 5 5 = NA RER BOR 0 RA RET te IE, SSE a POL SIE EKEN SLIDAN AE!

8 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

tillfälliga namnbildningar såsom Snövit, Törnros, Askeladden,
Skorvhätta o. d. eller ett konventionellt valt namn såsom Jo-
hannes. Avvikelser härifrån måste uteslutande skrivas på en-
skilda berättares tillfälliga nycker. Undersagan låter alltid hjälten
triumfera genom att vinna prinsessan och halva riket, sedan han
uträttat de svåra uppdrag som ålagts honom eller besegrat de
jättar eller drakar som bortrövat eller eftersträvat prinsessan. Den
är ej byggd på en enstaka idé, utan den strävar snarare efter
att ge en så spännande och fantasifull framställning som möjligt
av hjältens liv från hans föraktade och obemärkta barndom till
hans lysande upphöjelse. Den är alltid fler-episodisk med
episoderna strängt ordnade efter talförhållanden och spänningens
krav till ett symmetriskt och välbalanserat helt.

En saga med väsentligen samma byggnad men mera rea-
listisk är novellsagan, som rör sig på verklighetens grund
och ofta har skämtsamt innehåll. Dess med undersagan över-
ensstämmande byggnad gör emellertid att den i regel ej ger
intryck av sannolikhet. Den är betydligt artfattigare än såväl
skämtsagan som undersagan.

Fler sins emellan självständiga diktarter skulle jödkna skiljas
ut ur vad man med ett gemensamt namn kallar saga, men de
nämnda typgrupperna torde tillräckligt tydligt visa att sagans
område icke är enbetligt. Under det att novell- och undersagan
av en till berättare utsedd person föredrages för ett andäktigt
lyssnande auditorium, som satt sig till rätta för att höra sagor,
kommer skämtsagan fram mera apropos i ett muntert glam-
mande sällskap, där det ena skämtsamma ordet ger det andra
och man avlöser varandra med att berätta de skämthistorier som
man händelsevis kommer att tänka på. Djursagan åter flikas
in i ett mera lugnt samtal för att ge en lärdom eller för att
förklara en anspelning, eller också berättas den för små barn
som ännu ej hunnit få smak på de mera invecklade under-
sagorna. Det är därför tydligt att dessa fyra arter av sagodikt-
ning måste ha uppstått och fortplantats på helt olika sätt, och
alltså också haft olika historia.

vy. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition. 9

Detta förefaller självklart när det påpekas, men just denna åt-
skillnad har långt ifrån alltid beaktats. Benfey undantog verkligen
djursagan från sin teori om indisk härstamning för alla sagor
och förklarar den ha uppstått i Grekland och därifrån vandrat
till Indien, men ban låter sin teori gälla lika kraftigt om skämt-
sagor som om undersagor, och Bédier bemöter honom uteslutande
på skämtsagans område. Då Lang som i sin egenskap av antro-
polog är så godt som uteslutande intresserad av undersagan,
framhåller att sagor träffas hos alla folk, och att ingen särskild
ras kan utpekas såsom upphovet till alla eller flertalet sagor, så
gäller detta ganska bra om djursagor och skämtsagor, men det
gäller ej på samma sätt om den här karakteriserade undersagan.
Den har nämligen både i fråga om innehåll och komposition en
så särpräglad stiltyp att den omöjligt kan betecknas som alla
folks egendom. Då den engelska skolan utan vidare samman-
ställer den med all annan fantastisk sagodiktning jorden rundt,
oavsett stilkaraktären, så beror detta på en väsentlig svaghet i
dess forskning. Den söker endast belägg för primitiv tanke-
gång och anser sig därför kunna bortse från stil och dikt-
teknik såsom något som ej kommer den vid, men den förlorar
därigenom möjligheten att öva verklig källkritik, och de slut-
satser den drager ur sagorna, berövas sålunda sitt säkra un-
derlag. Denna brist hos den engelska skolan har gjort den
blind för olikheten i stiltyp, och berövar dess i övrigt riktiga
invändningar mot såväl Grimms indoeuropeiska som Benfeys in-
diska teorier en del av deras kraft. Såväl Grimm som Benfey
skulle sålunda med rätta kunna svara, att det visserligen finns
fantastiska berättelser hos naturfolken, men det är ej sagor av
samma slag som våra utan av en helt annan stiltyp som det
alltså här ej är fråga om, i det de blott åsyftat den speciella
stiltyp som finns här i Europa och hitre Asien.

Indoeuropeisk och semitisk sagodiktning. Under
det att skämtsagor och djursagor helt naturligt måste träffas hos
alla folk, är den här skildrade undersagan så egenartad, att den
måste ha en begränsad utbredning. Redan Grimm kunde se att den

10 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

såsom stiltyp var jämnt utbredd hos alla indoeuropeiska folk. I
själva verket saknas den annat än som sporadiska lån utanför
det indoeuropeiska området. Härvid är förhållandet hos de se-
mitiska folken särskilt belysande.

Semiterna måste anses vara en med indoeuropeerna fullt
jämbördig ras i fråga om begåvning, och hade ett godt försprång
i kultur. Deras område ligger sida vid sida med indoeuropeiska
länder, och det har funnits politisk och kulturell förbindelse
mellan semiter och indoeuropeer sedan långt före Kristi födelse.
Kan vår undersaga visas icke tillböra semiterna, så kan man
följaktligen därav sluta, att den från början är en uteslutande
indoeuropeisk diktart. En granskning av semiternas sagoförråd
visar också att så är förhållandet.

I den vidlyftiga arabiska sagosamlingen »1001 natt> finner
man ett fåtal sagor med motsvarighet bland våra undersagor.
Av arabisterna har det emellertid framhållits, att detta är per-
siska sagor, alltså lån från ett indoeuropeiskt folk, under det
att huvudmassan av samlingens innehåll utgöres av rent arabiska
sagor av en fullständigt annan typ. För jämförelses skull skall
jag här söka karakterisera de vanligaste arabiska stiltyperna.

En sagoform som är vanlig inom arabisk tradition och där
kan anses ha samma ställning som undersagan hos oss, är den
semitiska novellsagan. Den är liksom undersagan och vår
novellsaga en flerepisodisk berättelse, som sysselsätter sig med
sin hjälte från hans barndom till höjdpunkten av hans bana.
Men olikheten är likväl mycket stor. Den semitiska novellsagan
rör sig helt på verklighetens grund utan andra övernaturliga
inslag än den levande folktron tillåter; den ger de uppträdande
personerna vanliga individuella namn, omnämner deras föräldrar
och närmaste förfäder och börjar gärna med föräldrarnas gifter-
mål; den lokaliserar händelserna till verkliga länder och orter,
om än ej särskilt detaljerat; och den dröjer gärna vid realistiska
detaljer utan vikt för huvudhandlingen. Kompositionen är också
av säregen beskaffenhet. Medan vår undersaga har vad jag kallar
rak komposition, d. v. s. de olika episoderna ordnade i strängt

v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition. 11

logisk följd efter talregler (t. ex, tre uppdrag som hjälten efter
varandra skall utföra för ett bestämt ändamål), så att man på
förband är på det klara med hela dispositionen, så har den se-
mitiska novellsagan slingrande komposition, så att man ej
på förhand kan ana vad nästa episod skall innehålla.

Såsom en annan för semiterna karakteristisk sagoform kan
Jag här nämna parabelsagan, en undervisande berättelse som
söker ge en inblick i en del djupare, ofta religiösa spörsmål,
t. ex. att i berättelseform ge svar på frågan om ödet, evigheten,
möjligheten att förena Guds rättfärdighet och godhet med olyc-
korna i världen, o. 8. v. — Något mindre exklusivt semitisk
är problemsagan, som vanligen rör sig med svåra rältsspörs-
mål, som någon klok person på ett skarpsinnigt sätt får lösa.
I båda dessa sagoformer är kompositionen mera rak än i novell-
sagan, just emedan det fiuns en bestämd tråd som ovillkorligen
måste följas.

Liksom den indoeuropeiska undersagan blott sporadiskt upp-
träder bland arabernas sagoförråd, och då som tydligt lån från
indoeuropeer, så saknas de här nämnda semitiska sagoformerna
så godt som helt och hållet hos indoeuropeerna; blott ett fåtal
har som lån kommit över till indoeuropeiskt område, där de ej
blivit allmän egendom utan blott sporadiskt anträffas.

Jag har tagit arabernas sagotradition till jämförelse, emedan
man där har ett rikt förråd av sagor att ställa vid sidan av
våra egna. En granskning av Gamla Testamentets skrifter ger
samma resultat. Där träffas icke ett spår av indoeuropeiska
gagor utom i den apokryfiska 'Tobie bok, som verkligen är byggd
på en sådan saga som också visats vara ett lån från perserna.
Detta tyder avgjort på att vår undersaga i stort sett ej var känd
av Gamla Testamentets judar. Däremot är den semitiska novell-
sagan väl företrädd. Berättelsen om Josef och hans bröder är till
alla delar och till hela sin komposition en förträfflig typ för
novellsagan, och likaså berättelsen om Jakob och Esau, börjande
med Isaks giftermål och slutande med försoningsmötet. På samma

12 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

sätt är berättelsen om Job en god typ för parabelsagan, och be-
rättelsen om Salomos dom för problemsagan.

Allting tyder alltså på att semiter och indoeuropeer
från början måste ha haft var sin sagodiktning obero-
ende av varandra. Vardera rasen har bibehållit sin särskilda
sagostock, och något utbyte av saågotraditioner har skett blott i
mycket ringa omfång. Då undersagan alltså är en för de indo-
europeiska folken gemensam och till dem inskränkt diktform,
gäller det att pröva hur den kommit att bli gemensam egendom
för en så stor mängd folk, utbredda på ett så väldigt område.
Det finns blott två olika möjligheter att välja mellan: 1) vandring
från det ena folket till det andra ut över hela området, och 2)
arv från en gemensam urtid.

Vandringsteorien. Vandring av sagor från ett folk
till ett annat förekommer faktiskt. Jag har redan påpekat att
både »1001 natt> och Tobie bok innehåller från perserna till
araber och judar lånade undersagor, och fler exempel på sådana
mera tillfälliga lån skulle lätt kunna anföras. Det är likaledes
ett faktum att finnarna fått hela sitt sagoförråd från svenskar
och ryssar, liksom ungrarna sitt från tyskar, rumäner och slaver.
Men detta kan ej visa att vandring är regel.

Om man granskar Benfeys teori om sagornas vandring
från Indien, så visar den sig vara från vandringssynpunkt orimlig,
alldeles frånsett de anmärkningar som riktats mot den i övrigt.
Om endast Indien frambragt sagodiktning, borde dess sagor i
första rummet ha vandrat till de folk som stått i nära förbin-
delse med dess kultur, och då sagorna enligt Benfey diktate av
buddhistmunkar för att tjäna som predikoexempel, borde de
främst ha vandrat till de buddhistiska länderna, till Kina, Japan
och bortre Indien, men ej västerut dit buddhismen ej nådde.
Och av västliga folk skulle främst araberna ha fått sagorna, då
så godt som all förbindelse mellan Indien och Västerlandet för-
medlades av dem. Varken på det ena eller andra hållet har
emellertid den indoeuropeiska undersagan från Indien slagit ige-
nom såsom folksaga. Blott på litterär väg har en och annan

v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition. 13

sagosamling från Indien övergått i kinesers eller arabers ägo,
men på muntlig väg har sagan ej i nämnvärd grad kunnat gå
över från Indien till de nämnda folken. Den finska teorien om
olika utgångspunkter för de olika sagorna, förklarar ej saken
bättre, ty är en saga utbredd över hela det indoeuropeiska om-
rådet så är det oförklarligt, dels att den just hållit sig inom
detta område, dels att den blott vandrat från öster till väster.

I själva verket måste en språk- eller kulturgräns vara
ganska svår att överskrida för muntlig tradition över huvud
taget. Om svårigheten är mindre i fråga om den korta skämt-
sagan som lätt återberättas, om man blott uppfattat själva po-
ängen i den, så är den desto större beträffande den omfångs-
rika och konstfulla undersagan, som ej är lätt att återberätta om
man blott hört den en enda gång, framför allt om den berättats på
ett språk som man ej fullt beherskar. Undersagan är för övrigt
ej var mans egendom, utan dess tradition uppbäres mer eller
mindre uteslutande av personer med god berättartalang, vilket
ytterligare minskar dess möjlighet att överskrida språk- och kul-
turgränser.

Ger man akt på så närliggande lands folktraditioner som
Sverges och Danmarks, så är detta påfallande. Den över hela
det danska området spridda seden att bära maj i by, sjungande
majvisan, har man på den svenska sidan om Sundet blott i de
gammaldanska provinserna Skåne, Halland och Bleking, i vilka
seden ännu allmänt lever kvar, men den har ej på allvar kunnat
överskrida Smålands gräns som dock aldrig utgjort språkgräns.
Blott sporadiskt kan seden träffas i en eller annan småländsk
gränssocken. Alldeles detsamma gäller sägen och saga. Den
danska sägenstocken företer flera gent emot den svenska karak-
teristiska olikheter, vilka ej enbart bero på olika naturförhål-
landen. Beträffande sagorna finner man på Gotland och i Norge
som båda länge stått under danskt inflytande, en hel rad
påtagligt danska drag till åtskillnad från det svenska stoffet.
Vore vandring regel, skulle man vänta sig en betydligt starkare
nivellering inom det skandinaviska språkområdet än vad som nu

+ Mä -

14 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

är fallet. Den nivellering som har ägt rum mellan dansk och
gotländsk tradition beror uppenbart på det personutbyte som
vid politisk samhörighet blir en nödvändighet mellan olika lands-
delar i ett och samma välde, d. v. s. sagans vandring beror ej
på tillfälligt sammanträffande mellan personer från två skilda
områden, utan på överflyttning av folk från det ena området
till det andra.

Den erfarenhet man har på traditionsområdet, talar sålunda
mot att undersagan nått sin spridning genom en vandring från
folk till folk annat än i undantagsfall. Däremot har den följt
folken på deras vandringar och gått över från ett folk till ett
annat på grund av det ena folkets kulturella genomsyrning av
det andra under långvarigt politiskt övervälde och andra lik-
nande förbållanden. Men då måste undersagans jämna utbred-
ning bland samtliga indoeuropeiska folk förklaras såsom i huvud-
sak beroende på arv från en gemensam urtid, om än en hel del
rubbningar genom varjebanda förhållandens makt inträdt här
och där, och om än nya sagor på olika platser under olika
tider diktats i anslutning till den gamla grundstocken. Detta
var även bröderna Grimms ståndpunkt i frågan.

Undersagans ålder. Då undersagan är ett arv från
indo-europeisk urtid, måste den vara mycket gammal, i varje
fall äldre än Europas bronsålder. Detta antagande får stöd av
de älsta spåren av undersaga. Inom grekisk hjältesaga t. ex.
sagorna om Perseus, Bellerophon, Iason, Polyphem, m. fl. finner
man en hel rad tydliga spår av intill vår egen tid rundt om i
Europa fortlevande sagor, vilket gör det möjligt för oss att säkert
konstatera dessas förekomst i Europa långt innan något budd-
histiskt eller annat indiskt inflytande varit möjligt.

Den älsta uppteckningen av en indoeuropeisk undersaga
har emellertid gjorts i Egypten senast o. 1300 år f. Kr. Det
är den berömda sagan om de två bröderna, en saga som i vår
tid alldeles oberoende av den egyptiska papyrusrullen uppteck-
nats hos flera omkring Svarta Havet boeude folk samt i hitre
Asien. Detta material visar sålunda med fullkomlig säkerhet,

v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition. 15

att en undersaga kan bevaras i muntlig tradition under minst
3200 år. Men den måste vara äldre, ty den egyptiska sagan
härstammar tydligen från Svartahavsländerna, varifrån den im-
porterats till Egypten genom legotrupper eller på annat sätt.
Ingenting hindrar att den redan då var årtusenden gammeal.

Med dessa beräkningar av undersagans ålder stämmer den
engelska skolans syn på den såsom härstammande från en tid,
då Europas befolkning stod på naturfolkens ståndpunkt. Man
får blott ej överdriva detta. Sagans logiska, väl avvägda bygg-
nad är ej särskilt primitiv utan tyder på en kultur som är åt-
skilligt högre än buschmäns och australnegrers. Men dess före-
ställningssätt är primitivt och representerar en längesedan över-
given kulturståndpunkt.

I själva verket har undersagan just på grund av sin egen-
skap av fullt medveten diktning och sin starkt fantastiska in-
riktning bättre kunnat bevara urgamla primitiva föreställningar
och sedvänjor än någon annan diktart. Även sedan sådana före-
ställningar fullständigt försvunnit ur den levande folktron, har
sagan nämligen kunnat bevara dem oförändrade, emedan den
får avvika från den kända verkligheten och trosmotiven därför
1 oförändrad form kunnat kvarstå såsom diktmotiv. Detta har
folksägnen ej så bra kunnat, emedan den gör anspråk på att
vara sann, och därför måste anpassa sig efter nya förestiäll-
ningar eller själv försvinna samtidigt med att dess föreställnings-
innehåll ej längre stämmer med folkets tro. Karakteristiskt är
t. ex. att sägnen aldrig har något att berätta om ankor eller
änder utan blott om höns, medan sagan som härstammar från
en tid då tamhönget ej var kändt i Europa, talar om änder eller
gäss vid tillfällen då sägnen ofelbart skulle ha användt höns.

När kom undersagan till germanerna? Av tyska
germanister har det påståtts, att de gamla germanerna icke hade
några undersagor på folkvandringstiden. Några giltiga skäl för
ett sådant påstående söker man emellertid förgäves.

Det förnämsta skälet är att man alls ej tänkt sig möjlig-
heten, att undersagan skulle vara från indoeuropeisk urtid, utan

5 & 5 —— —

- ma

16 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

man har anslutit sig till den indiska teorien. Då denna teori
såsom jag redan visat, uppenbart är falsk och i sig själv orimlig,
är detta skäl mot undersagans förekomst hos de gamla germa-
nerna också fullständigt värdelöst.

Ett annat skäl är bristen på dokument för sagans före-
komst på germanskt område förrän i jämförelsevis sena skrifter.
Man har emellertid ej rätt att draga några slutsatser ur den
älsta skrivna litteraturens tystnad. I en tid då skrivkunnig-
heten är sällsynt och själva skrivmaterialierna dyrbara, finns det
nämligen endast ringa utsikt för en folksaga att bli upptecknad,
då den varken har lätt att smyga sig in i den religiösa litteraturen
eller i den äldre, mera realistiska hjältediktningen. I folkets
breda lager kan den emellertid ha trivts förträffligt. I den is-
ländska litteraturen har den för övrigt satt tydliga spår ej blott
i fornaldarsagorna utan även i eddadikterna. Så är Hymis-
kvida helt och hållet byggd på en eller ett par typiska undersagor.

Ett tredje skäl för att de gamla germanerna skulle ha saknat
undersagor, är att den ej är »stilgemäss»! — Ja, detta är kanske
rent av det skäl som starkast tvingat de tyska germanisterna att
bestrida undersagans existens på germanskt område förr än efter
den stora folkvandringen. Om man, såsom i Tyskland är van-
ligt, föreställer sig de gamla germanerna draperade i björnhudar,
utstyrda i örnvingprydda bjälmar, drickande mjöd ur guldbe-
slagna uroxhorn och talande allvarsamt, högstämt och bistert
å la Wagners operor, så måste man nog finna folksagan mindre
stilenlig i det teatraliskt utstyrda sällskapet. Men här i Skandi-
navien står man källorna mycket närmare än i Tyskland och är ej
suggererad av Wagner-mytologien. Enligt vår uppfattning måste
germanerna redan under stenåldern först och främst ha varit
ett bondefolk, och skillnaden mellan stenålderns och 1800-talets
svenska eller tyska bonde har ej varit så synuerligen stor. Deras
litterära smak torde ha varit ungefär den samma. Den mera
rörlige hirdmannen, som en längre tid ägnat sig åt krigarlivet
och alltså sett sig något mera om i världen, hade säkert i mångt
och mycket en annan smak med starkare krav på realism och

v. Sydow: Folksagan såsom ie, tradition. 17

lust att dröja vid krigarlivets detaljer. Men detta hindrar ej att
den naiva undersagan förträffligt slog an på gemene man och
framför allt på kvinnor och barn. Där har den från början
varit fullt »stilgemäss»>.

Ännu en invändning mot sagans förekomst hos de gamla
germanerna kan göras. Man kan säga att germanerna ej från
början varit indoeuropeer utan ett folk av helt annan ras men
som tillägnat sig indoeuropeiskt språk, och sagan behöver alltså
ej från början ha funnits hos dem. Själva teorien om att ger-
manerna inte från början varit indoeuropeer, anser jag ej vara
fullt bevisad, men den må gärna för mig gälla. Att germa-
nerna i alla fall förvärvat ej blott indoeuropeiskt språk utan
också därmed sammanhängande kultur redan långt f. Kr., måste
i alla händelser anses såsom säkert. Ett sådant tillägnande av
ett främmande språk och en främmande kultur kan ej ha gått
hastigt för sig, utan förutsätter en långvarig och grundlig på-
verkan och säkert också en icke ringa blodblandning. Det är
alldeles uteslutet, att inte sagorna därvid också skulle ha över-
tagits, om de då funnits hos indoeuropeerna. Har undersagan
däremot uppkommit först efter sedan germanernas förfäder indo-
europeiserats, måste de ha varit med om den senare utvecklingen
och deltagit i sagoproduktionen. En analogi härtill föreligger
bos finnarna som visserligen ej övertagit svenskt språk under
den flerhundraåriga politiska föreningen med Sverige, men en
massa svenska lånord och svensk kultur, däri inbegripet under-
sagorna som med säkerhet lånats från svenskarna. Det vore
orimligt att tänka sig germanernas förfäder blott ha mottagit
indoeuropeiskt språk och kultur — långt fullständigare än finnarna
mottagit svenskt språk och kultur — men ej undersagorna. Och
så mycket orimligare som undersagan är lika rikt företrädd hos
de germanska folken som hos övriga indoeuropeer.

Ett förhållande som i sin mån kan tyda på att germanerna
redan före folkvandringstiden haft undersagor, är den nivelle-
ring i fråga om sagornas allmänna stil som utmärker alla de
länder som närmare berörts av folkvaudringen. Ryssland tillika

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIIL 2

18 v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition.

med Balkanländerna utgör ett tämligen enhetligt område i fråga
om undersagorna, som där bevarat en ålderdomlig prägel. Likaså
de gaeliska områdena i Irland och Skottland. Det mellanlig-
gande området är ej på samma sätt enhetligt, men sticker starkt
av mot både det slaviska och det keltiska området genom en
påtaglig nivellering i stilen och en viss rationalisering av de fan-
tastiska motiven. Detta skulle kunna förklaras med det starka
inslag av germanska folk, som samtliga de mellanliggande län-
derna fått under folkvandringstiden.

Allt talar sålunda för att germanerna redan på folkvand-
ringstiden haft undersagor i samma utsträckning som övriga
indoeuropeiska folk. Vilka särskilda typer som då funnits hos
germanerna torde vara jämförelsevis lätt att konstatera genom
en undersökning av de olika sagornas geografiska utbredning.
I stort sett bör man kunna räkna med att germanerna vid vår
tideräknings början hade alla sådana unudersagor som träffas på
hela det germanska området och dessutom hos kelter och slaver.

Jämförande sagoforskning. Vad jag visat rörande
undersagans härkomst och ålder, gör den till en diktart av syn-
nerligen stort intresse. Den jämförande språkforskningen har
kunnat klarlägga åtskilliga 'spörsmål rörande indoeuropeernas
hemland och materiella kultur. Man har sökt åstadkomma en
jämförande mytforskning på liknande sätt men med sämre re-
sultat, då större delen av de olika folkens myter och gudage-
stalter uppstått långt efter skilsmässan och ofta på grund av
inflytande från främmande folk, varigenom mytmaterialet föga
kan säga om vad som fanns århundraden eller årtusenden
tidigare.

Annorlunda är det med wundersagan, som förträffligt kan
bevaras av traditionen och ej nämnvärdt påverkas från främ-
mande håll. Här kan man som beträffande orden tala om indo-
europeiska rötter. Även undersagan har utvecklats, och något
olika hos de olika folken, men mindre genomgripande än ord-
materialet. En jämförande sagoforskning möjliggör sålunda att
finna gemensamt indoeuropeisk diktning, inneslutande gemen-

v. Sydow: Folksagan såsom ie. tradition. 19

samma trosföreställningar och sedvänjor, av vilka åtskilligt länge-
sedan försvunnit ur bruk och annat undergått starka förändringar.
För ett sådant jämförande studium bör man emellertid ej följa
den finska skolans långsamma metod att göra monografier över
varje saga för sig, hur nyttigt ett dylikt arbete än må vara,
utan det gäller att snarast möjligt åstadkomma orienteringar över
större sagogrupper, deras geografiska fördelning och särformer,
så att en god överblick över hela området vinnes. Här behövde
starka forskningskrafter sättas in till snabbt, grundligt och all-
sidigt arbete.

Då jag här offentliggjort denna uppsats, har det varit delvis
på den grund, att jag ansett de av mig framlagda synpunkterna
på folksagan i allmänhet vara viktiga för germanister och andra
på indoeuropeiskt område arbetande filologer. Men dessutom har
jag velat förutskicka denna uppsats såsom ett slags inledning till
er studie över Brynhildsagan, som jag i denna tidskrift ämnar
offentliggöra.

0. W. v. Sydow.

20 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

Reformatorerna och översättningen
av Nya testamentet 1526.

Översikt av innehållet.

Inledning.
I. Een nyttwgh Wnderwijsning.
1. Jämförelse mellan språket i Een nyttwgh Wuderwijsning
och O. Petris Tänkebok 1524—1525.
2. Olika sättarvanor.
3. Een nyttwgh Wnderwijsning och Den svenska tideboken
1525.
4, Sättarnas nationalitet.
5. Laurentius Andre& och Een nyttwgh Wnderwijsning.
II. Thet Nyia Testamentit 1526.
. Sättare och sättarevariationer.
. Rester av främmande ortografi.
. Svenska dialektformer eller — danismer?
. Övergången kort i > e i starktonig stavelse.
. Inhemska variantformer.
. »Normalspråket».
. Nya testamentets dialektala karaktär.
. Laurentius Andre&e och Nya testamentet.
. Allmänna förspråket.
. De samtida vittnesbörden om översättaren.

Oo 0 a=- å OT Bh WU NM

jua
OO

Inledning.

Problemet om vem som översatt Nya testamentet 1526 har
länge varit aktuellt. Ända till år 1891 antog man allmänt, att
Laur. Andrege var översättaren. Detta år utkom emellertid Henrik
Schäöcks undersökning Öfversättaren af thet Nyia Testamentit af
år 1526, i vilken han sökte visa, att den gamla åsikten var oriktig
och att översättaren i stället var Olavus Petri. I Samlarens extra-
häfte för år 1893 återupptog Richard Steffen problemet huvud-
sakligen från språklig synpunkt och kom därvid till det resultat,

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII!, NY FÖLJD XXXVILL

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 21

att språket icke endast i Nya testamentet utan även i andra
änonyma reformationsskrifter snarare tydde på att Laur. Andrege
översatt resp. författat dessa. Steffens språkliga argumentering
höll emellertid icke stånd inför kritiken. Han gendrevs dels av
Schäck i Historisk tidskrift för år 1894, dels av Aksel Andersson
i Inledning till Een nyttwgb Wnderwijsning i Skrifter från Re-
formationstiden 3. Därefter var det länge tyst i frågan, och
man slog sig till ro med det vunna resultatet. O. Petri gällde
sålunda som översättaren av NT. I senare tid har O. von Friesen
emellertid ånyo berört problemet i Inledn. till Jesus Syrachs bok,
s. XXKXVII, och fäst uppmärksamheten på att L. Andress språk
kan skönjas i NT 1526 vid sidan av O. Petris. Docenten N.
Lindqvist har sedan fullföljt det nya uppslaget och i Studier över
Reformationstidens bibelsvenska ägnat den språkliga sidan av
problemet en ingående undersökning, varvid han i detalj jämfört
NT:s språk med språket i såväl O. Petris som L. Andrezs egen-
händiga manuskript. Han har därvid kommit till det resultatet,
alt det finns betydande olikheter mellan O. Petris språk och
språket i NT, under det att detta på de flesta punkter överens-
stämmer med L. Anudreges språkbruk. Lindqvist drar bärav den
slutsatsen, att L. Andree är huvudredaktören, som i detalj be-
stämt språket i NT och själv egenhändigt nedskrivit vissa partier,
och om någon annan, t. ex. O. Petri, översatt några böcker, ha
de språkligt bearbetats av kanslern. Härtill anknyter han vissa
reflexioner om L. Andreges betydelse för det nysvenska riks-
språkets daning och om de västmanländska dialekternas betydelse
som grundval för det moderna riksspråket.

Lindqvists i många hänseenden förträffliga avhandling synes
allmänt ha verkat övertygande. Den eude, som offentligt uttalat
tvivelsmål om resultatets giltighet, är Schäck, som i en not till
sitt arbete om Den svenska bokhandelns historia fasthåller vid
sin gamla åsikt, under motivering att man av språket i refor-
mationsskrifterna ej kan sluta till författaren. Språket i NT
stämmer enligt honom ej heller med L. Andreges språkbruk utan
tillhör en tredje, obekant person, korrektorn.

22 Palmér: Reformatorerna och NT 15926.

Lindqvists resultat kunna i förstone synas evidenta. Mina
egna iakttagelser om tryckformerna i O. Petris skrifter ha emel-
lertid övertygat mig om att Lindqvist underskattat sättarens in-
flytande på språket. Endast i sådana fall, då en form i NT
skiljer sig både från O. Petris och L. Andre&es språkform, är han
villig att tillskriva den inflytande från sättaren. För att undvika
den felkälla, som ligger häri, måste man enligt min mening först
söka fastställa tryckeriets språkform samt utreda, i huru hög grad
sättarna känt sig bundna av och respekterat manuskriptets former.
För den skull har jag indragit i undersökningen ej endast Nya
testamentet självt utan även de böcker, som trycktes före detta
på samma tryckeri. Först därigenom får man det rätta greppet
på NT:s språkform, och den framstår då icke längre isolerad
utan insättes i sin naturliga miljö. Vid den språkliga under-
sökningen får man ej heller bortse från historiska fakta, utan
först då man funnit en lösning, som osökt förklarar både de
språkliga egenheterna och överensstämmer med de historiska do-
kumentens vittnesbörd, kan problemet anses vara löst. Det är
en sådan lösning, jag i det följande eftersträvat.

I.
Een nyttwgh Wnderwijsning.

Een nyttwgh Wnderwijsning, vår första reformationsskrift,
trycktes på Kungl. tryckeriet i Stockholm omedelbart efter det
detta övertagits av konung Gustav och flyttats från Uppsala till
huvudstaden. Tryckningen avslutades redan på »Sancti Sigfridz
affton», dvs. den 14 februari, 1526. Författaren är Olavus Petri,
som då var sekreterare i rådstugan i Stockholm. Boken skrevs
sannolikt år 1525 att döma därav, att Fader vår och Magnificat
ordagrant citeras efter Nya testamentet 1526, varför åtminstone
de partier av detta, där dessa förekomma, måste ha varit över-
satta. Möjligen kan tiden ännu närmare bestämmas till senare
hälften av år 1525. Ordet någon heter nämligen i regel noghon,
vilken form sannolikt härstammar från O. Petri. Men i BStock-
holms stads tänkebok övergår O. Petri från nagon till noghon först

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 23

i juni detta år. Även användningen av woro för wåre pekar i
samma riktning, då O. Petri i Tänkeboken övergår till wore först
i slutet av april 1525. Detsamma gäller användningen av wor
för war. En jämförelse mellan språket i Een nyttwgh Wnder-
wijsning och Tänkeboken för år 1525 visar emellertid, att den
förra urkunden under tryckningen måste ha undergått en genom-
gripande förändring. Arten av denna förändring skall i följande
kapitel fastställas.

1. Jämförelse mellan språket i Een nyttwgh Wnder-
wijsning och O. Petris Tänkebok 1524—1525.

I den följande översikten över skiljaktigheterna mellan Een
nyttwgh Wnderwijsning (= Wnderw.) och Tänkeboken (= Tänkeb.)
kommer jag huvudsakligen att dröja vid de former, som icke
äro O. Petris, under det att dennes former begagnas som jäm-
förelsematerial.

Konsonanterna.

För ljudförbindelsen sk användas tre olika beteckningssätt:
sk, sch och sc. Den normala stavningen är sk, som är O. Petris.
Formerna med sch äro i stort sett begränsade till urkundens
senare hälft omfattande sid. 1—70 i Hesselmans upplaga, som
här följes. I förra hälften träffas med sch i framljud endast
några ströformer av orden schola, schal, schulle, schuld, huvud-
sakligen koncentrerade till sid. 30—36 (10 gr). Övriga former
äro schulle 6, 70 (2), sehal 69, 70, schuld 69 alltså på de två sista si-
dorna. I senare hälften däremot äro schola, schal, schulle, schuld
nästan genomgående. Utom dessa ord träffas med sch endast
schapa 95, schaparen 79, schapares 76, schadelighit 113, schoda 106,
Beschodha 109, schröpeligha 92, försehräckelse 96, förschyllan 98,
100, 106, 117 och förschyllat 101, 117; Aertalet av dem uppdyker
sålunda först mot slutet.

Även i inljud förekommer sch: älschar 24, okuscha 18, okuscht
18, barbarisch 43, hemmelsche 32, mennischior 36, ganscha 5, IT
m. fl. (vanligt), aseha(n) 112 (2), ascho 112, hebreesche 97, för-
wanschades 100, elschar 110, elscheligha 71, elschelighasta 12, -e 85,

24 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

mischund 115. Sättarformer äro också falscheet 22, (o)kuscheet 18,
(6), 22, 58. :

Stavningen sc är genomgående i orden scapa, scapare, sca-
:pilse (men skoop 3 gr sid. 4), wanscapelighit 97 (2). För övrigt
är se sällsynt: scada 100, scaffat 39, scarpare 85, serapadhe 112,
sculle 103 och römersea 33. Alldeles främmande för O. Petri är
ej sc, men det är ytterligt sällsynt. Från Tänkeb. 1524—1525
ha antecknats endast Scara 12, scatninge men 46, borgherscap 9,
varför se sannolikt tillkommit vid tryckningen.

Härskilt i förra hälften förekommer ch för k& i slutljud efter
vokal och etter I, n, r: artlichel 36 (2), eloock 5 (2), klooch 44,
besweech 8, smålech 33, 46, kärlech 48, 58, kerlech 12, kärlich 17,
foleh 10, 47, 113 (2), för krencht 20, förkräncht 38, tanchar 11,
arehenom 10, verch 15, vilka helt säkert torde vara sättarformer.

Sättarformer äro också otalich 22, förgiftich 47, nemlick 80,
merkelich 79, tilbörlich 91, aldrich 50, farlicheet 13.

Ljudförbindelsen kt betecknas på Aera sätt. O. Petri skriver
själv i Tänkeb. i regel cht, någon gång ckt eller kt. Från år-
gångarna 1524 o. 1525 må sålunda anföras rekte 27, räkte 29,
knektar 43, knekterne 43. I Wnderw. råder en bestämd skillnad
mellan förra och senare hälften, i det att O. Petris cht i förra
hälften ofta utbytes mot kt, men i senare hälften mot ect. Exempel.

Bid. 1—170: förachta 10 — akt 8, 54, 63, akta 10, 11 aktom
65 (2), aktlandes 4, 15, aktandis 44, aktade 32, föraktas 61, för-
aktar 20, förakten 68.

bid. 70-—120: ackt, achtar ete. 8 gr, förachta 117, förachtat
75, förachtandes 110 — Acta 85, actad 75, actat T2, 75, 120,
acladhe 82, föraeta, -ar, -adhe, -at etc. 75, 77 (3), 98, 110, 112,
119 — aktat 713, aktandes 79. Beträffande de två sista formerna
kan jämföras O. Petris aktade (1524).

Sid. 1—70: macht 36, 44 — makt 23, 25, 27, 36 m. fl. (13 gr)
mackt 39 (2).

Sid. 71—120: macht, -en etc. (15 gr) — mact 14 — makcht(l) 96.

I orden mektogh, mektugh, alemektogh etc. är liksom i Tide-

Palmér: Reformatorerna och NT 15926. 25

boken &t enrådande med följande undantag: mechtighe 171, wan-
mechtugh 96, mechtoghe 103.

Avledningsändelsen -aktig skrives i förra hälften med cht
2 gr, med ekt 4 gr, med kt 7 gr och med ct 3 gr. I senare
hälften förekomma endast ogudhachtige 109 (2), lijfl( f)actugk 116,
118, lygnactugh 108 (2), alltså i regel ct.

Även andra ord hava i förra hälften sidoformer med kl:
ekta 18, mäkta 35, mekta 35, häktilse 671, twedräkt 58, anfäktingar
62 (2), ansiktet 25, förpliktilse 65, vikter 19, saktmödugher 17 (2),
föresakt 29, fruktan 12, tukt 18, twktigh 56, rykte 19, 34, vi(hjtrykt
22, 63, tykte 30 (2), förskräkt(e) 26, 61, vpwäkter 64. Däremot ha
Jiksom i Tideboken slect, släet nästan enbart ct liksom fruet (8 gr),
fructa, -ar, 11, 30, befructandes 11.

Sid. 71—120 träffas kt utom i mektogh, alemektugh ete. (se
ovan) endast i hektelse- 117, förskräkt 105, däremot ct i beryctat
76, lucta 102, nedhertrycte 114 (2) och slect, släct, för övrigt cht.

I stället för normalt &k! uppträder några gånger huvudsak-
ligen i början även el: clart 8, 24, elarlig(hja 5 (2), 21, 22 (2),
30, 34, 93, 111, förelaring 54, beclaghar 95, beclagat 93, clook 6,
elooch 5 (2), elookheet 6, T, eloocheten 5, clädheln) 7, 114, hårelädhe
86. Möjligen böra skrivningarna med el uppfattas som O. Petris,
då han i Tänkeboken från och med 1525 mer och mer övergår
till el: elar uppträder sålunda första gången 48 (15/3 1525), 49,
15 osv., clander 45 (25/2 1525), 46 etce., clagemal 48 (15/3 1525),
eläder 62 (14/6 1525), elippingene 63 (17/6 1525), beclaghat upp-
träder redan 26 (8/8 1524), därefter beclagade 48 (15/3 1525).
Dock förekomma även sidoformer med kl, men de övergivas mer
och mer. Då ”Tideboken nästan genomgående har kl, torde kl
vara tryckeriets form.

I stället för &r uppträder någon gång huvudsakligen i -se-
nare hälften även er: crona 50, 86, törnacronan 85, 90, croppen
871, cropsens 90, cringh om 87 samt alltid i creatwr. O. Petri
skriver i Tänkeb. kr utom:i cronone 41; ereatwr är där ej belagt.

Vanligt är th för t i följande ordtyper: weeth 46, gååth 17,
söthma 90, motkgang 13, arbethe 18, gathen 86, bäther 52, köth 110,

26 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

köthe 101, 102, örther 4, 5, inthet 5, annath 6, 12, folkith 14, bar-
nelh 56, scapalh 5, warith 6, intith 12, 13. Särskilt må framhävas
de genomgående effther, ath samt de huvudsakligen i förra hälften
förekommande vtihan 5, 11 (2) m. fl. (12 gr s. 1—70; för övrigt
endast 8. 75, 93), ytkersla 21, 40, 42, 43, 61, ytherlig(h)are -(-ere),
10, 23, 34, 43, 49. Skrivningarna förekomma i hela urkunden
men äro något vanligare i början än i slutet.

Tyska skrivningar med dt för d, såsom tijdt, grundt, dödt,
radt, hava nästan helt utrensats.

Vanligare än hos O. Petri är dh för d efter I, n i ord som
skuldh 6 (2), 10, mildh 6, wärldhen 29, landh 35, syndh 88, 89,
syndhen 29, grundh 92, misskundh 117, vndher 15, wndherdånig 16
osv. Även dessa former äro vanligare i början än i slutet.

Någon gång står dh för t i svagtonigt slutljud: afladh 107,
faridh 35, wndherkastadh 9, vndherkastadh 15, pinadh 85, latijd
102, arbetedh 15, sinnedh 6, vprettadh 4.

I st. f. fw, fu förekommer några gånger i senare hälften
w i orden bäwinge 86, bäwa 93, bäwande 88, lewerne 91, röwara
90, owerwunnet 89, öwing 89. |

Endast i senare hälften träffas ock y för konsonantiskt 7 i orden
snyöö 107, dywr 101, lyws 81, 102, 103, nywtia 79 (2), nywter 79.

2? kvarstår i helgie 12, styckielr) 12, 13, 14, 15, 16, 32, 34.

Mot bruket hos O. Petri dubbelskrives ofta konsonanten i
itt, fill samt ibland i vpp 39 (4), 40, 46 m. fl. (10 gr), vppstå
113, vppståndilse 34, vppbyggies 45 samt en gång i uppå 37.

g dubbelskrives nästan genomgående i orden liggia 83, 97
(2), leggia 91, läggia 64, 111, äggiar 91, tilläggies 46, byggies 45,
wpbyggiandes 113, vppbyggies 45, ryggia 58, 68, ryggter 119 (men
lägia 51).

m dubbelskrives någon gång i anammat(h) 49, 97, fremmande
11, främmande 12, lekamme 90, nemmare 89, 90 och » i penninga
stikkor 12.

p enkelskrives i förra hälften i openbarligha 51 och open-
barilse 46, men dubbelskrives i senare hälften alltid i oppenbara
102, 106, oppenbarat(h) 107, 108, oppenbarligha 106. Järte O.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 27

Petris tappa 50, förtappadhe 50 träffas med enkelt p förtapadhe
28, förtapat 86.

$£ enkelskrives ett par gånger i fata 48 (2), fatath 48 samt
i senare hälften i kööt 93, 112; dubbelskrivet t träffas i trelte-
brodher 53, bittidha 116 (jämte bitijdha 116, 118), varjämte nytt
39, 89, fått 9, 10 växla med nyt 69, fååt 31, 44, gåål 34, 68.

Inskott av konsonant träffas mot bruket hos O. Petri i
kompne 9, 70, dömpde 87, benempd 10 (== NT), iempte 81, fridh-
sampt 61. Däremot saknas i regel b-inskott i somlighe 84, 85 och
kommer; sid. 71—120 träffas sålunda kommer 15 gr, komber en-
dast 2 gr.

Vokalerna.

Mot bruket hos O. Petri förekommer 74 för e i de enstaka
hiligha 56, likamen 62, Likamsens 42, samwit 107, 109, kärlich 17,
22 samt ofta i helwite och i swik 98, 99, swieck 99, 103.

Å andra sidan står ei st. f. i hos O. Petri i det mycket
vanliga ecke 5, 7, 8 m. fl., i lekawäl, lekawel etc. 36, 41, 48, 54,
62, 68, 75, 79, 83, 94, 108, hemmel (nästan genomgående), för-
nema 120, förnemandes 90, förnedhrandes 13, vetherlighet 5.

I andra ord råder en viss skillnad mellan urkundens förra
och senare hälft, i det att i förra hälften O. Petris i-former bättre
äro bevarade, under det att de i senare hälften äro nästan helt
utrensade. Detta gäller leffwa, lefwerne, vilka i senare hälften
äro enrådande men i förra hälften växla med lifwa, liffwerne.
Även geffwa, geffwer, geff uppträda i förra hälften som varianter
till gifwa, giffwer, giff, under det att i senare delen endast föl-
jande 4-former förekomma: offwergiffnan 93, offwergiffne 113,
offwergif 103 (men geff 117, geffs 98 och i förra hälften gef-
mildher 19). Endast 8. 17 (nedher-) och 28 (nedh) utbytas i förra
bälften nidher-, nidh mot e-former, i senare hälften däremot är
nedher- enrådande 83, 95, 102 (2), 109, 110, 111, 113, 114 (2),
117, 118, nedhre 83, och för det normala needh 83, 94, 102, 117,
118 träffas endast 2 gr nidh 93, 112. Om man bortser från det
enstaka edher 69, äro även edher 81, 85 (2), 86, 91, edhert 81,
edhra 81 inskränkta till senare hälften. I st. f. sidhan brukas i

28 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

hela urkunden oftast sedkhan; betecknande är, att nästan alla
exemplen med i tillhöra förra hälften, nämligen 10 (2), 25, 40,
41, 63 (2), men endast två (s. 79, 81) senare delen. Jämte widh
förekommer några gånger även wedh 16, 19, 23 m. fl.

En motsättning mellan förra och senare hälften framvisar
ock bedhia, som i förra hälften (fr. sid. 51) växlar med bidhia
men i senare delen är enrådande med ett undantag s. 92. Väx-
ling föreligger ock i liffwia 12 — leffian 57.

I st. f. y förekommer någon gång i: sticke 33, vpliffte 112,
tterlighare 95, lidhandes 95.

" Främmande för O. Petri äro helt säkert helbrög(h)da 83, 101,
102 (3), störkias 91, förstörkier 50 liksom ock lygn etc. 8, 9, 10
m. fl. lygnacktug 8.

tilflucht ersättes av tilflycht 11, 36, 94, tillyct 116, 118, til-
Alyckt 94, 100 och (o)kysk av okuscha 18, okuscht 48, okuscheet 18
(3), 22, kuscheet 18 (3) m. fi. Från sättaren stammar det enstaka
förkynna 68.

I st. f. e brukas ä i främande 12, 21, 35 m. fl. och släcte(r)
76, 105 samt i de enstaka väner 35, godhewän 22, wänskap 417.
Begter, begiera, begierelse etc. ha tillsammans antecknats endast 10
gr, under det att de 12 gr utbytts mot begär, begära, begärilse
etc. och dessutom en gång mot begiär s. 49. Mera enstaka äro
häligt 73 och hälighat 10. Wel utbytes nästan genomgående mot
wäl (wel, lekawel etc. träffas inalles 8 gr, därav 7 i senare hälften).
Beträffande her — här råder växling, så att i förra hälften här
är normalform (här 12 gr — her 2 gr), i senare delen däremot
är her vanligast (her 10 gr — här 2 gr). En dylik böjelse för
e-former spåras ock däri, att O. Petris ää (huru, huad etc.) i förra
hälften endast en gång ersatts av e huad 27, i senare hälften är
emellertid detta utbyte vanligt: e när 92, ee huru 83, 87, 88, 94
(2), ee huad 79.

I st. f. ä föreligger a i twart om 25, hoarheet 17, vi(hjwartes
14, 15, 25, 26 samt o, ö i thom 46, thöm 40.

Jämte åstadh förekommer :i senare hälften: aff stadh 84, 85,
aff stadt 88 och jämte åwund 62 även awnd 91, affwnd 58, affwndas

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 29

19. Inskränkta till de sista sidorna äro hånd 100, håndawärck
114, ånde 116 (2), 117, 118 (2), ånda 118, åndelighen 91, åndelighe
106, åndeligha 108. O. Petris enfallig, margfallig utbytas mot
eenfåldighe 54, marg(h)fålleligha 56, 107.

Framför ng skrives å-ljudet med å o. 25 gr i ord som mång,
lång, -gång, wrång. Framför nd kan spåras en viss skillnad i
användningen av å-tecknet i förra och senare hälften, i det att i
förra hälften 4 antecknats endast 5 gr, i senare däremot 11 gr
(mot 2 -ond-). Samma iakttagelse kan göras vid ordet hålla, i
det att i förra hälften holla är genomgående (hallat endast s. 30),
under det att i senare delen kålla uppträder 14 gr, kolla endast
9 gr. Även av ordet wåld uppträder i senare hälften å 95, 103,
104, 117 liksom i wållet 87.

Verbet låta heter i regel läta, endast 8 gr låt(hja, 4 gr lata.

Någhon skrives i förra hälften mnoghon, -ot etc. o. 42 gr,
någhon, -ot etc. endast 6 gr, därav 5 gr i början s. 12—14. Även
i senare hälften är noghon normalform (o. 24 gr) men växlar här
med någhon, -ot etc. (o. 15 gr). Pron. wår heter i förra hälften
wor o. 89 gr, wår o. 38 gr huvudsakligen i början (det sista
exemplet har antecknats s. 58). I senare delen däremot är wår
normalforim o. 27 gr, under det att wor antecknats endast 5 gr.

Pret. plur. av wara heter i regel woro, wore o. 22 gr. Där-
jämte uppträda dock även i förra hälften wåro, wåre 1 gr, i
senare hälften endast en gång s. 89. Då O. Petri i Tänkeboken
övergår till wore i april 1525, torde o-formerna förskriva sig
från honom.

Mot bruket hos O. Petri användes i hela urkunden alter-
nativt ö i orden för, före, tilförenne och i förra hälften även i
öffwer, som där är normalform. För övrigt föreligger växling i
folgde 27, forfolgt 117 — fölgde 91, förfölgdt 116; borttorkadhes
112 — förtörkas 112, förlörkat 111, 112 (4), 113; torst 7 (men
törst 62), sompn 18 äro sannolikt främmande för O. Petris språk
liksom wällöst 24 med ö.

Mot bruket hos O. Petri förekommer u i orden budhordh 22,
brwt 86, 87, brutelighen 87, hulpen 31, hulpit 117 samt i vstraffe-

30 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

lighit 86. Å andra sidan förekommer en gång sokka 9 med
o för u.

Ursprungligen : kort vokal dubbelskrives mot bruket hos O.
Petri i saak 92 (3), 99, 104, 105, 119, taal 4, maat 5, haat 17
samt i kööt 93, 112.

Gammal lång vokal dubbelskrives i betydligt större utsträck-
ning än hos O. Petri i ord som

leed 32, wreedh 17, reedhskap 1, steegh 35, greeck 48, feel 51,
heela 4, fördeel 19, reen 20, heeman 35;

säädh 27, läät 10, häär 30, grääss 1, j hääl 104;

blood 60, good 8, moodh 25, stoodh 34, behooff 5, rooff 18,
noog(h) 5, 6, book 3, elook 6, -stool 85, doom 86, skoop 4, roop 91,
stoor 6, hoor 18, foot 104, emoot 3;

råådl(h) 9, 24, nåådh 44, såågh 10, håån 44, swåårt 31, måått 19;

bröödh 111, nöödh 63, dööf 108, röök 111, böön 54, löön 24,
lööss 53.

Särskilt må framhävas, att o vanligen dubbelskrives i av-
ledningsändelsen -doom: troldoom 12, 59, wijs(s)jdoom 6, 9, 82, 85,
fatigdoom 19, 59, lärdoom 41, 57, mandoom 38, 83, siwkdoom 59,
spåddoom 12, jomfrudoom 38, ållerdoom 714 osv.

Dubbelskrivning av e och o föreligger ock i pret. av orden
boodde 6 (2) m. f., troodde 35, 714, skeedde 5, 85, beeddes 105,
leedder 90, seedda 51, vilka dock möjligen kunna härleda sig från
O. Petri, då han använder dylika skrivningar i Tänkeb. redan i
början av 1525, t. ex. boodde 41 (13/2 1525), leeddes 56 (8/4 1525),
57 osv.

Beträffande svagtoniga vokaler! kan först anmärkas, att
Tänkebokens kanslispråksformer som tale, tage, scriffwe etc. helt
undvikits, vilket väl står i samband med urkundens stilkaraktär.
Skillvaden mellan kanslispråkets -e och bokspråkets -a var nog
medveten. Men dessutom ha vid tryckningen en del a-former
tillkommit, som äro främmande för O. Petris språk, t. ex. a i
bakdantara, skrymtara, kettara, röwara, predicara, begiära (subst.);
i. räkneordet tridhia, ofta i tilförenna, thesta, j så motlla, mera

! Se Palmér i Arkiv f. nord. filol. 38 s. 340 f.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. al

enstaka i huaria natt, i mina köthe, medh rätta, til godha, fögha
samt i sammansättningarna äghadelar, redhaboen, redhaboghen, alla
redha. Reaktionen har även drabbat bestämda pluralformer på
-erne, såsom synderne, presterne, vilka i regel ändrats till synderna,
presterna.

I st. f. O. Petris -else användes -ilse och i st. £. -et, -es bru-
kas -it, -is. Mera enstaka äro formerna ängil 71, ångist 81, säckirst
84 samt endista 36, elsskeligiste 85, strengiste 85 med övergång
-ast ”> -tst.

Avledningsändelsen -igh ersättes 1 förra hälften av -ogh 49
gr och -ugh 85 gr. I senare hälften äro siffrorna -ogh 15 gr
(däribland ewogt 89, ewogha 85, 90), -ugh 123 gr. Några enstaka
exempel på -ogh i kortstaviga ord utgöra stadogha 64, mångtaloghe
51 och otologheet 63. För honom skrives en gång honum 34 och
för skole, skola någon gång skolo 27.

Synkope av mellanvokal föreligger ofta i fadhren 30, 37 (5),
40, 48, 90 m. fl., fadhrenom 28, brodhren 40, modhrena 80, modhrene
81 liksom i pluralerna fädhra 18, 83, fädhrom 18.

Böjningsformer och enstaka ord.

I st. f. wej haffue, döme o. dyl. träffas ofta former som wj
föra, wij falla, wij begära eller wij förom, wij taghom, wij bliffwom
etc. med -a 1. -om för O. Petris -e.

haf(f)de, sagde, lagde äro normalformer i förra hälften med
följande undantag: hadhe 6, 9, 27, kade 28, sadhe 4 (2), 12, 21,
27 (2), 31 (2), 70, ladhe 8. I senare hälften äro de nya formerna
nästan genomgående.

I st. f. böjningen skapa: skapadhe, skapte träffas pret. skoop
4 (3) och i st. f. warda: wart förekommer i senare hälften även
pret. 2wort 70, 86, 90 (2), 105, 119.

sich utbytes mot sigh s. 17, 28 och tich mot tech 101.

O. Petris ey utbytes i stor utsträckning mot ecke, icke. BSär-
skilt i senare delen är ey sällsynt.

Proportionen mellan af och vtihaf, wtaf, vthåff etc. är i
bela urkunden tämligen konstant, så att i första hälften aff före-

32 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

kommer o. 34 gr, vthaf etc. o. 16 gr, i senare hälften aff o. 39
gr, vihaff etc. o. 16 gr.

mellan ändras några gånger till mellam 43, emellam 27, mellom
41, emellon 27, antingen till antighen 33, 95. Sannind utbytes i
förra hälften genomgående och i senare hälften 2 gr mot sanning
87, 107. O. Petris än thå ath ändras till än doch (ath) 10, 11,
48, en doch 83, 91.

Den olikhet, som finnes mellan O. Petris språk i Tänkeboken
och sådant det framträder i Een nyttwgh Wnderwijsning, är så-
lunda verkligt djupgående. Det är de för O. Petri själv främmande
formerna, som i det följande skola bli föremål för särskild be-
handling.

2. Olika sättarvanor.

Av materialsamlingen i kap. 1 torde ha framgått, att vari-
antformerna ej uppträda likformigt i hela Wnderw. Det råder
nämligen en viss motsättning mellan urkundens förra (Wnderw. I)
och senare hälft (Wnderw. II), varvid gränsen går på sid. 70 i
Hesselmans upplaga och senare delen börjar med stycket »En
lithen wnderwisning huru man schal förstå Aue maria».

Den mest iögonfallande skillnaden är, att i Wnderw. I orden
skola, skal, skulle, för — skul stavas med sk, i senare hälften där-
emot med sch.

Ljudförbindelsen cht återges i I med kt, i II med ct: -aktig:
-actig, akta: acta, makt: mact osv.

I I är proportionen mellan formerna -ogh: -wugh: 49 -ogh mot
85 ugh, i II däremot endast 15 -ogh mot 153 -ugh.

I I skrives alltid intervokaliskt fw, fu, i II även w: bäwa,
röwara, öwing, lewerne.

I I saknas skrivningar som snyöö, dywr, lyws, nywta med y.

openbar i I motsvaras av oppenbar i II

Först i II uppträder formen kööt samt p-inskott i kompne,
dömpde, benempd.

I I kvarstå nidher, nidh med ett par undantag, i II ha de
regelbundet utbytts mot nedher, needh. Detsamma gäller idher: edher.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 38

I I växla lifwa, lUliffwerne: lefwa, leffwerne, gifwa: geffwa,
didhia: bedhia, i IL finnas nästan endast former med e.

I ää huru, ää huadh utbytes i I endast en gång ää med e
(huad), i II däremot heter det nästan genomgående ee huru, ee
huad och en gång e när.

Adverbet här heter i I oftast här, i II oftast her.

Verbet hålla skrives i I endast holla, i II oftast hålla.

Någhon skrives i I med å endast 6 gr, i II däremot omkr.
15 gr; motsvarande siffror för noghon äro respektive 42 och 24.

I förra hälften är wor normalform, i senare hälften wår.

Nästan endast i I förekommer öffwer med ö, endast i II
däremot fölgde, förtörka, vilket senare dock kan vara tillfälligt.

I I äro haffde, sagde, lagde normalformer, i II däremot hadhe,
sadhe, ladhe. |

Skillnaden mellan I och II kan i korthet karakteriseras så,
att i I O, Petris former äro mera förhärskande än i II, där de
oftare ersatts av variantformer, vilket visar, att det är två per-
soner, som bidragit till omformningen av O. Petris språk, en i
förra och en i senare hälften. En olikhet som den mellan skola
och schola ådagalägger, att dessa personer äro identiska med
tryckeriets sättare, av vilka den ene närmare följt manuskriptet
än den andre. Frånvaron av en variantform i förra hälften be-
höver därför ej innebära, att den var främmande för dess sättare,
det betyder endast, att han undertryckt den till förmån för ma-
nuskriptets form. Det är därför kanske ej helt tillfälligt, att vissa
variantformer endast uppträda i senare delen, såsom aff stadh för
åstadh, hånd, håndawärck, ånde, åndeligh, pret. wort, fölgde, för-
förka. Eudast på ett par punkter företer I positiva olikheter mot
II, nämligen då O. Petris cht ersättes med kt, ofuer med öffwer
eller ker med här.

I vissa fall, då en form i I uppträder omväxlande med O.
Petris egen, såsom geffwa, leffwa, bedhia, e huad, vid sidan av
gilffwa, liffwa, bidhia, ää huad, men i senare hälften är enrådande,
är man i första hand frestad att antaga, att en medveten norma-
lisering av den nya formen ägt rum. Denna normalisering är

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLIL, NY FÖLJD XXXYVI!I 3

34 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

emellertid endast skenbar. Den börjar nämligen samtidigt, som
även former som schola, act, mact avlösa skola, akt, makt, vilket
visar, att de båda företeelserna stå i närmaste samband med
varandra. Den nye sättaren har helt enkelt använt sin egen
ortografi och sina egna uttalsformer med åsidosättande av ma-
nuskriptets.

Att denna olikhet mellan I och II väsentligen är sättarnas
verk framgår ock därav, att den återfinnes i en skrift, som ut-
gått från samma tryckeri omedelbart före Wnderw., nämligen
Den svenska tideboken 1525. Även i denna förefinnes nämligen
en viss olikhet mellan dess förra och senare hälft, varvid senare
hälften här motsvarar förra hälften i Wnderw. och tvärtom.
Gränsen går på sid. 39 i Klemmings upplaga.

Tideboken (= Tidb.) trycktes på Richolffs tryckeri före dess
förflyttning till Stockholm. Vem som redigerat den är ej bekant.
I varje fall torde reformatorerna ha stått främmande för den.

Motsättnvingen mellan första delens skola, skal, skulle, skul
ete. och andra delens schola, schal, schulle, schul återspeglas här
så, att i första hälften i regel användes sch (omväxlande med sec)
i dessa ord, i andra delen har jag antecknat denna stavning
inalles endast 5 gr, under det att den vanliga stavningen här är
sk, någon gång sc. Även i ändra ord som schapa, schodha, schipilse,
forschylla, schynda wm. ff. är sch betydligt vanligare i förra hälften
än i senare.

Motsättningen liffwa: lefwa återfinnes på så sätt, att i förra
hälften lefua är normalform (9 e — 6 y, i), i senare hälften där-
emot lifua; lefua, leva förekomma här endast i starkt daniserande
partier. — Härtill kan läggas, att i förra hälften är weder nor-
malform (4 e — 1 ?), i senare däremot widher, wydher (5 i, y — 1 e).

Däremot äro i hela urkunden nedher, ed(h)er, edre i majoritet.
I förra hälften träffas nider endast s. 25 och idre s. 3, i senare
hälften däremot nidher 2 gr, nydher 2 gr. Även härav kan så-
lunda samma tendens att bevara i i senare hälften utläsas.

Motsättningen öffwer: offwer avspeglas på så sätt, att i förra

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 35

hälften offuer är normalform, under det att i senare hälften öffuer
är minst lika vanligt som offuer.

Ljudförbindelsen &t skrives liksom i Wnderw. cht, kt, ct och
några gånger ckt. Av dessa skrivningar träffas

sid. I — 38: kt 10 gr — ct 20 gr,
sid. 39 — 103: kl 23 gr — ct 15 gr.

Skrivningen ekt är bäst bibehållen i förra hälften med 14
former, under det att senare hälften uppvisar endast 6 former.
På samma sätt bibehålles även i Wnderw. O. Petris former med
cht bättre i senare hälften än i förra.

Ändelserna -ugh, -ogh i MAngstaviga ord förekomma i följande
proportion:

sid. I — 38: -ugh 24 gr — -ogh 11 gr,
sid. 39 — 103: -ugh 18 gr — -ogh 82 gr.

Jfr i förra hälften salugha 23, salughetz 34, saluchetz 35 men
i senare salogheet 83, salogheler 101. Att siffrorna i Wnderw.
och Tidb. ej äro fullt kongruenta är endast, vad man väntar, då
manuskripten ej varit lika och tillfälligheter lätt spela in.

I st. f. fu träffas i förra hälften ibland stavningen ww: owir
1, ower 6 (2), 10, öwer 6, 16, 36, owerwunnith 7. I senare hälften
saknas dylika skrivningar nästan helt (jfr dock okhöwisgeasta 82);
här uppdyker i stället i ett par danska Partier u i leuendes, leuandis
69, 77, dröuilsom 60.

Då dessa olikheter helt säkert äro sättarnas verk, anser jag
mig härmed hava konstaterat, att samma sättare använts vid
tryckningen av de båda böckerna, att med andra ord den per-
gonal, som av Richolff använts i Uppsala, följde med, då tryc-
keriet överflyttades till Stockholm och övertogs av staten. Härmed
har sålunda erhållits en fast utgångspunkt för bedömandet även
av en del andra former, som äro gemensamma för de båda ur-
kunderna, då sättarnas inverkan givetvis icke varit inskränkt till
de senast behandlade variantformerna. En fortsatt jämförelse
mellan de båda urkunderna torde sålunda kunna ge upplysning
om hur långt sättarnas inverkan kunnat gå.

Någon radikal olikhet mellan de båda sättarnas språk har ej

36 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

konstaterats, utan skillnaden består huvudsakligen i graden av
anpassning efter manuskriptet, och de mera positiva olikheter,
som finnas, äro huvudsakligen (men ej enbart) av ortografisk art.
Båda sättarna kunna emellertid mycket väl ha utgått från i hu-
vudsak samma språkmiljö.

3. Een nyttwgh Wnderwijsning och Den svenska
tideboken 1525.

Parallellismen mellan Een nyttwgh Wnderwijsning och Tide-
boken är på de flesta punkter ofrånkomlig. Em del överens-
stämmelser kunna visserligen förklaras genom en rent mekanisk
överföring av 'Tidb:s form till Wnderw. på så sätt, att sättarna
under sitt arbete vant sig vid Tidb:s ortografi och då låtit den
inkomma även i Wnderw. Detta är emellertid fallet endast med
sådana ord eller skrivningar, som äro mycket vanliga, såsom
användningen av th för t i bäthre, låtha osv., eller dh för di
landh, skuldh osv. Däremot är det icke antagligt, att en över-
ensstämmelse mellan endast enstaka gånger uppträdande ord eller
former bör förklaras på detta sätt. För dem får man säkerligen
förutsätta en gemensam källa.

Om sch för sk i framljud se ovan sid. 34. Även inuti ord
som hielpersche 6, föderscha 6, elschade 45, älschat 5, falscha 60,
budschap 27, mischundh 5 osv. är sch vanligt.

Även skrivningen sc är i Tidb. vanligare än i Wnderw.:
scaparen T2, scerapa 45 (2), affserapa 64, scugghe 46, miscund(h)
43 (2), 47 m. fl., miscunna 46, 62 m. f., scalt 21, 36, scal 29, 35, 47,
scämma 43, komascolandes 1, seuld 55, scada 57, sculo 24, scolo 19
(2), 25, glömsca 52, pasca 60, wanscelega 67, bescom 65, älscoga 61
m. fll Den vanliga beteckningen är dock liksom i Wnderw sk.

Även efter vokal förekommer ch för ki ord som lichama 57
m. f., lichnilse 58. Därjämte träffas sidoformer med c såsom
licama 74 (2), 77, 82 m. f., licame 70, som ej förekomma i
Wnderw. men dyka upp i NT.

Ej så sällan ersättes gh av ch: ewich 25, ewicht 52, gudelicheet
69, innicheet 69. Här må även nämnas det likartade wischet 45.

CURE POR DET ehe nn Ma a AKT KL a SS

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 37

Om fördelningen av cht — kt — ct se ovan sid. 35.

Liksom i Wnderw. ha någon gång k, kl, kr utbytts mot c,
el, er men endast i orden corset 68 (2), clarere 79, clädhe 46,
crona 65, crone 66 (2), torne eronen 67, erisne 52, ereatur 9, 10.
Den vanliga skrivningen är med & även i förbindelsen kl, såsom
1 klädes ffoller 25, klädhe 54 och klarare 16.

och skrives omväxlande och, oc, ok, av vilka de två senare
formerna saknas i Wnderw. I NT uppträder någon gång oc.

Ännu vanligare än i Wuderw. är th för t i olika ställningar,
t. ex. vihen 3, beguthen 3, brwth 43, köthi 45, ythermere 13, sökthe
11, owerwunnith 1, effther 9, 16, 17 m. fl., ath 4 m. fl. (vanligt).

På samma sätt förekommer dh för d efter Il och n: hän-
dherne 40, stundh 3, ändha 5, eldh 9.

Former med y för 4? äro vanliga: bywder 99, skywler 58,

dyäffuilsin 60, kyöth 5T, ödmywkt 69, folghya 69, snyo(n) 9, 22 m. fi.

2 kvarstår någon gång i ord som lenghie 15, längie 34,
henghia 40.

Liksom i Wnderw. förekommer någon gång dubbelskriv-
ning av konsonant i anammath 59, anammade 81, i lichammes
33, lychammes 30. Av särskilt intresse är dubbelteckning av 2»
i slemme 80, hemman 29, 33, 35, 36, vilka ej finnas i Wnderw.
men väl i NT,

Skrivningen penninga i Wnderw. motsvaras av pennengha 31.

Formerna liggia 24, 41, läggia 45, äggiade 10, ryggia 19 med
gg äro enrådande.

Formen oppenbar med pp har ingen motsvarighet i 'Tidb.;
ordet beter där openbar. Däremot träffas där jämte bort tappa 47,
fortappal(s) 64 (2) även fortapath 103. Jämte vp skrives någon
gång vpp 45 och genomgående vppa 3, 7, 9 osv. eller oppa 2 etc.

Enkelt t är enrådande i it, ith och är i regel i ffatiger 34,
fatigdom; endast en gång förekommer Fattighe 80.

Inskott av b i himbla är regel, och kompne, dömpde, benempd
i Wnderw. motsvaras direkt av fulkompna 61, ffulkompna 57 (men
fulkomnat 3), hämpd 42, hempdena 10. Ordet somligh förekommer
ej. och pres. av komma heter komer.

38 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

> Dei Wuderw. någon gång uppträdande swik, likamen, samwit,
kerlich äro vanliga i Tidb., t. ex. swick 5, swikfulla 13, likames
13, samwith 10, kerligh 33, 36, kerliken 33. 1 båda är helwite vanligt.

Liksom i Wnderw. förekommer i Tidb. i regel e i orden
ed(hjer 5, 19, 61, edra 5 (2), edre 25, nedher 2, 47, nedder 29,
nedderst 9 (se s. 34); ecke, ekke äro vanliga. De i Wnderw. van-
liga wedh, hemmel ha sin motsvarighet i de enstaka wed 30, hemmel
3; gefua finns däremot ej i Tidb. Jämte de vanliga i-formerna
träffas även bedie 101, bediande 88. Om lefua, wedher: widher
se sid. 34.

För y står 2? betydligt oftare än i Wuderw.: beginnilse 4,
sind 4, vplipt 51, bligdena 25, bligliga 101, osckilloger 5, for thi 42, 43.

Jämte y förekommer ö i störk 60 men styrk 62, bröst 55
(2) men brysten 30, 33, bördh 44 men byrda 23, öpnar 44 men
ypen 41; enbart ö ha wördning 62, wördnyngh 53. Jämte helbrigdä
62, helbrigda 44 förekomma helbrögde 60, helbrögda 58.

Ordet sönder heter dels sunder 21, dels synder (-schipte) 56,
(-slithin) 44, (slythin) 16; forschullan 65 har u.

Kort ä-ljud tecknas med ä betydligt oftare än i Wnderw.:
främanda 4, släcten 5, äpter 29, tässin 571, hälgat 1, hänne 3, bärg
14, fäm 10 osv. I st. £. heligh skrives ofta häligher 43, hälikt 51
osv. och i st. f. tiena, Henare ofta thiäna 12, thiänere 12, tiänara
16 m. fl. På samma sätt har begiera etc. någon gång ersatts av
begärade 3, bigäre 4. Jämte åäwinneligh 61, åäwerdelig(hja 46, 51,
äwynneligh 52, äwärdelighyn 53 förekomma ewerdeliga 64, ewerdelige
57, ewerdeliga 74, varjämte ää (f)for 3, 10 m. fl. någon gång
ersättes av ee ffor 60, E for vlihan 10, e forwihan 104.

Betydelsefull är växlingen läte vp 8, vpläth 1 — leeth 54,
leth 56, gretho 17.

Formerna thom 3 (2), 7T (2), 22, thöm 43, 47, 52, 55 äro
vanliga, och för främande skrives ett par gånger frömanda 32,
frömundhe 10.

vthwartes med a i Wuderw. motsvaras av jnwartes 32.

Typen å har ännu ej kommit till användning, varför väx-
lingen a: å ej alltid erhållit någon särskild beteckning; å-ljud

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 39

föreligger emellertid i bondet 23, treffoldighet 14, tref(f)olloghet 61,
62, träffolloghet 61, siwffolliga 30, 32, alzwollogher 57.

Dubbelformer finnas av orden for (vanligt) och för, för 5,
12, 16, 29, 38, 50, 67, ffolde 44 — ffölgt 9, fölgt 70 (därjämte
även folghir 62 ffolger 5T), torst 50, 84, torslad 8 — törsthen 40,
törsta 13, törstande 65, drotninges 16 — drötningh 69, drötnyng(h)
14, 22. Endast o ha fortorkat 45, sompn(en) 18, 24. Om offuer:
öffuer se s. 34.

Dubbelformer med wu och o äro huffudith 21, huffudet 25,
hufwd 40, huffwdh 61 — hoffuod 21, hoffwdh 44, hoffwodh 53; bud
och bod äro båda vanliga. Jämte reddugha 4, reddwga 82 finnes
räddoga 61, och jämte de vanliga hugswalan 5, hugsualede 17 osv.
finnas även hogswalere 64, hogswalede T3, hogswalilse 37. Andra
u-former äro fugle 3, fugla 9, 10, sputtas 54, spwttath 102, brwth
43, truldom 57, hulpen 16. Även sokka i Wuderw. har sin mot-
svarighet i Wij sokkom 217. |

Dubbelskrivning av vokal är ej så vanlig som i Wnderw.
men förekommer dock: taal 4, saat 29, sool 10, nöödh 103, döödh
103, löös 45.

Användningen av a för e i svagtonig eller obetonad stavelse
är betydligt vanligare än i Wnderw.: red(hjaboen 44, 100, ärwadel
T, arffuadel 11, äraful 14, 22, ärafwlla 74 (2), 63, främanda 4,
j myna blodke 64, ära (verb) 4, 16 (2), 18, redaliga 100, wärdalig
100, aff wredha 43, syndara 23, syndalig(h)ja 100 (2).

För e användes liksom i Wnderw. z i avledningsändelserna
-Alse, -il, part. -in, -it, i best. art. -zt£ samt även i ändelserna -is,
-tr, t. ex. bedis 71, werdogadis 71 (2), angist 70 (2), öffuir 67,
bönir 67, löpir 67 osv.

Om växlingen -ugh: -ogh se ovan sid. 35. Märk även i
kortst. ord snarone 16, stadoget 10, stadokth 76.

Former som wiy scholo, scholu äro vanliga.

Jämte faderen 71, ffaderen 10, fadernom 3 finnas även de
gynkoperade fadhrin 56, ffadrenom 61. Plur. av fader heter på
det enda ställe, där den förekommer, fäder 2. Plur. av broder

40 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

heter bröder 14, bröderne 25 men i ett starkt daniserande parti
medbrödre 59.

Första pers. plur. pres. ändas på -om, -e 1. -a: bidia wy 1,
hafua wy 18, wij ära 16, 18, befalle wy oss 26 (3), bekännom 1,
forschylladom 19.

Pret. wart stavas en gång waarth 1038 (som, då kort a-ljud
aldrig dubbeltecknas, möjligen bör läsas wort; jfr waald 58). I
st. f. lät träffas lot 11, loth 81.

Objektsformerna av personliga pronomina heta vanligen
mich, tigh, sigh. Dock träffas även migh, mik, tik, sik, mic och
t. o. m. mech 11 (jfr tech i Wnderw.).

Av enskilda ord märkas tcke, ecke jämte ey 52, sannindene
31, sannend 8 m. fl. jämte sanninglena) 45, 47, sannyngena 64,
antigha 67, antige 100.

Denna nästan genomgående parallellism mellan variant-
formerna i tvenne på samma tryckeri omedelbart efter varandra
och helt säkert av samma sättare tryckta skrifter av olika för-
fattare kan ej vara tillfällig. Det sannolikaste är väl, att de
i viss utsträckning förskriva sig från sättarna. Å andra sidan är
det givetvis förhastat att påstå, att en form i Wnderw. alltid för-
skriver sig från sättaren, om den kan påvisas även i Tidb., ty
dels känner man ej med säkerhet Tidb:s egen språkform, och
den behöver ingalunda vara så enhetlig, att inga dubbelformer
där fått plats, å andra sidan torde man få räkna med ett in-
gripande av tryckeriets korrektor, som ej behöver ha varit identisk
med författaren. Dessa osäkerhetsmoment bör man givetvis taga
med i beräkningen vid bedömandet av de enskilda konkreta fallen.

En viss nyckfullhet i variantformernas uppträdande i de
båda urkunderna kan förklaras därav, att korrektorn ej varit
densamme i dem båda. I allmänhet är det ju så, att Wnderw.
korrekturlästs betydligt strängare än Tidb., där främmande ord-
former i stor utsträckning fått kvarstå. Därför äro ock flertalet
variantformer betydligt talrikare i denna urkund än i Wnderw.,
t. ex. former som kärlich, samwit, beginnelse, vplifte osv. Men även
motsatsen äger rum, så att en form som bedhia, som i Wnderw.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 41

är ytterligt vanlig och i senare hälften enrådande, i Tidb. endast
träffas inalles tre gånger i starkt daniserande partier, under det
att bidia är mycket vanligt, och hemmel, som likaledes i Wnderw.
har fått vidsträckt användning, i Tidb. fått stå kvar endast en
gång. Frånvaron av en form i endera urkunden behöver sålunda
ej heller betyda, att den var främmande för dess sättare, den
kan ha rensatg ut av korrektorn. Vid frekvensförhållandena får
man dessutom ock räkna med sådana irrationella förhållanden
som trötthet och brådska vid sättning och korrekturläsning.

Trots desså ojämnheter kvarstår dock som ett faktum, att
i två till innehåll och syftning så olikartade böcker som en ka-
tolsk bönbok och vår första proteståntiska programskrift, mellan
parallellformerna råder en frapperande överensstämmelse, som ej
kan vara tillfällig och som endast kan förklaras därav, att de
utgått från samma tryckeri. Den omdaning, som språket under-
gått -vid tryckningen genom sättarnas inverkan, har sålunda varit
mycket genomgripande och har ej endast omfattat former, som
bära en omisskännligt främmande prägel, såsom hittills antagits.
Denna slutsats styrkes givetvis i hög grad, om det kan visas, att
de alla kunna återföras till samma språkmiljö, och närmaste upp-
giften blir sålunda att söka en enhetsformel för alla dessa skif:
tande former.

4. Sättarnas nationalitet.

Språket i Tideboken är delvis starkt daniserande, vilket lätt
faller i ögonen. Ett parti som det följande på s. 59 verkar så-
lunda ren danska: »O Thu heöellyghe sancte Päder den alsom-
mectiste gud vdwalde dig serdeliss oc funderede och bygde den
hellige kirke paa dig. Oc antworde dig hiemmerigis nökle den
tijd han gaff dig macht (och) naade at aflöse alle menniske aff
deris synder. Thy flöer iac nu til tig bedendis tig ydmyglyghe
ath tiw formedelst den naade tw haffuer aff gud anammath til
tig Sancte hans. sancte paul. sancte anders. och alle andre apostel
dine käre medbrödre Oc beder for mich med dem til gud alsom-
mectiste atb ban mich forlate wil alle myne synder och vnde

42 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

mich den ewinnvelige gläde med edher effther denne forgengelighe
werden. Amen>.

Även i andra partier är daniseringen mycket påtaglig. Så
träffas exempelvis sid. 70-—80 så utpräglade danska former som
nöttog 10, frömundhe 10, vedh 'vet 7173, ödmyka 76, ödmykelighe T7,
hannom TT, ydmygste 11, bogh ”bok” 78, kirkio 18, söndher ”synder'
18, sammelidis 79, slemme jöder 80, ydmigst 80, sön son” 80, cristen-
dommen 81. De närmast följande sidorna är daniseringen ej fullt
så påtaglig men dock omisskännlig med former som worda ”varda”
99, kirke 99, werder 101, wdnödder 101 m. fl. I andra partier är
den ännu mindre påtaglig utan att dock någonsin helt upphöra.
Ströformer som worde varde” 15, wordher 4171, ffrömanda 32, kerligh
'kärlek” 31, 36 m. fl., forlydhedh 47, sölth ”hunger” 50, korsid(h)
40, 41 vittna oförtydbart därom.

Denna danska prägel skulle ju kunna tänkas bero därpå,
att originalet varit danskt, och säkert är, att åtskilliga böner i 'Tide-
boken funnits i danskan, då de upptagits i t. ex. Christian
Pedersens danska Tidebok av år 1514, men återgivandet av dem
i denna urkund vittnar snarare om en gemensam främmande
källa än om direkt lån eller översättning. Oregelbundenheten
och nyckfullheten i deras uppträdande bleve ock oförklarlig, om
de övertagits från ett danskt original. Man skulle då väntat
större likformighet, vartill kommer, att så utpräglade danismer
som de ovan nämnda knappast skulle fått stå kvar. Den sanno-
likaste förklaringen är, att de tillkommit vid tryckningen, att med
andra ord sättarna varit dauskar, som praktiserat och kanske
fått sin utbildning i Tyskland och av Richolff medtagits till
Sverige, då han fått i uppdrag att trycka Tideboken i Uppsala.
Nyckfullheten i danismernas uppträdande förklaras då lättast så,
att korrektorn av ett eller annat skäl — brådska eller dylikt —
förfarit mer eller mindre strängt mot sättarnas former i olika delar
av korrekturet. Starkast daniserande är slutet (från sid. 70), då
väl brådskan varit störst.

Den avgjort danska prägeln på språket i Tideboken utgör
en relativt fast utgångspunkt för bedömandet även av övriga

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 43

variantformer, som äro gemensamma för Tideboken och Een
nyttwgh "Wnderwijsning och sålunda förmodligen tillkommit vid
tryckningen. De ha sannolikt samma ursprung som de utpräg-
lade danismerna och torde sålunda i bär behandlade urkunder få
betraktas som danismer, även om de i och för sig kunna anses
som goda svenska former. |

Såsom ovan frambhållits, var den positiva olikheten mellan
de båda sättarnas språk huvudsakligen av ortografisk art, varför
de mycket väl kunna ha utgått från samma språkmiljö, De be-
höva därför ej skiljas åt vid den följande undersökningen.

Det jämförelsematerial, som här medtages, är hämtat från
följande urkunder:

Lucidarius, AM. 76,8”, utgivet av Brandt, Gamle danske Dy-
rerim, utg. av Brondum-Nielsen, Den danske Rimkronike, utg. efter
hskr. RK 41i Kungl. bibl. i Stockholm av Holger Nielsen, samt
Codex Esromensis, utg. av O. Nielsen, vilka alla härstamma från
1400-talet och representera danska med själländsk färgning!
Dessutom har hänsyn tagits till språket i de danska reformations-
trycken, framför allt Nya testamentet 1524 (— Christ. II:s NT),
där danskan 8. a. s. uppträder under samma yttre betingelser som
i de svenska trycken, samt Lis Jacobsens framställning i >Studier
till det danske rigssprogs historie». Det är givet, att en jäm-
förelse mellan våra variantformer och språket i de nämnda ar-
betena närmast måste avse de fonetiskt motiverade formerna, då
rent ortografiska skrivningar ofta äro ganska individuella.

Då den ene sättaren använder sch för sk i schola, schul,
schulle, erinrar det om lågtyska skrivvanor. Denna stavning var
emellertid ej heller främmande för danskan, och i flera skrivelser
i Cod. Esrom., t. ex. i nr 256, 257 och 258, skrives regelbundet
sch just i dessa ord men för övrigt sk, t. ex. winterskat, sommar-
skat, undantagsvis dock även winterschat, sommarschat. Tillståndet
här erinrar sålunda slående om förhållandena i Wnderw. II. Även
1 Christ. II:s NT förekommer schalt, t. ex. Tim. 8. 5.

! Se Lis Jacobsen, Studier t. det danske rigssprogs historie
s. 96 ff.

44 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

Ej heller se för sk är främmande för danskan. Det finnes
exempelvis i andra skrivelser i Cod. Esrom., och i ett par Kö-
penhamnsdiplom från år 1446 (nr 221, 222) skrives i det förra
kommeschullendes, hauceschullendes, schode, i det senare däremot
kommescullendes, haucscwllendes.

Skrivningar som stadicheth Dyrerim 11, kerlichet Dyrerim
70, 71, tollochet Dyrerim 12, vnderlich Lucidarius 48, erlich Dy-
rerim 4 med ch för gh torde ej behöva exemplifieras vidare. Den
utländska formen är påtaglig.

Skrivningen ct för kt är vanlig i de genomgångna skrifterna,
t. ex. i Krönikan acth, macth, actha eller i Cod. Esrom. beplictet
nr 223, maecth ur 200, Dyrerim acth 7. I Dyrerim skrives emel-
lertid i regel kt, t. ex. makt 71, 13, makth 68, akth 68, akt 87,
mektugh 71, rwkte 71, frukt 12. Både ct och kt äro sålunda väl
styrkta i danskan.

kh för t i olika ställningar är ytterligt vanligt i ord som
ythermere (Cod. Esrom. fl. g.), vthan, panth, snarth, effther, broth,
nalh, tith, bethee, stakith, mogith, hiertith osv. Att skrivningar
som /faridh, arbetedh äro i överensstämmelse med danskt språk-
bruk är omedelbart klart. På danskt område få också former
som kiertith, arbetedh med th, dh i svagtonig stavelse sin natur-
liga förklaring däri, att t i dylika ord blivit tonande, vilket ljud
betecknas med d, dh eller th (se Lis Jac. s. 200). Särskilt må
framhållas, att efter, effther äro genomgående.

Former som landh, woldh, mandh, wondhe med dh eller I, »
äro ytterligt vanliga.

Utbytet av intervokaliskt fu mot w är det gott om exempel
på, t. ex. i Dyrerim blywer 70, 71, gywer 71, hawer 69, owe 68,
drewelse 67, lewe 92 osv. I Lucidarius är denna stavning regel.

Formerna bywdhe, lywdhe, lyws, spywth med y för i äro
ytterst vanliga och i vissa av de genomgångna urkunderna nor-
malformer, se exempelvis Krönikans ordbog.

anamma med dubbelskrivet » förekommer i Tidb. endast
ett par gånger i ett starkt daniserande parti, varför det helt sä-
kert bör sidoställas med övriga danismer, i synnerhet som det

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 45

i reformationstidens danska är så gott som enrådande; se Lis
Jac. 8 223 o. 264. Huruvida även fremmande, lekamme böra
förklaras på samma sätt, är ej lika säkert. Omöjligt är det emel-
lertid ej, att en dausk sättare, i vars språk orden hade formen
fremmed, legemme 1. legomme, kan ha fördubblat mm.

Formerna hemman, slemme jöder, cristendommen i Tidb. med
förlängt m efter gammal lång vokal äro avgjort danska med tal-
rika paralleller i tidens danska, t. ex. redan i Dyrerim hiemme
92, forglemme 67, foorglaomme 67 osv. Se för övrigt exemplen
hos Lis Jac. 223 m. fl. Formerna saknas i Wnderw. men upp-
dyka ånyo i Nya test.

Fattig med dubbelt t förekommer i Tidb. endast en gång
8. 80 i ett daniserande parti, varför det helt säkert bör återföras
till sättaren. Det är nästan genomgående i tidens danska med
belägg redan i Krönikan; se Lis Jac. 1738. -bittidha i Wnderw.
kan kanske jämföras med det danska flitig (belägg se Lis Jac. 222).

trettebrodher i Wnderw. erinrar osökt om de i tidens danska
genomförda thretthe, trette.

Förlängningen av g i liggia, leggia, ryggia, byggia är helt
genomförd i danskan. I Krön. t. ex. heta orden ligghe, legghae,
tiil rygghe, bygghe. Även penning stavas alternativt med två n,
t. ex. i Krön., varför det mycket väl kan stamma från en
dansk sättare.

Förtapa förekommer i Tidb. i ett starkt daniserande parti,
varför man gärna vill sätta det i förbindelse med övriga da-
nismer. Ordets form i äldre danska är tabe, tape; se Kalkar Ordb.

Inskott av » mellan m och ?t är vanligt i tidens danska
(Lis Jac. s. 187, 262). Som exempel må nämnas från Dyrerim
skempt, bympt, gloempt, forglompt. Från Christ. II:s NT: skempt,
dgmpt. Av Lis Jac. anföras fempte, fornempte. Någon direkt
motsvarighet till benempd, dömpde med p mellan an och d bar jag
dock ej påträffat. — kompne kan exemplifieras från Cod. Esrom.
8. 201 (1486). Formen kommer utan b-inskott är den enda före-
kommande och därför naturlig för en dansk sättare.

46 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

Säkra danismer äro kerlich, hiltgh, som återfinnas exempelvis
i Lucidarius 8. 7 fl. g. Det danska swigh återspeglas kanske i
swick, som i Tidb. även skrives swigh; jfr även nedan avd. II.

Formen hemmel är (jämte hiemmel) normalform i de danska
reformationsskrifterna och långt tidigare; se f£. ö. Lis Jac. s. 134.

Nedher, nedh, edher, wedh äro i och för sig goda svenska
former, men då de ovedersägligen i Wnderw. inkommit under
tryckningen, böra även de helt säkert sättas i samband med
motsvarande former i tidens danska. De normala formerna äro
där nedher, edher samt mnedh jämte nidh, noedh. I Krön. heter
det sålunda alltid nedher och i regel nedh men ett par gånger
nodh, i Lucidarius synas nedher, nedher likaledes vara i det när-
maste enrådande (und. nydher 9), under det att nedh heter nydh
8. Detta är ej tillfälligt. Det förekommer även på annat håll.
Palladius liksom Christian III:s Bibel skriver exempelvis ofta nid
jämte nedh men enbart nedher (jfr även Lis Jac. s. 213, 246).
Formen wedh uppträder mera sporadiskt. Även den bör via
sättaren återföras till danskan. De danska reformatorerna skriva
widhk eller wedh, och redan långt tidigare är wedh genomförd form
exempelvis i Krön. De enstaka mech, tech stå givetvis i samband
med de danska mek, meeg, mech, tek, tegh, tech etc., som i vissa
arbeten äro genomgående. Däremot heter sedhan i regel sidhen.

Då lefua, leffuerne i senare hälften av Wnderw. helt uttränga
liffwa, lifwerne står det i samband med att de äro de naturliga
för den danske sättaren, då de i tidens danska äro så gott som
enrådande.

bedhia är främmande för O. Petri, varför det måste här-
stamma från sättaren, och då bedia, bediandes i Tidb. dessutom
förekomma endast i det daniserande partiet i slutet, äro de sä-
kert den danske sättarens egna former. I tidens danska är över-
gången i: > e helt genomförd i såväl detta ord som det likartade
tredie, och e-formerna äro de enda brukliga. Sannolikt böra även
formerna wij welie, weliom i Wnderw. sättas i samband med det
i danskan vanliga velie 'vilja'”.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 47

Säkra danismer äro förnema och vetherligh. Det senare, som
i danskan förekommer under formen welherlecht, utgår från mnut.
wetelik (Lis Jac. 8. 135).

Svårare att komma till rätta med är geffua i Wuderw. Att
det härstammar från sättaren är säkert, men i tidens danska är
det sällsynt. Det förekommer dock t. ex. i Cod. Esrom. nr 268
(1509) med exemplen geffwe, geffuet, wdhgeffuen (skrivet i Lund).
Det citeras ock av Lis Jac. s. 141 från Kbh. dipl. nr 118 m. fi.
och torde möjligen böra sättas i samband med mnt. geuen.

Att ecke i Wnderw. via sättaren överförts från Tidb., där
det är allmänt, torde vara tämligen säkert. Mera tvivelaktigt är,
hur lekawäl bör uppfattas.

En form som helwite, som är mycket vanlig redan i Tidb.
och kan ha tillbört dess original, kan likaledes mycket väl av
sättaren ha överförts till Wnaderw. Ett dylikt överförande i den
utsträckning här ägt rum blir emellertid mera förståeligt, om
formen ej varit främmande för sättarens eget språk. I flera av
de genomgångna danska arbetena, ss. Lucidarius och Dyrerim,
är ock t-formen vanlig. I det förra arbetet skrives den heluide,
i det senare helwite 3, 7 osv.

for thi överensstämmer med danskan. Även i ord som sticke,
vplifte, tterlighare, lidhandes överensstämmer utbytet av y mot
med förhållandena i tidens danska. Här beror denna växling på
att i själländskan y i vissa ställningar delabialiserats till i (Lis
Jac. 8. 117, Bennike-Kristensen Kort & 59). Som exempel kunna
anföras från Lucidarius skildh 11, 14, skil(l) 11, 14, från Dyrerim
kiisk 4, wkiiske 2, 71, bridhe 7, bride 7, skitthen 9, stikke osv.

Då begiera ändrats till begära, är det i överensstämmelse med
bruket i danskan, där ordet heter begere (Dyrerim, Chr. Pedersen),
beghere (Krön.) eller bdegere. Dessa former torde få anses som
gjälländska, då i själländskan g, & ej uppmjukats framför ä (Lis
Jac. 8. 201).

Formerna störk, störkias med ö synas vara främmande för
O. Petri, och då störk i Tidb. förekommer i ett starkt daniserande

48 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

parti, är det ej uteslutet, att formen är dansk. — slegrcke är van-
ligt i t. ex. Christ. II:s NT.

wällöst, lösteligste hava talrika motsvarigheter i tidens danska;
se Lis Jac. 132 o. flerstädes.

helbrögda känner jag ej från danskan.

ee (huru, huadh ete.) förekommer i Tidb. i ett starkt dani-
serande parti, och då det dessutom är enrådande i tidens danska,
har det säkerligen tillhört sättarens språk. Företeelsen är analog
med utbytet av ää mot ee i O. Petris 1530-talsskrifter.

Formen hälig är ej främmande för tidens danska (se Lis
Jac. 8. 186), även om normalformen där är hellig; hälig träffas
i Wnderw. i senare hälften, hiligha i förra.

thom, thöm äro mycket vanliga i tidens danska och i Wnderw.
säkra danismer (se Lis Jac. 114). Gränsen för deras utbredning
åt väster går vid Stora Bält; se Benneke-Kristensen Kort Nr 30.

twarl om kan jämföras med thwart offuer, som Lis Jac. s.
123 anför från ett Köpenbamnsdiplom. Formen härstammar väl
från lågtyskan. På samma sätt torde även vthwartes kunna ha
uppkommit på dansk botten. Ordets vanliga form i tidens danska
är dock wthwortes.

bånd, hånd, trefollig, margfollig med å-ljud äro nästan genom-
gående i dansk reformationslitteratur; se Lis Jac. 209, 233 f.
Då offuer framför allt av den ene sättaren ändrats till öfuer,
kan det stå i samband med uttalet i själländskan. Ordet heter
ock i äldre själländska bandskrifter ywer (Lucidarius 16 m. fl.) eller
öwer (Dyrerim 8, 15). Den segrande formen i reformationstidens
danska är dock offuer.

En svårighet vållar utbytet av for, fore, tilforenne mot for-
mer med ö, då i danskan o-formerna äro de normala, även om
exempel med ö ej saknas. I lågtyskan torde de emellertid alter-
nativt haft ö-uttal.

förtörka kan givetvis vara danskt, då tercke redan på refor-
mationstiden var normalform; se Lis Jac. s. 247.

Att budh, fugla, redduga med u överensstämma med danskan
behöver ej särskilt exemplifieras. Formerna med u äro där ytter-

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 49

ligt vanliga. Även hulpen och prefixet v- i vstraffelighit visa
överensstämmelse med danskt språkbruk, brwt kan jämföras med
skibbrud i Chr. II:s NT.

Formen socka ”sucka” med o har jag ej återfunnit i de
genomgångna urkunderna.

En ren danism är förkynna, och kusk med u kan mycket
väl ha kommit via danskan, även om kysk, kywsk där äro de
vanligaste formerna.

Dubbelskrivning av lång vokal är givetvis rätt individuell.
Att den ej var främmande för danskt språkbruk visas av skriv-
ningar som lZiltaal, saall, gaal, glaadh, maadh, laadh, spaar, stoor,
moodh, boogh, froom, eedh, leed, noodh, logen osv., av vilka de flesta
antecknats från Dyrerim. Särskilt må framhävas dubbelskriv-
ningen av oo i avledningsändelsen -doom, som i Dyrerim ej är
sällsynt, t. ex. iomfrwdoom 6, 7.

Stavningen kööt känner jag ej från danskan.

Ett indirekt vittnesbörd om danskt inflytande utgör förmod-
ligen ock utbytet av e mot a i ord som aff wredha, wärdalig,
redhabon, til godha, tilförenna, tridhia o. a., i det att reaktionen
mot det danska e drivits för långt. Endast på så sätt torde a
kunna förklaras i ord som de ovannämnda wredha, wärdalig eller
"syndaliga, vilka måste ha varit fullkomligt omöjliga för ett svenskt öra.

Den vidsträckta användningen av i i best. artikeln neutr., i
perf. part. neutr., i pres. part. på -is och även i andra ord på
-+4s, 1 avledningsändelserna -ilse, -il och -ist står i full överens-
stämmelse med danskt språkbruk, i det att ändelserna -is (gen.,
inf. pass., pres. part. m. fl.), -it (best. art., pret. part.) och -il, -ilse
i stor utsträckning ba kvar i ännu 1 Christ. III:s Bibel och hos
reformationens huvudskribenter (se Lis Jac. s. 250).

Avledningsändelsen -ugh för -igh är vanlig i ä. själländska
skrifter, t. ex. Dyrerim, Lucidarius (Lis Jac. s. 140, 193). Från
Christ. II:s NT må anföras vlochtuge, werdug, mechtuge, leduge,
edruge osv.

Den synkoperade formen fadhren i st. £. fadheren känner

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII, 4

50 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

jag ej från danskan. Pluralen fädhra kan förklaras på så sätt,
att ett danskt fädhre i korrekturet försvenskats till fådhra.

Utbytet av O. Petris haffde, sagde mot hadhe, sadhe synes
ha företagits av sättarna, då det finns en bestämd skillnad mellan
första och andra hälften i detta hänseende (se sid. 33). Detta
utbyte är naturligt för en själländsk sättare, då i tidens själländska
skrifter orden redan ha denna form. I Lucidarius stavas de hadhe,
lathae, sathae, i Krön. och Dyrerim hadhe, ladhe, sadhe. De mo-
derna uttalsformerna på Själland äro ha, sa (se Lis Jac. s. 149 f.,
157).

Böjningen skapa: skoop är det gott om exempel på i Luci-
darius, t. ex. s. 24 (6 gr), 25 fl. g., 26, 27 osv.

Pret. wort förekommer endast mot slutet i Wnderw., alltså
i ett parti som även uppvisar så säkra danismer som hånd, ånd.
. Sannolikt bör det därför bedömas sem dessa. Troligen har en
dansk sättare återgivit originalets warl med wort enligt sitt eget
språkbruk. Betecknande i detta hänseende är, att i handskr. Cod.
AM 783. 4? (1430—1460), som är översatt från svenskan, det
svenska originalets wart genomgående återges med wort. Även
i Gotfred af Ghemens tryck av Karl Magnus Krönika Kria 1501
(?) är wort allmänt (se Lis Jac. s. 230, 231). I äldre själländska
skrifter användes or, i Lucidarius ofta wort.

Att utbyta ey mot icke är naturligt för en dansk sättare;
jfr Brondum-Nielsen, Sproglig forfatterbestemmelse s. 138 ff.

mellom för mellan kan vara danskt, antighen för antingen är
vanligt i danuskan (Lis Jac. s. 121), och sannind heter sanding,
sandning eller sanning. I samband härmed kan nämnas, att skriv-
ningar som offwerwundna Wnderw. 89, öffwerwundna Wnderw. 89
med ndnr för nn äro vanliga i danskan, t. ex. i Christ. II:s NT:
thendne, hendne, endne, kendne osv.; se Brendum-Nielsen Sproglig
forfatterbestemmelse s8. 12, 23.

För än thå brukas i danskan cen dogh, entock, endtock o. dyl.,
varför ett utbyte av den förra formen mot än doch är fullt naturligt.

Nästan alla variantformerna kunna sålunda naturligt ledas
tillbaka till en enbetlig språkmiljö, där de äro helt brukliga nor-

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. :- dl

malformer och genomförda även i skrift. Denna miljö torde snarast
vara 1500-talets själländska, som talats av tryckeriets sättare.
Det är sålunda dessas naturliga uttalsformer, som undanträngt
författarens former. Sannolikt har i första korrekturet av Wnderw.
språket haft en betydligt mera dansk prägel än i det färdiga
trycket, där de verkligt stötande danismerna utrensats, under det
att sådana former fått stå kvar, som voro möjliga även på svenskt
språkområde.

Att även icke fonetiskt motiverade skrivningar, såsom sch,
ge, er etc. för sk, kr, kunna härröra från en dansk sättare, fram-
går därav, att de faktiskt förekomma i tidens danska, fastän här
- givetvis större rum lämnats för individuella skrivvanor. Särskilt
må framhävas stavningen sch i hjälpverbet schola, schall, schulle
i vissa diplom från slutet av 1400-talet, även om i övriga ord
denna ljudförbindelse skrives sk.

De genomgångna danska skrifterna uppvisa icke endast en
enhetlig fonetisk prägel utan även stor ortografisk regelbundenhet
i samma urkund, och då sättarna väl varit män med en viss
boklig bildning, är det ej uteslutet, att de strävat efter att giva
språket en viss ortografisk enhetlighet i det arbete, som trycktes,
då det låg i tryckeriets intresse att ge åt trycken en så vårdad
prägel som möjligt. När sålunda i Wnderw. intervokaliskt och
slutljudande d, g efter vokal skrivas dh, gh i ord som skadha, godh,
tagha, togh kan det i någon mån bero på sättaren. Ingen av
reformatorerna använder nämligen denna stavning konsekvent
förrän efter 1526, men i danskan är den fullt genomförd redan
i 1400-talsskrifterna, ss. Krönikan, Dyrerim osv.

Är det då sannolikt, att en sättare kunnat åstadkomma en
så genomgripande omdaning av språket? En blick i Tideboken
med dess blandning av svenska och danska former visar, vad
sättaren kunnat tillåta sig. En god illustration härtill ger ock
en jämförelse mellan ett av Aksel Andersson funnet korrekturark
till Wnderw. och det färdigtryckta bladet. Själv har jag i »Stu-
dier över de starktoniga vokalerna i 1500-talets svenska» jämfört
olika upplagor av samma arbeten, i vilka sidoindelning och sido-

52 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

beteckning äro fullkomligt identiska, varför den senare upplagan
sannolikt tryckts med den första som förlaga, och ändock äro
olikheterna mycket betydande. Sålunda utbytes bodh mot bud,
ää mot ee osv. Det visar, hur litet man respekterade förlagans
stavsätt. Och då detta kunnat ske med tryckt förlaga, hur
mycket större möjligheter fanns det icke då med skriven text.
Till jämförelse avtrycker jag en sida i Messan 1531 o. 1535 med
den senares ändringar inom parentes.

Sid. C3 b: »Kere wener brödhra (brödher) och systra (systrar)
j Christo Jesu, Epter wij nw (nu) här (her) forsamladhe (forsam-
lade) ärom til at holla (balla), wor herres Jesu Christi natward
(natuard), och anamma (annamma) til oss hans werdugha (werduga)
lekamen (leceamen) och blodh (blod) j brödh (bröd) och j wijn så-
som han thet sielff stichat (stictat) och insat (insatt) haffuer for
itt åminnelse teekn, at han sin lekamen (lecamen) och bloodh
(blodh) til woro (wora) synders forlatilse (förlatilse) vthgiffuit (vt-)
haffuer, Ther före (Therfore) mädhan wij aw alle vtan twiffuel
(tuiffuell) äre medh (med) synder beswårade, och åstundom syn-
dena gerna qwitte (quitte) wara, wille wij falla på wor knää (knä)
och ödhmiwka (ödhmiuka) oss in for wor himmelske fadher medh
(med) hierta och mund och bekenna oss for arma älenda (elende)
syndare som wij och (ock) ärom, bidhiandes (-d-) honom om nådh
och miskund så seyiandes hwar j sin stadh>.

Former som fadhren, helbrögda, dömpde o. dyl., vilka äro
främmande för danskan, ba väl inkommit i Wnderw. genom
korrektorn, vars språkbruk i viss utsträckning kan ha överens-
stämt med Tidb:s.

5. Laurentius Andre& och EBEen nyttwgh
Wnderwijsning.

I Samlarens extrahäfte år 1893 har R. Steffen på grund
av språket velat frånkänna O. Petri författarskapet till Wnderw.
och i stället sökt visa, att L. Andres är upphovsmannen till denna
vår första reformationsskrift. Efter Ahnfelts fynd av manu-
skriptet till Människans ärliga skapelse, som utgör en omarbet-

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 53

ning av en del av Wnderw., kan denna uppfattning emellertid
ej vidhållas. Den likhet, som onekligen finns mellan Wnderw.:s
och L. Andrees språk, har man då sökt förklara på annat sätt.
N. Lindqvist förmenar i ovan anförda avhandling s. 144, att
Wnderw. stått under »inflytande av NT:s ortografi». Uttrycket
är ej fullt klart. Det får emellertid icke fattas så, att NT:s sättare,
sedan han vant sig vid L. Andreges språk, omedvetet överfört
detta även till Wnderw., då Wnderw. trycktes före NT.

På ett annat ställe i avhandlingen framkastar Lindqvist även
tanken på ett samarbete mellan O. Petri och L. Andre&e. För
att man skall vinna klarhet på denna punkt, är det nödvändigt
att fastslå, på vilka punkter i Wunderw. en överensstämmelse med
L. Andrezes språk äger rum, sådant detta framträder i hans brev.

Först må då erinras om att den omständigheten, att ett ord
uppträder både i Wnderw. och hos L. Andree, icke i och för sig
berättigar till den slutsatsen, att Wnderw:s form verkligen här-
stammar från &L. Andre&e Visar det sig, att denna form även
uppträder som variantform i Tideboken, är det åtminstone lika
stor sannolikhet för att den tillhört sättaren, som att den skulle
förskriva sig från L. Andre&e. Visar det sig så därtill, att den
följer endast den ene sättaren, är det all sannolikhet för att den
verkligen härstammar från denne. I det följande skall jag göra
ett försök att pröva materialet från dessa synpunkter.

Ett av de säkraste kriterierna på att L. Andre&e medarbetat
i, resp. författat Wnderw. anses både av Steffen och Lindqvist
vara den vidsträckta användningen av ändelsen -ugh för -igh.
L. Andreges form är nämligen -ugh med två undantag: owiliogh
och menogha. Ändelsen -ugh kan emellertid i Wnderw. svårligen
härröra från L. Andree, ty då förstår man ej den olika frekvensen
av -ugh och -ogh i förra och senare hälften. Denna olikhet, som
återfinns i Tideboken och även där liksom i Wnderw. sanmiman-
faller med gränsen för sk: sch i ordet skola, vittnar oförtydbart
om att -ugh väsentligen stammar från sättarna.

Även bruket av -il, -ilse, -it för -el, -else-, el överensstämmer
med L. Andreges språkbruk. Men om sättaren opåtalt kunnat

54 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

tillåta sig så stora ändringar med ändelsen -igh, kan han givetvis
även ha omformat -el, -else, -et till -il, -ilse, -it, i synnerhet som
dessa senare former återfinnas i Tideboken. Jfr även utbytet av
just dessa ändelser i O. Petris 15380-talsskrifter, trots att dessa
satts efter tryckt förlaga.

Utbytet av cht mot et är likaledes i enlighet med L. Andrezes
språkbruk, men då et nästan endast uppträder hos den ene
sättaren såväl i Wnderw. som i Tidb., härstammar det säkert
från denne.

Formerna nedher, needh, edher, leffua tillskrivas av Lindqvist
L. Andree, då de uppträda i NT 1526. För dem gäller emellertid
detsamma som för -ogh, -ugh: de uppträda i olika proportion i
olika delar, icke blott av Wnderw. utan även av Tidb., och i
båda urkunderna sammanfaller gränsen för deras uppträdande
mera allmänt med gränsen mellan sk: sch, kt: ct, ogh: ugh osv.,
vilket är oförklarligt, om de verkligen härleda sig från L. Andree.
Stavningen needh överensstämmer dessutom ej heller med L. An-
dreges ortografi. Detsamma gäller även geffwa.

Fördelningen mellan dää huadh, ää huru och ee huadh, ee
huru är i Wnderw. densamma som för ovannämnda former, var-
för även dessa snarare böra sättas i samband med motsvarande
former i Tidb. än med L. Andreges former. Utbytet kan därför
även här vara av samma art som i O. Petris skrifter från 1530-
talet, där även åå regelbundet ersättes av ee.

Detsamma gäller även i stort sett om hadhe, ladhe, sadhe,
som i förra hälften av urkunden äro ganska sällsynta men i
senare hälften genomgående.

Utbytet av & mot ce i ljudförbindelserna sc, el, er är helt i
L. Anudreges anda. Av dessa är dock el även O. Petris form i
Tänkeboken fr. o. m. 1525, varför den kan utgå. Detsamma
gäller om boodde och skeedde (se ovan sid. 30). sc (bortsett från
orden scapa, scapare, scapilse) och er äro ytterst sporadiska, under
det att de hos L. Andre&e äro normalformer. För övrigt äro ej
heller de främmande för Tideboken.

Skrivningen w för intervokaliskt fu användes någon gång

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 55

av L. Andre&e i ord som owerbödughe, owerwäghas, men då den i
Wnderw. endast uppträder i senare hälften och dessutom åter-
fiunes i Tideboken, är det högst tvivelaktigt, om den härstammar
från L. Andrege.

Dubbelskriven konsonant i anamma, penning och i ord av
typen liggia, leggia, byggia, ryggia överensstämmer med L. Andres
ortografi, men även dessa återfinnas i Tideboken och som nor-
malformer i danskan, varför de lika väl kunna tillskrivas sättaren.
Även vppå hänföres av Lindqvist till Andre&e, då det uppträder
1 NT 1526. Det återfinnes emellertid i Tideboken och har sä-
kerligen samma ursprung som de i Wnderw. ungefär samtidigt
uppträdande till, itt, vpp, vilka ej kunna härstamma från L. Andree.

somlighe och kommer utan b-inskott överensstämma med L.
Andregs former men även med Tidebokens, varför man även
på denna punkt stannar i ovisshet om deras ursprung.

De vanliga helwite, begära, begärilse liksom fornedhra, til-
flyckt, fölgde, förfölgdt, budhordh, hulpen, hulpit samt v- som nega-
tivprefix kunna bedömas på samma sätt. Så ock sigh samt icke
för ey, än doch för än thå, sanning för sannind, vilka ock an-
vändas av L. Andre&e och av Lindqvist hänföras till L. Andre&,
då de uppträda i NT 1326.

Pret. wort betraktas av Lindqvist som L. Andreges form,
som han upptagit från västmanländskan. Det uppträder emel-
lertid i Wnderw. endast i senare hälften, varför man gärna där
vill betrakta även det på samma sätt som ånde, hånd, margfållugh
och andra i denna del uppträdande varianter. Det har möjligen
ock sin motsvarighet i Tidebokens waarth 103, om vilket se sid. 40.

Utom de nu nämnda formerna finns det även vissa andra,
som visserligen ej finnas hos L. Andrez&e, men som av Lindqvist
förutsättas vara hans, då de uppträda i NT. Dit höra förtörka,
störkias, vilka återfinnas i 'Tidb. och äro vanliga i danskan, samt
helbrögda, vilket det dock är svårt att säga något bestämt om.

I ordet oppenbar har visserligen L. Andree två p, men hans
form är wppenbar, varför det är tämligen tvivelaktigt, om änd-
ringen av openbar till oppenbar verkligen härrör från honom.

56 | Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

Ej heller formen tapa är belagd hos honom, och om den
verkligen var hans form, måste han ha upptagit den från annat
håll än västmanländskan, såsom Lindqvist anser, då tapa är syd-
och västsvenskt. Säkerligen har det dock i Wnderw. samma
ursprung som i Tidb.

Ej heller fådhra är belagt hos L. Andree, men förutsättes
av Lindqvist tillhöra honom, då han en gång använder pluralen
brödhra. Ej heller dessa former äro emellertid mellansvenska och
förutsätta därför inflytande från annat håll än västmanländskan.

Härmed ha de talrikast förekommande variantformerna
genomgåtts. Det återstår emellertid ännu några former, som
mycket väl kunna härstamma från L. Andree, fastän ej heller
de äro otvetydiga.

Hit höra de enstaka stadoghe, mångtaloghe, honum med mot-
svarighet i Tidb.

Den jämförelsevis vanliga böjningen wij taga, wij falla ete.
med a som ändelse i första personen pluralis har endast få mot-
svarigheter i Tidb. men är ej sällsynt hos L. Andre&e. Detsamma
gäller thesta, tilförenna med a som ändelsevokal, vilka dock ej
så sällan uppträda även i O. Petris senare tryckta skrifter (kanske
genom inflytande från NT 1526).

Dubbelskrivning av vokalen i saak (5 gr), book, clook, clooch
överensstämmer med L. Andress ortografi men också med danskans.
De enstaka nemmare, fremmande kunna mycket väl härstamma
från L. Andrez&e, som använder just dessa former.

Likaledes torde affstadh, aff stadt vara kanslerns former.

Av översikten framgår sålunda, att stora överensstämmelser
finnas mellan språket i Wnderw. och L. Andreges språk. På de
flesta och viktigaste punkter torde emellertid denna överensstäm-
melse vara tillfällig, då variantformerna även uppträda i Tide-
boken och de där svårligen kunna ha annat ursprung än i Wnderw.
Andra variantformer, såsom skrivningen ct, -ugh, nedher, nedh
m. £., följa sättarna, varför de helt säkert härstamma från dessa.
Därtill kommer, att åtskilliga former som geffua, bedhia, ånde,
mång, lång, stånda, hålla med å, skrivningen -doom med dubbelt

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 517

o, skrivningarna effther, till, itt, skall, thå, wäl liksom stavningar
som kl, seh, som äro främmande för O. Petri, ej kunna förklaras,
även om man antager ett medarbetarskap av ett eller annat slag
från L. Andregs sida. Dessa måste under alla förhållanden spe-
cialförklaras. Det är emellertid mera tilltalande att antaga, att
dessa variantformer hava samma ursprung som flertalet av de
övriga, så att de alla hänföras till en gemensam källa. Denna
kan emellertid i så fall icke vara L. Andrege..

Härmed förnekas ingalunda, att L. Andrez&e kan ha påverkat
språket i Wnderw., men de ändringar han företagit behöva ej i
första hand ha varit av språkligt formell art. Såsom den för
kyrkopolitiken ansvarige har han helt säkert övat censur över
sin litteräre medhjälpares skrifter, vare sig i manuskriptet eller
korrekturet, i varje fall innan de utsläpptes till allmänheten. Och
att det i Wnderw:s språk skall finnas spår av denna kontroll-
verksamhet är helt naturligt. Någon formellt språklig bearbet-
ning behöver det emellertid under sådana förhållanden ej bli tal
om, och, såsom ovan visats, kräver ej heller språkformen i Wnderw.
ett sådant antagande: de flesta avvikelserna från O. Petris språk
kunna osökt förklaras på annat sätt.

Likheten mellan variantformerna i Wnderw. och L. Andreges
språkform är emellertid för stor för att vara helt tillfällig: den
kräver avgjort en förklaring. En sådan är ej heller svår att finna.

I vissa fall beror överensstämmelsen på att L. Andrezs egen
dialekt överensstämde med den samtida danskan. Detta är fallet,
då han använder avledningsändelsen -ugh i stället för -igh, då
han skriver Jliggia, leggia, byggia, ryggia med dubbelt g eller då
han uttalar ee huru, ee huadh etc. med e-ljud. Överensstämmelse
rådde helt säkert också på många andra punkter, såsom då han
uttalade fölgde med ö eller hulpen med u och kanske även, då
han använder i i ändelser.

Därtill kommer emellertid, att L. Andree genom sin tjänst-
göring tidigt blivit förtrogen med danskt och svenskt kanslispråk,
och hans eget skriftspråk har helt säkert tagit intryck därav. En
dylik påverkan berör väl närmast stilistik, formlära och ortografi,

38 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

och den har säkert varit av betydelse för de former han valt.
Klyftan mellan svenskt och danskt kanslispråk var ingalunda
oöverstiglig, och många former voro helt identiska i svenskan och
danskan, och i åtskilliga fall, då L. Andreg&es form skiljer sig från
O. Petris, överensstämmer den med danskan. Exempel härpå ha
lämnats i det föregående. Här må erinras om följande motsätt-
ningar, vid vilka den första formen är O. Petris, den andra L.
Andres och dausk normalform: anama — anamma ; fremande — L.
ÅA. fremmande, da. fremmed; fatigh — fattigh ; ligia, lägia — liggia,
leggia (da. ligge, legge); pening — penning; träta — trette; liffua
— leffua; begiera — begära, da. begere; åäåä huru — ee huru;
bodh, reddoghe — budh, reddughe, da. reddwe; holpen — hulpen;
0o- —v- som prefix; besynnerligh — besunnerligh; förskyllan — för-

skullan; komber — kommer; -igh — -ugh; -el, -else, -es, -et- — -il,
-ilse, -ts, -it; haffde, lagde, sagde — hadhe, ladhe, sadhe; pret.' wart
— worl; ey — icke; sannind — sanning; sendebod — senningebod

da. sendningebud; än thå — en doch; tienist — tieniste.

De former, som här angivits som gemensamma för L. Andree
och dåtidens danska, äro i och för sig även svenska former.
Rena danismer finnas emellertid också hos L. Andre&, men nästan
uteslutande i de tidigare skrivelserna. Som sådana kunna räknas
formerna antworde, antwordet, antvordning m. fl., ludilse ”"ydelse',
medbrödre, ändelsen -ere i riddere, wepnere, kanske ock wpne i
brevet 1504, clostrid, hospitaleds, kanske ock föyer i brevet 1508,
scrijgh 1524, blenning 1524, blegung(h) 1524, gutland 1524, slige
1525 kanske ock borgaleije 1524, embilemen 1524. En form som
tretta kan ej vara mellansvensk? lika litet som pluralen brödra
1508, vilken däremot mycket väl kan utgå från det i brevet 1504
använda brödre, som väl är av danskt ursprung, och det kan
ifrågasättas, om icke det i Västmanland svagt belagda wort hos
L. Andre& kan ha samma ursprung.

Redan detta är tillräckligt för att motivera likheten mellan
variantformerna i Tidb. och Wnderw. å ena sidan och L. Andreges

1 Se G. Bergman Samnordiskt e s. 69 ff.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 59

språk å andra sidan, och om man så därtill antager, att L. An-
drege kontrolläst manuskript eller korrektur, vilket är högst san-
nolikt, är det fullt förklarligt, att de sättarformer, som överens-
stämt med kanslerns eget språk, fått stå kvar, medan de rena
danismerna och sättarfelen utrensats. Härtill kommer emellertid,
att L. Andre& själv efter 1526 synes ha ändrat eller åtminstone
reglerat sitt språkbruk i enlighet med tryckeriets. En sådan ut-
veckling har ägt rum på följande punkter.

Före 1526 enkelskrives i regel d intervokaliskt och i slut-
ljud efter vokal i ord som nade, fader, godamen, nider, hade, gud
ete. Under 1524 och 1525 förekomma dock vid sidan av dessa
även former med dh, såsom beradha, radhfraghas, raadh, raadha,
raadhit, widh, widher, tijdh, hädhan, tilbudhis, bidhia, men de äro
i stark minoritet. Först efter 1526 är dh regel.

En liknande utveckling gör sig gällande för g. Före 1526
skrives sålunda g eller gh i ord som almogen, ögonen, nagon, swoger,
fögo, clagemaal, köpslagen, swaghe, herredagher, sägher, draga, taghet,
legho o. dyl. Först efter 1526 är gh enrådande.

Före 1526 skrives nästan enbart t i orden at, vt aff, vtaff,
vtinnan, »t-. Endast mera sällan uppdyka former som ath, vth-,
vthe, vihwr. Efter 1526 är däremot th regel.

I samband härmed må nämnas, att L. A. före 1526 skriver
ytermere, ytermera med ett t men efter 1526 yttermera, ytterligare.

Orden scola, scal, sculle skrivas före 1526 flera gånger med
sc, därefter alltid med sk.

Ordet huadh heter före 1526 huat, hwat, efter 1526 huadh,
hwadh.

och stavas i regel före 1526 oc, endast undantagsvis och,
efter 1526 är däremot formen och regel, oc undantag.

Halvvokalen i framför svagtonig vokal skrives före 1526
ofta y: fremya, sidwenya, semyor, besörgya. |

Före 1526 är /for- minst lika vanligt som för-, efter 1526
är för- nästan enrådande.

Verbet hålla stavas före 1526 vanligen holla (5 gr), en gång

3 2
nd ta +

60 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

halla, efter 1526 hålla (4 gr). På samma sätt ersättes nagon av
någhon, poss. pron. wor, wort, waarl av former med å.

Före 1526 användas i-former av sidhan (3 gr) och nider
(3 gr), efter 1526 däremot e-former: sedhkan (2 gr), nedhre. Dock
träffas även 1504 ett nedan.

Det är möjligt, att en dylik stabilisering förekommer även
på andra punkter, fastän något bestämt ej kan sägas härom på
grund av materialets knapphet. Sålunda ersättas slig, nock (3 gr)
av slik, nogh. Former som fogdener (3 gr), stederne (3 gr), bönderne
(9 gr) träffas ej efter 1526, vilket dock kan vara tillfälligt, då
endast ett ord av ifrågavarande typ förekommer, nämligen bön-
derna, som då har a i ändelsen.

Denna utveckling i kanslerns språk har vid de skilda formerna
framhållits redan av N. Lindqvist, som dock bedömer den på
annat sätt, i det han synes hålla före, att denna normalisering
medvetet och avsiktligt företagits av L. Andree, för att språket
i Nya testamentet skulle bli så enhetligt som möjligt. Denna
uppfattning medför dock vissa svårigheter. Man förstår ej, var-
för han skulle förändra oc, huat till och, huadh eller holla
till hålla, at, vt- till ath, vih-, om han icke haft ett mönster att
följa. Även valet av wår, någhon, nedher som normalformer efter
1526 förstås bäst, om han påverkats av någon auktoritativ språklig
källa, i detta fall säkerligen Wnderw. och NT 1526, där dessa
former införts under tryckningen. Men i så fall måste han ock
under tryckningen ba haft att göra med dessa båda urkunder.

Forts.
Johan Palmér.

Kock: Studier i vnord. gramm. 61

Studier i västnordisk grammatik.

I. Till den förhistoriska böjningen av maskuiina
n-stam mar.

Som bekant finnes det i isländsk skaldepoesi några masku-
lina 2-stammar, som i motsats till den stora massan av dylika
stammar i nom. pl. ändas på -nar:bragnar 'män” osv., och även
i vissa andra kasus finner man stundom 2» framför Andelen:
dat. pl. gumnum till gumi osv.

Redan tt. ex. Wimmer har i Fornnordisk formlära (1874)
8 64 anm. 3 så uppfattat n i bragnar, gumnum osv., att det
uteslutande utgått från gen. pl., motsvarande got. gen. pl.
gumane (till guma man"), från hvilken kasus det skulle analogiskt
ha spritt sig till andra former. Samma uppfattning har senare
uttalats av många andra. Med full rätt har emellertid Emil
Olson i Ark. nf. XXVII, 151 f. framhållit, att gen. pl. har allt
för ringa frekvens för att ensam kunna ombilda de andra plur.-
formerna, och han har framställt följande förklaring av » i nom.
bragnar osv.

Typen bragnar beror på analogiskt inflytande från a-stam-
marna. En urnord. nom. pl. tbraganz (jmf. got. gumans) över-
gick ljudlagsenligt till "bragan, och härtill fogades ändelsen -ör
genom påvärkan av a-stammarna: ”"braganör, som regelbundet
blev till bragnar. Han tillägger: »Plur. på -nar bör, om detta
är riktigt, ha varit det normala vid an-stammarna under ett visst
språkskede»>.

Genom detta antagande vill Olson även förklara w-förlusten
i orden isl. åt 'urgrossvater' (urno. "awa), lé lie (urno. "lewa)
och &lé "vävsten' (urno. "klewa). I plur. "awnar, "lewnar, "klewnar
förlorades ljudlagsenligt framför konsonant, så att "änar, "lénanr,
Skclénar uppstodo, och genom påvärkan av dessa 2w-lösa former
försvann :o även ur nom. sg. ”"awe, ”"lewe, "klewe, så att man
fick å: (fakultativt "aw: afi "grossvater'), le(i), kle(t). Vid w-för-
lusten har även dat. pl. ”awum”> aum (i bet. 'förfäder'), ”lewum

"> ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLD XXXVIII.

62 Kock: Studier i vnord. gramm.

> leum, "klewum > kleum i någon ringa mån bidragit (jmf. Kock
Sv. ljudh. I s. 86).

Denna OÖlsons förklaring av bragnar etc. är helt visst i
huvusak riktig, men den torde dock behöva en modifiering eller
ett, såsom mig synes, icke oväsentligt tillägg.

Man tyckes icke ha beaktat, att alla säkra exempel på typen
bragnar i nom. pl. osv. utgöras av ord med kort rotstavelse.

De i fråga varande orden äro som bekant (jmf. Finnur
Jönsson Det norsk-islandske skjaldesprog s. 5T):

nom. pl. flotnar sjömän" (jmf. flot 'Aotte, fotta'),

nom. pl. bragnar (sg. namnet Bragi),

nom. pl. gotnar (sg. Goti hästnamn),

nom. pl. skatnar (sg. skati "hövding"'),

nom. pl. gumnar (sg. gumi "man').

Också å? ("awa) 'urgrossvater', lé(i) "lie ("lewa) och klé ("klewa)
'vävsten”, i hvilka ord Olson med rätta sätter 20o-förlusten i sam-
band med äldre former sådana som nom. pl. "awnar etc., hade
kort rotstavelse i förhistorisk tid !.

I motsats till förhållandet i de ovan anförda ursprungligen
kortstaviga orden bragi (Bragi) med nom. pl. bragnar osv., har
det icke ådagalagts, att former med » finnas i nominativus, da-
tivug eller ackusativus pluralis av något ursprungligen långsta-
vigt ord, t. ex. i ttmti 'tid', barbi 'skepp', harr: 'furste', svirt
'nacke” osv. osv. Det heter alltså uteslutande i nom. pl. svirar osv.

Då nu som bekant språkets långstaviga ord äro vida tal-
rikare än de kortstaviga orden, så kan det icke vara en tillfällig-
het, att åtskilliga kortstaviga mask. »-stammar hava (eller for-
dom havt) typen nom. pl. bragnar, men att detta ej är fallet
med någon långstavig maskulin n-stam.

Motsatsen beror på akcentueringen.

/

1 Det ytterligen sällsynta isl. hy: 'träl' kan i relativt sen tid
ha bildats av eller ha låtit sin vokalisation påvärkas av det hy-
chus', som ingår i komposita sådana som /hybyli (jmf. Noreen Aisl.
gr.t & 405), och dess ljudförhållanden ha därför i detta sammanhang
intet vitsord.

Kock: Studier i vnord. gramm. 63

De maskulina n-stammarna (ex. urno. nom. sg. "braga,
tfima, motsvarande isl. Bragi, timi) hette under urnord. tid som
bekant i nom. ack. pl. "braganr, "timanr; senare "bragann, "timann
och med förkortning av -nn "bragan, "timan. Jmf. den gotiska
böjningen pl. nom. ack. gumans, gen. gumane, dat. gumam.

Nu veta vi nogsamt från brytningsförhållandena, att bryt-
ning icke inträtt i kortstaviga ord med »>n»-förlust> (infin.
"etan ”> eta), under det att den inträtt i långstaviga ord med
>n-förlust> (infin. "helpan > halpa). Detta beror som bekant på
följande omständighet: Vid förlusten av det slutljudande -» i Fetan,
"kelpan fick a ersättningsförlängning: ”"elä, "helpä. Det kort-
staviga ”"etä hade stark levis, det långstaviga "helpa däremot
svag levis på ultima; detta vållade, att längden hos det genom

a-förlust uppkomna -ä i etä kvarstod längre än längden hos det
genom ”n-förlust uppkomna -ä i ”helpä. Man fick därför såsom
samtidiga former etä, men ”helpa, som genom yngre a-brytning
blev till kialpa. Se Kock i Ark. nf. XIII, 161 ff.; XV, 234 ff.;
XVII, 142 noten; XXVI, 321 ff.; Uml. u. Brechung s. 255 ff.;
Pipping och Sjöros i Ark. nf. XVI, 218 not 2.

Då alltså den genom »>n»-förlust> uppkomna vokal-längden
kvarstod längre i det kortstaviga eta än i det långstaviga ”helpa
> thelpa > hialpa, så är det naturligt, att även det slutljudande
-n kvarstod längre i ordtypen "etan än i ordtypen ”"helpan.

Nu tillhör ju nom. ack. pl. fbragan samma ordtyp som
tetfan, och nom. pl. fliman samma ordtyp som helpan; den förra
typen var kortstavig med stark levis på ultima, under det att
den senare typen var långstavig med svag levis på ultima.
Denna olika akcentueripg vållade, att nom. ack. pl. "bragan kvar-
stod, då nom. ack. pl. "fiman redan blivit till "fimä, "tlima.

Vid denna tid utsattes nom. ack. pl. av de mask. »-stam-
marna för analogi-påvärkan från de mask. a-stammarna.

Men då nom. ack. pl. på ljudlagsenlig väg fått olika for-
mer i den 'långstaviga typen nom. och ack. pl. ttima (med slut-
ljudande vokal) och i den kortstaviga typen nom. och ack. pl.
thragan (med slutljudande konsonant), så är det icke överraskande,

64 Kock: Studier i vnord. gramm.

att analogi-inflytandet från de maskulina a-stammarna framträdde
på olika sätt i de två ordgrupperna pl. "tima och pl. "bragan.

Då man hade ack. pl. tima (< "timanr) och nom. pl. Flima
(< "limanr), men ack. pl. staina och nom. pl. stainar, så antog
nom. pl. "fima analogiskt formen timar.

Den kortstaviga typen med nom. ack. pl. "bragan (< "bra-
ganr) behandlades däremot på detta sätt: Man hade av masku-
lina a-stammar i nom. pl. stainar (till isl. steinn) ete., vidare
"aftanar (till isl. aptann), "morgunar (till isl. morgunn), "himinar
(till isl. himinn) etc., ytterligare "lukilar (till isl. lykillj, "sadwular
(till isl. sppull) ete.; samt i ack. pl. staina etc. — "aftana, "mor-
guna, "himina etc. — ”"lukila, "sadula ete. Efter dylika plural-
former fingo pl. "bragan i nominativus formen "braganar, i ackusa- |
tivus formen "bragana. Dessa former gåvo senare bragnar, bragna.

Från den på detta sätt uppkomna nom. pl. bragnar, gum-
nar osv. och från den sålunda uppkomna ack. pl. bragna, gumna
ävensom från gen. pl. bragna, gumna, som sedan gammalt (jmf.
got. gen. pl. gumanée) hade » + vokal, överfördes 2» redan under
förhistorisk tid stundom till dat. pl., så att man fick t. ex. dat.
gumnum.

Som bekant använder isl. bräbgumi i nom. pl. alltid bråp-
gumar (icke ”"bråbgumnar; se t. ex. Finnur Jönsson anf. st.).
Detta förklaras tillräckligt därav, att detta kompositum icke finnes
i det gamla poetiska språket; brupgumi upptages icke i Egilsson-
Jönssons Lexicon poeticum, 2:dra uppl., och det är ju blott i
det gamla poetiska språket, som typen gumnar förekommer. I
prosa-språket har » i typen gumnar på analogisk väg förlorats
genom påvärkan av nom. sg. gumi eta — För övrigt är det
möjligt, att i kompositum bråbgumi nom. pl. till följe av akcen-
tueringen aldrig hetat "bråbgumnar. Såsom nämnt hade nom.
pl. fguman under förhistorisk tid stark levis på ultima. Kom-
positam nom. pl. "brudguman akcentuerades däremot med fortis
på första, semifortis på andra och levissimus (icke stark levis)
på tredje stavelsen. Därför borde ock -» i nom. pl. "brudguman
ljudlagsenligt förloras tidigare än i nom. pl. "guman och ungefär

Kock: Studier i vnord. gramm. 65

samtidigt med -» i den långstaviga nom. pl. "timan > "tima.
Nom. pl. "brädguma kan därför liksom nom. pl. "fima analogiskt
ha fått & från nom. pl. tstatnar etc.

På grund av ovanstående anmärkningar menar jag, att un-
der en förhistorisk period de kortstaviga maskulina n-stam-
marna över huvud havt nom. pl. på -nar:bragnar, gumnar,
hognar etc. och ack. pl. på -na:bragna, gumna, "bogna etc., men
att dessa ändelser -nar, na icke använts i de långstaviga
maskulina 2-stammarna, som alltså i nom. pl. hette "timanr >
tfiman(n) > "tima, senare analogiskt timar — i ack. pl. "fimanr
> "fiman(n) > tima.

I Aschw. gr. 8 416 anm. 7 förmodar Noreen med tvekan,
att i fsv. spint speni 'spene” na analogiskt skulle ha överförts från
gen. pl.,, så att man i nom. pl. fått spinnar, spennar. Det synes
mig vara något ovisst, hvarifrån »spinnar»>, »>spennar» äro hära-
tade. Söderwalls ordbok antecknar till den fsv. normalformen
spini en form spinna från Klosterläsn. 310 en gång, hvilken form
är ack. pl. — och en form spenna från Läkeböcker 8:43 i ut-
trycket »til then spenna> (sing.). Pl. spinar till det kortstaviga
spini skulle visserligen kunnat få » på samma sätt som bragnar,
gumnar osv., men på stavningen med nn i spinna, spenna i rela-
tivt sena fsv. urkunder torde knappast något kunna i detta av-
seende byggas; jmf. t. ex. att LB. 8 å näst föregående sida har
oghonnen i st. £. oghonen (best. pl. till agha)!.

Det kan förtjena nämnas, att det huvudsakligen (men ej
uteslutande) är i kortstaviga maskulina 2»-stammar, som de
fornnord. språken visa spår av den gamla ljudgruppen » +
vokal (jmf. got. gen. pl. gumané) i genitivus pluralis. Exempel

1 Den av Noreen anf. st. såsom ett äz. Aey. med tvekan
nämnda nom. pl. kepna (i st. f. kepa) i ÖGL. har jag icke kunnat
anträffa med anlitande av lexikaliska och grammatiska skrifter. I
Gutalagen finnes en gång, säkerligen genom skrivfel, ack. sg. hanna i
st. f. kana (till nom. hani 'tupp'). Då hani är ett kortstavigt ord, skulle
ett kanna (i fall det funnits) ha kunnat förklaras väsentligen liksom
bragnar osv., dvs. att hanna fått nn från pluralis.

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII. 5

RH EER e

66 Kock: Studier i vnord. gramm.

på gen. pl. -na i ursprungligen kortstaviga ord äro i isländskan
bogna (till bogi "båge') en gång hos Einarr Skålaglamm (Gislason
Efterladte skrifter I, 107), bragna, skatna, gotna, gumna. Hit hör
även åna-sött "gubbsjuka (Ynglingatal), som (se Läffler i Ark. III
188 £., 287) uppstått ur "awna-sött med gen. pl. tawna (till fawi
'grossvater', isl. dels afi 'grossvater', dels å? 'urgrossvater'); jmf.
got. awo "grossmutter. Fornsvenskan har -na i de kortstaviga
(run.) flutna Rök (till floti 'sjöman', Bugge), nefna (var. nemna
till nevi näve) ÖGL. (nämnt redan hos Rydqvist II, 196). —
Forngutiskan har gutnal ping Hist. 2, som enligt Lindroth Från Filo-
logiska föreningen i Lund IV s. 66 ff. uppstått ur "gutna alk
'gutarnas helgedom” (jmf. got. alhs etc.) med tillfogande av ping.
Även om den gamla förklaringen av gutnal bing, enligt hvilken
detta uppstått ur gutna albing 'gutarnas allting', är riktig, så in-
går gen. pl. gutna i sammanställningen. — Mera sällan finnes
gen. pl. på -»a i långstaviga maskulina n-stammar t. ex. det
sällsynta isl. uxna (exempel i IED.), fsv. wxnabec SD. II (1289).

I ord med kortrotstavelse hade den gamla gen. pl. gumna
(got. gumane) ete. med » + konsonant, vid bevarandet av n, ana-
logiskt stöd av nom. pl gumnar etc.; n i gen. pl. uxna hade
analogiskt stöd av nom. ack. pl. yxn.

I. Växlingen -win (yn) :-un i Sigyn : Sigun och "Auöwin(n)
(Auduenus): Aupun(n).

Som bekant antar man allmänt att Sigyn, namnet på Lokes
maka, uppstått ur ett äldre "Sigwin. Till Sigyn förekommer
sidoformen gSigun. Dessutom är det sedan länge känt, att det
ags. mansnamnet Fadwine är identiskt med det isl. Aupun(n);
redan t. ex. P. A. Munch hade insett detta. Emellertid har nå-
gon tillfredsställande förklaring av växlingen "Sigwin Sigyn:
Sigun och Eadwine: Aubun(n), så vitt jag ser, icke blivit given.

Denna fråga sammanhänger nära med spörsmålet, huru
växlingen -vin (-win):-yn i "Sigwin: Sigyn samt i de talrika forn-
norska ortnamnen av typen Biorgvin : Biorgyn, "Odinsvin : Odinsyn
osv. bör uppfattas.

Kock: Studier i vnord. gramm. 67

Jag har havt tillfälle behandla detta sistnämnda spörsmål i
Anschw. accent. s. 212 (jmf. även Ark. nf. II; 20 £.), Sv. ljudhist.
I $$ 73, 116, Uml. u. Brech. s. 186. På fornnord. tid har i
semifortis-stavelse ljudgruppen i (med kort eller långt i) ljud-
lagsenligt övergått till :y (med kort eller långt y), när en labial
eller labialiserad konsonant omedelbart följde (Biorgwin > " Biorg-
wyn ete.). Därefter förlorades 2! framför det labiala y (ex.
Biorg[wlyn), liksom w förlorades t. ex. i s[w]ystur (oblik kasus till
systir), som genom kombinerat yngre u-omljud uppstått ur "swistur.

Enligt denna ljudlag förklaras t. ex. i fornnorska ortnamn
motsatsen Win 'betesmark” (a Viniom DN. IV, år 1446; Norske gaard-
navne X, 369): tÖpinswin > Odinsyn ib. XIV, s. 315 (Sendre
Trondhjems amt) — "+ Ullar-win (gen. av gudanamnet Ullr + vin)
> Ullaryn DN. II, 28 (No. gaardn. V, Buskeruds amt, s. 7). —
> Helliswin (gen. sg. av hellir 'klippehule' + vin) > Hellissyn BK.,
dvs. Hellisyn (No. gaardn. XII, 529, Nordre Bergenhus amt). Om
dylika komposita med -vin, -yn till senare led jmf. Norske gaard-
navne Indledning s. 86 f.

Samma ljudutvecklingar ha inträtt i t. ex. fSigwin: Sigyn
(Lokes hustru) — ”"Hlabwin: Hlobyn, mytologiskt namn på jor-
den. — Hit hör ock personnamnet fSyvindr:fnorska BOyndr.
Gywindr blev till "Gyf[wlyndr, som gav fnorska Gyndr (fsv. Onder;
jmf. Kock Sv. ljudhist. V, 225). Andra exempel på ljudlagen
wi > Y anföras i den s. 66 f. nämnda literaturen !.

Senast i Aisl. gramm.t (1923) & 226 vill Noreen, om ock
med tvekan (>wol») förklara växlingen Biorgwin : Biorgyn,
+ Sigwin: Sigyn etc. på helt annat sätt. Han menar, att vid en
böjning nom. ”Sigwin :gen. "Sigwiniar etc. andra stavelsens i-ljud
skulle ha förlorats, hvarvid w vokaliserades till u (alltså "Siguniar);

! Hit kunna måhända föras också ags. hälwende 'salutary? : isl.
heilyndi "hälsa (jämte heilendi, heilindi) — ags. heardwendlice 'severely':
isl. harbyndi 'haard behandling”, dvs. att "heilwindi, "hardwindi blevo
till heilyndi, harbyndi genom övergången -win- > -[wlyn- i semifortis-
stavelsen. Emellertid kunna (jmf. Falk i Beiträge XIV, 50 samt
Kock i Ark. nf. V, 145 noten) dessa sistnämnda ord också annor-
lunda uppfattas.

68 Kock: Studier i vnord. gramm.

senare skulle ”"Siguniar genom :-(g-Jomljud ha givit BSigyniar
ete., och från detta skulle y-ljudet analogiskt ha inträngt i nom.
+ Sigwin, hvarigenom Siglwlynr uppstod. Också den i Cod. upsal.
av Snorres Edda mötande formen i Sigun skulle enligt honom
(i Namn och Bygd VIII s. 2 noten; jmf. hans Aisl. gramm.
& 235 anm. 4) ha utgått från gen. sg., nämligen från Sigunar,
en biform till gen. Sigyniar.

I överensstämmelse härmed uppfattar han u i Aupun(n),
dvs. att vid en böjning nom. "Audwinr : gen. ”Audwinar andra
stavelsens ? förlorades, hvarvid vokaliserades till u (Audunanr);
från gen. Audunar skulle andra stavelsens u analogiskt ha in-
trängt i nom. "Audwinr, så att Auplwjun(n) osv. uppstod.

Av följande skäl kan jag icke ansluta mig till denna (av
teoriens upphovsman med tvekan framställda) mening.

Biorgwin, "Öbinswin (Odinsyn), "Ullarwin (Ullaryn) etc.
ävensom "Sigwin (Sigyn), ”Audwinr osv. voro ju komposita, och
de böra därför ha akcentuerats med fortis på första stavelsen
och med semifortis på andra sammansättningsledens rotstavelse.
Denna akcentuering hade tydligen även motsvarande genitiver:
+ Björgwiniar, Q'dinswiniar, «Ullarwiniar, "SigwWniar, "Audwinar
ete. Då semifortis (ej infortis) hvilade på andra stavelsen av
+ Biörgwiniar, "Sigwiniar, ”Aådwinar och på tredje stavelsen av
"O'Tinswiniar, + Ullarwiniar, så kunna dessa stavelsers rotvokaler
icke ha synkoperats. Man kan icke antaga en så stark reduk-
tion av dessa rotstavelsers vokaler, att de icke blott fingo infortis,
utan att denna akcent ytterligare reducerades, så att vokalsyn-
kope inträdde. Detta särskilt, när man besinnar, att den i fråga
gatta vokalsynkoperingen skulle ha inträtt så tidigt, att den
yngre i-omljudsperioden ännu icke hade avslutats; sedan ”Odins-
winiar etc. blivit till "Ödinsuniar, skulle ju enligt här refererade
teori, detta ha övergått till tÖdinsyniar, hvarefter y analogiskt
inträngt i Odinsyn osv.

Vid förklaringen av Aupun(n) enligt denna teori finnes en
annan mycket betydlig svårighet. Ordet vinr 'vän' är ju en ?-
stam med böjningen nom. vinr, gen. vinar, dat. och ack. vin. I

Kock: Studier i vnord. gramm. 69

överensstämmelse härmed bör Aubun(n), som ju har vin(r) till
senare kompositionsled, under förhistorisk tid hava böjts; dvs.
nom. "Audwinr, gen. "Audwinar, dat. och ack. "Audwin. Nam-
net var alltså tvåstavigt i tre kasus (och bland dessa i de myc-
ket använda nom. och ack.), under det att det var trestavigt blott
i gen. Man kan icke antaga, att u-vokalisationen, som fanns
endast i gen. ("Audwinar >) Audunar, skulle ha överförts till
de tre kasus nom. "Audwinn, dat. och ack. "Audwin.

Man bör alltså enligt min mening söka förklaringen av ul-
timas u i Sigun och Aupun(n) på annan väg.

Som bekant finnes i de fnord. språken en hel mängd kvinn-
liga namn med -unn(r) till senare led såsom Åsunn, Hreibunn,
TITpunn, Ingunn, Iörunn, Liotunn, Steinunn, Stunn, Piobunn, Pörunn.
Sedan nu enligt den ovan s. 66 f. nämnda ljudlagen "Sigwin
övergått till Sigyn, så är det helt naturligt, att detta under in-
flytande från de talrika kvinnonamnen på -unn Ibpunn, Iörunn
osv. fakultativt fick formen Sigun. Jmf. t. ex. cod. ups. i SnE.

II, 312, där frågan »hverso skal kenna loka?» besvaras sålunda: .

>... biofr iotna hafs. ok brisinga mens. ok ibvnnar epla. sleipnis
frenda. ver sigvnar.>

Till god del i harmoni med namnet Sigun uppfattar jag
namnet Aubun(n).

Detta återfinnes icke blott i det ags. Fadwine, utan även i
det kontinental-germanska Audwin (a. 700), som också skrives
Audoin, namn på en longobardisk konung (under 5500-talet), och
Bom latiniseras Audoenus (namn på en biskop i Amiens under
5000-talet, och namn på en biskop i Rouen under 600-talet;
Förstemann Namenbuch, andra uppl. sp. 204). På västnord. om-
råde har namnet vanligen formen Aupun(n), men även Aupon(n)
förekommer!. Den yngre fornnorskan har på 1400-talet ofta
Audin Auden; se Lind Dopnamn. Fsv. literaturspråket använder
Odhin, fdanskan Aihen; se Lundgren-Brates och O. Nielsens ar-

1 Eodhond finnes såsom namn på en nordbo också i en forn-
irisk källa (Marstrander Bidrag til det norske sprogs historie i
Irland s. 47).

ad

70 Kock: Studier i vnord. gramm.

beten. Sammansättningslederna i namnet utgöras som bekant av
aubpr 'rikedom' och vinr "vän'.

Liksom i "Sigwin > Sigyn, t('pinswin > O'pinsyn osv. över-
gick wi i "Audwinz ljudlagsenligt till [w]y, så att "Audyn(n)
uppstod.

Men här bör nogsamt beaktas, att ordslutet -yn(2n) i masku-
lina namn eller i andra maskulina ord icke eller så gott
som icke användes!

Det är därför lätt begripligt, att det ljudlagsenligt utveck-
lade ("Audwinre >) "Audyn(n), hvad vokalisationen av ultima an-
går, anslöt sig till andra ord på -n(2n), med en vanligare vokal
framför -n(n), alltså till ord på -un(n) eller -in(n).

Nu hade språket maskulina på -unn sådana som isl.
totunn "jätte (som upptages även bland iotna heite), morgunn '"mor-
gon', olunn en fiskart; fornnorska gudanamnet Odhun, sidoform
till Opinn. Gen. Oduns, Odons finnes år 1392 och år 1476; också
ortnamnet Odonsogh osv. anträffas under medeltiden; se Lind Dop-
namn. Att beakta äro också isl. zormun-gandr och orfunti 'oxe” (jmf.
Torp 8. XLIV i Heegstad o. Torps ordbok). Jmf. även fsv. apton.
Men dessutom egde det isl. (norska) fornspråket som nämnt en
hel rad kvinnliga namn på -uwnn, nämligen de ovan s. 69
anförda Ipunn, Iörunn ete. ete. Det är därför naturligt, att det
ytterst sällsynta -ynn i namnet "Audynn på analogisk väg er-
sattes av -unn under inflytande från de maskulina iolunn osv.
och från de feminina Ipunn osv.

Ett gott stöd för denna mening ser jag även däri, att
Aupun(n) har normalt i dativus Aupun(n)i, ehuru simplex vin(r)
använder i dativus blott vin; efter dativer sådana som JIébrunnt,

1 Ett sällsynt undantag utgör det maskulina Fiorgynn, en mot-
svarighet till det feminina Fiorgyn, som är ett namn på jorden.
Men det mask. Fiorgynn är ytterligen sällsynt. Det finnes blott en
gång i Lokasenna 26 i uttrycket Fiorgyns mer och i SnakE. I, 304
en gång i uttrycket döttur Fiörgyns. Detta mask. Fiorgynn har
tydligen kunnat bibehålla sitt ordslut -yn»”» under inflytande från det
rätt vanliga och samhöriga fem. Fiorgyn. I feminina ord är ju -yn
en icke sällsynt ändelse (Sigyn, Biorgyn ete.).

Kock: Studier i vnord. gramm. 71

Ingunni, IBunni, Reidunni, Steinunni, Pörunni osv. har Aupun(n)
antagit dativ-formen Aupun(n)i. Också det stundom i gen. Aubun-
nar mötande långa » (nn; ex. i Linds Dopnamn) kan bero på
inflytande från gen. Iörunnar, Ingunnar osv.

Det latiniserade Auduenus ("Auduinus) angiver ett fordom
brukligt, men icke uppvisat fnord. "Audwin(n), som genom på-
verkan av simplex vin(r) bibehållit senare kompositionsleden så-
som -win(nr) (och ej låtit den övergå till -yn(n), -un(n)).

På östnord. område åter undveks det annars icke använda
-ynn i ("Audwinn >) "Auäynn genom anslutning till den ofantliga
massan av tvåstaviga maskulina ord på -tnn: namn sådana som
Ödhin, Hidhin ete., subst. himin, morghin etc., adjektiva ord:
eghin, höpin, bundin, bitin ete. Genom påverkan från dessa och
dylika ord erhöll "Audyn(n) formen Audin(n) fsv. Odhin. Att
även i vissa trakter av det västnord. området samma inflytande
gjort sig gällande, visar det i den yngre fornnorskan förekom-
mande Audhin(n)!?.

Dessutom kan formen fno. Audin fsv. Odhin även förklaras
sålunda: I relativt oakcentuerad ställning i satsen förlorades
mellan konsonant och vokal i ord (namn) sådana som "Harwaldr:
Haraldr i förbindelser av typen Har[wjaldr Swéinsson med
Har[wlaldr relativt oakcentuerat, och även, när Har[wlaldr var
en relativt oakcentuerad vokativ (Kock i Ark. nf. V, 143 ff.).
Redan under formen Audwin(n) kan detta namn i likartade ställ-
ningar (Audä[wlin(n) Swéinsson) etc.) och med dylik akcentuering
ha blivit till Audin(n).

Härledningen av det isl. osv. personnamnet Häkon är om-
tvistad och omtvistlig, och jag skall icke uttala någon mening
därom.

1 Det är möjligt att uttalsformen Audyn representeras av
run. aupin på Högstena-stenen nr 72 hos Torin Vestergötlands run-
inskrifter (Bautil 936, Liljegren 1355), dvs. att i i aupin angiver
y-ljud. Men detta run. aubin är obetingat snarare att omedelbart
sammanställa med det fnorska Audhin.

Rn NR NG RR JR Fa RE RAR Fe Rs = msn - SE dn odören NER RAA KAN tang ” så da RR

12 Kock: Studier i vnord. gramm.

Det fnorska Håkon har normalt o (ej u) i andra stavelsen,
men även formen Håkun finnes. Såsom latiniserad form använ-
des dels Hacquinus (år 1248 etc.), dels Hakonus (år 1299 etc.;
se Lind Dopnamn). Däremot synes Haquin utan latinsk ändelse
icke ha påvisats från norska eller isländska medeltids-urkunder.
Förhållandet är väsentligen detsamma i de östnord. språken.
Lundgren-Brates Personnamn har Hakon, även Hakun; O. Niel-
sen Hakun, även Hakon; båda lat. Haquinus.

Enligt E. Björkman BEigennamen im Beowulf s. 53 ff. ut-
göres senare leden i Håkon Håkun av ”-kungja "släkt, till hvilken
mening von Friesen Rö-stenen s. 94 synes vara böjd att ansluta
sig. I fall denna härledning är riktig, intresserar namnet oss
icke egentligen i detta sammanhang. Den latiniserade formen
Haquinus kan ha bildats till Håkun efter analogien Aupun(n):
lat. "Auduinus (Audwenus).

Den stora frekvensen av o-vokalisationen i ultima av Håkon
(Hakun) torde i alla händelser bero på inflytande från konr
'ättling”.

Icke häller skall jag här inlåta mig på att söka förklara
den mycket debatterade växlingen isl. Yngvin : Ingun- (Yngun-) etc.

Isländskan använder dels Ingun- (Yngunn-), dels Yngvin !.

Liksom gen. "Audwinar till följe av akcentuerinpgen med
fortis på första och semifortis på andra stavelsen icke kunde
ljudlagsenligt övergå till Audunar (se s. 68), så kunde "Ingwin(n)
( Yngwin(n)) icke häller ljudlagsenligt få i gen. Ingunar osv. Ty
nom. "Ingwin(n): gen. "Ingwinar hade naturligtvis samma akcen-
tuering som ”"Audwin(n): "Audwinar. Om u i Ingun- uppstått
i Norden (och icke införts från annat germanskt språk), så kan

1 I Lokasenna str. 43 finnes såsom nom. ingvnar freyr; i Olafs
saga h. helga (1853) s. 2 gen. Jngunarfreys; i Fornm. sögur IV, 3
gen. Ingunar-Freys (var. Yngvi-Freys). Heimskringla (ed. Finnur
Jönsson) s. 33 har i vissa hss. Yngunne, -i4, i vissa andra hss. Yng-
vin. Hos Saxo omtalas Vngvinus, en »Gothensium rex».

ÖA se Rå LR RAR SEE

Kock: Studier i vnord. gramm. 13

man överväga, huruvida växlingen -vin:-un i det mycket vanliga
personnamnet "Audwin(n) (Audwenus etc.): Aupun(n) till det säll-
synta namnet "Ingwin(n) (senare ljudlagsenligt "Ing(w)yn(n)) fram-
kallat sidoformen Ingun- (Yngunn-). Härvid skulle väl även de
8. 70 f. nämnda orden med ordslutet -unn ha kunnat spela en roll
och särskilt det med ”"Ingwin(n) (Yngvin(n) delvis samhöriga
feminina Ingunn med gen. Ingunnar!.

1! Uppfattningen av växlingen Yngvin: Ingun- är väsentligen
oberoende av huru man bör förklara det första 7 i det mångom-
skrivna isl. Ingunar freyr (gen. Ingunarfreys).

Redan P. A. Munch hade insett, att det i Beowulf mötande
fréa Ingwina 'Ingvännernas herre” är väsentligen identiskt med det
isl. Ingunar freyr. I (svensk) Historisk tidskrift 1895 s. 160 f.
förklarade jag Ingunarfreyr såsom en sammansmältning av ut-
trycket "Inguna ärfreyr "Ingvinernas äringsherre”.

Jmf. att Fgutna all(h) blivit till gutnal 'gutarnas helgedom?
(ovan s. 66).

Mot denna min härledning bör icke — såsom det skett — in-
vändas, att den ej vore antaglig, emedan treledade sammansättningar
fordom liksom nu undvikas.

Att treledade komposita stundom förkortas, är allbekant. Men
å andra sidan äro treledade sammansättningar mycket vanliga så väl
i fornspråket som 1 våra dagar. Jag erinrar om sådana talrika kom-
posita som t. ex. isl. langfebgakyn, langferbamabr, langfebratala,
sköggangsmapr — fsv. landbothorp, afundsmabr, afgubaoffer, viber-
delomapber, manzganliti — mnsv. samtalsämne, ostsmörgås, årsbokslut
osv. osv. Bland redan i fornspråket fördunklade treledade komposita
må nämnas: isl. gambanteinn 'trollstav' av tgandband-teinn (Kock i
Ark. nf. XXIII, 114 ff.) — Fenrisulfr av "Fenhrisulfr, sammansatt
med fen 'träsk', Aris 'småskog” och ulfr; jmf. sådana ortnamn som
danska Norreris, svenska Björkeris. Fenrisulfr förkortades senare
till Fenrir under påverkan av de talrika mytologiska namnen på -ir,
med gen. -is. Då man hade gen. Mimis till nom. Mimir etc., så
fattade man Fenris- i Fenrisulfr såsom en genitiv till ett maskulint
ord och nybildade nom. Fenrir. — Denna förklaring av Fenrisulfr
och Fenrir hade jag tänkt mig såsom möjlig redan före utgivandet
av artikeln >»Om navnet Fenrisulfr> av S. N. Hagen i Maal og minne
1910 s. 57 ff.

AM se te LO REA AE RR TR : frn JR z Pär Mete, JORD te SY RNA & EEE AA AR RR RR

74 Kock: Studier i vnord. gramm.

II. Om J3I-förlust framför w-ljud.

I Arkiv nf. II, 315 ff., i Aschw. gr. 8 244:5 och i Aisl. gr.,
nu senast i dess 4. uppl. (1923) & 228 har Noreen anfört åtskil-
liga exempel på att & (så väl ursprungligt & som ur äldre p ut-
vecklat dä) i isländskan sporadiskt förloras framför w-ljud. Så-
dana exempel äro (jmf. anf. st.) ags. Hrodwulf : fornnord. " Hröolfar,
isl. Hrölff — urno. run. habuwolaAfr Stentoften : fnord. "Ha(ä)-
wolfr, isl. Ho'lfr — fht. Hrodowald : fnord. "Hrö(d)waldze > isl.
Hroaldr — isl. Aupun(n): Aun(n) — samnord. "Radwulfr fsv. gen.
rabulfs Rök, nom. rapulfr Gilberga Uppl. ( Liljegren nr 262):
raulf Forsheda Smål. (ib. nr 1251) — isl. Bopolfr : fsv. run. baulf
Nälberga, Svärta s:n, Sörml. (Runverser nr 74). Däremot har
d icke förlorats framför w i t. ex. ags. Eadwulf: isl. Aupulfr,
och ej häller i isl. Bobvarr, Bopvildr. Också i appellativa ord
kvarstår ljudgruppen dw såsom i bobvar (gen. till bop 'strid'),
vobvi "muskel', stobva "hejda.

Man frågar sig: hvarför har d i vissa ord förlorats framför
w-ljud (ex. "Hrodwolfr : Hrölfr), ehuru det i andra ord kvarstår
i denna ställning (ex. ”Audwulfr : Audulfr)? Någon tillfredsstäl-
lande förklaring härav har, mig veterligen, hittills icke blivit
given.

De ord som anförts såsom exempel på ifråga varande d-
förlust, äro nästan alla persgonnamnl!. Den förmodan ligger
därför nära, att d-förlusten på något sätt står i samband härmed.

Nu är det karakteristiskt för personnamn så väl i fornsprå-
ket som i det nuvarande språket, att de i satssammanhanget
synnerligen ofta äro relativt oakcentuerade. Detta är fallet ome-
delbart före fadersnamn och oftast i vokativus, t. ex. Olafr Trygg-
wason — köm, Olafr! osv.; se Kock i Ark. nf V, 143 ff.; IX,
191; Anschw. acc. s. 256 och ovan s. 71. Detta föranledde myc-
ket ofta konsonant- och vokalförluster i personnamn, och sedan
dessa förluster först inträtt i relativt oakcentuerad ställning, an-

1 I Oudnoorsch handboek 8 195 nämner Boer, att säkra exempel
på denna d-förlust finnas blott i nomina propria.

Kock: Studier i vnord. gramm. 75

vändes de sålunda uppkomna formerna senare även, när namnen
fingo fortis. På detta sätt förklaras t. ex. "Harwaldr : isl. Haraldr
(Ark. nf. V, 143 f£).

Under dessa förhållanden bar enligt min åsikt denna ljud-
lag gjort sig gällande: under samnordisk (tidig särspråklig)
tid förloras & i relativt oakcentuerad ställning om e-
delbart framför . Däremot kvarstår ljudgruppen dw an-
nars (= när fortis hvilar på den dä omedelbart föregående
vokalen).

Härigenom förklaras d-förlusten i de nämnda personnamnen
isl. Hrölfr, Hölfr etc., under det att ä kvarstår i de med fortis
akcentuerade appellativerna stobva, vopvi, gen. bobvar osv.

Emellertid äro och voro även i fornspråket personnamn, som
bekant, ingalunda alltid relativt oakcentuerade i satsen. Ofta
akcentueras och akcentuerades de med fortis; jmf. att fsv. an-
vänder dels fortis-formen Thörulf, dels den relativt oakcentuerade
formen Tholf.

I harmoni härmed äro isl. Aubulfr (< "Auädwulfr), Bobvarr,
Bobvildr ursprungliga fortisformer!?.

I fall Aunn och Aubun(n) ursprungligen äro samma namn,
e€å har "Audwin i relativt oakcentuerad ställning i satsen blivit
till "Auwin, som övergick till ”Au[wlyn. Då man alltjämt kände
' identiteten med "Auä[wlyn(n), Aupun(n), så antog "Au[fwlynn for-
men ”"Auun(n), som åtminstone i relativt oakcentuerad satsställ-
ning gav Aun(n).

När isländskan jämte Möpylfingar, "avkomlingar av Möépolfr',

1 Då Bopvarr uppstått ur "Badu-harr och Bobvildr ur "Badu-
hildr, så anser Boer i Studien over oudnoorsche spraakleer s. 10
(s. 180) i Tijdschrift voor Nederlandsche Taal- en Letterkunde XXXTX
och i Oudnoorsch Handboek 8 195 aanm. 3, att orsaken till kvar-
ståendet av d& framför w i Bobvarr, Bobvildr är den, att detta
tidigare varit vokalen u, och att detta ljud ännu vid tiden för ut-
vecklingen ”"Hrodwolfr >> "Hröowolfa etc. utgjorde ett mellanstadium
mellan vokaliskt « och den konsonantiska halv-vokalen 2. Detta
antagande för orden Bopvarr och Bobvildr är möjligt, men synes
mig vara obehövligt.

76 Kock: Studier i vnord. gramm.

också har Möyglfingar (Linds Dopnuamn, Noreen Aisl. gr.t & 228),
så visar detta, att till Möpolfr funnits sidoformen "Möulfr. VWVäx-
lingen Möpolfr : "Möulfr förklaras så: Ett äldre ”Modwulfa, akcen-
tuerat med fortis, bibehöll d& framför :. När namnet var rela-
livt oakcentuerat, uppstod däremot "Mowolfr, "Möwulfr. Senare
blevo "Mödwolfr, "Möwulfr till resp. Möpolfr och "Möulfr, hvar-
till Möylfingar avleddes.

I fall Noreens identifiering ib. av första leden Una- i nam-
net Unavågar (som en gång anträffas i Helgakviba Hundings-
bana I) med isl. unap 'tilfredshed' är riktig, så har & i "Una[ä]:
vågar ljudlagsenligt förlorats i infortis-stavelse framför .

När jämte det vanliga bybverskr "tysk? en och anuan gång
Byverskr anträffas, så bör denna sistnämnda form uppfattas så-
lunda: Den möjligheten finnes, att bypverskr blivit till pyverskr
med äd-förlust, emedan fortis låg på senare leden (-verskr), och pyd-
var relativt oakcentuerat. Men detta är ovisst. Av »tysk>»> finnas
nämligen en mängd växelformer i isländskan och fornsvenskan.
Så har Hegstad och Torps ordbok utom normalformen pgäverskr
även byderskr, bydeskr, pydiskr, byverskr, bgekr, pyskr; dessutom
upplyser IED., att byderskr är »often spelt bgeskr». I mht. finnas
jämte det normala diut(i)sek också dusch, tiusch (Lexers ordb.).
Helt visst har bybeskr i synkoperade kasus (nom. pl. m. etc.)
blivit till bypskir > pyekir > byskir osv. Därtill har väl nom.
sg. Pygeskr analogiskt nybildats, och genom inflytande från påskir,
byeskr utan I (jmf. även mht. dusch, tiusch) har ä-ljudet förlo:
rats i bypverskr, så att byverskr uppstod.

Andra ordformer med i fortis-stavelse inträdande ä-förlust
framför w känner jag icke.

Lund.
| Axel Kock.

Björn K. pörölfsson: Anmälan. | (Må

Jöhannes L. L. Jöhannsson. Nokkrar sögulegar athuganir um
heletu hljödbreytingar o. fl. i islenzku, einkum t midaldamålinu
(1300—1600). Reykjavik 1924.

Denne bog behandler hovedsagelig lydovergange i det is-
landske sprog, fra oldtidens sprog til nutidens. Forfatterens maal
er ikke alene at bestemme de forskellige overganges alder, men
han undersoger ogsaa, hvor i Island disse först har gjort sig geel-
dende, og om de oprindelig er islandske eller indkommet fra norsk.

De to sidstnevnte speorgsmaal er overordenlig vanskelige.
Det er ikke let at sige, i hvilken landsdel en overgang fra gam-
melt til nyt först har fundet sted, fordi man som regel ikke aner,
hvor i landet et haandskrift er blevet til: For störste delen af
den middelalderlige digtning gelder det tilsvarende forhold, at
man ikke kender forfatterne. Forfatteren af den her omhandlede
bog, er sig ogsaa disse vanskeligheder bevidst, hvorfor han hoved-
sagelig og med rette har benyttet diplomerne. Men grundlaget
er alligevel skrobeligt. De fleste middelislandske lydovergange er
begyndt i det 14. aarhundrede, men for nevnte aarhundredes ved-
kommende er (hvad forf. indrommer) de fleste originaldiplomer,
der endnu eksisterer, kun fra én landsdel, nemlig Nordlandet.
Naar hertil kommer, at det materiale, man har i diplomerne,
sammenlignet med de kilder, hvis oprindelse i stedlig henseende
ikke lader sig bestemme, er yderst begrenset m. h. t. omfang,
saa forstaar man at det ikke er noget let hverv, forf. her har
paataget sig. Endnu mere besverlig er dog den opgave, at be-
stemme, om forandringerne af sproget oprindelig er islandske eller
norske.

Forfatteren kommer som oftest til det resultat, at de sprog-
lige forandringer har bredt sig fra Nordlandet til de andre lands-
dele. Endvidere mener han, at de behandlede overgange, for en
vesenlig del, ikke har deres förste oprindelse i Island, men at
de er indkommet med norske geistlige. Forfatterens resultater i
disse henseender maa siges som regel at vere meget tvivlsomme.
Dog er det vistnok et par gange lykkedes ham at stedfeste en
sproglig overgang; han har saaledes utvivlsomt ret i den anta-
gelse, at udtalen b for »v (skr. f) efter Il og »r altid har veret be-
grenset til Nord- og Vestlandet. Derimod synes jeg ikke det er
lykkedes ham for et eneste sprogfenomens vedkommende at
bevise norsk oprindelse. Naar talen er om en overgang, der
finder sted baade i norsk og islandsk, ligger det fuldt saa ner at
antage parallel udvikling; samkvemmet mellem Nordmeend og Is-
lendinge var, i den tid man her maa regne med, saa begreenset,

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIIL

18 Björn K. pörölfsson: Anmälan.

at man maa vere varsom med at antage paavirkning af det
ene folks udtale paa det andets. Ganska vist undgaar man
ikke at legge meerke til, at mange overgange i sproget först er
optraadt i norsk og senere i islandsk, men ;i nogle tilfelde er af-
standen i tid altfor stor til, at den islandske overgang kan skyldes
norsk paavirkning. Saaledes er forholdet med overgangen hv > kv
(jfr. senere). Om muligt endnu bedre ses dette ved tilfeojelsen af
g (udt. 7) efter au i udlyd. I middelnorsk' findes formerne tvaug,
sjaug, baug; i islandsk findes af disse former kun paug, og det
forst i det 17. aarhundrede. Forklaringen ligger her snublende
n&r: Overgangen au > aug har i islandsk forst fundet sted efter
at fvau, sjau var blevet tvö, sjö, og bau var saaledes sprogets
eneste paa au udlydende ordform. Jeg negter dog ikke mulig-
heden af norsk indflydelse paa islandsk udtale. Det er i denne
henseende en vigtig omstaendighed, at folk fra de egne i Norge,
hvor sproget mest lignede islandsk, langt ned i tiden (endog helt
ned i det 16. aarhundrede) af Islendinge ikke er betragtet som
talende et fremmed sprog.

Jeg gaar nu over til enkelte punkter.

Angaaende overgangen é > je er jeg af en helt anden mening
end forfatteren. Eu udvikling é > ié "> jé > je er, efter min me-
ning, i aller höjeste grad fonetisk naturlig. Det er et meget
almindeligt fonetisk fenomen, at der ved en lang vokal dannes
et forslag, men vokalens lengde bevares ikke desto mindre. Jfr.
Norvegia I 170—72 om de oldnordiske lange vokalers diftongeren
i nogle norske dialekter. Der er af vokalen é ferst udviklet 'e,
som snart blev til ig, hvilken tvelyd tidlig er gaaet over til lyd-
forbindelsen je. I det senere sprog er det saa gaaet med é, hvad
korthed og lengde angaar, efter den nye kvantitetslov. Et uom-
tvisteligt bevis for, at saaledes har udviklingen veeret, haves i den
omstendighed, at det i middelislandsk digtning er almindeligt at
rime gammelt é imod & Saadanne rim er forstaaelige, naar
man forudsetter ié eller jé som svarende til oldsprogets é, men
dersom denne lyd var blevet te, som forf. mener, havde det ganske
sikkert ikke veret tilladeligt at rime saaledes. Hvad angaar de
8, 13—14 siterede udtalelser af biskop Brynjölfur Sveinsson, kan
Jeg ikke se at den opfattelse er rigtig, at »biskoppen ligefrem siger»
at udtalen je i hans tid er ved at brede sig ud over landet.
Brynjölfs ord bör snarest opfattes saaledes, at han ligefrem siger,
at denne udtale först er opstaaet i Nordlandet, og at den herfra
har bredt sig over det ovrige land. For at leserne selv kan
demme i denne sag, setter jeg her de siterede ord af Brynjölfur'?:

»k non fie sed fe semper scriptum, semper scribendum et

! Se nerverende tidsskrift III, 191.

Björn K. pörölfsson: Anmälan. 79

pronunciandum est. Je inculcavit vitiosa recentiorum consuetudo,
qua laborant inter nostrates in primis Septentrionalis quadrantis
incolae, adeo ut e Vocalem etiam je pronuncient; ab illis autem
ad alios longe lateque serpsit.»

Til stykket om vokalers forlengelse foran ng og nk maa
bemeerkes, at eksemplet med gg i ordformen yngri, DI. II, 169
er urigtigt. I haandskriftet er der ikke noget lengdetegn over
y-et, men blot et punktum, der ligesaa godt kan staa over et kort
som et langt y. Forf. har fulgt udgaven, der urigtig har en
akcent over y-et. For ovrigt er forfatterens tidsbestemmelse af
forlengelserne sikkert rigtig. Eksemplet med laxastångan (bog-
stavret -staangan) er rigtigt; desuden findes laangan DI. IIT, 206
(1365). Jeg har endvidere nogle eksempler fra 15. aarhundrede
med ij foran ng; det seldste af disse er hijngatburd DI. III, 672
1401
; IJåtalen b ff. v efter ! og 7 har holdt sig i Vestlandet be-
tydelig lzengere end af forf. antaget. Eggert O'lafsson omtaler den
og kalder den for »bögumeli almågans>; se for ovrigt Guäbrandur
Vigfåsson Eyrbyggja saga 8. ÄLV.

Angående overgangen lä >> ld er jeg ganske uenig med for-
fatteren. Det er aldeles sikkert; at urgermansk lä er som regel
i urnordisk tid gaaet over til ld. Med hensyn til verber som
halda skal mindes om imperativformerne, halt osv., hvilke forf.
synes ganske at have overset. Forfatterens teori kaster ikke lys
over noget som helst; tvertimod bliver alting klarere og simplere
naar man gaar ud fra den opfattelse, han bekemper. Jeg hen-
viser for ovrigt til Hilding Celander Om dateringen af ljudöfver-
gången ä >> d 1 fornisländskan och fornnorskan i neerveerende tids-
skrift XXIII, 24 ff. Jfr ogsaa Pipping Till frågan om l- och n-
ljudens kvalitet i de nordiska språken Studier i nord. fil. VI, 5. hefte.

Angaaende forfatterens omtale af halvlydene j og » kan det
bemeerkes, at hvor han i eksempler fra DI. skriver ji, staar der
i diplomerne, saa vel i udgaven som originalerne, allevegne tie;
det er först efter 1600 at man begynder at skrive i efter j. Dette
maa bave en fonetisk aarsag, og forf. burde ikke have normali-
seret disse steder.

Hvad angaar endelsen -leg- -lig- er forf. helt paa vildspor;
formen -lig- kan ikke vere norvagisme, og mindst af alt blot
grafisk, hvad bl. a. digtningen viser.

Med hensyn til afsnittet »ö fyrir e og e fyrir ör maa bemeer-
kes, at der ingen hjemmel haves for, at det s. 44 anforte vers
er fra 16. aarhundrede. Formerne ket, smjer tilhorer aldeles
ikke den samme kategori som fjegur osv.

Forf. har et ret langt afsnit om den gamle kvantitet. Serlig
behandles stavelser endende paa lang vokal, hvilke forf. mener,

80 Björn K. pörölfsson: Anmälan.

alle var korte trods vokalens lengde. Dog mener forf. at tryk-
stavelser med lang vokal i udlyd, samt stavelser med en kort
vokal endende paa enkelt konsonant in pausa, kunde gelde som
lange, var, med hans eget udtryk teygjanlegar. Der menes vel med
teygjanlegur noget lignende som man i de nyere sprog vilde kalde
halvlang. Det kan ikke negtes, at de to nevnte klasser af sta-
velser frembyder vanskeligheder. De findes i digtningen benyttet
som hejninger, men paa den anden side har prof. Craigie paavist
1 sin af forf. siterede afhandling, nerverende tidsskrift XVI,
341—384, at begge nevute slags stavelser hos digterne, for sub-
stantivernes vedkommende, i visse henseender danner en mod-
setning til de uomtvistelig lange. Craigie tor dog ikke gaa saa
vidt at erklere alle paa lang vokal udlydende stavelser for korte,
se note s. 352. Disse sidste stavelsers forekomst og benyttelse i
digtningen trenger til en udtommende undersogelse; jeg beklager
at forf. ikke paa dette punkt har offenliggjort sit materiale. Det
synes dog aldeles sikkert, at stavelser som den forste i verslinjen
bu es betra var lange.

Til forfatterens udtalelser om det islandske indskud af d i
konsonantforbindelserne sn, sl skal bemeerkes, at dette indskud
1 det mindste hvad sn angaar, er betydelig eldre end af forf.
antaget. Der findes nemlig i Codex regius af Snorres edda nogle
gange skrevet laustn, stnyrti — lausn, snyrti; se den Arna-Magnee-
anske udgave III, 2, s. XXX. I Flatobogen, skrevet 1386—94,
findes flere eksempler, bl. a. hastla — hasla, Astlaug — Aslaug,
vestna — velr)sna, bystna = bysna, ristna — risna, og omvendte
skrivemaader(?) som Eisland — FEistland. Formen Astlaug kunde
ganske vist skyldes analogi fra kvindenavnene Åsta, Åstridr, men
dette er her uden betydning.

Med hensyn til lange konsonanter er jeg, i modsetning til
forf., enig med dem der antager forkortelse som regel foran en
"konsonant. Men i forbindelse hermed staar uoverensstemmelser
mellem forfatterens og mine meninger paa flere punkter, f£. eks.
hvad angaar tiden for overgangene rn >> (r)dn og 1n > gn.

Aldeles urigtig er den paastand, at udtalen vökn — vöpn aldrig
har veret islandsk. I denne sag er det afgerende, at der i Mula-
syslur langt ned i sidste aarhundrede udtaltes Voknafjördur £.
Vopna-. Se Maurer nerv. tidsskrift IV, 284 ff.

I sin omtale af overgangen hv > kv begaar forf. en meget
stor fejl. Den fra DI. anforte skrivemaade Hvia betegner ikke
nogen Kviå men tvertimod Hvitå i Borgarfjorden; t er simpelt-
hen udfaldet hos skriveren. Ordet opfattes ogsaa rigtigt i re-
gistret til paageldende bind, og enhver kan, af Generalstabens
kort over Borgarfjorden, se at forholdet er saaledes som her ud-
talt. Forfatterens andet eksempel er ogsaa urigtigt; i originalen

Björn K. pPörblfsson: Anmälan. 81

(skr. af Årni Magnusson) staar ikke kvar men et meget tydelig
skrevet hvar. Her er det udgiveren af DI. der har skylden.
Udtalen kv £. eldre hv er vistnok, for Islands vedkommende, op-
staaet i 17. aarhundrede; det eldste eksempel, jeg kender, findes
i Slåtturéma af Hallgrimur Pjetursson: Kom på boli med kjaftinn
sinn og kvomadi allan heyskapinn. Se Sälmar og kvedi etir Hall-
grim Pjetursson Rvik 1887 2. bind s. 401.

Forfatterens skildringer af nyislandsk udtale er paa nogle
punkter mindre nojagtige, men i denne henseende henvises til
lydskriften i Blöndals nye ordbog.

Det er meget beklageligt, at forf. slet ikke har konfereret
sine eksempler fra DI. (herfra er omtrent alle eksempler i bogen)
med originalerne. Udgaven af DI. er, (som her ovenfor er vist
eksempler paa), ikke saa nöjagtig, at en sprogforsker helt kan
stole paa den.

Af de fonetiske og grammatiske benevnelser, forf. har lavet
er nogle gode f. eks. adlödun, frålödun, vidblåsinn, men andre
ungdvendige og mindre heldige (hleytinafn, afstöduord).

Der er en del flere punkter end ovenfor fremhevet, f. eks.
sporgsmaalet z, hvor jeg er uenig med forf., men som jeg ikke
kan komme ind paa. Pladsen tillader ikke i nogen nevneverdig
grad at berore de punkter, hvor forf. efter min mening har ret,
skont der i forbindelse hermed kunde veere et og andet at sige.
Dog vil jeg fremheve hans forklaring af den sydöstlandske (og
östlandske) udtale i ord som hagi, bogt, hugi; her har forf. efter
al sandsynlighed truffet det rigtige (bortset fra en lille ungjagtighed
i udtalebetegnelsen). Sluttelig maa det siges om bogen som helhed,
at den lider af mangel paa videnskabelig metode og grundighed,
men den indeholder dog saa meget af interesse, at den fortjener
at kendes af dem, der beskeftiger sig med islandsk sproghistorie.

Kobenhavn i november 1924.
Björn K. pörölfsson.

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVILII. 6

82 Hellquist: Anmälan.

Danmarks dStednavne NR 1, Samseos fStednavne udgivet af
Stednavneudvalget, Kobenhavn 1922. 115 s. 8:0.

Den danska ortshamnskommittén har nu utsändt en redo-
görelse för ortnamnen på Samsg — känt över den germanska
världen från sagan om Hjalmar och Angantyrs söner. Det är
den första mera omfattande, i tryck synliga frukten av den veten-
skapliga undersökning av Danmarks ortnamn, som det år 1918
tillsatta Stednavnsudvalget fick i uppdrag att verkställa.

Arbetet om namnen på Samse inledes med en redogörelse
för de viktigare eller intressantare senare sammansättningslederna:
aas, baarer (jfr no. bordegres och sv. bård), balle (ä. -balgh), som
med rätta ställes till isl. belgja, sv. bälg osv., jfr även tyska ort-
namn på -balg, bane, blokker (till sv. block osv.), bo (sv. båda,
skär nära vattenytan), dam, debel (jfr sv. dial. dypla, till djup),
del, fald, flak, flo, gaard, hald, hals, have, holm, holt, hoved, kaas
(i samma betydelse som sv. dial. kas, jfr vårdkas(e)), knös, kold,
krog, land, leende, lekke, mad, pold (sydsv. dial. pull, topp, kull),
pus, put, ris, ragel (hop 0. d., till isl. hraukr), ryg, skaar, sig (sv.
dial. sik), spjeld, stade, tange, tip, toft, tokke (jfr isl. pokki; snarast
'jord som tilldelas efter fritt skön, utan uppmätning'), tved(e) (jfr
de sv. namnen på -tveta), vang, vase, vrette (sv. dial. vräftt; ej att
förväxla med vret), age, or.

M. Kristensen redogör sedan för de i målet förekommande
ljuden.

Följer så behandlingen av namnet Samsg, beträffande vilket
red. snarast synes luta åt den gamla, allmänna härledningen från
mansnamnet Såmr, utan att därför vilja avvisa möjligheten av
att Samsg kunde innehålla ett gammalt önamn Sams eller Sam.
I det förra fallet hade man då helst att tänka sig ett uråldrigt
önamn på -s av samma slag som t. ex. Mors; i det senare vore
förra leden i Samsg att uppfatta som en epexegetisk genitiv (jfr
Samland). Längre än till dessa möjligheter är det väl också
svårt att komma; med att man icke får tänka sig etymologiskt
sammanhang med det grekiska önamnet Samos är naturligtvis
kommitten på det klara.

För namnen redogöres sedermera sockenvis, varvid de för
varje socken uppdelats i bebyggelse- och naturnamn. Av de sist-
nämnda ha för Samso så många medtagits, som man känt; i
arbetets följande delar, för vilka häradsindelnipgen kommer att
ligga till grund, komma i regel endast de viktigaste att behandlas.

Att f. ö. ingå på något slags granskning av arbetets en-
skildheter låter sig ej göra för den, som saknar kännedom om
vederbörande dialekt och övriga lokala förhållanden ävensom
överblick av det danska ortnamnsförrådet. 'T. o. m. redaktionen

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII.

Hellquist: Anmälan. 33

själv måste helt naturligt förbehålla sig uppskov med avgörandet
av vissa frågor, i förhoppning att en framtida behandling av
andra trakters namn skall kasta nytt eHer klarare ljus över det
material, som nu framlagts.

Översättningen av Ramsherred som 'de utugtige Kvinders
Område” går nog — därest f. ö. härledningen är riktig, vilket
ju synes rimligt — något på sidan av saken eller är väl, med
andra ord, för snäv. Närmare i anslutning till betydelsen av
rams och ramsa kommer man genom att följa Matthiessen, som
anser namnet beteckna en avkrok, där ett tillfälligt sammanravsat
avskrap höll till. Sv. ramsa f. betyder f£. ö. mig veterligen aldrig
egentligen 'en otuktig kvinna” utan en sladderaktig och slarvig
sådan, alldeles som slamsa, hamsa m. fl. dylika. Någon släktskap
med ty. rammeln, paras, föreligger naturligtvis ej, och det är väl
ej heller red:s mening att säga.

Avvisandet (s. 116) av den uppfattningen, att i de isländska
sagornas till Samsg förlagda Munarvågr och Unavdgr en gång
verkligen befintliga ortnamn skulle ha förelegat, bade gärna
kunnat vara fullt positiv (Nermest ligger det at antage' ...).
Redan bildningen av Unavågr (med infinitivformen oförändrad)
torde sakna motsvarighet utanför de isländska mytiska namnens
område (Sekkvabekkr o. d). Sagan om Angantyrs och Hjalmars
kamp på Samso har, i förbigående sagt, hugfästs genom de unga
namnen Ingeborgs Hoj i Tranebjergs socken (s. 16) och Angan-
tyrshgj i Onsbjergs socken (s. 51).

Bland utredningar eller uppgifter av något allmännare in-
tresse må nämnas det från folkvisorna bekanta Brattlingsborg s. 3,
Torup 8. 73 (vissa så lydande da. namn utgå varken från Tove-
el. Thortherthorp el. dyl. utan från ett Thorpe) och Hoansepold s. 82.

Arbetets ytterst knappa och koncisa (men alltid klara) fram-
ställningsform vållar kanske, att en läsare till en början icke
efter förtjänst uppskattar den rikedom av uppgifter, som här
lemnas. Här synes emellertid intet fattas av de upplysningar,
som man kan ha anspråk på, vare sig i fråga om det språkligt
formella — dialektuttal, äldre namnformer m. m. — eller andra,
reala förhållanden, som kunna vara av större betydelse för nam-
nets uppkomst och utveckling. Den, som något känner de fram-
stående och sin uppgift hängivna krafter, som här varit verk-
samma, har icke fått sina förhoppningar gäckade.

Lund i April 1924.
Elof Hellquist.

84 Hesselman: Nekrolog.

Adolf Gotthard Noreen TT.

Adolf Noreen dog den 13 juni 1925. Under det sista lev-
nadsåret voro hans kroppsliga krafter nedsatta i en grad som
för var dag blev mera skrämmande. Men trots sjukdomen un-
nade han sig ingen vila. Det sista året blev lika arbetsfyllt som
de många föregående. Som vanligt gav han ut under året en
hel rad arbeten i sin vetenskap, deltog med vanlig livaktighet i
föreningslivet och höll själv föredrag; ännu några få dagar före
sin död läste han korrektur på sin sista avhandling, som utkom
i september i år.

Med Adolf Noreen bortgick en av de största arbetare den
svenska vetenskapen någonsin ägt, en storman i vår andliga
kultur och en av de främste målsmännen för den nordiska och
den internationella språkvetenskapen under det sista halvseklet.

Noreen var född den 13 mars 1854 på Västgård (numera
Herresta) i Fryksdalen i Värmland. Han tillhörde en stor och
ansedd värmlandssläkt, bestående av präster, militärer och äm-
betsmän, med anor från 1500-talet och med rik begåvning i
flera släktled. Fadern var kommissionslantmätaren Erik Noreen
och modern Emelie Poignant. Släktarvet på fädernet är synner-
ligen påtagligt. Fadern beskrives som en rikt utrustad person-
lighet, vars håg mest låg åt det litterära hållet; »framför allt
älskade han poesi, historia och filosofi samt studerade mycket i
hithörande ämnen.> Han var också en omtyckt tillfällighets-
skald. Han hade ett häftigt lynne och förgick sig stundom,
»men han var desslikes synnerligen lätt omvänd och var då den
hjärtegodaste varelse.» Farfadern var till lynnet sangvinisk;
»liksom sin fader hade han stora mekaniska anlag och funde-
rade mycket på perpetuum mobile och dylika saker. Var en
lycklig tillfällighetspoet och rimmade på allt som sades». Till
yrket var han officer, »hade länge fört både majors- och chefs-
expedition till vederbörandes nöje»; han deltog även i kriget i
Tyskland 1813, där han »utmärkte sig för tapperhet och rådig-
het i flera affärer och var ibland de första som sprängde och
stormade Leipzigerport»>.

Uppväxtåren i den värmländska herrgårdsmiljön, väl känd
från memoarer och tidsskildringar och framför allt från Selma
Lagerlöfs diktning, har säkert spelat en roll för N:s utveckling
och lynnesriktning. Hemmet på Herresta (»>Borg» i Gösta Ber-
lings saga) var gladt och gästfritt, båda föräldrarna voro högt
uppburna i umgängeslivet, modern en firad skönhet och begåvad

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLIl, NY FÖLJD XXXVIII,

Hesselman: Nekrolog. 85

med en präktig sångröst, fadern var mycket omtyckt för sitt
glada och öppna sinne, liksom för sin hjälpsamhet och goda hjärta.

Adolf, som var äldst av tio syskon, undervisades först i
hemmet; han kom i Karlstads skola 1864, blev student 1871, in-
skrevs vid Upsala universitet s. å., blev fil. kand. 1873, fil. lic.
och fil. doktor 1877; s. å. utnämndes han till docent i nordiska
språk, alltså vid en ålder av blott 23 år, en siffra som väcker
avund hos en senare tids språkdocenter. Hans akademiska stu-
dier hade omfattat nordiska språk, nyeuropeisk lingvistik och
sanskrit med jämförande språkforskning, tidigare även historia
samt filosofi m. fl. ämnen. Från gossåren var historia hans
älsklingsämne, men han övergav historien efter avlagd kandidat-
examen i ämnet, som det påstås, emedan ban hade funnit ten-
tators fordringar på minneskunskap alltför uppdrivna — en rela-
tion som förefaller osannolik för den som senare lärt sig be-
undra N:s utomordentligt exakta och snabba minne. Hans lärare
i filosofi voro bl. a. Wikner och Ribbing. Ungdomsstudierna i
svensk 70-tals filosofi ha säkert icke varit utan betydelse för N:s
senare språkfilosofiska inriktning med dess framträdande intresse
för logiska distinktioner. Ribbing lär ha önskat honom till do-
cent i filosofi och var mycket missnöjd att en så begåvad man
som Noreen velat disputera över ett "bondmål”.

N:s främste lärare i nordiska språk var utan tvivel adjunk-
ten Mårten B. Richert (ord. professor 1877). Noreen omtalade
alltid Richert med största aktning och beundran. Richerts för-
fattarskap är föga omfattande, men för sin tid betydande: hans
största verk De konsonantiska ljudlagarna 1866 var det första
svenska arbete som alltigenom stödde sig på den då modärna
Jämförande språkvetenskapen (Curtius, Schleicher och Diez). Att
R. genom sina skrifter och kanske än mer genom sin undervis-
ning i hög grad påvärkat sin berömda lärjunge, torde vara
säkert. Man läser det mellan raderna då N. själv skriver om
sin företrädare: >Som akademisk lärare blef R. från första bör-
jan högt uppburen på grund av sin storartade förmåga att väcka
intresse för sitt ämne och genom sitt i allo gentlemanlika upp-
trädande». Man förstår det också då man tar del av R:s beva-
rade föreläsningar, som under 70-talet bl. a. behandlade: »Svenska
språkets ljudlära och formlära belysta genom motsvarande delar
av andra indoeuropeiska språks grammatik».

Av Carl Säve torde N. ha rönt föga inflytande. Han var
ord. professor till 1876, men var mestadels tjänstledig på grund
av sjuklighet. Säves vetenskapliga skrifter och den mera ro-
mantiska och patriotiska riktning han representerade, med dess
starkt framträdande antikvariska intressen, betraktades av N. och
hans jämnåriga som föråldrad. De yngre voro realister och nu-

86 Hesselman: Nekrolog.

tidszmän, med blicken riktad utåt, mot den jämförande språk-
forskningen och 'ljudfysiologien” ute i Europa, och med starkare
betoning av svenskan och det levande språket i motsats mot is-
ländskan och forntiden. En föreningslänk var intresset för
dialekterna. Bland de många, som under 70-talet blevo docenter
i nordiska språk i Upsala, torde N. närmast ha slutit sig till
L. F. Leffler (utn. 1872), E. Schwartz (1875) och Fr. Tamm (1876).
Bland akademiska kolleger utanför nordisternas krets, vilka N.
stod nära på grund av vänskap eller gemensamhet i studier och
allmänna intressen, må här nämnas A. Erdmann, K. Warburg,
H. Hjärne, A. Andersson, O. A. Danielsson, J. A. Lundell, L.
H. Åberg och H. Schäck — namn som aktualisera för oss den
blomstringstid i svensk humanistisk vetenskap, som kännetecknar
senare delen av 1800-talet och som främst uppbars av den med
N. samtidiga generationen. Bland nordiska forskare utanför Up-
sala knöt han tidigt vänskapsförbindelser med S. Bugge och
G. Storm.

Efter docentutnämningen blev N. snart tagen i anspråk för
den akademiska undervisningen: han förordnades bl. a. redan ht.
1878 under Richerts inspektorat till ledare för det då nyinrättade
seminariet i nordiska språk, som han senare med sådan beröm-
melse skullo förestå. Vårterminen 1879 fick han utrikes rese-
stipendium för att i Tyskland och Schweiz studera »germauska
och slaviska språk och jämförande språkforskning». Leipzigs
universitet var det mål, som då för tiden hägrade för de unga
svenska språkforskarna; Leipzig var då, liksom långt senare,
huvudeentrum för de nya riktningarna i språkvetenskapen. Av
vännerna i Upsala hade Erdmann, Leffler och Tamm varit där
före honom. N. var utrikes april —dec. 1879. I Tyskland gjorde
han bekantskap med alla de berömda männen inom den nya
riktningen, den 8. k. junggramwmatiska skolan. Med sitt livliga
väsen och brinnande intresse vann han överallt sympatier. En
längre tid stannade han i Leipzig, där han bl. a. läste litauiska
för Leskien. Det var en tid rik på intryck och impulser, men
också med gladt umgänge bland likasinnade vänner. Långt efterät
dröjde han gärna vid minnena från Leipzigtiden, icke minst de
äggande vetenskapliga diskussionerna var lördagsafton i Auer-
bachs Keller, där de nya upptäckterna ventilerades vid ölsejd-
larna. Man kan vara övertygad att den unge rödkindade sven-
sken här icke alltid satt som en tyst åhörare. — Med särskilt
beundran brukade N. alltid omtala sin lärare Leskien. Många
av de tyska vännerna besökte han också senare uuder sina
ferieresor eller underhöll förbindelser med dem genom brev-
växling.

Hesselman: Nekrolog. 87

Hemkommen till Upsala ägnade han sig med förnyad in-
tensitet åt undervisning i sitt ämne och åt fortsatt vetenskaplig
produktion. Då både Richert och Leffler måst begära tjänst-
ledighet på grund av sjukdom, fick N. snart åtaga sig huvud-
bördan av undervisningen, som t. f. professor 1881—387. Själv
entusiastisk för sitt ämne och fylld av de nya idéerna väckte
han genast från början studenternas hänförda intresse, liksom
han vann deras tillgivenhet med sin vänlighet och livliga vä-
sende. Hans föreläsningar blevo bland de mest sökta vid uni-
versitetet. Ett vittnesbörd om hans undervisning redan från
denna tid föreligger från ingen mindre än Sophus Bugge: B.
hade själv vid flera tillfällen deltagit i N:s seminarium. Han
skriver (1887), att enligt hans övertygelse N. »i sjelden grad har
evne til pedagogisk indovelse av sine studiers resultater og til
at spore de yngre til selvstendigt videnskabeligt arbejde.> —
Men den trägna Jlärarverksamheten minskade på intet vis hans
egen vetenskapliga produktion. De första docentåren ägnades
huvudsakligen åt undersökningar över svenska dialekter. Hit
hör redan doktorsavhandlingen »Fryksdalsmålets ljudlära> 1877,
över hans hembygds dialekt. Den bildar epok i den svenska
dialektforskningen, då här första gången en svensk dialekt be-
handlas med tillgodogörande av den nya fonetiska vetenskapen.
Bland källorna citeras Bräckes och Sievers nyaste arbeten över
»Lautphysiologie» (av 1876) och Wintelers berömda Kerenzer
Mundart (s. &.), den första modärna dialektbeskrivningen i Tysk-
land. N:s arbete är alltjämt, i synnerhet kompletterad med
hans Ordlista 1878, »frukten av fem års trägna forskningar», en
dialektmonografi av oförminskat värde. Den följdes av Dalby-
målets ljud- och böjningslära 1879, där landsmålsalfabetet första
gången användes i en dialektmonografi, Fårömålets ljudlära
1879, »Dalmålet» (Ordlista och Inledning) 1881-—9382. TIsynnerhet
det sista arbetet är en beundransvärd prestation, kanske det för-
nämsta N. åstadkommit i bemästrande av ett mångskiftande,
ytterst komplicerat primärmaterial; visserligen är det närmast
blott en första orientering, men N. har dock här lagt den fasta
fonetiska grundvalen för en långt senare tids utomordentligt
framgångsrika forskningar på detta stora och viktiga område (av
Levander, Geijer m. fl.) Utom dialektundersökningarna utger
N. under docentåren en mängd arbeten i olika grenar av ämnet.
Han skriver en inledande översikt över De nordiska språken, en
Svensk språklära för skolbruk (tills. med E. Schwartz), han med-
hinner första upplagan av sin isländska grammatik (1884); han
framlägger de första frukterna av sin språkfilosofiska spekulation
ji Något om ord och ordklasser 1879, som förebådar Vårt språk,
och i den berömda avhandlingen Om språkriktighet 1885; han

88 Hesselman: Nekrolog.

grundlägger det modärna studiet av den äldre nysvenskan (jämte
Fr. Tamm) genom sin inledning till Columbus Ordeskötsel 1881
och genom '1500- och 1600-talets visböcker 1884 ff.; dessutom
författar han ett flertal etymologiska och språkhistoriska under-
sökningar, bl. a. några där han målmedvetet söker tillgodogöra
material ur de modärna dialekterna för löspingen av problem i
den äldre språkhistorien, främst att nämna: De nordiska språkens
nasalerade vokaler 1886, en av N:s allra förnämsta avhandlingar,
där han i första hand bygger på iakttagelser i Dalmålet och som
en auktoritet som Levander ännu 40 år senare ger vitsordet att
den >på ett slutgiltigt sätt har uppdragit grundlinjerna för lös-
ningen av de hithörande problemen3.

När N. 1887 sökte professuren i Nordiska språk, som blivit
ledig genom Richerts död 1886, kunde han redan se tillbaka på
en flerårig högt skattad lärargärning och en synnerligen rik pro-
duktion i de flesta grenar av sitt ämne. Han fick också platsen
utan konkurrens efter ett för honom ytterst smickrande utlåtande
av Wimmer och Bugge. Vid omröstningen i fakulteten uttryckte
professor Löfstedt den allmänna uppfattningen vid akademien,
då han yttrade att N:s särdeles framstående meriter både som
lärare och vetenskapsman »utan tvivel utgjort orsaken till att
ingen annan velat såsom sökande med honom om den lediga
platsen täfla»>.

De första åren av professorstiden voro N:s lyckligaste tid,
då han stod på höjden av alstringskraft och tilldragande lärar-
förmåga. Allt större skaror av studenter drogos till hans lärosal,
i allt flera bland dem lyckades han vinna självständiga arbetare
i sin vetenskap och på samma gång hängivna och beundrande
personliga vänner. Också utländska vetenskapsmän hade han
glädjen räkna bland sina lärjungar, kanske till större antal än
någon annan svensk universitetsman sedan Linnés tid. Ofta
samlade han lärjungarna och studiekamraterna omkring sig till
oförglömliga 'postseminarier” eller till glada och otvungna sam-
kväm i sitt gästfria hem. Han hade gift sig 1886 och i sin
maka, Emilia Noreen f. Rosell, vars fina och kloka väsen hans
lärjungar lärt sig högt värdera, ägde han det bästa tänkbara
stöd i sitt arbete. Hon deltog med sitt lugna omdöme i alla
hans strävanden och intressen; själv en sällsynt skicklig pianist,
kunde hon helt följa honom också i det intresse som näst det
vetenskapliga låg hans hjärta närmast: kärleken till musiken.

Vid sidan av sin lärartjänst och fackvetenskapliga verk-
samhet deltog N. i många allmännyttiga och kulturella strävanden,
i de flesta fall som initiativtagare. "Tillsammans med Hjärne
och Lundell grundade han sommarkursinstitutionen 1893 och var
under många år en av de mest uppskattade föreläsarna vid som-

Hesselman: Nekrolog. 89

markurser och hembygdskurser rundt om i landet. Med Lundell
grundade han 1892 Uppsala Enskilda läroverk. Språkveten-
skapliga sällskapet hade han stiftat redan 1882 tillsammans med
A. Erdmann, och han hade också, efter vad han berättat mig,
tagit en aktiv del i tillkomsten av denna tidskrift vid filolog-
mötet i Kristiania 1881. Han var ordförande i Rättstavnings-
sällskapet från 1885 och var som bekant en av de stridbaraste
förkämparna för 'nystavningsrörelsen”. Han var också ordförande
i Svenska litteratursällskapet 1893—1905. Vid tillkomsten av Sv.
Vitterhetssamfundet 1905 tog N. en mycket verksam del vid
sidan av initiativtagaren, Ruben G:son Berg. Sällan har hans
förmåga som debattör framträdt så lysande som då han vid
Litteratursällskapets årsmöte 1905 försvarade den nya planen mot
Henrik Schäcks auktoritet. — I det politiska livet deltog han
också, på den frisinnade och radikala sidan. Han var t. o. m.
en gång påtänkt som riksdagsmannakandidat för Upsala. Det
behöver icke sägas, att hans unga lärjungar mangrannt skulle ha
röstat på Noreen, om han låtit uppställa sig vid valet. — Han
var även i hög grad intresserad av det skandinaviska samarbetet
och även på det området var han initiativtagare.

En man med obegränsad verksamhetslust och till synes
obegränsad arbetsförmåga, med intressen som räckte till för allt,
men också en sällsynt frisk och lycklig människa, det var den
bild man fick av N. under hans bästa tid.

Under en senare period var ju allt detta i mycket annor-
lunda, om också förändringen i det yttre icke var så iögonenfal-
lande, med undantag för de sista åren. Annu vid sin avgång
från professuren 1919, gjorde N., trots den allvarliga ohälsa han
då faktiskt lidit av i åratal, i alla fall ett intryck av en vitalitet
långt utöver vanliga mått. Sjukdomen minskade aldrig märk-
bart bans arbetstakt, och från hans lärosal på universitetet var
den obevekligt utestängd. I katedern kände jag mig alltid frisk,
brukade han säga. Endast av vissa drag och yttranden, även
psykiska svaghetssymptom, förstod man att det kostade honom
en oerhörd viljeansträngning att hålla sjukdomen från livet och
att kampen dock satt märken. Han var icke osårad, men han
värjde sig i det sista som den modige man han var. —

N:s vetenskapliga produktion från 1887 till 1925 är alltför
omfattande för att här kunna beröras annat än i sina huvud-
drag. Till stor del är den också välkänd för Arkivets läsare.
Det gäller väl framför allt den långa raden av hans handböcker
och läroböcker för den akademiska undervisningen i hans ämne,
Altisländisehe Grammatik, Altsehwedische Grammatik, Urgerma-
nische Lautlehre, Geschichte der nordischen Sprachen, Altschwe-

än Sing.

FE NRA

90 Hesselman: Nekrolog.

disches Lesebuch, De nordiska språken, Valda stycken av svenska
författare 1526—17382 (tills. med BE. Meyer). Det är givet, att
läroboksskrivandet i hög grad måste ha inkräktat på hans egen
vetenskapliga forskning, och kanske har han också genom detta
slags författarskap och även genom den redan vid unga år på-
började föreläsningsverksamheten frestats till en viss benägenhet
för exakta, skeubart slutgiltiga formuleringar även i frågor som
långt ifrån alltid voro tillräckligt utredda. Men å andra sidan:
forskning och undervisning voro hos N. oupplösligt förenade på ett
sätt, som i viss mån betingade hans storhet både som veten-
skapsman och lärare, och vidare: alla hans läroböcker äro på
samma gång banbrytande primärforskning, stundom i övervä-
gande grad (t. ex. "Valda stycken", delar av 'Geschichte” och 'Alt-
gehw.'). Och i det hela ha ju dessa hans böcker varit till så
påtagligt gagn både för den fortsatta vetenskapliga forskningen
och för undervisningen, att hans insats på detta område måste
betecknas som en av hans mest betydande. Delvis var den nöd-
vändig, t. ex. beträffande svenskan, där det före honom nästan
helt saknades hjälpmedel för undervisningen. En olägenhet, som
han själv vid tillfälle kunde beklaga, är att de två viktigaste
bland handböckerna över svenska språket äro författade på tyska.

Bäst bland hans handböcker är och förblir nog den till
tiden första bland dem, hans Altisländisehe Grammatik. En
framstående dansk språkforskare har om den boken vittnat, att
den verkade på honom nästan som en uppenbarelse från ett
okändt land »da jeg som ganske ung student slugte dens lydlere
nesten som en spendende roman. BEndnu efter mere en 25 års
forleb har jeg en keerlighed til denne bog, som neppe nogen-
sinde visner.> HSjälv vill jag göra samma bekännelse. Det kan
förefalla paradoxalt att tala om kärlek till en ljudlära, men fak-
tum förklaras både av bokens innehåll och framför allt av dess
form. En sällsynt klarhet och precision i varje detalj, rikedom
på detaljer och en klar genomskinlighet i utformningen av
stoffet, som i sista hand ger ett rent estetiskt intryck likt den
lyckade lösningen av ett invecklat matematiskt problem. Av
grammatikor jag senare gjort bekantskap med har ingen mer än
Sievers Angelsächsiche Grammatik tyckts mig äga samma for-
mella klarhet som N:s bok. Om det är sannt som det har på-
ståtts att klarheten i en språkhistorisk framställning i grunden
är en misstänkt egenskap, eftersom det språkhistoriska skeendet
till sin natur är dunkelt, vagt, svårgripbart, då höra sannerligen
dessa båda böcker till de mest misstänkta. — Samma egenskaper
återfinnas i N:s Urg. Lautl. och i Geschichte — i synnerhet in-
ledningen i den senare synes mig vara ett mönstergillt prov på
N:s förmåga att sammantränga en överflödande rikedom av de-

Hesselman: Nekrolog. 91

taljkunskap i en ytterst koncentrerad form, som genom förf:s
alltid närvarande livlighet dock icke blir tröttande. Lika högt
i formelt och pedagogiskt hänseende står icke den fornsvenska
grammatiken. Som arbetsprestation hör den till N:s allra för-
nämsta, men den grammatiska ramen från Altisl. passar icke
lika väl till det mångförgrenade, i olika tids- och lokaldialekter
söndersplittrade materialet i fornsvenskan. Man märker också,
mer än i isl., att förf. kommit in på ämnet, som han började
att syssla med redan de första åren av 80-talet, väl mycket s. a. 8.
utifrån, med synpunkter från deu jämförande språkforskningen
och fonetiken. Så har skrivskickets historia icke nog beaktats
och de skrifthistoriska och litterära momenten komma icke till
sin rätt vid förklaringarna. Alla former förklaras fonetiskt. Det
komparativa intresset kommer fram bl. a. i bemödandet att lägga
fram materialet så utförligt som möjligt — i företalet motiveras
denna fordran med att »fornsvenskan ännu var en terra incognita
för den europeiska lingvistiken». Men fullständighetskravet har
försvårat ett mångsidigare historiskt inträngande i materialet, en
intim förstahandskännedom om källorna, som här var av större
vikt, då förarbetena voro otillräckliga. Som boken nu blivit, är
den snarast en beundransvärt noggrann och rik uppslagsbok för
framtida specialforskare, inländska och utländska, än den språk-
historiska bearbetning av fornsvenskan man helst velat önska.
Altsehw. Gr. står som ett vittnesbörd om N:s stolta ungdoms-
tanke att för den allmänna europeiska språkvetenskapen tillgodo-
göra så fullständigt som möjligt hela det rika materialet i hans
eget svenska språk och de samlade resultaten av hans egna och
hans svenska medforskares undersökningar och tänkande över
modersmålet.

Säkert har den tanken stått levande för honom också då
ban först koncipierade planen till sin stora nysvenska gramma-
tik: Vårt språk. Men här var det icke den jämförande språk-
forskningen, utan språkfilosofien, den allmänna grammatiken som
det nya skulle komma tillgodo, Men på samma gång var det
hans plan att skapa en stor systematisk handbok över ny-
svenskan som ett hjälpmedel för hela det språkliga studiearbetet
inom landet och även för andra språkliga discipliner än de nor-
diska språken: modersmålet måste vara grundvalen för alla slag
av språkstudier. Och den nya språkläran skulle skrivas, helt
frigjord från den latinska grammatikan, från alla traditionella
bojor, nysvenskan skulle beskrivas sådan den nu lever utan hän-
syn till sin kulturella och litterära förhistoria, »>som om den
vore ett förut okändt språk i ett nyupptäckt land». Det gamla
skulle rivas ned, allt skulle byggas nytt från grunden. Om man
ibland har intrycket, att det framför allt skulle rivas, får man

92 Hesselman: Nekrolog.

ju icke glömma att det hörde med till tidsandan. — Vårt språk
är ett jätteverk, värdigt sin förf:s mod och arbetskraft. Redan
1879, vid 25 år, började han arbeta med tanken, 1891 höll ban
den första serien av föreläsningar, som förberedde utgivandet:
Inledning till den nysvenska grammatiken”, 1903 kom det första
häftet och 1925 det 33:dje, som blev det sista. Då arbetet blev
ofullbordat — ännu återstodo av betydelseläran funktionslära och
etymologisk betydelselära och av formläran syntax och etymolo-
gisk formlära — kan givetvis aldrig den frågan besvaras hur
N. har lyckats med sitt livs största företag. Men även bortsett
härifrån måste väl domen ställas på framtiden, i varje fall till-
tror sig undertecknad ingen kompetens att döma om annat än
mindre partier av arbetet. Men utan minsta tvivel bar Vårt
språk redan nu i högsta grad verkat befrämjande och stimulerande
på forskningarna över de allmänna grammatiska problemen. Man
har riktat en delvis skarp kritik mot N:s ofta paradoxala förkär-
lek för skapande av nya termer och för omvärdering av de
gamla, för logiska begreppsbestämningar och hårdragna defini-
tioner, och man har även, säkert med rätta, kritiserat hela hans
indelning av grammatiken: i Ljudlära, Betydelselära och Form-
lära. Det kan väl till sist ifrågasättas, om bela planen över-
huvud hör till dem som äro möjliga att utföra, i varje fall för
en enskild forskare. I Frankrike har .en berömd filolog som
det synes utan att känna till N. och långt senare än han utar-
betat ett nytt grammatiskt system över modärn franska, som i
många huvudpunkter och även i detaljer slående påminner om
Vårt språk. Aven det har mött en skarp och så vidt jag för-
står berättigad kritik.

Från 1900-talets början var N. medlem av K. Ortnamns-
kommittén och utarbetade de språkliga partierna av det stora
verket »Sveriges ortnamn», I samband därmed kom han under
sina senare år att i hög grad syssla med ortnamnsforskning
och publicerade ett flertal uppsatser och broschyrer över ort-
namsfrågor. Det var hart när ofattligt hur han kunde medhinna
hela detta stora arbete vid sidan av Vårt språk och andra krä-
vande uppgifter. Därtill kom ju också att N., som aldrig gärna
sade nej till en begäran, i hög grad blev anlitad till allmänna
kommittéuppdrag, populära föreläsningar, broschyrer, enqueter i
tidningarna o. dyl. Hans vetenskapliga vänner sågo med oro hur
' hans tid splittrades och han drogs bort från sitt egentliga arbets-
fält, där han var oersättlig. För min del har jag alltid ansett
olyckligt, att N. i så hög grad togs i anspråk av ortnamnsstudiet.
Hans begåvning låg icke avgjort åt just detta håll, i varje fall
kom han för sent in på området och kunde trots allt icke ägna
tillräcklig tid åt dess studium, som säkert mera helt kräver sin

Hesselman: Nekrolog. 93

man. Man märker alltför ofta att han kommit in på problemen
från ensidigt språkliga utgångspunkter. Den kritik som från
vetenskapligt håll riktats mot ortnamnskommitténs tidigare arbete -
synes mig berättigad. Men obestridligt är att N. också här
presterade ett ytterst energiskt och resultatrikt arbete, och att han
som alltid inspirerade talrika andra forskare till självständig
verksamhet på området. Här som annorstädes var N. den dri-
vande kraften.

Utom sina större arbeten skrev N. under dessa år en nästan
oöverskådlig rad av smärre avhandlingar och uppsatser av fack-
vetenskaplig eller populär art i sitt ämne. Som de betydligaste
bland dessa skrifter, alltid stimulerande och idérika, kunna här
endast uppräknas: Några fornnordiska ljudlagar 1890, Mytiska
beståndsdelar i Ynglingatal 1893, Om tavtologi 1895, Svenska
etymologier 1897, Två olika slags frågesatser 1901, Ordens död
1902, Våra fäderneslands namn 1912, Några fornnordiska prete-
rita 1918, Nordens älsta folk- och ortnamn 1920, och slutligen:
Ynglingatal, text, översättning och kommentar 1925. Amnet för
hans sista avhandling hade intresserat honom ända sedan ung-
domen och han återkom till det upprepade gånger: orsaken var
säkert till en del den för Noreen karaktäristiska, att Ynglingatal
är den äldsta dikt som handlar om Sveriges historia. Den blev
den sista frukten av hans lysande vetenskapliga begåvning och
hans outtröttliga arbetsliv.

Adolf Noreens vetenskapliga insats i det hela tillhör det
framtiden att bedöma. Den är alltför mångsidig och omfattande,
den ligger oss för nära i tiden och sammanfaller i alltför hög
grad med hela den språkvetenskapliga forskningens och i viss
mån de humanistiska vetenskapernas historia under senare tid
för att kunna värdesättas av en euskild forskare, som själv blott
arbetat på några få specialområden av det vida fältet. De syn-
punkter som här nedan skola framhållas må därför stå för för-
fattarens räkning.

N:s första studieår inföllo under en blomstringstid för språk-
forskningen, som har få motstycken i denna vetenskaps historia.
De lysande upptäckterna på 70-talet, den stora lagbundenhet i
språkets liv de syntes vittna om och den nya språkhistoriska
metod som växte fram jämsides med de stora upptäckterna hade
framkallat en enastående livaktighet och vetenskaplig optimism.
Den nya metoden framstod som ett effektivt redskap i forskarens
hand med snart sagdt obegränsade framtidsmöjligheter. — På
liknande sätt förhöll det sig i arkeologien, där den 'typologiska”
metoden ungefär vid samma tid skapades och kom till använd-

94 Hesselman: Nekrolog.

ning. Impulserna kommo väl ytterst från biologien och utveck-
lingsläran.

N. liksom många av de bästa begåvningarna fångades av
de nya tankarna och slöt sig helt till den modärna riktningen.
Satsen om ljudlagarnas undantagslöshet hade först framställts i
tryck av N:s lärare Leskien 1875. 'Junggrammatiker var för N.
ett hedersnamn och förblev så till det sista. — Verkligt förargad
kunde han bli när unga forskare på senare tid kunde tala ned-
låtande om 'ljudlagarna” eller om Leipzigerskolan, för att kanske
i nästa ögonblick, utan att märka det, själva argumentera med
ljudlagar — kauske till försvar för någon älsklingstes.

Den nya metoden betydde mycket i N:s vetenskapliga
åskådning. Jag minns från mina första studentår en animerad
diskussion vid ett nordiskt 'postseminarium', där huvuddebattö-
rerna voro dåv. lic. Richard Steffen och N. själv. 5. förfäktade
eldigt den geniala begåvningens betydelse i vetenskapen, men N.
ansåg att geni var mindre väsentligt — låt mig bara få bibringa
den unge mannen en god vetenskaplig metod, så kommer han
att gå långt, eljest icke. Bland det mest betydelsefulla i N:s
undervisning var säkerligen just hans skicklighet att inlära den
språkvetenskapliga metod, han själv suveränt behärskade. Stu-
denter i andra språkämnen brukade gå en tid i N:s seminarium
för att »>få in metoden». =

Det kan väl icke nekas att de stora framgångarna under
den nya riktningens första tider på många håll förde med sig
en överskattning av just metoden. Man glömde att metoden hade
utbildats med hänsyn till materialet i den komparativa linguisti-
ken med dess säregna beskaffenhet och att den kanske icke utan
modifikationer lät sig överföras på ett språkligt material av an-
nan beskaffenhet. Man förbisåg att ett intimt inträngande i det
individuella historiska förloppet nödvändigt måste visa otillräcklig-
heten av alla "allmängiltiga metoder. Icke heller N. kan frikännas
från en viss övertro i det hänseendet, och det synes stundom
som om det rent historiska betraktelsesättet icke var det som låg
närmast till för hans lynne eller begåvning. Ett märkligt utslag
av detta är i varje fall hans ofta påtalade benägenhet att i unga
isolerade dialektformer vilja se exempel på urgamla språkföre-
teelser även i sådana fall, där den teoretiska möjligheten att så
är förhållandet väl icke helt kan bestridas, men den historiska
sannolikheten är så godt som alls ingen. Draget framträder i
synnerhet i formläran i Geschichte der nordischen Sprachen.

Däremot måste det sägas till N:s heder att om han också
i det praktiska forskningsarbetet helt följde fälttecknen från 70-
talet, så gjorde han sig aldrig medskyldig till de teoretiska ut-
svävningar av varjehanda art t. ex. över språkförändringarnas

Hesselman: Nekrolog. 95

yttersta orsaker, som då tidvis voro på modet. I fråga om den
teoretiska förklaringen till ljudövergångarnas regelbundenhet gick
han andra vägar än flertalet, såsom bl. a. synes av hans märk-
liga utredning om Jljudlagsbegreppet i Vårt språk III 1905. I
språkriktighetsfrågan uttalade han redan 1885 i den klassiska
avbandlingen Om språkriktighet åsikter som gingo stick i stäv
mot de förut vanliga. På liknande sätt förhöll han sig i rätt-
stavningsstriden: N. var praktiskt sett nystavare så god som
någon, men i motiveringen var han fullt självständig.

Andra punkter som stodo på den nya skolans program
gjorde N. helt till sina egna: frontställningen mot den klassiska
filologiens supremati, reaktionenen mot de romantiska tendenserna
i forntidsforskningen, de realistiska kraven på studier i levande
språk för att förstå äldre skeden, på studier först och främst i
modersmålet och det egna språket, vidare dialektforskningen,
fonetiken, en modärniserad språkundervisning (i synnerhet i mo-
dersmålet).

De mera fiologiska eller de litterära, estetiska och stilistiska
sidorna av språkstudiet betydde mindre i N:s egen forskning och
väl även i hans undervisning, åtminstone under dess äldre skede.
Men under senare år framträdde alltmer hans öppna blick även
för dessa studier och han hälsade med glädje, när mer än en
av hans lärjungar kom att ägna sig åt dessa områden. Jag minns
han yttrade en gång på tal om en nyss utkommen uppsats av
denna art, som väckt hans förtjusning: SESSpernner folk det har
vi godt om förut, men Feinsinn som hos...det är just det
som behövs.

Och häri låg väl till sist en av N:s allra största förtjänster
som vetenskaplig lärare — naturligtvis vid sidan av hans ly-
gande förmåga som föreläsare och i synnerhet seminarieledare
— att han dock aldrig lät stänga in sig i någon cirkel, i någon
begränsad specialitet, utan alltid höll sikten klar utåt, fönsterna
öppna åt alla väderstreck, mottaglig och varm för allt som växte
fram och rörde sig i alla grenar av hans kära ämne. — Man
har talat om N:s 'skola', men man glömmer kanske att N:s stora
lärjungekrets dock ingalunda kännetecknas av det som vanligen
anses utmärka en skola: enhetligheten och likformigheten. Den
synes tvärtom förete en rik omväxling av studieintressen och
metoder. Men är det så, skönjes också däri lärarens inflytande.

Hans mottaglighet minskades icke, även om det nya kri-
tiskt vände sig mot honom själv och hans egna läror. Det var
icke så att han var okänslig för kritik, tvärtom: han var i hög
grad sårbar. Men efter en tid, när han funnit kanske, att kri-
tikern hade rätt, till en del, det låg något i det, något nytt som
ban inte själv tänkt på, då kunde han bli vänligare än någon-

96 Hesselman: Nekrolog.

sin, och han visste inte hur väl ban ville en. Liksom sin far
»var han lätt omvänd och var då den hjärtegodaste varelse>.
N:s personliga välvilja och deltagande uppmuntran sträckte
sig ju f. ö. icke blott till hans egna lärjungar, utan till så många
andra, rundt om i Norden eller ute i världen som arbetade i

hans vetenskap. De visste alla att om också ingen annan skulle. -

läsa deras senaste bidrag, skulle N. göra det och glädja sig upp-

riktigare än någon åt de nya rönen. Var han en stor lärare, var .

han också en läsare som få. Och även en lyssnare. Hans liv-
liga sätt att höra på ett föredrag eller anförande var icke likt
någon annan människas jag känt. Redan däri kom det fram
något av det som gjorde hans storhet både som vetenskapsman
och människa: hans aldrig vilande aktivitet och en eldsjäl, som
aldrig upphörde att lyssna och lära.

Upsala.
Bengt Hesselman.

Der Dichter der Atlakvida.

Im altgermanischen Schrifttum finden wir Gattungen von
Gedichten, die regelmässig mit dem Namen ihres Schöpfers äber-
liefert werden, und andere, die obne Verfassernamen, gleichwie
gelbstgewachsen, durch die Jahrhunderte schreiten. Das hat die
ältere Forschung verleitet,. die namenlose Dichtung als »Volks-
dichtung> der namenbehafteten als »>Kunstdichtung»> gegenäöber-
zustellen, als wäre die erste das gemeinsame Werk der Volks-
gesamtheit und nur die letzte die Schöpfung einzelner Känstler.
Heute ist diese romantische Auffassung äberwunden: wir wissen
jetzt, dass jedes Gediecht einen bestimmten Schöpfer voraussetzt
und dass die namenlose Menge sich nur in Zusätzen, Weglas-
sungen und allmäblicher Umdichtung betätigt; richtig bleibt nur
soviel, dass es mehr die einfachen, volkstämlichen Gattungen
gind, an denen kein Dichtername haftet, während die känstliche-
ren, die höfisehen oder die gelehbrten, Dichtungen unter dem
Namen ihrer Schöpfer äberliefert zu werden pflegen. 80 finden
wir in der deutschen Dichtung namenlos die Heldenlieder, das
alte wie das jängere Hildebrandlied und das Gedicht von Ermen-
rikes döt, nicht minder aber auch die mittelhochdeutschen Schrift-
epen der Heldensage, wie Nibelungenlied und Gudrunlied; da-
gegen sind die höfiscehen Epen, wie Parcival und Tristan, und
ebenso die lyrisehen Schöpfungen der Minnesänger mit dem
Dicbternamen verbunden. Bezeichnend ist, dass der der volks-
tämliehen Dichtung näher stehende Heliand ebenso wie die
niedersächsischen Genesisbruchstäcke nicht die Namen ihrer zwei-
fellos geistlichen Verfasser tragen, während der stärker zur Ge-
lehrtendichtung hinneigende Krist unter dem Namen seines
Schöpfers Otfrid geht.

Die altnordische Dichtung scheidet man bekanntlich in die
eddiscehe und die skaldische; als Unterscheidungsmerkmal soll
hier kein inhaltliches Kennzeichen sondern nur der Stilunter-

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLIl, NY FÖLJD XXXVIII. 7

98 Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

schied benutzt werden, weil nur er diese Trennung wirklich recht-
fertigt. Die Gruppen der mit und der ohne Verfassernamen
äberlieferten Gedichte decken sich nicht mit denen der skaldi-
schen und der eddischen. Wir haben Preislieder im eddischen
Stil (Hrafnsmål und Håkonarmål), die Verfassernamen tragen;
ebenso sind die zahlreichen im Eddastil verfassten losen Strophen
fast immer an den Namen eines Dichters geknäpft. Andrerseits
gibt es auch skaldische Gedichte, bei denen der Verfassername
fehlt; doch kann dies teilweise durch 2ufälligen Ueberlieferungs-
verlust erklärt werden. Bei den Heldenliedern, den Götterliedern
und der BSpruchdichtung im eddischen Stil ist dagegen niemals
der Dichtername bewahrt. Dass aber auch hinter diesen Kunst-
werken bestimmte Dichterpersönlichkeiten als deren Schöpfer
stehen, wird hbeute wohl nicht mehr bezweifelt. Es fragt sich,
ob wir nicht doch öäber diese Dichter etwas näberes ermitteln
können.

Die Frage ist keine mössige: sie ist von Bedeutung fär die
Feststelung von Heimat und Entstehungszeit der Eddalieder.
Heute herrschen auf diesem Gebiete noch weitgehende Meinungs-
verschiedenheiten. 980 stellt Finnur Jönsson das Hunnenschlacht-
lied in das zwölfte Jahrhundert, während Neckel es als ein go-
tisehes Gedicht »des vierten, fänften Jahrhunderts in altnordi-
schem Gewande» ansieht. Umgekehrt zählt Finnur Jönsson die
Rigpula zu den ältesten eddischen Gedichten aus spätestens dem
zehnten Jahrhundert; Heusler und Golther setzen sie dagegen in
dag dreizehnte. Nicht minder gehen die Ansichten öäber die
Heimat vieler Eddalieder auseinander. Diese Zweifel mässten
schwinden, soweit wir die Verfasser einzelner Lieder ermitteln
könnten.

1.

Spärlich nur sind die Spuren, die die Götter- und Helden-
dichtung den nordischen Geschichtsquellen eingeprägt hat. Das
Sagaschrifttum meldet uns zwar manches äber die Sagaerzählung
selbst, und zahllos sind die Berichte äber das Schaffen und Vor-

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida. 99

tragen von Preisliedern und :Gelegenheitsgesätzen; dass eine ed-
dische Götter- und Heldendichtung gepflegt worden ist, lassen
aber die geschichtlichen Sagas nur an wenigen Stellen erkennen:
hätten wir nur diese Quellen, so möässte man meinen, dass die
Eddadichtung im Leben der Nordleute so gut wie gar keine Rolle
gespielt hätte. Nur einmal hören wir, dass ein eddisches Hel-
denlied vor den Ohren eines Königs und seines Heeres erklingt:
es ist dags alte Bjarkilied, durch dessen Vortrag Thormod am
Morgen vor der Schlachb bei Stiklastadir König Olafs des Heili-
gen Heer zum letzten Kampfe weckte!.

So wenig wir auch aus den Geschichtsquellen erfahren, eins
können wir äber die Verfasser der Eddalieder dennoch sagen:
sie mössen im grossen und ganzen denselben Bevölkerungs-:
schichten entstammen wie die Träger der Skaldendichtung. Diese
gingen aus dem Grossbauernstande hervor; dazu tritt gelegent-
lieh auch einmal ein Jarl oder König in ihre Reihen. Vornehm-
lieh dem BStande der Grossbauern wmöässen wir aber auch die
Schöpfung und Erhaltung der Eddalieder zuschreiben. Denn
diese Dichtungen sind keine Erzeugnisse des niederen Volkes: es
weht ein herrenhafter Geist in ihnen, und stets sind es die Vor-
nehmen und Fährer, die diese Dichtung im Auge hat; der kleine
Mann und der Knecht spielt hier keine Rolle. Am norwegischen
Königshofe scheint freilich wenigstens im elften Jahrhundert der
eddische Stil weniger geschätzt worden zu sein als der skaldische:
»das ist ein schlechtes Gedicht, ich will ein besseres machen»
sagte der königliche Dichter Harald der Gestrenge, als er auf
seiner letzten Heerfahrt in Eugland eine lose Strophe eddischer
Art gesprochen hatte; und er verwirklichte sogleich seine Absicht

1 Wenn von Pbörhallr veidimaär berichtet wird, dass er in
Grönland eine pörsdråpa gedichtet, und von pörvaldr veili, dass er
in einem neuen Versmass eine steflose Drapa geschaffen habe, die
die Geschichte von Sigurd dem Fafnirstöter behandelte, so wird es
sich in beiden Fällen wohl um skaldische Gedichte handeln, die
Stoffe aus der Götter- und Heldensage zum Gegenstande hatten, wie
Eilifs8 pörsdråpa und die ersten Gesätze des Håttalykill.

100 Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

mit einem Gesätz in känstlichstem Skaldenstil. Von einem Ge-
gensatz zwischen pulr und Skald, wie ihn Mällenhoff vermutet
hatte und wie ibn neuerdings auch Neckel annimmt, spären wir
jedenfalls in geschichtlicher Zeit, seit den Tagen Haralds Schön
haar, nichts mehr!. Sind es also dieselben Bevölkerungsschichten,
die in Norwegen und später in Island die beiden Dichtungsarten
pflegten, so werden wir bei der immerhin begrenzten Zahl der hier-
för in Betracht kommenden durch besondre Dichterbegabung
ausgezeichneten Personen vermuten können, dass es mindestens
zum Teil auch dieselben Männer gewesen sind, die sich der
Pflege der eddischen wie der skaldischen Dichtung widmeten.
Hiernach könnte es scheinen, als ob man hoffen därfte, bei ge-
nägender Schärfung des Blicks nicht wenige bekannte Skalden
als Verfasser von Eddaliedern wiederzuerkennen. So göänstig
liegen aber die Dinge leider nicht. Die Kluft zwischen den beiden
Stilen, dem eddischen und dem skaldischen, ist leider so gross,
dass diesem Unterschied gegenäber die Merkmale des persön-
lichen Stiles fast verschwinden: wären uns Glymdråpa und
Hrafnsmål nicht beide mit dem Dichternamen vöberliefert, 80
wärden wir auf Grund sachlicher Kennzeichen wohl kaum darauf
kommen, beide demselben Verfasser zuzuschreiben. Nur dann ver-
mögen wir heute bei verschiedenen Gedichten die Gleichheit des
Verfassers festzustellen, wenn die Gedichte derselben Stilart ange-
hören. Wir haben aber nur zwei Lieder im eddischen Stil, die
mit dem Verfassernamen verknäpft sind: es sind die Hrafns-
mål pörbjörns und die Håkonarmål Eyvinds. Von diesen ist
das Hakonlied mit keinem Liede der Eddasammlung durch
nähere Verwandtschaft verknäpft. Das Rabenlied zeigt dagegen
eine solche mit der Atlakvida. Es wird unsre Aufgabe sein, zu
präfen, ob diese Verwandtschaft so eng ist, dass wir beide Lieder
demselben Verfasser zuschreiben mössen.

1 Neckel, Die altnordische Literatur, 1923, S. 84.

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida. 101

2.

Zunächst sollen Wortschatz und Ausdrucksweise un-
tersucht werden.

Beide Lieder zeichnen sich unter den eddischen Gedichten
durch eine gewisse Vorliebe fär ungewöhuliche Ausdräcke
aus; sie nähern sich hierin dem skaldischen Geschmack. Die fol-
gende Aufstellung gibt an, wieviel weder in der eddischen Dichtung
noch in der Prosa sonst vorkommende Wörter jedes der beiden
Gedichte enthält; als Vergleichsmasstab sind die Zahlen fär je
ein andres eddisches und skaldisches Gedicht beigefägt, und
zwar fär die denselben Stoff wie die Akv. behandelnden Atlamål
und die denselben Verfassernamen wie die Hrafnsmål tragende,
aber in ausgesprochen skaldischem Stil verfasste Glymdråpa. Als
eddafremd sind hier die Wörter gezählt, die sich weder in Ge-
rings Eddaglossar noch in dem Glossar zu Heusler-Ranischs
Eddica minora finden, als prosafremd die Wörter, die in Fritz-
ners Wörterbuch nicht als Prosawörter enthalten sind. An sol-
chen Wörtern enthalten dann:

Atlakvida ......... 51 auf 43 Str. = 1,19 je Str.
Hrafnsmål ......... 26 »> 22 »> = lig > >»
Glymdråpa ......... 40 » 9I » — 44 > 3
Atlamål «............ 70 »105 >» —=06e > >
Hiervon kommen nur an dieser Stelle vor (hap. leg.):
Atlakvida ......... 43 auf 43 Str. = 1,00 je Str.
Hrafnsmål ......... 19 > 22 >» = DÖO,s8e > >
Glymdråpa ......... 19 > 9 2» =2y8 > 3»
Atlamål ............ 43 » 105 »> = 0ja > >
Die Zahl der Kenninge beträgt:
Atlakvida ......... 13 auf 43 Str. = 0,80 je Str.
Hrafnosmål ......... 10 >» 22 > —=045 » >
Glymdråpa ......... 20 » I a» = 02,8 > »
Atlamål ............ 3 » 105 >» = 008 » >

Der Abstand der Akv. und der Hrfnsm. von der Glmd.
erscheint noch grösser, wenn man die Art der Umschreibungen

102 Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

ins Auge fasst: die Glmd. enthält unter 25 Kenningen 5 drei-
gliedrige, 1 viergliedrige, 2 fäönfgliedrige und 1 sechsgliedrige,
das Rabenlied nur 3 verhältnismässig einfache dreigliedrige (Hy-
mis hausrofi, Svåfnirs salnaefrar und Friggjar fadmbyggvir), die
Akv. täberhaupt keine mehrgliedrigen, wenn man nicht etwa
Ausdräcke wie rögmalmr skatna und erfivorär Hogna als solche
ansehen will, von denen aber hier der zweite äberhaupt nicht
als Kenning gezäblt ist.

Die angefährten Zahlen zeigen, dass Akv. und Hrfnsm. in
ihrem Wortschatz einander ziemlich nahe stehen. Noch enger
aber erweist sich ibre Verwandtschaft, wenn wir ibre Ausdrucks-
weise etwas näher ins Åuge fassen.

Bei beiden Liedern finden wir auch ausser den Kenningen
eine Vorliebe fär zusammengesetzte Ausdräcke.

An solechenv enthält die Akv.: dröttmegir, valholl, salhus,
mjoärann, gullskålir, breftonn, hardmödugr, liäskjålfr, suärpjöå,
sessmeidr, harmbrogå, roswufjoll, baldridi, geir-Niflungr, rög-
malmr, valbaugr, hvélvagn, rögborn, bysholl, suärhallr, hvilbeå,
dölgrognir, heiptmöår, vapnsongr, nififarinn, skirleitr, valbråår,
guädvefr, gaglbjartr, hélfuss.

Aus den Hrfnsm. sind zu nennen: hringberendr, afaraudugr,
frånleitr, glaehvarmr, kverkvitr, vinbjorg, hosfjaär, eidbrödir,
framlyndr, eldvelli, kynstör, audlagår, framråär, sesspilja, aust-
kylva, mjoädrykkja, dramblåtr, drykkjumoöl, valdreyri, fégjafall,
ibpröttarmaär, rögbirtingr, kunnleikar, vigdjarfr, åraedismaär, skil-
viss, orgåti, haeldraepr. |

An Entlehnung ist hier nicht zu denken; nur wenige Aus-
dräcke finden sich, bei denen man eine unmittelbare Nachabh-
mung vermuten könnte. Es ist vielmehr die ganze Art der
Wortbildung und Anschauungsweise, die in beiden Liedern auf-
fallend äbereinstimmt.

Zahlreich sind in beiden Gedichten die individuell be-
zeichnenden und vielfach malerischen Beiwörter.

In der Akv. finden wir: silfrgylt soåulklaedi, serkir val-
raudar, mar inn melgreypi, ulfar gamlir grånvardir, birnir blak-

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida. 103

fjallir, lidskjälfar djåpir, bleikar skildir, geir gjallandi, sölheidr
dagr, sax sliärbeitr, nåir nauäfolvar, veltanda vatn, söl suärhollr,
jör eyrskår, gyltr kålkr, oskålir vinhofgar, gumar gransidir, jo-
furr neffolr, hjortu hraedreyrug, broeår berhardir, skirr målmr,
hond helfås, forntimbr.

Auch hier haben die zusammengesetzten Wörter einen star-
ken Anbnteil. Ebenso bei den Hrfnsm.: mey hvita haddbjarta,
djäpar kjölar, rodnar rangar, tjorgadar årar, drifnar tjaldar,
ginandar hofädir, grafnar tinglar, hilmir inn halsdigri, eineygr
fadmbyggvir Friggjar, feldar raudar ok fagrrendadar, sveråar
silfrvefåar, serkjar hringofnar, gyltar andfetlar, grafnar hjälmar,
hringar handbaerir, hundr eyrarlauss.

Die Aehnlichkeit im Wortgebrauch und in der Wortbildung
ist auch hier ganz unverkennbar. HEine so nahe Verwandtschaft
in diesem Punkte därfte sich kaum zwischen zwei andern eddi-
schen Gedichten zeigen.

Neckel hat (Beiträge zur Eddaforschung 5S. 161) darauf
hingewiesen, dass in der Akv. Neigung zur Doppelvariation,
zur gleichzeitigen Variation zweier Begriffe, auftritt, z. B:.:

Rin skal råda rögmålmi skatna,

å svinn, åskunna arfi Niflunga
oder

Leiddu landrogni lydar Öneissir,

gråtendr, gunnhvata..

Aehnlich aufgebaut sind Str. 35, 3—5 und Str. 17, 3—6. Auch
in dem Rabenliede finden wir ähnliches:

Hreyfäisk inn hosfjaåri, ok af hyrnu pberdi,

arvar eidbröéåir, ok at andsvorum hugdi
oder:

grenjudu berserkir, guädr var peim å sinnum,

emjudu ulfheänar, ok isorn dåäu.

Vergleichbar ist auch Str, 21, 1—6 Akv.

Hjarta skal mér Hogna i hendi liggja,
blödugt, ör brjésti skorit baldriåa,
saxi sliärbeitu, syni pjödans.

104 Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

mit Hrfnsm. Str. 15, 1—4:

Hversu es hann fégjafall beim es fold verja.
itra, ögnflytir, vid ipröttarmenn sina?

Eine noch mehr kennzeichnende Uebereinstimmung zwischen
beiden Gedichten ist die Neigung zur Aufzählung, zur pula.
Aus der Akv. seien folgende Stellen angefährt:

Skjoldu kneguä par velja ok skafna aska,
hjälma gullrodna ok Häna mengi,
silfrgylt sodulklaedi, serki valroena,

dafar darradar, drosla mélgreypa.

uud:

at söl inni suärhollu ok at Sigtys bergi,
holkvi hvilbeäjar ok at hringi Ullar.

Aehnliche Aufzählungen enthalten die Str. I, 5—8; 5; 7, 5—10;
9, 1—4; 14, 5—9.

Bei den Hrfnsm. tritt die Neigung, die Strophen in dieser
Weise zu föällen, in ganz gleichartiger Weise, ja, veranlasst
durch den minder gewichtigen Inhalt des Preisliedes, noch stär-
ker hervor:

djäpum raeär kjölum,
rodnum rongum, ok raudum skjoldum,
tjorgudum årum ok tjoldum drifnum.

Und ferner:

Hlaädnir våru beir holda ok hvitra skjälda,
vigra vestroena ok valskra sverdåa.

Gleichartige Aufzählungen finden wir in den Str. 6, 5—98; 14,
1—4; 16, 5—8; 17, 3—6; 19, 4--10.

Darauf, dass die Akv., auch abgesehen von Wahl und Ver-
wendung der Beiwörter, zu malerischer Ausdrucksweise neigt, hat
schon Neckel hingewiesen (Beiträge zur Eddaforschung 8. 173).
»Sie schildert die Vorgänge ihrer äusseren Erschéinung nach bis
ins einzelne. Man vergleiche den Brand der Halle Str. 42 —
die alten Balken stärzten, die Schatzhäuser rauchten — beson-
ders aber die Rickkehr der Hunnen vom ormgarär. Da drängen

Genzmer: Der Dichter der Atlakvidäa. 105

sich die Rosse im Hof, und Gudrun tritt mit dem goldenen
Kelch in der Hand vor die Tär; dann klirren drinnen die Becher,
das Gespräch der schnauzbärtigen Hunnen erfällt die Halle —
derartiges hat höchstens in der Voluspå, bei der Schilderung des
Weltunterganges, oder im ersten Helgilied eddische Gegenstiäcke. >»
Noch bessere Gegenstäöcke aber findet es bei dem im eddischen
Stil verfassten Rabenliede. Da kommen die Schiffe von Osten
mit klaffenden Häuptern und geschnitzten Steven, sie tragen
Helden mit weissen BSchilden und westländischen BSpiessen, es
brällen die Berserker und schätteln das Eisen, die Verwundeten
strecken aufwärts den Buckel und kielwärts den Kopf. In der
Königshalle aber treibt Andad Possen mit einem ohrenlosen Hund,
und der König lacht, während andre Gaukler mit lohenden Bän-
deln um den Leib Brände durch die Flammen tragen.

Die Redeeinfährung (kvaäd) zeigt bei beiden Liedern
Verwandtschaft. Da die Hrfnsm., abgesehben von dem EBEin-
. gangsteil, ein reines Redegedicht sind, so kommen Redeeinfäh-
rungen nur fär diesen Teil in Frage, während in den späteren
Teilen die Wechselrede einföhrungslos ist. Im Eingangsteil ha-
ben wir aber die im allgemeinen fär die ältere Dichtung bezeich-
nenden längeren Einfähbrungen, beidemal von vier Zeilen (2, 5—938
und 4, 1—4). Einfährungen von derselben Länge zeigt in vier
oder fänf Fällen auch das Atlilied. In Akv. Str. 2,5—8 und
9, 5—8 finden wir ebenso wie in Hrfnsm. das in der Redeein-
föbrung weniger gebräuchliche kvedja; dazu kommen dann noch
zwei oder drei Fälle, wo, ähbnlich wie Hrfnsm. 4, 1—4, ein direk-
ter Ausdruck fär »sprechen» fehlt, nämlich Akv. 15, 1—4, ferner
33, 1—4 und wobhl auch 29, 6—38 (diese Str. ist verstämmelt). Im
Ööbrigen zeigt auch das Atlilied eine Neigung zu einföhrungsloser
Rede (Str. 8, 17, 21, 28). Bedenken wir, dass es sich um zwei
Lieder recht verschiedener Art handelt: bei der Akv. um ein
Heldenlied in der Form des doppelseitigen Ereignisliedes, bei
den Hrfnosm. um ein Preislied in der Form des, abgesehen vom
Eingang, einseitigen Situationsgedichts, so möässen wir auch hier
eine bemerkenswerte Verwandtschaft anerkennen.

106 Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

Schon öfters ist darauf hingewiesen worden, dass in der
Akv. mehr als sonst in irgend einem Eddaliede der Dichter
hervortritt und seiner Bewunderung fär seine Helden in prei-
sendep Wendungen Ausdruck gibt. Man nehme die Stellen:

Kvaddi ba Gunnar, sem konungr skyldi (9, 5—56)...

Svå skal froekn fjändum verjaz (19, 5—6)...!
Svå skal gulli

froekn bringdrifi vid fira halda (31, 10—12)...
Ferr engi svå sidan

bråädr i brynju, broeädra at hefnal (43, 4—6).

Diese Hinneigung zum preisliedhaften Ausdruck er-
klärt sich einfach, wenn wir annehmen, dass ein in der Ab-
fassung von Föärstenliedern geäbter Hofskalde der Verfasser des
Atliliedes ist.

Wie sind diese zahlreichen Ubereinstimmungen zu deuten?
Zunächst könnte man an Beeinflussung des einen Dichters durch
das Werk des andern denken. Aber schon bei der Betrachtung.
des Wortschatzes wurde darauf hingewiesen, dass kaum ein Aus-
druck auf Entlehnung hindeutet. Noch weniger genägt — das
können wir jetzt schon sagen — die Annahme gleicher Entste-
hungszeit: so ausgesprochene, scharf sich abhebende zeitliche Stil-
stufen weist weder die eddische noch die skaldische Dichtung
auf. Es ist eine tief wurzelnde innere Stilverwandtschaft,
die wir zwischen den beiden Gedichten finden. Entweder muss
der eine Dichter sich auf das innigste in den Stil des anderen
hineingefählt haben,' vielleicht sein Schöler gewesen sein, oder
beide Lieder sind derselben Dichterpersönlichkeit entsprungen.
Um diese Frage zu entscheiden, ist aber eine noch genauere Un-
tersuchung nötig.

1 Die im Text folgende Läcke kann im Anschluss an die Vol-
sunga saga etwa in folgender Weise ergänzt werden:
sem Hogni varäi Huna ofriki.
Fengu Hogna ok i fjotur settu;
kvåmu Hunar å hendr Gunnars.

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida. 107
3.

Gepräft werden soll jetzt das Versmass der beiden Lieder
und das Verhältnis des Strophenbaues zum Satzbau.

Das Atlilied ist in einem unregelmässigen Redeton (måla-
håttr) gedichtet; das Rabenlied verwendet denselben unregelmäs-
sigen Redeton und das Spruchgesätz (ljödahåttr). Die Benutzung
eines anderen Versmasses hat natärlich fär die Frage nach der
Dichterpersönlichkeit nichts zu sagen: wie ein Blick in die er-
haltene BSkaldendichtung zeigt, hat es wenige Dichter gegeben,
die sich in allen ibren Gedichten immer desselben Versmasses
bedient haben; und auch der Wechsel der Strophenform inner-
halb desselben Liedes steht nicht einzig da. Vergleichen können
wir hier natärlich nur die Malahattstrophen der beiden Lieder;
bei diesen aber zeigt sich in der Behandlung der Metrik eine
nahe Verwandtschaft. In beiden finden wir von mager gefällten
viersilbigen Zeilen bis zu den schwersten in der mändlichen ger-
manischen Stabreimdichtung äberhaupt vorkommenden Fällungen
alle Stufen vertreten. Man halte nebeneinander:

Akv.: Atli sendi år til Gunnars... !.
Hrfnsm.: eyrnalausum, ok jofurr hloegir...

und andrerseits:

Akv.: Voll léts ykkr ok mundu gefa...

Akv.: ok- fra morädi peira Gunnars komnir våru ör
myrkheimunm ...

Hrfnsm.: Kunna hugdak pik konung mundu ...

Hrfnsm.: At berserkja reidu vilk pik spyrja...

Von den äbrigen Eddaliedern kommen nur die Hamäismål
dieser Buntheit der Fällung und dem damit verbundenen

1 Nicht zutreffend ist es, wenn Magnus Olsen Arkiv N. F.
Bd. 24 8. 276 schreibt: "én og samme mand kan ikke i str. 1 först
have digtet to linjer i fornyrdislag og derpaa resten af strofen i
malahattr". Ist M. O. hier nicht derselben Gefahr des Apriorismus
erlegen, vor der er mit Boer die Berliner Schule warnt? Warum
soll derselbe Dichter nicht in der Akv. viersilbige und mehrsilbige
Zeilen mischen, wie er es in den Hrfnsm. tut? Sind denn die älte-
ren Heldenlieder strenger in der Silbenzählung als die Preislieder?

108 Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

Wechsel des Rhythmus nahe, und dieser Umstand sowie die in
dem Hamdirliede auftretende »Häufung von Methaphern> hat
Mogk dazu gefäöhrt, die Hm. demselben Dichter zuzuschreiben
wie die Akv. und, da er an den grönländischen Ursprung dieses
Gedichts glaubt, auch die Hm. nach Grönland zu versetzen!.
Wir werden bald sehen, dass die Hm. von der Akv. in andrer
Beziehung sehr weit abstehen, viel zu weit, als dass fär beide
Lieder derselbe Verfasser in Frage kommen könnute; dass grön-
ländischer Ursprung der Akv. ausgeschlossen ist, därfte schon
jetzt klar sein.

Das Verhältnis. zwischen BSatzbau und BStrophenbau hat
Neckel fär die Mehrzahl der Eddalieder und einige Skaldenge-
dichte in scharfsinniger Weise untersucht. Wir sind daher in der
gläcklichen Lage, die von ibm herausgearbeiteten Begriffe und
die Ergebnisse seiner statistischen Berechnungen einfach tber-
nehmen zu können, und brauchen diese nur auf das Rabenlied
auszudehnen, das Neckel nicht in den Kreis seiner statistiscehen
Uptersuchungen gezogen hat. Beräcksichtigt werden köunen hier-
bei jedoch nur die Malahattstrophen der Hrfnsm., da die im
Spruchgesätz verfassten unter anderen Bildungsgesetzen stehen.

Feste Bindung zwischen zwei Langzeilen nehmen wir mit
Neckel an, wenn die erste Langzeile ohne die zweite inhaltlich
und grammatisch unvollständig wäre, so beispielsweise gleich
in der ersten Halbstrophe des Rabenliedes:

Hlydi hringberendr, medan frå Haraldi
seggik odda ipröttir, inom afarauädga.

Als lose Langzeilenbindung bezeichnen wir die Anknäpfung
der zweiten an die erste Langzeile durch Zusätze oder durch
Variation, z. B:.:

Hreyfädisk inn hosfjaäri ok af hyrnu pberdi,
arpar eidbrödir, ok at ansvorum hugdi...

Von einer losen Langzeilenbindung sprechen wir aber nur, wenn

1 Gesch. d. norw. isl. Literatur, 2. Aufl. 1904, S. 655 (101).

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida. 109

die zweite Langzeile gespalten ist und die Bindung nur deren
erste Hälfte als einheitliches ganzes umfasst. Ist die ganze zweite
Langzeile als ein Zusatz oder eine Variation der ersten angefägt,
&0 bezeichnen wir sie als bindungslos; eine Ausnahme machen
wir nur, wenn eine derartige Verknäpfung äber die Helming-
grenze hinausgeht (Str. 17 des Rabenliedes), da die Ueberschrei-
tung der Halbstrophengrenze immer etwas ungewöhnliches ist.

Die Strophen und Halbstrophen des Rabenliedes im Rede-
ton ohne die m. E. unechte Str. 14 enthalten 68 Langzeilen. Es
finden sich hier 12 feste Langzeilenbindungen; diese machen also
17,e v. H. aus!. An losen Langzeilenbindungen finden wir 9,
also 13,2 v. H.?. Die Langzeilenbindungen tberhaupt betragen
somit 30,8 v. H. der vorhandenen Langzeilen. Sehen wir nun,
wie sich das Rå&benlied hiernach in die von Neckel aufgestellten
Zahlentafeln einreiht ?.

A. Feste Langzeilenbindung.

1. PORER PERSER SARI FREIRE 0—0 v. H.
2. Veglamskvida: :cc.csesesensnsesssspsösovstsensesnerere 0—0 v. H.
9. TIL GUdrunled: jscsjösstesssönsenriissöterseseees 0—0 v. H.
4; ORISSPUIA -asariusessbtnlegen sees set ankine SENSE 2— 1 v. H.
5. Hunnenschlachtlied.................. FE RRESEN 2— 2 v. H.
6: AMADA scen iarnes res ön TENN IR ANRESSÄNNS fet 14— 3,7 v. H.
den VV OLUSPA SK: sacesie bias tees sen ts ken 2— 4 v. H.
8: I VYNOIUlÖG > bars sarssts stenens vek ssk ig NaN 6— 4,3 v. H.
9. Kurzes Sigurdlied .s.sssssssssssesererreoeroreresrer 16— 5,7 v. H.

1 Als feste Langzeilenbindungen sind gezählt: Str. 1, 2—03;
2,2—3; 2, 6—7; 7, 2—3; 10, 2—3; 11, 2—3; 11, 6—7; 12, 2—3;
13, 2—3; 13, 6—7; 15, 2—3; 21, 8—9. Strophenzählung nach
Finnur J ånssons Skjaldedigtning.

2 Als lose Langzeilenbindungen sind gezählt: Str. 4, 2—3;
4, 6—7; 5, 2—3; 5, 4—5 (Helminggrenzel!); 6, 2—3; 9, 2—3; 13,
4—5 (Helminggrenze!); 17, 4—5 (Helminggrenze!); 23, 1—2. Man
könnte schwanken, ob Str. 19, 7—8 hierher zu rechnen wäre; sie ist
hier nicht mitgezählt, da 19, 4—11 wohl besser als nur ein Helming
aufzufassen ist.

3 Beiträge zur Eddaforschung, 1908, 8. 27, 28. Die Zusam-
menstellungen sind hier mit freundlicher Genehmigung Neckels auf-
genommen.

hud

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.
Volundarkvida ..........ssoscesssectercosersererrecert 10— 6,8
Hölö1s: "DOC: -sssdan nn kod ind in deres Ur sea tern nher T— 7
12 UA UDHGG ss nr tt vas ntn besk ARENOR 9— 8
GTOLLASONPT” 1468: -500 500 Liv oreRNRarkeN RES NONN ENSE NERNE 1— 8
FL ANNA ISIN AL: sövsss rss ven sans ke sans NEN ANING 9— 8a
Oddränargrått «sscewisssrsevsnssssspensennsnbreneesens 12— 9
IT: GG UdTUDGG 550 sson soo sist sissi ror NI Rr öre 16— 9
Hölö: El jÖPV is seavösd sossarnas ene rr venE öde 11—11,2
FL OLVOTHÖG 2053 fors 6 denne sn enn er ise ers SEN NKNNEA 14—12,8
VV OLUS DÅ rasade rede örn ONT AESRRSNRNNTSA 33—13
GTI DISS PÅ: Habsis bss avser Ars KONER 28--13
BIOP nn swe tår Us NNE NN ERNA RE 11—14
GUAdrUDSTh VÖ” sackstiosiossens breda Rene sek dieses k 13—15
VIRArSDUKE söövgesäsds enats det enider es saline 20—15
FI FOR: seder anna NSNIR SRS NS 16—15
FrSte8-TIelö1Nö0 -:seebalsensanotntetios isens 37—16,8
BRA ka AEA r BERNS RNA URNSENREAR AE NUIRERSS RER ARK IEA RR RENEE 31—417,6

a HIF JRSMÅL. sö vsbekeen sne sne SEN ASRENS RENAR SEN 12—217,6
Innsteinlied ............s.sssvessrrsesesorsreserensrrrere 20— 20,8
FI VINISKV IG Ac osstressenn es visa o pik essens 32—21
FL Öl eld esse 00 banner tan solen or Lees NOS 12—22

B. Langzeilenbindung äberhaupt.
DPYTOSKVIOG -4ö0s seeks ssd REN NeNer 5— 4
II: GUudrunlied ssscbocsistamenesesepsmitesnen ie wu 2—5D
AMG Gl 3000 å erna snara nå NER N SNES 30— 8
MV EPTAMISKVI AO” 0iss0ssnsnisad berodde Nessa 6— 9,5
Rig pula s:sssssvöocansenssan PERRY RIE ROSIE 20—10,5
FLY INGIUL OG: sagssenrsreNNN rr 15—10,7
VOISPå: SK3 korsar nded vanbed ennen ser A ARS rLkg 6—12
Hunnenscblachtlied ..........sssosessesserersreretsrr 14—14
Volundarkvida .........ssssesserserosereseorterssrrerer 25—16
Kurzes Sigurdlied. smcoeescssrsmenivevessesis ss 46 —16
I; GUAdTONNÖG steuisenielsessebsend Madre seOrSNS 17—16
OUUTUD ATS TANT sces sense aven ent sn Eda SANTE 21—16
BIOU frossa Mons san bodar ANSER 13—17
Felöi8: LOA- svinen kisssisadersned sön ne bskNg 19—- 18,6
(TTOULABOTIET bas denna kens dee de RKA NN 17—19
LOIS: ET] ÖT Väg elen 00 on Orla enn betle der RD NE 19-—19,4
(RTLDISS DÅ sagt soba nea Re ANSSI ARS Gr SReR ANA 42—19,8
JTAMIAISINAL scctiddsreenib esss reset sketen 23—21,ö
FITORT OC". -Se00 baner ände SDN NAN 0LEGS 25--228
GU AdPUNATDVÖR ser sesss etan trees eden 19 23,4
I 088 a 0-1 1:04 I (-TG IRSKSERSAN NEAREST AE ERAN 54-—23 5

Pen SR 1 Än än nr Jr br [En Öl fn a fr ra ns an,

FS SS ES

Fr HR Ag AG a Ar fr ff fr ra fr fr fr fd fr rd fed fl fd

Ar År 0 GG GÅ fr fr fr ff fr fr br 2 a Am

2 RAN Se oo TA 1 ras RET TER EE NL TYERIIES Ce än

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

111
20: FIOL VOPIEA 23450 0000 0000 ins oN RNE VAG ENNNASNEN 21--23,27 v. H.
23. Voluspå........ ETTA SOEKTS SIESTA SIESTA RA TINSA AEA 63—24,2 v. H.
24. II. Gudrunlied ..........sssssesereressrereetererorrrr 45—25 vv. H.
25. Innsteinlied .s.s.sssscsssrsesesosertrsrörrorsersrerrert 26-—27 v. H.
20: TLYIISKVI dG-0svsded vs ende Sessan ora Sr Kröken 42—28 vv. H.
2 RER a [ara HERSRPEAR SE FER SE ERROR KVINNA TRIES ENAT RER 15—28 v. H.
28. Vikarsbålkr .s..ssssscsssevecsrovserarsrererererrererrr 39—29,3 v. H.
20 0:-TIV GJ NSPMAT 10 ses borr sar SEN AR RINNER RINNER 21—030,8 v. H.
29: AMNARVIAG orosestorsärkrsne vreresVSSkNNKSNS SSK RSN SKEN 55—31,3 v. H.

Das Ergebnis ist gradezu verbläffend: es zeigt sich eine
ganz Uberraschende Uebereinstimmung zwischen beiden Liedern
in der Häufigkeit und Art der Langzeilenbindung. Wenn
diese in der Aufstellung A sogar bis in die Dezimalstellen gebt,
go ist das natärlich Zufall: eine einzige verlorene Strophe kann
ja den Hundertsatz schon ein wenig beeinflussen. HEine ähnliche
Behandlung der Langzeilenbindungen zeigen nur die Lieder Vi-
karsbalk, Insteinlied, Hymiskvida und Helreiå; diese stehen aber,
wie wir noch sehen werden, in andrer Beziehung weit ab von
unseren beiden Gedichten. Das Hamdirlied aber, das sonst in
mancher Hinsicht Aehnlichkeiten mit der Akv. aufweist, zeigt in
der Langzeilenbindung ein durchaus andres Stilgefäbl. Akv. und
Hrfnsm. stehben hinsichtlich der Langzeilenbindung auf dem
äussersten Flägel der eddisehen Dichtung.

Um ein vollständiges Bild von den Bindungsverhältnissen
zu erhalten, haben wir jetzt die Bindung der beiden Kurzzeilen
ins Åuge zu fassen, aus denen die Langzeile sich zusammensetzt.
Wir bezeichnen sie mit Neckel als Cäsurbindungen. Die
Tabelle C verzeichnet die Häufigkeit fester Cäsurbindungen, die
Tabelle D in absteigender Reihe die der bindungslosen Cäsuren.
Die Abweichungen zwischen beiden Aufstellungen rähren von
der wechseluden Häufigkeit der losen Cäsurbindungen her!. Das
Rabenulied weist 7 feste Cäsurbindungen gleich 10,8 v. H. und
29 lose Bindungen also 35 Cäsurbindungen äberhaupt gleich 53
v. H., mithin 32 gleich 47 v. H. bindungslose Cäsuren auf.

In die Tabellen reiht es sich damit folgendermassen ein:

1 Neckel a. a. O. S. 29—31.

112

bed

RARP RNA

OROAR OR WBM

R

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

C. Feste Cäsurbindung.

FIVOSNSMÅL: 2558 90008 SUG VASS ESR ENNÄN RENEE T—10,8
AtaÄmiäl ssssrstersssen nr SPENARESTSER KR EAN TSERTERERS 65—17
TRIO SD Ulf2s svs seden nes Cana enes 63—35
ATA ROTA Öst rk a brd sons RN BR KRAGSTAR SR ENNART 64—36
Fl Amd ISA mioses ss söder sanskr NR NSNNNEG 40—31
Hunnenschlachtlied ..............ssssessssstosesss 46-—46
CITOMASÖN ST 65 ade 00 rka dena brR ERAN KSR SANNNG 44—48
FLörvörllöd: =:s0s:ssssäsusostsssinestab osann kk 56—49
Volundarkvide. sccmsssssisodtrevenor seevesenspn 79—50
Hyndluljéöd (mit Vsp. sk.) .............»sseeses 98—51
II: GUdrunlöd s00esskeesvasspeesdansesnors ss 91—52
Voluspå (ohne die pulur)...........ssssssosesss> 1381—53
Veglamsk Vidä::essssenedbusteve senses enes nav sasisde 30—53
Hög: II JOTV:. socseskenebessinsvesbenserss kisses 56—57
GITID185 DÅ rs ere tenieer bäste RLRE AES 121—57
Hroklied ..............-- VERSA NS NERON EN RSS 63—59
I (RE 0 Teg IT ASEA ERER STAS ARNES AT TIN RR 136—60
BÖG sövi sårat eesib trä s soNer da ERS SISR NANO IS 45—60
Flölg18 TOC: sssseges sinande renar SSSNAEA 61—561
Helreid ......... SVS SE SENSE SAKENS NR ARE 34—63
Vikarebålkt. ssssssosdnidntaneser enes bikes beses iere 83—63
Oddrunargräll scemsentyrnessiossosesssstrssese 19—63
GUAdTUDATIYVÖG:s be vsa sk senses bre 56—063,s
I: GUdTUDHNÖG 255945 000 00 vänds res ser NRA RANN 72—65
DIyMSKVIdA:. srölestriststsssesstovssenedsee NaN: 85—66
Inusteinlied.............ssesseservseessesoeoreeerorsest 66—68,5
Kurzes Sigurdlied ..........ssssseeesstosorsorroree 195 —69
TIL; GUALUD HSC 259 010000 00s tes T Nn arre ss KEN NANNA 30-—75
FH VOTSKVIdN. (secsvssstrsssess venster ere 115—7176

D. Bindungslose Cäsur.

AULlADDAL än er seed RRENO RNE NNS REAR 306 —80
RI HULÖ: vövöseds isiga seen öst vevan ve dee Ke särANGR 106—058
HIA fNSMAL coh ses rd söks e ds ERNER 32—47
AUNAkVidå: messsnkar ads nee R anat AN Nn NNE br 71—41
VOlUS PÅ, sossar ss rek ssrssNserivNeasindsNSN 82—33,5
FL Er VOLllÖGE ass str nns en NRA TNA 31—33
Fl AM di SM Gloss ein oss storre ade ene dre ANN ENN 34—232
Volundarkvidä .sscsessessssassessavesesessonsenneen 47—29
Hunnenschlachtlied ...........sssorsörsessssvecss 29--29
GIT ÖLLABO TNE Tear 00 8020 sind rr KANSSA TN ANAR 21—29

VegtamskVidlå::,s.sssossssesisusnseessonsensseneneeset 16—28

So Pa läns os Sn fy fe ös fn rn är fb ln lr rs dn rn in ln ln Pe

UR SSE

AS ÅG AG ÅG Ar fd År fd fr far fr fa fr ford fd Jar fe förd far Ar Jard dr fr fd de bd bea

SKER

Genzmer: Der Dichter der Atlakvidåa. 113
11. II. Gudrunlied .......ssssssssssseseeetreorrsrorrsrrs 49-—28 v. H.
12. Hyndluljöd (mit Vsp. sk.) ..................+.+ 51—26 v. H.
13: OVIPISSPÅ:soseresrstöree ass rdr ere Ses 56—26 v. H.
14: ”VIkarsbålktossses risig esnsvå ove basen N dr eser 27—20 vv. H.
15: -FLYymiSKVIdö: ssevsssssntasssrsinssonennves isens ee 29—19 ov. H.
16. Innsteinlied...........sssssserssssosesrrteresrrrrsere 18—19 v. H.
17: "Helgo IljÖPVE sösdetsossas sed sedstenödeeese sonens 19—138,5 v. H.
186: HölgIs- TOC reses bevändsspans ne oselrönd vesoa bee Near 17—17 ov. H.
19: BröObl: sciolssvasiedossdasossnsvedies SEN ONES EINE 12—16 vv. H.
20. Guädrånarhvöt ..ss.sscscsssrsrsesrsrsresrossrsrrrrs 14—16 vv. H.
2: FLÖlFöld cmomsioettteettietstsEN SIERRA 8—15 v. H.
22. III. Gudrunlied ..... SoHaR ORKAR SSA ön 6—15 v. H.
20: LR FOO INOUGer rr brer SIGRNNNSO LISE TENNIS 32—14 v. H.
24. Kurzes Sigurdlied .......se.ssssesetrerseorserserre 38—14 v. H.
20: TITFORKHEO scr ivsn vass deres e te ninstN EN RSS SrNE 14—13 ov. H.
26. Oddrunargrått oo o....sssossossresessrerrrrerrrrsn .. 16—13 v. H.
21: > PryYmSkVida ovessrssisanssestonsssnonesnirise len 16—12,5 v. H.
28: I: GUdrunligC::ssclnscescosiåsesiseseserer ver enkernrNe 12—11 ov. H.

Was lehren uns diese beiden Aufstellungen? Das Raben-
lied ist merklich ärmer an festen Cäsurbindungen als das Atlilied,
so dass sich hier zwei andre Gedichte, die Atlamål und die Rigs-
pula, die in der Tabelle A weit ab auf dem entgegengesetzten
Flägel stehen, zwischen unsre beiden Lieder schieben. An Lang-
zeilen ohne grammatischen Einschnitt ist also das Rabenlied am
ärmsten von allen eddischen Gedichten. Was es aber hierin zu
wenig bat, holt es durch grössere Häufigkeit der losen Cäsur-
bindungen wieder ein, so dass es in der Tabelle D wieder dicht
neben die Akv. tritt. Von den äbrigen Liedern räcken in beiden
Fällen die Hamdismål unsern beiden Gedichten näher; weit aber
entfernen sich von ihnen Helreiå, Vikarsbålkr und Hymiskvida,
dadurch deutlich ihr abweichendes Stilgefähl kennzeichnend.

Auf Grund dieser Aufstellungen können wir sagen: den
Bindungsverhältnissen nach steben Atlilied und Rabenlied
einander so nahe wie keine zwei eddischen Gedichte sonst. Keine
anderen Lieder sind in den Tabellen so unzertrennlich wie sie;
nur das Hroklied nnd das I. Helgilied kommen ihnen bierin
nahe. Da diese beiden Lieder sich aber mehr auf den mittleren
Plätzen bewegen, ihre Bindungen also dem allgemeinen Durch-
schnitt näher stehen, ist bei ihnen der Schluss auf ein besondres,

ARKIV FÖR NORDISK FILOLUGI XLII, NY FÖLJD XXXVILI. 8

114 Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

nur hier auftretendes dichterisches Stilgefäbl nicht in demselben
Masse erlaubt wie bei Akv. und Hrfnsm., ganz abgesehen davon,
dass sich Hroklied und Helgilied in anderen Beziehungen, z. B.
binsichtlich des Gebrauchs der Kenninge, weit von einander
entfernen.

Wir wollen jetzt im Anschluss an Neckel aus unseren Ta-
bellen noch einige weitere statistisehen Folgerungen ableiten !.
Zunächst fragen wir uns, wie sich die Langzeilenbindungen zu
den Cäsurbindungen verbalten, ob und wieweit also die Bin-
dungen innerhalb der Langzeile hiäufiger sind als die Bindungen
der Langzeilen untereinander. Wir finden denn bei dem Raben-
lied 21 Langzeilenbindungen und 51 Cäsurbindungen.

E. Verhältnis der Langzeilenbindungen zu dem
Cäsurbindungen.

2: AM NGROVA GA sud 50 even r i rn SNAM AN SNS SRANSASEER 55: 105 — 52 v. H.
2 0: HYAJNEMAL sovssönbasdsn neelsgites tees ds sne 21: 51—41 v. H.
2: AUDI Gl stenens TREES NENNOERIN ING 30: 76 — 39 v. H.
de MN OÖLUDP I msekerss nissar ehe ee 63 : 164 — 36 v. H.
4.—27.
20: -- DEYMOSKVIGD 200000 rr ör koder NAN 5:113— 4 v. H.

Auch hier wieder stehen Atlilied und Rabenlied nebeneinander,
auch hier wieder auf dem äussersten Fläögel der eddischen
Dichtung.

F. Verhaltnis der festen Langzeilenbindungen zu
den festen Cäsurbindungen.

är HHIVGSRSPIU :svibestssese ten snrvsn ONA NN 12: T— 171 v. H.
1: AHO RVIAA artens sees en ålar te soo gra sted sn 31:64 — 49 v. H.
AS a 0 fö (RATE RENARE SINER TESSAN TRENTER 12:34— 35 v. H.
3 TNNSGIB Ned: sv scssdedessesnssöleis kiss ssessn ee 20:66 — 30 v. H.
4.—27.

28: PTYMMSKVICA rssenses beses sens isens ere 0:85— 0 v. H.

Die schon bemerkte geringe Zahl der festen Cäsurbindungen des
Rabenliedes prägt sich hier auf deutlichste aus. Das Rabenlied

1 Nackel a. a. 0. 8. 33—35.

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida. 115

ist das einzige eddische Gedicht, das weniger feste Cäsurbin-
dungen als feste Langzeilenbindungen hat!. Aber auch hier steht
es unmittelbar neben dem Atlilied, auch hier wieder mit diesem
auf dem äussersten Flägel.

Endlich wollen wir die beiden Lieder noch nach dem letzten
der von Neckel untersuchten Merkmale präfen, nach dem Merk-
mal der Spaltung. Eine solche liegt vor, wenn zwei eng zu-
sammengebhörige Wörter, wie Hauptwort vom attributiven Genitiv
oder vom HFEigenschaftswort, oder zusammengesetze Zeitwörter
durch den Langzeilenschluss oder Halbzeilenschluss von einander
getrennt werden.

Das Rabenlied weist eine Kurzzeilenspaltung auf (Str. 15,
3—4; 5. 8) und drei Langzeilenspaltungen: Str. 2, 2—3 ?; 13, 6—7;
21,8—9. Was die Art der Spaltungen betrifft, so weisen alle
Eddalieder Cäsurspaltungen auf, Langzeilenspaltungen dagegen
nur etwa die Hälfte (Neckel, Beiträge zur Eddaforschung S. 34).
Auch bei diesen Liedern täberwiegen meist die Cäsurspaltungen.
Nur bei fänf Gedichten haben die Langzeilenspaltungen die
Mehrzahbl:

AHO Al iosösnssssponssnsssersisns 4 Langzsp. gegen 3 Cäsursp. — 1,88
Innsteinl. ..........ssssee.seseeess 4 > >» 3 » — 1,88
GQuädråDvarhv.........s.ssssoososs. 4 > » 2 > =
ÅAtlakvidaå ........ssssssssssr.rsrerrr 2 » >» 1 ? ER,
Hrafnsmål...... ÅRSTA RNE 3 > >» 1 > — 3
Wieder finden wir unsre beiden Lieder nebeneinander auf dem
Aussenflögel!

Wir sehen also das schon aus den Tabellen A—D gewon-
nene Ergebnis bestätigt: in der ganzen eddischen Dich-
tung gibt es keine zwei Lieder, die der Gesamtheit
der Bindungsverhältnisse nach eine so enge Ver-
wandtschaft zeigen wie die Hrafnsmål und die At-

1 Wegen der Erklärung dieser Besonderheit s. 8. 123.

2 verar né vöro / bekkir svå inni frånleitu .. Zieht man pekkir
zur vorhergehenden Zeile, 80 liegt keine Spaltung vor; dann wäre
das Zahlenverhältnis genau dasselbe wie bei Akv.

116 Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

lakvida. Wenn man irgend ein Eddalied in zwei beliebige
Teile zerschuitte und diese einzeln untersuchte, so könnte die
Uebereinstimmung nicht grösser sein. Und was diese Ueberein-
stimmung als besonders auffallend erscheinen lässt, ist der Um-
stand, dass es sich bei den meisten Merkmalen nicht um Durch-
schnittserscheinungen sondern um Grenzfälle handelt, um Fälle,
die ein von dem Durchschnitt der Eddalieder stark abweichendes
Stilgefähl erkennen lassen.

Diese zahlenmässigen Untersuchungen sind nun noch in
einigen Richtungen zu ergänzen.

In der Atlakvida zeigt sich verschiedentlich eine Neigung
zum Hakenstil: hierher gehören Str. 14, 31, 41 und 42, von
denen allerdings 14 stark beschädigt und vielleicht erst später in
die Akv. hineingekommen ist!. In den Str. 14, 31 und 41 fehlt
ausserdem jede Helminggrenze. HFEin so ausgeprägter Hakenstil
tritt uns im Rabenliede nicht entgegen; aber wir finden doch
äbnliches. Dahin gehört einmal die häufige feste Bindung der
zweiten Kurzzeile an die dritte, so dass der Helming, nach Kurz-
zeilen gezählt, sich in der Form 1—2—1 aufbaut (Str. 1, 2—3;
2,2—3; 11, 6—7; 12, 2—3; 13, 6—7; vgl. dazu Akv. Str. 8, 2—3;
15, 6—7; 41, 6—7). Sodann zeigt auch das Rabenlied mehrfach
eine Ueberschreitung der Helminggrenze, wenn auch nicht in so
räcksichtsloser Art wie die Akv. (Hrfnsm. Str. 5, 13, 17).

Nicht selten finden wir in der Akv. eine mähsame Föl-
lung der Helminge: »man sucht mit einem Inhalt, dessen na-
tärliches Gefäss eine, höchstens eineinhalb Langzeilen wären,
einen viel weiteren Rahmen zu fällen» (Neckel).

Atli lét lanz sins å vit
JO eyrskåan aptr frå moräi.

Die Kurzzeile 2 ist hier äberflässig. Ähnlich Akv. 33,6 (i binni
hollu); 30, 4; 38, 10 tbås hon vid Atla gat). Im Rabenliede ver-
gleicht sich hier unter andern:

! Stand sie urspränglich in den Hamdismal? Vgl. unten 8. 131.

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida. 117

Freistudu ins framråda, -: es peim floeja kendi,
allvalds austmanna, es byr at Utsteini...
wo die letzte Kurzzeile ein recht trockenes Anhängsel ist oder
der Helming wird durch Attributivhäufung gefällt:

Ulfar mumu råda arfi Niflunga,
gamlir, granvardir, ef Gunnars missir...

und ebenso im Rabenliede:

Frå målum munk segja, peims ek mey heyrdi,
hvita, haddbjarta, es vid hrafn doemdi.

Hierher gehört auch die schon erwähnte Neigung beider Lieder,
die Strophen durch Aufzählungen aufzufällen.

Hingewiesen sei endlich noch darauf, dass sich Rabenlied
und Atlilied in gleicher Weise von der achtzeiligen Normal-
strophe entfernen, eine HFigenschaft, die sie jedoch mit man-
chen anderen älteren Eddaliedern und auch mit einigen Skalden-
gedichten teilen !.

4.

Wir finden also, mögen wir unsre beiden Gedichte betrach-
ten, von welcher Seite wir wollen, gemeinsame Stilmerkmale, die
sie miteinander verknäpfen, die andrerseits sie von der Mehrzabhl
der fibrigen eddischen Gedichte abräcken lassen. Kann diese
auffallende Gleichartigkeit dureh Nachahmung erklärt werden?

Die Frage stellen heisst sie verneinen. Der Nachahmer
mösste schon die betreffenden Abschnitte in Neckels Studien aufs
genaueste durchgearbeitet haben, wenn es ihm gelingen sollte, :
nur in der Behandlung der Bindungen seinem Vorbild so nahe
zu kommen, wie die beiden Lieder einander tatsächlich stehen.
Wir haben Beispiele von wirklicher Nachahmung; da erhalten
wir aber ein ganz anderes Bild. Die Vegtamskvida hat die
Pprymskvida im Btile nachgeahmt; und Gunnar Vigfåsson ist
dadurch veranlasst worden, beide Lieder demselben Verfasser

1 Vgl. Erik Noreen, Studier i fornvästnordisk diktning S. 18
ff.,, Uppsala Universitets Årsskrift, 1921.

118 Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

zuzuschreiben, eine Vermutung, der auch Finnur Jönsson zuneigt!.
Aber in unsrer Tabelle C steht die Vegtamskvida an 12, die
Prymskvida an 24, in Tabelle D die Vtkv. an 10, die prkv. an 27
Stelle. Der Verfasser der Vtkv. hatte eben Neckel noch nicht
gelesen, und daher ist ihm die Nachbildung des Stiles bei den
Biudungen nur in ganz bestimmter Richtung gelungen, wie ein
Vergleich der Tabellen A und B einerseits mit C und D andrer-
seits zeigt. Es kommt noch eins hinzu. Berubhten die Aehnlich-
keiten auf Nachahmung, so wöärde sich diese, nach allem, was
wir sonst von der nordischen Dichtung wissen,:in Entlehnungen
des einen Gedichts aus dem andern zeigen: Wörter und Wort-
gruppen, bestimmte Beiwörter, Stäbe, vielleicht ganze Zeilen oder
Zeilengruppen mäöässten sich in beiden wiederfinden. Beispiele
bierfär bieten sich massenhaft in der nordischen Dichtung: es
sei nur an Vtkv. 1, 1—6 (nach prkv. 14), Am. 37, 5—8 (nach
Hrfnsm. 17), die Entlehnungen der Ghv. aus den Hm. und die
mannigfachen Entlehnungen Eywinds des Skaldenverderbers hin-
gewiesen. Hiervon findet sich in unsern beiden Liedern nichts:
die Aehnlichkeit ist hier äberhaupt keine äusserliche, die auf
Nachahmung beruhen könnte, sondern eine innerliche, in dem-
selben Stilgefähl wurzelnde. Dass der Gedanke eines gleich-
artigen Zeitstils nicht zur Erklärung ausreicht, ist gechon betont
worden. HFEine hinreichende Erklärung findet die Verwandtschaft
der beiden Lieder nur, wenn wir annehmen, dass sie dem Stil-
gefähl derselben Person entsprossen sind, dass es der
Dichter des Rabenliedes gewesen ist, dem wir das Lied
vom Burgundenuntergang verdanken.

Damit soll nun aber nicht gesagt sein, dass jede Wendung,
jede Zeile des alten Atliliedes dem Dichter des Rabenliedes ent-
stamme. Zweifellos hat er ein vorhandenes Lied benutzt, aus
dem er manchen Ausdruck, manche Zeile, ja vielleicht ganze
Strophen äbernommen hat... So hat seine Schöpfung von vor-

1 Gunnar Vigfåsson, Corpus poeticum boreale Bd. I 8. 181:

Finnur Jönsson, den oldnorske og oldislandske Litteraturs Historie,
2. Aufl. Bd. I S. 150.

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida. 119

neherein eine gewisse Buntscheckigkeit aufgewiesen. Aber auch
die folgenden Jahbrhunderte sir? nicht spurlos an ihr voräber-
gegangen. Dennoch hat er dem Gedicht im ganzen seinen per-
sönlichen Stil so stark aufgeprägt, dass es von diesem beherrscht
wird und dass dieser Stil auch durch die späteren Aenderungen
oder Zusätze (Str. 28, 3—6) nicht zerstört worden ist.

Die Quellen schreiben das Rabenlied dem Hofskalden Ha-
ralds Schönhaar Thorbjörn Hornklofi zu. Diese Ueberlieferung
ist -mannigfach gestötzt und auch bisher kaum angefochten wor-
den. Nur Neckel äussert gelegentlich einen leisen Zweifel!. Bei
ihm ist dieser ganz erklärlich. Neckel, dem wir eine eingehende
und scharfsinnige Untersuchung der Akv. verdanken, glaubte in
diesem Gedicht sechs verschiedene BSchichten sauber wie die
Häute der Zwiebel voneinander abtrennen zu können. Von den
Aehnlichkeiten zwischen Akv. und Hrfnsm. ist ihm manches auf-
gefallen; er bätte sicher alles bemerkt und damit das Ergebnis
dieser Untersuchung vorweggenommen, weun er das Rabenlied
in den Kreis seiner planvollen Präfungen hineingezogen hätte.
Diese Aehnlichkeiten fielen ihm nun besonders bei den Gesätzen
auf, die er der vierten und umfangreichsten seiner sechs Alters-
schichten zurechnet. Diese Schicht, die er för jung hält, setzt
er in das zwölfte Jahrhundert; und so taucht bei ihm der Ge-
danke auf, ob nicht das Rabenlied ebenfalls dieser späten Zeit
angehöre. Diese Vermutung ist aber abzulehnen. För die Echt-
heit des Rabenliedes spricht erstens die anschauliche Schilderung
der Schlacht und namentlich des Lebens und Treibens am Hofe
Haralds: woher sollte dies wohl ein Dichter des elften oder zwölf-
ten Jahrhunderts entnommen haben? Zweitens fehlen bier ver-
schiedene Merkmale, die sich in der jängeren Preislieddichtung
zeigen: zahblenmässige Angaben tber die Regierungszeit, die
Stärke der Streitkräfte und dergleichen finden sich hier nicht,
während sie in den Gedichten des elften und mehr noch des

1! Beiträge zur HEddaforschung 8. 451. Gegen Neckel auch
Magnus Olsen Ark. Bd. 24 &8. 276.

NE RN nn mn mc AR a Ran Ak RT er ör Fat Sön NE a SRA RE en An RE a a RT PES JRR oo RE TR ART RE NE BER FRE SERA et En EN RT Aa RR RE TR RE RT AR RR gen Er a Arg rn a

— —— nn

120 Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

zwölften Jahbrhunderts sehr beliebt sind !; ebenso fehlt im Raben-
liede der mansongr, die Anrede einer Frau, die in den jängeren
Gedichten häufig auftritt. Schwerer noch wiegt folgendes: von
den. erhaltenen eddischen Preisliedern (Hrafnsmål, Eiriksmål,
Håkonarmål und wohl auch das Walkärenlied) steht das Raben-
lied auf der ältesten Entwickelungsstufe. Die Form des reinen
Redegedichts, die das Eiriklied und das Walkärenlied zeigen, ist
hier erst unvollkommen durchgefährt. Die Odinsmythologie ist
mit dem Auftreten der Walkäre erst in ziemlich äusserlicher und
fär den Hauptinhalt des Gedichts unwesentlicher Weise herein-
gezogen, während in den andern genaunten Liedern der mytho-
logiscehe Gehalt zum Kern der Dichtung gehört. Fragen wir uns,
wie das gemeingermanische Preislied ausgesehen haben mag, so
kann uns das Rabenlied am besten eine Vorstellung davon geben.

1 Tindr MHallkelsson, Drapa auf Jarl Hakon (etwa 987) Str. 4
(25 Schiffe); Hallfrosår vandraedaskald, Ölåfsdråpa (996) Str. 1 (12
Jahre alt); Pörmöéödr kolbrånarskåld, Pörgeirsdråpa (etwa 1025) Str.
1 (15 Jahre alt), 7 (3 Männer 'getötet), 12 (Steven gegen 40
Mann verteidigt), 15 (13 Männer getötet); Sigvatr, Erfidråpa Ölafs
helga (1040) Str. 21 (Olaf herrschte 15 Jahre), 22 (20 TER
Arnörr Jarlaskåld, pPorfinnsdrapa, Str. 5 (15 Jahre alt), 6 (5 Schiffe
und 7 Schiffe); pjödöélfr Arnöérsson, Magnusflokkr (etwa 1045)
Str. 4 (70 Schiffe), 15 (7 Schiffe), Sexstefja (etwa 1065) Str.
1 (15 Jahre alt), 2 (80 Burgen), 7) (18 Schlachten), 16 (mindestens
70 Schiffe), 18 (3 Jahre); Markås Skeggjason, FEiriksdråpa (etwa
1104) Str. 25 (5 Kirchen), 30 (14 Schiffe); Gisl Dlugason, Erfi-
kvaedi (etwa 1104) Str. 17 (15 Bezirke); Haldörr skvaldri Utfarar-
dråpa (etwa 1120) Str. 1 (8 Schiffe); Pörarinn stuttfeldr, Stuttfel-
dardråpa (etwa 1120) Str. 2 (60 Schiffe); Ivarr Ingimundarson, Si-
gurdarbolkr (etwa 1140) Str. 36 (30 Schiffe) 44 (18 Schiffe); Einarr,
Geisli (1153) Str. 14 (Herrschzeit 15 Jahre), 25 (12 Monat und 5
Tage), 55 (ein halbes Fänfhundert Krieger). — Bezeichnend ist, dass
die zeitgenössischen Gedichte äber die Schlacht bei Svold, Halfreds
Ölafsdråpa (Erfidråpa), Haldors Eiriksflokkr und Skuli Thorsteinsons
Rickblicksgedicht keine Zahlenangaben äber die Stärke der beteilig-
ten Flotten enthalten, dass dagegen das , geschichtliche" Preislied
des zwölften Jahrhunderts äber dieselbe Schlacht, Hallar-Steins Rek-
stefja, genau die Zahl der Schiffe angibt, die an jeder einzelnen
Kampfhandlung teilgenommen haben (11, 15, 60 und 5 Schiffe).

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida. 121

Die Gattung des eddischen Preisliedes verscehwindet mit dem An-
fang des elften Jahrhunderts; dass ein solehes Gedicht und noch
dazu eins von dieser, auch in metrischer Beziehung, altertäm-
licehen Art noch im zwölften Jahrhundert entstanden sein solle,
ist schwer denkbar. Doch genug hiervon! Die Beweislast liegt
schliesslich nicht dem ob, der fär die Echtheit dieses Liedes
eintritt, sondern dem, der einer gut begrändeten Ueberlieferung
entgegentritt. Neckel hat hier richtig gesehen aber falsch geur-
teilt: was er als die vierte Schicht bezeichnet, zeigt in der Tat
genau denselben Stil wie das Rabenlied, aber nicht deshalb, weil
es ein junges Erzeugnis sondern weil dies der persönliche Stil
Thorbjörns ist.

Wir können es also mit hoher Wahrscheinlichkeit ausspre-
chen: Thorbjörn Hornklofi, der Hofskalde Haralds Schönhaar,
hat das Rabenlied gedichtet; derselbe Thorbjörn Hornklofi
ist auch der Verfasser des Alten Atliliedes.

”

od.

Wenn noch kärzlich von verschiedenen Forschern hervor-
gehoben wurde, dass uns von keinem einzigen Schöpfer eines Ed-
daliedes der Name bekannt sei?, so ist diese Unkenntnis an
einem einzelnen Punkte jetzt äberwunden. Dennoch därfen wir
ung, wie schon gesagt, die Verfasserschaft Thorbjörns nicht so
denken, als ob er das alte Atlilied nur auf Grund allgemeiner
Sagenkenntnis ganz neu geschaffen habe. Das verbieten schon
einige weitgehende Uebereinstimmungen mit deutscher Sagen-
äberlieferung; man denke nur an die Trutzrede des letzten Ni-
belungen! Thorbjörn hatte ein Vorbild — eine Vorlage kön-
nen wir es bei möändlicher Ueberlieferung nicht gut nennen —

1 «cTkke ét Forfatternavn kendes"t Finnur Jönsson, Den old-
norske og oldislandske Litteraturs Historie, zweite Aufl. 1920, Band I
S. 80; "Og vi vet ikke navnet paa en eneste av dem som skapte
disse langt virkende kvad!" Frederik Paasche, Norsk Litteratur
Historie, 1923, Band TI, S. 34. Diese beiden Verfasser halten hier-
nach den Versuch von Alexander Bugge, Arnor Jarlaskald als Dichter

des ersten Helgiliedes nachzuweisen (Edda Ld. I S. 350 ff.), nicht
för gegläckt.

122 Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

das unmittelbar oder mittelbar auf deutsche Heldendichtung zu-
räckging.

Ist anzunehmen, dass es ein deutsches, ein fränkigches Lied
sei, das Thorbjörn benutzt hat? Allgemeine Erwägungen spre-
chen dagegen: von der Mitte des neunten bis gegen Ende des
zehnten Jahrhunderts, also auch in der Zeit, wo unser Skalde
wirkte, waren die Verbindungen zwischen Skandinavien und den
sächsisehen und fränkiseben Landen lockerer als in den Jahr-
hunvderten vorher und nachbher; die Beziehbungen waren meist
feindliche (Neckel, Beiträge zur Eddaforschung, S. 213 ff.). Nun
ist es nicht ausgeschlossen, dass Heldenlieder auch zwischen
feindlichen Völkern, etwa durch Kriegsgefangene, öäbertragen
werden; wahrscheinlicher ist aber die WVermittelung in Zeiten
friedliehen Kulturaustauschs. Es kommt hinzu, dass Bragi der
Alte die Hamdäismål oder eine der jetzigen Fassung naheste-
hende Vorstufe dieses Liedes gekannt hat. Da er Hamdir und
Sörli als Jönakrs synir und als Gjäka niäjar bezeichnet, hatte
diese seine Quelle die Verbindung zwischen der Schwanhildsage
und der Sage vom Burgundenuntergang von ihrer Seite aus her-
gestellt. Ein Heldenlied vom Burgundenuntergang muss also zu
Anfang des neunten Jahrhunderts in Skandinavien bekannt ge-
wesen sein; und wir därfen vermuten, dass dieses die Quelle
Thorbjörns gewesen ist. Endlich zeigt ein Wagen aus dem Ose-
berggrab eine Schnitzerei, die höchst wahrscheinlich Gunnar in
dem Schlangenhofe darstellt 1. Das Oseberggrab ist das Grab
der Königin Åsa, der Grossmutter Haralds Schönhaar. Es wird
in die Zeit von 835—850 gesetzt?, ist also älter als das Raben-

1 Abgebildet ist die Schnitzerei bei Frederik Paasche, a. a. O.
NS. 25. Nach dem Stil des Wagens wird vermutet, dass er die Nach-
bildung eines vielleicht 200 Jahre älteren sei (Paasche a. a. O.
NS. 26). Trifft dieses zu; so mässte die Sage vom Burgundenunter-
gang schon Ende des 7. Jahrhunderts in Norwegen bekannt gewesen
sein. HEine Abbildung des ganzen Wagens, bei der aber die Schnit-
zerei nicht so deutlich erkennbar ist, ist auch enthalten in der Ver-
öffentlichung Osebergfundet, Bd. I, S. 59, Kristiania 1917.

>? A. W. Brögger, Osebergfundet, Band 1, S. 152; A. W. Brög-

ger, Osebergdronningen, Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och
industri 1919 8. 225 ff.

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida. 123

lied, das, wie wir noch sehen werden, wahrscheinlich auf 872
anzusetzen ist. Wir mössen also annehmen, dass Thorbjörn nicht
ein deutsches sondern ein nordisches Lied benutzt hat. Doch
muss dieses dem fränkischen Vorbild noch recht nahe gestauden
haben. Dafär spricht das deutliche Auftreten eines ausgeprägten
Hakenstils an verschiedenen Stellen des Atliliedes, eine Stilform,
die der nordischen Dichtung sonst fremd, in der sädgermanischen
aber beliebt ist: das von Thorbjörn benutzte nordische Lied muss
sie also aus seiner fränkisehen Quelle bewahrt haben. So er-
klärt es sich auch, dass der Hakenstil in dem Rabenliede nicht
in dieser Weise erscheint. Mag auch das Stilgeföhl unseres Skal-
den durch die Beschäftigung mit dem Atliliede etwas beeinflusst
worden sein, ganz hat es sich dadurch doch nicht ummodeln
lassen; so kommt es, dass diese Stilform in dem Rabenlied, wo
Thorbjörn ohne Vorbild arbeitete. nicht so ausgeprägt auftritt.

Ausser den Ansätzen zum Hakenstil können wir dem FEin-
fluss der Quelle 'Thorbjörns noch einige andere Abweichungen
des Atliliedes vom Stil des Rabenliedes zuschreiben. Es ist dieses
die grössere Häufigkeit fester Cäsurbindung und das sparsamere
Auftreten der Kenninge. Dass Thorbjörn im Gegensatz hierzu
selbst zu weitergehender Auflösung der Langzeile und mehr zur
Verwendung von Umschreibungen neigte, dass das Rabenlied
somit hierin etwas weiter geht als das Atlilied, erklärt sich aus
seiner Stellung als Hofskalde, der fär gewöhnlich in der ken-
ningreichen und die Langzeile ausser Acht lassenden Form des
Hoftons (dröttkvaett) dichtete.

Wann sind Rabenlied und Atlilied verfasst? Die nahe
Stilverwandtschaft beider Lieder macht es unwahrscheinlich, dass
das eine etwa ein Jugendwerk, das andere ein Alterswerk unseres
Skalden sei; vielmehr werden beide einander zeitlich recht nahe
stehen. Eine BEinzelheit spricht sogar dafär, dass Thorbjörn
gleichzeitig an beiden Liedern gearbeitet hat: anscheinend bat er
einen Zug, den er in seiner Quelle vorfand, nicht in sein Atli-
lied sondern in das Rabenlied äbernommen. Das sind die Zeilen,

124 : Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

-

in denen gesagt wird, die Tatrecken (ipröttarmenn) Haralds seien,
wenn es Kampf gelte, entbrannt darauf, an Bord zu eilen

ok årar at sveigja

homlur at slita en håi at brjöta.

Dem entspricht es, wenn es in der Thidrekssaga, die hierin auf
das ältere deutsche Epos vom Burgundenuntergang zuräckgeht !,
im Kapitel 340 heisst: >»Hagen aber ruderte so stark, dass er mit
einem Zuge beide Ruder entzwei und die Pflöcke abbrach>, ein
Zug, der auch im Nibelungenliede wiederkehrt.

Da Thorbjörn im Rabenliede die Kampftaten, das Zerhauen
der Schilde und Rotfärben der Speere, den Berserkern zugedacht
hatte, von den anderen Kriegern Haralds aber auch etwas Rähm-
liches sagen wollte, so griff er zu dem Rudern, steigerte aber
diese an sich nicht ebenso reckenbafte Tätigkeit ing Heldenmäs-
sige, indem er das heroische Bild aus seiner Quelle äbernahm.
Dafär liess er dann diesen Zug in seiner Umdichtung des Bur-
gundenliedes weg. Er wollte sich offenbar nicht wiederholen.
Dazu aber verlor das Motiv auch an Wirkung, wenn nur ein
kleines Ruderboot in Frage kam, weil die Zahl der ausziehenden
Burgunden auf zwei Personen beschränkt wurde, eine Neuerung,
die Thorbjörn wahrscheinlich nach dem Vorbilde der Hamädismal
in sein Atlilied eingefährt hat (s. unten). Aus dem Rabenliede
oder aus der neben ibm fortlebenden Quelle Thorbjörns haben
dann die Am. unser Motiv aufgenommen und die ganz ähnliche
Zeile gebildet

homlur slitnudu håir brotnudu.

Hiernach ist es wahrscheinlich., dass Akv. und Rabenlied
in demselben Jahre gedichtet worden sind. Welches ist
dieses?

Das Rabenlied schildert die Schlacht am Hafrsfjord, die
Harald zum Alleinherrscher Notrwegens machte. Es wird aber
gewöhnlich eine Reihe von Jahren später als diese Schlacht an-

1 Etwa um 1160, A. Heusler, Nibelungensage und Nibelungen-
lied, Dortmund 1921, 5. 58 ff. ,

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida. 125

gesetzt, von Finnur Jönsson zehn bis zwanzig Jahre nach ihr.
Schauen wir, was uns das Gedicht selbst fär Anhaltspunkte bietet!
Vergegenwärtigen wir uns einmal den Auftritt, als es zum ersten
Male vorgetragen wurde! Thorbjörn Hornklofi tritt Abends in
die Königshalle vor Harald und seine zechenden Mannen: »Hört
mich, ihr Krieger, erzähblen will ich, was ich geschaut habe!
Eine Walköäre habe ich fräh am Morgen gesehen, wie sie mit
einem Raben sprach; er hatte blutige Klauen, nach Leichen duf-
tete sein Sthnabel, nachts hatte er geweilt, wo 'Tote lagen.> Der
Zeitpunkt des von dem Skalden ersonnenen Gesprächs ist klar:
es ist der Morgen nach der Schlacht am Hafrsfjord. Ist nun
anzunehmen, dass der Dichter in dieser Weise angehoben hätte,
wenn der Auftritt, den er darstellt, zehn oder zwanzig Jahre zu-
räckläge? Viel wahrscheinlicher ist, dass das Lied sehr bald nach
der Schlacht vorgetragen worden ist, als der Gedanke an sie noch
frisceh und lebendig war. Zu beachten ist, dass Harald in dem
Liede zweimal »der junge» genanpt wird. Wenn diese Bezeich-
nung sich auch in der Str. 6 auf die Vergangenheit beziehen
mag, so liegt doch in Str. 4 die Sache anders. Hier antwortet
der Rabe auf die Frage der Walkäre, wo er herkomine:

Haraldi vér fylgdum, ungom Ynglingi.

In einer Zeit, wo der Knabe mit zwölf Jahren waffenfähig wurde,
konnte Harald zehn Jabre nach der Schlacht, also mit 33 oder
mehr Jahren, nicht mehr so genannt werden 2. Nimmt man
allerdings an, dass der Skalde alles ganz folgerichtig auf zehn
Jahre zuräckbezieht, so wärde das auch von dieser Bezeichnung
des Königs gelten. BSehr einleuchtend ist das jedoch nicht: dann

1 33 Jahre ist das Alter, das sich nach der iblichen Zeitrech-
nung ergibt. Setzt man die Schlacht, wie es einige wollen (vgl.
Norsk historisk Videnskap, Kria 1920, S. 76 Anm. 2), 10—15
Jahre später, so wäre Harald entsprechend älter gewesen. — Die
Bemerkung Finnur Jönssons (a. a. O. S. 430), das entwickelte Hof-
leben Haralds setze eine mehrjährige Friedenszeit voraus, ist haltlos:
während der Wintermonate hatte man mehr als genug Zeit, sich an
Spassmachern zu ergötzen.

126 Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

mösste dasselbe auch von der ganzen Schilderung des Hoflebens
gelten; dass Thorbjörn noch nach so langer Zeit den Gaukler
Andad mit seinen Spässen der Verewigung wert befunden hätte,
ist aber kaum anzunehmen.

Wie lässt sich aber diese Auffassung mit den Str. 13 und
14 des Rabenliedes vereinigen? Str. 14, die von den zahlreichen
mehr oder weniger legitimen Frauen Haralds handelt, die er
fortgejagt haben soll, als er die Dänin Ragnbhild zur Gattin nahm,
passt nicht in das Gedicht hinein: sie ist eher ein Spottverslein
als ein Teil eines Preisliedes. Anders steht es mit Str. 13. Diese
Str. ist nur in der Flateyjarbéök äberliefert, wo sie zudem dem
Thjodolf von Hvin zugeschrieben wird, und sie ist auch fär den
Zusammenhang des Gedichts nicht nötig. Obwohl ihre zweite
Hälfte verderbt ist, ist aber andrerseits erkennbar, dass sie sich
dem Stile Thorbjörns einfäögt, und sie gibt der Schlachtschilde-
rung einen ganz guten Abschluss. Aber sie setzt die Ebe mit
Ragnhild voraus. Hier gibt es drei Möglichkeiten: entweder die
Str. gehört, entsprechend der Ueberlieferung, nicht zum Raben-
liede; oder Harald hat Ragnhild sehr bald geheiratet, nachdem
er durch seinen Bieg Alleinherrscher von Norwegen geworden
war; oder aber die Str. stammt zwar von Thorbjörn, ist aber
dem Rabenliede erst später eingeftägt worden. Die erste Mög-
lichkeit steht ohne weiteres offen. Aber auch die zweite ist
nicht unbedingt abzulehnen. Die Berichte der Sagag äber Ha-
ralds Frähzeit enthalten viele sagenhaften und märchenhaften
Bestandteile. Was ber die verschiedenen Frauen Haralds und
die Verteilung seiner Söhne auf sie berichtet wird, darf der Ge-
schichtsforscher nicht einfach als bare Mänze annehmen!?. Hat

1 Ueber den geschichtlichen Wert zahlreicher Berichte aus
Haralds Fräöhzeit vgl. Sophus Bugge, Mythiske Sagn om Halfdan
Svarte og Harald Harfagre, Ark. f. n. fil. XVI S. 1 ff., besonders
S. 36, 37; ferner Sten Konow, Harald Haarfagres lofte, Maal og
Minne 1913 &S. 1 ff. Dass insbesondre die Angaben der Sagas äber
Eirik Blutaxt zeitlich nicht miteinander stimmen, hat schon Gudbran-
dur Vigfåsson erkannt, Om timatal i Islendinga sögum, Safn til sögu
Islands Bd. I, 1856, S. 213 und 313. Fin Teil der Angaben Snorris

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida. 127

Harald Ragnhild schon 872 oder 873 geheiratet und ist, was wir
nicht wissen, die Angabe der Heimskringla richtig, dass die Ehe
nur drei Jahre gedauert habe, dann kann allerdings Eirik Blut-
axt nicht ihr Sohn sein. Denn das liesse sich mit späteren, zu-
verlässigeren Angaben nicht vereinigen; insbesondre möässte Eirik,
als er nach seiner Vertreibung aus York auf einer Wikingsfahrt
fiel, 75 Jahre alt gewesen sein (ungefähr 950). Dafär, dass Eirik
Blutaxt der Sohn der Ragnhild war, spricht aber der Name ihres
Vaters FEirik, falls dieser richtig äberliefert ist. Hier ist vieles
unsicher. Annehmbar scheint mir aber auch die dritte Möglich-
keit. HEin Preislied, das starken Beifall gefunden hatte, ist sicher
hävfiger vorgetragen worden; sonst hätte es nicht Jahrhunderte
lang im Gedächtnis fortleben können. Wenn Thorbjörn beim
Hochzeitsfest Haralds mit Ragnhild, als die dänisehen Frauen
zum ersten Mal auf der norwegischen Metbank sassen, aufgefor-
dert wurde, das Rabenlied vorzutragen, so lag es nahe, dass er
dabei die auf die neuen Gäste bezägliche Str. einschaltete: die
stolzen Frauen Ragnhilds sollen nicht sagen, dass Harald die
Wölfe weniger gespeist habe, als daheim ihre dänischen Männer.

Als wahrscheinlichste Zahl fär das Rabenlied där-
fen wir daher das Jahr 872 annehmen. Dieselbe Zahl gilt dann
auch fär Thorbjörns Atlilied.

6.

Noch Finnur Jönsson meinte, das Alter der einzelnen
Eddalieder auf wenige Jahrzehnte genau feststellen zu kön-
nen. Wenn auch seine Ansätze im einzelnen viel Widerspruch
fanden, versuchten seine Gegner doch ihrerseits vielfach ähnlich
genaue Zeitbestimmungen zu geben. Demgegenäber ist man
neuerdings viel zweifelnder und zuräckhaltender geworden. Nec-
kel hat darauf hingewiesen, dass die nicht silbenzählenden Edda-

öber die Söhne Haralds wird andrerseits durch den damals bei der
Namengebung pgeäbten Brauch, das Kind nach verstorbenen Ver-
wandten zu nennen, als richtig erwiesen. Vygl. Birger Nerman, Ko-
nung Ragnvald i Ynglingatal, Maal og Minne 1914, S. 65 ff.

, - a-=- —a—

128 Genzmer: Der Dichter der Altakvida.

lieder in urnordische Zeit zuräckgehen können!. Erik Noreen
hat gezeigt, dass von den im Spruchgesätz (ljödahåttr) verfassten
Gedichten einzelne die Buggesche Regel tber den Vollzeilen-
schluss auch bei der Uebersetzung ins urnordische nicht oder
nur selten verletzen, während andre in zahblreichen Fällen dage-
gen verstossen ?. Der Fund der in der älteren Runenreihe ab-
gefassten und nach vorgeschichtlichen Merkmalen auf spätestens
700 angesetzten Inschrift des Eggjumsteines nötigt uns, die An-
fangsgrenze des altnordisehen um etwa 100 Jahre zuräckzuschie-
ben, so dass auch solche Lieder, die eine Uebersetzung ins ur-
nordische aus metrischen Gränden nicht vertragen, noch im achten
Jabrhundert entstanden sein können?. Gegenäber den bis vor
kurzem herrschenden Anschauungen ist dadurch die Zeitspanne,
innerhalb deren die Eddalieder entstanden sein können, ausser-
ordentlich erweitert worden. Kein Wunder, dass da der Ver-
fasser der neuesten Geschichte des altnordisehen Schrifttums,
Fredrik Paasche, erklärt, wir könnten bei den meisten Edda-
liedern zu keiner sicheren Zeitbestimmung kommen sondern
möässten uns im allgemeinen mit einem Zeitraum von 200—300
Jahren begnägen !.

Wenigstens fär ein FEddalied ist diese Ungewissheit nun
beseitigt, und wir können von hier aus einige Schritte weiter
wagen.

Benutzt ist von dem Dichter der Akv. das Hunnen-
schlachtlied. Wie schon bemerkt, zeigt Thorbjörn eine Vor-
liebe får Aufzäbluugen (pulur), die sich gleichmässig im Raben-
lied wie Atlilied auswirkt. Einige Aufzählungen fand er in dem

1 G, Neckel, Eddaforschung, Zeitschrift för deutschen Unter-
richt, 30. Jahrgang S. 87 ff.; vgl. auch dieses Verfassers neuestes
Buch, Die altnordische Literatur, 1923, S. 79 ff.

2 Eddastudier, Upsala Universitets Årsskrift, 1921.

3 Magnus Olsen, Eggjumstenens Indskrift S. 122: "Den skar-
pet optrukne Graense for Edda-Digtene opad i Tiden er gjennem-
brudt, og den Mulighed er stillet aaben, at vi kan have bevaret saa-
danne Digte, helt eller delvis, fra 8de Aarh."

t F. Paasche, Norsk Litteraturhistorie Bd. I, S. 64, Kria 1924.

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida. 129

höchst altertämlichen Huunenschlachtliede vor, wo Hlöd in BStr.
6 und 7 eine Reihe von Dingen als sein Erbteil fordert und An-
gantyr ibm in Str. 9—11 statt deren andere anbietet!. Aus
Str. 7 dieses Liedes hat Thorbjörn die noch aus dem Gotenreich
am BSchwarzen Meer stammenden Gestade des Dnjepr (stadir
Danpar) und die Langzeile »hris pat it maera es menn myrkvid
heita> äbernommen ?. Der Myrkvid des Hunnenschlachtliedes
stammt noch aus der sädgermanischen Fassung dieses Gedichts:
an andrer BStelle heisst er dort Myrkvidar heiär; heiär bedeutet
aber im nordischen nicht Wald sondern »hede, lavt fjaeld> (Fin-
nur Jönsson, Ordbok). Durch diese Entlehnungen hat Thor-
björn sein sonst mehr den Verhältnissen der Wikingerzeit ent-
sprechendes Gabenverzeichnis in Str. 4 und 5 des Atliliedes in
etwas altertämelnder Weise aufgeputzt, ohne doch den prächtigen
Völkerwanderungsstil des Hunnenschlachtliedes erreichen zu kön-
nen. HFEine weitere Entlehnung aus dem Hunnenschlachtliede, die
allerdings wobl nicht erst auf Thorbjörn sondern schon auf seine
Quelle zuräckgeht, därfen wir erblicken in der Zeile:

Hristisk oll Hånmork pars hardmöägir föro.

Diese Angabe, dass das ganze Hunnenland bebte, mutet bei nur
zwei Reitern seltsam und öäbertrieben an. Die entsprechende
Str. des Hunnenschlachtliedes ist uns bei Saxo in einer nach
dessen Art ziemlich aufgeblähten lateinischen Nachdichtung be-
wahrt (Buch III S. 157 in Holders Ausgabe), wo es u. a. heisst:

Calceibus obtrita tellus subsedit equinis.

Hier, wo der Zug des ganzen Heeres geschildert wird, ist das
Erbeben 'der Erde am Platze. HEbenso passt es in die Quelle
Thorbjörns, die wahrscheinlich die Burgundenkönige mit Heerge-
folge ausziehen liess.

1 Heusler und Ranisch, Eddica minora, 1903, 8. 1 ff. Das
Hunnenschlachtlied wird im folgenden nach dieser Ausgabe angefährt,
die der in Finnur Jönssons Skjaldedigtning vorzuziehen ist. =.

? Hierauf hat schon Sophus Bugge hingewiesen (Ark. Båd. I,
S. 12 ff.)

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII. 9

130 Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

Das Hunnenschlachtlied ist also älter als Thorbjörns Atli-
lied. Dass es in seinem Kern viel älter ist, ergibt sich daraus,
dass drei Langzeilen dieses Gedichts (Str. 11, 1—6) im Waltha-
rius des Ekkehard wiederkehren; dieser muss sie aus seiner un-
mittelbaren oder mittelbaren Vorlage, dem verlorenen stabrei-
menden althochdeutschen Walthariliede, äbernommen haben, das
sie seinerseits wahrscheinlich aus dem Hunnenschlachtliede, in
dessen deutscher Fassung, entlehnt hat 1. Das Hunnenschlachtlied
stammt also nicht, wie Finnur Jönsson meint, aus dem zwölften
Jahrhundert sondern wird wenigstens 600 Jahre fräher anzusetzen
sein ?. Dass uns von diesem alten Gedicht nur Trämmer he-
wahrt sind, ist freilich klar.

Weiter bestehen Beziehungen zwischen der Akv. und dem
Hamdirliede. Nach dem Vorbild dieses Liedes scheint Thor-
björn die Zahl der ausziehenden Burgunden auf zwei herabge-
zetzt zu haben. In dem deutschen Vorgänger wird das schwer-
lich gestanden haben, da Nibelungenlied, pidrekssaga und At-
lamöl sämtlich die Burgundenkönige mit Gefolge ausziehen las-
sen. Dass die beiden Könige eines germanischen Völkerwande-
rungsreichs allein an einen fremden Hof reiten, ist ein ziemlich

1 Hunc ego mox auro vestirem saepe recocto,
et tellure quidem stantem hinc inde onerarem,
atque viam. penitus clausissem vivo talentis.

Vgl. dazu G. Neckel, Das Gedicht von Waltharius manu fortis, Ger-
manisch-romanische Monatsschrift Bd. IX, S. 216. — Auch das oben
erwähnte, nur bei Saxo iäberlieferte Gesätz des Hunnenschlachtliedes
scheint in dem Weoalthariliede benutzt zu sein, vgl. Neckel a. a. 0.
S. 217, 218.

2 Den oldn. og oldisl. Lit. Historie, 2. Aufl. Bd. II, S. 142,
160. Wenn Finnur Jönsson die altertämliche Haltung des Hunnen-
schlachtliedes durch Nachahmung andrer Eddalieder erklären will, so
ist das abzulehnen: wo fände sich in der ganzen altnordischen Dich-
tung etwas, was der Aufzählung der Lebensgäter der Völkerwande-
rungszeit, wie sie uns das Gespräch zwischen Angantyr und Hlöd
bietet, hätte als Vorbild dienen können? Die sädgermanischen Be-
standteile im Wortschatz des Hunnenschlachtliedes, auf die Hoeusler
und Ranisch HEdd. min. Einl. S. XIV hingewiesen haben, sind von
Finnur Jönsson nicht beräcksichtigt worden.

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida. 131

auffallender Zug. Leichter erklärlich wird diese Neuerung, wenn
wir annehmen, dass Thorbjörn, der von den Völkerwanderungs-
reichen keine anschauliche Vorstellung hatte, dem aber die Ver-
hältnisse nordischer HKleinkönige vor Augen gestanden haben
mögen, die Ausfahrt zu zweien aus dem Hamdirliede äbernom-
men hat, wo sie, wie Jordanes zeigt und wie auch die spärlichen
älteren deutschen Zeugnisse vermuten lassen, zum alten Sagen-
bestande gehörte!.

Entlehnt aus dem Hamdirliede sind vielleicht auch die
Zeilen 1—98 der Str. 14 des Atliliedes:

Land såo peir Atla og lidskjålfar djäpar —

Bikka greppar standa å borg enni håvo —
sal of sudrpjödom, sleginn sessmeidom,
bundnom rondom, bleikom skjoldom.

Wie wir das Hamdirlied haben, enthält es diese Zeilen zwar
nicht; doch scheint sie Saxo grammaticus von seinen isländischen
Gewäbrsmännern im Zusammenhange des Hamdirliedes gehört
zu haben?. Fär die Entlehnung spricht der Name Bikki, der
der Burgundensage fremd, in der Ermanarichsage aber hei-
misch ist. Die angefährten acht Kurzzeilen sind im Atliliede
mit den nächsten acht eng verbunden. Im Gegensatz zu ihnen
zeigen diese ausgesprochenen Hakenstil; sie scheinen ausserdem
vorauszusetzen, dass Gunnar mit Gefolge auszieht (at varäa beim
Gunnari, ef peir hér vitia kvaemi med geiri gjallanda): sie stam-
men daher wahrscheinlich aus der Quelle Thorbjörns, und sind
von diesem mit den acht Zeilen des Hamdirliedes zu einem
neuem sechzehnzeiligen Gesätz verbunden worden.

Das Hamdirlied ist also wahrscheinlich von Thorbjörn bei
seiner Umdichtung des Atliliedes benutzt worden. BSicher kannte
man es damals in besserer und vollständigerer Gestalt als die
ung bewahrte, da die Verwitterung des Liedes in den folgenden

1 Vgl. Jiriczek, Deutsche Heldensagen, Strassburg 1898, 5. 68 ff.

2 Sophus Bugge, Oplysninger om Nordens Oldtid hos Jordanes,
Ark. Bd. I, S. 13, 14: s. auch P. Herrmann, Die Heldensagen des
Saxo grammaticus, 1922, Bd. II, S. 577 und die dort Genannten.

132 Genzmer: Der Dichter der Atlakvida.

350 Jahren bis zur Aufzeichnung stark fortgeschritten sein muss.
Deshalb ist es möglich, dass die in Str. 17 der Akv. erwähnten
Rosmofjoll Rinar, wie Bugge a. a. O. meint, urspränglich Roso-
monengebirge bedeutet haben und ebenfalls aus dem Hamdirliede
enlehnt sind; dass Thorbjörn in geographischer Beziehuug nicht
wählerisch vorging, zeigen die stadir Danpar!.

Könnten wir feststellen, dass auch Bragi der Alte in seiner
Ragnarsdrapa aus dem Hamdirliede entlehnt hat, so muässte
dieses Lied mindestens in das erste Viertel des neunten Jahr-
hunderts hinaufgeräckt werden. Hier betreten wir aber schwan-
kenden Boden.

Einigkeit herrscht zwar im allgemeinen daräber, dass Hamd.
23, I Styrr vard i ranni mit Rdr. 3,5 Rösta vard i ranni und
dass Hamå. 23”? stukko olskalir, i blédi bragnar lågo mit Rdr.
45.6 fell i blödi blandinn brunn olskala zusammenhängen ?; dar-
äber aber, wer der Geber und wer der Nehmer ist, sind die
Meinungen geteilt, und der Wortlaut lässt fär diese Stellen keine
sichere Entscheidung zu. Der Ausdruck der Rdr. hendr sem
foetr of kendusk geht aber anscheinend auf die Zeile Hendr
sér på pina, foetr sér bå bina des Hamdirliedes zuräck; hier
scheint also Bragi entlehnt zu haben.

Die ziemlich allgemeine Annahme, dass Bragi die Vorgänge
anders darstelle als das Hamdirlied, scheint mir nicht notwendig.
Wenn es in Ragnarliede heisst, Jörmunrek musste aus einem
äbeln Traum erwachen, so kann das bildlich gemeint sein: er
»träumte> davon, er werde die beiden Bräder kurzer Hand auf-
knäpfen lassen; aber es kam anders. Die Deutung golfholkvis
sår als Bett ist unsicher: verbindet man holkvis sår golfs, so

1 Die Bedeutung "Rotgebirge" passt andrerseits nicht schlecht:
am Oberrhein kommt viel roter Sandstein vor und ebenso an der
Mosel bei Trier. Auch das im rheinischen Schiefergebirge auftretende
devonische Schiefergestein zeigt bei Verwitterung häufig eine braun-
rote Färbung.

? A. M. W. Ranisch; Zur Kritik und Metrik der Hampismål,
Berlin 1888, 8. 17.

Genzmer: Der Dichter der Atlakvida. 133

könnte holkvis sår (Zuber des Rosses) den Sattel bedeuten und
Sattel der Diele den Hochsitz. Die Strophen 4 und 5 des Ragnar-
liedes wärden dann sagen, dass die Bräder gegen den Hochsitz
des Königs vordrangen, ihm Fisse und Hände abschlugen, so
dass er kopfäöber hinunter auf den Boden stärzte, wo sich sein
Blut mit dem aus den umgestärzten Trinkschalen geflossenen
Bier mischte. Wie dieses letzte geschehen sollte, wenn der Kö-
nig, entsprechend der äblichen Auffassung, in seinem Bett äber-
fallen und verstämmelt wurde, ist schwer vorzustellen. Die hier
vorgetragene Auffassung ergibt dagegen einen Klaren und an-
schaulichen Vorgang!.

Dass Bragi sich im Gegensatz zum Hamdirliede Hamdir
und Sörli schwarzhaarig vorgestellt habe, geht aus dem Ragnar-
liede nicht hervor: das Wort hrafnblåar in Str. 3 wird sich eher
auf die Rästungen als auf die Haare der Bräder beziehen; blår
in Verbindung mit Waffen ist häufig (vgl. Rdr. Str. 65), und die
Bräder waren auf dem Schilde offenbar in Helm und Bränne
und wahrscheinlich farbig (Str. 4: »pats fått») dargestellt. MHier-
nach ist wahrscheinlicher, dass Bragi entlehnt hat. Föär das
Hamdirlied gewinnen wir so vermutungsweise die genauere Al-
tersbestimmung: älter als 830. Bestärkt wird diese Annahme
durch den Erhaltungszustand des Liedes: es ist zweifellos stärker
zersungen als die Akv., hat also in der zweiten Hälfte des neun-
ten Jahrhunderts oder später keinen Bearbeiter gefunden, der
ihm nach Art Thorbjörns eine neue geschlossene Form gegeben
hätte. Umgedichtet ist aber auch das Hamdirlied einmal im
Norden: das war, als die Verbindung mit der Burgundensage
hergestellt wurde. Wann es gewesen ist, wissen wir nicht; es
muss aber eine nicht gar zu kurze Zeit vor der Ragnarsdrapa
gewesen sein, da Bragi diese Verbindung in den Umschreibungen
Gjåka niädjar und Jonakrs synir ganz selbstverständlich als all-
gemein bekannt voraussetzt. Wir können daher etwa das Jahr

1 Text und Deutung der Str. 4 sind nicht ganz sicher (vgl.

Ranisch a. a. O. S. 17); hier ist der von Finnur Jönsson herge-
stellte Text zu Grunde gelegt.

134 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

a
800 als spätesten Zeitpunkt der Entstehung der Hamdismål
annehmen.

Diese Erörterungen sind davon ausgegangen, dass die
Ragnarsdrapa echt ist. Mir scheint das schon der Stil dieses
Gedichts zu beweisen; eine Behandlung dieser Frage wärde aber
hier zu weit fähren.

Wir können also mit einer gewissen Wahrscheinlichkeit das
Alter der hier besprochenen Lieder folgendermassen festsetzen:
Atlakvida neuntes Jahrhundert (872); Hamäismål achtes Jahrhun-
dert; Hunnenschlacht (die erhaltenen alten Bruchstäcke) sechstes
oder, wenn man dieses Lied nicht auf die Schlacht auf den Kata-
launischen Feldern sondern, was mir richtiger scheint, auf ältere
Kämpfe zwischen Goten und Hunnen am schwarzen Meer und
bei den Karpathen bezieht, viertes bis fäönftes Jahrhundert.

Marburg (Lahn). Felix G
elix Genzmer.

Reformatorerna och översättningen
| av Nya testamentet 1526.

IT.

(Forts.).

Thet Nyia Testamentit 1526.
1. Sättare och sättarvariationer.

Nya Testamentet (= NT) trycktes omedelbart efter Een
nyttwgh Wnderwijsning och var färdigtryckt redan den 15 augusti.
Samma sättare, som använts för Wnderw., hava använts även
för NT, och de hava fördelat arbetet sinsemellan på så sätt, att
de i början satt varannan bok var. NT delas som bekant i två
delar, vardera med egen paginering. Den första omfattar evan-
gelierna och Apostlagärningarna, den senare övriga böcker från
och med Romarbrevet. Förspråken stå utanför pagineringen med
romerska siffror. Samme sättare, som satt senare hälften av
Tideboken och första hälften av Wnderw. (Wnderw. I), återfinnes
här i förra bälften i Marcus (= Mc.) och Johannes (= Joh.), i

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIIL

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 135

senare hälften i första Corinterbrevet (= 1 Cor.). Den sättare,
som använts för förra hälften av Tideboken och senare hälften
av Wnderw. (= Wnderw. IT), spåras däremot i förra hälften i
Matteus (— Mt.), Lucas (= Luc.) och Apostlagärningarna (= Ag.).
I senare hälften har han ånyo börjat med Romarbrevet (= Rombr.)
och fortsatt med andra Corinterbrevet (= 2 Cor.). Från och
med Galaterbrevet äro sättarvariationerna ej så påtagliga, varför
språket här gör ett mera enhetligt intryck. Allmänna förspråket
överensstämmer närmast med detta senare parti.

Vid redogörelsen för språkbruket i NT har jag i stor ut-
sträckning bämtat mina belägg och sifferuppgifter från N. Lind-
qvists Studier i reformationstidens svenska. På åtskilliga punk-
ter har jag dock kompletterat dem med egna excerpter.

Olikheten mellan de olika böckerna torde framgå av föl-
jande översikter, varvid naturligtvis full sifferöverensstämmelse ej
kan väntas.

kt ct cht
Övervägande kt ha Mc. .......sessserssresrenorrrn 29 12 6
JON sssessntrrrenn RN 25 7 4
108 STENEN SNES 27 26 6
Övervägande cf ha Mt. solosmnsssssssererorrrrrrra 401 53 7
TU Ör ssstens sn 30 66 10
ÅD> äroge skörd se ke 18? 98 23
ROMDE: bulsssdeniastssenends 6? 30 26
748 075) PASSERAR RE BYTA 4 vanl. — 23
I övriga partier användes ct.
-ogh : -ugh.

Endast i Mc. är -ogh avgjort övervägande med 27 -ogh mot
endast 8 -ugh. I den med Mc. i andra hänseenden besläktade
Joh. är ändelsen i regel -igh liksom hos O. Petri, och exemplen
med -ogh (8 gr), -ugh (13 gr) så fåtaliga, att de ej ge något be-
stämt utslag. Det förefaller sålunda, som om på denna punkt
manuskriptet följts tämligen noga i Joh. Den tredje med dessa

1 Därav mektogh etc. 7 gr och typen wäkte 6 gr.
2 Därav typen vpwäkt 12 gr.
3 opwäkte etc.

136 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

besläktade boken, 1 Cor., uppvisar 34 -ugh mot endast 11 -ogh,
vilket kan stå i samband med att -ugh överhuvud är vanligare
än -ogh i hela senare hälften. I övriga böcker är proportionen
följande: |

ogh ugh

MU inses ass EN 43 50
JöUÖ: > Hösgssbettönssunsiss don deres 19 49
727 RANN UNS RER PEER VAAN TIDER 22 41
RÖDE: såser st Nasaret 32 130
2 COR: rakoebetenesrets Nn 14 38

Formerna schola, schal, schulle, för — schul äro i NT nästan
utrensade. Endast i de med Wnderw. II besläktade Ag. (33 gr),
Rombr. (3 gr) och 2 Cor. (25 gr) förekomma de mera talrikt.

Stavningen kl är i NT representerad nästan endast i de
med Wnderw. I besläktade Marcus med exemplen klår, klar-
ligha, beklagha (2 gr), kleen, klädhe (15 gr) och Johannes med
exemplen klädhe (3 gr), klädhnat, åklaghare, förklara (5 gr) och
beklaga. Om övriga former se sid. 140.

I Mc., Joh. och 1 Cor. sakna orden fulkomna, komne osv.
med ett undantag, kompne Joh. 10:8, inskott av » mellan »m och
nn, under det att inskott är regel i Mt. (15 gr), Luc. (4 gr) och
Ag. (6 gr), undantagen äro endast: i Mt. fulkomnat 26: 54, 27:9,
i Luc. fulkomnat 22:16 och i Ag. komne 17: 6, vpkomne 13: 31. Om
övriga former se sid. 170.

Formerna folgde, folgt med o förekomma huvudsakligen i
Mc., Joh. och 1 Cor. så fördelade, att Mc. har o 9 gr — ö 3 gr,
Joh. o 3 gr — ö 3 gr och 1 Cor. o 2 gr — ö 1 g. Övriga o-
former äro i Mt. 2 gr gentemot 17 ö, Luc. 1 g gentemot 8 ö samt
i Gal. 1:13 och U. 14:9. Det är nog ej heller tillfälligt, att
torst, torsta, torstogher äro enrådande i Mt. (5 gr) och i 2 Cor.
(1 g), medan 'törsta, törstoghe äro genomgående i Joh. (6 gr) och
1 Cor. (1 g).

Liksom bedhta i Wnderw. är vanligast i senare hälften, är
tredhte i NT inskränkt till Mt., Luc. och Ag.

ee ITE a SY le lg rk a SVA RI NT -

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 137

Ordet fridh böjes fridh : fredhen (se sid. 153). Endast i Mt.,
Luc. och Ag. träffas även enstaviga former med e.

Något liknande gäller skip :skepet (se sid. 155). Under det
att Mc. och Joh. ha övervägande skip, ha Mt. och framför allt
Ag. övervägande skep.

Å andra sidan uppvisa Mc. och Joh. ibland former som
bleffuo Joh. 2: 12, refuo Mc. 2:4, wredho Joh. 19:2, under det
att övriga böcker i förra delen endast ha blifuo, driffuo, grijpo,
riffuo Osv.

öffuer är främmande för båda reformatorerna. Enligt N.
Lindqvist s. 75 förekommer denna form emellanåt vid sidan av
offuer. I själva verket är öffuer nästan enrådande i Mc. och Joh.
(endast 6 offuer) och 1 Cor. samt är vanligt även i Luc. I Ag.
går gränsen mellan öffuer och offuer sid. 185 på så sätt, att på
gid. 162—182 öffuer träffas 29 gr — offuer 8 gr, sid. 185—206
däremot förekommer öffuer endast 8 gr — offuer 17 gr. Även
senare förekommer öfuer, t. ex. i Rombr. omkr. 18 gr mot omkr.
12 offuer. Från och med 2 Cor. normaliceras offuer. I Mt. är
ofuer dominerande (60 o — 13 ö). Man erinrar sig här osökt
fördelningen av offuer — öffuer i Wnderw.

openbar är liksom i Wnderw. I enrådande i Mc. och i Joh.
i avgjord majoritet (15 openbar mot 3 oppenbar och 1 vppenbar).
I 1 Cor. träffas det 2 gr gentemot 2 former med pp. För övrigt
förekommer openbar endast ett par gånger i Ag. gentemot 8 op-
penbar, vilken senare form är enrådande i Mt. och Luc. liksom
i hela senare hälften utom 1 Cor.

gefua är främmande för såväl O. Petri som L. Andree,
varför det helt säkert härstammar från sättaren. Det är över-
vägande i alla böcker utom, betecknande nog, de med Wnderw.
I besläktade Me., Joh. och 1 Cor., i vilka manuskriptets gifua
är så gott som enrådande.

På samma sätt äro Mc., Joh. och 1 Cor. mest konsekventa
i bibehållande av manuskriptets widh, under det att Mt., Luc.
och Ag. gärna ha wedh.

138 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

nidher, nidhan förekomma nästan endast i Mc. (3 gr) och
Joh. (5 gr), sidhan är likaledes i huvudsak inskränkt till Mc.
(8 gr), Joh. (3 gr) och 1 Cor. (en gång), varjämte ett par strö-
former förekomma i Luc. (3 gr). |

Symptomatiskt är nog ock, att sc för sk i framljud i förra
hälften endast förekommer i Mt., Luc. och Ag., under det att i
Mc. och Joh. sk är enrådande (se sid. 167).

Skrivningarna dywr, lyws etc. med y för i förekomma nästan
endast i de med Wnderw. II besläktade Mt. (3 gr), Luc. (8 gr),
Ag. (16 gr) och Rombr. (3 gr). För övrigt endast någon sällsynt
gång, såsom i Mc. syön 8:13, U. lyom 3: 16.

Normalformen helbrögda har i Moe. (ö gr), Joh. (8 gr) och Ag.
(2 gr) fått lämna rum för helbregda.

Pret. plur. av ara har i Mc., Joh. och 1 Cor. oftast for-
men wåro, wåre, i övriga böcker tvärtom nästan uteslutande
woro: Mc. 24 wåro — 18 woro, Joh. 36 wåro — 2 woro, 1 Cor.
17 wåro — 2 woro. För Mt. äro siffrorna 2 wåro — 10 woro,
för Luc. 4 wåro — 18 woro, för Ag. 3 wåro — T1 woro och för
Rombr. 1 wåro — 14 woro.

Även i frekvensen av wart och wort spåras olikheten. Mt.
har sålunda endast 2 wart mot 8 wort, Mc. tvärtom 11 wart —
9 wort, Luc. åter 11 wart — 17 wort, Joh. 8 wart — 3 wort, Ag.
14 wart — 51 wort. Därefter blir wort i stort sett den vanliga
formen utom i 1 Cor., där dock endast 2 former av vartdera
slaget förekomma.

hadhe, ladhe, sadhe äro normalformer. Dock träffas undan-
tag, som emellertid äro koncentrerade till Mc. och Job. I st. £.
hadhe förekommer sålunda i Mc. haffd(h)e, hafde tillsammans 19 gr,
medan för övrigt en dylik form träffas endast en gång i
Luc. 22:53.

lagde är genomgående i Mc. (utom 8: 23, 25) och Joh.; för
övrigt förekommer det endast i U. 1: 17.

sagde förekommer i Mc. 29 gr, i Joh. 2 gr, men för övrigt
endast i 1 'Thess. 4: 7 och Allm. fspr. 2 b.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 139

Olikheten mellan de olika böckerna består även här väsent-
ligen däri, att den ene sättaren sannolikt mera respekterat manu-
skriptets språkform än den andre, och då de avvikit därifrån,
har det ej alltid skett på samma punkter. Då skillnaden mel-
lan dem i NT ej är fullt så skarpt utpräglad som i Wuderw.,
beror det helt säkert därpå, att NT korrekturlästs strängare än
Wnderw., varigenom exempelvis en sådan stavning som sch för
sk nästan helt utrensats även från de partier, som satts av
Wnderw. II-sättaren, så att denne förmodligen själv till slut över-
givit den. Det parti från Galaterbrevet framåt, som ej längre
uppvisar några sättarvariationer, är identiskt med vad N. Lind-
qvist kallat »normalspråksområdet»>.

Efter att sålunda ha konstaterat, att samma sättarvariationer
förekomma” i NT som i Wnderw. och Tidb., anser jag mig ha
erhållit en säker utgångspunkt för bedömandet även av en del
andra ortografiska och formella egenheter, som NT har gemen-
samt med dessa båda urkunder.

2. Rester av främmande ortogafi.

Liksom sättarvariationerna försvinna från och med Galater-
brevet, försvinna ungefär samtidigt också åtskilliga rester av
främmande stavning, som i stor utsträckning funnos kvar i Tide-
boken och delvis även i Een nyttwgh Wnderwijsning. Följande
företeelser kunna nämnas.

ch för & 1. g i ord som kärlech 1 Cor. 4:21, kloche därs.
4: 10, kloocheetz därs. 12:8, foleh Mc. 14:43, caleh 1 Cor. 11: 26,
swacht 1 Cor. 1:28, swacheet 1 Cor. 1:25, aldrich 1 Cor. 2: 8, som
det i partiet före Galaterbrevet träffas enstaka exempel på, för-
svinna nästan belt i normalspråksområdet.

sch för sk i orden sckola, schal, schul ete. har behandlats
ovan sid. 136. För övrigt förekommer sch endast i ordet schadha
i Mt., Mc., Luc., 1 Cor., 2 Cor., Fil., 1 Tim., 1 Petri och U. samt
i scehöta Rombr. och i selschap, skeperedschapen, schodha, schäl,
wijschipilse i Ag. Endast ett fåtal exempel härstamma från nor-
malspråksområdet.

140 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

Något vanligare är sch i ord som grekisch, galileesch, pascha,
påscha, spetalesche, hebreisch, elsckadhe, iordisch, himmelsch. Exemp-
len äro emellertid även här koncentrerade till partiet före Gala-
terbrevet.

Skrivningar med kl för ec! finnas huvudsakligen i Marcus
och Johannes (se sid. 136). Övriga exempel äro klädhe Mt. 26: 65,
klappar Mt. 7: 7, klappa Luc. 12:36, klippo Rombr. 9:33 och
kloole)k 1 Cor. (4 gr). Intet exempel är hämtat från »normal-
språkspartiet>.

Stavningen kt försvinner helt och lämnar rum för ct (se
sid. 135).

dh för d efter I och » är det gott om exempel på huvud-
sakligen i evangelierna men även i andra böcker före Galater-
brevet. Därefter användes nästan endast d. i

th för t i svagtonig ställning i ord som ärtth 'är det', sätith,
burith, fååreth är mycket vanligt, framför allt i Marcus och Jo-
hannes men även i Lucas (21 ex.); i övriga böcker är det mer
sällsynt, t. ex. i Mt. med endast 4 ex., och i normalspråksom-
rådet torde det i stort sett vara bortrensat.

Även i starktonig stavelse i ord som nath, sither, bäther,
weeth, loth, föther, låther uppträder th huvudsakligen i Marcus,
men ej så ofta som i svagtonig stavelse. Även denna -:stavning
försvinner.

På försvagningen t> dh i ord som arbetedh, afladh, haff-
wedh, witnadh, sworidh osv. finnas exempel endast i Marcus (11
gr), Lucas (ö gr), Johannes (6 gr) och 1 Cor. (2 gr).

Om y för i se sid. 138.

2 kvarstår ofta, huvudsakligen i evangelierna och Ag., i
följande ord: Matteus: sökien 10: 14 not, helghia 12: 32, helgie 28: 1
not, styckiom 14:20, 15:37, tlorgiet 11:16; Marcus: styckier 1: 4,
styckiom 8:20; Lucas: torgiet 1: 32, torgien 20: 46, herbergie 10: 34,
sköktor 15: 30, sökia 1. g., styckiom 9: 17, fölgyer 21: 8, 22: 10, dyn-
gyona 14:35, sökyandes 13: 6; Johannes: styckiom 6: 12, sökia etc.
6: 24, 7:34 m. f., fiskia 21:3, fisktadhen 21:10 (jfr dock fiskiare
i O. Petris Tänkebok). I Ag. träffas helg(hjia, helgia 8 gr, her-

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 141

berghie 28: 7. Formerna äro kända från Tidb. och Wnderw. och
torde i NT ha samma ursprung som där. Stavningen fölgyer,
dyngyona, sökyandes saknas i Wnderw. men finns i Tidb.

Även några enstaka skrivningar med sc i orden påsca, lati-
nisca i Lucas, påsca (2 gr) i 1 Cor., älscat i Eph. 2: 4 och gansca
i U. kunna vara reminiscenser från Tidb., där dylika former äro
allmänna.

Relikter från Tidb. äro ock likamme Moe. 14:8, likamligh
Joh. 11:13, likamligha Col. 2:9 samt ecke för icke, som förekom-
mer huvudsakligen i Mt. (o. 20 gr) samt några enstaka gånger i
Mc., Luc. och Col. Ej heller lekawel, lekwel, leckwell förekomma
i de senare böckerna.

Även över dessa former har sålunda censuren gått fram
strängare än i Wnderw., vilket lett till att de i normalspråksom-
rådet nästan helt utrotats. Men ej nog härmed, även åtskilliga
former, som sannolikt äro O. Petris, försvinna ganska snart.
Dessa behandlas i kap. 4.

Här må även nämnas, att det i teckningen av gammal lång
vokal råder en liknande utveckling med tydlig tendens till en-
kelskrivning av vokalen mot urkundens slut. Detta gäller enligt
Lindqvist vokalerna

o, å, ä, ö framför dh: bloodh > blodh, råådh > rådh, säädh ”>
sädh, döödh > dödh,

u, å, ö(?) framför gh i ord som trwgh > trugh, låågh > lågh,

ö framför n: löön ”> lön.

Å andra sidan förekommer en motsatt tendens till dubbel-
skrivning av vokal framför ! av vokalerna å, ä (< &: kål > kåål,
jhääl. I alla dessa hänseenden anknyter NT till förhållandena i
Wnderw.

3. Svenska dialektformer eller — danismer?

I de föregående kapitlen har jag sökt visa, att samma sät-
tare sannolikt använts för Nya testamentet som för Een nyttwgh
Wnderwijsning och Tideboken. Om dessa sättare verkligen varit
danskar, såsom ovan hävdats, har man rätt att vänta, att även

142 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

i NT trots korrektorn skola ha insmugit sig former, som voro
främmande för svenskan eller reformatorerna. Flera sådana for-
mer ha behandlats av Lindqvist, som dock bedömer dem annor-
lunda än jag, i det han betraktar flertalet av dem antingen som
västmanländska eller närkiska dialektformer. Endast ett fåtal
tillskrivas en lågtysk sättare. De enskilda formerna diskuteras
bäst var för sig.

Utom normoalformerna ande, band, grand, hand, land, sand,
strand — stånda, förstånd träffas på spridda ställen, huvudsak-
ligen i Lucas, Ag. och 1 Cor., några enstaka exempel med å av
orden åndar, åndom åndeligha, allahånda (2 Cor.), båndom, strån-
denne (Ag. 27:40), vilka alla förekomma i partiet Mt. — 2 Cor.
utom båndom Filem. 1:10, 13 och åndar 1 Petri 4: 16. Lindqvist
betraktar dem som dialektala i förhållande till de segrande a-
formerna och menar (s. 196), att de kunna härleda sig från O.
Petri. De torde emellertid alla utom möjligen bånd vara främ-
mande för O. Petri, och formen strånd synes ej ens ha påträffats
i svenska dialekter. Den är främmande även för danskt riks-
språk men är känd från Själland (Lis Jac. s. 172). De övriga
äro normalformer i danskan under reformationstiden, varför de
liksom motsvarande former i Wnderw. helt säkert hava inkom-
mit genom sättaren.

Å andra sidan kvarstår liksom i danskan men mot bruket
i NT a någon gång huvudsakligen i början (Mt., Mc. och Joh.)
1 orden forstand, förstande, forstandigheeten, vpstanden, vpstandilse,
vilka torde vara främmande för reformatorerna men äro normal-
former i tidens danska och därför fullt förklarliga som sättar-
former.

Framför »ng står å eller o. Alla undantagen utgöras av så-
dana ord, som i tidens danska i regel ha a, nämligen gangom
Joh. 11:7, vihgang Mt. 15: 17, mang, -e, -a, mangahanda, lang, -t
Mc. 15:40, Joh. 5: 35, langmodugh, -e 1 Thess. 5: 14, 2 Petri 3: 9,
langmodugkeet Gal. 5:22, Col. 1:11, 1 Tim. 1:16, 2 Petri 3: 15.
Av dessa förekomma gang, lang, mang i urkundens början och
betraktas därför av Lindqvist som dialektformer, utan att dock

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 143

någon bestämd dialekt anges som källa. langmodugh förekommer
huvudsakligen i senare hälften, varför det enligt honom influe-
rats av lågtyskans lang-, lankmodich. Helt säkert hava de dock
alla liksom förgangne, mothgang, loffsang, angst i Wnderw. sin
gemensamma källa i danskan och hava inkommit i Wnderw. och
NT genom sättaren. Då langmodugh bibehållits i senare delen,
kan det bero på att det även var korrektorns form. Någon svensk
dialekt med kvarstående a framför ng kan väl knappast komma
i fråga som källa till dessa former i NT.

Framför ll, ld står å, o i orden hålla, fåll, kåll, wåld, ålder.
Även sammansättningar på -fall, -faldig i ord som hundradefall,
enfaldig etc. ha i regel fått å-vokal, t. ex. (e)enfåldug, -fållug etc.
Mt. 2 gr, Ag. 1 g, Rombr. 4 gr, 2 Cor. 2 gr, Col., Jac. (enfålle-
ligha), Allm. fspr. (3 gr). Dock träffas även (ejenfallugt, -ugha
ete. Luc., 2 Cor. (4 gr), Eph., enfalleligha Allm. fspr., margfalle-
ligha, -it genomgående (se Lindqvist s. 43). Liksom i Wnderw.
torde å-formerna sannolikt ha tillhört sättaren och böra i så fall
sammanföras med de danska formerna. Lindqvist (s. 43) synes
tvärtom mena, att »den i NT svagt markerade senare nysvenska
utvecklingen -fald, -faldig»> får »tillskrivas inflytande från medel-
lågtyskan. Den uteblivna assimilationen antyder också främ-
mande ursprung». O. Petri har med säkerhet haft a i hithörande
ord, men i hans tryckta skrifter har detta i stor utsträckning er-
satts med å, o, som sålunda varit tryckeriets form. Hos L. Andrege
är ordet ej belagt.

Formerna hundradefål Luc. 8: 8, tolfål U. 22: 2, hundrad(h)e-
fålt Mt. (3 gr), Mc. 10: 30, sextiyofålt Mt. 13: 23, trätiyofålt Mt. 13: 23
synas bäst förklaras utifrån främmande förutsättningar med labiali-
sering av a mellan f och !. I danskan äro dessa former vanliga,
och helt säkert böra NT:s mera enstaka former genom sättaren
föras tillbaka till danskan, i synnerhet som de uppträda endast i
urkundens början. 0&ÖO. Petri har i dessa ord a.

Likartad härmed är labialiseringen i befålningesmennena
1 Petri 2: 14, som ovedersägligen är av främmande ursprung.

144 Palmér: Reformatorerna och NT 15326.

Motsättningen kåll U. 3: 15 (2 gr), 16 — kalt Mt. 10: 42 är
helt i överensstämmelse med danskt språkbruk. Lindqvist hänför
kåll till de västmanländska dialektdragen i NT och anser det så-
lunda förskriva sig från L. Andree men anmärker själv, att det
icke har påträffats i Västmanland utan först uppe i Dalarna.
O. Petris form är sannolikt kald eller kall.

Labialisering wa> wo föreligger i de enstaka fråwårelsen
2 Cor. 10:11, grundwålen Ag. 16:26, wår 'var' Ag. 16: 1, wordher
Luc. 17:25, Jac. fspr., Rombr. 3:28, vilka alla i rikt mått åter-
finnas i tidens danska men äro främmande för svenskt språk-
bruk. -: Särskilt må nämnas pret. wår som, skrivet 2wor, är nor-
malform i tidens själländska urkunder. Från reformationstidens
danska skribenter må dessutom anföras former som grunduol,
aluor, swaarede, det waarede m. fl., som äro belysande för de en-
staka ströformerna i NT. Om wort se nedan.

Andra labialiseringar, som kunna återföras till tidens danska,
äro fåra 'fara” (jfr da. faare, rimmande på daare; Lis Jac.
s. 113) och sannolikt lekoma Rombr. 12:1, som kan jämföras
med det i tidens danska vanliga legome. Lindqvist (med hän-
visning till Beckman Studier i outgivna handskrifter s. 124)
sätter det i samband med likoma i äldre västmannalagen. Att
formen emellertid tillhört tryckeriet framgår väl därav, att den
ånyo uppdyker i Sacramenten.

Även klår 'klar Mc. 9:38 föres av Lindqvist till Västman-
land, där det dock är belagt endast från Bergslagsmålet. Även
det bör emellertid insättas i detta sammanhang, då det återkom-
mer i Sacramenten och Postillan 1528 och sålunda sannolikt
härstammar från tryckeriet samt i ä. da. sannolikt kunnat uttalas
med &-ljud, då det förekommer som rim till staar, wor (Lis Jac.
8. 113).

oppenbårar, oppenbåradhe 2 Cor. 2: 14, 5: 10, oppenbårilse
2 Cor. 12:7 äro sannolikt främmande för reformatorerna. Då de
återkomma i Sacramenten, härstamma de sannolikt från trycke-
riet, och i så fall är det frestande att även i dessa söka ur-
sprunget till d-skrivningen på danskt område, där en labialise-

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 145

ring -bar > -bår är fullt förklarlig, även om den på grund av
ortografiska förhållanden ej kan skriftspråkligt styrkas. Bör
möjligen openbaar i Tidb. 54 utläsas openbår?

Formerna gordana Luc. 7:25, hordnackadhe Ag. 1:51, word
Luc. 2: 8, , wordadhe Joh. 12:5, wordnat Col. 9:24 ha motsvarig- :
het i Tideboken och kunna även de föras tillbaka till danskan,
där denna skrivning är mycket vanlig (se Lis Jac. s. 190). Lind-
qvist (s. 37 f£.) anser, att skrivningarna word, wordnat kunna ange
en öppnare och kortare vokal än gård. Sedda från den syn-
punkt, jag här lagt på dessa former, äro de i NT av rent orto-
grafisk natur.

lata växlar i första hälften med låta, läta, vilka former
dock i flertalet böcker äro i bestämd minoritet. Från och med
Gal. är lata så gott som enrådande. Då L. Andre& efter 1526
i regel använder låta (endast en gång lata) och O. Petris former
äro läta, låta, torde lata härstamma från sättaren och kan därför
sammanställas med da. lathe. Även Lindqvist s. 137 antar på
denna punkt inverkan från sättaren. Pret. till lata heter i par-
tiet Mt. — 2 Cor. lot(h), loot(h), lot(k)o ete. 49 gr, lät(h), läto en-
dast 23 gr, lath 1 g, lååt, låte, låto 4 gr. I senare partiet där-
emot träffas lot endast i Eph. 1: 20, normalformen är där lät. Böj-
ningen lata — lot, som återfinnes i Tidb., är med säkerhet dansk,
då den saknas hos båda reformatorerna.

Det enstaka hanom Ebr. 12:5 erinrar om det danska han-
nom, hanum.

krefftugh 2 'Thess. 2:11, Filem. 1:5, crefftigheet Col. 1: 29
hava motsvarigheter i RR jfr kreffter i Christ. I:s NT
Rombr.

I långstaviga ord med bevarad kort vokal förekommer
ibland e för i: epestel Rombr. fspr. 1a, tett "ditt Mt. 20:21, sön-
derspletradhe Ag. 2:3. Här må ock nämnas wetna Joh. 18:37,
wetnesbyrd Ag. 26: 4, skelier Mt. 25: 32 samt brenna 7 gr för brinna,
vilka alla i danskan äro vanliga men synas vara främmande för
reformatorerna. I Tidb. däremot träffas brenna för brinna. Hos
O. Petri finnas visserligen epestel, jnyefft, besper, brenna men en-

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOG1I XLII, NY FÖLJD XXXVIII. 10

146 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

dast sporadiskt i hans tryckta skrifter, varför de sannolikt där
ha samma ursprung som i NT. Det är därför mest tilltalande
att anse dem som enstaka sättarformer, som undgått granskarens
penna. I så fall böra de hänföras till dansk språkmiljö, där de
hava talrika motsvarigheter (se Lis Jac. s. 183 ff.). Om över-
gången i> e i kortstaviga ord se nedan sid. 152.

Då ordet embite har i i Col. 1:25, 2 Cor. 3: 8, Eph. 3: 1, är
det i enlighet med danskt språkbruk, men det användes ock av
L. Andrege; jfr exempelvis prestembitte i Christ. II:s NT. ——
hemmelrikit Mt. 8:11 bör bedömas som motsvarande former i
Tidb. och Wuderw.

För silffuer brukas vanligen sylffuer, sylff, någon gång i de
med varandra besläktade Mt. och Ag. sölffuer Mt. 10:9, sölff-
smedh Ag. 19:23. Både O. Petri och L. Andres använda silffuer,
varför sylff, sölff torde böra hänföras till sättaren. Båda formerna
äro vanliga i danskan. Lindqvist betraktar dem som tillhöriga
en lågtysk sättare.

Det enstaka kirkmessa Joh. 10:22 har sin motsvarighet i
Tidebokens kirke och torde som detta vara danskt.

Formerna störkias, störkte, störkt, störkiandes, störke, som
förekomma i Luc. 22: 43, Ag. 5 gr, Fp. 1: 14, 1 ”Thess. 3: 13,
1 Petri 5: 10, betraktas av Lindqvist (s. 198) som västmanländska.
De äro dock ej belagda hos L. Andre&e, och då de även äro
främmande för O. Petris egenhändiga manuskript, torde de helt

säkert liksom motsvarande former i Wnderw. och 100: återgå
till dansk språkmiljö, där de äro vanliga.

Formen dörffdes Luc. 20:40, Ag. 5:13 är troligen dausk,
då den icke är belagd vare sig hos O. Petri eller L. Andreg,
under det att den är vanlig i danskan. Det är kanske ej till-
fälligt, att dyrfdes Joh. 21:12 uppträder i ett parti, som satts
av den sättare, som bäst följer manuskriptet, under det att dörff-
des förekommer i ett parti, som satts av den andre. Lindqvist
hänför både dyrffdes och dörffdes till de västmanländska dialekt-
dragen i NT (s. 198).

förstyrdhe Ag. 9:21 är det danska forstyre (Lis Jac. 222), och

Palmér: Reformatorerna och NT 15926. 147

ohylt "ohöljt 1 Cor. 11:5 kan jämföras med fylge, fylle, byllie o.
dyl. i de danska reformationsskrifterna.

Formerna slaar synd(h)er Mc. 2:22, slå synder Joh. (4 gr),
synderdela Mt. 24:50, synderslaghne Mc. 5:4 ha anor från Tide-
boken och återfinnas i Postillan 1528, varför de helt säkert
stamma från tryckeriet och böra då sammanställas med da. syn-
denver, i synder, brynd och liknande former (se Lis Jac. s. 247).
De äro främmande för båda reformatorerna.

Formerna löffter Luc. 21: 28, löft Mc. 11: 23 av verbet löfta
"lyfta” kunna vara närkiska och i så fall härstamma från O. Petri.
Då de i danskan voro ytterligt vanliga, kunna de emellertid ock
härstamma från en dansk sättare. Även de genomgående nöch-
tern, nöctle)jre kunna betraktas på samma sätt.

För de enstaka betörfues, -om Eph. fspr., 1 Thess. 4:12,
Ebr. 4:16 och nödhtörfftugt, -igt, -ugheet Luc., Ag., Fp., Col., vart-
dera en gång, räknar Lindqvist med en dialektisk övergång o > ö
framför 7 men även med lågtyskt inflytande. Då de även upp-
träda i O. Petris tryckta skrifter, fastän han själv använder o-
former, äro ö-formerna helt säkert tryckeriets. För en dansk
sättare voro de också fullt naturliga, då de äro vanliga i tidens
danska. På grund av deras fåtalighet har man ej rätt att räkna
med att de från NT överförts till O. Petris skrifter.

borttörka, förtörka ete. (11 gr, därav 9 gr i Mc., Luc. och
Joh., för övrigt endast Jac. 1:11, U. 16: 12) uppfattas likaledes
av Lindqvist som västmanländska dialektformer. De kunna
emellertid ej skiljas från motsvarande former i Wnderw. utan
böra bedömas som dessa; se sid. 48.

förlösning(h) Luc. 2:38, 4: 19, 21:28, Ebr. 11:35 är vanligt
exempelvis i. det danska NT 1524, liksom söm 'som” Mt. 21:9,
Rombr. 3: 24, U. fspr. har sina direkta motsvarigheter där. Det
enstaka kömmer Mc. 13:36 bör helt säkert ses i samband med
kömpne i Postillan 1528 och torde alltså ha tillhört tryckeriet. I
så fall kan det jämföras med pret. kom i Christ. II:s NT 1 Cor. 15.

De enstaka törghit Luc. 11:43 och sörgesong Luc. 7: 32 anses
av Lindqvist som säkra dialektdrag från Västmanland. De äro

148 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

emellertid fullt naturliga även för en dansk sättare, då båda for-
merna voro vanliga i tidens danska. Dessutom förekomma de
endast i Luc., som överbuvud visar förkärlek för danismer.

Från lågtyskan har upptagits bönen Ag. 20:9, som av Lind-
qvist hänföres till västmanländskan (s. 198). |

Av ord med ö för o återstå till slut endast fölkit Mc. 11: 32,
13:8, Ag. 7: 17 samt tölfte Ag. 12 rubr., vilka av Lindqvist be-
traktas som västmanländska dialektformer med övergång o> ö
framför kakuminalt I. Det är dock tvivelaktigt, om detta är rik-
tigt. L. Andreges språk anses ju spegla dialekterna i östra Väst-
manland på gränsen till Uppland, men ö framför kakuminalt !
uppträder i Västmanland först längre åt väster och i Bergslags-
målet. I Romfartuna i Västeråstrakten heter det sålunda visser-
ligen sörg, törp, törv, törr wen folk, golv, stolpe, holme, korg.
Månne inte även dessa enstaka former böra betraktas som sättar-
former, som undgått korrektorns penna. Liksom flertalet danis-
mer träffas de endast i förra hälften. Jfr en skrivning som föol-
ken Lucas 11 i Christ. II:s NT.

Ett par påtagliga danismer äro sön 'son” Luc. 9:22, plur.
sönner Ag. 71:15. Även spönar Luc. 23:29, som är belagt i den
danska översättningen av H. Susos Gudelig visdoms bog, kan
vara danskt.

fördöl(d)t Luc. 8:17, 18:34, 19:42, fördöld Mt. 13:44, för-
dölde Mt. 13:44 äro vanliga i danskan.

giörde Mc. 5:40 kan lämpligen jämföras med danska for-
mer som gigrd, tord(ejrig(hje, t. ex. i Lucidarius, vilka av Lis
Jac. lokaliseras till Själland (Lis Jac. s. 122). Även i Tidb. före-
kommer giört 22.

fughlen, -ana Luc. 13:34, 12:24 ha anor från Tideboken
och danskan, där de äro normalformer. Även det huvudsakligen
i Lucas (14 gr) men för övrigt i spridda delar av NT uppträ-
dande skula (Mc., Joh. 4 gr, 1 Cor., Ebr.) kan ha danskt ur-
sprung liksom å andra sidan pret. skolle U. 12: 17. Även O. Petri
använder dock skwla under år 1524.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 149

- hoghswalar 2 Cor. 1:5, som finns även i Tidb., erinrar om
det i tidens danska mycket vanliga howswale.

hosbondans Mt. 12:26 är i tidens danska ytterligt anligt
Samma form finns emellertid även hos L. Andre&e. Det enstaka
konnogt Luc. 8:17 motsvaras i Tidb. av konukth 46.

Till danismerna torde helt säkert även böra räknas de en-
staka affbroten Mc. 13:2, förbodhen Mt. 5:33 not, vthgoten Ag.
10: 45, förnommit Mc. 5: 26, vilka äro främmande för reformato-
rerna men vanliga i tidens danska (se Lis Jac. 130).

Till de västmanländska dialektdragen föras av Lindqvist de
enstaka sputtadhe Mc. 7:33 och stuppa Tit. 1:11, 1 Petri 2:15,
vilket möjligen är riktigt, fastän de numera träffas först i nord-
östra Västmanland; jfr dock även sputte Joh. 9:6 i Christ. II:s
NT. — sputadhe, sputat U. 12:15, 16 som av Lindqvist föras hit,
ha långt u. — kunstugh Jac. 3:13 kan vara danskt.

snyppeligha 1 Cor. 12:23, enyplighit 1 Cor. 7: 36, snypligheet
1 Cor. 15:43 äro i danskan vanliga former liksom ynkar, yn-
kadhe, förynkadhe, vilka i Mt. 14:14, 15:32, Mc. 3:5 uppträda
som varianter till önkadhe.

De genomgående kuss, kwss, de enstaka drukkenskap Luc.
21: 34, druckenscap Gal. 5:21, druckenscep 1 Petri 4:3, fullest
Rombr. fspr. 5a äro de normala formerna i danskan. okuskheet
Rombr. fspr. 2b, 3 a finns redan i Wnderw.

Den hos reformatorerna ej belagda böjningen lykia — luct
är i danskan den normala, t. ex. i Cod. Esrom. tillucht s. 86, luct
s. 85, hos Christ. Pedersen lwethe dorre, lwete dorre, luct osv.

Formen almusa Luc. 11:41 förekommer även i O. Petris
tryckta skrifter, varför den helt säkert varit tryckeriets. Den
återgår till det rmnt. almuse och kan mycket väl ba tillhört en
dansk sättare.

Säkra danismer, gom återfinnas i Tideboken, äro drömma
Ag. 2: 17, drömmar Ag. 2: 17, försummadhe Ag. 18:25, hemmelig-
heel Luc. 8:10, rwmmet Ag. 6:14, T:-7, 33, ödherummen Mc. 1: 45,
slemmer Eph. 5:5. De saknas hos båda reformatorerna men

150 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

återfinnas i O. Petris tryckta skrifter, varför de helt säkert stamma
från tryckeriet.

Övannämnda former äro alla (utom lata) jämförelsevis spo-
radiska och av en tillfällig karaktär, varför de mycket väl kunna
härleda sig från en dansk sättare. Liksom beträffande de i de
föregående avdelningarna behandlade företeelserna kan man även
här göra den iakttagelsen, att flertalet av dem äro koncentrerade
till partiet Mt. — 2 Cor., under det att i det s. k. »normalspråks-
partiet> endast förekomma spridda former av dem. Detta kan
även här tolkas så, att kontrollen från och med Galaterbrevet
varit strängare än förut, så att endast enstaka, för svenskan främ-
mande former kommit med i det färdiga trycket. Om så är,
styrker detta min uppfattning, att dessa former snarare äro da-
nismer än svenska dialektformer, som tillhört redaktören eller
någon av medarbetarna. Man erhåller då också en enhetlig för-
klaring på dem, som väl överensstämmer med resultatet i den
föregående avdelningen om HEen nyttwgh Wnderwijsning. Om
fiertalet av dem varit västmanländska dialektformer, såsom Lind-
qvist menar, förstår man däremot ej, varför de huvudsakligen
förekomma i de delar, som enligt honom ej översatts utan en-
dast språkligt bearbetats av L. Andrege, såvida icke kanslerns
strävan efter en enhetlig språkbehandling i senare delen av NT
gått ut även över hans egna uttalsformer.

Om denna uppfattning av ovannämnda formers ursprung
är riktig, har man rätt att vänta, att de återfinnas även i övriga
skrifter, som utgått från Kungl. tryckeriet. I min avhandling
om De starktoniga vokalerna i 1500-talets svenska och i Arkiv
38 s. 339 ff. har jag sammanställt de viktigaste förändringar på
vokalismens område, som 0O: Petris språk undergått vid tryck-
ningen. Dessa former hava under åren 1526—1530 en mycket
enhetlig karaktär, och de överensstämma samtliga med särformerna
i NT:s normalspråk. De skrifter däremot, gom uuder senare
hälften av 1530-talet utgå från tryckeriet, ha en något annan
språklig karaktär, vilket torde bero på ändring i tryckeriets
personal.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 151

Lindqvist menar, att likheten mellan NT och O. Petris un-
der 1520-talet tryckta skrifter beror på att dessa rönt inflytande
från NT på så sätt, att sättarna vid tryckningen av NT vant sig
vid dettas språkform och ortografi och så överfört denna till
O. Petris skrifter. Detta har givetvis även i viss utsträckning
kunnat ske, dock må fasthållas, att hithörande former återfinnas
även i Tideboken och Wnderw., alltså i skrifter, som trycktes före
NT, och det är då endast, vad man väntar, när man finner lik-
nande former även i de skrifter, som trycktes efter NT. Att
dessa sättarformer där uppträda ganska nyckfullt är helt natur-
ligt. De urkunder, i vilka de äro talrikast, äro Een liten boock
om sacramenten och Postillan 1528, om vilken Lindqvist yttrar,
att den står i starkt beroende av NT. Det är givet, att Postil-
lans språkskick direkt kunnat påverkas av NT, då texterna äro
hämtade därifrån. Avtrycket är visserligen ej bokstavstroget, men
många av NT:s former kvarstå dock, och från texten kunna de
ha överförts även till utläggningen av densamma. Den väsent-
liga förklaringen till likheten torde dock vara den, som angives
av översättaren själv i förordet, då han skriver, att »thetta ar-
bete toogs före med hastugheet, och haffuer til euenturs icke så
granneligha warit öffuerseedt som thet hadhe behöfft, När then
andra postillan vthgår skal ther näst gudz hielp bätre vpseende
på wara». Då brådskan både vid sättningen och korrekturläs-
ningen varit så stor; är det helt naturligt, om massor av sätta-
rens egna former kommit med i det färdiga trycket. Detta fram-
går ock av den rad rena danismer, som där förekomma och som
i stort sett äro desamma som i NT, t. ex. köstelig(hja 74, 138 m. £f.,
kömpne 212, spönan 282, dörfdes 138, störkia, ödhmykt, synder-
'sgönder' 64, 91 m. fl., Hoghswalaren 124, brudhgoman 264, häliga
26, häloghe 95, fornemmandes 44, hemmel, welkor 24, 250, gråndh
262, gråndet 262, sånden 136, wort(t) 148, 172 m. fl., befolte 148,
befolning 25, hundradefolt 235, törff 62, 96 wm. fl., nödhtörft 262,
308, nödhtörfftogha 271, elåra 173, pret. lucta 64, lukt TI, skönista
132, slemista 168, ärit 78 (2), 80, forstodit 69, jdherit 183, högesta
67 osv. Liksom i Tidb., Wnderw. och NT kan man även här

152 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

urskilja de partier, som satts av de olika sättarna. På grund av
denna brådska vid sättning och korrekturläsning erbjuder Postil-
lan 1528 en vägledning, då det gäller att avgöra, om en form
i NT härrör från sättaren eller L. Andree.

4. Övergången kort i>e i starktonig stavelse.

Väsentligen användande Lindqvists statistik har A. Kock i
Arkiv 41 framhållit, att i NT i vissa ord förekommer en växling
mellan kort i och e på så sätt, att 2 står i sluten stavelse, e i
öppen! Även om de föregående kapitlen torde ha visat, att
språket i NT ej är enhetligt, varför man ej får bygga alltför
mycket på en statistik, är dock regeln ofrånkomlig. Kock drar
härav den säkerligen riktiga slutsatsen, att i NT:s språk kan
spåras en regel, enligt vilken kort i övergått till e i öppen sta-
velse, under det att det kvarstår som 2, om stavelsen är sluten.

Allmängiltig för NT:s språk kan dock regeln ej vara, men
den måste ha tillämpats av någon av de personer, som övat in-
flytande på språket där, alltså O. Petri, L. Andrege eller — sät-
taren. O. Petris språk är lätt att kontrollera, DL. Andreses är svå-
rare att komma till rätta med på grund av att materialet är
för litet. Vad sättarna åter beträffar, tror jag mig ha konstate-
rat, att de voro danskar, varför vi för deras del ha rätt att gå
tillbaka till tidens danska.

nedher — nidh. Formerna nedher, nedherst, nedhan äro nor-
malformer i hela urkunden och träffas tillsammans omkring 53
gr mot ett fåtal former med i. Dessa senare äro koncentrerade
på Me. (3 gr) och Joh. (5 gr). Däremot heter det genomgående
nidh med undantag endast i Lucas, Ag. och 1 Cor., där även
nedh förekommer. OO. Petris former äro nidher, nidherst, nidh,
L. Andree skriver 1524 nider (3 gr), först efter 1526 nedhre (1530),
nidh (1529). Dock träffas 1504 ett tidigt nedan. I hans skrift
om Troona förekommer nidherlagde A 2b, som dock ej är myc-

1 Jfr även Hesselmans principiellt hållna Genmäle i Arkiv
41 s. 192.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 153

ket att bygga på. Motsättningen nedher — nidh kan sålunda svår-
ligen förskriva sig från reformatorerna, utan nedher torde ha
samma ursprung som motsvarande former i 'Tideboken och Een
nyttwgh Wnderwijsning och sålunda härstamma från sättaren.
Lindqvist söker visserligen (s. 146 f.) leda i bevis, att e-formerna
kunna härstamma från LDL. Andrege på grund av skrivningen
nedan 1504, som antyder, att han haft e-uttal i dessa ord, men
bevisningen är knappast övertygande. Varför skulle han ha in-
fört e i nedher, nedherst, nedhan men bibehållit i i nidh, då en-
ligt Lindqvists uppfattning kort i blivit e oberoende av om det
stod i öppen eller sluten stavelse? Om däremot formerna äro
sättarens, är motsättningen nedher — nidh fullt klar, då den är
vanlig i tidens danska (se ovan sid. 46, där exempel meddelas).
Införandet av nedher kan ses i samband med att reformatorernas
idher, idhra liksom i Wnderw. ibland ersättas av edher, edhra,
t. ex. Mt. 5: 22, 44 m. fl.

Motsättningen fridh — fredhen (5 gr) är i de flesta böcker

fullt genomförd (se Lindqvist s. 55 och Kock anf. st. s. 86), un-

der det att fredh uppträder endast i Mt., Luc. och Ag., som
gynna de enstaviga e-formerna (se ovan sid. 137). Därjämte har
det antecknats från U. 1:4. Denna motsättning finns icke hos
O. Petri. Hans form är fridh, och de fåtaliga, huvudsakligen en-
staviga e-formerna härstamma sannolikt från en sättare. Hos
L. Andree är endast det enstaviga frid belagt, varför frågan för
hans del får stå öppen. För sättarens del är en dylik motsätt-
ning fullt förklarlig, då den kan spåras även i danskan. TI Christ.
II:s NT förekommer sålunda i partiet Gal. — Tim. frijd, frijdzens
etc. 15 gr, freden(s) 4 gr och fridden endast 1 g. I andra böc-
ker, såsom Rombr., Corinterbreven, är ställningen densamma. I
andra urkunder finnas både frid och fred, varför man säkerligen
har rätt att räkna med olika vanor hos de båda sättarna; därav
ojämnheten i olika delar av NT. Jfr även Lis Jac. s. 192, 213,
246. Om originalet haft fridh — fridhen, skulle sättarens inver-
kan ha inskränkt sig till att han på 5 ställen ändrat fridhen till

154 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

fredhen. Den ene sättaren har därjämte även ändrat fridh
till fredh.

Subst. 'sed” heter sidh Ebr. 10:25, plägsidh Mc. 15:8 och
sowm första led i sammansättningar nästan genomgående sid(h)-, t. ex.
sidwenia, -wänia ete. Endast i Lucas förekommer ett par gånger
sedwenia Luc. 1:8, 2:28, 42, vilket kan jämföras med nedh, fredh
i samma bok. I tvåstaviga former heter det sedhen, sedher etc.
4 gr, sidhen, sidher endast 2 gr, nämligen Ag. 25: 16, 1 Cor. 11: 16.
O. Petris form är sedh. Endast i de tryckta skrifterna uppdyker
sporadiskt sidh, varför denna form är tryckeriets. LIL, Andree
skriver sidwenya 1524, men ordet är för övrigt ej belagt hos
honom. För sättaren är formen sidh mycket förklarlig, framför
allt i sammansättningar, då dessa former äro vanliga i tidens
danska; se exempelvis Lis Jac. s. 199 eller Christ. II:s NT, t. ex.
siduane Rombr. 11.

Då sidan i Wnderw. huvudsakligen förekommer i förra
hälften och i NT nästan endast i Mc., Joh. och 1 Cor. (samt 3
gr i Luc.), har möjligen även sedhan tillkommit under tryckningen.
I danskan har dock ordet z.

Regeln spåras ock däri, att orden ecloklifnat 2 Cor. 6:6,
rlejenliffnat 1 Cor. 7:8, 2 Cor. 6: 6, skörliffnat Mt. 15: 19 ha z, un-
der det att lefua, leffuerne genomgående ha e. Endast Mc. 16: 12,
1 Cor. 15:22 kvarstår O. Petris liffuandes. O. Petri använder
former med i i alla orden, L. Andre&e former med e av lefua,
reenleffuadhe. Ord, i vilka i: står i sluten stavelse, finns det ej
exempel på hos honom. Lindqvist menar, att e-formerna i NT
äro kanslerns, vilket är möjligt. Ovan sid. 54 har jag emeller-
tid visat, att motsvarande former i Wnderw. på grund av sin
fördelning i urkunden sannolikt äro sättarens, och samma syn-
punkt kan följaktligen tillämpas även på NT. I så fall kan mot-
sättningen förklaras så, att sättarna ändrat lifua till lefua i en-
lighet med sitt eget språkbruk, men låtit manuskriptets -lifnat
med ;i i sluten stavelse stå kvar. Den genare formen känner jag
dock ej från danskan.

Motsättningen qwidh Joh. 7:38, Rombr. 4: 19, qwedhen Luc.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 155

11: 27, qwedhar Luc. 23:29 kan vara tillfällig, då e-formen endast
är belagd i Lucas, som även uppvisar exempel med fredh, nedh,
sedwenia. O. Petris form är svår att bestämma, då ordet endast
förekommer i Postillan 1530 under formen guedhen i ett citat
från Lucas 11:27 (se ovan) och i Saligheten under formen qwidh
i elt citat från Joh. 7:38 (se ovan), varest NT:s former bibehållas.
Kanske ger Variarum rerums qwedh utslag. Hos L. Andre&e är
ordet ej belagt. Från tidens danska känner jag det endast från
Dyrerim, där det bar formen gwidh och rimmar med ord på i,
såsom Jlhiäidh s. 59, tvidh s. 87. Då i-formen sålunda faktiskt
användes som uttalsform i danskan, kan den i NT mycket väl
ha tillsatts av sättaren på de två ställen, där den förekommer.
Den återfinnes i Tidb.

Växlingen bidh — bedher är ofrånkomlig. Den senare for-
men förekommer 42 gr i sg. pres., 11 gr i 2 pl. imperat., bidher
endast en gång, under det att imperativen (til-) bidh förekommer
4 gr gentemot 2 bedh Mt. 6:6, Mc. 6:22. OO. Petris former äro
bedh, bedher, och endast undantagsvis träffas i bans tryckta ar-
beten bidh, bidher, båda formerna ungefär lika ofta. Hos L.
Andre& äro de ej belagda. Själva formen bedhia, som förekom-
mer Mt. 6:9, Mc. 6: 24, Col. 4:1, 1 Joh. ep. 5:14, U. 22:8, är
liksom tredhie, som förekommer i Mt., Luc. och Ag. (se sid. 136),
främmande för O. Petri. Hos L. Andre& är ordet ej belagt,
men om han var från östra Västmanland, bör hans form sanno-
likt ha varit bidhia. Bedhia återgår sålunda sannolikt till den
danske sättaren liksom motsvarande form i 'Tidb. och Wnderw.
Under sådana förhållanden kan mycket väl även den 4 gr före-
kommande imperaliven bidh bärstamma från honom, eller ock
kan den liksom bidher ha analogiskt bildats till bidhia i översätta-
rens språk och sedan av sättaren respekterats.

skip — skepet. Växlingen 22:e i sluten och öppen stavelse
är ej fullt genomförd. OO. Petris former äro skep, skepet. L. An-
dre&es form är skip. Fördelningen av i-formerna i urkunden
synes antyda, att de tillhört sättaren. De äro nämligen i viss
mån koncentrerade till de med varandra besläktade Mc. med 5

156 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

former och Joh. likaledes med 5 former och uppträda där icke
endast i sluten utan även i öppen stavelse: siffrorna äro i Me.
skips 1 g — skipet, -it 4 gr, i Joh. skip, skips 3 gr — skipet, -en
2 gr, under det att i NT för övrigt endast förekomma inalles 12
t-former, därav endast en gång i öppen stavelse i Lucas 8:27,
vilken bok saknar e-former av detta ord. Även den omständig-
heten, att i-formerna äro koncentrerade till evangelierna och
Apostlagärningarna synes tala för, att de tillhört sättaren. I
normalspråksområdet finns endast en i-form: skip U. 18:19. Om
O. Petri översatt evangelierna och Ag., ha manuskriptets former
helt säkert varit skep, skepet, såvida de ej ändrats av L. Andree.
Dessa ha av den ene sättaren äudrats till skip, skwet, medan
den andre nästan endast ändrat de enstaviga formerna, dock icke
alltid. I Ag. finnes sålunda skep, skep- 10 gr, skepet, -en etc. 16
gr men skip, skips endast 4 gr. Om detta beror på att i hans eget
språk fanns en dylik motsättning mellan en- och tvåstaviga for-
mer är givetvis omöjligt att avgöra. Från danskan känner jag
den ej. Om L. Andree granskat korrekturet, har givetvis for-
men skip bibehållits, då denna även var kanslerns form.

Motsättningen geffua — giff torde vara illusorisk. Formen
yiff förekommer nämligen nästan endast i de böcker, som i regel
även ha gifua, nämligen Marcus med inalles 2 e-former mot 21
t former och Joh. med likaledes 2 e-former mot 27 i-former. Där-
jämte träffas den två gånger i Matteus, som uppvisar 15 andra
t-former, och en gång i Lucas, vars normala form visserligen är
geffua menu som även uppvisar gifua, giffuer 3 gr, och 2 gr i
Rombr., som även bar giffuer 2 gr. Å andra sidan förekommer
e även i sluten stavelse i part. gefne Jud. 1:11, offuergeffna Mt.
5:32 och i imperat. gef 8 gr. Såsom ovan visats, är gefua
främmande för båda reformatorerna, varför det här liksom i
Wnderw. måste vara tryckeriets form, under det gifua, giff äro
översättarens former. Därigenom förklaras ock den olika fre-
kvensen av gifua hos de båda sättarna.

wedher — widh. Wedher är normalform och träffas omkring
40 gr mot 8 widher, vilka huvudsakligen fördelas på Mc., Joh.

Palmer: Reformatorerna och NT 1526. 157

och 1 Cor., de böcker, i vilka O. Petris språkform bäst skimrar
igenom. Prep. 'vid' heter i regel widh, som blir definitiv form
från och med 1 Cor. Parallellformen wedh uppträder huvud-
sakligen i de för e-former bekanta Mt., Luc. och Ag. (se sid. 137),
vilket tyder på att den är sättarens form. Enligt Kock förelig-
ger här sålunda faktiskt en motsättning wedher — widh. Formen
widher i Mc., Joh. och 1 Cor. visar dock, att denna sannolikt
var manuskriptets form. Båda reformatorerna skriva ock före
1526 i regel widher; O. Petris former i Tänkeboken under 1524
och 1525 äro sålunda widergöre 41, widerpart 71, wedertall 76
(!€/10 25) och i Wnderw. wid(hjertagher 48, L. Andretes former
äro widerlegger, widerfaras båda från år 1524. Det förefaller
därför, som om formen wedher hos dem stadgats först under in-
tryck av NT:s språkform. I så fall skulle wedher härstamma
från tryckeriet och motsättningen wedher — widh ha uppkommit
först vid tryckningen. De danska formerna äro wedher — wid,
wed. Då emellertid reformatorerna antagit wedher men bibehål-
lit idh, kan det bero därpå, att i småord som widh, til och väl
ock mich, tich, sich vokalkvaliteten var föga utpräglad på grund
av att de i sammanhängande tal ofta voro svagt betonade, var-
för den traditionella stavningen i dessa ofta förekommande ord
bibehölls. |

samwit, samwitz Ag. 24: 16, Rombr. 14: 20 förklaras på samma
sätt som motsvarande former i Wnderw. och Tidb., och då de
någon gång även uppträda i O. Petris tryckta skrifter, äro de
sannolikt tryckeriets. — witt Rombr. 12: 1 och owittandes Ebr. 13: 2
kunna jämföras med da. wide, wid, samwittighed, wanuittighed
och kunna vara tillfälliga danismer. Det är möjligt, att även
swik, swick, som wuppträda Moe. 7:22, Joh. 1:47, Rombr. 1:29,
3: 13 gentemot swek i normalspråkspartiet 1 Petri 2: 1,2, U. 14:5
samt dessutom en gång (sweek) i Mt. 13:22 bör förklaras utifrån
danska förutsättningar. Avledningen swikligha har alltid i även
i slutet, t. ex. Jac. 5: 4, Tit. 2: 9. Swick förekommer även i
Wnderw. och (jämte swigh) i Tidb. samt är vanligt i O. Petris
tryckta skrifter, under det Ärlig skapelse har sweck. Danskans

158 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

former äro sutgh, sweegh. På grund av sin spridning i urkun-
den bör swek ha varit L. Andreges form, under det att det är
omöjligt att avgöra, om swik stammar från O. Petri eller sättaren.

förnemat Mt. 13: 14, förnemer 1 Joh. ep. 5 not 2, förnemmer
Joh. 3: 3 samt wetlerlighet Ag. 2: 14, 4: 10, som återfinnas i Wnderw.,
äro normalformer i tidens danska; se ovan sid. 47.

framledhit Ebr. 8:13, framledhen Mt. 28:1 not, offuerbleffuen
Joh. 6:12, tilserefuit Ebr. 13:22 med e trots ändelsens i (> e)
äro sannolikt ej heller reformatorernas former, men i danskan
äro de de enda brukliga. Detsamma gäller pret. plur. bleffuo,
bleffuom, bleffue Joh. 2:12, 1 Thess. fspr., 3: 1, Ebr. 8:8, »)efuo
Mc. 2:4, wredho Joh. 19:2, vndwekom Gal. 2: 5, vilka även saknas
hos såväl O. Petri som L. Andre&e. Procentuellt förekomma de
flesta i Mc. och Joh., vilket ock tyder på att de förskriva sig
från sättarna, i det de gynnats mera av den ene än av den andre.

Av översikten torde ha framgått, att växlingen 2:e i NT
med e i öppen stavelse, i i sluten, ej kan förskriva sig från O.
Petri, utan måste härleda sig antingen från L. Andree eller de
danska sättarna. L. Andreges språk är för litet känt, för att man
skall kunna avgöra, om han verkligen själv tillämpat en ljud-
regel, som kan ha givit upphov till en dylik växling. Vid valet
mellan kanslern och sättarna är det emellertid ett par faktorer,
som synas tala till förmån för de senare. Ett par av e-formerna,
nämligen nedher, wedher, synas ha upptagits av L. Andree först
efter 1526, vartill kommer, att en form som edher ej påträffats
i hans språk. Ojämnheterna i växelformernpas fördelning äro
parallella med arbetsfördelningen mellan sättarna, vartill kommer,
att flertalet växelformer ha sin fulla motsvarighet i tidens danska.
Detta är fallet med nedher — nidh, nedh, siduane med i, då ordet
står som första led i sammansättningar, men annars sid eller sed
samt seden, wedher — wid, wed, frijd — fredhen, qwidh med i i
sluten stavelse och rimmande på tiidh, iidh, samt skip. Man
kanske ställer sig tvivlande inför tanken, att en sättare verkligen
kunnat åstadkomma en så pass regelbunden växling, som här
föreligger. De förut behandlade danismerna bava ju alla haft

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 159

en mera tillfällig eller sporadisk karaktär och hava ej varit helt
genomförda. Härtill må genmälas, att sättarens ingripande ej
behöver ha varit så stort, då den ena växelformen alltid över-
ensstämde med hans eget språkbruk. Han behövde sålunda en-
dast på 5 ställen ändra fridhen till fredhen, på 2 ställen qwedh
till qwidh, på 4 ställen bedh till bidh osv. Att en genomgående
ändring av nidher till nedher, liffua till lefua etc. är fullt möjlig
visas av förhållandena i Wnderw.

Även på denna punkt leder sålunda materialet över till
danskt språkområde.

I sin uppsats i Arkiv 41 har Kock framlagt material även
från andra urkunder än NT. Detta måste emellertid bedömas
utifrån dessa urkunders egna förutsättningar. Jag har här endast
haft anledning att ta ståndpunkt till N'FT:s former.

5. Inhemska varilantformer.

Utom de förut behandlade danismerna finns det även en
del inhemska variantformer, som huvudsakligen tillhöra partiet
Mt. — 2 Cor. !, uuder det att de i normalspråkspartiet äro myc-
ket sporadiska eller helt utrensats. En del försvinna för övrigt
långt tidigare och uppträda endast i urkundens början.

I framljud framför vokal användes med vissa undantag
endast & (se nedan sid. 166).

Om man bortser från Mt. med 14 &r mot 30 er, har skriv-
ningen kr avgjord majoritet med o. 97 former mot 23 med cr.
I senare delen är tvärtom er huvudform (se sid. 167). L. Andree
har enbart c>.

Skrivningen cht förekommer ett 100-tal gånger men är i
senare delen utrensad.

sk i framljud är normalskrivning i hela urkunden utom i
orden scapa, scapare, scapilse (se avd. I sid. 24)... I avlednings-

1 Om ingenting annat nämnes, avse frekvensuppgifterna detta
parti.

160 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

ändelsen - skap är sk enrådande i Marcus och Johannes. I de
övriga evangelierna och Ag. väga de båda formerna någorlunda
jämnt. Från och med Rombr. träffas Sr endast 7 gr mot 49
-scap. L. Andreges form är -scap.

»vening finnes endast i Mt. 10 gr, Mc. 4 gr och dessutom
en gång i Ag., konung i Mt. 19 gr, därefter inalles blott 8 gr
samt en gång i 1 Tim. 2: 2, wilhonogh Mt. 3: 4, koorkona Rombr.
7: 3 (2 gr), löszkonor Mt. 21:32, löskoner Mt. 21:32, sonen, sone-
är enrådande i Mt. (6 gr) men träffas därefter blott i Mc. 13: 12
och Luc. 15:12. Om former med dubbelt » se sid. 168.

m enkelskrives i annamandes Joh. 5: 43, annamen Joh. 5: 43,
främande Mc. 12:2, Joh. 10:5 (2 gr). Dubbelskrivet förekommer
det däremot i kommo 15 gr gentemot komo 10 gr. I senare böc-
ker är däremot proportionen 8 komo mot 2 kommo.

g enkelskrives i ligiandes Mc. 6: 36, lägies 1 Cor. 10:27.

t enkelskrives i yt(hjerst 20 gr, i senare böcker endast en
gång 1 Petri 1:20, i yt(hjermera 8 gr, i senare böcker endast
en gång Ebr. 10:13, i ytherligare Mc. 14:31, yterlighare Rombr.
16: 19, fatigh 29 gr, i senare böcker endast 2 gr.

p enkelskrives i openbar genomgående i Mc., 15 gr i Joh.
och 2 gr i 1 Cor., för övrigt endast ett par gånger i Ag. — »
dubbelskrives i tappa 18 gr, i senare böcker endast en gång i
Joh. 2 ep. 1:8.

fördöm(d)t utan p-inskott förekommer endast Joh. 8: 11, Ag.
8: 20; nemder, benemd, benämd utan iuskott träffas 6 gr, i senare
böcker endast 2 gr, nämligen Allm. fspr. 4a,b (förnemda). —-
fulkomna, komne etc. sakna p-inskott 26 gr, därav i Mc. (5 gr),
Joh. (12 gr) och 1 Cor. (2 gr), i vilka böcker de äro enrådande;
i senare delen förekommer komne endast Gal. 2:4, 11.

komber med b-inskott förekommer endast i Luc. (2 gr) och
Joh. (5 gr), av somblighe förekomma ströformer i hela urkunden,
t. ex. Mc. (2 gr), Luc. (4 gr), Joh. (3 gr), Ag. 14: 4, 1 Cor. (4 gr),
Eph. 4: 11 (3 gr), 2 Thess. 3: 11, 1 Tim. 1:3.

noghon förekommer i evangelierna och Ag. 38 gr men läm-

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 161

nar sedan rum åt någhon. Detsamma gäller wor, som träffas
29 gr, därav 10 i Luc.

halla, behalla med a äro inskränkta till Mt. 3 gr, Luc. 9: 24,
Joh. 9:16. I senare böcker träffas de endast 1 Tim. 5: 22 och
Joh. 1 ep. 5:3.

läta, läter förekomma 10 gr, i senare böcker endast en gång:
läte pres. konj. Tim. 5: 16.

Framför nd, ng skrives å-ljudet oftast o i ord som förstond,
stonda, mong, long osv. I senare böcker överväger å (se sid. 117).

Pret. wart är jämförelsevis vanligt (56 gr), i senare böcker
förekommer det endast 5 gr.

nidher, nidhan förekomma nästan endast i Mc. (3 gr) och
Joh. (5 gr), sidhan i Mc. (18 gr) och Joh. (3 gr), varjämte ett par
ströformer träffas i Luc. (8 gr) och 1 Cor. (1 g).

bodh är i det närmaste enrådande med endast två undantag;
i senare böcker träffas däremot budh 12 gr. — reddoghe, -a har o
i Mt. (2 gr), Rombr. (4 gr) samt dessutom i Joh. 1 ep. 3 gr,
hoffuud förekommer endast Rombr. fspr. Om om- i sammansätt-
ningar se sid. 171.

ö för y i bördh Mt. 1: 1, bördugh Mc. 7: 26, 15: 43, Luc. 23: 51,
Ag. 18:24, bördha Mt. 11:30, börd' Mt. 23: 4, wit(tjnesbördh Mt.
84, Ag. 14:17, witnesbördzens Ag. T: 44 synas vara främmande
för L. Andree; i senare partiet träffas ock wördning 1 Thess.
5: 13. — bröllop är enrådande i hela urkunden.

Pret. full, fullo, hug, huggo med u för ö äro helt inskränkta
till partiet Mt. — 2 Cor.

Formerna gönst, ogönst, ogönstugh etc. hava oftast ö, t. ex.
Luc. 6: 35, Ebr. 3: 10 m. fl., under det L. Andregs form är
gunst. |
besynnerliga, som är normalform i hela urkunden, t. ex. Gal.
2: 2, Tit. 1:10 m. fl., förekommer ej hos L. Andree.

folgde, folgt förekomma 17 gr, därav 14 i Mc., Joh. och
1 Cor., i senare böcker endast 2 gr.

söm(pynen 6 gr. och törsta, törstoghe 8 gr äro inskränkta till
partiet Mt. — 2 Cor.; därav i Joh. 6 gr, i 1 Cor. 1 g.

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII. 11

162 Palmér: Reformatorerna och NT 15926.

För helbrögda förekommer några gånger helbregda Mc. (5 gr),
Joh. (8 gr), Ag. (2 gr).

kött (6 gr), köt (33 gr), köth (3 gr) äro avgjort dominerande
i partiet Mt. — 2 Cor., parallellformen kööt synes däremot vara
vanligast i senare böcker.

theres förekommer 188 gr, i senare böcker endast 5 gr, av-
ledningsändelsen -igh 75 gr, i senare böcker 4 gr.

Ändelsen i pret. part. av starka verb är -ig£. Dock träffas
även enstaka former med -ebt men endast i sådana ord, som hos
O. Petri normaliter ha -et. I Joh. är t. o. m. vokalbalansen -tt : -et
nästan helt orubbad med -:t mot regeln endast i kommit 19: 39, för-
nummäit 6:69, 7:26, öfuerwunnit 16:33, stunghit 19:37, men -et i
komet 12: 12, (nedher) kommet 3: 19, 6: 58, nidherkommet 6: 41, hugget
18: 26, wordhet 6: 17, 16:6, linnet(k) 13:4 samt dessutom liksom
hos O. Petri i kortstaviga ord med a i stammen: twaghet 13: 14,
tageth 13:12 och i ord med upptakt: begripet 1:5, beslutet 9: 22.
För övrigt står i kortstaviga ord alltid :«. I övriga böcker äro
dylika exempel med -et ej så vanliga, men de förekomma spora-
diskt och äro alltid motiverade enligt lagen för vokalbalans, t. ex.
i Luc. funnet 1:30, fwnnet 15:5, 15:9, 2 Cor. befwnnet 1: 14, vth-
graffuet 3: 1, vpswolghet 5: 4, U. framfaret 9: 12, Ag. bundet 22: 25,
fwnnet 24: 5, funnet 19: 19, wordhet 12: 18, tilkommet 71: 40, giffuet
5: 32, borttaghet 8:33, linnet 10: 11, hollet 19: 27, förfallet 15: 16.
Dylika former finnas hos L. Andres först i brevet av år 1530.

Osynkoperade former som fadheren (15 gr), modheren (4 gr)
och brodkheren (1 g) äro helt inskränkta till partiet Mt. — 2 Cor.

Plur. av fadher heter fädher endast Mt. 23:30, Joh. 4 gr
och Ag. 6 gr. — brödher är normalform i hela urkunden dock
med sidoformen brödhra.

Pret. haf(f)de (20 gr), lagde (19 gr), sagde (31 gr) finnas
nästan uteslutande i Mc.

Huvudsakligen i Mc. förekomma tich (25 gr) och sich (46 gr);
för övrigt träffas i partiet Mt. — 2 Cor. tich endast 21 gr, i
U. 2 gr, sich i det förra partiet 14 gr, senare endast en
gång i Tit.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 168

än thå (ath) förekommer endast Joh. 11:25, Rombr. 1: 31,
2: 14, effter thet i partiet Mt. — 2 Cor. 14 gr, senare endast 2 Petri
2: 4, effter thet ath Joh. 3: 20, Rombr. 8: 20, 1 Cor. 15: 21.

Jämte normalformen tieniste förekommer även tienist, t. ex.
Ag. 12:19, U. 2:19, tienst Joh. 16:2, förtienist Ag. 3:12, och
jämte sendningabodh även sendebodhet Joh. 13: 16, sendebud
Luc. 7: 24.

O. Petris stavning sack träffas i Ag. 4 gr och back i Luc. 1 g.

Alla dessa former äro mer eller mindre främmande för L.
Andre&es och sannolikt även sättarnas språkbruk, under det att
de alla överensstämma med O. Petris språk. De vittna sålunda
oförtydbart om att O. Petri på något sätt övat inflytande på par-
tiet Mt. — 2 Cor. Samma slutsats drager även Lindqvist, i det
han hävdar, att i nämnda parti »jämte huvudredaktören (och
tryckaren) kan urskiljas minst ännu en persons språk, nämligen
O. Petris, främst i Johannes evangelium, Rombr. och 1 Corinter-
brevet, i mindre mån i Marcus evangelium och övriga böcker».
Om sättet för O. Petris medverkan yttrar sig Lindqvist mera
svävande. Han synes dock vara mest böjd för att antaga, att
L. Andre&e är den egentlige översättaren, i vilket fall O. Petris
former väl skulle ha inkommit vid granskning av manuskript
eller korrektur, men han är ej främmande för tanken, att O. Petri
kan ha översatt något parti. På frågans dåvarande stadium vill
ban dock ej säga mer, än att om O. Petri nedskrivit några av
böckerna, så har det varit Johannes evangelium, Romarbrevet
och 1 Corinterbrevet (s. 183), men om så är, måste man ock an-
taga, att en senare överarbetning av dessa böcker ägt rum.

Då Lindqvist ifrågasätter, huruvida icke i nämnda parti det
funnits även andra medverkande än L. Andre&e och O. Petri,
beror det på att han till inhemska variantformer hänför även
åtskilliga av de former, som här urskilts som sättardanismer.
Om man emellertid frånskiljer dessa, hava de återstående, från
»normalspråket> avvikande formerna en mycket enhetlig prägel
och överensstämma alla med O. Petris språkbruk, varför någon
annan medverkande ej behöver antagas.

164 Palmér: Reformatorerna och NT 15926.

Då Lindqvist jämte Johannes ev. och 1 Cor. även fram-
häver Romarbrevet som den bok, i vilken O. Petris former mest
framträda, så beror även det förmodligen på samma omständig-
het. Granskar man den lista på O. Petris former jag ovan fram-
. lagt, så äro de flesta av dessa former till finnandes utom i Joh.
och 1 Cor. i Marcus evangelium. I Mc. är sålunda avlednings-
ändelsen -skap enrådande liksom formerna openbar, komne utan
p-inskott, huvudsakligen i Me. träffas ftich, sich, haffde, sagde,
lagde, ligiandes, vartill kommer, att även beträffande de andra
formerna Marcus i regel visar samma tendens som Johannes.
Denna likhet är för övrigt, såsom visats i kap. 1, sättarens verk,
i det att just dessa böcker satts av den sättare, som bäst respek-
terat manuskriptets språkform. Om sålunda O. Petri nedskrivit
dessa böcker, kan han mycket väl ha översatt även de övriga,
då skillnaden dem emellan är densamma som mellan första och
andra hälften av Een nyttwgh Wuderwijsning. Själva denna pa-
rallellism med Wnderw. talar för övrigt i sin mån för att O.
Petri verkligen översatt partiet Mt. — 2 Cor. i NT, ty om hans
former inkommit i NT först i korrekturet, blir denna parallellism
oförklarlig.

Å andra sidan kan det förefalla betänkligt att på grundval
av ovannämnda former vilja sluta till att O. Petri är den egent-
lige översättaren, då åtskilliga av dem äro rätt sporadiska och
flera till antalet underlägsna de motsvarande parallellformerna.
Lindqvist menar också, att om O. Petri översatt något parti, har
detta sedan språkligt överarbetats av huvudredaktören. Denna
uppfattning sammanhänger på det närmaste med hans syn på
normalspråket såsom väsentligen L. Andre&gs språkform. Frågan
om huruvida en dylik utrensning av en författares särformer
under tryckningen, som här måste ha skett, om O. Petri är den
egentlige översättaren, är möjlig, kan emellertid besvaras med
en hänvisning till Wuderw., där förhållandena äro likartade med
part. Mt. — 2 Cor., endast med den skillnaden att vissa av
dubblettformerna här äro vanligare än i Wnderw.

Även från en annan utgångspunkt kommer man till det

OL OD SER en

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 165

resultat, att O. Petri på något sätt deltagit i själva översättnings-
arbetet. I kap. 3 av sin avhandling har Lindqvist närmare redo-
gjort för den förändring, O. Petris ortografi undergått under
åren 1524—1526, sådan den framträder i Stockholms stads tänke-
bok under dessa år. Denna förändring beror enligt Lindqvist
på »inflytande från språket i den under tryckning varande över-
sättningen av Nya Testamentets». O. Petri måste sålunda på det
närmaste ha följt gången av översättningsarbetet. Då emellertid
flera av dessa förändringar i O. Petris språk ägde rum redan
år 1525, under det tryckningen av NT påbörjades först i början
av år 1526, måste han på något sätt ha deltagit i översättnings-
arbetet redan före själva tryckningen. Även på denna väg är
det emellertid svårt att avgöra, vilken roll han därvid spelat.
Flertalet av de förändringar, som under åren 1524 och 1525
genomföras i hans ortografi, äro sådana, att den nya formen kan
ha övertagits från L. Andres, såsom också Lindqvist antager, att
det skett. Dit hör förändringen av skwle >> skole, wijd > widh,
vartill kunna läggas den av Lindqvist ej anförda kl >> el och in-
förandet av stavningar som boodde (!?/2 1525), leeddes (2/2 1525),
tenkieboock (5/1 1525). Vissa andra äro emellertid svårare att mo-
tivera på så sätt. Då wore (?/i 1525) ersätter wa(a)re, kan det
ännu bero på inflytande från L. Andree, fastän hans form är
2w0ro0 och sålunda ej helt motsvarar O. Petris nya form, men då
han utbyter ar mot or, fastän L. Andregze själv under åren
1524 och 1525 lika ofta använder war som wor och själv efter
1326 övergår till wår, eller då han ersätter na(a)ghon med noghon,
fastän L. Anudre& aldrig använder denna form, blir frågan mera
invecklad. Kanske är det ej tillfälligt, att wor i Tänkeb. första
gången uppträder i samband med ett där avskrivet brev från
Gustav Vasa, i vilket denna form förekommer 4 gr (s. 55 d. 5/4
1525). Och då nu wor och noghon ej så sällan träffas i början
av NT, måste man därav sluta, att O. Petri spelat en rätt vä-
sentlig roll vid översättningsarbetet. Huruvida det varit som
granskare eller översättare kan däremot ej heller på denna väg
avgöras. A priori förefaller det emellertid osannolikt, att O. Petri

166 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

skulle uppträda som granskare av sin chefs arbete. Den mot-
satta arbetsfördelningen vore den naturligare.

5. »Normalspråket»

I sin ofta nämnda avhandling har Lindqvist s. 85 ff. sam-
manfattat »de viktigaste enhetlighetsdragen hos Nya testamentets
normalspråk». Detta 8. k. normalspråk slår fullt igenom från
och med Galaterbrevet och når enligt Lindqvist sin mest hel-
gjutna och karakteristiska gestalt i Ebreerbrevet, Uppenbarelse-
boken och framför allt Allmänna förspråket (s. 89). I sin karak-
teristik av detta normalspråk upptar Lindqvist om varandra dels
sådana former, som äro normalformer och i det närmaste genom-
gående i hela urkunden, dels ock sådana som i partiet Mt. —
2 Cor. uppträda endast som växelformer och först i senare delen
helt eller delvis slå igenom. De former, som äro konstanta i
hela urkunden, äro i regel gemensamma för båda reformatorerna
och kunna därför ej ge någon säker ledning vid bedömandet av
normalspråkets särart. De utelämnas därför i den följande över-
sikten, där endast dubblettformerna och sådana genomgående for-
mer, som äro främmande för någon av reformatorerna, behandlas.
Beläggställen och frekvensuppgifter äro i de flesta fall hämtade
från Lindqvists avh. Då framställningen går ut på att visa, att
dessa särformer i regel anknyta till dubblettformerna i Een
nyttwgh Wnderwijsning och Tideboken, följer jag den ordning,
som förut använts.

Konsonanter.

I början av ord framför vokal skrives &-ljudet i regel med
k liksom i Tidb. och Wnderw. utom i lånorden camel, camare,
calk (men även kalken Luc.), i vilka latinets stavning bibehållits;
Jfr omdömet om calk i Förspr. »calk, för thet oordhet calix på
latina». Skrivningen med c i cors, corss, corsit ete., bekant från
Tidb., är koncentrerad till de 4 sista sidorna (156—161) i Johan-
ones ev., där den uppträder icke mindre än 17 gr, under det att
den i hela urkunden för övrigt möter endast 4 gr (Mc. 15:13,
1 Cor. 2:7 not, Eph. 2:16 och U. 11:8). Detta tyder på att

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 167

den härstammar från sättaren. Övriga exempel med c äro myc-
ket sporadiska och nästan helt inskränkta till »>normalspråkspar-
tiet» : -casta Rombr. (3 gr), borteastelighit 1 Tim. 4:4, förcastadhe
Col. 1:21, borteastat 1 Petri 2: 7, förcortandes Rombr. 9: 27, för-
coffrandes Eph. 4:16, förcoffra 1 Petri fspr., förcofrar Rombr.
fspr. BSegrande form blir e aldrig. L. Andree skriver cort (2 gr).

Intervokaliskt föreligger en växling & — ec i orden lecawel,
lecawäl, leceamen och predica. Av dessa är lecawel (-wäl) jämförel-
sevis sällsynt och förekommer endast 5 gr i senare hälften
(1 Cor. 15:44 not, 1 Tim. 2: 15, Fil. 1:9, 1 Petri 3: 14 och 2 Petri
1: 13). Även lecamen är inskränkt till senare hälften från och
med Rombr. och träffas inalles omkring 23 gr mot 11 gr med k.
I Tidb. är skrivningen licamen vanlig. Vanligt och i senare hälf-
ten enrådande är ock predica. För övrigt finnes endast förne-
cadhen Ag. 3:13.

I hela urkunden är el normalstavning utom i Mc. och Joh.
(se sid. 136). För övrigt förekommer kl endast i Mt. klädhe 26: 65,
klapper 1: 7, Luc. klappar 12:36, Rombr. klippo 9:33 och 1 Cor.
kloo(ce)k 4 gr. Båda reformatorerna ha fr. o. med 1525 el, varför
kl torde ha tillkommit vid tryckningen. Skrivningen cl är så-
lunda intet karakteristikum enbart för >normalspråket».

Om man undantager creatur, fanns er i Wnderw. endast i
orden erona, cropp, eringh. Partiet Mt. — 2 Cor. erinrar i detta
hänseende i hög grad om Wnderw., i det även här kr är i av-
gjord majoritet utom i Mt. med 14 kr mot 30 er. Om man bort-
ser från Mt., äro siffrorna för hela partiet omkr. 97 kr — 23 cr.
I »normalspråkspartiet> är tvärtom er huvudform utan att dock
helt uttränga &r. I U. är sålunda proportionen 27 er — 12 kr.
L. Andree skriver enbart cr.

Om växlingen cht — kt — ct se sid. 135.

I orden skadha, skara, skodha är den normala skrivningen
sk; liksom i Wnderw. utbytes däremot sk ofta mot sc i orden för-
seapa 2 Cor. (2 gr), scapat Col. 1: 16, 1 Tim. 4: 4, scapare 1 Petri
4: 19, scapilse Ebr. 4:3. Andra exempel med sc äro endast sca-
dhandes Ag. 27:22, scadha 2 Cor. 7: 9, Phil. (3 gr), U. (4 gr) samt

168 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

scara Ebr. 12:22, scolom 2 Cor. 11:21 not, scorpioner U. (2 gr).
Flertalet exempel finnas i senare hälften, och tillståndet erinrar
1 hög grad om förhållandena i Wnderw.

I avledningsändelsen -skap är skrivningen med sk enrådande
i Marcus och Johannes, i de båda övriga evangelierna och Ag.
väga skrivningarna -skap och -sceap någorlunda jämnt. Från och
med Rombr. är däremot -scap normalform, och detta parti upp-
visar inalles 49 -scap mot endast 7 former med -skap. Normali-
seringen är sålunda väsentligen genomförd redan från och med
Rombr. 0O. Petris form är -skap, L. Andreges genomgående -scap,
sättarens åtminstone alternativt -schap att döma av Tidebokens
former, som strövis återfinnas i Ag. (se sid. 139).

Om se inuti ord se sid. 141.

na dubbelskrives i orden penning, konnung, konnogh (Luc. 1 g,
U. 2 gr), willkonnogh (Mc. 1 g) och sonnen. Alla undantagen
utom ett (konung 1 Tim.) tillhöra partiet Mt. — 2 Cor. Det en-
staka hoorkonnor Jac. 4:4 motsvaras likaledes i detta parti av
former med enkelt ». Av dessa ord förekommer endast penning
1 Tidb. och Wnderw.

m dubbelskrives i orden anamma, fremmande med några en-
staka undantag i Joh. och Mc. Dessa liksom de mindre allmänna
lecamme, lekamme, likamme (10 gr) fortsätta Tidebokens och
Wnderw:s former.

Om man undantar Mt., som har 15 kommo mot 10 komo,
är i hela NT formen komo något vanligare än kommo framför
allt från Galaterbrevet framåt, där proportionen är 8 komo gent-
emot 2 kommo. Den senare formen saknas i Tidb., där ordet
även i pres. skrives med enkelt m. I Wnderw. är formen över-
huvud ej belagd.

g dubbelskrives i liggia, leggia, byggia, ryggia med två un-
dantag: ligiandes Mc. 6:36, lägies 1 Cor. 10:27.

g£ dubbelskrives i ytterst 9 gr i partiet Mt. — 2 Cor., 16 gr
i normalspråksområdet. Motsvarande siffror för parallellformen
ytlkjerst äro för det förra partiet 20 gr, för det senare endast en
gång 1 Petri 1:20. — På samma sätt heter det i normalspråks-

Palmér: Reformatorerna och NT 15926. 169

området yttermera (4 gr), ytermera endast en gång Ebr. 10:13. I
partiet Mt. — 2 Cor. är däremot yt(k)jermera genomgående (8 gr),
liksom ytherligare Mc. 14:31, yterlighare Rombr. 16:19. — sitter
är genomgående med ett undantag sither Mc. 14:32, sätter, setter
träffas 7 gr spridda i hela urkunden, säter 11 gr, därav en gång
i Allm. fspr. 2a.

Samma utveckling kan konstateras vid fatigh — fattigh, i
det formen med enkelt t förekommer i partiet Mt. — 2 Cor. 29
gr, därefter endast 2 gr; formen med dubbelt t däremot har sitt
centrum i det senare partiet med 8 former mot endast 5 i det
förra. Fattig, som förekom redan i Tidb. och Wnderw., är även
L. Andregees form. — ftråtta, tretta, trättodrygher med dubbelskrivet
t äro enrådande. Alla formerna med dubbelskrivet t utom ytter-
mera, ytterst återfinnas i Wnderw. och Tidb.

Formen tappa förekommer i partiet Mt. — 2 Cor. 18 gr,
därefter en gång i Joh. 2 ep., det kortstaviga tapa däremot i det
förra partiet endast 7 gr, i det senare 6 gr.

Om oppenbar — openbar se sid. 137. L. Andre&es form är
oppenbar, vilken förekommer någon gång, t. ex. Joh. 3:21.

Småorden till, skall, itt, vpp såväl enkelt (t. ex. Luc. 8 gr,
Joh. 4 gr) som i sammansättningar (t. ex. Luc. 2 gr, Mt. 17: 24)
bava ofta dubbelskriven konsonant liksom alltid vppå. Bland
övriga småord må nämnas effter, thå, och. Båda reformatorerna
skriva til, skal, tt, epter, O. Petri vpå, L. Audre&e tåå och före
1526 oc.

Inskott av konsonant.

Mellan »m och t inskjutes i regel p i orden benemp(d)t, skempt,
tempte, ojämpt, fördömpld)t, vilka alla äro normalformer i danskan
(se sid. 45). Undantag: fördöm(d)t Joh. 8: 11, Ag. 8: 20. Däremot
saknas p i hemta utom en gång hemptes Mt. 13:40.

dömpde, fördömpde få kanske ej räknas till normalspråket,
då de förekomma huvudsakligen i Luc. (4 gr) och Ag. (2 gr),
under det att de i normalspråkspartiet träffas endast 1 Petri 4: 6
och Jac. 2:12. De återfinnas i Wnderw. På grund av deras

170 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

spridning i urkunden vill man snarast räkna dem till sådana
former, som ogillats och därför utrensats.

hempd har i partiet Mt. — 2 Cor. alltid p-inskott (4 gr), i
normalspråkspartiet träffas dels hempden Ebr. 10:30, dels hemden
1 Petri 2: 23.

nempde, benempd ha p-inskott utom 6 gr i förra partiet och
2 gr i normalspråkspartiet, nämligen Allm. fspr. 4 a,b; benempd
är L. Andreg&es form; orden hemd och dömd äro ej belagda hos
honom.

Mellan »m och 2» inskjutes p i fampn, hampn, nampn, hemp-
nas, nempnas, sompn, sompnogha, ympnogh. Undantag utgöra en-
dast sömn(en) Joh. 11:11, 13, ymnogh Fp. 1:26. Däremot heter
det alltid remna och i regel (aff)somnadhe (7 gr); sompnadhe, -at
endast Luc. 8:23, 1 Cor. 7:39. Även O. Petri skriver fampn.
hampn, nampn, sömpn, remna men ymnigh; hempnas, nempnas
finnas ej i Tänkeb. före 1526. Av större vikt är växlingen ful-
komna, komne — fulkompna, kompne, som delvis behandlats redan
sid. 136. I partiet Mt. — 2 Cor. finnas former med p-inskott
29 gr, utan inskott 26 gr, i senare delen äro fulkompna, kompne
nästan enrådande. Formerna återfinnas i Tidb. och Wnderw.

Vokaler i starktonig ställning.

någhon, som införts redan i Wnderw., växlar i evangelierna
och Ag. med noghon (38 gr) men är för övrigt enrådande.

wår, som införts i senare hälften av Wnderw., är likaledes
normalform, under det att wor förekommer endast inalles 29 gr
(därav 10 i Luc).

holla, beholla förekomma i partiet Mt. — 2 Cor. ej mindre
än 75 gr gentemot hålla, behålla 15 gr. I senare delen däremot
äro motsvarande siffror holla, beholla 5 gr, hålla, behålla 39 gr.
— Samma utveckling kan spåras i ordet wåld, som i partiet Mt.
— 2 Cor. skrives med 0 5 gr, med å endast 2 gr. I norwmal-
språkspartiet äro wåld, wåll enrådande. Formerna med å äro
införda redan i Wnderw. Även fåll och foll växla i evangelierna.
Därefter är ordet ej belagt.

Framför nd växla o och å i orden förstånd, stånda, så att

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 171

i partiet Mt. — 2 Cor. förekommer o 54 gr — å 41 gr, i senare
delen däremot förekommer o endast en gång — å 13 gr. —
Även i orden mång, wrång, lång, gång, gånga växla o och å i
olika proportioner för de olika orden och i olika partier, tills i
normalspråkspartiet & blir i det närmaste enrådande i dem alla.

Pret. plur. woro är normalform i hela urkunden, under det
wåro träffas huvudsakligen i Mc., Joh. och 1 Cor. (se sid. 138)
samt dessutom inalles endast 12 gr, vartill komma waro, ware
inalles 5 gr. Formen med o kan ha utgått från reformatorerna,
under det att å-formen sannolikt var tryckeriets.

Om fördelningen mellan pret. wart och wort se sid. 138. I
Mi. — 2 Cor. träffas wartl 56 gr — wort 101 gr, i senare par-
tiet warl 5 gr — wort 92 gr.

Om växlingen låta — lata se sid. 145; lata är normalform.

begära, begärilse ete., eleyhuad, e(eyhwadh, elejhuru etc. äro i
NT genomgående. Även wäl och här äro i det närmaste: en-
rådande.

1 partiet Mt. — 2 Cor. äro heligh, helugh genomgående med
följande undantag: hälogh, hälogt Rombr. 11:16, 16: 16, hällighe
1 Cor. 5: 7 not, helligt 1 Cor. 3: 17. I normalspråkspartiet däremot
träffas 15 former med ä gentemot endast 8 med e.

Om formerna geffua, leffua, leffuerne, nedhan, nedherst, wed-
her och överhuvud växlingen i— e se kap. 4. Genomgående är
helwite, som är vanligt redan i Tidb. och Wnderw.

sylff, sylffuer, sölff ha behandlats sid. 146 bland danismerna.

Jämte det vanliga bodh träffas även budh inalles 14 gr, därav
12 gr i normalspråkspartiet. Nästan genomgående är även red-
dughe med biformer med o endast i Mt. (2 gr), Rombr. (4 gr)
och Joh. ep. 3 gr. Genomgående (jfr dock s. 161) är även huffuudh
med u. Nästan genomgående med jämförelsevis få undantagi partiet
Mt. — 2 Cor. är ock vm- i sammansättningar som vmskära, vmsorg.

truldom, -karl, -karen Ag. 13:6,8, Gal. 5: 20, U. 9: 21, 18: 23,
trullarom U. 21:8 växla med troldom Ag. 8: 9, trollarom U. 22:15.
Att u här skulle vara tecken för öppet ö-ljud, som Lindqvist
antar s. 160, är väl knappast sannolikt, i synnerhet som enligt

172 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

Hammarstedt? trulla ännu på 1880-talet i södra Fjärdhundra
hade u-vokal.

Participerna drucken, hulpen och lånordet dubbel ha nästan
enbart u«, under det att oppenbar och jomfru ha o.

Av orden byrdh, byrdha, witnesbyrdh finnas sidoformer med
ö endast i evangelierna och Ag. (10 gr) och av wyrdning endast
i 1 Thess. 5:13. — Av orden bryst, lyfte, byssa, lycka, skytta,
fyct, tilflyct, endalyet användes i normalspråket y-former, under
det nöcter och bröllop enbart ha ö.

Part. full, fullo, hug, huggo förekomma endast i Mt. — 2 Cor.
I normalspråksområdet finnas endast former med ö.

Om fördelningen av folgde — fölgde i förra hälften se sid. 136.
I partiet Mt. — 2 Cor. förekommer o-formen inalles 17 gr gent-
emot 48 ö-former. I senare delen däremot träffas endast 2 for-
mer med o.

sompn(en), sompnogha förekomma 8 gr, söm(p)jr endast 6 gr;
alla formerna tillhöra partiet Mt. — 2 Cor. — torst, torsta, tor-
stogher träffas 7 gr, törsta, törstoghe 8 gr, alla beläggen tillhöra
även här det första partiet.

Normalformer i hela urkunden äro för, före, tilförenna,
helbröghda.

Vokaler i svagtonig ställning.

Liksom i Wnderw. är i ord som emellan, hädhan, mädhan,
tädkan, sedhan, vthinnan slutstavelsens vokal a. Gen. theras växlar
i Mt. — 2 Cor. med theres (o. 188 gr) men är i senare delen
nästan enrådande (theres endast 5 gr). Liksom i Tidb. och Wnderw.
har: a införts även i lånord som testa, tilförenna samt sporadiskt
i böjningsformer och sammansättningar som arbetara Luc. 10: 2,
röffuara hender Luc. 10: 30, syndara Luc. 13: 2, tienara Luc. 19: 13,
15, (the) wåra Luc. 23:55, the båra Luc. 4:22, öghan Luc. 6: 20,
rikadoma Luc. 16:9 not, kastaskofuel Luc. 3: 17, oliaberghit Luc.
19: 29, helsasamt Tit. 2:8 (jfr helsesam Tit. 2: 11), elaghamål Col.
3: 13 osv., vilka sannolikt liksom motsvarande former i Tidb. och

I ÅA. Isaacsson Om södra Fjärdhundralands folkmål s. 101.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 173

Wnderw. böra betraktas som indirekta vittnesbörd om danskt in-
slag i språket.

Liksom i Wnderw. användes i stor utsträckning i i ändel-
serna -il, -ilse, -is samt best. art. -2t och i pret. part. -it.

Avledningsändelsen -igh finns nästan endast i partiet Mt.
— 2 Cor. (75 gr); för övrigt träffas den endast 4 gr. Normal-
språkets ändelse är sålunda -ugh. Om växlingen -ugh:-ogh se sid. 136.

Fördelningen av u och o i svagtonig stavelse följer lagarna
för vokalbalans på så sätt, att o alltid står i långstaviga ord, u
i kortstaviga, utom då stammens vokal är o, ä eller e, allt i en-
lighet med reformatorernas språkbruk. Liksom hos L. Andrege
har emellertd o någon gång i kortstaviga ord gjort intrång på
bekostnad av wu, så att man finner former som i Luc. ladhor
12: 18, ladho 12: 24, bergxskriwonar 23: 30, tiwghonde kapitelrubri-
ker, i Mc. smulor 7: 28, gatonar 6:56, 1 Tim. snaro 2: 26, snaron
6: 9, Gal. näruaro 2: 14, i 2 Cor. fråwarone 10: 1, osv.

Synkope av vokal föreligger i fadhren, modhren, brodhren.
Osynkoperade former träffas endast i partiet Mt. — 2 Cor., därav
fadheren 15 gr, modheren 4 gr, brodheren 1 g. I plur. äro for-
merna fädhrena, fädhrana, brödhren, brödhrena genomgående med
följande undantag: fädherna, -ar, -enes etc. 8 gr, därav 4 gr i
normalspråksområdet, brödherna 4 gr i Mt., Joh. och 1 Cor.

Böjningsformer.

Plur. av fadher heter i regel fädkra (fädhres Ag. 1: 32); un-
dantag härifrån finnas endast i Mt. 23: 30, Joh. 4 gr och Ag. 6 gr:
fädher(s). Plur. av brodher heter däremot i regel brödher, endast
undantagsvis brödhra, nämligen Mt. 12: 46, 49, Mc. 5 gr, Luc. 5 gr,
Ag. 12 gr, Gal. 2: 4, Gal. 1:2, 1 Tim. 5: 1, 6:2, U. 6: 11, 22: 9.
L. Andreges former äro brödhre, brödkra, danskans fädhre, brödhre.

hadhe, ladhe, sadhe hade genomförts redan i Wnderw. [I, och
spridda exempel på dem funnos redan i Wnderw. I. Förhållan-
det är detsamma i NT med haffde, lagde, sagde endast i de par-
tier, som satts av Wnderw. I- sättaren, dvs. Mc. och Joh. Detta
tyder på att sättarna spelat en roll för deras införande i NT.
Hos L. Andree är endast hadhe belagt.

174 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

Om böjningen wart:wort 8e ovan.

mich, tich, sich — migh, tigh, sigh. De förstnämnda formerna
tillhöra huvudsakligen partiet Mt. — 2 Cor. Proportionen i de
olika böckerna är något olika. Bäst bevaras mich, som är nor-
malform i Mt. — Luc. med inalles endast 3 migh, därav 1 g i
Mt., 2 gr i Luc. Först med Joh. börjar migh på allvar bli van-
ligt. Proportionen framgår av följande siffror: Joh. bar 110 mich
— 125 migh, Ag. 53 mich — 38 migh, Rombr. 10 mich — 21 migh,
1 Cor. 13 mich — 14 migh, 2 Cor. 20 mich — 36 migh. Därefter
förekomma endast enstaka former av mich, inalles 20 gr.

Någon annan bild visa tick och sich, som äro vanliga en-
dast i Mc., som har 25 tich — 30 tigh, 46 sich — 56 sigh. För
övrigt förekomma av dessa endast spridda former, av tich ivalles
23 or, av sich 15 gr. L. Andre&es former äro mich, tigh, sigh;
endast en gång 1530 förekommer migh, som kan stamma från
NT. Tidebokens normalformer äro mich, tigh, sigh, dock träffas
även migh, tik, sik, mic o. dyl. Sättarnas skrivformer ha sålunda
kunnat vara migh, tigh, sigh. Endast tigh, sigh skulle sålunda
ha varit gemensamma för dem och L. Andrege, under det att
de ha olika former av migh. Därav skillnaden i behandlingen
av dessa pronomen i NT.

Enskilda ord.

I st. £. tien(i)st skrives i NT ofta tien(iJste (Lindqvist s. 175)
liksom hos L. Andree.

sanning för sannind förekommer likaledes som parallellform
i Tidb. och Wnderw.

Så är även förhållandet med icke för ej utom i förbindel-
serna ey heller, ey allenast.

sendningabodh Rombr. 15:8 not, Jac. 2:26, sendningabudh
Eph. 6:20 erinra om L. Andrezgs senningebode 1524 men också
om danskans bruk att skriva ndn i st. f. nn, nd, t. ex. sand-
ning jämte sanning, hendnes jämte hendes och hennes i Christ.
II:s NT.

"Former som vdi, vdinnen, regenskap ha redan i Wnderw.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 175

genomgående utbytts mot ovlhi, vihinnan, rekenskap, liksom oghan
mot offuan.

O. Petris än thå ath har liksom ofta redan i Wnderw. blivit
än doch, en doch eller än dogh (ath), det senare fl. g. i Ag., t. ex.
14: 17, 17:27, 30, efter thetl ersättes av enbart efter (vilket även
förekommer 1 danskan).

vthaff, afstadh för aff, åstadh finnas likaledes i Wnderw.

Nästan samtliga ovannämnda former återfinnas sålunda i
Wnderw., och »normalspråket», på detta säti fattat, kan. betrak-
tas som en fortsättning av parallellformerna i denna urkund och.
kan bedömas som dessa. I vissa fall stå sålunda normalspråkets
former i direkt strid med kanslerns. Detta gäller

stavningen av småorden effter, thå, wäl, till, skall, itt, vpp
samt nytt, -doom för -dom;

stavningen av orden förstånd, stånda, mång, lång, gång med
å framför nd och ng;

lata i stället för låta; |

geffua för giffua, sylff, sölff för silffuer och bröllop för brullop;

vm- för om- i sammansättningar samt jomfru, oppenbar för
jumfru, vppenbar.

I andra fall uppträda normalspråkets former hos L. Andree
först efter 1526, varför han kan ha upptagit dem från NT. Dessa
former ha behandlats ovan sid. 59. Även dessa söker Lindqvist
bärleda från L. Andre&ge på så sätt, att han i folklighetens in-
tresse skulle ha övergivit egna invanda och traditionella skriv-
former och för NT:s räkning infört ett slags nystavning, såsom
då han ändrat nider till nedher, holla till hålla, for till för, hwat
till hwadh osv. I ett fall som gefua skulle han genom order åt
sättaren ha infört en form, som han ej själv genomfört i sina
egenhändiga skrivelser. Å andra sidan skulle han tillåtit en form
som lata, trots att han själv skriver låta och trots att den står i
strid med ljudenligheten.

Liksom i Wnderw. synes även i NT frekvensen av vissa
former stå i samband med de olika sättarnas individuella språk-
bruk och sättarvanor, i det den ene sättaren bättre följt manu-

176 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

skriptets språkform än den andre. Dessa variationer, som åter-
finnas i Wnderw., ha behandlats ovan i kap. 1, som jag hänvisar
till. Det är givetvis en viss sannolikhet för att även de former,
som äro underkastade dylika variationer, liksom i Wnderw. här-
stamma från sättarna.

En del former slutligen äro L. Andreges särformer. Hit
höra konnung, honnogh, konna, sonnen med dubbelskrivet n, kuf-
Juudh med u, pret. plur. £omo med enkelt mm, sannolikt ytterst,
ytterligare, yttermera med dubbelt t, fadhren, modhren med syn-
koperad mellanvokal, som dock finnas även i Tidb. och Wnderw.,
böjningen (wi) föra, bidhia med a som ändelse i första per-
sonen plur. och möjligen en del andra, såsom helbröghda (?),
sputta(?), vilka visserligen ej äro belagda i hans skrifter men
som återfinnas i Tidb., vars eget språk kan representera en dialekt,
som står nära L. Andregs egen. Att i detalj uppdraga gränsen
mellan kanslerns språk och sättarens låter sig givetvis ej göra,
i synnerhet som bådas språkbruk på många punkter tycks ha
samman fallit, såsom visats i avd. I.

6. Nya testamentets dialektala karaktär.

I brist på jämförelsematerial från L. Andre&es språk har
Lindqvist sökt stödja sin hypotes, att NT:s normalspråk här-
stammar från kanslern, med att påvisa, att åtskilliga av NT:s
former låta lokalisera sig till östra Västmanland, och tror sig
kunna fastslå, »att östra Västmanlands dialekt därigenom har
spelat en hittills förbisedd, synnerligen viktig roll för det ny-
svenska riksspråkets utveckling». Lindqvist framhäver själv vissa
svårigheter, som denna hypotes laborerar med, i det att några
av de specifikt västmanländska dragen numera träffas först på
gränsen till västra Västmanlands mål och i bergslagsmål. Han
tänker sig emellertid, att de förr kunnat ha större utbredning åt
söder än nu samt att L. Andre& själv kan ha utgått från en
sådan gränstrakt, fast han under sin skoltid i Västerås tillegnat
sig östra Västmanlands dialekt.

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 177

Det är givet, att min uppfattning av normalspråkets karak-
tär knappast är förenlig med denna syn på det grundläggande
språket i NT, och själv bedömer jag också åtskilliga av de drag,
som av Lindqvist uppfattas som västmanländska, på annat sätt.

I kap. 6 sammanfattar Lindqvist i 17 moment de dialektala
dragen i NT. Av dessa äro dock följande icke speciellt väst-
manländska utan finnas också i O. Petris språk.

»Urspr. lång vok. + lång konsonant bibehålles i vissa ord,
särskilt pret. och partie. av typerna leedde, boodde>. Företeelsen
finnes numera visserligen i Uppland och Dalarne men ej i Väst-
manland, varför man får antaga, att den i början av 1500-talet
haft större utbredning än nu. Båda skrivningarna ha emellertid
som skrivformer upptagits av O. Petri redan i början av 1525,
varför de i NT delvis kunna härstamma från honom.

»Efter urspr. lång vokal bibehålles m som kort. Typ:
time. Efter urspr. kort vokal förlänges m. Typer: gammal,
himmel, lemme>. Samma regel gäller för O. Petris språk. En olik-
het finns dock, i det att pret. komo hos honom har formen
kommo.

»Urspr. kort vokal + kort konsonant bibehålles åtminstone
i inljud, då vokalen är annan än a, å, och konsonanten k, p, t,
(mn). Typer: wiku, skiptt, heta. Även i slutljud torde samma
förhållande råda». Samma regel iakttages av O. Petri.

»a har övergått till å framför Id. Typer: hålla, fåll, ålder
(åller)». Samma regel iakttages av O. Petri med undantag av
att hålla hos honom heter halla. Något dialektalt särmärke är
naturligtvis icke formen hålla. Mot bruket i Västmanland har
NT & även i kåll, vilket sannolikt här är en danism (se kap. 3).

»a har ej övergått till å framför nd. Typer: ande, hand,
sand>. Regeln finnes även hos O. Petri. Formerna ånde, bånd,
vilka enligt Lindqvist kunna härleda sig från O. Petri, äro danismer.

»a har övergålt till å framför ng. Typer: lång, mång». Så
även hos O. Petri.

”»Växlingen i—e följer i huvudsak de uppsvenska reglerna.
Typer: a) til, nidh, widh,

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVII. 12

178 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

b) ögnableck, lenn, skeen, swe(e)k. Däremot bidh, fridh, qwidh,
sidh, sidhwänia, plägsidh, skip, swi(c)k,

c) geffua, hete, leffua, nedhan, sedhan, wedher, weta, embete,
bedher, -as, men däremot idher.

d) himmel, helwite, sidugh, wiku, bliffuo, blifuit, gifuit.

e) bidhia, tilbidhia, sitia, skilia, tridhte.

f) förnedhra, seghlet, seglde, remna (men däremot witna),
. framledhne, geffne, screfna (men oftare giffne) etc.

I ursprungligen långstaviga ord av annan typ än de i e)
och f) nämnda orden har normalspråket genomgående >. — Reg-
lerna iakttagas i stort sett även av O. Petri, fastän han i enskilda
ord använder andra former än NT. NT:s språkskick har emel-
lertid i mycket reglerats av deu danske sättaren, och någon spe-
ciellt västmanländsk karaktär har språket i NT ej på denna
punkt (se ovan kap. 4). Även brenna för brinna torde ha danskt
ursprung.

» Beträffande växlingen y—ö gälla också de uppsvenska
reglerna. Som exempel må det vara tillräckligt att här nämna
mykit, nykil, nytia, fAlytia, men dölia, fölia>. Detsamma gäller för
O. Petris språk.

Framför »d kvarstår y i byrdh, byrdhug, inbyrdhes, witnes-
byrdh, wyrda, wyrdning men har övergått till ö i skörd. Även
häri ser Lindqvist ett västmanländskt dialektdrag, och själv har
jag i Arkiv 36 s. 71 ställt mig på samma ståndpunkt under hän-
visning till de regelbundna y-skrivningarna hos Peder Månsson.
Sedan det emellertid av E. Smedberg uppvisats, att denne Peder
Månsson icke är född i Tillberga, såsom förut allmänt antagits,
utan i Jönköping, förfaller denna jämförelse med hans språk,
och då dialekten i Finland och Uppland säkert redan på 1400-
talet genomfört ö i dessa ord (se ovannämnda uppsats s. 72), är
det all sannolikhet för' att så varit fallet även i Västmanland.
De nämnda y-formerna ha helt säkert annat ursprung.

NT:s ändelse i best. pl. mask, hos substantiv är -ana(r),
eller -ena, ofta -ane(r), -ener. Typer: gerningana, hestanerss. För-
hållandet är detsamma hos O. Petri endast med den skillnaden,

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 179

att -ener hos honom är vanligare än i NT. Ändelsen -aner är
för övrigt mycket sällsynt i NT, liksom hos O. Petri.

Följande former torde hava varit sättarnas normala uttals-
former, varför det är osäkert, om de i NT äro västmanländska
dialektformer.

Pret. wort är belagt endast från Västanfors, alltså på grän-
sen mot Dalarna, men det är ju möjligt, att det tidigare haft
större spridning än nu. Omöjligt är det emellertid ej, att det i
NT delvis kan ha danskt ursprung. Ojämnheten i dess uppträ-
dande talar i någon mån härför, i det att wort är relativt säll-
syntare i Mc., Joh. och 1 Cor. än i övriga böcker. Att ett sveuskt
wart vid tryckningen i stor utsträckning kan ha utbytts mot wort
framgår därav, att reformatorernas böjning låta, lata — lät på
icke mindre än 49 ställen i partiet Mt. — 2 Cor. ändrats till lata
(läta) — lot, under det att lät bibehållits endast 23 gr.

Formerna fölkit, sörgesong, tölfte, törghit, -törff- och törkar
äro enligt min mening danismer (se kap. 3), så mycket mer som
i östra Västmanland o kvarstår framför kakuminalt I.

Avledningsändelsen -ugh hos adjektiv förskriver sig i NT
delvig från sättaren, vilket framgår av dess fördelning på de olika
sättarna.

Formerna klår och lekoma äro likaledes danismer (se kap. 3).
Även når 'när', som ej finnes hos reformatorerna, kan ha danskt
ursprung. |

Härefter återstå endast följande moment, som möjligen tyda
på västmanländskt ursprung:

De enstaka stuppa, sputta, vilka dock numera endast finnas
i nordöstra Västmanland.

Formerna fölgde, fölgt med ö (jfr ä. da.) men sompn, torst med o.

truldom, trulkarl, trulkaren, trullarom med u, som i upp-
ländska dialekter kvarlevat ända till modern tid. L. Andrege
själv skriver dock en gång trölle.

Dubbelskrivet » i honnogh, konnor, sonnen representerar ett
uttal med lång konsonant, som är spritt utom i Västmanland
även i västra Uppland.

180 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

Av den föregående analysen av NT:s språk torde ha fram-
gålt, att det är ytterligt svårt för att ej säga omöjligt att på-
klistra det någon bestämd dialektisk etikett, då det är samman-
smält av iugredienser från olika håll. Flertalet av dess former
äro gemensamma för både O. Petri och L. Andreg, andra här-
stamma säkerligen från danskan, en del överensstämma med
särformerna i O. Petris språk, andra med L. Andreges särformer.
Överhuvud torde man ej alltför starkt böra urgera dess »upp-
svenska» grundkaraktär, då åtskilliga av normalspråkets former,
såsom tapa, fädhra, tieniste, lata och andra, ej kunna vara
mellansvenska och det med ett undantag (Joh. 20: 11) genom-
gående grät snarare vittnar om »medelsvenskt> än »uppsvenskt»
ursprung.

7. L. Andre& och Nya testamentet.

Att L. Andre& haft ett betydande inflytande på NT:s språk
framgår evident av Lindqvists avhandling, liksom av framställ-
ningen ovan.

Såsom förut visats, råder det emellertid en viss skillnad
mellan partiet Mt. — 2 Cor. och övriga böcker, »normalspråks-
området». Skillnaden består huvudsakligen däri, att i det senare
partiet sådana former nästan helt utrensats, som kunna betraktas
som rena danismer eller tillskrivas O. Petri, varför normalspråks-
området fått en mera enhetlig karaktär än de föregående böc-
kerna Någon radikal skillnad mellan de båda partierna finns
sålunda ej, det är endast en gradskillnad; ej en artskillnad mellan
dem, och övergången är ej heller skarpt markerad, i det vissa av
normalspråkets former slå igenom mycket tidigare än andra (se
Lindqvist 8. 90 och kap. 5 o. 6 ovan). Nu visar det sig emel-
lertid, att flertalet av de segrande formerna äro sådana, som
äro gemensamma för sättaren och L. Andree efter normalise-
ringen av hans språk 1526. Pret. lof, som i partiet Mt. — 2 Cor.
förekommer icke mindre än 49 gr gentemot lät 23 gr, rensas
sålunda bort, under det att pret. wort, som var L. Andreges (alter-
nativa) form, normaliseras. Själva nomaliseringen kan ha tillgått

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 181

så, att de påtagliga danismerna eller inkonsekvenserna ha blivit
strängare efterhållna. På åtskilliga punkter normaliseras emel-
lertid även former, som äro främmande för L. Andress speciella
språkbruk, såsom då småorden till, itt, thå, efter stavas annor-
Junda än hos L. Andre&, eller då kort å-ljud stavas med å fram-
för nd och ng eller lata blir normalform, under det L. Andres
ånvänder låta. På andra punkter har L. Andre& antagit sätta-
rens form, såsom då han utbyter holla möt hålla, nidher mot
nedher, war, wor mot wår, nagon mot någhon osv., vilket lett till
större enhetlighet även i hans eget språk. Även i sådana fall
kan han ha sett till, att konsekvens iakttagits även vid tryck-
ningen. I några fall åter kan han ha genomfört sina egna former
mot sättarens, såsom då sonnenr stavas med nn, hufuudh med u
osv. Något ingripande på annat sätt än i korrekturet behöver
emellertid under sådana förhållanden ej antagas.

Man kan emellertid gå ännu ett steg. TI sitt bekanta brev
till ärkebiskop Olof i Trondhjem fäller L. Andres yttrandet, att
hav hoppas, att »vår översättning» av NT »in prologis et glo-
sellis> icke skall innehålla något, som väcker anstöt. Av yttran-
det framgår, att L. Audrege känt sig ansvarig för den svenska
översättningen, och det förutsätter kanske, att han granskat den
redan i manuskript. Då nu O. Petri redan i början av år 1525
tagit intryck av kanslerns språk (se kap. 5), ledes man till den
slutsatsen, att ett samarbete mellan kanslern och hans litteräre
medhjälpare ägt rum redan före tryckningen av NT, och där-
med äro vi inne på frågan, hur detta samarbete gestaltat sig.

Lindqvist, som med bestämdhet hävdar, att L. Andres är
huvudredaktör och den språkligt bestämmande, yttrar sig i själva
översättningsfrågan mera försiktigt. Mest synes han dock vara
böjd för att antaga, att L. Andre&e är den egentlige översättaren,
och med bestämdhet tror han sig kunna fastslå, att DL. Andres
själv »språkligt formulerat» (dvs. översatt och nedskrivit) normal-
språkspartiet: Galaterbrevet — Uppenbarelseboken och Allmänna
förspråket. I så fall skulle väl O. Petris former ha tillkommit
vid granskning av manuskript eller korrektur och hans roll skulle

182 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

sålunda reduceras till granskarens och korrekturläsarens. bLind-
qvist håller emellertid även den möjligheten öppen, att O. Petri
kan ha nedskrivit vissa böcker, främst då Joh., Rombr. och 1 Cor.,
men om så är, ha de sedermera underkastats språklig överarbet-
ning av huvudredaktören.

Lindqvists ståndpunkt i frågan om översättaren står i när-
maste samband med hans uppfattning av normalspråket såsom en
skapelse av L. Andree. Med den uppfattning av normalspråket,
som här framlagts, framträder emellertid ännu en möjlighet. Lik-
heten mellan språket i Wnderw. och partiet Mt. — 2 Cor. i NT
visar, att O. Petri mycket väl kan ha översatt detta parti och
att det under tryckningen kan ha erhållit sin nuvarande gestalt,
och då normalspråkspartiet endast innebär en konsekvent utveck-
ling av de principer, som tillämpats redan förut i Wnderw. och
förra delen av NT, är det kanske ej omöjligt, att han kan ha
översatt även detta, fastän haus särformer vid tryckningen nästan
helt dukat under för sättarens och L. Andress delvis överens-
stämmande former.

8. Allmänna förspråket.

Den i föregående kapitel framställda möjligheten, att O.
Petri kan vara översättaren även till normalspråksområdet, fastän
hans särformer där äro mycket sporadiska, kan i förstone före-
falla så osannolik, att den knappast är att räkna med trots den
förklaring av språket i normalspråksområdet, som ovan givits.
Rent a priori kan det ju tyckas, som om L. Andregz, vars språk så
nära överensstämmer med normalspråket, också bör vara översättare.
Om man sålunda skall ha rätt att räkna med att O. Petri över-
satt hela NT, måste det visas, att hans språk verkligen vid .
tryckningen kunnat undergå en så genomgripande förändring,
som här måste ha skett.

Denna fråga sammanhänger med frågan om vem som skri-
vit Allmänna förspråket, eftersom detta företer samma språk-
liga typ som normalspråksområdet och författaren till företalet

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 183

utan tvivel även är den, som haft hand om själva översätt-
ningsarbetet, att döma därav, att han i företalet anhåller, att den
läsare, som »>rett förstånd haffuer», må rätta sådant, som Ööver-
sättaren eller tryckaren icke utfört så skickligt, »som thet sigh
boorde>s, »j hwilko tolken intit räknar sigh wara skeedt för när,
vthan bedher ther om». Så skulle knappast någon annan än
översättaren själv uttrycka sig.

Olika meningar ha uttalats om vem som skrivit företalet.
Under det Schöck däri tror sig igenkänna O. Petris stil, hävdar
Lindqvist med bestämdhet, att det måste ha skrivits av L. Andreze
och att det är ett fullkomligt misstag att påstå, att stilen där är
O. Petris.

Lindqvist stöder sig huvudsakligen på orden effter, endoch,
icke, vihaff, ställda mot O. Petris epter thet, än thå (ath), ey (jämte
icke) och af samt för övrigt på språkets likhet med normalsprå-
ket överhuvud. Förspråket är, menar han, det sista som skri-
vits, sedan normalspråkets principer äro fullt klara.

Det är riktigt, att Allm. förspråket i språkligt hänseende är
jämställt med det s. k. normalspråkspartiet, men därav följer
ej, att det nedskrivits efter de principer, som där tillämpats, det
visar endast, att det tryckts i samband med eller rättare efter
detta parti, vilket indirekt framgår därav, att det har egen pagine-
ring. Paralleller härtill äro vanliga. Detta är fallet med inne-
hållsförteckningen i Een nyttwgh Wnderwijsning att döma av
formerna sckal, schulle, sedhan, som förekomma (nästan) endast i
senare delen; det är ock fallet i Postillan 1528, varest inled-
ningen språkligt sett överensstämmer med sista partiet. All-
männa förspråket kan sålunda liksom normalspråkspartiet för
övrigt ha erhållit sin nuvarande gestalt under tryckningen. 1
detsamma förekomma emellertid vissa former, som äro främ-
mande för »normalspråket> och sannolikt härstamma från O.
Petri: wvpswolghit 1a, fyllest 5 a, bodhskap 2 a, enfalleligha(?) 4 Db,
omskärelse, vmskära(?), sagde 2b, helwetil 2b, helwetlet 3 a, vm-
bära(?) 3 b, somblighe 4 a,b, förnemda (utan p-inskott) 4 a,b, be-
synnerligha ö b, wordhet 6 a, förtiemist 4 a. Vissa av de ord, som

184 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

enligt förspråket nybildats för NT eller för första gången där
upptagits i svenskan, omhuldas ock av O. Petri, såsom förgeffues
1 st. f. om suss.

Härtill kommer, att författaren till Förspråket liksom O. Petri
visar förkärlek för omvänd ordföljd efter och, som förekommer
12 gr, under det att rak ordföljd träffas endast 6 gr, vilket frap-
perar så till vida, som i NT för övrigt i regel användes rak ord-.
följd i denna ställning.

Viktigare är, att innehållet och kompositionen i ett par av
O. Petris böcker på det närmaste ansluta sig till förspråket.
Detta är fallet med kapitlet Om Troona i Een nyttwgh Wnder-
wijsning, vilket ej finnes i Luthers Betbächlein utan är O. Petris
egen inledning till trosartiklarna, samt Om Gudz ordh och men-
niskios bodh.

Kapitlet Om ”Troona behandlar sålunda först det gammal-
testamentliga löftet om Kristi födelse. I Förspråket utvecklas
inledningsvis, vad som menas med evangelium och det Nya testa-
mentet, varefter författaren även där övergår till att omtala de
gammaltestamentliga förutsägelserna. Därvid citeras på båda
ställena först Guds ord till Adam i Genesis 3 »jach wil setia
fiendscap emellan tigh och quinnona» etc., därefter hans ord till
Abraham Genesis 22 » Uthi thine sädh skola al slecte på jordbhbenne
welsignat warda»> etc. samt till slut hans löfte till David. Tolk-
ningen av det förstnämnda bibelstället om kvinnans säd och or-
men är ock identisk på båda ställena. I 'Troona heter det:
»hennes sädh skulle sönder slåå hans (dvs. ormens) hoffwd, mer-
kiandes ther medh Christum. — — — — theras (dvs. mannens
och kvinnans) affödho then komma skulle, som ormens hoffwd
som är syndhen, sönder slåå skulle, och the ther medh then
plågha, som effther syndena folgde, som är dödhen, och helwite
vndwijka mottes. I Förspråket lyder motsvarande ställe: >»Chris-
tus är thenne quinnonas sädh eller affödha, huilkin dieffuulenom
hans huffuudh, thet är, syndena dödhen och helwite sönder-
crossat haffuer»>».

I Troona behandlas därefter evangeliets innebörd, att Gud

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 185

: sände sin son hit ner för att frälsa oss. »Thetta haffwer gud
giordt medh sin son för wåra skuld, och gaff så Apostlana beffa-
lingh ath the skulle gåå wtt j menigha werldena och predica och
göra itt anskrij för all creatwr huilken stoor nådh och barmher-
tugheet gudh hadhe giordt medh menniskione och såådana pre-
diean och anskrij är thett scrifften kallar euangelium thett är itt
gott bodhskap och huilken — — — — som ther säther troo til,
och förläther sich ther vpåå ath gudh haffwer såådana nådh giordt
medh honom han bliffwer aff ffadhrenom medh then helgha anda in-
plantat j Christo» ete. Motsvarande parti i Förspråket börjar:
»Så see wij nw ath icke är meer än it Euangelium, så som och
icke är meer än en Christus, effter thet Euangelium icke annet
är eller wara kan vtan en predican eller förkunning om Christo
gudz och Dauidz son, sannom gudh och menniskio, then för oss
medh hans dödh och vpståndelse alla menniskiors synd, dö-
dhen och helwetet offuerwunnit haffuer the ther troo vppå
honom> etc.

Därefter skildras i båda, hur den rätta tron »brister vth
och bewisar sigh» i goda gärningar och i kärlek till nästan.

Denna överensstämmelse i tankegång och plan kan knap-
past vara tillfällig. Direkt bevisande för ett nära samband mel-
lan de båda böckerna är den dock ej, då denna del av Försprå-
ket översatts från Luther.

På andra ställen saknas emellertid ej en antydan till verbal
överensstämmelse mellan företalet och Wnderw.

I NT heter det sålunda: »Och är Euangelium it grekiskt
oord, lydhandes så mykit som it gott budhscap, godh nymäre,
godh ny tidhende, gott anskrij», i Wnderw. (s. 28): >och såådana
predican och anskrij är thett scrifften kallar euangelium thett är
itt gott bodhskap».

I NT förklaras »kyrka» så: »Kyrkia, Ther thetta oordhet
Ecclesia ståår på Grekisko och Latinisko är stundom satt kyrkia
och stundom försambling, doch merkes ther icke annat medh än för-
sambling, samqwend, eller menegheet, ändoch nw vpkommit är, ath
man brukar thet oordhet för templet, ther aff, ath församblingen

186 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

pläghar ther skee»>. I Wnderw. (s. 43) heter det: »och är merkian-
des ath j then helgha scrifft ståår offta itt grekest oord thet och
latinisk är, som heter ecclesia, thet merker försambling eller
samqwendt — — — — »och (s. 46) >»Nw effther thet ath christna
menniskior — — — — bygde sich almenneligh hws, ther kyr-
kian eller församblingen pläghadhe loffwa och prijsa gudh vtbi
och höra hans oord, kom thet såå vpp medh tijdhen ath såå-
dana hws begyntes ath kallas kyrkia, effther thet kyrkian för-
sambladhes ther».

Med tilltalande anspråkslöshet förklarar författaren till före-
talet, att det icke är »förbudhit ath hwar någbhot finnes här
vthinnan förseet wara, antigen aff tolkenom eller aff prentare-
nom, thet icke så skickeligha ståår som thet sigh boorde, ath
thå then som rett förstånd haffuer må thet retta, j hwilko tolken
intit räknar sigh wara skeedt för när, vthan bedher ther om.
Doch ath man j slijke rettilse icke förhastugh är, vthan offuer-
wäghe först granneligha huadh saak tolken kan hafft haffua ther
till ath han så satt haffuer». Med snarlika ord manar författaren
till Wnderw. läsaren, att allt sådant, som kristna menniskor böra
veta, »granneligha offwerläses, och retteligha begrundas, och om
såå hende ath någhot her vtinnan funnes thet ecke strax faller
tich j sinnet för titt oförstånd schul, eller ther aff ath tw till
äwentyrs ecke mykin vnderwijsning wan är om sådana stycker,
såå war ecke förhastugh til ath föracta thet, vtan see vpå the
fåå oord som j bredderna stå» etc. Det är icke det enda ställe,
där O. Petri riktar en dylik uppmaning till läsaren. I »Swar
vppå jtt ochristelighit sendebreff> slutar han ungefär på samma
sätt, att »huar såå funnet worde medh sanningen, ath jach (aff
menniskio skröpeligheet) jeke hadhe såå drabbat rätt j all stycke
som iach gerna giordt hadhe, wil jach thåå altijdh wara huar
och en Christen menniskio, som jtt bätre förstånd haffuer, vnder-
dånigh, och läta mich rätta». Men han tillägger ock: »Doch
förhoppes mich ath samma min scriffuelse äre såå medh then
helga scrifft bewisat, ath the wel skole medh sanningene bliffwa

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. > 187

beståndandes, ää huru monge the wara kunne som ther om
dömandes wordhe».

I detta sammanhang må ock erinras om att »Fader wår»
och »Magnificat> i Wnderw. ha samma formulering som i NT.

Även boken >»Om Gudz ordh och menniskios bodh och stad-
gar» ansluter sig på det närmaste till den lilla utvecklingen om
»Menniskors läro» i den av översättaren själv författade delen
av Förspråket. Först varnas mot den vanutolkningen, att här-
med skulle avses de bud och stadgar »som werdzlig offuerheet
gör och lydha på thet vthwertes regimentit, ty them är man plic-
tugh ath lydha widh synd>. I »Gudz ordh och menniskios bodh>»
framhäves, att sådana stadgar som biskopar och prelater göra för
att det skall »skickeligha tilgå» i den kristna församlingen »och så-
dana stadgar äre menniskio stadhbgar them man är plichtig at
halla widh synd til görandes» (s. 540).

Därefter omtalas i Förspråket sådana stadgar, »som biwdhas
vppå vthaff någhon menniskio, icke till thet vthwertes regimentet,
vtan biwdhas vppå såsom en gude tieniste, eller såsom en godh
gerning för gudh, thet doch gudh aldrigh budhit haffuer. Så-
dana menniskio budh straffar offta scrifften och sägher, att thet
är en fåfeng gude tieniste». I »Gudz ordh och menniskios bodh »
heter det (sid. 534): »Och är merkiandes at thet kallas menni-
gkiors lerdom — — — — ther noghor menniskia, påue, biscop
eller hoo thet wara kan tagher sigh före och gör ther bodh vppå
som gudh jyntit budhit haffuer, eller forbiwdher thet som gudh
Jotit förbudhit haffuer, j then acht och mening at thet skal wara
gudhi til wilia och tiänest, så at ther medh skal göras eller vp-
reltas een besynnerlig gude tienist, then gudh sielff tilförena jntit
budhit eller befalat haffuer.> Och sid. 542 heter det: »Såå göra
och monge än nw the ther tagha påwas och biscopes bodh som
gudh intit budhit haffuer, och göra ther epter, jeke j then acht
at the wilia tiena theras nästa ther medh, vtan j then acht och
mening at the skola wara gudbhi kärare när the sådana halla,
än när the thet icke hölle, men sådana är alt fåfeng gudz
tänist>.

188 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

Förspråket säger: >— — — — ty intit är synd, vihan thet
gudh förbudhit haffuer, och intit är godh gerning vtihan thet gudh
oss budhit haffuer, doch hender ath man syndar när man icke
håller samma stadgar, som är thå man troor sigh wara plictugh
för gudhi ath man skall hålla them, gör man thå ther emoot, så
är thet synd, ty alt thet som icke är aff tronne, thet är synd>.
I »Gudz ordh och menniskios bodh> heter det (s. 539): >Gudh
wil allena — — — — regera menniskiones siel och samwet
medh sin helga oord, så at när menniskian gör epter gudz bodh
thå gör hon wel, men vär hon gör ther emoot, thå syndar hon,
Och ther medh segs jntil wara godh gerning medh mindre hon
skeer epter gudz bodh och befalning, och ey heller segs noghot wara
synd, medh mindre thet skeer emoot gud2z bodh och befalning, så at
menniskiones samwet skal allenast wara forplichtat och bebundet
till gudz bodh, och ther regera sich epter, halla thet allenast
för godha gerning som gudh biwdher, och thel för synd som han
forbiwdher»>.

Även här är tankegången på de båda ställena fullt identisk
och i »Gudz ordh och menniskios bodh> ställvis uttryckt med
ord, som röja en direkt anklang av formuleringen i Förspråket.

En sådan verbal överensstämmelse föreligger ock sid. 540:

— — — — ther före seger han (dvs. Gud) och sich wara
nijtisk, såsom en man är nijtisk om sina hustru och ey må lijdha
at hon befattar sich medh en annan mans. Förspråket skriver:
»Och är nijt thå man elskar någhon deel medh otolugheet, och
eendels medh haat och wredhe, såsom thå man haffuer sin
hustrw käär, och är doch altijdh illa till fridz medh henne, ther
aff ath han icke kan lidha någhon annan lika medh sigh j then
kerleken>. |

Till slut må ock nämnas, att författaren till Allm. försprå-
ket ställer i utsikt en »vthtydhilse» på Nya testamentets böcker:
» Doch effter icke hwar man haffuer ther tilfelle till ath så öffua
sigh j scrifftenne, ey heller haffua alle lijka skarpt förstånd,
wardha wäl nest gudz hielp framdeles vthgångandes någbhor
yttermera vthtydhilse, på förnemda nyia testamentzens böker»>».

Palmér: Reformatorerna och NT 1526. 189

Härmed kan väl knappast avses något annat än Postillan. Själva
formuleringen »nest gudz hielp> var väl ett vanligt talesätt;
dock är det kanske ej tillfälligt, att O. Petri använder samma
formel på tvenne ställen i liknande sammanhang, nämligen i
Wnderw., där översättningen av NT utlovas, och i Postillan 1528,
där han ställer i utsikt en ny Postilla.

Även om dessa inre bevis vart för sig icke äro avgörande,
torde de dock tillsammantagna vara av ett visst värde. Särskild
vikt bör därvid läggas på likheten med Wnderw., som skrevs
och trycktes, då NT endast förelåg i manuskript. Rent psyko-
logiskt är det ock mest tilltalande att tänka sig, att de båda större
böckerna vuxit fram ur det kortfattade företalet till NT. Båda
behandla för reformationen grundläggande tankar, och de orda-
lag, som en gång använts i företalet, ha lekt författaren i hågen,
då han tagit sig för att behandla samma frågor mera utförligt.

Men om 0O. Petri verkligen skrivit Förspråket, följer därav
rätt vittgående konsekvenser, i det att det visar, att O. Petri
trots språket i normalspråkspartiet verkligen &£an ha översatt
även detta parti. |

I sin grundliga undersökning av »Källorna till 1526 års
öfversättning af Nya testamentet» har E. Stave visat, att det
med hänsyn till inflytandet från Luther råder en viss olikhet
mellan evangelierna och Apostlagärningarna &å ena sidan och
breven i allmänhet å den andra, vilket torde bero på det olika
innehållet i dessa båda huvuddelar. Inom dessa partier finns
det emellertid även variationer, så att de olika källorna övat
olika starkt inflytande på olika delar, vilket enligt Stave kan
tyda på att det funnits flere översättare. Hur härmed förhåller
sig är svårt att säga. Språket självt kräver emellertid icke ett
dylikt antagande, då de i NT förekommande formerna sannolikt
torde kunna hänföras till O. Petri, Laur. Andres eller tryckeriets
personal. Förspråket självt talar ock endast om >tolken>, ej om
»tolkarna>», vilket man nog skulle väntat, om olika partier själv-
ständigt översatts av olika personer. Att det samtidigt talas om
>präntaren> ej »präntarna», fastän faktiskt två sättare kunnat

190 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

konstateras, står i överensstämmelse även med modernt språk-
bruk. Har det sålunda funnits flera översättare — och därpå
tyder kanske Messenius uttalande, att arbetet utförts av O. Petri
och hans kamrater —, så ha dessa endast varit underordnade
medhjälpare, och deras språkform synes ha helt undertryckts.

Om man sålunda får ta översättaren på orden, då han
talar om tolken i singularis, skulle själva översättuvingsarbetet ha
omhänderhafts av ex man (vilket icke utesluter, att han kan ha
haft medhjälpare), och denne kan icke ha varit någon annan än
O. Petri eller Laur. Andree. Till förmån för den förre talar
Allmänna förspråket, till den senares fördel den större likheten
mellan hans språk och normalspråket, vilket dock, såsom ovan
visats, ej behöver innebära, att han själv formulerat det. Så
mycket kan emellertid sägas, att kanslern såsom den för verket
ansvarige sannolikt både i manuskript och korrektur underkastat
arbetet en ingående granskning, men i så fall måste O. Petri ha
som översättare deltagit i arbetet.

9. De samtida vittnesbörden om översättaren.

De historiska vittnesbörden om översättaren av NT hava
behandlats av Schäck, Öfversättaren af thet Nyia Testamentit af
år 1526 (1891) och i Historisk tidskrift 1894, och av Aksel
Andersson i Inledn. till Een nyttwgh Wnderwijsning i Skrifter
från Reform.-tiden 3, och några nya dokument hava sedan ej
anträffats. De viktigaste av dessa dokument äro de, som här-
stamma från reformatorerna själva.

O. Petri har i slutet av Een nyttwgh Wnderwijsning ett
uttalande, genom vilket han hänvisar läsaren till den heliga
skrift själv, »huilken scrifft besynnerligha thet nyia testamentit,
tw och näst gudz hielp få schal på wårt swenst mål, innan en
kort tijdh»>. Ordalagen äro delvis desamma som han använder i
företalet till Postillan 1528, när han lovar, att >När then andra
postillan vthgår skal ther näst gudz hielp bätre vpseende på
wara». Liksom i Postillan kunna orden i Wnderw. knappast

Palmér: Reformatorerna och NT 15926. 191

tolkas annorlunda än som ett direkt löfte från O. Petris sida, att
genom hans försorg NT snart skall bli tillgängligt för allmänheten
på svenska. De innebära något mera än endast ett meddelande, -
alt det var honom bekant, att NT snart skulle utkomma, såsom
Steffen tolkar dem, i synnerhet som ett större parti av Wnderw.
faktiskt på det närmaste sammanfaller med innehållet i För-
språket. |

Situationen kan ha varit denna. När O. Petri från Sträng-
näs förflyttades till Stockholm som litterär medhjälpare till ko-
nungen och kanslern vid reformationsverkets genomförande, fick
ban först och främst i uppdrag att åstadkomma en översättning
av Nya testamentet och att utgiva en programskrift för reforma-
tionen. Allteftersom översättningsarbetet framskred, förelades det
kanslern till granskning, varvid han såg till, att ingenting, som
kunde väcka anstöt, däri tick plats (se L. Andress brev till ärke-
biskop Olof). Han kan då ock ha gjort ändringar eller fram-
ställt anmärkningar, som lett till ändringar i översättningen o.
dyl. (obs.! ändringarna i O. Petris ortografi år 1525). Tryckningen
övervakades i korrekturet av kanslern själv, som inför konungen
hade ansvaret för reformationsverkets genomförande. Chef och
ansvarig för översättningen var sålunda L. Andreze, som på ko-
nungens anmodan föranstaltat densamma. Hans medhjälpare
därvid och den egentlige översättaren kan ha varit O. Petri (se
hans eget uttalande i Wnderw.). Under sådana förhållanden för-
står man lätt L. Andreg&es uttalande i brevet till ärkebiskop Olof
i Trondhbjem, där han på tal om den danska översättningen av
Nya testamentet säger: »Spero tamen nostram translationem casti-
gatiorem esse... Verum continere videtur in prologis et glosellis
nonnichil scandali, a qvo temperavimus nos in translatione nostra
neminem libenter offendentes>. Det är chefen, som talar om
»vår översättning», dvs. min och mina medarbetares i motsats till
den strax förut utkomna danska. Det behöver icke innebära, att
han själv var den egentlige översättaren.

Och då Johannes Magni mot L. Andree riktar beskyllningen,
att han »sanctissimum Christi evangelium passim et in plurimis

192 Palmér: Reformatorerna och NT 1526.

locis corrupit», så är det alldeles detsamma, som då i våra dagar
en ansvarig minister får bära ansvaret för den proposition han
framlagt, fastän den ej i första hand utarbetats av honom själv
personligen utan av sakkunniga, som han tillkallat, eller hans
underlydande i departementet.

På så sätt tolkade innebära dessa uttalanden, som av Stef-
fen anföras som bevis för att L. Andree är den egentlige över-
sättaren, ingenting annat, än att han varit uppdragsgivaren och
chef för arbetet, och de stå i full samklang med det resultat,
den språkliga analysen lett till.

Vad man i själva översättningsfrågan har att hålla sig till
är sålunda dels O. Petris eget uttalande i Wnderw., dels upp-
gifter i sekundära källor, såsom Messenius och Chytraeus, och
dessa angiva direkt, att O. Petri är översättaren. Vad som gjort,
att man ej velat godtaga deras uppgifter, är framför allt,
att språket i NT ej överensstämmer med O. Petris språkbruk,
men om den uppfattning angående uppkomsten av NT:s språk-
form, som här framlagts, kan godtagas, torde även denna svårig-
het vara undanröjd, och i så fall torde man ej längre ha skäl
att betvivla deras utsago. Det råder då ej heller någon motsätt-
ning mellan de olika källornas uppgifter. |

Lund.

Johan Palmér.

Nogle bemeöeerkninger om behandlingen af
sprog og form i eddadigtene.

Eddadigtene er stadig en kilde til forskellige meninger og
opfattelser snart sagt i enhver henseende. Den samme strid om
deres — ialfald flere enkeltes — alder vedvarer. Om deres hjem
kan man ikke blive enig. Om den kritiske behandling af de
enkelte digte er der meget afvigende meninger, og endelig er der
strid om, hvilken sproglig-metrisk dragt de skal gives i.

Det er dette sidste, der skal göres til genstand for betragt-
ning i de efterfolgende linjer. En serlig anledning til denne er
folgende udtalelse af A. Heusler i hans anmeeldelse af R. C.
Boers eddaudgave i Arkiv XLI, 282: »Auch die bei B. 80 be-
liebte anklage: die gegnerische ansicht sei "das product vorge-
fasster meinungen”, möchte der referent im falle der fönftypen-
lehre dahin wenden: die jahrzehntelange entwicklung der BSie-
verg'scehen theorie ging wber eine stufe, wo die silbenzähblung
tiberechätzt wurde, und auf diese stufe stellten sich die genannten
herausgeber. Sievers selbst ist ja längst daräber hinweg; aber
seine anhänger blieben zuräck; zb. F. Jönsson bekennt 1920
noch ganz die auffassung von vor 40 jahren>»>. Udtalelsen er
ikke helt klar; det får nu vere det samme. Mit standpunkt 1920
og endnu 1925 er den, at jeg betragter Sievers' femtype-
system, som han fremsatte i sit Tiäbingerprogram — ganske
vist for 40 år siden — for fuldgyldigt for den gamle nordiske
digtning. At det er så gammelt kan dog i og for sig ikke vare
feldende. VWVerners lov f. eks. er 10 år &eldre og jeg har endnu
ikke set nogen indvending imod den af den grund. Faktum er
jo uomstedelig dette, at der neppe er en linje i den gamle digt-
ning, som ikke kan henfores til én af de 5 typer eller 6 typer,

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVILI. 13

194 Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene.

når 3-stavelses linjer medregnes, ihvertfald når bortses fra det
enestående versemål ljödahåttr. Det er ganske vist så, at 4-sta-
velseslinjer og 5-stavelseslinjer kan findes sammenblandede in-
denfor et vers (i fornyrdislag f. eks.), og der har man mulig gået
for vidt i at ville foretage rettelser. Men de 5 typer bliver stå-
ende, og de er udmeerket praktiske hjelpemidler. I dem findes
virkelig forenet hensynet til stavelsernes lengde (kvantitet) og
den naturlige udtale med hensyn til ordaksenten, forsåvidt som
man kan vide, hvorledes denne har veret, men derom savner vi
ikke fortrinlig vejledning. Det er vistnok så, at Sievers helt har
opgivet sin tidligere opfattelse og i dens sted sat en anden. For-
udsat, at denne nye opfattelse måtte anses for at vere gyldig og
bevislig rigtig, måtte vi selvfeolgelig akseptere den. Jeg sigter
her naturligvis til hans nye klangteorier, som skal vare afgörende
for den rigtige lesning af verstekster og ikke blot det, men også
af afgörende betydning for segte og uegte dele af tekster, vere
sig poetiske eller prosaiske. At denne disse teoriers betydning
har vakt tvivl hos mange, er efter min mening ganske naturligt.
HSievers” egen lgesning er — efter min opfattelse — i mange hen-
seender fuldkommen uantagelig. For blot at tage et eksempel;
når Sievers nu leser:

Bår hann häna björi
pviat hånn betr känni,

d. v. 8. med hovedbetoning på hann (1. 2) og (naturligvis) på
kunni, hvoraf folgen er at betr bliver svagt eller ubetonet, strider
dette imod enhver naturlig fremsigelse; b i betr er hovedstaven,
der absolut må heres (herom nedenfor), hvorimod hann bliver
ubetonet. Jeg tör påstå, at aldrig er denne linje bleven udtalt
som Bievers vil.

Ganske det samme gelder linjer som

Båldrs brödir vas
6f borinn snémma.

Enhver naturlig fremsigelse betoner her bor-, men ikke of, og
atter her er b hovedstaven.

Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene. 195

For mig er den unaturlige betoning og — som folge deraf —
den unaturlige oplesning af afgörende betydning.

Hvad det andet punkt angår, adskillelsen af gegte og uzxegte
stykker, er en tvivl dér apriori fuldtud naturlig på grund af sa-
gens uforståelighed i og for sig. Men her er det jo en overmåde
let sag at komme til erkendelse af, hvor meget metoden har at
sige. Der er ikke andet end foretage ganske simple forsog, stille
flere metrisk ensartede vers (strofer) eller prosastykker af vitterlig
forskellige forfattere sammen til et hele, og så undersoge dem
ved hjelp af metoden. Hvis resultatet blev, at dette konglo-
merat rigtig blev udskilt i sine enkelte bestanddele, var meto-
dens rigtighed og pålidelighed bevist; hvie ikke, ja så behover
man ikke at formulere resultatet nermere.

Nu er dette eksperiment gjort (måske flere gange). Jeg be-
hoever ikke andet end henvise til en lille pjece, forfattet af en .
mand, der er Sievers overmåde pgunstig. Det er dr. phil. W.
Nowack; i »Die schallanalytisehe methode von Eduard Sievers.
Darstellung und Kritik> (1924). "Han meddeler (s. 45), at H.
Lietzmann har sammenstillet ssetninger fra 8 greske forfattere
til et hele, ispreengte med indskud af ham selv. »>Der erfolg der
untersuchung, hedder det så, die Sievers und Schanze gemeinsam
vorgenommen haben, ist allerdings nach Sievers eigenen worten
'niedergehmetternd genug'!. Sievers und Schanze haben
eine ganz andere! zerlegung gegeben: Sie nehmen '3 haupt-
scehichten' an, deren abgrenzung nur zum geringsten teile!
mit einigen tatsächlich vorhandenen schnitten äbereinstimmt».

Det her anferte trenger ikke til nogen nzermere omtale.
Det hele er klart nok. Forsoget viste, at metoden svigtede ret
grundig. Og vilde det have veret anderledes om f. eks. vers
af forskellige skjalde var bleven sammenstillede på lignende
måde? Er det da ikke naturligt, at man nerer og har lov til
at nere mistillid, både til den »>nye»> metrik og tekstkritik?
Jeg mener jo.

1 Udhevet her.

196 Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene.

På den anden side er 5-typesystemet ligesåvel begrundet nu
som for 40 år siden. Det gelder for det forste fuldt ud for
skjaldekvadene. 'Tager man et eller andet vers, ligegyldig hvil-
ket, vil det vise sig, at det passer fortreffelig, £. eks. dette, der
skrives her som det ser ud i ét hds.:

pötta ek på er åtti su|Lvv
år sagt er bat våru zxul|e
hefr i hblakkar drfifu zul£v
hyrtunnum vel gunnar zxvle
nu vilja mik minir zxult
minst dyljum pbess hylja = ««xvle
pat hefik sött i sléttan £vulLv
Saurboöe frendr auri exe

L. 1—4 findes også i andre hdss.; varianter derfra er metrisk
ligegyldige. I sidste linje findes kun 3 stavelser. At dette ikke
er det oprindelige er givet. Her bör der af sproghistoriske grunde,
stottede af metrum, l&eses friendr. I 1. linje at lese på er, er
metrisk muligt (oplesning); Sievers vilde i gamle dage — og vi,
der er gammeldags endnu — leese pås; dette og lign. kommer
jeg senere tilbage til. :

Anderledes er det ikke med eddavers, der jo så at sige kun
findes i ét håndskrift. Men her findes, det må indrömmes, en
mindre regelbundethed i stavelsernes antal i linjen (i fornyrdislag
og målahåttr); men det forandrer intet i sagen, at der f. eks.
findes 5-stavelseslinjer eller enkelte gange 3-stavelseslinjer i digte
i fornyrdislag, eller 4-stavelseslinjer i målahåttr, eller enkelte
gange 6-stavelseslinjer. Grundtyperne er der alligevel og de pas-
ser udmeerket.

Kun derom kan der strides, hvor vidt man tör gå i at >rette>
håndskriftets (-ernes) skrivemåde fra 13. og 14. årh. i vers fra
9—11(12.) årh. efter den simpleste (og strengeste) form for grund-
typerne, efter et »normalskema». Det var jeg og B. Symons,
der först gjorde det i en större målestok, nemlig i udgaverne af
eddadigtene.

I modsetning dertil stillede Heinzel-Detter sig, der
fulgte håndskriftet (codex regius) så at sige i et og alt, både

Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene. 197

hvad »retskrivning> og »textkritlk> angår. Egenlig udevede de
ingen som helst tekstkritik, men slugte alle de urigtigheder, hds.
faktisk har, og hellere end at rette sogte de de mest hårtrukne
og umulige (sproglige) tolkninger.

På et lignende standpunkt m. h. t. »retskrivningen> stillede
G. Neckel sig (udg. 1914), >möglichst treu nach der äberliefe-
rung»>; Neckel bar ud fra hds. selv sogt at finde »>sprachliche nor-
men». Af »>metriske> grunde er >»sjelden noget g&ndret>; dog
>opleses kontraktioner, når metrikken syntes at kreve sligt>.
Her erkendes dog altså, at der er noget, der hedder metrik.
Betegnende nok bedder det: »Mehr als die textkritik aus der
metrik kann die metrik aus der äberlieferung lernen>. Denne
setnings rigtighed er nu efter min mening mere end tvivlsom.
Den sidste del deraf er dog uomstedelig rigtig, ti den viden-
skabelige metrik (Sievers metrik) er netop helt igennem bygget
på — overleveringen og uddraget deraf. Jeg kommer senere
tilbage til dette punkt. Jeg skal i ovrigt ikke dvele ved Neckels
»retskrivning>, men kun pege på den åbenbare inkonsekvens, der
ligger i »at oplese kontraktioner», når metrikken krever det, og
ikke foretage konträktioner (det modsatte), når metrikken synes
at anbefale dette.

Endelig er der R. C. Boer, der i sin udgave indtager en
lignende stilling til spörsmålet som G. Neckel. Også Boer synes
at anerkende »metriske regler», ti han taler (s. LXXV) om »eine
gut begrändete metrische regel». Rigtignok forklarer han, såvidt
jeg kan se, ingensteder, hvad han forstår herved! Derimod
siger han, at »die metriseben schemata, welche den dichtern da-
bei aufgedrängt? werden, sich gar nicht aus den gedichten
selbst ergeben, sondern das product vorgefasster? meinungen
gind>. Mod denne udtalelse må der på det bestemteste prote-
steres; der er ikke tale om >forudfattede> meninger; Sievers”
metrik grunder sig, som vitterligt er, på versene selv; grund-

1 I gin bog om metrikken aksepterer Boer Sievers typer ADE,
men opfatter BC anderledes. Han antager (i eddavers) to 'hebungen”.
2 Udhevet her.

198 Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene.

typerne er udledede direkte af dem. Boers opfattelse af BC-
typerne spiller i så henseende i virkeligheden en underordnet
rolle; de bliver BC inddelte på en lidt anden måde; rytmen
bliver, så vidt jeg skönner, den samme.

Det er af alt dette klart, hvorledes jeg må se på en ud-
talelse som den folgende af Boer (s. LXII): »Es ist nun klar,
dass je nachdem es allgemeiner anerkannt wird, dass sowol
Möällenhoffs kritisehe constructionen wie Sievers metrisches system
verfehlt sind, jene ausgaben (9: min og Symons og fl.)» osv.
Det er det sidste punktum, jeg her serlig sigter til. Hvad Mällen-
hoffs »kritiske konstruktioner» angår, skal jeg ikke her komme
ind på hans behandling af digtene; der var meget godt deri,
men også meget, som var mindre heldigt eller urigtigt. Overfor
ham har jeg fra forst af veret ret selvstendig (hvad Voluspå
angår, mener jeg endnu, at han i det hele og store har set rig-
tigt). Men man havde ikke ventet en altfor streng dom af en
mand, der har lavet sådanne »konstruktioner> som prof. Boer
har gjort i sin behandling af Voluspå. Med rette mener Heusler
at kunne sige (i den nevnte anmeeldelse s. 283): »>Darin teilt B.
die denkweise Möällenhoffs: der begriff der interpolation ist ihm
ein mächtiges apriori. Textkritiker sein heisst interpolationen
herausfinden»>.

IL.

Jeg har i min tolkning af Håvamål sogt at give versene i
den sprogform, jeg mener man med nogenlunde sikkerhed kan
fastslå for det 10. århs vedkommende. At forsoget er berettiget,
vil ingen driste sig til at negte. Her er der ikke så lidt, der
tjener til vejledning, andet end >»>metrikken>. Den kan man
naturligvis heller ikke se bort fra. Der er runeindskrifter,
som skönt ikke meget givende dog indeholder flere vigtige finger-
peg. Der er almindelig sproghistorie. Der er skrivemåder
i de eldste isl. håndskrifter, og der er endelig selve håndskrif-
terne af eddadigtene, som man på visse punkter har veeret for
lidet opmerksom på.

Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene. 199

Vi har bemerket, at Neckel erkender berettigelsen af at
indsette tostavelsesformer istedenfor former, der i 13. årh. (eller
för) var bleven énstavede (former som blåan, séa og lign.); dette
er aldeles utvivlsomt rigtigt; det er en sproghistorisk kends-
g&rning. Denne utvivlsomme virkelighed lukker Boer öjnene
for. Han skriver f. eks. å dyr sjå, audins fjär, hvor den rigtige
form åbenbart er å dyr séa, audins féar. Hertil var der måske
ikke noget at sige, hvis B. helt igennem holdt sig til cod. reg.
Men det gör han ikke. Det er ikke til at se, hvorfor han f. eks.
&ndrer hds.s söégoru til svågoru, men skriver med hds. f. eks.
kotvetna og lign.

Når der dadlende tales om vilkårlige afvigelser fra hånd-
skrifterne for at få det metriske system til bedre at passe, sigtes
der hovedsagelig til de bekendte sammentreekninger, iseer af ver-
bet (es — s) og relativet (es — s), bås, sås og lign. samt den en-
klitiske brug af ek ('k). Boer siger (s. LXXIV), at den forma-
listiske kritik ofte legger for megen vagt på hvad der er »neben-
sächliches»>. Bortset fra, at der kan vere delte meninger om,
hvad der er a»bisag», kan man med rette sige, at når det gelder
om at få digtenes mest oprindelige historiske form frem, er intet
en bisag. Men B. kan naturligvis sige, at for ham er den op-
rindelige form ligegyldig. Det har han lov til, men derfor har
han ingen påkrevet grund til at laste den nevnte streben. Han
ytrer, at der er tallose tilfelde hvor det er ligegyldigt om man
leser på er Ymir (sic) byggäi eller pås Y. b. Ja, metrisk set,
er dette fuldkommen rigtigt; det kan ikke negtes; på er kan
godt vere »oplesning»; men er det sproghistorisk ligegyldigt?

Jeg skal her i sammenheng optage sagen i dens helhed,
uagtet jeg kunde henvise til min bog om Norsk-isl. sprog- og
kulturforhbold s. 266 ff., jfr. Arkiv XXVII, 367 ff.

Jeg henviser dér til sådanne wuomtvistelige sammentrzek-
ninger, hvor et enstavelsesverbum + 'k, 's danner rim. sék :båk-,
leik-, hykhk:stokkv- : flokk-: rekk-, vask:hask- osv., pås: Fris-,
Bars : hers-, sås : rest, näs : vis-, hvés : krus-; fra senere tid: ce:
sver- (Skj.-digtn. A I, 652). Allerede dette er et ret betydnings-

200 Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene.

fuldt fingerpeg. Men vi skal nu se nermere på overleveringen
selv, idet det bemeerkes, at i det 13. årh. — for ikke at tale om
senere tider — har den daglige talebrug i det hele og store veeret
den at udtale e& og er uden enklise; det viser håndskrifterne
klart. Hvis der da findes eksempler på enklise, kan det ikke
vere skrivernes dagligsprog.

Hos Are frode — Isibék, i afskrifter af et meget gammelt
håndskrift — findes formerne syndak!, jökk (hds. joce ved fejl-
lesning af sidste c), vask, heitek (hds. hetter, ligeledes ved fejl-
lesning af c). Ellers findes ek 6 gange i hds.; ét sted står det
foran verbet, éngang i et citeret vers (hvor det utvivlsomt har
stået i enklise), ét .sted står det foran verbet og er betonet;
rimeligvis har Are brugt ordet enklitisk de andre steder.

I Stockholms-homiliebogen er forholdet folgende (se Larsson:
Ordförrådet): emk (6 gg), berk, baupk, heitk, stentk (man meerke t),
komk, åttak, tråek, megak (med ek foran), etlak, brennak, gangak
(2 gg), hefek (5 gg), etlapak, feddak, kleddak, settak; i forbin-
delse med neegtelsen a: hefka ek, vetka ek; disse sidste er ikke
mindst meerkelige. — I 237 findes ferek. — I 645: emk (5 gg),
vask, kemk (med ek foran), bapk (ligel.), hefik, gerek, hafbak;
svekket til -g: frétag, etlag, bopag. — I Plac.: måk, meltak. —
I Grg. brudst.: lgsek. Hertil kommer en del eksempler, som
findes anferte i Frumpartar (s. 231—32) fra 623, 625, 656 C, 677
og der kunde sikkert anfores langt flere (f. eks. fra Morkinskinna:
eks. s. 30 nederst; jfr munkat ek s. 50). Det bör fremheves, at
intet af alt dette kan bero på nogen tradition fra 10. (11.) årh.,
da der er tale om originale skrifter fra 12. årh. eller oversettel-
ser (fra samme tid). I norske indskrifter fra 10. årh. og derom-
kring findes intet eksempel på ek overhovedet. I de gldre ind-
skrifter findes det som 'bekendt adskillige gange föjet til verbet
(hatteka).

Hvad es (relat.) angår, findes det enklitisk langt sjeldnere
overhovedet i den prosaiske litteratur end ek. Således aldrig hos

1 Jeg bemerker éngang for alle, at jeg normaliserer de anforte
ord og skriver altid 'k (for c og k i hdss.)

Se ee RR SSE

—— NA (TT Då

Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene. 201

Are. I de seldste båndskriftér (se Ordförrådet) findes det i folgende
tilfelde: i Rimb. (1812): pers, huårtz; i Homil.: pars (15 gg),
Pats (pate; 17 gg), panz, hvårts (2; 5 gg); — i 645: bars, huars
(2 gg); — i Plac.: bang, beirs, beims (2 gg). I denne forbindelse
skal mindes om, at Pans findes på Egå-stenen, huas på Glem-
minge-st., /sa/s(?) på Sender Vinge-st., hins på Karlevi, og at
Eggjum-st. bar ni s (= es verb.). I andre håndskrifter vil man
finde eksempler på sammentrekninger (f. eks. i Morkinskinna
osv.). I daglig tale har denne sammentrekning veeret allerede i
12. årh. langt sjeldnere end den af ek, i det 13. er den vist
gået helt ud af sproget.

Jeg kommer nu til et håndskrift, som må siges at bave en
stor betydning for spörsmålet, uagtet det först er skrevet o. 1270,
altså i en tid, da de heromhandlede sammentrekninger var for-
svundne i daglig tale, og formen es aflost af er både i skrift og
tale; jeg mener selve codex regius af eddadigtene. Her er
forholdet felgende:

byrptak, vettak, bagdak, hugdak, svefik, fåk, og med ek
foran: vark, hefik, nytak, sék, vink, kennig, — alt i Håv., foruden
folgende med negtelse: fanka (ek), stodvigak, bjargigak;

emk og (ek) freistadak i Vafpr.;

vark (med ek foran) i Grt.; |

segjak, myndak, breyjak, og med ek foran: komk, bikkak;
med neegtelse: hykka (ek), emkat (ek) — alt i Ski.;

baråak (-ag), settak, vardak, demdak, hådak, gladdak og
Jylgåag, med ek foran: sjåk, hafdak, vark, med negtelse: emkat
(ek) — alt i Hårb.;

viljak (med ek forän) i Hym.;

verak, emk, med ek foran: cettak (bis), vark, sék, med negt.:
(ek) kveäka, vilkat (ek), munka (ek) — alt i Lok.;

mettak (med ek foran), i negt.: såka (ek) i Pry.;

lagåak, med ek foran: herdak, kunnak, måttak, i negt.:
sékka (ek), bidka (ek), poriga (ek) — alt i Vol;

såk (med ek foran), i negt.: varka (ek) i Alv.;

gjåk (med ek foran) i Hhund [;

202 Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene.

skylak, med ek foran: måk, leitk, hefik, i negt.: munka (ek),
myndiga (ek), i HHj.;

saddak, vildak, med ek foran: myndak, i negt.: varka (ek)
— i Hhund IH;

munk, med ek foran: veitk, beiddak, eflik, vissak (bis), emk,
i negt.: vilkat (ek), i Grip.;

hefk, sjäk, med ek foran: hefk, segik, låg, skyldak, raudk,
sék, mundak, i negt.: åkka, fanka (ek) — alt i Fåfn.;

med ek foran: måttak, i negt.: munka (ek), emka (ek) i Sigrdr.;

ettak i Brot.;

med ek foran: Pböttak i Guär. I;

meltak, vank, verak, vark, sagdak, med ek foran: vark, letak,
vildak, lifdak, skyldak, i negt.: varäkat (ek), vilkat (ek) — alt
i Sigsk.;

med ek foran: verak, seldak, svefak, og i negt.: vildigak
i Helr.;

nemik, med ek foran: fregak, satk, bekdak, gerdak, mundak,
måttak, vilk, skyldak, vildak, i negt.: vildigak, gerdiga (ek), måka
(ek), munkad (ek) — alt i Guär. II;

med ek foran: åttak, i negt.: kalliga (ek), sékka (ek) i Guär. III;

hykk, efndåak, med ek foran: skyldak, fylgåak, geråag, gatk,
såk, måk, sagäak, i negt.: hnékap (ek), måttigak — alt i Oddrgr.;

med ek foran: lifik i Akv.;

hugdak, munk (ter), steiktak, sagdag, med ek foran: melik,
meltak, pöttak, i negt.: velkab, måkak, måkat (ek), akka (ek), vilka
(ek), knåka (ek), kanka (ek), emka (ek), fanka (ek) — alt i Am.;

vark, skyldak, kugåak, med ek foran: sték, hugdak, gefak,
i negt.: såkad (ek), måttigak i Ghv.;

i negt.: vilkat (ek) i Hamå.

Man legge meerke til, at fenomenet findes i så at sige alle
digtene.

Det er af interesse at se, hvorledes forholdet er i brud-
stykket i 748, det er felgende: de 6 eksempler i Hårb. (bardag,
fylgdag, settak, varåak, demdak, hådak) genfindes i 748; ligeledes
segjak i Skl. og vwviljak i Hym. Men derforuden findes i 748:

Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene. 203

deildag i Vafpr. og sagäak i Gri., samt sagåak i Bdr. (der jo ikke
findes i cod. reg.). Denne overensstemmelse mellem de to hånd-
skrifter er naturligvis ikke tilfeldig, men går langt tilbage, til
et felles grundlag. Vi kan med sikkerhed slutte, at dette har
indeholdt flere eksempler end cod. reg. har, noget man så at sige
apriori kunde gå ud fra. Intet var naturligere end at en skriver
o. 1270 — for ikke at tale om et senere tidspunkt — kunde
oplese former med -k til former —+ ek. Antallet af tilfelde i
cod. reg., mellem !/1 og !/s af alle der findes (verbum +'k, ek,
efter en les optelling i Gerings Wörterbuch) er nu i virkeligheden
. meget stort. Det er forbavsende, at så mange eksempler har
kunnet holde sig og redde sig over i en så sen opskrift. At
disse 'k-tilfelde ikke hidrerer fra den ferste optegnelse, er givet.
De må vere meget geldre, ja, hidrore fra forfatterne selv.

Der forekommer mig nu kun at vere én slutning at göre
af alt dette: sammentrekningen af ek (enklisen) har veret al-
mindelig i det hele i det 2ldste historiske tidsrum, 9: det
9—10(11). årh. Derfor er det historisk berettiget at foretage
sammentrekningen i de tilfelde, hvor ikke selvstendigheden af
ek — af serlige grunde, f. eks. betoning — kreves. Denne slut-
ning er så velunderbygget, at den kan ikke afvises med en over-
legen bemerkning om, at vi ikke kan vide, »hvilke former hver
enkelt digter har brugt>. Nej, men alt tyder med en så stor
sikkerhed som muligt på, at sproget har, i den nevnte tid, veret
meget ensartet. Sammentrekningen har veret almin-
delig ikke blot i vers, men også i daglig tale, ti ellers vilde
den ikke have veeret så almindelig i vers, som vi kan se, at den
må have veret. |

At dette stottes af metrikken og at versene bliver hyppigt
eller altid mere flydende, könnere ved sammentrekningen, er
ikke uden betydning. I mine oren lyder namk upp rånar langt
könnere end nam ek upp r.

Jeg går nu over til es ('s).

Med hensyn til forekomsten af 's er det ovf. fremhevet, at
den er langt sjaldnere. end den af 'k i håndskrifterne.

204 Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene.

Hvorledes det forholder sig med 's i cod. reg. er fremstillet
i Skjaldesprog s. 82; det findes i pats(e) 8 gg, banne 6 gg, beims
1 gg, beirs 2 gg, bers 2 gg, hvars 9 gg, bars 8 gg, begars, sid-
ans, sems hvert 1 gg, — i alt således 39 gange, hvilket dog ikke
er et helt ringe antal; serlig vigtige er de 3 sidste eksempler.

Den historiske udvikling af es — er, og i forbindelse dermed
s-former af verb. vesa (vas), er heldigvis meget gennemsigtig. I
Norge og Island har s-formerne veret eneherskende ned til hen-
imod 1100; i Norge gik 8 da over til r, medens dette skete langt
genere på Island. Brydningen ses klart i de eldste håndskrifter.
Larssons Ordförr. giver os her et klart billede. Jeg skal ikke
her give en udforlig oversigt, blot påpege, ati de zeldste haender
af Reykj.-måld. findes udelukkende es, i 237 ligeledes samt vas,
vese og vesom, i 1812 (Rb.) så godt som udelukkende es, men vera
hyppig ved siden af vesa (et par gange), vas mange gange ved
siden af var, der er i flertal. Snorri bruger begge former; efter
1250 er 's-formerne sikkert forsvundne. I Norge er overgangen
eldre. I den norske homiliebog findes ikke s-former. Her er
overgangen vistnok at datere til tiden o. 1100 eller lidt för.
M. h. t. dette punkt har Boer den dristighed at sige (s. LXXII),
at der »ikke er den ringeste grund til at afvige fra denne brug
[9: at skrive rj, selv ikke om man vilde give digtene en geldre
form. Ti også i inskriptioner forekommer er, &r er hyppig>.
Det er den sidste påstand, der bör anholdes. Vel findes >r — (z)-
former i enkelte danske og svenske indskrifter, dog ikke i
de sldre (med de yngre runer); efter Wimmer findes iar (relat.)
på Årbus-st. II, der af ham settes til o. 1000; uar findes på en
sten fra o. 980. I Sverrig synes tilfeldet at vere noget lignende.
I Norge derimod findes udelukkende s-former, undt. i Galteland-
indskr., der horer til de yngste og kan ikke vere seldre end
sidste halvdel af 11. årh. Dette er et så sikkert resultat som
noget kan vere. Udviklingen (8 — rR —r) er foregået tidligere i
Danmark (og Sverrig) end i Norge (og Island). Vil man altså
skrive digte, der formentlig er forfattede i Norge eller Island för
— lad os sige — 1050, immed de indtil den tid eksisterende sprog-

Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene. 205

former, er det absolut berettiget, ja krevet, at skrive s i relat.
og former af verbet vesa?. Jeg kan henvise til Skjaldesproget
8. 92 ff. m. h. t. forekomsten af s-former og r-former. De eksem-
pler, der findes, er talende nok.

Det er nu hovedsagelig disse endringer af skrivemåderne
i cod. reg., der forandrer versenes udseende som de er dér —
bortset fra nogle ordformer jeg straks kommer til. De beror på
den fuldkommen sproghistoriske berettigelse til 1) at restituere
tostavelsesformer som séa og lign., blåar og lign., til 2) at trekke
ek og es sammen med foranstående ord, samt til 3) at skrive s
i relat. og verbet (vesa) allevegne, hvor det etymologisk bör stå ?.

De ordformer, jeg för sigtede til, er preepositionsformerne: ept,
fyr, und i modsetning til adverbial- og postpositionsformerne
eplir, fyrir, undir. Det er nu ofte vanskeligt at sige, hvad skri-
veren har ment med sin forkortelse af fyr(ir); Boer siger meget
fortreffelig, at fyrir (i udg.) kun da er skrevet, når meningen eller
metrum krever det. Efter Bugges redegörelse (udg. fort. s. XVI)
findes fyrir 7 gange; deraf er ordet 5 gange adverbium (når
man regner fyrir banna med), kun på 2 steder står det foran
ord, som det styrer. Dette er talende nok.

Jeg har ikke selv gjort optegnelser for dette punkts ved-
kommende og Gerings ordbog er ikke oplysende. Angående for-
holdet i skjaldedigtene kan henvises til Skjaldespr. s. 123. Fyrir
som preepos. foran det styrede ord er neppe aldre end 12. årh.

1 Når Noreen i sin Grt.t 8 473 vil, at relat. er findes hos
Sighvatr, turde dette vare meget tvivlsomt, da det i ulige linjer var
tilladt ikke at krseve rim (linjen lyder: es vid Åleifs fjorvi).

2? Kuriost nok har Boer i sin udgave normaliseret i og u i
endelser, tvertimod skrivemåden i cod. reg., der både har i og e, o
og u; herom kan der henvises til Neckels grundige undersogelse i
Paul-Braunes Beiträge XL. Boer har ret i at normalisere således,
men det er egenlig brud på hans principper ellers. Ligeledes nor-
maliserer han med rette b og dä. I min udg. 1888—90 skrev jeg
e og o i endelser samt p for d. Jeg böjede mig dengang for redak-
törens krav (det var en vis mode at skrive således ad modum de
ealdste håndskrifter). Jeg har altid fortrudt, at jeg gav efter på det
punkt. I min Reykjavik-udg. forlod jeg disse skrivemåder.

206 Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene.

(i eksemplet fra pjödolfr er fyrir postpositivt; det bör udgå).
At fyrir skrives i håndskrifter fra o. 1300 og derefter, be-
tyder intet.

Det samme gelder ept, eptir og und, undir. Det ferste fin-
des hyppig i runeindskrifter. I de e&ldre danske er ept (gft) ene-
rådende; den lengste form findes dog allerede i. slutningen af
10. årh. (så at sige eneste form i de skånske indskrifter); noget
lignende gelder de svenske. Også her vil jeg göre den betragt-
ning geldende, at udviklingen i norsk-islandsk har veret lang-
sommere end hist. Som prep. foran det styrede ord findes eptir
forst i Målsh.-kv. og Merlinusspå (fra o. 1200). I norske ind-
skrifter findes eptir på Dynna, Alstad, Vang, Galteland, Skolle-
vold, Helleland vestre, hvoraf de fleste er vel fra 11. årh.; ept
findes på Tu, Klepp, Njereim, Stangeland. En mengde eksem:
pler fra skjaldekvad findes på ept (metrisk kreevet). I cod. reg.
skrives ept en gang (23 24, Skirn.). Boer nevner ikke dette ord.

Endnu klarere er forholdet med und, undir. Und findes
(ifg. mine optegnelser) opimod 30 gange. I Skjaldekv. er for-
holdet det samme. TI indskrifter forekommer dette ord så at
sige ikke. (Ludgo-st. har unt Runv. 171.)

Der er endnu et ord, som det er vanskeligt at komme til
afgörende vished om: um, of — yfir. Vanskeligheden ligger deri,
at sagahåndskrifterne i reglen skriver um, i det det geldre of tid-
lig fortrengtes deraf. Belysende for det håndskriftlige forhold
er £. eks. at i Yngl.-tal skriver J, F i reglen of, hvor K skriver
um; dette gelder både prep. og det »udfyldende> of. Der kan
naturligvis ikke vere tale om, at dette of er en skrivergendring,
men det er um aldeles ubetinget. Da ordet altid er ubetonet,
findes det aldrig i rim. På Rök-st. findes i verset ub = of (ud-
fyldn.). I cod. reg. findes den meerkelige form uf en 5 gange
(både som udfyldn. og preep.). Den kan neppe opfattes ander-
ledes end som of påvirket af um. Af Larssons Ordförr. ses, at
of findes meget ofte som prep. og adskillige gange som udfyldn.,
hvorimod um som preep. findes kun 2 gg (umb som preep. nogle
forboldsvis få gange). Dette er meget betydningsfuldt.

Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene. 207

Of er identisk med oht. oba (jfr. ofar, oht. ubar, ags. ofer),
umb er osaks., oht. umbi, ags. ymble). Grundbetydningen i of
må have veret "over (ren retningsbetydning), i umb "omkring,
men der må have veret visse tilfeelde, hvor begge ord kunde
bruges i omtrent samme betydning, hvilket forklarer, at de faldt
sammen, of gik da ud! Eksempelvis kunde syngva um(b) hpfdr
og syngva of hofdi betyde reelt ganske det samme. Hvor um
findes i hdss. i betydn. "over (ovenover), er det da utvivlsomt
kommet istedenfor (gldre) of. For 9—10. årh.s vedkommende
(og det 11.s med) vilde det veere berettiget at skrive of i den
betydning, og um(b) i betydn. 'omkring, om”. Der kan da natur-
ligvis vere enkelte tvivlistilfelde. Det betyder mindre. Det er
muligt, at man er gået for vidt i at indsette of. Dog findes der
i de &eldste hdss. of, hvor man bestemt ventede um(b), således
f. eks. i garbr of kirkio i 237, reda of, syna of sik, bera vitni of,
of allan heim, of alla tid, gekk of hås innan og meget mere af
den art i Hom. og 645 osv. Det ser altså ud som om of, på
grund af den neevnte betydnings-beroring, også kunde komme
ind for unm(b), ligesom det modsatte skete (og sejrede). Efter for-
holdet i de eldste isl. håndskrifter at dömme skulde man veere
berettiget til at indszette of i videst muligt omfang. Selvfolgelig
er da yfir den adverbielle og postpositive form.

Indskrifterne giver ikke mange oplysninger. Når det på
Hedeby-st. hedder sitja um Heéedaby, betyder um her 'omkring”',
rent lokalt, altså netop hvad man veentede. Of er udfyldende i
de indskrifter, der anfores i Runverser; her findes um også så-
ledes. Ellers i betydn. "omkring og i forbindelser som båask um
(umb findes ikke dér). I Östergötlands indskrifter (Brate) findes
kun det udfyldende of (Rök), um overhovedet ikke.

Med hensyn til of— um må det således indrömmes, at der
bliver usikkerhed, om man skal indsette of for um og i hvilken
udstrekning. Nogen större fejl ved at indsette of bliver dog
neppe begået.

1 Jfr, Gebhardt: Beiträge zur bedeutungslehre der altwestn.
präpositionen s. 44 f.

208 Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene.

Hertil skal en kort bemeerkning föjes om formen umb; for
mig står det som sproghistorisk givet, at den form er den eneste
rigtige i det tidsrum, det her drejer sig om, når ordet står ad-
verbielt, altså betonet, samt i sammenssetninger. Dette ses også
af talrige skrivemåder i de geldste håndskrifter — også metriske
regler taler derfor. Jeg henviser til Larsson Ordförr., hvor man
kan finde talrige eksempler på begge dele. Ja, her findes en-
dogså nogle eksempler på umb som prep. foran det styrede ord,
vistnok ved en overforing.

För end jeg går videre skal jeg nu anfore ét vers, som det
ser ud i cod. reg. og som det, efter det her behandlede, vilde se
ud, det 1. vers af Voluspå:

Hliods bid ec vildo at ec ualfarbr
allar kindir uel fyr telia

meiri oc mini forn spioll fira

maugo heimdalar bar er fremst um man.

Efter den her forfegtede opfattelse skulde verset se således ud:

Hljöås biäk vildu at Valfoär
allar kindir, vel fyr teljak

meiri ok minni forn spjoll fira,
mogu Heimdal(ljar, paus fremst of man.

Den ultrakonservative udgiver vilde nedlegge indsigelse imod
denne skrivemåde; ferst og fremmest vilde han med kraft rette
den imod 1. linje Hljöds bidk, han vilde ufejlbarlig sige: »her
skal leses Hljöds bid ek; der er intet i vejen for 3-stavelses-
linjer, og her får ek en betoning, som skal til for at bsere for-
lydsrimet; denne betoning er desuden let forklarlig og forståelig>.
Således vilde udgiveren rgesonnere, hvis man kun havde cod.
reg., og således resonnerer han faktisk mange steder, hvor vi
kun har denne, også hvor en fejl er åbenbar for alle andre.
Heldigvis har vi nu i dette tilfelde en anden opskrift i Hauks-
' bök, der har et ord mere, helgar, hvoraf det fremgår, at 1. 1—2

skal leses:
Hljöäs bidk allar
helgar kindir,

Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene. 209

hvorved sammentrekningen af bid ek bliver naturlig og, efter
min opfattelse, selvfolgelig. Linjen bliver mere flydende og vel-
lydende; det samme gelder de 2 andre sammentrekninger. At
skrive mank i I. 8 er ikke nedvendigt, da ek serdeles godt kan
undveres. Dog har Hauksb. her ek foran fremst, — et iovrigt
meget lererigt eksempel, der burde vekke tanker og betsenke-
ligheder.

M. h. t. forekomst og brug af pronominer kan jeg henvise
til min afbandling i Arkiv XXVII. Hvad jeg dér har udtalt,
er min opfattelse endnu.

Der kunde vere grund til at drofte flere enkeltheder som
f. eks. -sk som medialendelse. Når alle de eldste isl. hånd-
skrifter så at sige kun kender -sk som medialendelse (hvor der
ikke foreligger åbenbare skrivefejl), er det givet, at kun denne
form er rigtig, når man vil soge at give digte fra 9—10. årh.
den sprogdragt, som horer til de tider!. Jeg tvivler heller ikke
om, at en form som an (= en) er den eneste rigtige. Man be-
hover blot at slå op i Larssons Ordförr., for at se forholdets
sande karakter. Ligeledes må jeg mene, at hinn er den eneste
brugte form af ordet som bestemt artikel; jeg henviser til Norsk-
isl. sprog- og kulturforhold s. 315. Men det bliver naturligvis
nsikkert, hvor gamle de deraf opståede former inn, enn i og for
gig er. Formentlig er de opståede i lebet af det 11. årh.

På et enkelt punkt er man vistnok gået for vidt i sammen-
trekninger, nemlig i at trekke mik (mk) eller mer (mr) sammen
med verbet. Spörsmålet er dog ingenlunde let at afgöre, og der
findes ikke få former bevarede, der kunde tale for, at sammen-
trekningen var (i 9. og 10. årh.) mere almindelig end det over-
leverede lader formode. I cod. reg. findes folgende sammen-
trekninger ?: ldtumk 115, stödumk sst., logdumk 119 — alt i Håv.,
verpumk 1421 i Vafpr., brennumk 17 22 i Gri., erumk 31 14 i Lokas.,
vorumk 3822 i Alvm., erum (sål.) 41 8 i Hhund I, stondumk 59 26

1 Jfr danske former som barbusk, kuask (men furs fra 11. årh.),
og svenske som hafsk (men endadis, -us på yngre stene).
2 Jfr A. Kocks redegörelse i Arkiv XXXV, 56 ff.

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII. 14

210 Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene.

1 Fåfn., vorumk 8522 i Am., hvottumk 9016 i Hamä. TI skjalde-
kvad findes hofumk Steinarr, pörär Kolb. (Lv. 5), hofdusk Eyv.
Håk. 11, erumk Egill (Lv. 44, Sonat. 1. 18) og oftere, Bragi (Rdr.
14), Kveldå., tjäådum Egill (Lv. 26), vårum Pör. loft. (Tegdr. 3),
Egill (St. 6), gafumk Bragi (Rdr. 7), Egill (St. 24), försk Bragi
(Rdr. 15), létumk Kveldå., urdumk Egill (Lv. 27), fellumk Glåmr
(Gråf. 11), réttumk Korm. (Lv. 1), snertum(k) Korm. (Lv. 62),
Hallbjorn, rinnumk Hallfreår (Lv. 20), hpfum sm. (Lv. 5), knek-
dumk Sigvatr (Austrf. 4). Det er af dette klart, at disse former
findes hyppigst i 10. årh. I det 11. er det hovedsagelig erumk,
man finder. Versene til o. 1050 er her undersogte. Det er og
bliver meget tvivlsomt, hvor vidt man tör gå i at indsette
sådanne former; her er et punkt, hvor man vistnok må veere
ret tilbageholden.

Som etslags tilleg skal her göres en bemeerkning om hoved-
stavens veegt i linjen. Der er i den senere tid fremkommet ud-
talelser om, at den ikke behover at stå i et serlig sterkt betonet
ord. Dette hevder Boer i sine Studiön s. 38 ff. Men hvad han
anforer til stotte herfor, er uden betydning. Han forbavses over,
at et verbum etsteds ikke er serlig sterkt betonet, medens det
et andet sted (på samme plads i linjen) er så sterkt betonet, at
det kan bere hovedstaven. Når i en linje som drekkr mjod
Mimir hovedveegten falder på mjod Mimir, og drekkr er lidet
eller ikke betonet, så skulde folge deraf, at fAlygr i flygr orn yfir
eller flygr voll yfir (hvor f£ er hovedstaven) og lign. var ligeså
svagt betonet. Sandheden er den, at netop verber er m. hb. t.
betoning noget, om jeg så må sige, amfibialske. Der er hundre-
der og atter hundreder af eksempler på, at digterne, efter om-
stendighederne, kunde forsterke betoningen af dem (og iovrigt
også andre stavelser), så at de fik en hovedbetoning. Jeg skal
bare tage et eksempel, jeg tilfeeldig falder ned på. En skjald
siger: beit hjalma stod bveita, her står beit, der berer hoved-
staven, ovenikebet som helrimsstavelse (: pveit-). Tror man nu,

Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene. 211

at beit i betoning står tilbage for hjalma? Nej. Her er beto-
ningen forsterket. Det kan ikke nytte det mindste at påstå, at
i prosa, i daglig tale, vilde beit vere svagere betonet end hjalma.
Det vilde det rimeligvis vere. Det samme gelder en linje som
hafär jarl of krafda eller til Hringstada iljar og utallige andre.
Anderledes var det ikke i fornyrdislagsvers. De andre linjer,
som Boer anforer, er alle misopfattede af ham. Så hon bar vada
(her er talen om stuäill, ikke hovedstav) er bar netop betonet,
også fra meningens side. Sér hon upp koma: her skal upp ikke
stå »in de heffing> — men det er det ordet gör: upp er her,
netop ifelge den eneste naturlige udtale, sterkt betonet, ja det
sterkest betonede ord i hele linjen. Sér skal — krydsrimsvis —
rime med sinnt, men her er overhovedet intet rim. Upp og
päru er de ubetinget sterkest betonede ord i disse to linjer; ved
siden af dem forsvinder de andre, ikke mindst sér, der her har
sin naturlige, dagligdags svage betoning; s-erne forsvinder som
rimende med hinanden. De heores ikke som samherende — men
de ses på papiret!! — Opt ösjaldan | pö hon enn lifir: pö skal
her have hovedtone, en» (der beerer hovedstaven) en bitone. Jeg
påstår det stik modsatte. Netop i en naturlig fremsigelse falder
den tungeste vegt på enn, ikke at tale om, at meningen kreever
dette; det var det der skulde betones, at hun — trods alt —
endnu lever. Således er det med alle Boers eksempler. Jeg
skal blot nevne ét endnu: å minn fadir | médugr ketil; at m i
minn er studill og som sådan hovedbetonet er i virkeligheden
hevet over enhver tvivl. Boer siger, at herved bliver meningen
»geheel verdraaid>. Dette er en uforståelig påstand. »Min fader>
er her så inderlig naturligt ifolge sammenhengen; Tyr frem-
hever netop ved at betone »min>», at det vil blive let eller lettere
end ellers at skaffe kedlen tilveje.

1 Til hvilke horribiliteter denne lzere om krydsalliterationen
ferer, viser f. eks. opfattelsen af st i mikilsti snemma | komk t marga
stadi; her skal st (i mikilsti) rime med st (i stadi)! — Ja, man ser
2 st på papiret ikke synderlig langt fra hinanden!

212 Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene.

IT.

Den anden side af behandlingen af de gamle digte er den
tekstkritiske eller konjekturalkritiske, der i og for sig
er betydningsfuld, men vanskelig nok. Der er da for det förste
opdagelsen af selve fejlen; til at opdage den bidrager både
indhold og form (mangel af det absolut nedvendige f. eks. for-
lydsforbindelse; jfr linjer som kvådu med gumnum | år komin;
hvis der ikke her manglede forlydsrim, vilde den ultrakonserva-
tive neppe ville here om nogen rettelse i den sidste linje), hvor-
ved metrikken yder god hjelp; i det anforte linjepar har man
med rette ment, at der i den sidste linje mangler et ord (stavelse),
der begynder med g; så blev der indsat et god, der i forbindelse
med år skulde udgöre ét ord: godår "gudernes sendemand”; et
sådant ord eksisterer ikke og linjens metriske form taler for en
lang stavelse; så indsatte man göd; göd gr "gode åringer' tilfreds-
stiller alt, mening og form, fuldstendig, og dette er nu den al-
mindelig anerkendte rettelse. Boer optager den dog ikke, men
erkender, at der mangler noget (jfr hans kommentar, hvor han
uden al grund legger vegt på, at hds. skriver komin; Bugge
siger (udg. s. XI): »Omvendt bruges tegn, som i regelen betegne
dobbelkonsonanter, ofte for enkelte konsonanter». Jfr. Fotot.
udg. XXV goverst, og sst. serlig omtalen af vn.

At der er mange fordervede steder i cod. reg. er der ingen
der negter. Foelgelig er der også brug for rettelser eller forsog
på sådanne. Det kan ikke hjelpe ved tvungne, helt eller delvis
sprogstridige tolkningsforsog at sege at få mening i det fordger-
vede eller meningslese. Det er ligefrem pinligt at laese f. eks.
Detter-Heinzels mange forseg i den retning. På den anden side
er det forståeligt, at de ikke få steder, der er 'uhelbredelige'
(som f. eks. erakendi i Alvissmål, abvrno scior asceip i Fåfn. osv.),
er afskrekkende; heller ikke kan det negtes, at flere rettelser er
lidet tiltalende eller umulige (f. eks., for kun at n&evne et par,
Gerings uheldige rettelse af begom i Alv. til daga um (of), Boers
ubegribelige eitrhyrheitt i Hym. for eitt hurmeitip i R, eitt hormeitit

Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene. 213

i 748). Man skal nu alligevel ikke lade sig afskrekke af uheldige
rettelsesforsog. Det har hverken Neckel eller Boer gjort. Den
sidste tilkendegiver sin stilling således: »>Konjekturer har kun
sjelden [dette er nu ikke helt rigtigt, ti der er mange konjek-
turer i Boers tekst; hertil kan også regnes de klammer, der an-
bringes om ord, der formentlig bör udgå; også dette er konjek-
turalkritik] fået plads i teksten, og da kun' dér, hvor der m. h. t.
forvanskningen ingen tvivl syntes at eksistere og forbedringen
(rettelsen) tillige havde en stor sandsynlighed for sig». Princippet
er fortreffeligt. Det kommer bare an på udferelsen i praxis.
Og den er, som sagt, ikke altid heldig.

Jeg har lyst til her at meddele et kuriost tilfeelde, der er
vederfaret mig selv. Da jeg forberedte udgaven af Skjaldekvadene,
hendtes det ved behandlingen af Heilagra meyja dråpa, at jeg
overså, at digtet, foruden i AM. 721, 42, også fandtes i 713; först
så at sige i sidste öjeblik opdagede jeg, at det også fandtes i det
sidste, men forinden havde jeg rettet og konstitueret teksten. Jeg
skal meddele resultatet, der formentlig ikke helt er uden interesse
og belering.

I feolgende tilfelde manglede der ord i 721: 18 (miskunn),
138 (selum), 39 3 (loganum), 55 1 (sér), 56 1 (i); disse af mig indsatte
ord fandtes alle i 713, kun havde jeg i 39 8 indsat logunum (plur.).

Folgende ord i 721 havde jeg rettet, hvilket alt viste sig '
at vere i overensstemmelse med 713: 66 er (til af), 442 ok (til
af), 488 å (til af), 56 5 å (til så), 148 par (til pat er), 171 forn
(til form), 35 8 djofuls (til djgefull), 422 porf (til borp), 46 « rögum
(til rongum), 49 8 hiet (til lét). Om flere af disse rettelser kan man
naturligvis sige, at de lå temlig ner.

I retning af det rigtige var glösur 21 til glösum (dativ), 713
havde glösun (fem., og dativ), vitar 71 til vitrar (altså parallel
til med dygä), 713 havde vitru (subst. fem., parallel til dygd),
hvilket også lyder bedre.

Urigtige rettelser var folgende: hirdar hreinnar 17 8 for ok
hirdar hennar i 713, dyr 188 (indsat efter var) f. fyrst i 713,

214 Finnur Jönsson: Sprog og form i eddadigtene.

letur (f. liel)y 221 f. lét å 713, mäildust (indsat efter prautir) f.
margar (Prautir) 713.

Steder, hvor ingen rettelser var foretagne, men hvor det
viste sig, at 713 åbenbart havde en rigtigere lsesemåde: 10:
systrum : systrung 713, 205 hreinar : hreinum 713 (det er dog ikke
helt sikkert, om der ikke her foreligger en rettelse i 713, ti uden
tvivl kan hreinar passe til benjar, ialfald vilde neppe nogen ud-
giver her have vovet at rette 721), 308 veri: feri 713 (beller
ikke her vilde nogen falde på at rette veri, der i enhver hen-
seende kunde passe), 38 3 prochus: her studsede jeg ved dette ord
(der måtte opfattes som procus 'bejler'), men i betragtning af, at
der findes eksempler i disse helgendigte på, at forfatterne ind-
blander latinske ord, turde jeg ikke rette her (leida mente jeg,
skönt modstraebende, måtte betyde 'segte', en latinisme, jfr ducere
uxorem); men glad blev jeg, da det viste sig, at 713 havde i
porthus (leida i p. "indsette i utugtshus', dette i overensstemmelse
med sagaen, legenden); pothvs er simpelthen last som prochus, i
det ? over linjen både kan betyde or og »0o; skriveren har vel
forstået ordet som jeg, og derved måtte £ falde bort. Havde jeg
nu veret så skarpsindig eller gaettedygtig, at jeg havde fundet
det rette, vilde sikkert indvendinger vere bleven gjort mod en så
radikal rettelse af noget, der dog var forståeligt; — 47 1 at: lét
713 (her forstod jeg setning som dativ, »ifolge guds bestemmelse»>,
og at som et overflodigt ord, hvis brug som sådant ikke er ukendt),
581 synarligri: dette ord fandt jeg meget merkeligt og mistsenke-
ligt, men jeg kunde ikke finde ud, at det var forvanskning af
det simple stnar detr i 713 (en så sterk rettelse vilde man også
sikkert have fundet altfor dristig)?.

Det er klart af dette, at man må veere forsigtig, men ikke
altfor forsigtig (varan bidk Pik vesa | ok eigi ofvaran hedder det i
Håv.) i den kritiske behandling af de gamle digte.

I august 1925.

1 Jeg skal ikke gå narmere ind på de steder, der er urigtige
i begge håndskrifter, og hvor jeg har foretaget rettelser.

Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling. 215

Efterskrift. Efter at ovenstående var skrevet er jeg —
takket vere lektor V. Forchhammers velvilje — bleven bekendt
med prof. E. Sievers? 'H. Lietzmann und die schallanalyse', hvori
Sievers på den redeligste måde omtaler og erkender de fejl, han
og hans medarbejder har begået; han seger at give en forklaring
deraf. Samtidig fremhever han med ikke mindre styrke det
rigtige, de har truffet.

Finnur Jönsson.

Eddadigtenes samling.

Blandt forskerne er der stadig uenighed om, når eddadigtene
er bleven samlede og hvorledes grundlaget -for de nuvaerende
håndskrifter har veeret.

Det visse er, at de to håndskrifter, der haves — det ene,
AM 748, 49, meget brudstykkeagtigt — hidrorer fra o. 1270 (co-
dex regius), og fra o. 1300—25 (748). Det sidste er ikke afskrift
af det förste, men begge går de bevislig tilbage til samme ori-
ginalhåndskrift, der altså må vere noget seldre end 1270, lad os
forelobig sige fra o. 1250 senest. Herom kan alle vere enige.
Men var det forste samlingshåndskrift af eddadigte fra så sen
tid? Det er visse forskere tilböjelige til at antage. Det mener
jeg nu ikke det var, og det kan neppe siges at vere uden in-
teresse at tage spörsmålet op til en samlet behandling. K. Mällen-
boff mente i sin tid — hvad der her passende kan bemerkes —,
at der oprindelig havde veret mindre samlinger, »liederbächer>
som han kaldte det, der så senere var bleven samlede til et hele.
Dette er naturligvis tenkeligt, men ingenlunde det eneste mulige.

Forst og fremmest må det da undersoges, hvilket kendskab
der findes til disse digte i tiden för midten af det 13. årh. Hvad
der her vil blive fremdraget er ganske vist i det hele ikke noget
nyt eller ukendt, men det må dog fremferes samlet.

ARKIV FÖR NORDISK VILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII.

216 Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling.

Der er da forst det velkendte sted hos Arnor jarleskjald
(V, 24, 1-4 i Skjaldedigtn.), der åbenbart vidner om Voluspå v. 57:

Sö! tér (v. I. mun) sortna,
sigr (v. 1. sokkr) fold i mar,
hverfa af himni

heidar stjornur,

hos Arnor lyder halvverset således:

Bjort verär söl at svartri (sortna Flat!),
sokkr fold i mar (log Flat!) dokkvan,
brestr erfidi Austra
[allr glymr sjår å fjollum].
Laesemåden sortna er sikkert sekunder, indkommet ved erind-
ring om Voluspå. Det er muligt, at v. l. sokkr i Vsp. er op-
rindeligt og gået over i Arnors vers, men da både regius og
Hauksb. har sigr, er det dog vist det &egte; dog kan varianten
sokkr vere eldre end Arnor. L. 3 hos Arnor er sikkert blevet
til under indtrykket af Il. 3—4 i Vsp.-verset, selv om meningen
ikke helt er den samme. L. 4 hos Arnor er egenlig kun en gen-
tagelse af I. 2.
Så er der de to citater i Föstbroedrasaga og Sverrissaga.
Det sidste er sikkert historisk nok. Kong Sverre anvender halv-
verset Fåfnismål 6 4-6 på sig selv.
Verset lyder i cod. reg.:
får er hvatr
er »hrodaz> tekr
ef i barnosku er blauär.
I Sverriss. (Indrebös udg.) leses >»>hrorna» og >»ef hann er [fi]
bernsku til blautr», i Flat. ligesådan; HFEirspennill har »hreraz>
og den sidste 1. som i de to, dog med »i»>, og »blauär>», 181 har
»hredaz»> og 1. 3 som de andre, men dog uden >til>. »>hredaz>
er = »hrodaz> i reg. (= hreraz) og det har Sverre sagt; derimod
har han vel sagt »i bernsku»>, og vistnok også »blauär»; her
findes da en variant, idet et mere almindeligt udtryk (>bernska»>)
er indsat istf. et mindre vanligt (>barnoeska»). Rimeligvis har
han også sagt »til (blauär)».

Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling. 217

Det andet citat — i Föstbr. — kunde veere omtvisteligt.
Det er Håvamål 844-e, der anfores som en »>kvedling, der er
bleven digtet om lesagtige kvinder»; i regius lyder linjerne:

pviat å hverfanda hvéli

våru peim hjortu skopud

brigå f brjöst um lagit.
I sagaen er >»bviat> (naturligvis) udeladt (det er nappe heller
oprindeligt); ievrigt er halvverset éns her; et par hdss. leser
dog »er beim hjarta skapat>, men dette er en yngre omdannelse
(jfr. Grönl. hist. Mind. II, 320). Der er i og for sig intet til
hinder for, at verset er oprindeligt i sagaen, men overskriften '
behover ikke derfor at vere så gammel, og den, der skrev den,
har måske ikke kendt verset i den oprindelige sammenheng;
sikkert er dette dog ikke.

Alle disse 3 citater! viser da kendskab til (3 forskellige)
eddadigte i 11. og 12. årh. både i Norge og på Island. Men de
siger os intet om en samling af eddakvad.

En anden, ikke mindre rigt flydende, kilde for kendskabet
til eddadigtene giver os forskellige yngre kvad, der indeholder
lån og efterligninger fra (de geldre) eddakvad.

Sådanne lån meerkes allerede ved år 1100. Gisl Ilugason
har mange udtryk i sit digt om Magnus barfod, der er lånte fra
eddadigte; »>flaust fagrbuin»> v. 8— Hhund I, 31, »sås hamalt
fylkdåi> v. 10 = >»eda hamalt fylkja» Reg. 23, »bå vas sökn lokit>
= >»bå es sékn lokit> Hhund I, 56, »en huginn gladdisk»> v. 19
= »bås hugin gladdi»> Reg. 18, »hugfullr konungr> v. 7 — Helr. 6,
»vanr våsforum>» v. 20 +>»of vanid våsi> Guär. II, 4. Her synes
således kendskab at vise sig til

Hhund I
Reginsmål
Helreid
Guärunarkvida II.

1 Hertil kan föjes et sted hos Dlugi Bryndelaskald: .. "helt
eiskaldi orms of eldi" beror utvivlsomt på Fåfn. 27: "eiskold vilk
of etin låta". |

218 Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling.

Der kan dog altid vere tvivl om, hvorvidt udtryk som de to
sidst anforte ikke er digterens uafhengige udtryk.

En yngre samtidig af Gisl var Ivarr Ingimundarson (forste
halvdel af 12. årh.). I hans digt om Sigurd slembe findes folg-
ende formentlige lån eller efterligninger: >»>hers oddviti> v. 2—=
Grip. 41. 52, jfr »féölks o.> HHj. 10, Hhund II, 12, »sås vega
pordi> v. 19 — >ok vega pordi» Hhund II, 4, »naddveärs bodi>
v. 31 + »naddéls bodi> Grip. 23; »>»>herstefnu til> v. 31 + »>hjor-
stefnu til> Hhund I, 13, »>vanr våsforum>» v. 41 + »of vanid våsi>
Guåär. II, 4 (jfr Gisl), »boädfrekn jofurr> v. 45 + »brédir enn boåd-
frekni> Hamåäå. 28. Her finder vi således kendskab til

Hhund I og II

Guår.-kv. II

Gripisspå

Hamdismål,
men det må dog bemerkes, at den sidste parallel er ikke helt
sikker. Efter dette må da Gripisspå vere — det vere bemeerket
i forbigående — gldre end o. 1140, altså fra den forste og ikke
den sidste halvdel af 12. årh. (som af mig tidligere antaget),
hvilket atter har en ikke ringe betydning i det hele; at det er
Grip., der skulde have lånt fra Ivarr, er helt urimeligt.

I Rognvalds og Ppörarins Håttalykill findes lån. 3b handler
om, hvorledes hjertet blev skåret ud af Högne, dette synes at
bero på Atlakv. 24, men: egenlig verbale overensstemmelser er
der ikke udover >»skera hjarta ör Atla»> +>es til hjarta skåru>.
19a »Hafdi Helgi i hjorva gny geäåstein gladan» synes også at
bero på Hhund I, 53: »så hafdi hilmir hart möédakarn>»>, selv
om der ikke her er verbale overensstemmelser, jfr også v. 54;
»gråstöd gridar» v. 20 a = »grånstöd gridar> Hhund II, 25.
Altså kendes her

Hbund I—II
Atlakvida.

I Merlinuässpå (fra o. 1200) kan felgende lån og gen-
klange påvises. >»spår spakligar» I, 1+>»(fekk) spjoll spaklig ok
spåganda»> Vspå 29; »vasat å moldu madär vitrari» I, 2 + >»munat

Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling. | 219

meetri madr å mold koma> Grip. 52; »pvit hug tröir» I, 30 + »ef
hug tråir> Hym. 17; >koma mildingar målstefnu til> I, 43 + »fara
hildingar hjorstefnu til» Hhund I, 13; >bolgjorn hofuä» I, 48 +
»hvarfåst hofud»> Helr. 2 (dette dog måske mindre sikkert). I, 51
og 54 beror åbenbart på Vspå 45. I, 59 og 61 beror ligeledes
på Vspå 57 (jfr »geisar geimi» med »geisar eimi»> osv.). >»hers
jadarr» II, 5 = Hhund II, 42, jfr Fåfn. 36 (»>folks jadarr»);
»spillir bauga» II, 13 — Fåfn. 32; »ok hans hrédr fara med
himinskautum> II, 27 + »baus hest fara und himinskautum> Grip.
10; »på mun hann gjalda grimra råda» II, 48+»munt Grim-
hildar gjalda råda» Grip. 33; >en vigroda verpr &å hlyrni> II, 68
+ »verpr vigroda å vikinga»> Hhund II, 19. Altså folgende digte:

Voluspå

Hymiskvida

Hhund I og II

Gripisspå

Fåfnismål

Helreiä (?).

Alt dette er ikke så helt ringe. Andre vil måske mene, at
der er flere paralleler, men på dette punkt må man veere for-
sigtig, hellere tage mindre med. Det er klart, at de genklange
(lån), der findes hos skjalde som Gisl og Ivarr — og mulig andre
af deres samtidige — kun kan vise kendskab til digtene i mundt-
lig overlevering; så tidlig har de i hvert fald ikke veret opteg-
nede. Anderledes kunde det forholde sig med Gunnlaugr; han
viser sig at have kendskab til flere digte end de gs&ldre skjalde;
man kunde vere fristet til at antage, at han havde haft en
samling i skreven form for sig.

I andre absolut tidsbestemte digte vil man neppe finde
noget, der med nogenlunde vished kan betragtes som lån fra
eddakvad. Det gelder f£. eks. Nöregs konunga tal og Hug-
svinnsmål !.

Men der findes andre digte, Fornaldarsagadigtene, der har
åbenbare lån fra eddadigtene at opvise, men her står man over-

1 Jfr H. Gering i hans udg. s. VII, anm. 3.

220 Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling.

for den vanskelighed, at disse digte er usikre med hensyn til
affattelsestid, og man må derfor benytte dem med stor varsom-
hed og kritik.

Her skal kort anfores, hvad der kan påvises af nogenlunde
sikre lån og efterligninger. Vspå 8 er nyttet i Orv. IX, 46!
(var oss vettegis vant), Vspå 34 i Hålfss. III (sék Hreidari hapt-
bond sntin), jfr Gautr. II, 3 (haptbond sneri), (Vspå 41 desuden
i Anon. 1238: ryär rekka sjot raudu blödi); Håvam. 50 i Ragn.
XI, 3 (blyr hvårki mér hold né kledi), Hårb. 40 i Herv. VI, 10
(gnefar yär gunnfani), Hårb. 48 mulig i Heng V, 1 (at uppver-
andi sölu); Lokas. 21 i Herv. III, 5 (cer ert ordin ok orvita; jfr
i ovrigt Hhund II, 34, Oddrgr. 11); Lokas. 37 i Hålfss. IX, 9 (Bad-
at hann i her hapt of groeta né manns konu mein at vinna), Gröt-
tas. 13 i Hålfss. IX, 4, (gengum i gegnum med grå hjälma); Hhund
I, 51 i Orv. IX, 47 (bås benlogum bregåa kunnu); Hhund II, 43
1 Orv. IX, 54 (varåk svå fegin fundi beira sem hungradir haukar
brådum); Hhund II, 47 i Orv. VIII, 11 (sem fyr ålfi geit org rynni);
Reginsm. 14 i -Herv. III, 11 (så mun rikstr alinn und roduls
tjaldi); Fåfn. 42 i Herv. III, 15 (allr er Ytan eldi sveipinn, om
Tyrfing; i Fåfn. om salen); Helreid 3 i Hålfss. IX, 1 (hvert edli
var okkar bredra); Helreid 10 i Orv. IX, 14 (hrotgarmr vidar);
Guärkv. I, 26 i Friäp. I, 12 (bess hefk gangs of goldit); Atlam.
28 i Hålfss. VIII, 3 (yär munu daudar disir allar; dette dog mindre
sikkert). Desuden genfindes de ovenf. neevnte eller analoge ud-
tryk som »hölmstefnu til» (Hålfss IV, 1), »(peims) hamalt fylkja>
(Hålfss. VI, 10 jfr. Orv. IX, 12), >er vega bordi» (Hålfss. IX, 17).
De eddadigte, der her skimtes, er altså feolgende:

Voluspå Reginvsmål
Håvamål Fåfnismål
Hårbaräåslj6å (?) Helreid
Lokasenna Guär. kv. I
Gröttasongr Atlamål.
Hhund I-— II

1 Alle henvisninger gelder udgaven i Skjaldedigtn.

Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling. 221

Dette er ikke så lidt og synes endnu tydeligere end det
tidligere anforte at tyde på en samling af eddadigte, der har
foreligget for Fornaldarsagaversenes forfattere; og disse vers horer
ingenlunde til de yngste. Hvis alt dette forudsgetter en samling
— og det synes mig det rimeligste —, kan denne neeppe have
veret yngre end fra omkr. 1200. |

Snorre må antages at have skrevet sin Edda inden 1218 el.
omkr. 1220. I Gylfaginning anferer han, som kendt er, flere
vers af forskellige, iser mytiske, eddakvad, hovedsagelig Voluspå,
Vafprådnismål og Grimnismål (som han også oftere benytter
uden at anfore vers af dem). Desuden anförer han straks i be-
gyndelsen 1. vers af Håvamål; fremdeles et vers af Lokasenna
(dog : således at det er sammenblanding af et par vers i Lokas.
efter regius), ét vers af Skirnismål, ét af Fåfnismål (13) samt af
Voluspå hin skamma (brudstykke af dette digt er ellers indsat i
Hyndluljéöd). Ilymiskvida har Snorre vist kendt, skönt han intet
anferer deraf. Han meddeler to linjer af et ellers ukendt digt,
Heimdallargaldr. I Skåldskaparmål anferes Alvissmål (v. 1. Al-
svinns-). Grottesangen har han vel også kendt, uagtet optagelsen
af digtet i et par hdss. ikke hidrorer fra ham. Endelig anforer
Snorre nogle vers uden at sige, fra hvilket digt de er tagne;
dog må det antages, at de ikke er »lose vers». Det er Njord-
Skade-versene, Gnå-verset, (Loke-)-Tak-verset, Vimur-versene (Tor),
og Glasisverset (!/2). Det er en anselig rekke af digte, 10 for-
uden de navnlese.

Det er neppe tenkeligt andet end at Snorre har haft en
skreven samling af eddakvad, og at denne i visse henseender
har veret noget fyldigere end dem, vi har eller kender noget til.

Efter alt dette forekommer det unegtelig sandsynligst, at
der ved år 1200 (med rundt tal) har foreligget en optegnelse af
disse gamle digte, måske — eller snarest — flere end én, men
beroende på en original-samling, der var bleven udvidet af for-
skellige optegnere. I og for sig var der heller ikke noget imod
at tenke sig optegnelsen foregået som Mullenhoff synes at have-

4 ') &

222 Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling.

tenkt sig, gruppevis, digte i grupper efter en vis indre lighed
eller samhorighed.

En sådan virksomhed falder udmeerket i tråd med udvik-
lingen af den islandske litteratur i den sidste halv- (eller fjeerde-)
del af det 12. og begyndelsen af det 13. årh., dette tidsrum, der
i en serlig og frodig grad var stofindsamlingens og originalfor-
fatterskabets tid, i hvilken antikvarisk forskning — dette er ikke
for sterkt et udtryk — foregik, hvorom navneremserne (for blot
at nevne disse) klart vidner. Udvidelsen af den oprindelige
grundstok stemmer ligeledes udmgeerket med behandlingen af for-
skellige originalverker, der blev udvidede og forggede med stof;
man tenke f. eks. på et verk som Landnåmabéök.

Efter alt dette er det nesten uforståeligt, at nogle forskere
endnu kan finde en sådan antagelse — der ganske vist ikke kan
stringent bevises — for usandsynlig og sette den förste sam-
ling til midten af det 13. årh. eller da ikke ret meget för.

Ordningen af digtene i Snorres eksemplar er det umuligt
at göre sig en forestilling om. I 748 er ordningen af de der
bevarede digte meget forskellig fra den i reg.; den er:

. Hårbaräsljöå
. Baldrs draumar
. Skirnismål
. Vafprådnismål
. Grimnismål
. Hymiskvida

6. [Volundarkvida; kun den prosaiske indledning]
De foransatte tal viser rekkefolgen i cod. reg. hvor Baldrs
draumar mangler, og hvor Lokasenna og prymskvida står imellem
Hymiskv. og Volundarkv. Rekkefolgen i 748 er åbenbart mindre
systematisk end i cod. reg. og kunde netop derved tyde på en
mere oprindelig — tilfeldig — ordning. I reg. er ordningen

Ar N ms WW Ö bb

anerkendt som meget systematisk (og det ikke blot, hvad de

mytologiske digte angår), med én undtagelse: indseettelsen af
Volundarkvida imellem Pprymskvida og Alvissmål. Skulde ikke
forklaringen herpå vere den, at den, der bragte forlegget ti

Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling. 223

cod. reg. i stand (ikke selve dennes afskriver), forst har fået fat
i Alvissmål efter at have skrevet alt det foregående så at det
var ham umuligt, at indföje digtet på et mere passende (syste-
matisk) sted? Da vilde Volundarkvida have stået netop dér,
hvor den kunde ventes, på overgangen ,fra de mytiske digte til
heltekvadene. En meget vigtig omstendighed er, at 748 har et
kvad, som reg. savner. Det kan kun betragtes som et ret sikkert
fingerpeg i retning af den anferte antagelse om grundstokkens
udvidelse.

Efter at de ferste optegnelser — ligegyldigt hvad emnet var
— var gjorte, ser man hyppigt, at der foretoges en bearbejdelse,
en systematisering, af det allerede nedskrevne, idet da dette ud-
videdes på forskellig måde. MHeri bestod vist Styrmes virksomhed
til en vis grad og fremfor alt Snorres storslåede både mytologiske
og historiske virksomhed. En sådan bearbejdervirksomhed har
utvivlsomt fundet sted, hvad de optegnede eddakvad angår.
Herom aflegger codex regius et utvetydigt vidnesbyrd. Jeg har
tidligere hevdet, at til grund for ordningen af digtene lå hvad
jeg har kaldt sagaprincippet. Denne tanke har vundet al-
mindelig tilslutning. Dog må det siges, at dette treder klarest
frem i heltedigtene, men dette var kun naturligt, ti af dem var
det forholdsvis let at danne en >»saga»> på vers, d. v. s. stille
digtene i den reekkefelge, at de udgjorde led i en sammenheen-
gende og fremadskridende »>fortelling» efter den tilknytning mel-
lem de (sagnhistoriske) personer og deres skebner, der allerede
meget tidlig var bragt i stand. Hvor sammenknytningen var
lidt vanskelig eller forbindelsen noget tynd, kunde man let bede
derpå. De mytiske digte var derimod ikke således, at de kunde
stilles i lignende rekkefolge; dette er dog i altfald éngang sket
(Hymiskvida—Lokasenna ved det prosastykke, der findes foran
det sidste digt).

Ved siden af det nevnte princip fulgtes et andet, der let kunde
forbindes dermed. Det er måske ikke let at finde et passende
navn dertil; man kunde mulig bruge et ord som oversigts-
princip. Hvad der menes hermed er streben efter i spidsen for

+ j —

224 Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling.

enkelte afsnit eller grupper at stille et kvad, der m. 'h. t. ind-
hold giver en helhed, så fuldstendig og, hvis det ikke er et for
sterkt udtryk, alsidig fremstilling, som muligt, modsat de digte,
der kun indeholder et (eller mulig flere) optrin af en helts liv.
Dette ses allerede klart af, at Völvens spådom er sat i spidsen
for de mytiske kvad — fordi det indeholder en fuldkommen
oversigt over guders og menneskers, hele verdens, liv og historie
i mytisk forstand fra den forste urtid til den sene genfodelsestid
efter ragnarök. Intet digt kunde bedre anbringes dér end
netop Voluspå. Derefter folger Håvamål — også fordi det inde-
holder en oversigt over det menneskelige liv således som dette
gennem råd og vis tale skildres af Odin selv. Han forbinder
også begge digte indbyrdes. Herefter kommer de episodiske
digte Odinskvadene Vafprådnismål og Grimnismål — begge
Odiuskvad; derefter Skirnismål, for samleren kan der have veret
vanskelighed med at anbringe dette kvad. Nok så god orden
havde det veret at lade Hårbaräsljöd — med Odin og Tor som
hovedpersoner — slutte sig til de foregående Odinskvad og danne
overgangen til de felgende Torskvad, Hymiskvida, Lokasenna,
Prymskvida, der atter alle er episodiske (og Lokasenna kun del-
vis et 'Torskvad). Derefter kunde så Skirnismål have stået. (Hvor-
ledes det h&enger sammen med Alvissmål, der kommer drattende
bagefter, er för forklaret). Mytokronologiske grunde til at Skirnis-
mål står dér hvor det findes er det vist ikke muligt at antage.
Her er der vel en tilfgeldighed, der har rådet. Kan dette be-
tragtes som en stotte for den antagelse, at der först har foreligget
gruppesamlinger? I 748 öjnes intet princip m. h. t. rekkefeolgen.

Det selvsamme oversigtsprincip kommer — endnu klarere
— tilsyne i heltekvadsafdelingen. I denne udgör de 3 Helge-
kvad en gruppe for sig, og her stilles (det 1.) Helge hundingsbanes
kvad i spidsen — det begynder med Helges fedsel og slutter
med, at han og Sigrun skal leve sammen — efter alle udståede
strabadser — til deres dages ende. Det 2. Helgekvad er mere

— episodisk og brudstykkeagtigt, Helge Hjörvardssons kvad med

Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling. 225

>Hrimgerdarmål» er heller ikke noget oversigtskvad i egenlig
forstand.

Efter denne gruppe folger den lange rekke af — efter den
gamle opfattelse — historisk sammenhengende digte, om Sigurd
fåfnisbane, Brynhild og Gudrun og bvad dermed sammenhenger.
Atter her er et oversigtskvad stillet i spidsen, Gripisspå, der i
spådomsform (jfr Voluspå) giver en udsigt over Sigurds liv. Alle
de ovrige digte er mere eller mindre episodedigte, selv om enkelte
af dem kan indeholde mere eud en enkelt tildragelse, og de er
ordnede efter den formentlige tidsfolge.

Vi ser således, at det samme princip er fulgt i begge hoved-
grupper, at hele samlingen i regius vidner om én enkeltmands-
samler- og bearbejdervirksomhed.

Det er sikkert al grund til at antage, at det er den samme
mand, som har ordnet rekkefolgen og redigeret prosastykkerne,
som iser har betydning for og hovedsagelig findes i heltedigt-
gruppen.

I den mytiske digtgruppe findes prosastykker felgende
steder: Foran og efter Grfmnismål findes to prosastykker, der
danner eller kunde have dannet et sammenhengende hele, men
da mangler der en setning, i hvilken digtets betydning eller ind-
hold var antydet, istedenfor hvilken digtet så er indsat. Hvor-
fra indholdet stammer er vanskeligt at sige. Hvis det — hvad
der er muligt — ferst er optegnet af samleren, må denne have
fået det fra den mundtlige overlevering; at denne har veret rig
og rigere omkr. 1200, end vi nu kan ane, viser Gylfaginning (og
eddaen i det hele). Forlengst har man påpeget den lighed, der
er mellem fortellingen om Odin—Frigg her og den som Paulus
Diaconus har om Langbarderne (oprindelsen til dette navn), for-
uden det norske geventyr (hvorom se bl. a. Bugge, Studier I,
25—26). Utvivlsomt går prosaens indhold langt tilbage, selv om
der ikke er grund til at antage, at prosastykkerne har fulgt digtet
lige fra det blev til, hvad det neppe har gjort. Det ligger da
meget ner — efter forholdet med prosastykkerne i heltedigtene
at dömme —, at antage, at prosaen omkring Grimnismål er

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIIL 15

226 Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling.

taget fra et eller andet sagaverk. Navnene Geirroeär og Agnarr
findes i Ragnarr-lodbrogslegten og i Harald hårfagres slegt, der
er knyttede til hinanden i overleveringen. Dette sagaverk, hvad
det så end har veret (det er, efter hvad vi nu har, vistnok
umuligt at bestemme dette nermere), har handlet om en norsk el.
dansk oldtids-historie (sagnhistorie), en sidegren af kongeslagten(?).
Hvad der i höj grad tyder på et sagaverk, hvorfra stykket skulde
vere taget, er dets begyndelse: »Hraudung havde to sönner>.
Dette forudsetter — efter al fortellemåde ellers —, at Hraudung,
der her ne&evnes uden videre, har veret omtalt i et foregående
stykke (afsnit); han forudsattes åbenbart som velkendt. For os

'er han ellers ukendt, undt. for såvidt som »Hraudungr>» findes i

Hyndluljöå (v. 26), fra hvem Hjordis skulde stamme. Vi er her
i umiddelbar nerhed af danske sagnkonger (og Ragnar lodbrog).
Kan der vere tale om Sigurdarsaga?, som samleren netop så
sterkt har benyttet i heltekvadsgruppen. Vi kommer vist ikke
sagen nermere ved vort mangelfulde kundskab til sagnhistoriske
personer, som her kunde komme i betragtning.

Prosastykkerne i BSkirnismål (3) forudsetter ingen serlig
kilde; der findes intet trek deri udover hvad digtet selv giver,
undtagen det at Freyr havde sat sig i Hlidskjalf og herfra så
den skönne jetteme. Det samme har Snorre, og med de samme
ord: »Freyr sonr Njardar hafådi sezk 1 Hlidskjålf ok så um heima
alla» (regius) + »bat var einn dag er Freyr hafäi gengit i Hlidskjålf
ok så of heima alla». Nogen ligefrem forbindelse behover der
ikke her at vere tilstede; begge steder kan bero på den almin-
delige mundtlige fortzelling. Hvis nogen skulde ville hevde, at
dette — forste — prosastykke så ud til at vare uddrag af Snorres
fremstilling, vilde dette ikke kunne imedegås med nogen afgör-
ende grunde. Skulde det vere tilfeldet, vilde redaktionen i cod.
reg. neppe vere eldre end o. 1230. Det kan dog fremheves, at
når prosastykket siger, at Gerd gik »fra sin faders skåle til skem-
men», hedder det hos Snorre: »da så han på en gård et stort
og smukt hus [9: skemmen] og til dette gik en kvinde»>»; det
förste skulde man ikke tro kunde bero på det sidste, snarere om-

Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling. 227

vendt. Ifg. prosastykket er det også Skaädi, der siger det forste
vers; hos Snorre nevnes hun ikke. Disse uligheder må man
ikke se bort fra, når lighederne nevnes.

Det lille prosastykke foran Hårbaräsljöd beror på, hvad
selve digtet giver.

Af prosastykkerne i Lokasenna er det kun det förste og
sidste, der har betydning; de 5 andre små beror på selve digtet.

Det förste prosast. knytter, som för antydet, en forbindelse
med Hymiskvida (kedelhentningen), forteller om ZEgir, »der med
et andet navn hed Gymir», at han havde forberedt sig til et
gilde, hvor aserne skulde vere tilstede; så n&evnes de aser, der
kom (Tor var i Österleden). Alt dette kan bero på digtet selv.
ZJEgirs 2 tjenestemend nevnes Elder og Fimafeng, men kun den
forste neevnes i digtet. Den sidste siges Loke at have drebt ved
denne lejlighed, hvorfor han blev jaget til skoven, men han
vendte tilbage og ypper striden med guderne. Dette er ellers
ukendt. Der findes også den oplysning, at »lyseguld> blev be-
nyttet til lys, at ollet bares af sig selv omkring og at dér var
et stort fredssted. Alt dette kan bero på almindelig mytologisk
viden (mundtlige oldtidsminder). Dette gestebud kender Snorre
ikke noget til. Det sidste stykke forteller om, hvorledes Loke
>efter dette> skjulte sig i Frånangrsfors, hvorpå fortellingen om
hans tilfangetagelse og straf felger. Her findes en parallel i
Snorres fremstilling, men i en ganske anden og mere naturlig
sammenheng (tilknytning til Balders ded). Afvigelse findes mel-
lem prosastykket og Snorre deri, at det förste kender to sönner
af Loke Nare og Narfe (der bliver til en ulv), medens Snorre
som bekendt nevner Våli (vist efter halvverset i Vspå i Hauks-
bék-teksten), og antager, at Nare og Narfe er den samme person.
Nogen sammenheng mellem prosastykket og Snorre er der så-
ledes ikke (dette gör det atter sandsynligt, at prosast. foran Skir-
nismål ikke beror på Snorre). Dog er der en umiskendelig lig-
hed mellem indholdet og begge dele kunde synes at bero på en
felles kilde, der vist ikke er nogen anden end den mundtlige

228 Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling.

overlevering (der jo ganske sikkert også flere steder må ligge til
grund for Snorres fremstilling).

Foran Völundskvadet findes et langere indledningsstykke.
Men så godt som hele dets indhold beror på digtet selv. Der
findes kun et par ting, der ikke gör det, oplysningen om, at
Nidud var konge »i Svitjod» !, og bemerkningen: »der er en so
som hedder Ulvesoen». Hvorfra samleren har disse to ting er
det umuligt at vide. Navnet »Ulveso» findes ellers ikke i littera-
turen; i Didrikssaga er kong Nidung konge i Ty. Det må vist
vere en slutning af samleren, når han kalder de 3 brodre sönner
»af Finnernes konges». De to prosastykker inde i digtet beror
på dette selv.?

Hvad heltedigtene angår, kan jeg vere kortfattet om prosa-
stykkerne i dem, idet jeg kan henvise til min afhandling i Aar-
beger 1917 (jfr naturligvis også Symons' Einleitung), hvor jeg
dog ikke er gået serlig ind på prosastykkerne i Helgekvadene.
Det skal her göres.

Det 1. Helgedigt er fuldstendig frit for prosastykker; her
behovedes ingen, da digtet er så fuldstendigt, som det er, og
uden uklarheder.

Helge Hjörvardssons kvad. Her findes 9 prosastykker,
hvoraf 3 dog er ganske korte og åbenbart beroende på versene
selv. Efter det 5. prosastykke findes »Hrimgeråarmål» indsat,
1. og 3. prosastykke herer nöje sammen (2. kan også regnes med).
I fremstillingen og ordningen er her en merkelig ubehjelpsom-
hed tilstede. Som jeg tidligere har påvist (Litt. hist. ”>I 246) må
sagnet have beståt af folgende enkeltheder: 1, kong Hjörvard
seuder Atle for at bejle til Sigrlinn, Svåfnirs datter; 2, Han får
nej, men Atle er vinteren over hos Svåfnir (v. 5); 3, efter at

! Hvorvidt det kan antages, at samleren har sluttet dette af
udtrykket , Niara dröéttinn", Niarar indbyggerne i Nerliki, finder jeg
meget tvivlsomt.

2 I det hele kan jeg her under ét henvise til Symons” behand-
ling af sagen i hans Einleitung 8 23; jeg er i hovedsagen enig med
ham i hans resultater.

Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling. 229

vere vendt tilbage taler han med jarlen Frånmarr i en örns
skikkelse (v. 1—4); 4, Kong Hjörvards rejse (prosast. 3) osv.
V. 5, der indeholder en replik af sendemanden Atle, forudsgetter
et spörsmål om, hvorledes rejsen er gået, dette antydes i det lille
prosastykke. Men er det nu rimeligt, at det vers, der indeholdt
spörsmålet, skulde veere gået tabt, medens svaret er bevaret?
Det er höjst urimeligt at tenke sig, at det har veret tilfeldet.
Jeg vil her straks fremsgette — forelebig hypotetisk — min op-
fattelse af, hvorledes redaktionen her er gået for sig. Samleren
har skrevet sin (prosaiske) indledning — i realiteten fuldkommen
rigtigt — og fra först af kun tenkt sig at ville give et uddrag
af det digt, der forelå ham; den prosaiske indledning beror til-
dels på digtets — nu tabte — begyndelse. Efter at have skrevet
de 4 forste vers har han fået skrupler og ment, at han også burde
tage Atles vers med om rejsens negative resultat, til yderligere
forståelse. Dette er lidt kejtet, men meget forståeligt og belyses
ved et soleklart senere tilfeelde af samme art. Der foreligger så-
ledes et eksempel på en vilkårlig behandling af den samleren
foreliggende overlevering. Det er — kan man sikkert sige —
hans princip at udelade, hvad han kunde uden at skade den
forståelige sammenheeng, måske også for at spare tid og materiale
(digtets indledning har vistnok veret omfangsrigere end hans
prosagengivelse). Indholdet af prosast. 1 og 3 beror for en stor
del uden tvivl på udeladte vers. De synes ikke at indeholde ret
meget andet end hvad disse vers kan have givet. Vi kender fra
prosalitteraturen intet som helst om de her optredende personer.
Alt i prosast. 1 kan dog ikke vere hentet fra digtet; således ikke
bemerkningen om parrene Sereiär-Humlungr, Sinrjöd-Hymlingr
(det ene blot gentagelse af det andet); dette beror vel på en eller
anden mundtlig overlevering.

Prosast. 4 er samlerens egen bemeerkning sikkert ud fra
digtet selv, og st. 5 er atter kun et kort uddrag af et afsnit i
digtet, som samleren ikke har villet skrive. BSlutningen beror på
det digt »>Hrimgerdarmål», der umiddelbart efter indskydes her,

230 Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling.

af kronologiske hensyn; dette digt har samleren fundet så in-
teressant, at han har optaget det i dets helbed.

Samleren går nu tilbage til digtet om Helge. Indholdet af
prosast. 6 må formodes at bero på et udeladt afsnit, isprengt
med nogle egne bemerkninger. Af de sidste består sikkert prosast.
7, der kun indeholder, hvad man kan slutte af digtet.

Det synes således at veere ganske klart, at samleren vilkårlig
har sammendraget i prosa hele digtafsnit. Når sådant skete i
oldtiden, ved man, at der rådede vilkårlighed i valget af, hvad
man medtog og hvad ikke. Når Snorre gang på gang gör sig
skyldig i sligt, hvad kan man så ikke tiltro andre?

Den her påpegede fremgangsmåde viser sig umiskendelig
indenfor det 2. Helge hundingsbanes kvad, Volsungakvida
hin forna. Prosast. 5 beskriver Helges sejlas til det fjendtlige
land og ankomsten dertil, og slutter med den bemeerkning, at
da kvad Gudmund som det för er skrevet i Helgakvida:

Hverr es fylkir
sås flota styrir

ok feiknalid
föerir at landi.>

Sinfjotle Sigmunds sön svarede og også det er skrevet. Dette
vilde vi nutildags have udtrykt ved et >og så videre se ovf.»
Dette halvvers genfindes, som kendt, i det 1. Helgekvad v. 32,
hvor der dog står »landreki» og »lidi»> for »fylkir> og >»flota>.
Det er åbenbart, at skriveren (samleren) har ment, at her skulde
hele samtalen mellem Helge og Gudmund atter léeses, idet den
også kunde gelde her; han har dog lidt efter fået skrupler og
ment, at den variant, der forelå i Vols. kv. dog var verd at
medtages, da den var afvigende fra afsnittet i det 1. Helgekvad,
selv om der var ligheder. Så tilföjer han de 6 vers med den
lidt kejtede overskrift: »>Dette kvad Gudmund Granmarsson>.
Dette umiskendelige forhold kaster nu et skarpt lys over
den ferste del af digtet, som det foreligger og hvorom der har
veret så megen tvivl og strid. De 4 förste prosastykker, der
indrammer Helges historie til og med det forste mede med

Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling. 231

Sigrån, hvortil så det 2. knyttes (ved prosast. 4), er samlerens
eget produkt. Indholdet beror hovedsagelig på de vers, digtets
begyndelse har bestået af, og som samleren kun giver enkelte
dele af: de vers, han syntes var vigtige eller de vigtigste. Den
1. setning i prosast. 1 er taget fra Sigurdarsaga, jfr. stykket
»Frå dauda Sinfjotla>, hvor ordene i begyndelsen: »Borgbildr
kona Sigmundar» netop forudsetter en sådan indforende (saga-
meessig) bemerkning om Sigmund. Fra hans egen viden eller
formodning stammer setninger som »vid hann er Hundland kent»,
»Sigmundr konungr ok hans ettmenn hétu Volsungar ok Ylfin-
gar». Det 1. vers: »Seg på Hemingi» forudsetter nodvendigvis
andre vers. Forholdet her er ganske det samme som ved be-
gyndelsen af Helge Hjörv.-kvadet. Det samme kan siges om de
folgende prosastykker og vers. Jeg ser fremdeles ingen som helst
grund til at antage, at noget af disse vers har hort til det tabte
Kåruljöd (Symons). I prosast. 4 er, som forlengst set, Helgakv. I
kombineret med fremstillingen — noget som er i fuld overens-
stemmelse med samlerens fremgangsmåde. Her er det, at han
— atter lidt kejtet, men uden at det behover at overraske —
nevner det egenlige navn på hele digtet, det navn der også fin-
des i overskriften til det 1. Helgekvad og forst blev opdaget 1890
(dog med fradrag af tilleegsordet).

Forudsat, at samleren har kendt Kåruljéå, & som neéevnes i
det sidste (15.) prosast., og det må man tro han har gjort, er
det dermed udelukket, at de förste vers kan vere af dette digt;
han kunde ialfald ikke i spidsen af disse vers om Helgi og
Sigrån stille vers, han vidste var om Helgi og Kåra. Alt bliver
fuldt ud forståeligt, når man går ud fra den her skildrede frem-
gangsmåde; det må tillige hevdes, at disse (forste) vers i ingen
henseende adskiller sig fra de felgende i sprog eller tone. I
prosast. 2 optreder »Blindr hinn bolvisi>. Når denne også op-
treder i Hromund Gripssons saga, mener jeg det er et lån fra
sagnet om denne Helge og ikke omvendt. 'Prosast. 3 indeholder
kun hvad man kunde uddrage af versene, undt. bemerkningen
om, at Sigrån siges at vare en genfodt Svåfa. Prosast. 4 består

232 Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling.

også — som för bemerket —, kun af hvad man kunde lave på
grundlag af Helgedigtene (begge; det 1. er her sterkt benyttet;
Starkad som en Granmarssön beror på det uzegte vers 27). Det
samme gelder også for st. 5, det beror på det 1. Helgekvad.
Prosast. 6 og 7 er kun en enkelt setning. St. 8 indeholder kun,
hvad der kunde uddrages af digtet, undt. bemerkningen om, at
»Odin lånte Dag sit spyd»>, men dette beror vist på v. 34: »>ene
Odin volder hele ulykken, han som bragte skyldruner mellem de
besvogrede»>. St. 9—13 er kun ganske korte setninger. St. 14
er dels efter versene, dels en slutning af samleren. Endelig er
st. 15 lavet af samleren på grundlag af den gamle tro på gen-
fedelse.

Om prosastykkerne i det folgende kan jeg henvise til min
förngeevnte afhbandling i Aarboger 1917. Det påvises her, at de
falder i to grupper, hvoraf den sidste hovedsagelig er bleven til
ganske på samme måde som prosastykkerne i Helgekvadene, me-
dens den feorste hovedsagelig beror på en skreven kilde, Sigurädar-
saga. Det skal ikke gentages her. Denne Sigurdarsaga må have
stammet fra tiden omkr. 1200; vor samling i regius må således
vere noget yngre. Meget yngre behover den ikke at have
veret. Den kan af den grund godt henferes til begyndelsen af
det 13. årh.

Samlerens streben efter at få en >»saga på vers» har vi
allerede set f. eks. derved, at han indsetter »Hrimgeråarmål>» i
Helge Hjörvardssons digt. Den viser sig yderligere i den fol-
gende gruppe. Hans vilkårlige behandling fremtreeder klart eller
klarest i hans sammenkobling af de 2 digte, der foreligger i
Reginsmål (A og B). Han har rimeligvis haft hvert digt for sig
fuldstendigt. Noget lignende gelder for Fåfnismål, slutningen.
Om det er ham, der har indsat runeversene i Sigrdrifumål i hen-
hold til v. 5, forekommer mig ikke helt sikkert, men ret sand-
synligt. Det forekommer mig også soleklart, at det er samleren,
der har slået stykker af to digte sammen i Guärånarhvot og
Hamåismål. Det er den selvsamme fremgangsmåde og foreteelse
som ellers.

Finnur Jönsson: Eddadigtenes samling. 233

Herom kan jeg også henvise til min afhandling >Sagnfor-
men osv.> i Aarbeger 1921, hvor dog hovedemnet er et andet.

Udfra alt dette falder der nu, efter min mening, et klart
lys over et digt som Håvamål. Det er den selvsamme samler-
og bearbejdervirksomhed, der dér lader sig påvise. Nu forstår
man så udmeerket de tidligere antagne indskud i Håvamål v. 78
—83, v. 85—87, rune-samlingen, og endelig forstår man hele
den samling, der går under navnet »Håvamål» som sådan. For-
skellige af de formentlig indskudte enkeltvers kan dog vere
eldre end samleren. Derom kan intet med visbed siges.

Med Voluspå og vel også Grimnismål forholder det sig på
en anden måde, idet Snorre ses at have haft disse digte om-
trent i samme udstrekning, som de har i vore håndskrifter. Her
gör en måske noget forskellig streben efter at fuldstendiggöre
de oprindelige digte sig geldende. Men dette er det ikke nod-
vendigt at komme nermere ind på.

Af alt det foranstående er det da blevet klart, at Sv. Grundt-
vigs gamle opfattelse (i Udsigt s. 22--23), at samleren har >»af-
holdt sig fra al forgribelse på» digtene ikke er rigtig og ikke
holder stand overfor den her påviste fremgangsmåde hos ham.
»Videnskabelig sans» kan derimod ikke med fuld ret frakendes
ham, men han arbejdede med en vilkårlighed som alle i datiden,
selv Snorre ikke undtagen, i alfald hvad hans Gylfaginning an-
går. Vor taknemlighedsgeld til den gamle samler skal ikke der-
for blive ringere.

Finnur Jönsson.

234 Malone: Danes and Half-Danes.

Danes and Half-Danes.

The English poem Beowulf is the earliest monument which
supplies us: with a connected account of Danish history. The
historical material which the poem affords has been carefully

studied by many scholars, of course. Yet much remains, parti-

cularly in the matter of nomenclature, to reward the investigator.
The present paper is devoted to a study of one of the names
which the English poet knows the Danes by. There are many
of these names. Oftenest met perhaps are Dene and Scyldingas.
Then we find compounds of these, as Beorht-Dene, East-Dene,
Here-Scyldingas, Sige-Scyldingas. Again, the Danes are twice
called Ingwine. The name to be discussed here is one of the
-Dene compounds: Healf-Dene. This name for the Danes occurs
in 1. 1069 of the English poem:

heleä Healf-Dena, Hnef Scyldinga.

Here the genitive plurals Healf-Dena and Scyldinga are obviously
synonyms. Moreover, the poet refers to Hnef's tribe in 1. 1108
as Here-Scyldingas, in 1. 1154 as Scyldingas, and in UU. 1090 and
1158 as Dene, without any qualification. There can be no ques-
tion, then, that the author of the Beowulf used Healf-Dene (like
East-Dene, West-Dene etc.) as a synonym for Dene and Scyldingas.

Sophus Bugge has tried to explain this Beowulfian usage.
He points out (in PBB XII 29) that according to 1. 29 of the
Widsith Hnef ruled the Hocings, concludes that Hocingas was
the name of Hnef's tribe, and argues that these were called
Healf- Dene because they were half Danes, i. e., were Danes only
if one used the name in a loose sense. But we have seen that
the poet usually calls the tribe Dene and Scyldingas. He uses
only once the name which Bugge would have us think the better.
Moreover, he never calls the tribe Hocingas, although if this were
he true name one would expect it to be used at least once.

Olearly there are difficulties in Bugge's explanation, and the matter

wants going into from another angle, and in greater detail.

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII.

Malone: Danes and Half-Danes. 235

First let us examine more closely the line in which the
name Healf-Dene occurs. We need above all to determine the
poet's point of view, and this we can best do by studying his
text. The two half-lines quoted above are certainly meant to be
parallel. We may therefore set up two eqiations, thus:

heleå — Hnef
Healf-Dena — Scyldinga.

' The choice of Healf-Dena as a name suitable for the parallelism
with Scyldinga was dictated, in part, by the A-alliteration of the
line. But only in part, for otherwise Hring-Dena, for example,
would have served equally well. The clue to the poet's actual
choice i8 to be found in the fact that to him Scyldingas was
primarily a dynastic name. He looked upon the Danish kings

as descendants of Scyld: hence his name Scyldingas refers pri-
| marily to the dynasty, only by extension to the people. This
point of view was historically false, of course, but none the less
it was his point of view. It follows that to the English poet
Healf-Dene too was primarily a dynastie name. And in this
case the poet's understanding of the term agrees admirably with
the facts, for Healf-Dene as a dynastic name must owe its exi-
stence to the historical king Healfdene, and this king was the
actual founder of the so-called Scylding line of Danish sovereigns.
We may conclude that the dynasty in question had two names,
the one, Scyldingas, got from BScyld, its mythical founder, the
other, Healf-Dene, from Healfdene, its true founder.

So far, the evidence of the Beowulf does not agree with
Bugge's interpretation. But we have further evidence. The poet
of the Beowulf does not look upon the Hocings as a tribe at all.
In 1. 1076 Hildeburh is called Hoces dohtor. Hoc is thus the
father of Hildeburh and (presumably) of her brother Hnef, and
the Hocings are not a tribe but a family. This family has a
genuine look. The names of its members all alliterate, and the
story in which brother and sister figure seems to be historical,
or at any rate to have a historical basis. We are therefore justi-

236 Malone : Danes and Half-Danes.

fied in accepting the Beowulfian account at its face value and
classifying the Hocings as a Danish family, a branch of the
dynasty of the Scyldings or Half-Danes. Note that the Hocings,
like the other Scyldings, have names marked by h-alliteration. —
Naturally we have no need to suppose that the Hocings were
descendants of Healfdene! Hoc, at least, probably belonged to an
earlier generation, indeed. But they were presumably Healfdene's
kinsmen, and as such, even though belonging to a collateral line,
might be reckoned as members of the dynasty which he first
brought to supremacy over all the tribes of the Danes, and which
accordingly came to be known by his name.

How, then, are we to interpret the reference in the Widsith?
To my mind the contradiction between the two English poems
here is more apparent than real. Obviously the Widsith poet
could refer to Hnef, in his catalogue of kings, only in terms of
that catalogue, i. e., he had to use his regular formula : A weold B.
One may note that in his catalogue of tribes he does not mention
the Hocings. Moreover, the poet's words may be justified as
they stand. The Hocings were undeniably a princely family.
As such they ruled over some Danish district or other, whether as
under-kings or as independent rulers (in the days before Healf-
dene united the Danish tribes). The inhabitants of this district
might perfectly well, in poetry at least, be called after the name of
their royal family. On this interpretation the poet thought of the
Hocings as a sub-tribe of the Danes. But even this supposition
is needless. The poet may simply have inherited his formula.

Ås a dynastie name Healf-Dene occurs only once in the
Beowulf. The usual name for the dynasty is Scyldingas. Yet
the original name of the house must have come from its true,
not from its mythical founder. dScyldingas then was a new term,
in process of driving out the old term Healf-Dene. "The reasons
for the change in terminology are patent. When Healfdene came
to be given his mythical ancestor, the family at the same time
would be given a name to correspond, and this name would
naturally be considered the better, since Scyld, by virtue of his

Malone: Danes and Half-Danes. 237

position in the genealogy, became the traditional founder of the
dynasty. Again, Healf-Dene as a dynastie name was doubtless
inconvenient, because of the difficulty in distinguishing it from
Healfdene the personal name. Åt all events, the old name of the
dynasty was reduced to the status of a äzaf keydpevov in English,
and as such has been subjected to emendation and unwarranted
interpretation.

Another question now naturally arises. If Healf-Dene in
fact is tbe old name for the Scylding family, the name must
bave been current in Scandia as well as in England. Do any
traces of the old name survive in Scandian monuments? Certain-
ly the same factors which in England made for the elimination
of the name were operative in Scandia as well. But there, fortu-
nately, the old usage survived longer, or at any rate more evi-
dence of the existence of the old dynastice name has come down
to us, as we shall see. "The most important witness here is a
well-known and much discussed passage in the Grottasöngr. 'This
is the 22d stanza of that poem, which reads as follows:

Mölum enn framarr! Mun Yrsu sonr
vid Halfdana hefna Fröda;

så mun hennar heitinn veråa
burr ok brédir. — Vitum bådar pat.

I take the Halfdana of this passage to be an acc. plural: its nom.
plural, then, would be "Halfdanar, for an earlier "Halfdanir —
OE Healfdene 'Scyldings. All other commentators have looked
upon the name as corrupt. I am willing to grant that, in a
sense, the grammar is bad: one would expect an i-stem ending,
whereas in fact we have an a-stem ending. But confusion of
a- and i-stems in the nom. and acc. plural is common in Icelan-
die. Perhaps the most familiar case is that of the poetic term
ytar "men for an older "ytir = OE gte 'Jutes'. There are not
a few other cases. See Noreen ÄAltisl. Gram. & 377. 2 (3d ed.
p. 233 f£.) and Heusler Altisl. Elementarbuch & 219. 3 (2d ed.
p. 69 £.). Heusler sums up the matter as follows: die Sachlage
ist die, dass die a- und die i-Maskulina von beiden Seiten inein-

238 Malone: Danes and Half-Danesg.

ander verfliessen. We thus have. good reason to let the extant
reading stand. Of. Bédier's avant-propos in his recent edition of
the Chanson de Roland.

But what is our passage about? 'The son of Yrsa is of
course Hrölfr. We are told that he will avenge Frödi on the
Half-Danes or Scyldings. Evidently Frödi has been slain by the
Scyldings. His death will not go unavenged, for Hrölfr will
make great slaughter among Fröédi's enemies. 980 the poet, who
obviously looks upon Hrölfr's vengeance-taking as a curse laid
upon Hrölfr rather than as a consolation for the shade of Frédi:
note that he proceeds with a second curse laid upon the same
devoted head, a curse even worse than the first, for it dooms
Hrölfr to shameful birth, the fruit of an incestuous union. Why
should Hrölfr's slaughter of the Half-Danes be looked upon as
a curse laid on the slaughterer? The answer is simple. Hrölfr
was himself a Half-Dane, and Fröédi was his enemy, member of
an alien and hostile family. To avenge your enemy by slaugh-
tering your own kinsmen, this is a curse indeed! And this was
the curse laid upon the unfortunate Hrölfr.

The Frödi of our passage is of course the Bardish king
Froda of the Beowulf. The Grottasöngr is concerned primarily
with anotber Frödi, a mythical Danish king who owned the
quern Grotti. "This quern had the property of grinding out what-
ever the grinder asked for. The only persons able to turn the
quern however were the slave-girls Fenja and Menja. Frödi
therefore bought the maidens and set them to grinding for him.
First they ground him gold and peace and happiness, but as he
would give them no rest they ground him disaster: a host (that
of king Mysingr, as the prose explains) was to come and storm
his capital, Hleiär, and (presumably) Fröäi was to be slain or
burnt in. But the maidens were not content. They kept on
grinding misfortune. Not only Fröédi but his descendants the
Half-Danes as well must be made accursed. They therefore
ground out the two curses on Hrölfr mentioned above. And with
this the quern burst asunder: with Hrölfr the race of Frödi came

Malone: Danes and Half-Danes. 239

to a 'shameful and horrible end, and the maidens need grind no
longer.

The first curse laid upon Hrölfr is a poetical interpretation
of historical events. For we know from the Beowulf that the
Bardish king Frödi lost his life in battle with the Danes. The
Danish king Hröéarr seems to have been Fröéädt's slayer. At any
rate, he tries to mend matters by giving his daughter in marriage
to Ingjaldr, the young son of Frédi. But his efforts are vain;
Ingjaldr after some hesitation attacks the Danes at Heorot, the
hall of Hröarr. Ingjaldr does not succeed in his attempt at
vengeance; on the contrary, he falls in the fight. But the death
of Frödi is avenged none the less. 'The Fates sow dissension
among the Scyldings. Hröéarr, and his son Hrcerekr after him,
are slain by Hrölfr, and Hrölfr in turn meets his death at the
hands of his cousin Hjörvarår. The author of the Grottasöngr
ig tbus poetically right when he makes Hrölfr the avenger of
Fréödi, though Hrölfr naturally did not look upon himself in that
light when he slew his kinsmen. — For a full examination of
the historical material see my Literary History of Hamlet I 191 ff.

- Only in the Grottasöngr do we find the Scyldings called
by a name which corresponds to the Healf-Dene of the Beowulf.
But traces of the old name are to be recognized in other monu-
ments. When Halfdanir (or Halfdanar) went out of use as a
name for the Scyldings, its true meaning in the old songs natur-
ally became obscured. But by an easy interpretation the term
could be linked with king Halfdanr and so could be given a new
meaning. And this connexion seems to have been made generally,
the name being changed from plural to singular in the process.
The following passages or rather stories are best explained on
the supposition that Halfdanr stands for an earlier dynastic name:

1) Saxo, in his Gesta Danorum (ed. Holder p. 51), makes
Haldanus slay his brother Roe. "This extraordinary murder has
puzzled all the commentators. See Herrmann's comments in his
Heldensagen des Saxo p. 144 f. It becomes perfectly intelligible,
however — historical, indeed — if for Haldanus we substitute

NR rer

240 Malone: Danes and Half-Danes.

the Half-Danes. For Hröéarr was killed in civil strife, by Hrölfr
and his fellow Scyldings or Half-Danes.

2) The Danish chroniceler Sweyn (a contemporary of Saxo's)
makes this same Haldan slay his brother Frothi. Here again we
have a statement not only contrary to history, but also in disa-
greement with the usual tradition, which makes Frothi slay Haldan.
But though Haldan certainly did not slay Frothi, the Half-Danes
just as certainly did slay him.

3) The Icelandic Skjöldungasaga makes Ingjaldr slay his
brother Halfdan. Historically there were hostilities between Ing-
jaldr and the Half-Danes, but tbese ended in the death of Ing-
jaldr. The saga has thus reversed the issue of the hostilities.
But here too Halfdan represents tbe Half-Danes.

4) In the Icelandic Sögubrot af Fornkonungum we find
Hrcerekr represented as the father of Haraldr hilditönn. In Saxo
however (p. 246) Haldanus (son of Borcarus) is Haraldr's father.
The true father was Hrerekr the Half-Dane or Scylding, whence
the parentage given by Saxo.

5) In various sources we find Frödi and Halfdanr repre-
sented as hostile. Heusler has supposed (ZfdA XLVIII 72) that
this hostility is historical, and that Halfdanr was actually slain
by Frödi. He may be right, of course. But the only historical
hostilities of which we have any trustwortby information are
those between Fröédi and the Half-Danes or Scyldings (led by
Hröarr). In later times, on tbe present theory, these would be-
come hostilities between Frödi and Halfdanr. Now since Half-
danr's sons, in the well-known story, kill Frédi, they must be
given a motive for their deed. Hence we find them avenging
their father, and the hostilities between Frödi and the Half-Danes
(later king Halfdanr), the historical issue of which is preserved
in Sweyn, end with the death of Halfdanr in Icelandic tradition.

We may conclude that the readings Healfdena and Halfdana
in the Beowulf and the Grottasöngr are sound, and that they
have some importance as survivals of the original name of the
Scylding dynasty of Danish kings. Kemp Malone.

D. A. Seip: Norske innsjönavn. | 241

Norske innsjönavn.
1.

Stedsnavuforskningen i Norge har i det siste slått under sig
flere nye områder. Det var först og fremst bostednavnene som
blev dradd inn i undersökelsen. Nå er Rygh's store verk om
matrikulerte navn fört til ende. Et vidnesbyrd om at forskningen
nå går videre og drar inn nytt materiale er Gustav Indrebö's
stort anlagte verk: Norske innsjönamn I Upplands fylke (Viden-
skapsselskapets skrifter II, 1923 nr. 7; Kristiania 1924).

I denne förste del av verket er det innsjönavnene i Opland
fylke (det nuvgrende offisielle navn, det samme som det eldre
»Kristians amt») forfatteren har bebandlet. Det fremgår tydelig
at forfatteren tenker sig dette bind som förste del av et storverk
om innsjönavnene i Norge, behandlet fylkesvis. Den del som
er kommet ut, er nok til å vise at mye nytt materiale blir til-
gjengelig for språkvidenskapen, og at ikke bare stedsnavnforsk-
ningen, men også norsk (nordisk, germansk) språkvidenskap i det
bele vil ha utbytte av verket.

Selv om det er som materialsamling den utkomne förste
del har sin hovedverdi, byr den også på annet nytt for norsk
språkvidenskap, både kritikk av eldre synsmåter og positive for-
slag til forklaring. Den systematiske avdeling til slutt har ad-
skillig av interesse, om den enn i sitt anlegg ikke er meget ori-
ginal sammenlignet med den tilsvarende avdeling i Hellquists
arbeid over »Svenska sjönamn>.

I sine forklaringer av navnene er forfatteren meget varsom,
han våger sig aldri ut på viddene og innlater sig bare sjelden
på lingvistiske funderinger (med avgjort hell har ban gjort det
f. eks. ved behandlingen av Bygdin). TIkke sjelden vil man finne
at forf. rasjonaliserer opkomsten av navnene, lar dem mer veere
frukt av spekulasjoner enn det sikkert 'er riktig. Som eksempel

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII. 16

242 D. A. Seip: Norske innsjönavn.

skal jeg nevne det forf. uttaler om navn som Baklitjernet og
(bygdenavnet) Solsia (s. 16): »Det er eit folk som bur i djupe
dalar og lyt sakna soli lange tider og ventar paa henne, som gjev
govorne namn. Den gleda over sol og varme som höyrer nord-
lege land til, og ubyggjekjensla ved skugge og kulde, skin igje-
nom mange namn». Av samme slags er forfatterens bemerkning
om navn sammensatt med fiskenavnet åborr: »Vatni heiter so
anten for di det er mykje aaborr i dei eller berre aaborr, eller
og for di folk har ikkje visst betre namn aa setja paa deis (s. 2).
Under behandlingen av Sjodalsvatnet sier forf. (s. 170): >Det
fortener aa peikast serskilt paa korleis maalföret i Vaagaa har
mangfaldiggjort eit namn. Dei har Sjaardalen: bygdenamn, Sjo-
dalen: namn paa ein fjelldål, Sjaadalen (= ane): namn paa vat-
net (vatni) i fjelldalen; upphavleg er det eitt og det same nam-
net. Det er ein mynsterverdig maate aa nytta ut dei hövi som
ljodvokstren har bode til aa specialisera, og dermed faa tydelegare
namn. Det er eit vyrdelegt, fornseemt maalföre med krav paa
logikk og tydeleg ordleiding som nyttar ut sin eigen vokster
soleis.» Nettop ut fra et slikt syn på språkutvikling er det forf.
ofte forklarer opkomsten av navn.

Jeg skal imidlertid mindre hefte mig ved forfatterens for-
skjellige forsök på forklaringer eller ved mangelen på slike forsök.
Det er selve materialet jeg vil dröfte nermere; vi skal se litt
på hvordan det er tilrettelagt, og i hvilken utstrekning det er
pålitelig og fullstendig.!

2.

Forfatteren har valgt å skrive om navnene i et fylke
(svarende til eldre amt); han har altså lagt et forholdsvis nytt
administrativt inndelingsprinsipp til grunn. Her har forf. både
for sig selv og for leserne skapt en hindring i tilegnelsen av
materialet, i oversikt over det og full forståelse av det. Som

1 I en anmeldelse av verket i "Maal og minne" 1925, s. 113 ff.
behandler JAKOB SVERDRUP en del av forfatterens navneforklaringer.

D. A. Seip: Norske innsjönavn. 243

bekjent fölger dialektgrensene ikke slike nye administrative gren-
ser, og i et fylke som Opland, som omfatter 3—4 gamle fylker,

og som i sör grenser til Aker herred ved Oslo og på den andre
siden til forskjellige herreder i Sogn og Fjordane, Möre og Sör-
Tröndelag fylker, er dialektene så ulike at den indre enhet
ikke er tydelig.

Mot dette kan bli innvendt at fylket nettop derved gir all-
sidige pröver på innsjönavn i Norge. Og det er riktig nok. Men
behandlingen av navnene burde da ha foregått etter språkgeo-
grafiske delingslinjer og ikke etter rekkefölgen i alfabetet. En
slik behandlingsmåte som forf. har gjort bruk av, skjuler den
indre sammenheng i navnegivningen. Sammenhengen mellem
bygdelagene blir borte for oss. En opgave for navneforskningen
må jo bl. a. vere å gi bidrag til bygdenes bebyggelseshistorie.
Og her vil naturnavn likesåvel som gårdnavnene kunne gi bidrag
til opklaring. Men ved den måte forfatteren har valgt & be-
handle navnene på, er vesentlige forhold ved navnegivningen
tilslöret.

Dersom forf. ikke vilde ha gått så langt som »Norske gaard-
navne> og behandlet navnene herredsvis og sognevis, kunde han
valgt en mellemvei og tatt bygdelagene hver for sig, altså: Hade-
land, Land, Valdres, Toten med Vardal og Biri, Gudbrandsdal
(den siste mulig opdelt i Nord-Gudbrandsdal og Sör-Gudbrandsdal).
Og selv innenfor en slik landskapsbehandling vilde vere &å fore-
trekke en behandling av navnene etter andre prinsipper enn det
alfabetiske. Ved alfabetiske lister til slutt — som i NG — lister
som også kunde ta med andre navn enn innsjönavn — vilde
boken likevel bli lett å finne fram i; og vi vilde kunne fått op-
lysning om alle steder hvor et navn er nevnt eller behandlet.
Boken vilde derved blitt greiere til opslagsbok. Som den nå er,
finner vi lett fram til hoved behandlingen av: et innsjönavn;
men ellers vil boken bli tungvint å bruke.

244 D. A. Seip: Norske innsjönavn.

3.

Den ordning forf. har fulgt, gjör det vanskelig å kontrol-
lere fullstendigheten av materialet.

I »>Fyreord>»> (s. VII) sier forfatteren at han >har freista
samla inn namne-materialet fraa den landsluten som etterrökjingi
gjeld denne gongen, so fullstendigt som mogelegt>. Han har
först og fremst samlet navn fra kartene, som rimelig er. De
navnene kan skrives av i Oslo. Fordi kartene er hovedkilden, er
forf. klar over at materialet fra et par av landskapene i fylket
som enda ikke har fått rektangelkarter eller gradavdelingskarter
(Valdres og Nordre Gudbrandsdal), er »minst fullstendigt>. Fra
hele fylket har forf. samlet »nokre hundrad namn paa smaa-
tjörner og puttar og mindre vatssamlingar som dei officielle karti
ikkje gjev namni paa». Men forf. har »teke vel med» de nav-
nene som står på (de nyere) kartene. Andre oplysninger gir for-
fatteren ikke om hvilke prinsipper han har fulgt i innsamling
eller utskilling av materialet. Det er altså terrengstudier og
studium av karter og eldre og yngre skrifter som har
skaffet forf. det nödvendige materiale.

4,

Jeg skal först se på materialet som en frukt av forf.'s ter-
rengstudier. En kritiker burde jo selv ha kunnet foreta lange
reiser i Opland fylke, dersom han skulde uttale sig om materialet
i det hele. Jeg har måttet nöie mig med stikkpröver; jeg har
kontrollert materialet fra noen av bygdene ved henvendelse til
lokalkjente personer. Det viser sig at det enda er mye å gjöre
for navneforskeren ved terrengstudier i Opland fylke også når
det gjelder innsjönavn. Det er riktig at forf. har skaffet et rikt
og stort materiale til veie, men vi vil ha enda större grunn til
å beundre mengden av navn og materialets rikholdighet når alt er
innsamlet. Og det som er innsamlet, vil kunne komme i klarere
lys når materialet blir mer fullstendig.

D. A. Seip: Norske innsjönavn. 245

Serlig fra Hadeland har jeg mottatt mange oplysninger,
både nye navn og rettelser til oplysningene om uttalen hos forf.!

Jeg meddeler först noen hadelandske innsjönavn, som mang-
ler hos forf. ?

Amunståjekjenne (Gran), lang a og å, aks. 2. Forf.
har (s. 9) Amundskoietjern, som må vare navnet på et annet
tjern, dersom det ikke foreligger en helt uriktig navneform hos
forf. Til forklaring av tåjo jfr. A. B. Larsen, Lydleren i den
solörske dialekt, s. 81.

Berjekjenn, övre og nedre (Brandbu), aks. 2. Jfr. Berge-
tjernet hos forf. (s. 18) fra mange andre bygder.

Bervenkjenne (Brandbu), aks. 2. Navnet forekommer
også på rektangelkart 19 D 9.3 Förste ledd er et gårdnavn (NG
IV, s. 160); ellers har forf. tatt med slike navn som har gårds-
navn i förste ledd, f. eks. Stumnetjernet (8. 193).

Breddmettkjenne (Brandbu; i Smedshammersskog,
"Veståsen), aks. 2. Til förste ledd jfr. Ross Ordb. »>braddmett».

Bånnkjenn'? (Gran), aks. 2. Forf. har lignende navn
(s. 16), men med lang vokal i förste ledd i andre slike navn fra
Opland. Forf. kjenner navneform med kort vokal fra Norderhov,
men går ikke inn på de vanskeligheter som en slik navneform
volder når man med forf. antar at förste ledd er »barn>.

Dalskjenn (Brandbu), aks. 1 og uttalt med kakuminal
r og s.

Eggelkjenn (Brandbu), aks. 2, med kakuminal !. Jfr. forf.
Igla (s. 102).

1 De fleste oplysninger fra Hadeland skylder jeg lektor TORGEIR
KRrRoGSRUD (fra Brandbu). Andre hjemmelsmenn derfra er skogin-
spektör RUDEN (fra Gran), ordförer EGGE (Brandbu), lerer GÅRDSRUD
(Jevnaker), lerer KJÖRVEN (fra Lunner) o. m. fl.

2 Jeg kan her ikke meddele navnene i lydskrift da dette tids-
skrift ikke har adgang til å gjöre bruk av Storms lydskrift og heller
ikke av det svenske landsmålsalfabetet. En del oplysninger om ut-
talen blir gitt, hvor det er seerskilte grunner til det.

3 Her er brukt henvisning til kart som hos forf., se Fyreord,

s. VIII f.
t Efter oplysning av kaptein Helgaker ved lektor Krogsrud.

246 D. A. Seip: Norske innsjönavn.

Engerputten (Jevnaker), aks. 2. Til förste ledd jfr. NG
IV, 2, s. 121.

Finnkjenne (Jevnaker), aks. 2. Mulig identisk med Finn-
vatnet hos forf. (8. 50).

Femkjenna (Brandbu; i Smedshammersskog, Veståsen),
aks. 1. Jfr. hos forf. navn som Totjernet (s. 204), Tretjerni
(s. 205) o. fl.

Gåshalskjenne (Brandbu, ner Femkjenna), aks. 2, hals
utt. med ä og kakuminal r og s. Forf. har flere navn sammen-
satt med gås; 8. 66 nevnes »Gaasehalsen>» fra Spydeberg (Ostfold).

Gullputten (Gran), aks. 2.

Geitputta (Brandbu), aks. 2, uttalt med j. To putter.

Hankeva (Braudbu, Veståsen), aks. 2. Til förste ledd jfr.
Ross Ordb. »hank, n.> og uttrykk som »kjöre på hank>», »hanke-
förens.

Kjillingkjenn (Brandbu, nordvest), aks. 2. Forf. har
Killingtjernet (s. 110) fra Torpa.

Kjyrujellsputta (Gran), aks. 2. Jfr. forf. Tyrihjelltjernet
(s. 208) fra Söre Land.

oKellhölsputten (Brandbu), aks. 1; förste ledd kald, adj.,
utt, med & eller ä, annet ledd bol n., her uttalt med »extra
rundt tilbagetrukket &> (Storm, Norvegia I & 21, 11), etterfulgt
av kakuminal r og s. Jfr. navn sammensatt med »kald» hos forf.
(s. 107).

Langkjenun (Gran, Veståsen), aks. 2. Jfr. forf. under
»Langen>» (8. 121), hvor det er omtalt at det fins mange navn
av denne typen i fylket. En kort spesifisering burde vert gjort;
også slike vanlige navn hörer med når vi skal ha greie på navne-
skikken i en bygd.

Rauberskjenn (Brandbu), aks. 2.

Runnkjenn (Brandbu), aks. 2. Jfr. forf. s. 160.

Venbrennputten (Brandbu); aks. 2, uttalt med lang vokal
i förste ledd (vénr, adj.); annet ledd har kortdiftong e! (jfr. Storm,
Norvegia I, & 15, 6). Jfr. forf. Brennsetersjoen og Brenntjorni
(s. 28).

D. A. Seip: Norske innsjönavn. 247

Velbårskjenne eller Valbårs- (Lunner; öst for Kjevlin-
gen); aks. 2; kort vokal i alle ledd. Vel ikke det samme som
Valbertjernet hos forf. (s. 213); i så fall uriktig uttale hos forf.;
jfr. nedenfor.

Zljebrenukjenne (Brandbu; >»>på östsiden av Roken i
Vasliens hjemrast»), aks. 2; förste vokal ä, kakuminal Il, om brenn,
se under Venbrennputten. Förste ledd er rimeligvis »elg>, se
forf. (s. 46).

Åskjenn (Brandbu); aks. 2. Jfr. forf. s. 4.

Foruten disse navnene kan nevnes et som forf. har med
under Svergetjernet (s. 197), nemlig »Bråtåtj.> i Lunner. Dette
navnet er ikke tatt med på sin plass i alfabetet.

Fra Hedalen i Sör-Aurdal (Valdres) har jeg fått meddelt
en hel del navn?, som mangler hos forf.: Aurkj. (aks. 2);
Bergevatnet, fins på rektangelkart F 33, 2; Bjönnlikj.;
Drettet (aks. 1; med »lukket» e), jfr. forf. under Drittjernet
(s. 41 £.); Fröstkj. (aks. 2); Fulfiskkj. (aks. 1; kakuminal 1);
Gamleseterkj. (gamle med aks. 2 og kakuminal Il); Gråterkj.
(aks. 2); Gåvekj. (aks. 2); Haldfastputten (aks. 1); Hölmekj.
(aks. 2; kakuminal 1); Isakkj. (aks. 1); Knutliputten (aks. 1);
Milebrennputten (aks. 2); Mjedomskj. (aks. 2), mulig for
mjg' dons-, jfr. Ross Ordb. »>Mjedongras>; Petatkj. (petat-) ved
Petatskarvet, jfr. rektangelkart F 33, 2—3; Roleputten (aks. 2),
fins på rektangelkart F 33, 3; Rundkjenn (aks. 2); Skardkj.
(aks. 2; kakuminal I), to steder, jfr. forf. s. 174; Sovatna (aks.
1), jfr. forf. Sörvatnet (s. 200).

Fra Nord-Aurdal (Valdres) har jeg fått meddelt en del
innsjönavn fra to hjemmelsmenn (ved lektor Sörlie), ialt ca. 60
navne. Likesom navnene i Hedalen er disse meddelt mig i nor-
malisert form med en del oplysninger om uttalen.?

1 Min hjommelsmann er lektor MIKJEL SÖRLIE, Gjövik. Han
har gitt mig navnene i en normalisert form, med en del oplysninger
om uttalen.

2 Listene her må derfor opfattes vesentlig som en ökning av

selve materialet, nermere oplysning om uttale og forklaring av nav-
nene vil kreve nermere undersökelser.

248 D. A. Seip: Norske innsjönavn.

På öståsen, vesentlig i Skrautvål sogn, ligger fölgende
(hjemmelsmann er lerer Garlid): Tron dskjedn (aks. 1); Putte-
skålkjedn (aks. 2; kakuminal ?); Pyttingkjedn (aks. 2), jfr.
forf. s. 152; Tosteltubba (aks. 1), visstnok til gårdnavnet Ton
NG IV, 2, 8. 253; Gråsshölkj. (aks. 1; kakum. 1); Leirekj.
(aks. 2), ikke identisk med Leirtjernet forf. s. 124; Klöppekj.
(aks. 2; kakum. 1); Buakj. (aks. 2), ikke identisk med Budatjerni
hos forf. s. 30; Steinfinnkj. (aks. 2); Kolkj. (aks. 2; kakum. I),
jfr. forf. 8 114 f.; Kvednakj. (aks. 2); Kiststeinhaugkij.
(aks. 2); burde snarere skrives Kissteinhaugkj., kanskje av
kislestein-, å jevnföre med Ostfold kisleber »kleberstein>, se Ross
Ordb. »kjetleberg>; Haradalsputten (aks. 2); Bjödnåskardkj.
(aks. 2; kakum. 1); Turtejuvkj. (aks. 2); Kariputten (aks. 2);
Skrivarkj. (aks. 2); Krukkj. (aks. 1), jfr. Kruka og lignende
navn hos forf. 8. 118; Oystelkj. (aks. 1); Magekj. (aks. 2);
Hoegebrennputtatn (aks. 2), jfr. forf. s. 100; Langhallkj.
(aks. 2); Skålkj. (aks. 2; kakum. I), jfr. forf. s. 171; Kolhus-
putten (aks. 2; kakum. 1); Oskjefjorden (aks. 2); Röttvell-
fjorden (aks. 2), ved elva Röttvella, jfr. NE s. 199 »Rotvolla>;
Haugerudkj. (aks. 2); Hulbakk-kj. (aks. 1; kakum. 1); Steinkj.
(aks. 2), jfr. forf. s. 188; Reinekj. (aks. 2); Djupkj. (aks. 2),
jfr. Djupen hos forf. s. 39; Fullmjoekj. (aks. 2) i samme vass-
drag som Fullmjsen hos forf. (s. 63)!; Lomskj. (aks. 1); Ran(d)s-
fjorden (aks. 1), del av Ettensenn, forf. 8. 48; Gryta, del av
Ettensenn, forf. s. 48, jfr. også s. 81; Grösslikj. (aks. 2); Skardkj.
(aks. 2; kakum. 1); Billebakk-kj. (aks. 1); Kjednadalskj. (aks. 2);
Langekilen (aks. 2), ellers har forf. navn med >»kil> i annet
sammensetningsledd bare fra Vang i Valdres i dette fylke (s. 238);
Håkunskj. (aks. 2). Hertil kommer navn på fem armer av
Leirin (forf. 8. 123): Susfjorden (aks. 1), Skörsfjorden (aks. 1;
skörs-), Stelsfjorden (aks. 1), Gryta (aks. 2), Kelken (aks.
1; kakum. 1).

1 I disse navnene kan foreligge det forsterkende "full" i sam-
mensatte adj. og adv., se Ross Ordb.

D. A. Seip: Norske innsjönavn. 249

På veståsen (hjemmelsmann er Trygve Kjörstad) ligger föl-
gende: Hyllersteolkj. (aks. 1); Lortekj. (aks. 2); Bergekj.
(aks. 2); Brennkj. (aks. 1), ikke identisk med Brendatjernet hos
forf. (8. 28); Eivasteolkj. (aks. 1), jfr. Eivatnet hos forf. (s. 46);
Makalausputten (aks. 2); Obberputten, jfr. forf. Aaborr-
putten (s. 1); Timanstelkj. (aks. 1); Måfåputten (aks. 1);
Lomkj. (aks. 2); Klubbestadkj. (aks. 2; tykk. I); Bevars-
dikje (aks. 2).

Foruten ved disse stikkpröver har jeg rent tilfeldig mottatt
enkelte oplysninger om innsjönavn i forskjellige bygder i fylket,
således fra Oystre Slidre: Yddebutjernet ved Yddin, jfr.
Ygdin hos forf., s. 220; tjernet fins på rektangelkart 31 A, 8
uten navn. Åt der også i O. Slidre fins et Karruskjödn (kort
vokal; aks. 2) har interesse som tillegg til de oplysninger forf.
gir (s. 109).!

Fra Kolbu har jeg fått meddelt navn som Görrkjennet
og Kolkjenn; og for Vallsjöen i Kolbu (forf. s. 212) har jeg
fått opgitt? Storvålsjen og Veslvålsjon (begge navn med
aks. 2 og kakum. I i »vål3).

Ved disse få stikkpröver har det vist sig at materialet er
enda mye rikere enn vi skulde vente efter forf.'s utgreiing.
Som vi skal se nedenfor, vil også en neermere undersökelse av
eldre karter, nye rektangelkarter, av eldre og yngre litteratur
(trykt og utrykt) gi supplerende materiale. Forf. burde derfor
sterkere ha fremhevet at hans samling bare er en del av hele
materialet. Riktignok er en stor del av de navnene som her er
meddelt, ikke nye, da forf. har notert samme innsjönavn fra
andre bygder. Men ikke få er nye og gir viktige oplysninger
om navneskikk. Andre gir supplerende materiale, til dels med
uttalevarianter. At forf.s materiale er stort og interessant er
sikkert nok, men vi har ingen holdepunkter hos förf. i bedöm-

1 Oplysning om de to sistnevnte navnene har jeg fra lektor I.
GRÖNDAHL.

? Navnene fra Kolbu er meddelt av gymnastikklerer JOHAN
SETHNE.

250 D. A. Seip: Norske innsjönavn.

melsen av hvor fullstendig det er. Det er ikke en uttömmende
samling av norske innsjönavn forfatteren har gitt oss förste bind
av. Det vil det også bli vanskelig å gi. Men jeg vil fremheve
at erfaringene fra dette förste bind sterkt taler for en endring i
planen.

Likesom man får det inntrykk at forfatteren for en stor del
har valgt sitt fylke ut fra hensynet til utgitte karter, kan man
ikke la vere å önske at forfatterens flittige kartstudier hadde fått
utfylling ved mer inngående terrengstudier. Materialet vilde blitt
rikere, forfatteren hadde fått sikrere språkmateriale å arbeide
med, og han vilde ved selvsyn ha kunnet ta större reale hensyn
i sin behandling og også i sin beskrivelse av navnene gitt flere
oplysninger om beliggenheten enn han har kunnet gi. Ellers
skal det til forfatterens &ere bli sagt at han har öie for hvilken
betydning realoplysninger har for navneforskningen. Men det
hindrer ikke at man önsket forf. hadde gitt flere. Som eksempel
skal jeg nevne Lustjernet (s. 129); tjernet med dette navn
ligger ved Lushaugen, hvad endog et studium av rektangel-
kartet kunde oplyst forf. om. Det er rimelig at forf. vil finne
grunn til å opgi sin problematiske forklaring av dette navn når
det viser sig ha sammenhaug med navnet på andre lokaliteter i
ngeerheten.

Man kan innvende at en slik personlig undersökelse av ste-
dene vilde ta for lang tid. Derfor burde forf. ha satt sig en
snevrere opgave, dersom han vilde ha fått fullstendigere og på-
liteligere materiale. Han kunde f. eks. ha drevet kartstudier o, 1.
i det omfang han har gjort og så tatt ett landskap i fylket (f. eks.
Hadeland) mer systematisk; inngående terrengstudium i et enkelt
landskap hadde vert overkommelig og vilde ha vert av meget
stor verdi for lösning av den opgave forf. hadde stilt sig.

5.

Som regel gir forf. oplysninger om uttalen av navnene.
Det er også umiddelbart innlysende at det er av störste betydning
for navneforskningen at korrekte og fyldige oplysninger om ut-

D. A. Seip: Norske innsjönavn. 251

talen blir skaffet til veie, så det er med rette forf. har lagt ned
et stort arbeid på å skaffe sig förstehånds kjennskap til uttalen.
Det er ille at man i språkvidenskapelig litteratur i Norden
bruker så mange forskjellige slags lydskrift. I Sverige står man
stöest, idet alle dialektbehandlinger og det meste av annen ling-
vistisk litteratur gjör konsekvent bruk av det svenske »landsmåls-
alfabetet» (Lundells). I Norge er Storms lydskrift (i >Norvegia»)
den mest brukte. Forf. av »>Norske innsjönamn» bar ikke brukt
denne lydskrift, som er best kjent for fagmannen, og som er
likeså lett å lese for lekmannen som den såkalte »grove lyd-
skrift> forfatteren har gjort bruk av. Det er beklagelig fra et-
hvert synspunkt. Forfatterens grove lydskrift lar ikke sjelden
også fagmannen bli i uvisshet om riktig uttale av et navn. Til
dels er forf.s lydskrift inkonsekvent og usystematisk. Den fone-
tiske terminologi i boken er lite konsis. I »>Fyreord» (s. IX) blir
den mediopalatale spirant (frikativ) i kile, kjol, tjern kalt
»j-fengen (palatal £)». Bortsett fra at gjengivelsen av »palatal»
med >»>j-fengen» er uheldig, er det uriktig og misvisende her å
tale om »palatal £>. Storm bruker (Norvegia I s. 134) denne
betegnelse om den mediopalatale lukkelyd; en seerlig form og
utbredelse har denne lyd i en del av Opland fylke, nemlig i
Nord-Valdres (se Storm Norvegia I s. 135, Ross Bygdemaal, 1907,
s. 21). Forf. hadde derfor en serlig grunn til å vere varsom i
uttrykksmåten og til å skille mellom lukkelyd og spirant.!?
Enda mer misvisende er det forf. meddeler om den »tykke>
li Fyreord (s. IX); om en gjennemströket kursivert ! sier han,
at dette tegn blir brukt om »den tjukke (kakuminale) ! som dei
har i mannsnamnet Ola, i kalv, slag etter austlandsk uttale»>.
Samme tegn >»staar dg (i regelen) for den tjukke I'en utan tunge-
slag som ein faar framfyre dentalar, og som kunde ha vore
skriven» (kursivert) 7 med prikk under. Her har forf. altså for
det förste i sin lydskrift slått sammen to ulike lyd. Og så ety-

1-Trykkfeil foreligger sikkert i uttaleangivelsen ved Kimetjernet
i Gran (s. 110) og ved Johanstjernet (s. 105).

252 D. A. Seip: Norske innsjönavn.

mologiserer han også i lydskriften (hvad Rygh ikke gjör) og
bruker tegnet for kakum. ! hvor det foreligger opr. I, og tegnet
for kakum. > hvor det foreligger opr. r-forbindelse. Det sist-
nevnte tegn bruker han dog sjelden hvor det foreligger virkelig
kakum. ! som i den almindelige östnorske form for gno. skard
(dog tegnet for kakum. »r i Nordtjernet, s. 144). Det hjelper lite
at forf. lar leseren greie sig med fölgende oplysning: »>Naar ein
uttalar ordet, segjer det seg sjölv kvar ein skal ha tungeslag og
kvar ikkje» (Fyreord s. IX).

Hertil kommer at forf. bruker samme tegn for den l-lyd
som optrer etter s. Storm uttaler om denne lyd (Norvegia I,
8. 105) at den adskiller sig i Lyd ikke meget fra almindeligt I>.
Etter det skulde det vere rimeligere i forf.'s »>grove lydskrift> å
bruke almindelig !. Det som har narret forf. til her å tale om
»tykk» l, er det forhold at Storm for denne lyden bruker et tegn
som står ner tegnet for kakuminal !. — Denne lyd har senere
vert dröftet av svenske fonetikere (se Noreen, Vårt språk I, s. 450)
og er i norsk dialektlitteratur alltid boldt ut fra tykk !. For-
fatteren gir derved en misvisende lydbetegnelse av navn hvor
forbindelsen sl forekommer (f. eks. s. 181—983). I dette stykke
kan forf. nevne til sin undskyldning at han:har fulgt den be-
tegnelse som har vert brukt av Rygh i NG. Men da må vi til
Ryghs undskyldning huske at han tilhörte en generasjon som
ikke hadde fått den forståelse av fonetiske forhold i dialektene
som vår tid har. Her burde forf. ha gått ut over Rygh og rettet
en ufullkommenhet hos ham.

Når forf. har batt en så uklar opfatning av de östlandske
kakuminale og supradentale lyd, blir det også lettere forståelig
at han har kommet til å gjöre mange feil i uttalegjengivelsen på
dette punkt. Dessuten har den uriktige opfatning av lydene ikke
sjelden fört forf. til uriktige etymologiske spekulasjoner.

I det fölgende skal jeg gi en del rettelser til uttaleopgavene
på dette punkt!; hvor opfatningen av navnet må bli en annen
når man kjenner riktig uttale, skal jeg gjöre opmerksom på det.

1 Mine hjemmelsmenn for uttalen er de samme som för er nevnt,

D. A. Seip: Norske innsjönavn. 253

Forf. bruker ofte betegnelsen for kakum. ! foran de lyd
Storm kaller »lukkede Tandlyd»> (Norvegia I, s. 109), altså i
navn som Pultostputten (s. 151), Galtedalstjernet (s. 67),
Svultatjernet (s. 198). Har de to siste navnene sammenheng
med galt og svult, som forf. antar — og det er rimelig nok —
er kakum. I en umulighet. Navnet Belteren (8. 17) kan ikke
ha noe å gjöre med belte dersom ordet har tykk ! som forf.
opgir; det rimeligste er at forf.'s oplysning om uttalen ikke er
korrekt.

Heller ikke foran d »>i gammel beröring» er kakum. I brukelig.?
Forfatterens spekulasjoner om A valsjöen (s. 13), som sammensatt
med mannsnavnet Åvaldr vilde derfor vere mislykket dersom
hans opgave om uttale med kakum. ! var riktig. Imidlertid har
hadelendinger meddelt at navnet ikke har kakum. I, så det er
ikke utelukket at forf.'s forklaring av navnet er riktig. Derimot
må forklaringen av Eltjernet (s. 47) som hörende til >elg> vere
uriktig når navnet ikke har kakum. l!l, som opgitt av forf.; det er
rimeligst å finne en slik forklaring som ved Eldaatjörni (s. 46);
en nöiaktigere lydskrift vilde her ha kunnet gi bedre rettledning.

Uriktig er kakum. ! i Karlstjernet (s. 109); den forklaring
forf. gir — förste ledd er mannsnavnet Karl — er sikkert riktig,
men den utelukker den uttaleform forf. opgir.

I trykksvake endelser forekommer utlydende kakum. I meget
sjelden i östuorsk; og når den forekommer, er den alltid sekun-
der (se Storm i Norvegia s. 109). Derfor er kakum. I med urette
opfört i navn som Brakaltjernet (s. 26), i sammensetninger
med gno. stodull, som i Breidstultjeorni (s. 27), Kringel-
stolputtone (s. 116), Nystoltjernet (s. 144), Stylskardstjorni

serlig lektor TORGEIR KROGSRUD for Hadeland. Dessuten har jeg
mange oplysninger fra professor SIGURD KOLSRUD, jfr. hans anmeldelse
av verket i "Syn og segn" 1925, s. 411 ff. Forf, har ikke alltid
hatt hjemmelsmenn som var tilstrekkelig inne i dialekten og navne-
givningen på stedet. Ellers er det få oplysninger vi får om forf.'s
hjemmelsmenn (se nedenfor).

2 De enkelte tilsynelatende undtak lar sig lett forklare, se
Norvegia I, s. 109 og s. 103, jfr. Noreen Vårt Språk I, s. 455.

254 D. A. Seip: Norske innsjönavn.

(8. 193) o. fl. I funderingene om navnet Oalen (s. 145) har forf.
ikke tatt ringeste hensyn til den uttaleform han selv opgir (med
kakum. !), en uttale som utelukker begge de forklaringene forf.
fremsetter.

Under forutsetning av at forf. har opgitt riktig uttale for
Oalen, skal jeg peke på ordet ål, som forf. nevner (s. 3) under
Aaltjernet med betydningene >»smal myrk stripe, djup for,
djuprenne i elv eller vatn (djupaal)», og s. 44 under Doraatjörni
dessuten med betydning »(djup) dal». TImidlertid har ordet også
flere betydninger i nynorsk. Magnus Olsen peker i tredje utgave
av P. A. Munchs »>Norröne gude- og heltesagn> (s. 228) på be-
tydningen »langstrakt bygdelag ved sjö eller elv>. Denne be-
tydningen vil ikke kunne höve her. Derimot nevner Rygh i NG
XV, 8. 258 ordet som brukelig om en >»langstrakt ås». Denne
betydning har Jungner påvist i bruk i Vestergötland (NoB XII,
sg. 14). Navn som Ålsjöen, Åltjernet, Dörålen, Oalen, Rabalen
(?; forf. s. 152 £.)), Seval (forf. s. 167) bör undersökes også med
hensyn til denne betydning av ål. Det gamle bygdenavn Al i
Gran på Hadeland (NG IV, 2, s. 158) lar sig visst også forklare
ut fra denue betydning.

Navnet Tommelsjeen (s. 203) uttales sikkert som forf.
meddeler med kakum. I; men den antatte gno. form "bumall(s)sjör
er sikkert uriktig. Denne formen måtte ha gitt tåm mås (med
aks. 2) i förste ledd, slik som det heter tåmmåsfing på Hade-
land. Likesom ved gårdsnavn som Tommelstad (Hedmark;
NG III 8. 83) og Tom melvolla (Nordre Land; NG IV, 2, s. 199,
jfr. 197) foreligger rimeligst et gno. "pumla- i förste ledd. Om-
stillingen til tommel- har da parallell i den vidt utbredte östnorske
form gam malerik (med kakum. I) for gamleerik; likeså i eg'gal- .
kjenn (med kakum. I) for egletjern (se ovenfor s. 245). Slik
bör en sikkert også forklare n&velvatna (med kakum. l) som etter
meddelelse av professor Kolsrud er riktig uttaleform for forf.'s
Neveren (s. 145). Her foreligger sikkert ophavlig et n evle- med
omstilling. Det vil vare naturlig å se navnet i sammenheng med
Nevlingen (s. 143) og visstnok også med navnet Nevlungen
i Vestfold (NG VI, s. 321). — Også en del navn med förste ledd
endende på -er har omstilling, se f. eks. navn som Diprefjorden,
Dipretjernene hos forf. (s. 39).

D. A. Seip: Norske innsjönavn. 255

I navnet Mollua (s. 142) opgir forf. riktig UU; men da kan
det ikke höre til gno. mol f.; i så fall måtte vi hatt tykk 7. Det
er det at det tilsyneladende foreligger en likevektsform som har
fört forf. på avveie; i steden må vi her ha å gjöre med en sam-
mensetning (medal, mold Flo?) jfr. forf. under Svenoputten
(s. 196).

Lånordet smal har vanlig ikke kakum. l! i östnorsk (jfr.
ÅA. B. Larsen, Solördial., s. 121). Navnene med smal- i förste ledd
(s. 184) har derfor fått uriktig uttaleform; dersom Smaltarmen
blir uttalt med kakum. l, kan förste ledd ikke vere adj. smal.

Under Randsfjorden (s. 154) behandler forf. navnet
Sperillen. Her uttrykker han sig noget uklart. Han sier:
»Namnet Sperillen er visst ikkje noko anna enn nyn. speril m.,
speeril, samandrege sperl, spel..... eit ord som vel helst svarar
til gn. "sperdill, til same rot som gn. sporäår.> 'Torp, som
behandler ordet i Nyn. etym. ordb. under spel, opförer »et gno.
tg perill, til samme rot som spord». Forf. av »Norske innsjö-
namn» begrunner ikke sin avvikende opfatning. Dersom innsjö-
navnet har tykk !l, hvad er mig opgitt fra flere hold, tör forf.'s
grunnform veere riktig. Men formen Spirilen volder jo vanskelig-
heter ved sin vokalisme. Hvordan er den hjemlet fra dialektene?

Det må vere usikkerheten ved kakum. I! som viser sig ved
behandlingen av Valbertjernet (s. 213). Forf. har her to al-
ternative forslag til forklaring, men jeg savner den som ligger
nermest, at navnet i förste ledd har gno. varäe.

Om navnet Gullerud meddeler forf. under Gulsjogen
(s. 84) at dette gårdnavnet »dg hadde tjukk I». Og på grunnlag
av det opstiller han en opfatning av navnet avvikende fra Ryghs
i NG IV, 2, s. 163. Men et gårdnavn kan ikke både ha tykk I
og »tynn» !. Ved undersökelser hos hadelendinger (hjemmels-
menn nevnt ovenfor) har jeg bragt på det rene at Rygh har op-
gitt riktig uttale!, og at uttale med tykk ! er utelukket i dialekten.
Forfatterens nye opfatning av dette gårdnavn bortfaller derfor.

1 Det samme meddeler professor Kolsrud mig.

256 D. A. Seip: Norske innsjönavn.

— For Mosjoen i Jevnaker (s. 138) meddeler forf. at han har
»oftare höyrt kakum. > og s>. Denne uttale er umulig; likeså
er umulig kakum. » i Startjernet (s. 187).

Derimot venter vi kakum. ! i Graaurdtjeorni (s. 76).

Når det gjelder de forskjellige !-lyd, er altså forf.''s oplys-
ninger mer vill-ledende enn veiledende. Det viser hvor vanskelig
det er for en som ikke er östlending, uten god fonetisk skolering
å iunlate sig på disse östlandske eiendommeligbetene. — Det
samme viser sig for resten også når forf. skal betegne östnorske
WU og nn; de lyd forf. gjengir her, hörer hjemme på Nordvest-
landet og ikke i Opland fylke. Forf. har stundom selv tvilt på
at der foreligger »palatalisert» 2», således under Agntjernet
(s. 5); denne tvil burde ha vokset hos forf. under arbeidet. Det
riktige vilde mange steder ha vert å ha skrevet vanlig nn og Ul,
ofte med en diftongisk vokal foran.

I denne forbindelse skal jeg nevne et par andre feil i kon-
sonantismen Blekketjernet (s. 24) har riktignok klusil i: Hedal
i 'Valdres, men ikke på Hadeland (nr. 2 og 3). Hedal har klusil
g etter I og r, altså i Bergevatnet som opgitt av forf. (s. 18),
og også i Elgevatnet (s. 46), hvor forf. har uriktig uttaleftorm.

6.

De östlandske vokalnyanser har også voldt forf. store van-
skeligheter, som ikke er overvunnet.

Således er den korte lukkede e-lyd i ord som hemm (vesentlig
samme lyd som i svensk) dels gjengitt med &, dels med i, dels
med ée i navn fra Hadeland og Land (s. 90), jfr. også under
Sangen (s. 165) fra Snertingdal. — Samme lukkede e-lyd har
de fleste bygdene i ordet tjern; forf. oplyser (s. 232) at ordet har
&e det er rent misvisende, og det er uheldig at forf. gjennemgående
bruker den i uttaleoplysningene. Den lukkede uttale i de fleste
av bygdene er naturligvis en virkning av den foregående lyd,
som i jin'ta for jente o. 1. (Toten; etter oplysning av prof. Kols-
rud); forf. har selv opdaget denne virkning i Fåberg, som har
t-lyd (s. 232). Virkningen viser sig i eldre skriftformer som

D. A. Seip: Norske innsjönavn. 2517

skrivemåten hos v. Langen (1750) ved »Afstjerni» hos forf.
(8. 4). Også her burde forf. ha rettet en misvisende lydbetegnelse
hos Rygh.

Samme lukkede e-lyd har navnet Skillingen (s. 174), flere
navn sammensatt med fjell-, som Fjelldokk osv. (s. 53); i navn
sammensatt med skip-, som Skipspullen (8. 175) og Skjepp-
sjgen, hvor forf. også har »höyrt» riktig uttale! Også i Grev-
sjgen (Brandbu) er det lukket e-lyd, ikke & som hos forf. (s. 78).

Forf. har ofte uriktig a for den lyd han med sin skrift
burde betegne med &, således i Brandtjernet (Lunner; s. 26),
Galtedalstjernet (s. 67; förste vokal), Gudbrandstjernet
(ss 83), Kaldrassen (s. 107), Leman(d)fjorden (s. 124),
Randsfjorden (s. 154, jfr. e€ i Randsjoen hos forf.), Salt-
budfjorden (s. 164), Sandungen (s. 164) o. m. fl. Det er ikke
prinsipielt at forf. bruker a i disse tilfelle; den samme vokalen
blir ofte gjengitt med &e som i Randsjoen (s. 154).

Derimot skal det vere a og ikke ä (e) i navn som Tarmen
(s. 201), Smaltarmen (s. 184). Under Omdalsvatnet (s. 147)
bar forf. en psevdoöstnorsk uttalebetegnelse av Omdalen, som skal
ha vokalen a + kakum. rn.

For eldre e eller & foran tidligere »palataliserte> og til dels
ennu palatale »- og Il-forbindelser bruker forf. i navn fra Hade-
land &, som han ofte også bruker for den lyd som er opstått av a.
Her har jo dialekten slett ikke samme lyd; som regel er utviklet
en »kortdiftong> e' i navn som Kvernputten, Helletjer-
net, Snellingsvatnet. Riktignok sier forf. i Fyreord (s. IX)
at han »i regelen»> ikke har skrevet denne nyutviklede diftong i
(Nordre) Gudbrandsdal. Som om den ikke skulde fins andre
steder i fylket.

Hvor nyttig det vilde ha veret om forf. her hadde brukt
en nöiaktig lydskrift, viser sig ved navn med Hld- (s. 47); et
gno. eldr vilde på Hadeland gitt g'll. — Også uttaleoplysningen

1 Oplysning om disse siste navnene har jeg fra prof. 8. Kolsrud.

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII. 17

258 D. A. Seip: Norske innsjönavn.

ved Selsjeen (s. 166) er tvetydig og gir ikke rettledning nok
til bedömmelse av navnet.

Også med u og o er det galt fatt: Förste ledd i Stumn e-
tjernet (s. 193) har o og ikke u. Her avviker forf. i uttalegjen-
givelse fra NG IV, 2, s. 131 uten noen bemerkning. Omvendt
er det u og ikke o i Uksetjernet (s. 209).

Dat. pl. ender på -o og ikke på -å i Valdres (se Menan ee,
8. 141); her også har NG riktig uttale.

Meget uheldig er det at forf. fölger Rygh i å gjengi den
slappe vokal med e; av og til er den betegnet med &e som under
Handkledet (s. 86 £.), stundom med eg som under Dagger-
tjernet (s. 35), under Gramtjernet (s. 76), under sammen-
setninger med Höver- (s. 100 f.). Serlig for Gudbrandsdal og
Valdres er forf.'s lydbetegnelse her uheldig; i disse bygdene har
f. eks. bestemt sterkt fem. sg., bestemt sterkt neutr. pl. og dat.
m. sg. og neutr. sg. e (snö're, vatn'e, stäv'e, vat'ne), mens bestemt
sterkt neutr. sg. har a (vatn'a). Når forf. da fra slike bygder
skriver -kjeddne og normaliserer til »s-tjerni> (se f. eks. Fold e-
tjerni, s. 62), er det slett ikke umiddelbart innlysende hvilken
form vi har å gjöre med. Rygh brukte i slike tilfelle stundom
tegnet € for å vise at vi har å gjöre med virkelig e (se NG IV,
1, 8. 93 under Rosten).

Vi kan ikke vite sikkert — med forf.'s lydskrift — om vi
i det uböielige ord au'se (Lom i Gudbrandsdal; s. 13) har å gjöre
med au'sa av ausa eller au'se av "ausir.!?

I en del tilfelle opgir forf. mot dialekten former med for-
enkling av de gamle fallende diftonger, således under Bensti-
putten (s. 18), Lovlitjernet (s. 131). Etter oplysning fra skog-
inspektör Ruden ved lektor Krogsrud har förste ledd av det
forf. kaller Klovtjernet (s. 113) diftongen au og ikke enkelt-
vokal som hos forf. Her har den uriktige uttaleform lokket
forf. til en uriktig forklaring. Förste ledd synes &å veere klauv
f. og er iallfall ikke Jdyv £.; derimot har hadelandsk ikke

2! Denne bemerkning skylder jeg professor Sigurd Kolsrud.

D. A. Seip: Norske innsjönavn. 259

diftong i Leirsjgen (s. 123), det henger sammen med at dette
målföret forenkler diftongen ei i ordet leir som mange andre
östlandske målföre; her er det mulig Romeriks-formen forf. har
fått tak i; vatnet ligger i grensetrakten mellom Hadeland og
Romerike.

Navnet Orrettjernet (s. 222) har hverken gret eller aure
i förste ledd, men ör-; grunnlaget for förste ledd kan hverken
vere aur eller aure, men nok gyr-.

-

Det har ofte stor betydning for forståelsen av et stedsnavn
at kvantitet og tonelag (aksent) er kjent. Jeg skal gi en del
rettelser til forf.'s oplysninger om navnene med hensyn til disse
forhold.

Forf. har kort vokal for lang i fölgende tilfelle: Avrillen
(s. 14; navnet uttales ävri?l); Gjolsbråtåputtene (s. 73; skal
også ha aks. 1), et navn som sikkert skjuler mannsnavnet Gyrär
i förste ledd; Grasbergtjernet (s. 76); Kjerringtjernet
(Gran; s. 11). Forf. 'har lang vokal for kort i fölgende tilfelle:
Bergstjernet (Brandbu; s. 18); Heimtjernet (Gran; s. 90;
uttales hemm- som i Brandbu); Heimvegsputtane (s. 90),
Karusputten (Lunner; s. 109), jfr. meddelelsen ovenfor (s. 249)
om dette navn i Oystre Slidre; Tversjgen (s. 207).

Ved navnet Kattisen (s. 110) vilde en nöiaktigere oplysning
om uttalen ha hindret forf. i et djervt resonnement. Forf. ut-
taler at dette navnet i Brandbu »synest ha associert seg med is
m. (Katt-isen!)». Vokalen i siste ledd er tydelig kort, mens den
fölgende kons. har halvlengde. En assosiasjon med is synes der-
for utelukket.!

1 Forf. mener at ordet kattise "fiskeruse" er innfört fra svensk.
Ordet er kommet til svensk fra finsk og kan også ha trengt inn i
östnorsk med finnlandsk innvandring. Om ordet, se Hellquist, Etym.
ordb. og Saxén i Sv. Cm. XI nr. 3, s. 140.

260 D. A. Seip: Norske innsjönavn.

Aksentueringen er uriktig i flere tilfelle: Embretsputtane
(s. 47) uttales em'bretsputta (med aks. 1), en uttale som stemmer
med forf.'s forklaring av navnet; Flåtjernet (s. 55; i Gran)
har aks. 2; Gjolsbråtåputtane (s. 73) se ovenfor s. 259;
Glåmtjernet (s. 74), her uttaler forf. tvil om oplysningen i NG
om tonelaget i navnet Glåmen (Toten), etter meddelelse av prof.
Kolsrud er oplysningen i NG riktig; forf.'s alternative forklaring
av dette gårdnavn må derfor falle bort; H&erevatnet (s. 99),
sammensetninger med dette navn har i förste ledd aks. 1; herr'vass-;
Kårstadtjernet (s. 107) har aks. 2 likesom gårdnavnet; Kor s-
rudtjernet (s. 116) har aks. 1 (riktig uttale på gårdnavnet NG
IV, 2, s. 127); Leman(d)fjorden (s. 124) har aks. 1; Osfjor-
den og Osfjordfleyta (s. 148) har aks. 2; Roken (s. 158)
har aks. 1; Utgravningstjernet (s. 210) har aks. 1; Vester-
puttane (s. 216) har aks. 2; Olja (s. 221) bar aks. 2.

Forf. opförer (s. 168) uttalen si'menpåtta (med aks. 1) og
utleder navnet uten forbehold av mannsnavnet Simen. Til det
er å si at mannsnavnet har aksent 2 og redusert vokal i annen
stavelse, altså siman; i sammensetning med mannsnavnet vilde
man ventet genitivform; er forf.'s oplysning om uttalen riktig,
må man söke annet ophav til navnet (se nedenfor).

En lignende motsetning mellom uttale og forklaring er til
stede ved BSvergetjernet (8. 197).

For Sigletjernet (8. 167; Nord-Aurdal, Öståsen) opgir forf.
en uttale han kjenner fra O. Slidre. I Nord-Aurdal er uttalen
helt anderledes enn forf. opgir, den er siglavatna (aks. 1 og
kakum. 21). Navnet kan bety vatnet med >»sigla», 9: med sein
solnedgang. Samme ord >»si> kan mulig foreligge i Simenputta
(med aks. 1 etter forf.), og betydningen skulde da vere de »putta»>
som seint törker inn (jfr. forf. under M&enane, s. 141).!

1 Rimeligere er det dog at forf.'s oplysning om uttalen ikke er
riktig (jfr. ovenfor).

D. A. Seip: Norske innsjönavn. 261

8.

Også ellers er der innvendinger å gjöre mot forfatterens
oplysninger om uttalen. Spörsmålet bestemt og ubestemt form i
norske stedsnavn er ennu ikke tilstrekkelig opklart. Forf. ofrer
et serskilt avsnitt på dette spörsmål (s. 264 f.) og gir fortjenest-
fulle bidrag til opklaring i den historiske utvikling. Så mye mer
må vi beklage at forf.'s oplysninger i hovedlisten ikke alltid er
korrekte. Seerlig har sammensetninger med -tjern meget oftere
ubestemt form enn det fremgår av forf.'s oplysninger. Jeg nev-
ner fra Hadeland fölgende (ellers skrevet i forf.'s opslagsform):
Beitingstjern (s. 16), Kutjern (s. 118), Lomtjern (s. 126),
"Rovtjern (aks. 2; förste ledd uttalt röv-, s. 159), Sytjern (s.
199), Syttertjern (s. 200), Uksetjern (s. 209) o. fl. — Dette
forhold synes å vere temmelig almindelig i östnorske bygder
(forholdet 'er således det samme i bygdene omkring Oslo og i
Numedal). Forf. har stundom selv vert opmerksom på at ar-
tikkelen kan mangle i slike navn, £. eks. ved Kniptjernet
(s. 114), men han bar ikke nevnet dette i oversikten s. 264. I
vestnorske bygder synes navn på -tjörn å ha artikkel.

Ellers skal jeg her samle en del forskjellige rettelser og
supplementer til oplysningene om uttalen:

For Björkmannsputten og Björkmannstjernet (s. 21)
bar jeg også fått opgitt björkamanns- (med aks. 2) i förste ledd,
som da neppe kan vare noe familienavn, slik som forf. antar. Det
er mulig at förste ledd er å forstå ut fra uttrykk som »han er
björk te kar» (Ross, Ordbog); motsetningen skulde vi da kunne
finne i Veslemanntjernet (s. 215).

Hauken (s. 88) heter også Haukfjorden, stemmer altså
i så måte med de skriftformene forf. kjenner.

Johanstjernet (s. 105) skal sannsynligvis i förste ledd
ha je' an.

For Olbogtjernet (s. 146; Brandbu) skulde vi vente en
form med usynkopert vokal, og uttalen av förste ledd er også
ålbågå- (aks. 2; kort vokal i förste stavelse, kakum. 1). Förste
ledd i Flotetjernet (s. 59) er sikkert flåtå- (aks. 2, kakum. 1).

262 D. A. Seip: Norske innsjönavn.

Om Svera (s. 196) bör oplyses at dette navnet egentlig
hörer til en seter som ligger ved tjernet, og at selve tjernet likeså
ofte blir kalt Sveretjern; dette forhold styrker forf.'s forklaring
av navnet.

For Fjellovatnet (s. 53) er formen fjell-loa i bruk i Torpa
(etter prof. Kolsrud).

Jeg har fått opgitt hass'tuvatna (-vanna) (ikke hass tevanne)
som uttale for Harastuvatnet (s. 87).

Ved Blylotten (s. 24, jfr. s. 261) opgir forf. med forbehold
uttalen -låtta i siste ledd; etter prof. Kolsrud er dette bare dativ-
form, mens annet ledd utenfor dativ er -låtton.

Om Hellseren (s. 92) har. jeg fått opgitt at 7 regelmessig
blir bevart i sammensetninger, altså Hellserbekken osv. (an-
derledes hos forf.).

I en del tilfelle mangler forf. uttaleoplysninger, således ved
Angerskleivtjernet (s. 10; aks. 1), Barbroputten (s. 16;
aks. 1), Grumstadtiernet (s. 80; utt. grom'sta- aks. 2; neppe
identisk med Korsrudtjernet), Hutjernet (s. 99; utt. hä'-; aks. 2),
Kongetjerni (s. 115; utt. med genitivsammensetning og aks. 1;
siste ledd -kjenna, pl.), Toppaastjernet (s. 204; utt. tåp' pås-,
har ubest. form).

Utenfor Opland har jeg ikke kontrollert navnene hos forf.;
en enkelt retting vil jeg likevel gi. Forfatteren oplyser (s. 255, 258)
at det gamle navnet Ore i Åseral nå er avlöst av Orevatnet.
Til det er å si at navneformen Ore enda er i fullt liv (jfr. Seip,
Åsdölmålet, s. 76).

9.

Det kan ikke nektes at de oplysninger forfatteren har gitt
om uttalen, er mindre tilfredsstillende. En kunde også önske
at forf. oftere hadde gitt bjemmel for sine forskjellige oplysninger.
Det er av störste viktighet for navneforskningen at den har sikre
uttaleformer å arbeide med. Selv i Ryghs store verk »Norske
Gaardnavne> fins det ikke sjelden uriktige uttaleformer som har
fört forskningen vill. Det viser hvor vanskelig det er å skaffe

D. A. Seip: Norske innsjönavn. 263

sikre oplysninger. Rygh sörget alltid for å ha tre hjemmelsmenn
fra hver bygd. I NG gjelder det jo gårdnavn, som nesten alltid
er kjent i större utstrekning og så å si hörer med til dialekten
i dens helhet. Når det gjelder innsjönavn, må en minnes at de
i stor monn er mindre utbredte lokalnavn, som slett ikke kan
vere kjent av alle i en bygd. En kan derfor ikke bruke hjem-
melsmenn som bor.i noen avstand fra de lokaliteter som en un-
dersöker navnene til. Hadde forf. nevnut sine hjemmelsmenn i
större utstrekning enn det er gjort i Fyreord (s. XI f£.), vilde en
hatt större hjelp i vurderingen av oplysningene. Serlig synes
Hadeland å vere uheldig representert. Forf. nevner to hjommels-
menn fra dette landskap, men ingen av dem har vokset op i
dialekten.

Den gjennemgåelse jeg har foretatt av materialet, har styrket
mig i den opfatning at en systematisk undersökelse av innsjö-
navnene bör foregå etter andre prinsipper enn etter den admini-
strative inndeling i fylker. Et fylke er som regel for stort for
en spesialundersökelse, og indre grunner til denne fremgangs-
måten mangler.

10.

Ovenfor har jeg med ros omtalt at forfatteren har drevet
flittige kartologiske studier. Her vil jeg understreke at forf.
gjennem eldre karter, eldre literatur (både trykt og håndskrevet)
har dradd fram et stort materiale som vil komme navneforsk-
ningen til nytte, også når det gjelder å undersöke navn på andre
kanter av landet. Det har sikkert kostet forf. et stort arbeide å
gjennemgå materialet her. Men selv om det arbeidet som er
gjort, er i höi grad fortjenstfullt, viser også denne side av ar-
beidet, at et mindre distrikt enn et fylke vilde vert lettere over-
kommelig.

I Fyreord sier forf. (s. X): »>Ymse eldre kart i den Geogra-
fiske Uppmeling, Universitetsbiblioteket og Riksarkivet er nytta;
dei fleste er ifraa det 18. hundradaaret. Eg lyt gaa ved at eg
har ikkje excerpert fullstendigt kvart einaste av desse karti. Eg

264 D. A. Seip: Norske innsjönavn.

tykte ikkje det var noko gagn i det.> Det er alt vi får vite om
hvilket prinsipp forf. har lagt til grunn ved lesning av eldre
karter. Under det som heter >»Tilvisingar til kart og skrifter»
får vi opregnet en del karter som er brukt, men altså ikke full-
stendig excerpert. Hadde arbeidet vert anlagt med et mindre
distrikt for öie, hadde forf. ikke bebövd å spare sig den möie
fullstendig å excerpere eldre karter; han vilde sikkert ha kunnet
komme en del navn på spor på den måten, og slik som de histo-
riske oplysningene nå er gitt, med en del navn fra kart og eldre
skrifter, er det mindre »gagn i det> enn om forfatteren hadde
strevd etter å gjöre dette historiske materialet fullstendig.

Av eldre karter savner jeg både trykte og utrykte; jeg skal
nevne noen:

Av trykte karter savner jeg det kart som rimeligvis bygger
på de eldste kjente norske kart, nemlig det store Blavianske
atlas. Det foreligger i en utgave fra för 1650; denne utgave har
jeg dessverre ikke sett. Men i 1662 utkom i Amsterdam >Atlas
maior sive Cosmographia Blaviana» utgitt av Joannes Blaev.
Og det som vedkommer forf.'s arbeide, er optrykk fra den eldre
utgaven.

Det som serlig interesserer oss, er kartet over Stavanger
bispedömme, tegnet för 1631, det år da Valdres og Hallingdal
blev tatt fra Stavanger bispedömme og lagt til Akershus.

Kartet over Stavanger bispedömme heter »Dicecesis Stavan-
geriensis et partes aliquot vicinae opera L. Scavenii, S. S.> Denne
Scavenius er som bekjent biskop LaAurips CLAUSEN SKAVBO eller
SCAVENIUS (1562—1626), som i 1605 blev biskop i Stavanger, og
på sine visitasreiser tok op karter over sitt bispedömme. Nav-
nene på dette kartet er ikke utnyttet tilstrekkelig i sin alminde-
lighet; det gir en viktig pendant til Stavanger Stiftsbog (1626),
"og en kan se at Scavenius har gjort gode forsök på å gjengi
uttaleformene.

For Opland fylke blir det ikke mange navn som er med,
men da det som sagt er vår eldste kartografiske kilde, burde forf.
ha nevnt det. Fra Valdres har vi navnene Miös Vand, Quals

D. A. Seip: Norske innsjönavn. 265

fiord (visstnok = Kvavlin hos forf.), Helling vand (= Helin);
det er tydelig Scavenius som er kilden for de skriftformene fra
17de hundreår som forf. nevner). På andre karter i samme verk,
karter som Scavenius ikke er kilden for, fins dessuten Helling
(= Helin), Miö Lac (= Vangsmjösi), Mosf (= Mjösa),
Rand (= Randsfjord).

Av andre trykte karter nevner jeg: N. S. DaArrE: Kart over
Hedemarken, Toten etc. Aar 1794 (utk. i Kbh. 1796). Her fore-
kommer: Ber-Siöen (Kolbu; bedre form enn forf.'s eldste form
fra 1845), Dotset Kiern (Eina), Eina Vand (Eina), Herrsöen
(Ostre Toten), Skielbreien (Vestre Toten og Eina), Skiölungen
(Kolbu, på grensen til Hurdal), hos forf. heter denne innsjö
Svartungen St. Det synes å vise at den störste av de to
Svartung-innsjöene egentlig har hatt et annet navn.

Senere karter kjenner forfatteren naturligvis godt; men det
fins kanskje enkelte spesialkart som ikke er utnyttet. På »Jord-
bundskart over en del af Mjösens Omegn> (1870) ved Kjerulf og
Irgens er opfört en del innsjönavn fra Toten-bygdene; i noen
tilfelle hadde forf. her kunnet finne eldre kartbelegg enn han har
(Herven Kj., Ler $.), og et enkelt navn som forekommer her, er
ukjent for forf. (Rus Kj., 0. Tot., ved Oppegård Sr., fins på
rektangelkartet uten navn).

Forf. har naturligvis flittig brukt nyere amtskart, rektangel-
karter eller gradavdelingskarter. Jeg har ikke kunnet kontrollere
i större utstrekning om disse kilder er helt utnyttet. Enkelte
tilfeldige mangler har jeg notert; ovenfor er nevnt en del slike
mangler fra Hadeland og fra Valdres. Fra Vestre Toten har jeg
notert som manglende det interessante navn Sivesintjernet
(rektangelkart 25 B. 18), hvor forf. kunde ha tatt standpunkt til
et vanskelig spörsmål, idet Rygh her (NG IV, 2, s. 100, jfr. Rygh
i »Forord og Indledning> s. 73) tenker sig enten et gammelt Sifir
»den sivbevokste>»> eller en avledning av ordet ser i förste ledd. !
— Fra Vestre Toten mangler også Grevlosputten (rektangel-
kart 25 B, 12). — Fra Vågå mangler Tj&ernos (30 D, 12).

1 Jfr. også Sophus Bugge i Arkiv for nord. filologi XX, s. 353.

266 D. A. Seip: Norske innsjönavn.

Eldre utrykte karter har det naturligvis vert vanskeligere
for forf. å bruke. Jeg nevner med anerkjennelse det forf. har
dradd frem fra samlingene i Geografisk opmåling, i Riksarkivet
og i Universitetsbiblioteket.

Men også her savner jeg noen som vilde vert nyttige for
arbeidet. Mens forf. har utnyttet Gerhard Schönings »Reise
gjennem en Deel af Norge 1773—1775>, som fins i Gl. kgl. Saml.
nr 2827, qv. (Kjöbenhavn), synes han ikke å ha brukt de karter
som fins etter Gerhard Schöning og andre i Gl. kgl. Saml. 983
fol.; dette ms. er delt i forskjellige nummer; på nr. 7 (rimeligvis
fra 1760 eller 1770 årene) fins £. eks. fölgende navn: Aur-Siö
(Etnedalen), Bygde Vatn (= Bygdin), Glen Siö (Nord-Fron;
mgl. helt hos forf.), Ina (Eina), Lomund Siö (Vågå; —Lemon-
sjöen), en skriftform som synes å vise at man har opfattet förste
ledd som identisk med ordet lemen (i Valdres »lom(bjund> etter
Aasen, Ordb.), Miösen, Miös-Sio (Vang), Rand-Siö, Röyk-
skaal (Skjåk), en enestående form på gamle karter. Av interesse
på dette kart er at ovenfor Röykskål fins to navn skrevet Svarte-
Botn og Masfe Botn !; det siste navn er der hvor forf. (s. 141 note)
antar at der har vert en "Mysubotn i tilknytning til navnet
Mysubyttvatnet. Da forf. ber mangler kjennskap til uttalen,
skal jeg uttale önsket om at den må bli bragt på det rene; er
uttalen av förste ledd mysja-, har vi her rimeligvis en avledning
av mose; skriftformen Masse Botn kan godt representere en form
tmåsåbotn; fra denne »botn»> kom »mysja» og ved sammen-
blanding »mysjebytta»>.

Der fins også flere navn på de andre numrene av Gl. kgl.
Saml. 983 fol.

Ved nöiere undersökelser vilde forf. også ha funnet andre
karter som burde vert tatt med. I de store samlinger fra ca.
1800 og för av Brännich (Universitetsbiblioteket, Kbh.) fins
et par bind med kart fra Norge. I bd. 4 nr. 32 fins et »Karte

1 Samme navn kommer igjen på et trykt kart over Bergens

Stift, utg. av Chr. Hammer, tilegnet EORDEN Fredrik 1782. Ham-
mer har formentlig brukt dette ms.

D. A. Seip: Norske innsjönavn. 267

over Zsterdalen optaget og anlagt af TArRaALpD Ross Bin» (t 1799).
I grenseströkene til Gudbrandsdal er opfört en del navn; jeg
nevner: Store Imse Siöe og Vesle Imse Siöe (Ringbu), jfr.
Imssjöen hos forf.; Lyng Siöen (Oyer); jfr. Lyngen hos forf.;
Lyng Kiernene (Oyer); Over Aasten Siö (Byer); jfr. Aast-
vatnet (Övre, Nedre) hos forf. Formen hos Bie har interesse fordi
den er den som Indrebö opförer (Fyreord s. X) som en fordan-
sking av Aasta; av Aasten skulde så Aasteinvand (amtskartet)
vere en forfeilet fornorsking (>»hypernorvagisme»). Prof. KoLsrup
har gjort mig opmerksom på at navneformene Aasten og ÅAastein
rimeligvis har et annet ophav eller iallfall kan ha det. Som de
eldste skriftformene viser, er navnet optegnet i en form som
höver med sterkt.fem. i Nord-Gudbrandsdal, altså åsto. Formene
på -en og -ein synes å ha den bestemte flertallsform til grunnlag.
Her er jo tale om to vann.

Jeg skal ikke her dra fram flere av de gamle kartene. Men
det er ikke vanskelig å nevne andre som kunde gjort materialet
rikere og påliteligere og satt forf. på nyttige spor. !?

Når det gjelder eldre hån dskrifter og eldre litteratur,
har forf. gjort en hel del nyttig arbeid; men også her er utvalget
noe vilkårlig. Av besvarelsene fra 1743 får vi (Fyreord s. XVI)
vite at forf. har brukt en del, således de ypperlige utgreiingene
fra Slidre (av Herman Ruge) og fra Land (visstnok av presten
Niels Dorph, hvad forf. ikke uttaler sig om); forf. har således
brukt en hel del av manuskriptene i Kgl. bibl. Kbh. Kall 205
fol., Kall 198 fol., Gk. S. 987 fol.).

Jeg har gjort en del undersökelser i Kall 198 fol. og finner
at denne kilde langt fra er utnyttet nok. Era Lom og Skjaak
har forf. undersökt innberetningen fra sorenskriver MHaurids i
Nordre Gudbrandsdal (i Kall 205 fol.), men gått forbi innberet-

1 Norges Carta Sädenfields (ca. 1750); O. A. Wangensten
Charta over Aggershuss Stift (1759); S. Arentz's "Kort over Gul-
brandsdalens Provstie og Fogderie" (1786), som forf. har brukt, burde
vert utnyttet bedre. En viss interesse har også "Norvegia antiava

a fluvio Gotelf ad Halogalandiam delineate a G. Schönning A” 1778"
(til dels med norröne navn).

268 D. A. Seip: Norske innsjönavn.

ningen fra Loms-presten Hans Frisack (i Kall 198 fol.).. Her
fins former som avviker fra formene i Kall 205 fol., og et enkelt
navn som Heggebund-vandet er ikke behandlet av forf.

Viktigere er at forf. ikke synes å ha kjent en sammenfat-
tende beskrivelse over hele Akershus stift, nemlig Kall 200 fol.
Her fins mange navn, til dels også navn som helt mangler hos
forf., således Olsön (Vang), Hellervandet, Hellewandt (Vang).
Fra Gran på Hadeland (9: Brandbu og Gran, som var ett herred
til 1898) nevner dette ms. en hel del navn som forf. har fra andre
av besvarelsene fra 1743; dessuten har det navn på en rekke
småtjern: Tiis Kiernet, Puta, Nord Lens Kiernet,
Grindager Kigernet, Rosums Kiernet, Josstad Kiernet,
Aadstad Kigernet; under ett nevnes: Alms, Schiesstad!,
Mena!, Ness, Fallanger! Kierner.

Fra andre bygder kan nevnes: Bygstad Kizernet (Biri),
Solberg Kiernet (Vardal) Holva (Toten), Dahlswandt
(Toten), Katterud Kizern (Toten), Sivesin Kizern (Toten),
Taasaas Kiernet (Toten), Romaa (Fåberg), Nylens fiske-
vand (Land; jfr: fjellnavnet Nylen).

Det hadde vert nyttig om forf. hadde kjent disse listene
og gjort forsök på å identifisere navnene. Materialet vilde blitt
rikere, og man vilde fått en del til dels gode eldre navneformer.

Ryghs »Norske Gaardnavne» burde ha vert fullstendig ut-
nyttet. Der fins både nulevende (jfr. ovenfor om Sivesintjernet)
og utdöde innsjönavn der, som ikke er medtatt. Heller ikke har
forf. alltid henvist til navneforklaringer i NG (f. eks. ved Kjev-
lingen). Under behandlingen av suffikset -ir i innsjönavn (s. 255)
hadde man ventet at forf. badde tatt standpunkt til de navn av
dette slag som er opfört som mulige i NG.

Av litteratur kunde også veret undersökt aktstykker ved-
kommende ferskvannsfiskerier (videnskapelige, praktiske, sports-
lige, vedtekter). Her vilde forf. ha funnet et rikt navnemateriale,
som vilde ha gitt ham nye ting av verdi. Jeg har undersökt

". 1 Også hos forf., men ikke fra 1743.

D. A. Seip: Norske innsjönavn. 269

en del nummer av >»Fiskeri-inspektörens innberetning om fersk-
vannsfiskeriene>, som har kommet ut hvert eller hvert annet år
i lang tid. Serlig er lister over fisketomme vann, som blir »be-
satt> med fisk, av interesse. For Oplands vedkommende er så-
ledes mange ukjente navn medtatt i innberetningen for året 1915
(s. 50 £.).

Fra denne listen og fra andre steder (i så fall er årstallet
anfört) i fiskeri-inspektörens innberetninger nevner jeg en del
navn fra fölgende herreder:

Lesja: Frelen, Yvrustjernene, Fiskelaustjern, Skaltjern,
Lesjatjern, Nordre Kjelsongvand. Dessuten fins Vaalaatjern,
som mulig er identisk med Indrebös Vaalaavatnet. — Et sted
(1909—10) er oplyst at Fautkjön ligger i Lesja, og ikke i Dovre
(jfr. forf. s. 49). ;

Lom: Böverkindtjernene (flere steder), Skoltjern, Skarstula,
Bakkebergsetervand.

Vågå: Damtjern, Sundtjern.

Heidal: Skitjönnene (1923).

Nord-Fron: Kaltjernene (noe annet enn Kaldtjörni hos
forf. s. 107). ;

Sör-Fron: Toptjern, Gronbaktjern, Olstadtjern, Oltjern,
Mossetjern, Damiltjern (1907—08; er tjernet identisk med Daniels-
tjörni hos forf. s. 37?), Grafsjöen (1907—08), Skurvtjern (1907—
08; sikkert identisk med Skurtjörni hos forf., s. 180), Sortham-
mertjern (1909—10; 2: Svart-), Trondhetjern (1911), Lille Fjelds-
tjern (1911), Flaavannet (1923), Muvannet (1923), Atnesjoen (1923).

Ringebu: Buduppen, Storvietjern, Groteltjernene (1903—
04; 1907—08), Lauvåstjern (1907—08), Mosetjern (1907—08),
Tveraadalsvand (1911; jfr. Tveraatjörni hos forf. s. 207).

Oyer: Kjekstjern (mulig identisk med Keikslidtjorni hos
forf. 8. 110), Klufttjern, Stentjern, Spaangtjernene, Sorensknaptjern,
Maaksjoen, Flatsetertjern. Dessuten er opfört Staakaamyrtjern i
en riktigere form enn forf.'s normaliserte Stakemyr- (8. 187), Skar-
tjernene avviker fra formen hos forf. (s. 174). Også navnet Övre
Hundtjern gir supplerende oplysninger. |

270 D. A. Seip: Norske innsjönavn.

Vestre Gausdal: Devlingen (1924), Rakasjogen. Om
Stylskartjern, som Indrebö nevner, er gitt den oplysning at
» Vandet heter nu Bagaasskartjernene>, jfr. Indrebö s. 15.

Nordre Land: Lysdammen (1920), Nyelvvand.

Torpa: Gjerdalestjern (dette navn kjenner Indrebö bare
fra et kart av 1827; se s. 71).

Sör-Aurdal: Mörkedalstjern, Silkevand, Bergput, Jendis-
myrputten, Övre Fensvand, Hogdetjernene (jfr. Hogdekjern hos
Indrebö, s. 100), Haugtjern, Snellevandene, Mattjern; dessuten
noen av dem som er nevnt ovenfor etter lokale hjemmelsmenn.

Etnedalen: Gravtjern, Juvkvamssiangen (?)

Nord-Aurdal: Heimveglitjern, Haugsjoerne.

Öystre Slidre: Lauvtjern, Tuptjern, Olavann (1921).

Vang: Klovningstjern, Gjeiteskartjern, Roftetjern, Rongs-
tjern, Jessin, Veitjern, Hestebottjern.

Også en mengde realoplysninger av verdi gir denne littera-
tur. For fortolkningen er også av verdi materialet fra andre
fylker. !

Dette materialet må naturligvis behandles med kritikk —
likesom andre litterseere oplysninger; men av det som er nevunt,
fremgår det at mange av navnene har stor interesse, og at de til
dels belyser materialet hos Indrebö.

For fortsatte undersökelser av innsjönavn vil det vere &å
önske — ikke bare at ovennevnte litteratur blir utnyttet — men
også at navneforskeren söker direkte samarbeide med fiskeri-
inspektörens kontorer, hvor det uten tvil også fins adskillige
håndskrevne aktstykker, som vil vere av verdi for navneforsk-
pingen.

Når en ser hen til alt det materiale som ikke er utnyttet
av forf., vil en finne at det kan vere grunn til å sende ut et
nytt bind om innsjönavn i Opland fylke.

1 Indrebö vilde således ha funnet Svergsjöen i Kvikne (1915
s. 27), jfr. Svergetjernet hos Indrebö (s. 197).

D. A. Seip: Norske innsjönavn. 271

11.

Etter den store navneliste med forklaringer har forf. gitt
en systematisk »>Oversyn over korleis innsjönamni er laga m. m.»
Her har forfatteren mange instruktive bemerkninger som öker
vår forståelse av norsk navneskikk; men også denne oversikt
vilde ha kunnet profitere av en fullstendigere og påliteligere
materialsamling.

Fortjenstfullt er det at forf. her sammenligner navnene i
Opland fylke med navneskikken ellers i landet, og her gir forf.
mange nyttige oplysninger. Jeg skal gi et par tilleggsbemerk-
ninger til enkelte av forf.”s oplysninger her.

I oversikten over utbredelsen av de forskjellige norske dia-
lektformer for gno. vatn er der en del unöiaktigheter. Således
er vann mer utbredt i östlandske kystbygder enn det fremgår av
forf.'s oversikt. Jeg henviser til min fremstilling av dette for-
hold i Festskrift til Amund B. Larsen (s. 169 £.), utkommet etter
»Norske Innsjönamn». Som tillegg til oplysningene om Hadeland
(i festskriftet s. 172), som jeg skyldte Indrebös verk, skal her
meddeles at i det sörlige Hadeland går formen vänn (vann)
side om side med formen vatt'sn. Bygdemålet her er i så
måte et overgangsmål mellom målet på Ringerike og målet nor-
denfor. Forf. bhevder (s. 226) at man i Valdres skulde ventet
tvatt av vatn, likesom dialekten har bött < botn. Men forhboldet
synes lett forklarlig; professor Kolsrud har gjort mig opmerksom
på at böll bör opfattes som en subtraksjonsform av den bestemte
form botnen, som gav "botten. En slik utvikling var jo umulig
ved vatn.

I oversikten over de forskjellige formene av ordet sjg (s.
226 f£.) savner jeg oplysninger fra en del dialekter som er be-
handlet videnskapelig.! Ved behandlingen av de formene sjg
får i annet ledd, er blandingen av lydskrift og annen skrift serlig

1 PF, eks. Reitan, Aalens maalföre (s. 15; sg); Iversen, Senjen-
maalet (s. 33; sjö); Riksheim, Vefsn-målet (s. 23; sy).

212 D. A. Seip: Norske innsjönavn.

generende; man forstår ikke hvilken uttale forf. önsker å få frem
ved de mange forskjellige skrivemåter.

Også ved oplysninger om uttaleformene av tjern tjörn er
der en del mangler (jfr. bemerkninger ovenfor s. 256). Her skal
jeg peke på en enkelt mistydning om en gammelnorsk form; s.
234 nevner forf. en form or bui tiarne av et »brev> fra ca. 1190
i avskrift fra 1310. Det er det bekjente dokument om grensen
mellom Frogn og Bjerke i Follo. Men dokumentet er ikke be-
vart i avskrift fra 1310, som sproget i det viser tydelig nok,
derimot i avskrift fra ca. 1400 (med hånd c i AM 309 fol.; jfr.
Storm NgL IV s. 483 f.). — Det diplom forf. citerer fra Elverum
1346 (D. N. V. nr. 190), fins dels i en uleselig original som senere
er overskrevet, dels i vidisse fra 1442. Forfatteren har i virke-
ligheten ingen sikre eksempler (utenfor det som blir behandlet
nedenfor) på tiarn för fra omkring år 1400.! Men fra den tid
vil en nok kunne flere eksempler i diplomene enn forf. kjenner,
f. eks. »firi nordast&e Kiexstadom kierns endanom>a i et diplom
(som inneholder en del former som kan gjöre ektheten av det
mistenkt), nemlig D. N. V. nr. 458 fra Röyken 1408.?

Forf. protesterer mot Noreens uttrykk »>anorw. selt. tiarn>
(Altisl. gr.t & 93). Noreen sikter her visstnok til det eksempel
som forekommer i dokumentet (NgL II s. 487), skrevet av klerken
Ivar Audunsson (i AM 114 qv.). Etter teksten i NgL bruker han
(og likeså avskriveren i AM 60 qv. fra ca. 1330) gjennomgående
torn, men barnet, tiarneno om grensen i et lite distrikt i det nu-
verende Båhuslen. Forf. har ikke bevist at Noreen ikke har
hatt rett til å karakterisere tiarn som en sjelden form i gno.;
dette forbold bör en ta hensyn til under vurderingen av forhol-
det mellom tiorn og tiarn, og ået taler for at tiorn £. er ophavs-
formen. Likesom i ord som fiol, fiopr vilde forskjellige

? Eksemplet Butten Kien (1361) fins i et dokument som kalles
"paa det nermeste fordansket", etter avskrift av 1688 av ophavs-
dokumentet.

2? Diplomet er behandlet som ekte av Amund B. Larsen i Arkiv
for nordisk filologi XIII s. 247 og mulig med, rette.

D. A. Seip: Norske innsjönavn. 213

brytningsprodukter kunne trenge gjennom i ulike dialekter, dels
tiorn Overalt dels tiarn (jfr. gno. tiarnir) overalt, eller skiftet
kunde holde sig. Overgangen til nöitralt kjönn er en sak for sig;
her er det naturlig å tenke på innflytelse fra et ord som vatn. I
dialekter som bevarte de ulike brytningsdiftonger under böiningen
vilde ordet ikke så lett bli påvirket av vatn. Åt forholdet er slik,
finner også stötte i det forf. oplyser (s. 235) om tjörn-former i
»tjern »>-distrektet. Lignende genusskifte synes vi å ha i gno.
kjarr n. og kjorr m. — Om utbredelsen av de forskjellige
former for tjorn, tjarn kan henvises for Tröndelag til A. B. Lar-
sen's >Oversigt over de trondhjemske dialekters slegtskabsforhold>
(s. 102) og til J. Reitan's bemerkninger i »Festskrift til Amund
B. Larsen», 8. 208, 8 212. Det fremgår herav at former med
e-vokal i Tröndelag kan gå tilbake på tjorn.

Forf. nevner (s. 236) formen pylt m. a. »fraa V.-Agder og
Hordaland og Vestfold». Hvorfor dette tilfeldige utvalg, som
bare gir et misvisende billede av utbredelsen? Likeså lite tilfreds-
stillende er oplysningene om kil, som er mye mer brukt enn
forf. opgir etter ordbökene.

Heter det virkelig dape i Bhl. som forf. anförer (s. 241)?
Nilén har dabe. Her benytter jeg også anledningen til å rette
et par trykkfeil: Uttalen av Vaaja (s. 211) skal vere väja;
Valstad-kyrkja (s. 85, 1. 11 0.) skal vere Volstad-kyrkja.
Unöiaktig citering fins av og til (f. eks. under Tarmen, s. 201).

Ovenfor (s. 261) er nevnt en del mangler ved avsnittet '
»Bundi og ubundi form>» (forf. s. 264). Her skal jeg legge til
at forf. burde ha kommet inn på spörsmålet om bestemt form i
förste sammensetningsledd. Et navn i bestemt form kan i den
grad bli et proprium at det kan gå inn som förste ledd i en
sammensetning; derfor sier man f. eks. Lågendalen, ikke
Lågdalen. BSlike navn vil naturligvis vere relativt nye og vil
nok også ofte ha sideformer med förste ledd i ubestemt form.
Forf. har en slik sammensetning i Aasentjerni (s. 4) og rime-
ligvis også i Buttentjernet; i dette siste navn foreligger ikke

ARKIV FÖR KORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIIIL 18

214 D. A. Seip: Norske innsjönavn.

det suspekte gno. butr!, men rimeligvis ordet butt >dunk, kar».?
Her foreligger det i så fall i bestemt form. Nu anförer forf.
riktignok »Buttenkien> fra et diplom »D. N. XVI 22, 1361 (av-
skr. 1770). Men denne citering er ikke helt korrekt. Diplomet
er fra 1361, men vi kjenner det fra 1770 i en form som kalles
»paa det neermeste fordansket> etter en avskrift av 1688. Det
er altså först fra 1770 vi i tilfelle har eksempel på en bestemt
form i förste ledd. — Der er en viss tilböielighet hos visse språk-
menn — og forf. synes å höre til dem — til ikke å vilde god-
kjenrie som »>»ekte»> slike sammensetninger med bestemt form i
förste ledd.

Den måte navnene er »normalisert> på, er meget uheldig
og tilslörer de virkelige navneformer mer enn nödvendig. Selv

med utgangspunkt i forfatterens eget prinsipp finner jeg hans

måte å normalisere på ofte sterkt angripelig. Ved mer offisielle
navn bolder han sig stundom til en forvansket form (f. eks.
Hurum), og stundom oversetter han dem til gammeldags lands-
målsnormal (f. eks. Uppland, Litlestraumen); det er denne gam-
meldagse landsmålsnormal han kaller »riksspråket>, en oplysning
som tör vere påkrevd for ikke-norske lesere.

Når jeg til slutt skal resymere min kritikk, må jeg si at
det er ikke bare små feil som hefter ved arbeidet, i anlegget, i
materialsamlingen fra terreng og fra eldre literatur, i opfatningen
og gjengivelsen av det talte språk og derfor ofte også i de
språklige utgreiinger.

Men jeg vil fremheve at til tross for manglene ved boken
vil alle som arbeider med norsk språk, kunne lere adskillig av
den. En hel del av det materialet den skaffer, er nytt, og kan

1! Jfr. HESSELMANN i "Språk och stil" II s. 45 f. og i "Minnes-
skrift utg. av filologiska samfundet i Göteborg", s. 105 f.

2 Dette ord er rimeligvis hjemlig og ikke lånt fra nt. som antatt
i flere ordböker; jfr. avledningen gno. bytta som anses for hjemlig.

D. A. Seip: Norske innsjönavn. 2175

först gjennom Indrebös arbeide komme videnskapen til nytte.
Naturligvis gjelder det först og fremst studiet av våre stedsnavn,
for stedsnavnforskeren vil arbeidet vare uundverlig. Dialekt-
granskeren og de som studerer nordisk språkvidenskap i alminde-
lighet, vil ofte komme til å rådspörre boken. Også lokalhistori-
keren vil ofte finne nyttig kunnskap hos Indrebö.

Forf. kan sikkert også glede sig over at hans arbeide vil
kunne få direkte praktisk betydning. Kartografen og topografen,
og sikkert også institusjoner som Norges geografiske opmåling
og Vassdragsvesenet vil ha nytte av verket.

.Blommenholm ved Oslo.
Didrik Arup BSeip.

276 Johannes L. L. Jöhannsson: Svar.

Svar.

Herra Björn K. pörölfsson mag. hefir i XLII. b. pessa tim-
arits skrifad ritdöm um bök mina: >Nokkrar sögulegar athuganir
um helztu hljödbreytingar o. fl. i islenzku, einkum midaldarmålinu
(1300—1600)>. I pessum ritdémi eru ymis ummeeli sem mér pykir
pörf å ad meela å möti.

Ritdémarinn segir ad nidurstödur minar um pad, »ad flestar
målbreytingar I midaldar islenzku eigi upptök sin å Nordurlandi»,
séu mjög vafasamar, en vidurkennir på ad mér hafi tekizt um
nokkrar peirra ad fullsanna petta, sérstaklega ina norålenzku og
vestlenzku breytingu & lf, rf > Ib, rb. Meér virdist nu ad kenn-
ingar minar um allt petta mål hljöti ad standa föstum fötum,
svo lengi sem sannanir, byggdar å rekilegri nyrri rannsékn å
bessu, eigi syna algert gagnsteda nidurstödu. Ennfremur segir
ritd. ad sér virdist, ad ég hafi eigi sannad ad nokkur ein af bessum
målbreytingum eigi sér norskan uppruna. Vitanlega er eigi
meå öllu tYtilokaå, ad breytingarnar geti hafa verid hlidstedar i
bådum löndunum. En nä vill svo vel til um mjög margar af
bessum breytingum, ad sanna må med gé6dum gögnum (svo sem
lika ritd. jåtar), ad per hafa byrjad fyrr i Norvegi en hér å Is-
landi, og på liggur allrangest aä ålykta, ad per séu norsk åhrif å
islenzkt målfar. Orämyndirnar tvaug, sjaug, baug, sem ritd. vitnar
1, koma mér litid vid, pvi ad ég tek per alls eigi til umtals i
bökinni, og um breytinguna hv > kv, er pad ad segja, ad hän
getur vel hafa verid til i einhverju héradi nordanlands å Islandi,
löngu fyrr en hennar verdur vart i islenzkum ritum. Ritd. talar
um pad, ad samgöngur milli Norvegsmanna og Islendinga hafi å
pessum timum verid svo takmarkadar, en hann geetir bess eigi,
ad Hölar i Hjaltadal (petta åhrifarika höfuäböl), vöru pvi neer
öslitid yfir 200 åra utlendur (2: norskur) höfuästadur i alislenzku
fylki. En prått fyrir bessi orå sin um kenningu mina, segist
hann böé eigi neita norskum åhrifum å islenzkan framburäåd og ad
pad sé sérstaklega mikilsvert i bessu efni, ad Islendingar hafi allt
fram å 16. öld litid svo å sem Vestlendingar i Norvegi taladi
sömu tungu sem beir själfir. En på fara nå öll pessi andmeeli
gegn mér ad verda nesta tilgangslitil.

Vitanlega verdur eigi vid pvi gert, pött ritd. (einsog hann
segir svo vida) sé å annari skodun um eitt og annaä, enda er
litid sagt med pvi, nema så tali er sérstakt vald hefir, einhverra
yfirburda vegna, sem hér parf trauäla ad tala um. Og sama er
ad segja um ålit hans å é”> ie> je. Hann telur breytinguna
é > ie > jé>Jje 1 fyllsta måta nåttärlega frå sjönarmidi hljöäd-

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIL,

Johannes L. L. Jöhannsson: Svar. 271

fredinnar. En pad vantar alla sönnun pbess, ad slik hljödbreyting
sé eälileg; bpvert å möti finnst ymsum gödum mönnum ad hun
8é beälileg og bar å medal er ég. Slikur forauki vid löng sérhljöå,
gumbreytt, er öpekktur blutur i islenzku. Ritd. segir hiklaust,
ad ur hljödinu é hafi fyrst ordid til ge, er brått vard ié og pad
tvibljöd bhafi svo snemma ordid je og seinast je. Vegast sagt,
er nå pbessi krökaleid neesta önåttärleg og af samrimuninni é:e
i islenzkum midaldarljödum fest alls engin sönnun um petta mål,
pvi ad prått fyrir breytinguna varå é ad hljödi til aldrei nåkvem-
lega sama sem & 1 framburdinum svo sem allur gamall islenzkur
rithåttur synir og svo nymålid lika sannar. Annars synist mér
bessi kenning ritd. um breytingu å é i 4e vera naudalik minni
skodun, ad e€ hafi breytzt (til ad byrja meå) i tvihljödid ie, er
sidar vard je. En til hvers er på allt bpetta umtal ritd.? pad er
erfitt aä finna nokkur nytileg rök fyrir bvi.

Ritdömarinn pykist eigi få séd, ad skilningur manna å ordum
Brynjölfs biskups (1 bréfinu til Ola Vorms) sé réttur. Hann segi
eigi beint ad je-framburdurinn sé å sinum timum ad breidast ut
um landid. Oräå hans beri fremur ad skilja bannig, ad hann segi
blått åfram, ad pessi framburdur hafi fyrst komid upp å Nordur-
landi, en hafi svo breidet badan åt um aädra landshluta. pad å
vist ad vera öllu pessu til styrktar, ad ritd. tekur upp å frum-
målinu fyrra blutann af ordum Brynjölfs um benna -je-framburä.
pad er eigi svaravert, ad Björn heitinn Ölsen pröfessor, sem
fyrstur manna ritar um petta efni (Arkiv III. b. 189—192 bls.),
hafi algert rangskilid ord Brynjölfs. Latina biskupsins parna er
beldur eigi svo pung ad nokkurt viälit sje til ad koma medå jafn-
önsta åstedu. Pad er auädselega mismunurinn å norälenzkum
og sunnlenzkum framburdi i fyrstunni, sem hefir vakid eftirtekt
Brynjölfs å bessu målsatridi, og svo er bad i ödru lagi alvist, ad
hefdi bessi nyi framburåur å tiå biskups verid almennur ordinn
um gervallt landid og kominn ad nordan å einhverri borfinni
öld, bå myndi biskupinn alls engin gögn né getu hafa haft til
pess ad segja hiklaust ad pessi framburdur etti upptök sin å
Nordurlandi. pekking manna å norärenni målfredi var å tima
Brynjölfs (og lengur) å svo öfullkomnu stigi, ad enginn vegur var
til ad geta lagt slikan Urskurå å. Pad virdist vi bljöta öbhaggad
ad standa, sem Björn Olsen ådur og ég nu segjum um petta mål.
Til pess aä slita sem reekilegast allri bretu um pbetta, skal ég hér
taka upp ord Brynjölfs å frummålinu og i heilu lagi, åsamt is-
lenzkri bydingu å beim. På sést bezt hvernig ég skil pessi um-
pråttudu ummeeli.

»V non fie sed fe sempter scriptum, semper seribendum et
pronunciandum est. Je inculcavit vitiosa recentiorum consuetudo,
qua laborant inter nostrates inprimis Septentrionalis quadrantis

2178 Jöhannes L. L. Jöhannsson: Svar.

incole, adeo ut e vocalem etiam je pronuncient; ab illis autem
ad alios longe lateque serpsit.> (Å isl.: KV »er eigi ritad fie heldur
fe og bannig å åvallt ad rita og fram ad bera. Röng venja nuå-
tidarmanna hefir trodid je inn; å medal landa vorra eru ibtar
Norälendinga fjördungs, einkum, svo mjög sjäkir af peirri venju,
ad peir bera jafnvel sérhljödid é fram sem je, en petta hefir
lengivel og vidahvar ledzt frå beim Vt til annarra manna»>).

Og ennfremur segir biskupinn: »mer, ser legi vult clariss. vir
Mier, sier. Fateor nunc vitiose passim ita pronunciari, sed pes-
sime. Omnes antique membrane constanter absque spurio hoc
z Boreali tales voces omnes scriptas referunt; nihil est aliud quam
prava consuetudo. (ÅA isl.: pu vilt störfregi madur, ad mer, ser
sje lesid mier, sier. Eg jåta ad til og frå sé nå ranglega borid
pannig fram, en pad er afarrangt. Ol fornu skinnhbandritin tåkna
sérhver slik orå 1 riti ån bessa öskilfengna norä&lenzka i, pad er
ekkert annaäd ,en rangsntiin venja).>» Heér er ekki hegt ad segja
ad Brynjölfur sé myrkur i måli, heldur haldi pvf fastlega fram,
ad je-framburdurinn sé å sinum dögum ad breidast åt frå Noråd-
lendingum.

På minnist ritd. å kenningu mina um breytinguna å ld > ld
og kveäåst bar sem oftar vera mér ösamdöma, en slikt tel ég enga
sönnun. Eg neita pvi, ad pad sé alvist, ad frumgermanskt lä
hafi yfirleitt veriäå ordid ld i frumnorårenu. Um sagnir sem
halda o. sv. frv. hyggur ritd. mig hafa gleymt boåhettinum
halt, en svo var på ekki, heldur pötti mér öparfi ad minnast å
hann, tär pvi ad sama lögmål gildir um samhljödin i utbljödi
par, sem I eint. frsh. I båtid, sem jeg tala sérstaklega um. Ritd.
minn segir, ad kenning min veiti enga skyring å neinu målsatridi.
En pött svo veeri, på hefir hän fullan rétt til ad koma i ljös, ef
hun kemur med sannleik, sem mönnum hefir ådur sézt yfir. Nå
er svo eftir minni hyggju bannig håttad, ad kenning min syni
parna fullt samremi I fornmålinu å pessu lä (f. ld) — viä ly (f. lg)
og IB (f. Ib), en aä einkum på veiti hån skyringu å bvi ömöt-
meelanlega fyrirberi, ad rimid ld:l (t d. halda:taldar) kemur
svo titt fyrir £ kvedum frå 10. og 11. öldinni.

Einnig talar ritd. um pad, ad ji hjä mér sé jafnan ritad te
1 DI. og skjölunum. FPpetta segi ég lika berlega å 34. bls. og
pykist um leiå hafa mnytileg rök fyrir samreming minni, hvad
sem ritd. heldur um bad. En pegar svo er komiäå å 15. og 16.
öld, ad farid er ad rita teliest (= teljist) og stedie (= stedji) o. sv.
frv. fyrir id eldra telest (eda telist) og stede (eda stedi), bå bendir
pad å, ad j I slikri stödu er ad fullu ordid samhljöd. Pessi
breyting er bvi eigi tilordin eftir 1600 einsog ritd. virdist halda,
heldur pbö nokkru fyrr. En um endinguna -lig-, -leg- er pad
hreint ad segja, ad -leg- er ömötmelanlega så myndin sem tid-

Johannes L. L. Jöhannsson: Svar. 279

kast i elztu fslenzku handritunum, en lig- i beim norsku, og pvi
geta bar hafa sfdar komid norsk åhrif, pött alvist sé pad ekki.
Og um oräåmyndirnar smjer og fjegur (i kaflanum ö f. e og e £. ö)
er torvelt ad sjå, ad så fullyräing sé rjett, ad ber myndir sé
eigi af sama flokki, pött ritd. haldi pvi fram. I bådum oråunum
er klofning tår frumnorårgenum myndum, sem eflaust véru smerva

og feduru (sidar feguru). En fari madur eigi lengra aftur i timann

en til aldamöta 1300, på er fullvist, ad um pad leyti var sama
ö-hljödid i bådum ordunum, nål. smjör og fjögur sem sidara mål
breytir svo I smjer og fjegur o. sv. frv. Parna må pvi vel hafa
petta i sama flokki.

Misskilningur er pad hjå ritdömara minum, ad orädid teyg-
janlegur bydi hålflangur. Oräid ber själft med sér, ad bad merkir
sama sem »>»dehnbar> å byzku, svo ad par var öparfi ad villast.
Annars er vist erfitt ad sjä af ordum ritd., hver skodun hans er
å hljödlengd samstafna sem brå, far, o. sv. frv. FPetta er på
fremur ö6flökid mål, ad mér virdist, svo aå ég get eigi vel fallizt
å& bad hjå ritd., ad mikil pörf sé par å nyrri og nåkvemri rann-
sökn, pött vitanlega geeti gott verid ad få hana. Själfum mjer
pötti engin pörf å frekari gögn ad birta, en ég geri i bökinni.
Pad er alls eigi vist (pött ritd. synist svo), ad samstöfur sem su
fyrsta i visuordinu »Bå es betra> (Hm. 36) sé löng. pPvert å
möti er bad alvist, ad hun i eäli sinu var stutt. Hitt er aftur
alveg vist, ad hän (sökum teygjanleikans) giltz sem löng. Sama
gildir auädvitad lika ad öllu leyti um samstöfur sem på fyrstu i
visuordinu »>Mar ok mekis (Loks. 12) o. sv. frv. Hneigingar-
fredti målsins annars vegar og fornljödin hins vegar synir ofur-
vel, hvernig bpessu var håttad med slikar samstöfur.

Um innskotid å d i sl og sn skal ég geta pbess, ad ég gaf
par engan urskurd um, hvenser ég hyggi bess fyrst veråa vart (og
svo er um örfå önnur småatridi sem mér pöttu i småveegilegra
lagi). Demi pau um petta, sem ritd. kemur med, eru vist eitt-
hvad um 80 årum eldri en fyrsta demid hjä mér.

Ritd. er å annarri skodun en ég um löngu (= tvöföldu)
gamhljödin, en med pbesskonar yfirlysingum er ekkert verulegt
sagt, enda virdast per litid erindi eiga i ritdéma svona hvad eftir
annaäd. Hann virdist yfirleitt vera mjög gamaldags I målfredi-
legum skodunum sifnum og eiga mjög bågt med ad fella sig vid
nokkrar nyjungar i peim efnum.

Rétt er bad hjå ritd. ad »vökn> (f. våöpn) finnst stöku sinnum
i islenzkum ritum, en almenn Iislenzka hefir pad på aldrei verid.
Störpakklåtur er ég ritd. fyrir baä, ad hann leidréttir hjä mér
villuna hv > &v i bådum demunum. Pessa villu hafdi ég raunar
fyrir löngu sé sjålfur, en på eigi fyrr en verid var ad hefta
kverid inn. parna og ef til vill viäar leiddi utgåfan mig i villu.

280 Jöhannes L. L. Jöhannsson: Svar.

Raunar å svo ad heita ad petta sé leidrétt aftan vid bindid af
DI. i mjög grautarlegu småleturs lesmåli, svo aä bar hefi ég vist
enga afsökun. Pessi eina aädfinnsla ritd. stendur pvi föstum feeti.
Annars hafdi ég grun um, ad tåtgåfan af DI. veri eigi allstadar
negilega nåkvem til ad byggja hiklaust å henni målfredirann-
söknir og meäfram pess vegna tök ég upp bad råd, ad hafa
vidasthvar mikinn seg af demum, af pvi ad med peirri ad-
ferd skada villur å stöku stad i demunum mjög litid edda
ekkert ålyktanir ber sem tät af demunum eru .dregnar. Ritd.
pykja lysingar minar å nyislenzkum framburdi i stöku atridum
midur nåkvemar, en vitnar i pvi efni hiklaust i hljödritunina I
Ordabék Blöndals. En vid pad er athuganda, ad pvi er alls eigi
svo håttad ad allir målfrödir menn séu samdöma um, ad gerv-
allar hljöätåknanirnar bar séu alrjettar. I ritinu var ég alls eigi
ad hugsa um neina vélrena tilrauna-hljödfredi, er vel kann ad
utvisa einhverjar hljöäsveiflur sem ekkert mannlegt eyra (pött
heilbrigt sé) merkir alment. per koma på målfredinni själfri
eiginlega ekkert vid, fremur en sumir peir litir koma almennri
sjönfredi vid, sem ljösmyndavélin ner, en engin mannleg augu
skynja. Hvorutveggju tilraunirnar geta verid mikilsverdar fyrir
pvi og myndaäd sérstedar visindagreinar. Hjå mér eru einungis
algengustu hljöälysingar. I sambandi vid petta vil ég algert
neita pvi, ad hafa biåid til og sett 1 ritid jafnvitlaust ord sem
» frålöduns». Slikt orå myndi hafa i sér herfilegustu mötsögn.

Ad endingu getur ritd. bess, ad bökina skorti visindasniäd og
djäpskyggni (grundighed). En hvad visindasnid sé, er tilfeerilegt
huggrip. Annars var ég ekki ad sekjast beint eftir visindalegu
kerfi, svo sem ég lika segi berum ordum. Eg get pess ad ritid
sé samsafn af sundurlausum ritgeråum um ymis målsatridi, en
engin föst heild. Sumir målfredingar, sem ég sendi kverid telja
petta kost ad pvi leyti, ad fyrir bragdid sé bökin miklu skemti-
legri til lesturs. En hitt atridid aå ritid vanti djäpskyggni mun
trauäla allra skodun. Ad minsta kosti er deemafjöldinn mikill i
bökinni og allmargar rekilegar rökferslur i benni.

Ad sidustu bpakka ég ritd. fyrir ymisleg göd ummeeli um
verkid til og frå I ritdöminum.

Reykjavik i febråar 1926.

Jöhannes L. L. Jöhannsson.

Stefån Einarsson: Anmälan. 281

Islandsk Grammatik JIslandsk Nutidssprog af Valtgr Gud-
mundsson. Keobenhavn H. Hagerups Forlag 1922.

Det föreliggande arbetet är i många avseenden viktigt.
Författaren lägger det nyisländska litteraturspråket till grund för
sin framställning och tyckes hava disponerat över rikhaltiga
excerpter ifrån litteraturen. Detta gäller i synnerhet böjnings-
läran, bokens största och ojämförligen betydligaste del, vars exem-
pelsamlingar äro mycket utförliga (inemot 4000 ord); som en
stor förtjänst måste framhållas, att den avslutas med ett register.
Anmälarens anmärkningar beträffande denna del av boken äro
över huvud synnerligen obetydliga:

108 b. 1. melur heter i nom. mell Af.! & 124 b. vinur
finns i nom. också utan ändelse (gödi vin!) — & 132. BSubstan-
tiven fölur, fingur begagnas i talspråk i plur. ofta såsom fem.,
också då de äro utan artikel: vera votur 4 bådar fetur, verkja t
allar fingur, men vetur böjes ofta som akur (& 107): nom. akk.
plur. vetrar, vetra. Har förf. något belägg för dativformen Hlifu
(& 135 £.)? Till substantiv med svag böjning (8 164 ff.) höra
också talrika kortnamn av typerna Bjössi, Sigga. — Det borde
hava nämnts i & 183—5, att u i ändelsen -ur »försvinner>» i
neutra och feminina av typerna hreidur, gimbur, vär artikeln
suffigeras: hreiärid, gimbrin. — & 209. Gammal komparativ-
böjning är ännu bevarad i ordförbindelser som: £ fyrra dag
(morgun, vetur). — & 280. nå heter i pres. 2. og 3. pers.
ibland nåir i poetiskt språk. — Verben teja (8 312), dyja, hlyja,
lyja, ryja, spyja ($ 316) böjas också som verben i & 282 (pres.
te, ry, spy osv.). Formen hangdi ($ 317) förekommer bara på
Nordlandet. — Det är icke riktigt att formerna grert, reri,
nert, sneri uteslutande äro »kunstige skriftsprogsformer» ($ 351),
ty på Af. finns både greri och gröri osv. i talspråk. — Det är
i böjningsläran ännu några fall, där formuleringen kunde vara
bättre och noggrannare, men anmälaren skall dock sluta bär
och framhålla en gång till, att denna del av arbetet är över
huvud mycket pålitlig och rikhaltig.

Ljudläran står i det hela tillbaka för böjningsläran, i syn-
nerhet den avdelning, där ljudövergångarna behandlas. Många
uppgifter här äro alldeles föråldrade och oriktiga, t. e. i & 54
ega som grundform för eiga (got. aigan) och i & 81—2 formu-
leripgen av regeln om fördubblande av »r och t (det heter feiri,
myri, gåt, spjöl med en konsonant). Att nämna alla de fall,

1 Förkortningar av namn på landsdelar äro de samma som i Sigfås
Blöndale ieländsk-danska ordbok. |

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIL.

282 Stefån Einarsson: Anmälan.

där anmälaren icke kan hysa samma åsikt som författaren, skulle
här kräva orimligt stort utrymme och till stor del bli endast en
uppräkning av allmänt kända fakta.

Bokens första del behandlar det moderna isländska ljud-
systemet; den är »ikke tenkt som nogen islandsk fonetik, men
kun som et brugbart hjelpemiddel til at tilegne sig den almin-
delige islandske udtale» (s. IV). Häremot måste man dock in-
vända, att det ofta icke framgår av författarens framställning,
vad som är allmänt isländskt uttal. Författaren omnämner ofta
dubbelt uttal utan att angiva dess fördelning inbördes, och det
händer att ett uttal, som i verkligheten är mycket ovanligt, av
författaren gillas såsom allmänt ([rau ' a], [sgrjau ' al, [pu ' a]
8 22. i. 1. för [rau ' va), [sgrjau ' val], [pu'vaj; uttalet utan
v tyckes vara ifrån Skagafjördur, jfr. Bölu-Hjålmar Ljödmeeli
s. 113). Andra mindre korrekta uppgifter, som anmälaren
har funnit, äro följande: 8 2. Som undantag från regeln, att
vokaler äro korta framför konsonantförbindelser, borde hava
nämnts att framför », tf, k, s tj, 7, v äro alla vokaler långa.
8 2 anm. Övergångarna p, t, k> b, d, g i intervokalisk ställning
äro okända på Nordlandet, men efter tonlösa konsonanter äro
de genomförda i hela landet; emellertid äro några konsonanter
stundom tonlösa, stundom tonande i sådana ställningar. 'Tonlösa
överallt äro, förutom s : >, 'y (skr. k, g), £, samt I i förbindelsen lt:
arka [ar ' gal, syktur [siy ' der], hefta [hef: da], rifka [rif' gal, elta
[el ' da). Däremot äro m, » och I i förbindelserna lo, Ik tonlösa
på SI. men tonande på NL: heimta [heim ': da SL, heim ' ta N1],
vanta [van 'da SL, van:'ta NI], hålka [haul :' ga SL, haul:'ka
NI.], hjälpa [chaul :ba SL, chaul' pa NL].? I slutljud och framför
tonlös konsonant går p, t, & aldrig över till b, d, g:ösp [ös ' p].
När författaren gång efter annan betecknar uttal av ord som
hefti, sterkur, velta: [hev ' tri], [sder' kor], [vel 'taj, är det absolut
felaktigt, ty en tonande konsonant förekommer icke alls i sådana
förbindelser, som redan omnämnt. — 8 4 c. I förbindelsen agi
är a lång på A£., hag: uttalas [ha : ji]; det samma gäller också
beträffande andra vokaler: stig? [stri'ji], [sdr'ji] & 7 b, bogi
[bo ji] & 9 b, hugi [hy ' ji] & 11 b, sögin [sö 'jin] & 16. Detta
kunde vara nämnt med samma rätt som t. eks. uttalet [lan 'g-
or] på Vf. ($ 4 b). — & 11 b. Riktigare än författarens beteck-
ning [by :'ji] är [hyy. ji]. — 86 b. I ord som dreginn, spegill
[drei ' jmm)], [sbei 'jidl] behålles [ei] genom hela paradigmat:
[dreig ' nir], [sbeig'lar] osv. — Det är knappast riktigt att [hab : är]
8 22 £.), [sag är] ($ 23 f) är vanligare än [hav : är], [saq ' är);
det första tillhör SI, det sista NI. — & 24 c. hv uttalas [kv] på

1 ch betecknar ett ich-ljud.

Stefån Einarsson: Anmälan. 283

NI., ungefär från Borgarfjöräur till N. Mulasysla, och [kv] är
således knappt vanligare än [y(w). — & 26 i, 30 f, 33 f. Uttals-
formerna [veihkla], [vahkna], [jahpla], [shpna], [krhtla], [bahtna]
med k, p, t äro okända för anmälaren och existera knappast.
$ 29 i 1 fernt uttalas [feht] ([fet']) måste vara tryckfel) på SVI
och i Skagaf., men [fe(r)jat]; [fe(rjnt]) är vanligare. — Ljudens
längdbeteckning är icke konsekvent; förf. skriver t. ex. [gveoå'
run], [gvgå ' mon :' dor) & 23 b, fast u i det första ordet är minst
likaså långt som 2» i det andra. Att beteckna en konsonant i
svagtonig stavelse såsom lång ([sel' nin ' gor] 8 20 c 2) torde vara
oriktigt; exemplet borde skrivas [sel ' ningor] eller [sen 'linger]). —
Att regeln >sammensatte ord har hovedtonen paa forste stavelse.
og bitonen paa sidste leds ferste stavelse» (8 37) icke är utan
undantag, ses av ord som lifsåbyrgd, pöståvisun, där -å- är obe-
tonat, men -byrgd, -vis- har biton.

Oaktat dessa fel är författarens uttalslära den utförligaste
framställning som ännu finns av förhållandet mellan den modärna
isländskans ortografi och ljudsystem. Och alla som äga intresse
för isländsk grammatik, måste trots dessa och andra fel vara
författaren tacksam för hans arbete.

30. mai 1923.
Stefån Einarsson.

» Ortnamnen 21 Göteborgs och Bohus län. I. Ortnamnen i Säå-
vedals härad jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, Göte-
borg 1923, XIX + 367 s. (Institutet för ortnamns- och dialekt-
forskning vid Göteborgs Högskola).

Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs
Högskola» har under sin omkring femåriga tillvaro utvecklat en
i sanning förvånansvärt livlig verksamhet. Ar 1918 utkom Lind-
roths Bohuslänska härads- och sockennamn (116 s.), rätt kort där-
efter följde en samling större och mindre uppsatser, bl. a. den
likaledes av Lindroth författade om bhärads- och sockennamnen
i västgötadelen av Göteborgs och Bobus län, år 1922 förra delen
av Lindroths särskilt värdefulla arbete över kust- och skärgårds-
namnen i samma landsändar (240 s.), och redan året därefter
föreligger en ny ännu digrare volym, nämligen första delen av
det planerade större sammanhängande arbetet över Göteborgs
och Bohus läns ortnamn.

I förordet redogör institutets sekreterare prof. Lindroth för
verkets plan och tillblivelse. Därav framgår bl. a. att riktlinjerna
för behandlingen av området närmast Göteborg — och således

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIIL

284 Hellquist: Anmälan.

även för den nu utkomna delen — icke fullt sammanfalla med
dem, som komma att följas i fortsättningen, i det att här dels
alla slag av begynnelsenamn medtagas (utom moderna villanamn,
vilka i all sin skröplighet nog kräva ett särskilt kapitel), dels
större fyllighet eftersträvats i fråga om naturnamnen och slut-
ligen en mängd historiska och kulturhistoriska upplysningar lem-
nats, som icke falla omedelbart inom namnforskningens område.
Detta senare har skett i bopp om att arbetet skulle finna vänner
även bland dem, som icke hysa särskilt intresse för blotta namn-
tydningar. Upplysningarna av detta slag äro också så talrika och
1 allmänhet så läsvärda, att de borde locka åtminstone en del
av de lokalpatriotiska Sävedalingar, som önska en närmare kän-
nedom om sitt härads äldre och intimare bygdehistoria !.

HSävedals härad omfattar Härryda, Landvetters och Partille
socknar. Manuskriptet till behandlingen av de två förra har ut-
arbetats av Lindroth, som även genomgått och granskat den av
fill. kand. D. Palm m. £f. verkställda utredningen av namnen i
Partille socken.

På arbetet i dess helhet, dess plan och dennas förverkligande
i de minsta enskildheter ha dock, enligt vad som upplyses
i förordet och -man av de många. citaten själv kan märka
t. o. m. vid blotta bläddrandet i boken, prof. E. Lidéns skarp-
sinne, klokhet och kunskaper satt sin prägel. Han har bl. a.
icke blott meddelat ett synnerligen stort antal nya tydningar och
förbättringar av redan föreslagna sådana, utan även avvägt san-
nolikhetsskälen vid alternativa härledningsförslag eller avvisat
felaktiga eller svagt grundade tolkningar.

I en mycket sakrik inledning redogöres för häradets namn,
belägenhet, historia, omfattning och storlek. Därefter lemnas
en kortfattad intressant översikt av växt- och djurvärlden. På
1730-talet uppges, att det fordom så rika ekbeståndet började
avtaga. I ett numera försvunnet ortnamn ingår växtnamnet amur
(s. 334). Den gamla benämningen på den svarta storken odens-
svala anträffas på tre ställen inom häradet: under de sista hundra
åren synes fågeln ej ha häckat i dessa bygder.

Rörande bebyggelsen meddelas bl. a., att det av fornmin-
nena med bestämdhet framgår, att den nuvarande Partille socken
tidigare än de andra socknarna fått fast bebyggelse. Det är
f. ö., såsom också framhålles, ingen tillfällighet, att just denna
socken också har häradets enda namn på den uråldriga namnleden
-hem (nu Ugglum). I Partille finnas också de enda säkra
exemplen på namntypen -by (Lex-, Mell- och Utby; de övriga nam-

! Jfr t. ex. de mycket utförliga utredningarna om Jonsered s. 91—92
och Partille s. 104—110.

Hellquist: Anmälan. 285

nen på -dy i häradet synas äldst ha ändats på -bygd. Gårdarna
med namn på -torp och särskilt de på -red (av -ryd) ha, som
man väntar sig, ett för odling mindre gynsamt läge än de med
namn på (ursprungligt) -by. — De största byarna äro i allmänhet
också de äldsta (se s. XV).

I inledningen avhandlas slutligen även kommunikationerna
och lemnas en del uppgifter om häradets allmoge, dess äldre
och nuvarande levnadsförhållanden och dialekt.

Redogörelsen för ortnamnen har uppdelats i bebyggelse-
namn och naturnamn (samt kulturnamn som ej avse bebyggelse).

Härledningarnas värde är naturligtvis i många fall svårt att
bedöma för den, som saknar de tillgångar, vilka stått institutionen
till buds, eller ej kan bruka de uppslag, som ett studium av
terrängförhållandena o. d. tilläventyrs kunna erbjuda.

Men &å andra sidan äro de upplysningar av olika slag, som
meddelas, tillräckligt rikhaltiga och noggranna, för att i regel
sätta läsaren i stånd att bilda sig en mening om arten och be-
skaffenheten av de framställda namnuntydningarna. Med försvin-
nande få undantag göra de — liksom arbetet i sin helhet —
intryck av att lemna en ytterst pålitlig och vederhäftig ledning.

Stundom frågar man sig visserligen, om ej ibland de långa
utredningarna kunnat med fördel avkortas, t. ex. genom att
stryka somliga av de förklaringsmöjligheter, som uppställts och
granskats för att sedermera betecknas som föga antagliga eller
rent av förkastas! Men sannolikt har red. därvid icke sällan
drivits av samma bevekelsegrunder, som ofta föranledde aumä-
laren själv att i ett större ortnamnsarbete gå tillväga på liknande
sätt, nämligen en lätt förklarlig böjelse att liksom »mota Olle i
grind»> eller med andra ord förekomma eller avvärja en del
hypoteser och förslagsmeningar från läsare, som icke sutto inne
med tillräcklig kännedom om närmare omständigheter och för-
bållanden eller tillräckliga lingvistiska insikter för att själva
kunna utöva vederbörlig kritik av sina spekulationer.

I alla händelser torde alla dessa minutiösa utredningar klart
ådagalägga för de oinvigda — och de äro ej få —, hur ytterst
vanskligt det för kunniga, grundliga och samvetsgranna forskare
mycket ofta ställer sig att ge ett bestämt besked rörande tolk-
ningen även av ortnamn, som vid ett mera flyktigt ögonkast
kunna te sig rätt enkla och genomskinliga.

Red. har f. ö. gjort sig den mödan, för vilken man känner

1 Jfr t. ex. Högäset s. 16, Gödåkern s. 193 (där dock utförligheten
väl försvaras av de intressanta uppgifter som lemnas om andra liknande
namn, i vilka med större sannolikhet ett gydhia, gudinna, hednisk prästinna,
kan tänkas ingå). [Om uppl. Gödåker se nu G. Ekholm NoB 1925 s. 75 f.
Korr.-not.]

286 Hellquist: Anmälan.

sig tacksam, att meddela en hel del av de populära etymologier,
som äro i svang i orten. Vid Lönbäcken (s. 224) skall man förr i
världen ha haft lönnbränneri. I fråga om namnet Ostebergen
(8. 251) tror man i orten, att där efter en brand blivit så gott
bete att man kunde bereda (en god?) ost av kornas mjölk. Icke
så sällan tyckas dessa folkliga tydningar innehålla en kärna av
sanning och ha stundom av red. upptagits såsom möjliga eller
sannolika. Huru som helst se vi här nya prov på, vad åtmin-
stone anm. av egen erfarenhet väl känner från olika håll, näm-
ligen den starka böjelse, som allmänt ger sig till känna hos
befolkningen, att för sig tillrättalägga innebörden av de bygde-
namn, som de dagligen föra på tungan.

Vi lemna här av det rikhaltiga innehållet några strödda
notiser, som synas anm. vara av särskilt intresse, och tillfoga en
och annan randanmärkning.

I det underliga Partille (s. 105, ej Partilled!), fsv. Parthella
(gen.), ingår utan tvivel det hälla f. (jf. klipphäll osv.) som upp-
träder i så många andra ortnamn, Målilla osv. Första leden
antages vara lånordet part, del; men den med tvekan förmodade
betydelsen 'den i flera parter delade hällen', synes från ordbild-
ningssynpunkt föga tilltalande. — Namnet visar sig f. ö. ha mot-
svarigheter å andra håll: ett Parthellu (dat.) anföres år 1391 från
Bohuslän, och i övrigt förekommer i Barne hd Vagtl. ett Parthall.

S. 192 ger tydningen av det vid första ögonkastet obegrip-
liga åkernamnet Frälsarn en vink om hur ortnamnsforskningen
kan sprida ljus över allehanda äldre förhållanden. Namnet tolkas
som förkortning av ett äldre "Frälsar(e)åkern, där förra leden är
en av de i v. Sverige vanliga utvidgningarna medelst -are, i
detta fall av /frälse. Nu har Risbohult, dit åkern hör, såvitt
man vet, aldrig varit frälse, men det är ett högst rimligt an-
tagande av red., att åkern tidigare legat under socknens enda
frälsehemman Almhult.

5. 214 lemnas ett ifrån flera synpunkter intressant och i
alla händelser tänkvärt försök till tolkning av det besvärliga
namnet JIngsjön, enligt red. möjligen den till ån Anna hörande -
sjön” (ifr JEnnu os i Vidhemsprestens anteckningar!)

Om namnet Yxsjön (s. 221) innehåller ordet yx(a) — dess form
erinrar i påfallande grad om en yxa, något som sockenborna av
sig själva iakttagit — hade man här ett exempel på att — trots
därom framställda tvivelsmål (Ark. 33:50 f£)) — även en rätt
stor sjö kan ha fått sitt namn efter formens likhet med ett visst
föremål.

I Hov(e)rås föreligger, enligt red. (s. 242), sannolikt den be-
kanta västgerm. stammen khuvr-, hovr-, puckel, vilken i nordiska
språk annars blott uppvisats i norskan och bohuslänskan: kullen

Hellquist: Anmälan. 287

od f. ö. ett krön, som ser ut som >en uppochnedvänd kaffe-
Opp>.:

Om Arnås s. 234 framhålles, att det »mycket väl» kunde
mnehålla mansnamnet Arne (jfr. det helt närbelägna Grimsås).
Men red. tänker sig också möjligheten av att det är fsv. gen.
pl. tarna till örn som här ingår. I Etym. Ordb. har jag emel-
lertid under örn påpekat, att ett synnerligen stort antal nordiska
ortnamn på -ås, -berg o. d. i sin första led uppvisa ett Arna-
och att det vore en egendomlig tillfällighet, om det f. ö. rätt
ovanliga namnet Arne skulle ingå just i på så sätt bildade ort-
namn, så mycket mer som namnen Ornaberga, -kulla o. d. ej
heller äro ovanliga. På samma sätt förhåller det sig med mot-
svarande namn på -da! och -näs. Den förklaringsmöjlighet, som
stärkts i första rummet, hade alltså snarast bort avvisas.

Namnet Grodalen (8. 271) å en terräng vid södra brädden
av Landvettersån är, såsom också framhålles, av stort intresse,
emedan däri åns ursprungliga namn ”"tGrödha bevarats, alltså
samma namn som anmälaren i Sjön. — utan att känna detta
namn — postulerat som en försvunnen beteckning å denna å
och som liggande till grund för namnet å den sjö Gröen, där
ån utfaller.

Bland torp- och lägenhetsnamnen finner man även ett
antal, som uppkommit såsom beteckningar för gamla krogar,
t. ex. Betala (?), Godalovet, Ljuvligro, Lusasken (känt av anm.
även från annat håll). Det obscena krognamnet s. 25 hade för
omk. 40 år sedan en motsvarighet i Västra hd Smål., dock utan
tillsats av -krogen: lönnkrögeriet där sköttes faktiskt av tre kvin-
nor med icke otadligt rykte, men ställets namn förskönades van-
ligen till Tre liljor. Jämte det av red. omnämnda Tre Remmare
kunde kanske också erinras om Bellmanskrogen Tre Byttor.

Av uppgifter om folklig övertro och därmed samman-
hängande språkliga uttryck må t. ex. nämnas den om 'dölje-
vatten” (s. 217 n. 3), vilket ord innebar, att "döljen” (och hans fru)
bodde i vattnet: han som rådde över fiskelyckan och angrep dem
som inte höllo sig tysta vid fisket; jfr sydbohusl. dulde och dulde-
vatten (till bildningen av samma slag som no. hulda, huldra, osv. ?).

Som ett ur högen taget exempel på med vilken omsikt
red. gått till väga vid utredningen av ett ortnamn och dess
sakliga innebörd kan hänvisas till s. 236, om Djurstenen.

Arbetet avslutas med sex synnerligen välkomna register,
bl. a. över öknamn och vedernamn, över ord, som ej anträffats
i litteraturen eller om vilka från olika synpunkter något av in-
tresse kunnat meddelas, över adliga och furstliga släkter, som
egt jord inom häradet, och över kulturhistoriska uppgifter, som
lemnats i det föregående.

288 Hellquist: Anmälan.

Institutet har all anledning att känna sig stolt över denna
ståtliga volym och vi alla att vara det tacksamma för det veder-
häftiga och gedigna arbete det nedlagt på densamma.

Lund i April 1924.
Elof Hellquist.

Lidén: Sv. ordförklaringar. 289

Svenska ordförklaringar.
1. Fsv. diunker, diunkin 'mörk'.

I Söderwalls ordbok saknas ännu det fsv. adjektivet diunker,
dionker. Den som först riktat uppmärksamheten därpå är Vendell
i sin Ordb. över de östsv. dial., s. 134 b (1904); han känner det
likväl blott, under formen dionker, från Prosadikter fr. medelt.
(utg. av Klemming 1889), s. 314, r. 21, nämligen i Karl Magnus
saga efter den bekanta handskriften från Askaby kloster av
år 1492:

sthy all a midiom dag war swa meorkt ok dionkt som the
ware nat ok ey matte sool skina>.

Från Vendell är samma textställe anfördt i SAOB IV, 2880
under ordet bj onk (1911) och av Axel Kock, Sv. ljudhist. II, 391,
Umlaut u. Brechung, s. 313.

Ordet träffas emellertid även i Sv. Medeltidspostillor V, 64,
r. 16 ff. (utg. av Geete 1910) efter handskr. från slutet av 1400-
talet och troligen tillkommen i Vadstena:

»hwilkin mestare en retferdhoghan spegil vil gera, han skal
lodha glasit annan weghin medh bly, som markth ok dywnght er
aff sik, swa ath thet ey beggia vegna blifuir klaarth ok skerth...
Swa giordhe gudhz son war herre jhesus, tha han blandadhe saman
ewerdelica skynandhe ok klara guddomyn vid mandomyn, som aff
dywnkna ok merka jordhinne war komyn.> — Märkligt nog stå
här i ett och samma textställe två skilda stamformer bredvid
hvarandra: dels neutr. dywnght, tydligen återgivande ett uttal
diuyt (med bortfallet k), av stam diunk-, dels fem. dywnkna, som
hör till en stam diunkin-.

2. Betydelsen är påtagligen 'mörk, dunkel' — om natt-
mörker, om jorden och blyets glanslösa färg. — I samtliga de tre
kända fallen är ordet direkt sammanfogat med adj. merker. Det
är knappast en tillfällighet: ett förtydligande synonym torde ha

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIIIL 19

290 Lidén: Sv. ordförklaringar.

känts behövligt, vare sig emedan diunker var föråldrat eller,
hvilket man har skäl att förmoda, kändes som ett främmande in-
slag i det östgötska klosterspråket. Det saknas nämligen såvidt
man vet icke blott i hela den senare litteraturen utan även i nu-
tida svenska dialekter med ett enda undantag, den nyländska
dialekten i Finland. Där återfinnes det, såsom Vendell å anf.
st. påvisat, under formen djoykk-är (eller da-), zoykk-är "dunkel,
matt, glanslös, isynnerhet om ögon och glas! — Vendell har
därjämte, redan i sin skrift »Nyländska etymologier» (1892),
s. 6, uppmärksammat sammanhanget med fvnord. dekkr 'mörk,
dunkel osv. |

Den fsv. biformen "diunkin, hvarav fem. dywnkna ?, finner
stöd i nyländska dioykkna, fvnord. dokkna, nyisl. dökna, nnorska
dekna 'mörkna, fördunklas', vare sig adjektivet på -inr är en ny-
bildning efter verbet på -na eller en rel. gammal sidoform (fvnord.
"dekkvinn) till diunker dokkr av samma typ som t. ex. fvnord.
fåinn (blå-fåinn osv.) jämte få-r (blå-, eitr-får) o. dyl. [Se nu
tillägget nedan s. 200].

3. Det sällsynta fsv. diunker, dionker, (diunkin) diunkna har
möjligen kommit in genom klosterfolk från det svenska Finland ?.
Denna förmodan motsäges icke därav att diunker träffas i Stock-
holm under åren 1501—1509 som binamn för tre män, boende
i samma stadsdel och troligen tillhörande samma släkt: Magnus
(Mans), Oleff och Anders dywncker (diwncker), enligt Stockholms

1 Vendell, Ordb. över de östsv. dial., s. 409 b, uppför även —
likaledes från Nyland — ett 2077g-är 'dunkel, matt, färglös
(om ögon)', underligt nog utan att antyda något sammanhang med det
likbetyd. soykkär. Man kan vara tveksam, huruvida ng-formen är en
verklig nybildning till neutr. 207t för 2oykt eller om det är en för-
hastad konstruktion på grundval av denna neutralform. Visserligen
är äldre -ng- ej alldeles uteslutet i betraktande av dial. Uppl. dungenr
'fuktig och kall” vid sidan av det mera spridda dunken, som ytterst
hör ihop med nu avhandlade ord.

2? Ett antagande av felskrivning för ”"dywnka skulle sakna till-
räcklig grund.

3 Det finlandssvenska inslaget i det senare fsv. litteratursprå-
ket — i vissa fall påtagligt — har icke bliviti sammanhang undersökt.

Lidén: Sv. ordförklaringar. 291

stads skottebok 1501—1510 utg. av H. Hildebrand !. Tillnamnets
bärare kunna vara av finländsk härstamning (liksom bevisligen
rätt många i samma källa nämnda stockholmare) eller också av
frisisk: jfr ffris. dyoncker, nfris. Saterland djuykr "mörk".

4. Genom införandet av det östnord. diunker i diskussionen
har så godt som full visshet vunnits om att även fvnord. dekkr,
ack. dekkvan 'mörk, dunkel (om hår och ögon, om hav och vågor,
om korpen osv.y hvilar på en nordisk grundform ”"dinkua- (jfr
t. ex. fsv. siunka: fvnord. sokkva; Kock, Umlaut u. Brechung,
s. 313). Förut kunde man — trots ffris. diunk (av "dinkua-)
'mörk' — med lika eller större skäl återföra dokkr på urnord.
tdanku-, "dankuia-, som syntes vara motiverat dels av den visser-
ligen ej fullt säkra biformen dokkr (rim nokkva)?, dels och fram-
för allt av den vanliga nynorska formen dokk, dåkk (jämte dokk,
dekk) "mörk el. matt i färgen och om luften” ?, shetl. dokk 'mörk
i hågen, nedslagen; så Karsten, Stud. över de nord. språkens
primära nominalbildn. II (1900), s. 253 f.; Hellquist, Sv. Landsm.
XRX 1, 8. 96 (men jfr Etym. ordb. I, 106) och, såsom tveksamt
alternativ, ännu Noreen, Altisl. Gr., 4 Aufl., s. 145.

Den nämnda formen med ursprunglig rotvokal -a-, nno.
dokk osv. (urn. ”"dankua-) står i den närmaste relation till det
»kausativa» verbet fyn. dokkva, pret. dokta 'göra mörk, fördunkla',
som på grund av sin morfologiska typ måste ha haft a-vokalisa-
tion (urn. "dankuiun, se Noreen, Altisl. Gr.t, s. 81, 8 82,6). Deras
inbördes förhållande är att bedöma efter den talrika typen got.
hnaiws: -hnaiwjan (: -hneiwan); fvn. krappr: kreppa pret. krepta
av >"kramp- (: kreppa pret. krapp); fvu. valtr: velta pret. velta
(: velta pret. valt) osv. — Den i fsv. diunker, fvn. dekkr mötande
rotvokalen (-2-, ursprungligen -e-) ansluter sig närmast till presens-

1 Å sid. 8—3828 har jag funnit inalles 18 omnämnanden av

dessa personer.

2 Finnur Jönsson, Norsk-isl. kultur- og sprogforhold (1921),
8. 308, Lexicon poet.?, s. 94 f.

3 Bugge hos Fritzner, Ordbog III, 1101, isynnerhet Hegstad,
Vestnorske maalfore fyre 1350 II 2, fyrste bolken, s. 25.

292 Lidén: Sv. ordförklaringar.

vokalen av den primära verbalrot, kring hvilken den avhandlade ord-
gruppen utan tvivel ursprungligen grupperat sig !; jfr t. ex. sv. dial.
Dalarna sikk 'sank, sumpig” (motsvarande ett fsv. "siunker): Dalarna
sikka 'sjunka', men å andra sidan nsv. adj. sank: verbet sänka.

[Sedan ovanstående längesedan var nedskrivet, finner jag i
det nyligen utkomna första häftet av Wessman, Samling av ord
ur östsvenska folkmål (Helsingfors 1925), s. 124, formen dijoykkiln)
«dunkel, matt', likaledes från Nyland, vilken noga motsvarar det
s. 198 nämnda fsv. diunkin. Därmed växer avsevärt sannolikhe-
ten av att fsv. diunker, diunkin äro av finländskt ursprung]

2. Sv. flämta — no. fleima, flima.?

Verbet flämta är ett nästan uteslutande svenskt ord, men
utan tvivel gammalt såsom framgår redan av dess allmänna före-
komst i folkspråket allt ifrån Bornholm ?, Skåne (Åsbo: Sv. Landsm.
X 2, s. 149), Halland', Västergötland”, Värmland (Fryksd.: Sv.
Landsm. II 2, s. 19), Gotland (Fårön: ib. I 307), Uppland (ib. X 1,
s. 20) till Norrland (t. ex. Norrbotten)", Finland (Österb., Eg.
Finl., Nyland) och Estland”. — Ordet är tidigast kändt från början
av 1500-talet i Peder Månssons Bondakonst: flemtha (om oxar) ?;
senare t. ex. hos Arvidi 1651 flemta, Spegel 1712 flämta osv.?

! Om övriga hithörande bildningar t. ex. Torp, Nynorsk etym.
ordbok under dokk och dunken; Karsten, anf. st.

2 [Sedan denna uppsats nedskrevs, har artikeln flämta i SAOB
utkommit. Den ger icke anledning att ändra min framställning. Det
är anmärkningsvärdt, att ordbokens äldsta citat är först från 1640]

3 Espersen, Bornh. Ordb., s. 78: flemta 'gispe, snappe efter
Veiret, v&ere aandepusten”.

£ Kalén, Ordb. ö. Fageredsmålet (1923), s. 69.

5 Hof, Dial. (1772), s. 119; Leander, Ordlista ö. Holsljunga-
målet (1910), s. 19.

6 Carin Pihl, Överkalixmålet I 135.

'7 Vendell, Ordb., s. 220 a; Wessman, Saml. av ord ur östsv.
folkm., 8. 179 a. |

8 Peder Månssons skrifter, utg. av Geete, s. 198,12: "Ta oxana...
erw ..mykith hethe, tha latis ey til ath satha for en the wenda ather
ath flemtha oc swetten &er bortgangin". Ordet saknas hos Söderwall.

> Spegel, Glossar. Sveo-Goth. (1712), s. 109, återger flämta

Lidén: Sv. ordförklaringar. 293

Hos O. Lind, Sw. o. tysk Orda-Bok 1749, sp. 222, 224,
träffas även flänta, flenta (jämte -mt-) 'sehnauffen, starck athemen”,
en dialektisk form — Lind var hälsing —, som nu har sin mot-
svarigbet i gotl. flänta Fårön! och finl., estl. allmänt fläntt(a)”?.

Tamm, Etym. sv. ordb., s. 160, och Hellquist, Arkiv £. nord.
fil. XIV 18, Etym. ordb., s. 147, antaga, att flämta är en iterativ
bildning av en stam flam- som vore av ljudhärmande natur;
de hänvisa särskildt till flåsa.

Ett ljudhärmande flam- är dock icke eljest påvisat, och
nämnda tydningsförsök tar ingen hänsyn till att fämta icke endast
eller ens i främsta rummet betecknar 'andas bhälftigt, tungt, flåsa',
med syftning på ljudet, t. ex. «flämt och pust»> (Bellman), utan
även 'fladdra', alltså en rörelse, t. ex. klädet flämtar 'klä-
derna fladdra' Lucidor?, ljuset flämtar "fladdrar (matt)', norr-
sken flämta (Topelius); ett sken, en lampa flämtar åpp,
till fladdrar upp, glimmar till. Även i sådana fall som hans
flämtande tunga (om hunden), flämtande näsborrar,
bröstet flämtar är rörelsemomentet, det övervägande eller
starkt framträdande! — Betydelsen 'fladdra o. d.' tillhör flämta
även i dialekterna >. | |

'stäna, pusta, flåsa” på danska ("dan.") med "kifte, flimte". Intet-
dera har jag kunnat finna i äldre eller nyare danska. I svenska
dialekter är kifta 'flåsa, flämta' mycket utbredt (bl. a. Halland, Blek. osv.,
se Rietz, Ordb., s. 317 f.; Wigforss, S. Hallands folkmål, s. 34;
Dahlgren, Gloss., s. 442, citerar det från Dalin; jfr Emil Olson, Från
Filol. föreningen i Lund III 72). Men hvarifrån Spegel hämtat sitt
flimte, är mig alldeles okändt. Visserligen registreras nu i Ordbog
over det danske sprog IV, sp. 1188, ett sällsynt, blott litterärt och
och sent flimte, ungefär liktydigt med flimre och glimte, men det
anses där som en nybildning efter de sistnämnda orden (det citeras
blott från en dikt av 8. Michaölis 1913).

2 Noreen, Sv. Landsm. I 307, 8 43. I samma dialekt grynta
'grymta'.

2 Vendell, a. st., Wessman, a. st. I samma dial. häntt(a)
'hämta”.

3 Dahlgren, Glossar., s. 218. [SAOB, F 977: flämtande
vingar, om lärkan (Franzén 1824).]

t£ Jfr Olof Östergren, Nusvensk ordb. II 276, där ordets an-
vändning är på ett förträffligt sätt belyst.

5 Jfr t. ex. Carin Pihl, anf. st., beträffande Norrbotten.

294 Lidén: Sv. ordförklaringar.

Om vi utgå ifrån att flämta ursprungligen betecknat 'röra
sig av och an oroligt och häftigt som t. ex. en klädflik för vinden,
en låga för luftdraget, hundens tunga vid häftig andning, och
om vi vidare antaga att flämta uppkommit av samnordiskt +"fleimta
(pret. "Aeimti) såsom hämta av (fvn.) heimta (pret. heimti och heim-
tad?), så kan det höra till följande ordgrupp:

no. dial. fleima, pret. -te och -a "driva omkring: foite, flanere,
omtrent — flogse, flagse'!;

no. dial. flima (flema, fleema) "fare uroligt hid og did, fare
hoit og lavt; foite eller slenge planlost omkring”; refl. (fare afsted
med stundesles Hast, tumle'; flima '"urolig liden Pige; foitende
Kvinde'; flimultt -'vims, forfloien'; lins adv. 'flugst; vips” ?.

Jfr även no. dial. flina 'fladdra, flacka: flagre om med usikre
Bevegelser [t. ex. om flädermöss]..; flakke omkring, noget ligt
flima og skeina, skina'?. — För övrigt hänvisas till Torp, Etym.
ordb., s. 118. |

Betydelsesammanhanget mellan sv. flämta och no. fleima,
flima, flina belyses tydligt av da. flakke '1. flacka, ströva omkring;
2. fladdra, om fåglar; flämta, fladdra, om lågor och ljussken,
om trasor osv.', i ä. da. även om orolig andedräkt ('foregaa
stodvis') +; ty. Aackern med liknande betydelser, jfr särskildt 'der
flackernde Atem (der kranken Brust) 5; herumflackern 'ströva
omkring". — Med avseende på no. fleima 'foite' kan också er-
inras om da. flagre 'fladdra; ströva, Aacka', dial. 'foite'".

— Till flämta, särskildt i dess bruk om ljussken och matt
låga, och no. flima sluter sig utan tvivel även

sv. dial. Egentl. Finland flima '1. glimta till, blinka; 2. £. opp

1 Ross, Ordb., s. 183; fleima i betyd. 'gjore sig elskverdig
ved kjelne Miner eller ved kjelent Fjas, Latter osv. står under
inflytande av fleina, flina osv.

? Ross, s. 187 f., med Tilleg 1902, s. 11.

3 Ross, s. 188.

4 Ordbok over det danske sprog IV, sp. 1145. Jfr Östergren,
Nusvensk ordb., s. v. flacka, som i modern svensk skönlitteratur
brukas i för danskan egendomliga betydelser.

5 Grimm, DW III, sp. 1706.

Lidén: Sv. ordförklaringar. 295

fiamma upp hastigt en svag liten låga', flim n. "blinkande sken”;
Jfr(?) flimmbd "fara i väg så det viner efter; åstadkomma ett väsande
och klingande ljud'!.

3. FEsv. flisa, nsv. flissa m. m.

1. Fsv. flisa, pres. -ar 'le, småskratta' — icke registrerat
av Söderwall — förekommer på följande ställen:

stu... ey thalar til hans eeth hart ordh ok alder theer
hanom... nagra harda opsyyn, vtan medh hanom leer ok fisar
ok leeker...> Jöns Buddes bok, utg. av Hultman, s. 177 & (1491);
— »[djävulen] swa som flisande til hanom sagde.. .» ib., s. 153 24;
— därtill subst. flisan: »all theres loose kiok, ouermattis kalz,
flisan ok loeghe, priiss ok roosan>» ib., s. 166 82;

»cachin[njor.. flysa ok lee>» Lat.-sv. gloss. eft. cod. Ups.
C20, utg. av Neuman, s. 659; — »cachin[natilo flysan» ib.,
8. 65 10.

Stamvokalens kvantitet i fsv. flisa är oviss. Fsv. 4 förut-
sättes av ä. nsv. Alisa Levin Möller 1755 ?; på fsv. -2- hänvisar
ä. nsv. flesa (>flesa och lee>»>, »leer och flesar») 1604, 1614? —
Även nutida dialekter visa växlande kvantitet. Från ursprungligt
-2- utgå t. ex. Västerb. flis chalvkvävt skratt” t, Norrb. flets "fina,
småskratta elakt 5, Österg. flisa 'oupphörligt småskratta'”'; nno.
flisa, pret. fliste (-1-?) "fnise, le; le uhoviskt el. utekkeligt, grine”

1 Wessman, anf. arb., s. 172b (s. v. flema), 173a (s. v.
flimma); Vendell, Ordb., 8. 210 a (s. v. flimma).

Både av formella och ordgeografiska skäl kan det anses ute-
slutet, att finl. flima har något sammanhang med nht. flimmern
(hvarifrån sen nsv. flimra), ä. nht. även flimmen, som uppträda först
på 1600-1700-t. och säkert med rätta förklaras som nybildningar med
sekundärt avljud till lammen (av lat. flamma), se Weigand, Deut-
sches Wörterb.” I, sp. 554.

? L. Möller, Frantzösk o. Sw. Lex. II 61: "flisa, flina rire,
8e moquer; sourire".

3 Dahlgren, Gloss., s. 210.

t4 Lindgren, Sv. Landsm. XII 1, s. 85, n. 3.

5 Carin Pihl, Överkalixm. I 228 med n. 7.

e Rääf, Ydre härad II 21 (även flissa). Jfr även Rietz, Ordb.,
8. 149 b.

296 Lidén: Sv. ordförklaringar.

(Aasen, Ross). Däremot förutsättes -z- bl. a. av Finl. flisa, fläsa,
fles(a) 'småle, le gladt; fnissa !, Bohusl. flésa 'skratta försmädligt,
flina? ?.

Den nu mest utbredda formen är flissa med den i ljudord
vanliga konsonantgeminationen (jfr t. ex. sv. fnissa: da. fnise).
Så tidigare hos Spegel 1712 ?, Lind 1749 (flissa och flessa "gickern,
gicheln'), Sahlstedt 1773, osv.; dial. t. ex. Södermanl. flessa, flissa
'skratta undertryckt +, Närke flissa 'skratta', fliss n. 'halvkvävt,
opassande skratt'?; Medelp. flissa'”'; se för övrigt Rietz, Ordb.,
g. 149 b7. — På gammalt -ss- hänvisar även nyisl. flissa, -adi "le
overgivent, grine; fnise' med subst. fliss neutr., betygade redan
på 1600-talet ?. Jfr ock eng. dial. Yorksh. flizzen "to laugh hear-
tily; to laugh sarcastically'.

En annan vokalisation träffas i nno. fleis m. "mundkaat
grinende person, fjaser', som troligen förutsätter ett verb ”fAeisa
(: flisa); jfr no. Aeina jämte Alina 'le".

2. Hvad de anförda ordens bärledning angår, så inskränker
sig Hellquist, Ordb. (s. vv. flissa och fnissa), till en förmodan, att
sv. flissa, Alisa, flesa — han tager hänsyn blott till dessa former —
är ljudhärmande. Att denna ordgrupp bar råkat i associativ kon-
takt med vissa andra ord, som med fog antagas en gång i tiden
vara skapade i ljudhärmande syfte, och att denna kontakt ledt

1 Vendell, Ordb., s. 209 b, 210 b, 1175 a; Wessman, Saml. av
ord ur östsv. folkmål, s. 172 b, 179 b.

2 Nilén, Ordb. ö. allmogem. i Sörbygden, s. 33 b; Lindberg,
Skee-målets ljudl., s. 179.

3 Spegel, Gloss., s. 111: "flissa, le ohöfliga". (Enligt Hell-
quist, Ordb., s. 144, finns även fgflisa hos Spegel 1685; det saknas
dock i ordförteckningen till dennes "Guds werk och hwila" 1685.)

£ Ericsson i Bidrag t. Södermanl:s ä. kulturhist. I 62.

5 Djurklou, Ur Nerikes folkspr. (1860), s. 29.

6 Bogren, Torpmålets ljud- o. formlära (1921), s. 50 med n. 6.

7 Formen pfglissa med neutr. fliss kan utan tvivel delvis utgå
från fsv. "flis- (jfr Kock, Ljudhist. I 31, och Noreen, Vårt språk
III 192, som dock åberopa blott gliss jämte fless neutr. hos Lind
1749), men för vissa svenska dialekters vidkommande är ursprungs-
formen säkert ”fliss-; jfr nyisl. flissa. s

8 Blöndal, s. 204; Gudm. Andree (1683), s. 74 a: flyssa.

Lidén: Sv. ordförklaringar. 297

till formella nybildningar av rimordstyp (se nedan), är väl obe-
stridligt. Likaså är det riktigt, att flissa osv. nu för språkkänslan
ter sig som ljudhärmande. Men därav följer icke, att det har
sådant ursprung. Även sådana ord som lina, dial. glira "lina:
glina 'ds.', glissa 'ds.' och många andra uppfattas nu helt visst
ofta som ljudhärmande, ehuru deras historia, som bekant, leder
åt helt annat håll. — Det ligger nära tillhands och sker synes
det mig alltför ofta, att man nöjer sig med förklaringen: »ljud-
härmande>. Utredningen av de ords historia, som äro eller synas
vara av denna art, avklippes så på förhand — en utredning, som
visserligen alltid är svår och ofta till sitt resultat oviss, så sam-
manblandade som till sitt upphov olika ljudbetecknande ordfa-
miljer ofta synas vara och så sparsamt som den sortens ord möta
i äldre litteratur.

Det ovan sammanförda materialet av ordbasen gjäs- torde
visa, att den har en lång bistoria bakom sig. I likhet med Falk
och Torp Etym. Wörterb. s. v. flire, Torp Etym. ordb. s. vv.
flina, flira, flisa, fledra, fleima (jfr Fick, Vergl. Wörterb.!
III 252) och delvis Tamm, Etym. Ordb., s. 153, finner jag det
troligt, att flös- står i genetiskt sammanhang bl. a. med

nno. flina, pret. flein 'le, fnissa”, fleina 'grimasera osv.';
nsv. flina, dial. även fina, fléna!; ä. da. och dial. fline, pret.
fleen och flinede 'flina' (ä. da. även 'gråta');

sv. dial. Österg. flira 'flina”, Västmanl. 'vara arg och vilja
bitas, om hästar', Halland 'grina, skratta', Skåne 'gråta ofta, om
barn” ?; ä. da. flire "både le og grede; skere ansigter', Jyll. flir
'småle lumsk, le i skegget' 3; — no. dial. flira, -er 'fnise'; fno. bi-
namn flir: Jämtl. 1362 ; shetl. flir 'fnise, le utekkelig el. taabelig';
ä. nyisl. flira 'subrideo, seepius rideo', nu flirinn "venlig, logrende,

1 Vendell, Ordb., s. v. flena; Sjödahl, Gammal kort stavelse
i västerdalmålen (1922), s. 16, 8 6, a; Nilén, Ordb. över allmogem.
i Sörbygden, s. 83.

2 Rietz, s. 149 a; Wigforss, S.' Hall. folkm., s. 48.

3 Kalkar I 562 efter Moth; Feilberg I 313.

£ Lind, Personbinamn, sp. 85.

298 Lidén: Sv. ordförklaringar.

slesk”, fliru-bros 'indsmigrende Smil'!; — eng. fleer, dial. fleir,
flire osv. "hånle; smila; grimasera' ?;

sv. dial. Smål. flittra, Blek. flédra (av "flitra), Västerb. flittär
'småskratta, fnissa', Finl. flitra, flitär 'skratta och skämta barnsligt? ?;

shetl. flid(d)er (av "flidra) "le utekkeligt, fjantet, grine; tale
indsmigrende', ult. fliddern 'smickra', nbt. flittern "fnissa osv. ?

De nu nämnda orden och med dem nära samhörande ha
därjämte andra, skenbart mycket avvikande betydelser (jfr isyn-
nerhet Torp, a. st.) som ådagalägga, att dessa ord från början
åsyftade mimiken, vissa ansiktsrörelser vid skratt, grin, gråt osv.
och först sekundärt det därvid frambrakta ljudet. Emellertid ha
utan tvivel vissa hithörande bildningar rönt inverkan i betydelse
eller form eller bådadera från ord som antingen från början varit
eller tidigare blivit ljudbetecknande. Så torde t. ex. följande
»rimord> ha uppkommit:

sv. dial. Smål. osv. flittra, Blek. fledra (se ovan) > Hälsingl.
tittra, Blek. tedra 'fnissa' ? » sv. fnittra 'ds'.

da. dial. Jyll. flistre "fnissa + sv. dial. Smål., Blek. fnistra,
fnestra 'ds.” (Rietz, s. 156 b) = no. dial. knistra "ds.” (Ross, s. 411)
» sv. dial. Norrb. gläisstär (av ”glistra) "illflina' ';

SV. flissa > sv. fnissa -» Skåne tissa 'fnissa' (Rietz, s. 737 b)
» Bohusl. knissa 'ds. (Rietz, s. 336 a);

ä. nsv. flisa "fnissa (se ovan) > da. fnise 'ds.' > ä. nsv. och
dial. glisa 'småle; hånle; grina'”, no. dial. glisa 'fnise osv. >
no. dial. knisa 'ds.';

1! Gudm. Andree, Lex. isl. (1683), s. 74 a, s. v. flyra: Blön-
dal, s. 204; Jakobsen, Shetl. etym. ordåb., s. 174.

? Wright, EDD. II 397.

3 Rietz, s. 149 b, 156 b; Swenning, Folkm. i Listers härad, s.
91 (i Sv. Landsm. 1917); Vendell, Ordb., s. 211, Wessman, anf.
arb., s. 173.

£ Jakobsen, a. a., s. 173; Grimm, DW III 1807; Torp, Ordb.,
s. 117 Db.

5 Rietz, s. 737 b; Swenning a. st.

& Aven 'glo, blänga', Västerb, glisstär 'lysa, blänka igenom',
Finl. 'glesna', se Carin Pihl, Överkalixm. I 269.

7 Dahlgren, Gloss., s. 329; Rietz, s. 199 b; E. Noreen, Ärte-
marksm. I 84; Bogren, Torpmålet, s. 52; Vendell, Ordb., s. 272.

Lidén: Sv. ordförklaringar. 299

sv. dial. fisa, flesa (se ovan) > Skåne tesa 'fnissa' (Rietz,
s. 737 b) = Uppl. glässa (av "glisa) 'flina'! > Västerg. (Bollebygd)
knesa 'fnissa', no. knisa 'ds. osv. (se Torp, Ordb. s. 298, s. v.
knisa);

SV., HO. flira (se ovan) > sv., no. dial. glira "le; hånle; plira
osv.'?

sv. flina > sv. dial. glina 'flina” > sv. grina.

— Det torde i viss mån vara möjligt att bland dessa och
likartade serier av synonyma rimord utpeka hvad som är äldre
och tjänat som förebild och hvad som är yngre efterbildning.
Men för det ändamålet skulle krävas en noggrann gruppering av
ordmaterialet i större omfattning och från olika synpunkter, fram-
för allt efter de olika ordens och formtypernas relativa utbredning
på det nordiska språkområdet och utanför detta. Dylika special-
undersökningar fattas i allmänhet ännu.

4. Sen fsv. parlot 'del'.

Ett egendomligt ord parlaathe (plur.) träffas i ett fastebrev,
utfärdat i Norberg, Västmanl., år 1513 och utgivet av K. H.
Karlsson i Westmanl. Fornminnesförenings Årsskr. III (1884), i
följande sammanhang (s. 94): en jordägare fastade och upplät
»ffeemdeler i iij oress landh iordh i Diwpengess i Vaale sokn ...
jogbo vndhan taghne ...vthan iii enghe parlaathe i Gaanghe-
wikom, som liggie innom raa och reseno»>.

Av sammanhanget framgår, att enghe parlaathe bör betyda
'Ängslotter och motsvara en sing. "engia-parlot(er) i normal
fsv. språkform ?.

Detta parlot är uppkommet av "part-lot genom reduktion
av konsonantgruppen -rtl- till -rl- såsom i nsv. ärla av "ertla
(fvn. ertla) eller nsv. pl. kjolar av kjortlar (jfr ä. da. kiorler)?.

1 Hesselman, De korta vok. i, y, 8. 63.

2 Torp, Ordb., s. 165; Hellquist, Ordb., s. 191 (gliring); A.
Noreen, Ordb. ö. Fryksdalsm., s. 33.

3 Jfr ä. da. enge part (Kalkar, Ordb. V 12, under afhj&elpe). .

£ Noreen, Vårt språk III 104.

300 Lidén: Sv. ordförklaringar.

Ordet synes icke vara kändt från annat båll!, men det här en
nära motsvarighet och sannolikt sin förebild i det under
1400—1500-talet rätt vanliga partdel, pardel, perde(e)l, partil "del;
lott, andel med verbet partdela, pardela, perdela 'dela'?.

5. Dial. fonk, fsv. "funker "dopfunt".

I denna tidskrift, bd XXXVI, 46, har jag sökt förklara den
underliga formen funkte, dat. sing. av funter 'dopfunt', i Jöns
Buddes bok, utg. av Hultman, s. 80,48, såsom en invers skriv-
ping framkallad av motsättningen mellan den uttalsenliga for-
men Bent och den traditionella skriftformen Benkt och andra
liknande fall. Men detta är nog icke hela förklaringen.

I Ålands skärgård (Kökar) är upptecknat ett fonkk, döp-
foykk mask. "dopfunt'?. Vendell, Ordb. över de östsv. dial., s.
237, har varit den utan tvivel riktiga tydningen på spåren (»kan-
ske av funt-kar?»). Fsv. font-, funt-kar n. 'dopfunt träffas flera
gånger i den assimilerade formen funkar, -karit (Söderwall I, 268).
Ur sammansättningen har menar jag frigjorts ett "funker — fun-
tert. Det är fullt antagligt, att formen "funker existerade redan
på Jöns Buddes tid och även tillhört hans personliga språk: hans
skrivning funkte, återgivande ett uttal fugte, är då lätt att förstå
som en — kanske rätt tillfällig — korsningsprodukt av funter
och "funker.

1 Det saknas i Söderwalls och Dahlgrens ordböcker.

? Söderwall II 199; Dahlgren, Gloss, s. 686. — Det förekom-
mer även i Stockh. stads tänkeböcker 1483—1492: pardel (i gård
och tomt) s. 262, 28, part deel, pardeel (i pänningar) s. 264, 28, 29.

Det förefaller sannolikt, att ordet inkommit från lågtyskan (jfr
särskildt formen perdeel, perdela), dock har jag icke funnit det där
1 mig tillgängliga källor.

> A. Karsten i Sv. Landsm. XII 2, s. 18. Hans förklaring
av k-formen är orimlig.

+ Detta kunde ske så mycket lättare i finlandssvenskt språk,
där & är långt efter y osv. och fugkar alltså uttalades fugkkar.

En annan besynnerlig form är duff m. 'funt i östra Nyland
(Vendell anf. arb., s. 137 a). Den är säkerligen frigjord ur samman-
sättningen dopfunt, sedan -pf- blivit assimilerat till -f-.

Lidén: Sv. ordförklaringar. 301

Det är ej bevisat men sannolikt, att Jöns Budde var född
i Finland!, och formen foykk är nu bekant blott från en åländsk
dialekt. Detta är ett sammanträffande, som måhända icke är
betydelselöst.
6. Fsv. äsaeter.

Söderwall, Ordbok I, 53, uppför under den tveksamma ru-
briken >asäte? n.? besittning?» blott ett textställe, nämligen ur
Handl. till upplysn. af Finlands Häfder utg. av Arwidsson V, 142,
av år 1490: »affhendom wi oss... all thenna forscripna war
kepa gooz met siin fulla aascether. hwss iordh aker engh skogh
fiskewatn>. Han fattar alltså aasether som en plural av den
sena typen stykker, kledher o. d.; som stöd härför åberopar ban
nno. aasete neutr. 'Besiddelse, Beboelse; Bosted, Jordeiendom”
(Aasen), men hänvisar även till fvn. åseta f£. '"Beboen af Jord osv.'?

Detta antagande bör beriktigas med stöd av en nästan iden-
tisk salubrevsformel i Dipl. Dalek., Suppl, s. 19, r. 18, av år
1472: «ciak haffwer ... salt oc uplatith ... frelses iordh mz tomp-
tom aasetrom Hws iordh aker oc engh skog fiskewatn>.

Tydligen föreligger alltså ett aseter neutr. Jfr fvn. setr
neutr. "vistelseort, bostad”, i pl. 'säter', och fsv. seter 'dets.', hvars
genus dock icke är bestyrkt (se Söderwall II, 599)2.

Den exakta betydelsen av aseter återstår att fastställa.

T. Fsv. kok 'prat, skämt osv.

Av fsv. kok, subst., anför Söderwall I, 715, blott ett citat:

[1] >Item skal mwnnen atherhallas aff alt skualdher, thz
kogk oc loghe aff komber» Skr. t. läsn. f. klosterfolk, s. 106 i.

Citatet är hämtat från en skrift av Jöns Budde (i avskrift
från 1480-talet).

1 Jfr Hultman, anf. arb., inledn., s. V f£.; Hesselman, De korta .
vokalerna i och y, 8. 241 med not 1.

2 Jfr fsv. asetho gardh 'gård på hvilken någon är bosatt ur
nyssnämnda källa (1449), fnorska åsetogardr (1390), se Söderwall II,
1192 (i tilläggen).

3 Bynamnet Åsätra (Åsättra) i Österåkers sn, Uppland, inne-
håller säkert ordet å "en &', troligen även Åsätra på Ljusterön.

302 Lidén: Sv. ordförklaringar.

Söderwall tolkar kost med 'motsägelse, knot', dock med
tvekan. Han stöder sig givetvis därvid på fsv. gen-koka "bråka,
knota, motsäga', gen-kakan 'knot', mot-keka 'knota, knorra'. Men
denna översättning passar illa till kombinationen »kook oc leghe>»,
och man skulle som uttryck för den förmodade betydelsen sna-
rast vänta gen-kokan eller ”mot-koekan i anslutning till de nämnda
" verben.

Ytterligare två citat av kok kunna nu framföras, likaledes
från Budde (ur en hans egenhändiga handskrift):

[2] »J kyek, kalz og loghe framleder jak myna dagha»> Jöns
Buddes bok, utg. av Hultwan, s. 172 34;

[3] »all theres loose kiok, ouermattis kalz, flisan ok looghe,
priiss ok rosan>» ib., s. 16682.

Förbindelserna »kook oc loghe» (citat 1) och vel kalz ok
loghe> (citat 2) synas vara väsentligen liktydiga, alltså kok och
kalz synonyma (hopningen av synonymer särskildt i citaten 2 och
3 är att märka). Dels detta förhållande, dels uttrycket »a. th.
loose kyok» (för kyok, citat 3) och för övrigt sammanhanget i sin
helbet leda till slutsatsen, att kok — lika som kalz (se Söder-
wall) — betyder '(muntert eller fåfängligt, tomt) prat; skämt,
gyckel!,

Ordet kök är, såsom redan Kalkar, Ordbog II, 708, antagit,
detsamma som fda. kiog 'prat', t. ex. i Gamle da. dyrerim, udg.
af Brendum-Nielsen, s. 9125 (handskr. från c. 1460): »Ladh fare,
ladh fare thin meogle kioghlo ?.

Vidare hör säkerligen hit no. dial. Hallingdal kjekjor fem.
pl. '1. Leier, Puds, Streger; 2. Sladder' ?. Betydelsen stämmer
noga med den för fsv. kgk här antagna.

1 Jfr förbindelserna "gaman, kals ok loghe", "kalz ok gaman",
Ckalza ellir snakka", anförda av Söderwall s. v. kalz, kalza.

2 Jfr ock det något oklara ordspråket "Ee kommer kegh aff
kerwendh (var.: kernen)", som utförligt kommenterats av Axel Kock
i "Östnord. o. latinska medeltidsordspråk", utg. av Kock och Carl
| of Petersens, II 187 f.; jfr Kalkar, a. st.

3 Den härledning, som Torp, Nynorsk etym. ordbok, 8. 277,
med tvekan framställer, förefaller konstlad och oantaglig.

Lidén: Sv. ordförklaringar. 303

Fsv. -koka inf., som anträffats blott i förening med gen-,
mot-, bör, om det ses i sammanhang med kök osv., ha betydt
ungefär "prata (i klandrande mening: föra otillständigt tal).

Verbet -köka förutsätter med nödvändighet en samnordisk
form ”"kauka!. Kock? har utan tvivel riktigt sammanställt -kgka
och fda. kög med no. dial. kauka 'ropa, hojta' (Orkedalen, Nordl.
osv.), nordsv. dial. Västerb. käuk, köuk osv. "ropa, hojta, särsk.
till vallade kreatur', Medelp. kökä "locka på kreaturen'?. —
Om det nyssnämnda no. kjokjor hör hit, motsvarar det ett fno.
tkoykja fem. ! .

— Fsv. kgk är säkerligen neutr.; det förhåller sig till ver-
bet -köka såsom t. ex. kalz, skemt, gab till verben kalzga, skemta,
gabba 5. Jfr Jämtl. käuk neutr. (Rietz, 381 b). — I frasen »all
theres "loose kyok> hos Budde är all theres en lättförklarlig sats-
fonetisk skrivning för allt theres; mindre troligt är att kiok skall
fattas som plural '.

1 Finl. kökka, -as "'högmodas, yvas', som Vendell, Ordbok, s.
530, sammanställer med fsv. -kgka, överensstämmer hvarken i ljud-
form eller betydelse med detta. Jfr Torp, a. arb., s. 277, under
ordet kjok 'kaat og nergaaende”.

2 Östnord. medeltidsordspråk, a. st.

3 Rietz, s. 381; Bogren, Torpmålets ljud- och formlära (1921),
s. 101 med not 13. — Jämtl. "köka, köuke roopa" redan i en ord-
samling av år 1729 (Sv. Landsm. 1906, s. 61).

Samma ordstam torde ingå i Kaug-, Kåugstadh 1525, 1567 osv.,
Kauzxstadh 1529, nu Kongstad, namn på två skilda gårdar i Jämt-
land; se Nordlander i Sv. Landsm. XV 2, s. 11, som tolkar namnet
som plats, där man plägat ropa på båt för att bli satt över ett vatten.

2 Det anföres blott från Hallingdal (Ross, s. 398). Beträffande
stamvokalen jfr t. ex. kjersl Hallingdal för keyrsla (Ross, s. 460).

5 Så E. Olson, De appell. subst., s. 361.

6 Fda. "thin mogle kisggh" (se ovan) kan synas tala för den-
kön. Den ifrågavarande handskriftens språk företer emellertid flera
egendomligheter med avseende på genus: se Brondum-Nielsen, a. arb.,
Indledn., 8. IX.

Göteborg.
Evald Lidén.

je

304 Neckel: Die beugung männl. »-stämme.

Zur vorgeschichtlichen beugung männlicher
n-stämme.

Emil Olson Ark. 31, 151 war wol der erste, der die alte,
bequeme erklärung der plurale des typus gumnar als ausgegangen
vom genetiv ausdräcklich verwarf. Er kam dazu, weil sich auf
dem wege iber ihre beseitigung ein einleuchtender grund fär
den »-verlust in åt, klé, lé ihm ergab. Dieser gewinn verstärkt
ohne zweifel die Olsonsche these, dass der einfluss der a-stämme
auf den pluralis männlicher »n-stämme in die zeit fallen muss,
wo nicht allein der genetiv, sondern auch die andern kasus das
n von got. gumans, ags. guman, as. guman, gumon, ahd. gomon
und von frekéves noch aufwiesen. Er verstärkt sie mittelst nor-
dischen materials. Im äbrigen möchte ich von ihr sagen, dass
sie ihre beste stätze in der vergleichenden, zumal in der germa-
nischen grammatik hat. Wer die typen gumnar, gumnum im
zusammenhang mit ihren entsprechungen im gotischen und west-
germanischen formensystem betrachtet, wird die » sämtlicher vier
kasus fär alt halten, zumal sie auch in der nordischen öäber-
lieferung alt, nämlich poetisch, sind und dort vor unsern augen
durch 2»-lose formen ersetzt werden.

Allerdings scheinen sich die »-haltigen nominative, akkusa-
tive und dative nicht ohne weiteres ihren aussernordischen ent-
sprechungen gleichsetzen zu lassen, und nur beim genetiv scheint
es anstandslos durchfäöhrbar ('gumna = got. gumanö, ags. gumena').
Man darf wol glauben, dass dies fär Wimmer mit ein grund
war, lediglich das den augna und tungna parallele gumna för
altererbt zu halten, gumnar, gumnum dagegen fär neubildungen
nach diesem muster. BSieht man näher zu, so hat zunächst gum-
num, brognum eine vortreffliche stätze an dem sehr bedeutungs-
ähnlichen abnam, åvöpåctv, des nächstverwanten gotischen (eines
ausgewanderten mnordischen dialekts). Von abnam und seines-

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII.

RE

Neckel: Die beugung männl. »-stämme. 305

gleichen (dem neutralen watnam) sagt Streitberg, Urgerm. gram-
matik 257, diese formen hätten ihr -am von den a-stämmen be-
zogen, bewahrten jedoch in ibrem 2» 'noch eine spur des ur-

spränglichen'. Streitberg erklärt also abnam fär eine form mit

schwundstufigem stammguffix, wie abné und auksné, und diese
erklärung ist schlagend (vgl. Brugmann, Kurze vergl. gramm.

294). Wir wäården solche formen vermissen, wenn wir sie nicht

hätten. Der schwundstufige genetiv auhsne entspricht genau alt-
indischem uksnäm. Der dativ hat zwar keine so genauen ausser-
germanischen gegenstäcke, aber die verhältnisse bei den dativen,
lokativen und ablativen dieser und der 7-stämme lassen auch hier
bestimmt die scehwundstufe erwarten, wenn auch neben der voll-
stufe. Letztere haben wir in der gotischen normalform gumam,
welche mit Kluge (Elemente des got. 63) auf guman-mas oder
guman-mis zuräckzufähren ist. Da hier durch sehwund und assi-
milation eine endung entstanden war, die derjenigen der a-stämme
gleich war, so darf uns das nach letzterer klasse aussehende -am
von abnam umso weniger befremden. Dass abnam und abné
einander konserviert haben, ist sicher. Aber jenes fär eine nach-
bildung nach diesem zu halten, wäre bare willkär. Ebenso will-
kärlich ist die entsprechende annahme in bezug auf an. gumnum
und gumna. Diese bildungen können den gotischen vollständig
gleich sein, und das ist ihre plausibelste deutung (s. Streitberg
a. a. 0o.). Natärlieh kann man nicht widerlegen, dass gumna —
got. gumaneée sei, aber diese möglichkeit ergibt keinerlei instanz
gegen die gleichung zwischen den dativen. Nordische schwund-
stufen, die niemand bezweifeln wird, sind npgfn 'namen” und vptn
'gewässer', welche nicht gut etwas auderes sein können als die
gegenstäcke von got. namna und "watna (belegt watnam). Die
gotische schwundstufigkeit neutraler pluralkasus erklärt also die
nordischen formen nafr und vatn, die sonst dunkel wären. Ent-
sprechendes darf den masculinen typen abné, ubnam zugebilligt
werden. Sie liefern zunächst die evidente erklärung von åna
(anasött) und des natärlich analogischen singularis åt, der sich
von dem lautgesetzlichen singularis afi semantisch differenziert

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII. 20

4

306 Neckel: Die beugung männl. »-stämme.

hat, was bekanntlich bei doppelformen häufig ist. Es ist Olson
darin völlig recht zu geben, dass år: auf dem genetiv pluralis
allein nicht beruhen kann. Es muss aber hinzugefägt werden,
dass eine solche erklärung fernliegt, da ja nicht nur der genetiv
in der erforderlichen gestalt belegt ist, sondern auch der dativ
— im gotischen, dem ältesten pergamentenen nordisch, das wir
kennen. So gut wie urna (yxna) = got. auhsne und — ags. oxna
ist, "uxnum (lyxnum) = ags. oxnum, so gut ist åna — got. abne
und "ånum — got. abnam.

Wird man gewicht darauf legen können und wollen, dass
die sehwundstufigen pluralformen bei andern masculinen als aba
und "auhsa gotisch nicht belegt sind und diese paradigmen selbst
die nominative und akkusative (an. gumnar, gumna) uns ver-
gagen? Gewiss nicht. Es wäre unmethodisch, wenn jemand es
täte. Die gotischen sprachdenkmäler sind höchst läckenhaft und
einseitig. Schlässe ex silentio in bezug auf gotische sprach-
ergcheinungen verbieten sich daher noch eutschiedener als an-
derswo. Es handelt sich darum, dem vorhandenen die finger-
zeige abzugewinnen, die es zu geben imstande ist. Natärlich
bleiben dabei manche fragen offen. Aber weun die viel reichere
altnordische öäberlieferung uns dieselben erscheinungen zeigt wie
die arme gotische, nur in etwas weiterer ausdehnung, so ist die
wahrscheinlichste deutung eines solchen verhältnisses immer die,
. dass der altnordische äberschuss auf gotischer seite nur zufällig
fehlt. Wir därfen also nicht bloss an. gumna, gumnum — got.
taumnée, "gumnam setzen, wobei die gotischen instanzen auf go-
tischer analogie beruhen, sondern auch folgende gleichungen auf-
stellen: an. gumnar — got. "gumnös, an. gumna — got. "gumnans,
wobei die gotischen instanzen lediglich auf der nordischen ana-
logie beruhen. Die gotischen nominative und akkusative nach
der a-klasse sind normal, normaler als dieselben bildungen auf
späterer, vorgeschichtlich-nordischer stufe wären, weil im goti-
schen der ausgangspunkt klar ist, das a des dativus, welches im
laufe der nordischen weiterentwicklung fräh zu o, u geworden
und dadurch mit den entsprechenden vokalen der andern stamm-

Neckel: Die beugung männl. n-stämme. 307

klassen zusammengefallen ist. Die ausdehnung des kombinierten
pluraltypus auf eine kleine gruppe weiterer synonyma kann
jöänger sein.

Abweichende gestalt zeigt der nom. plur. von 'ochse': an.
yxn, ags. exen. Hier haben wir die reine schwundstufe des
n-stammes, ohne kombination mit der a-klasse: urgerm. "uhsniz!.
Sie dem balkangotischen des 4. jahrhunderts (in der form "auhsns)
zuzutrauen, empfiehlt sich trotz den gotischen nominativen plu-
ralis mans, nasjands, baurgs nicht, weil wir im gotischen wie bei
andern urspränglich konsonantischen stämmen so auch bei 'ochse”
u-kasus finden: dat. plur. auhsum, sing. auhsau, welche einen
nom. plur. "auhsjus oder ”auhsnjus wahrscheinlich machen. Die
u-flexion bei konsonantiscehen stämmen ist begreiflich wegen der
entwicklung von « aus nasalis und liquida sonans. 980 erklärt
sich "auhsum aus der schwundstufe ”"uhsn-mas mit assimilation
und kärzung der endkonsonanz wie in gumam aus "guman-mas.
Nicht bloss die entstehung dieser u, sondern auch der dadurch
bewirkte iäbertritt konsonantischer paradigmen und paradigmen-
teile zur u-flexion muss älter sein als die auswanderung der Goten
aus dem östlichen Skandinavien, denn nicht bloss sind die u aus
nasalis und liquida gemeingermanisch, sondern sekundäre u-beu-
gungen, dieselben wie im gotischen, finden sich auch in Skandi-
navien. Hierher gehört das berähmte altgutniscehe dytrir =
dauhtrjus. Aber auch der gemeinnordische singular von 'hand'
und 'fuss' fällt unter diesen gesichtspunkt: aisl. handar, hendi,
akk. kond und fölar, feti, föt sind u-kasus so gut wie sonar, synt,
sun (nur der nom. hond hat sein r verloren dank äberföhrung
in die äbermächtige ö-klasse, während fötr — got. fötus ist). Die
nordischen formen von 'ochse' zeigen jedoch keine sichern spu-
ren von u-beugung (das von Noreen mit berufung auf Egilsson
und Vigfusson angefäöhrte yrxnir döärfte nicht existieren). Das

1 Streitberg a. a. o. 256 fährt die ags. form auf "uhsinig zu-
räöck. Das ist unnötig, weil svarabhaktisches e vor auslautendem 2
im angelsächsischen zweifellos vorkommt (beacen = ahd. boukkan <
"”baukn).

308 Neckel: Die beugung männl. »-stämme.

bistorische nordisch ist also in diesem punkte dem gotischen an
altertämlichkeit äberlegen, wie es ja auch sonst die konsonan-
tische deklination besser erhalten zeigt (altn. detr, breär, hendr,
fetr). Womit äber die frage, ob germ. "uhsni2 älter oder jänger
ist als germ. "uhsaniz (ahd. ohson), natärlich nichts gesagt sein
soll. Fär hohes alter der sehwundstufigen form spricht gr. äpveg,
«die widder', zumal wegen seiner bedeutungsverwantschaft.

Zwei andere tiernamen, 'ar' und 'bär', die gotisch in dieser
gestalt nicht belegt sind, zeigen nordisch und westgermanisch
kombinationen von älterer »- und jängerer vokalischer beugung,
die mit abnam, gumnar und ihresgleicher verglichen werden kön-
nen: an. orn, biorn, u-stämme, ags. earn, beorn, a-stämme, ahd.
arn, i-stamm, -bern (in männlichen eigennamen), a-stamm. Es
ist ganz deutlich, dass hier die »-beugung von got. ara, an. (poet.)
ari, ags. bera, as. ahd. aro, bero zugrunde liegt. Im dat. plur.,
wo auf das schwundstufige stammsuffix konsonantisch anlautende
endung folgte, entstand urgerm. u- wie in got. auhsum. Dann
wurde aus dem nom. und gen. plur., deren endungen vokalisch
anlauteten, das » wieder verallgemeinert. So kam im pluralis
eine durchgehende m»2u-beugung zustande, die leicht auf den sin-
gularis äbergreifen konute und es auch tat. Auch der 'regel-
mässige” typus ahd. aro ist gewiss erst das ergebnis von aus-
gleichungen, die in den verschiedenen gegenden Germaniens ver-
schieden weit gegangen sind: am weitesten im Norden, bei Angel-
sachsen und Scandinaviern, die auch den qualitativen ablaut des
singulars einmal ganz beseitigt haben (durchgehendes -a angel-
sächsisch und in den ältesten runen), während das gotische und
deutsche einen älteren zustand bewahren, mit vokalwechsel
zwischen nom.-akk. und gen.-dat., der mit den endungen (gen.-
dat. -is, -2) harmonierte und vielleicht auf einer umlautenden
wirkung dieser beruhte!. Wir därfen also die doppelheit an.

1 Dann wäre das durchgehende -a- nach art des griechischen
doch das ältere. Die iäbereinstimmung von gotisch und deutsch weist
aber auf ein sehr frähes datum fär den wechsel a (0o):i. Die in
Säöddeutschland einwandernden Germanen haben diese eigentämlich-

Neckel: Die beugung männl. »-stämme. 309

ari:orn als ein gespaltenes paradigma bezeichnen, wenn auch
auf der einen seite einwirkung eines fremden paradigmas im
spiel ist. Die westgermanischen a- und f-beugungen werden zu-
sammengehören mit den bekannten austritten aus der u-dekli-
nation, wobei im angelsächsischen die a-deklination (scieldas), im
deutschen die i-deklination (ahd. scilti) die haupterbin wurde.
Sie setzen also die secundäre u-beugung der alten n-stämme
ebenso voraus wie scteldas, scilti die primäre u-beugung von got.
flödus, skildus u. s. w.

Nun verhält sich aber ags. beornas! zu ags. bera nicht an-
ders als an. gumnar zu an. gumi. Auch dies weist darauf hin,
dass an. gumnar keine junge analogiebildung nach dem synko-
pierten genetiv gumna ist, gBondern aus viel älterer zeit stammt,
obgleich beornas eine periode der u-beugung hinter sich hat und
gumnar (got. "gumnös) nicht, da seine a-beugung unmittelbar auf
die scehwundstufige »n-beugung gefolgt ist.

Ich will nicht scbliessen, ohne den neuesten ausfäbrungen
Axel Kocks (Ark. 42, 61), die diesen meinen beitrag angeregt
haben, meine dankbarkeit und bewunderung zu bezeigen. Die
erklärung, die Kock dafär gibt, warum gerade in den wenigen
fällen flotnar, bragnar, gotnar, skatnar, gumnar das n äberlebt,
ist nach ausgangspunkt und inhalt so ausgezeichnet und so fes-
selnd, wie wir das bei dem verehrten altmeister gewohnt sind.
Wenn ich ihren inhalt trotzdem ablehne, so sind die grände da-
fär im vorhergehenden enthalten, und sie sind solcher art, dass

keit bereits aus der nördlichen heimat mitgebracht. In Skandinavien
aber ist der wechsel später von einem unbekannten (angelsächsi-
gchen?) zentrum aus wieder beseitigt worden, wo das -a- des gen.-
dat. vielleicht durch die endungen -as, -a konserviert worden war.

1 Ags. beorn bedeutet 'krieger'. Das ist die folge einer be-
deutungsdifferenzierung beim gespaltenen paradigma. Die alte glei-
chung zwischen ”bär und 'krieger” erhellt aus dem doppelsinnigen
er ek biorno tök HHu, II 8, aus dem namen Bigrn, der sage von
Bodvar- Biarki u. a. In diesem zusammenhang ist lit. bernas 'knecht”
interessant, offenbar eine entlehnung, und zwar wol aus dem nieder-
deutschen.

310 Neckel: Die beugung männl. »-stämme.

sie keinen angriff gegen die scharfe logik meines vorgängers
darstellen. Wären die gotischen und westgermanischen phäno-
mene nicht, welche nach meiner öäberzeugung den nordischen
befund erst in das wahrbaft befreiende licht räcken, so mösste
Axel Kocks theorie, auch wegen ihres methodischen anknäpfens
an fröhere wichtige ergebnisse, als die beste denkbare bezeichnet
werden — obgleich sie auch an sich nicht völlig gegen zweifel
gesichert ist. Sie nimmt nämlich nicht stellung zu dem fall
yxna, der als langsilbiger den fänf kurzsilbigen gegenäbersteht,
und sie macht es uns nicht voll begreiflich, warum der nom.
plur. fbragan nach mustern wie faftanar umgebildet wurde. Der
unterschied der typen Ytima und ”"bragan genägt nicht ganz zur
erklärung, warum der eine von ibnen der analogie der a-stämme
schon jetzt unterlag und der andere erst später. Dazu därfte
auch der nachweis gehören, dass der eine typus eine attrahie-
rende wirkung aul die a-deklination ausäben konnte, welche der
andere nicht ausäben konnte. Es fehlt die proportion, welche
die analogiebildung iäberzeugend macht.

Es liesse sich nun zwar eine solche proportion aufstellen:
gen. "aftana: gen. "bragana — nom. "aftanar :x; dass der lang-
silbige typus ”"tima diese proportion nicht zulässt, liegt auf der
hand. Man könnte weiter darauf hinweisen, dass die umbildung
zu timar begreiflich wird auf grund der proportion mit den
akkusativen, welche bei den a-stämmen sich zum besten der
deutlichkeit von den nominativen unterschieden.

Mit diesen zusätzen wärde ich die Kocksche theorie gut-
heissen, wäre nicht die schwierigkeit mit yxna, welches der an-
genommenen rolle der stammquantität und der betonung wider-
spricht, und wären vor allem nicht die aussernordischen instan-
zen, welche zeigen, dass die erscheinung älter ist als die soge-
nannute urnordische!? periode.

1 Ich sage 'sogenannt urnordisch', weil ich diesen ausdruck in
dem sinne, den man ibm beilegt, nicht gläcklich finde. Sprachen,
die man durch mit «rr zusammengesetzte namen bezeichnet, sind
sonst reine rekonstruktionsergebnisse; das 'urnordische' ist eine denk-

Neckel: Die beugung männl. »-stämme. 311

Aber natärlich muss ich nun meinerseits die auswahl der
nar-plurale erklären.

Meine erklärung wurde oben schon angedeutet: es handelt
sich um eine synonyme gruppe, lauter bezeichnungen des be-
griffes "mann” oder 'krieger'. Dass bedeutungsverwaute wörter in
formen- oder stammbildung iäbereinstimmen, ist eine häufige und
leicht verständliche erscheinung. Man denke etwa an die idg.
verwantschaftsnomina oder an die germ. farbenadjektiva, bei
denen das suffix -wa eine so auffallende rolle spielt. Immer han-
delt es sich da um nachbildungen, die im grunde proportions-
bildungen sind.

Ausserdem «fällt auf, dass drei dieser synonyma keinen
eigentlichen singularis haben — denn die formalen singulare, die
man ihnen zur seite stellen kann, gehören kraft bedeutung nicht
zu ibnen —, dass ein viertes (skatnar) stark äberwiegend plura-
liseh fungiert und gumnar der einzige fall ist, wo es sich um
den plural zu einem ebenso lebendigen singular handelt!. Gum-
nar und skatnar sind zugleich die einzigen von diesen wörtern,
welche nebenformen ohne » aufweisen: skatar, gumar?. Offenbar
hängen beide befunde zusammen, denn das verschwinden des a
— auch des -»a im gen. plur. aller andern männlichen »-stämme
— lässt sich nicht anders begreifen als durch einfluss des sin-
gulars bewirkt, d. h. genauer dadurch, dass die bei den zahl-
reichen 'starken” stämmen gewohnte durchgehende ”2»-losigkeit
des paradigmas auf die schwache flexion äbertragen wurde, weil
sie bei dieser schon teilweise, nämlich im singular, vorhanden

mälersprache. Ferner zeigen die älteren 'urnordischen” inschriften
kein einziges sicheres oder wahrscheinliches nordisches merkmal;
ihre schreibformen könnten auch sädgermanische sprache ausdräcken.
Mit gutem sinn könnte dagegen die frähe periode, wo die Goten und
andere auswanderer noch in Gotland oder Schweden sassen, urnor-
disgch heissen. Damals wurden im Norden (nicht auch im Siden)
gewisse neuerungen durchgefuährt, wie -ggw- för -uu- u. a., die in
den älteren runen (zufällig) alle fehlen.

1 Vgl. Finnur Jönsson, Skjaldesprog 57.

? Finnur Jönsson a. a. o. 57f.

312 Neckel: Die beugung männl. »-stämme.

war, ein vorgang, der natärlich den schwachen singularis vor-
aussetzt. Die voraussetzung traf bei flotnar und bragnar nicht
zu! Wir haben hier einen fall vor uns, wo das vertrauen zur
äberlieferung auch im negativen sinne berechtigt, der schluss ex
silentio erlaubt ist — bei dem reichtum der altnordischen quel-
len nicht verwnderlich.

Es war also der plurale tantum-charakter, der bei gewissen
wörtern das »n-suffix konservierte. Es waren aber, wie gumi und
skati zeigen, nicht immer nur pluralia tantum, welche die »-kasus
hatten, sondern wir finden diese auch im plural anderer wörter
mit der bedeutung 'mann', ausserdem im gen. und dat. plur. von
'ochse', wo sie neben dem singular lange fortgelebt haben, weil
in diesem paradigma das » zum pluralzeichen geworden war
(nom. akk. yxn).

Auch im gotischen nehmen die erwähnte synonymengruppe
(abné, abnam; manné, mannam) und das wort 'ochse' eine sonder-
stellung iunerhalb der »2-deklination ein, wenn auch in anderer
weise, da hier ein erhaltenes » noch keine sonderstellung be-
gränden kann, nämlich durch die schwundstufe des suffixes im
gen. und dat. plur. Im angelsächsischen hebt sich das wort
'ochse' in ähnlicher weise ab. Zwei andere namen männlicher
tiere, 'bär' und 'ar', haben urgermanisch ebenfalls scehwundstu-
figes n-suffix in gewissen, wahrscheinlich denselben, kasus auf-
gewiesen.

Es besteht also ein weitgehender parallelismus zwischen
den vom deskriptiven standpunkt abnormen altnordischen 2»-plu-
ralen (und dem englischen plural oxen) einerseits und anderer-
seits den urgermanischen n»-stämmen, bei denen schwundstufige
kasus nachweisbar sind. Auf beiden seiten haben wir bezeich-
nungen männlicher wesen, menschen und tiere, zum teil diesel-
ben wörter, alle durch eine besonderheit (des plurals) ihrer n»-beu-
gung aus der masse der »-stämme herausgehoben. Die beson-

1 Bei gotnar, gotar handelt es sich um ein sehr altes neben-
einander von a- und 2»-beugung, der vielleicht nach Streitberg, Got.
elementarbuch 7 f., zu erklären ist.

Neckel: Die beugung männl. »n-stämme. 313

derheiten sehen auf beiden seiten verschieden aus, aber sie lassen
sich genetisch gleichsetzen und sind daher insofern gleichzusetzen,
als das » der nordischen plurale för identisch zu erklären ist
mit dem schwundstufigen » der gotischen und urgermanischen
typen: uxna, åna, aber auch flotna, gumnar haben keine synkope
hinter sich.

Die sonderstellung dieser wörter ist mithin uralt. Aber sie
hat sich zu verschiedenen zeiten verschieden dargestellt. Seit
vollzug der nordischen synkopen unterschied sich der schwund-
stufige gen. plur. nicht mehr von dem synkopierten vollstufigen
der mehrzahl der männlichen und aller sächlichen und weiblichen
n-stämme, und da also der gen. plur. dieser ganzen grossen klasse
sich einheitlich darstellte, waren die andern ”»-haltigen plural-
kasus unserer gruppe stärker isoliert als vorher. Das ist der zu-
stand unserer quellen. Die stärkere isolierung hat jedoch keine
erkennbaren sprachgeschichtlichen folgen gezeitigt, abgesehen da-
von, dass sie neueren grammatikern den gedanken eingegeben
hat, die betreffenden formen beruhten auf 'falscher analogie', ein
einfall, der weder an sich einleuchten noch irgend welchen er-
klärungswert beanspruchen konnte, da er die begrenzung des
phänomens ibersah und gegen den wohlbegrändeten leitsatz ge-
sunder sprachgeschichte verstiess, dass das seltene das alte zu
sein pflegt. Es bleibt das verdienst der Lunder linguistik, den
unwert dieser unmodernen lehre durchschaut und den weg zu
richtigerer erkenntnis gewiesen zu haben, und dieses verdienst
beschränkt sich nicht auf die frage selbst, sondern es betrifft
grundsätzliches der methode. Irre ich nicht, so kann auch durch
vorstehende ausfäöhrungen die methodische einmitigkeit zwischen
sechwedischer und deutscher sprachforschung, die einander so viel
verdanken, keineswegs in frage gestellt werden.

Berlin—Charlottenburg.

Gustav Neckel.

314 Helm: Die Zahl der Einherjer.

Die Zahl der Einherjer.

Unter den zahlreichen noch ungelösten Fragen der Germa-
nischen Religionsgeschichte ist die nach den hellenistischen FEin-
flässen im germanischen Heidentum dureh die Arbeiten von Nec-
kel und jetzt von F. R. Schröder! energisch in den Vordergrund
geräckt worden. Schröder hat dabei ganz richtig erkaunt, dass
bei aller Wahrscheinlichkeit för das Auftreten solcher Einflässe
doch alles darauf ankommt, einen exacten Beweis zu fähren, der
noch aussteht. Ist dieser an einem Punkt gegläckt, so ist fär
andere Fälle ein gäönstiges Prognostikon gegeben. Schröder hat
deshalb in seinem Buche methodisch richtig den Teilen, auf die
sich sein Interesse hauptsächlich zuspitzt, ein Kapitel vorangestellt,
in welehem Dinge erörtert werden, die seiner Meinung nach einen
solehen Beweis ermöglichen. Die Sache ist wohl wichtig genug,
es zu rechtfertigen, dass ich im Folgeuden einen Punkt seiner
Ausfäbrungen auf seine Tragfähigkeit pröäfe.

Es handelt sich um die Zabl der Einherjer, die nach Grim-
nismål 23 zu je 800 aus den 540 Toren Walhalls ziehen. Das
zu errechnende, in der nordischen Quelle wohlgemerkt nicht ge-
nannte, Produkt dieser Zahlen ist 432 000, eine Zahl die in der
chaldäischen und in der indischen Zeitrechnung eine Rolle spielt.
Nach der chaldäischen Theorie besteht das 'grosse Jahr' aus
432 000 gewöhnlichen Jahren, ebenso bestehbt die indische Zeit-
periode des Yuga aus 432 000, das Mahayuga (Gross-Yuga) aus
(1+2-+3—+24). 432 000 — 4 320 000 Jahren?.

1 Germanentum und Hellenismus. Untersuchungen zur germa-
nischen Religionsgeschichte, Heidelberg, C. Winter 1924.

2 Literatur bei Schröder, S. 16 f. Ich fäige hinzu, worauf
mich z. T. meine Kollegen Jensen und Örtel aufmerksam machten:
W. Kirfel, Die Kosmographie der Jnder, Bonn u. Lpzg 1920, S.
332 ff.; A. v. Gutschmid, Neue Beiträge zur Geschichte des alten
Orients, Lpzg 1876, S. 132; P. Schnabel, Die babylonische Chrono-
logie in Berossos' Babyloniaka. Mitteilungen. der Vorderasiatischen

ARKIV FÖR NORDISK FIJOILOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII.

Helm: Die Zahl der Einherjer. 315

Die Ubereinstimmung der babylonisch-indisehen Zahl mit
dem aus den nordischen Zabhlen sich ergebenden Produkt ist gewiss
auffällig, bei der eigentämlichen Beschaffenheit der Zahl so auf-
fällig, dass es nahe liegt, irgend einen Zusammenhang anzu-
nehmen. Aber welcher Art könnte er sein? Schröder stellt die
These auf, dass die Zahl in hellenistischer Zeit seitens der Ger-
manen entlehnt worden sei. VWVermittler mässten die der helle-
nistisehen Welt am nächsten benachbarten Stämme gewesen sein,
die Goten, von denen wir aus archäologischen Funden wissen,
dass sie in ihrer sädrussischev Zeit ihren nördlichen Vettern
manches Kulturgut vermittelt haben.

Man wird natiärlich fragen, welche Rolle die genannte Zahl
tatsächliceh im Hellenismus gespielt hat. Dass Schröder daräöber
schweigt, ist nicht gerade ermutigend. Es ist ihm nichts be-
kannt, er kann nur ganz allgemein darauf hindeuten, dass sich
ja vielfach solche alte Vorstellungen »mit bewundernswerter Zä-
higkeit in Seiten- und Unterströmungen die ganze hellenistische
Zeit hindurch gehalten»> haben. Auch ich habe trotz eifrigem
Nachforsechen nichts tatsächliches finden können; nur dass die
Zahl 4382 (ohne die Tausender) in hellenistischer Zeit als Psephos
von Iflav (aus zavra) gedeutet wurde!, ist ein freilich recht
schwacher Anhaltspunkt.

Auch die Vermutung Schröders, die hellenistische Aion-
verehrung sei verantwortlich fär die Ubertragung der Zahl von
den Jahren auf die Krieger, die er nun gern als Jahresgötter
einer Weltperiode fassen möchte, ist eben nur eine Vermutung
und nicht innerlich zwingend. Denn dass Zahlen irgendwelcher
kosmischen oder kultiscehen Herkunft in weitestem Umfang auf
Dinge ubertragen werden, die ihrem Ursprung ganz fern liegen
und keine inneren Beziehungen zu ibuen haben, ist oft genug

Gesellschaft 1908, 5, S. 4 ff.; F. Röck, Die platonische Zabl und
der altbabylonische Ursprung des indischen Yuga-Systems, Zeitschr.
f. Assyriologie 24, 318—330; F. Röck, Götterzahlen und Weltzeit-
alter, Oriental. Literaturzeitung 15, 294—299.

1 Orientalische Literaturzeitung 15, S. 299, Anm. 1.

316 Helm: Die Zahl der Einherjer.

bezeugt. Man denke nur an die typische Verwendung urspräng-
lich >»heiliger» Zahlen oder an die Verwendung des ursprönglich
kosmisch bedingten Duodezimalsystems fär alle möglichen Dinge.
Jn unserem Falle könnte die ungeheure Grösse der den Germa-
nen irgendwie bekannt gewordenen Zahl Veranlassung gewesen
sein, sie zur Bezeichnung einer ungeheuren Menge von Kriegern
zu verwenden. Hellenistische Vermittlung ist dafär keineswegs
notwendige Voraussetzung.

Dagegen wärde gotische Vermittlung wirklich von Wert
sein fär die Feststellung, dass die Entlehnung der Zahl tatsäch-
lich in hellenistischer Zeit geschah, weil eben nur in dieser Zeit
die geographische Voraussetzung durch die Wohnsitze der Goten
gegeben war. Gotische Vermittlung hält Schöder nun offenbar
besonders auch dadurch fär gesichert, dass die Nordgermanen
nach Grosshunderten, die Goten aber nach gewöhnlichen Hun-
derten gerechnet hätten. Nur ein Gote habe deshalb die Zahl
432 000 in 540 X 800 zerlegen können, während beim Rechnen
nach ' Grosshunderten diese Zahlen als 640 X 960 zu verstehn
wären, die Parallele zur Antike also ganz wegfiele (Schröder, S.
18). Diese Öberlegung ist indessen nicht stichhaltig.

Erstens bieten die von Schröder herangezogenen Stellen der
gotisehen Bibel keinen Beweis dafär, dass die Goten in der in
Betracht kommenden Zeit nach gewöhnlichen Hunderten rechne-
ten. An der ersten Stelle Lukas 7,41 (ains skulda skatte fimf
hunda = Ö ets öperkev önvåpra tevraxdosia) kann eine ganz mecha-
nische Ubertragung vorliegen, bei der die Uberlegung, ob es sich
um Grosshunderte handelte oder nicht, ganz wegfiel!. An der
zweiten BStelle I Kor. 15,6 (fimf hundam brobre — nevtaxostorg
aderpois) steht aber bei hundam die Glosse taihuntewjam, und dass
der Glossator diesen ausdräcklichen Hinweis fär nötig hielt, zeigt,
dass der Gote auch an nicht-dekadische Hunderte denken kounte.
Immerhin die Goten rechneten in Wulfilanischer Zeit daneben
auch schon mit dekadischen Hunderten: vielleicht aber erst unter

1 Dasselbe gilt för die Stellen Joh. 6, 7; Mark. 14, 5; Neh. 7, 39.

Helm: Die Zahl der Einherjer. 317

griechischen HEinfluss, deun der Beweis dafär liegt ja nicht in
den Textstellen sondern in der Verwendung der Buchstaben als
Zahlen nach griechischer Weise (vgl. .t. Joh. 12, 5).

Wie läge nun aber zweitens der Fall bei Entlehnung der
Zahl durch einen nur nach Grosshunderten rechnenden Ger-
manen? Die von Schröder angenommene Schwierigkeit läge auch
dann nicht vor. Denn ein solcher Germane hätte — falls er
äberhaupt för das Rechenexempel befähigt war — auch schon
die Zahl 432000 als (4 X 120 + 32) X 1200 auffassen missen
und hätte sie dann eben auch in das Produkt

540(=5 X< 120 + 40) X< 800(= 8 X 120) zerlegt.

Ist aber auch das möglich, so fällt erstens die Notwendig-
keit weg, wegen der Art der Zerlegung gotische Vermittlung an-
zunehmen, und damit zweitens die Notwendigkeit, die Entlehnung
gerade in die hellenistisehe Zeit zu verlegen.

Aber nun erhebt sich noch die weitere wichtige Frage:
konnte äberhaupt ein Germane — Gote oder Nordgermane —
damals eine so grosse Zabl äbersehen, so täbersehen, dass er sie
in ein Produkt aufzulösen im Stande war? Das scheint mir
äusserst unwahrscheinliceh. Und noch weniger glaubhaft scheint
mir, dass er selbständig gerade zu diesen Zahblen gekommen wäre,
för die wir im Germanischen sonst keinen Anhaltspunkt finden.
Vielmehr muss meines Erachtens, falls ein Zusammenhang
zwischen den Zahblen der Grimnismål und der orientalischen Zahl
besteht, dem Germanen nicht diese selbst sondern schon das an
ihrer BStelle stehende Produkt bekannt geworden sein. Die ori-
entalische Astronomie und Mathematik beschäftigt sich mit Zer-
legung grosser Zahlen: Multiplikations- und Divisionstabellen sind
mebhrere erhalten; und dabei ist es doch wobhl kein Zufall, dass
in diesen Tabellen auch die hohen Zahlen der orientalischen
kosmischen Zeiten I und ihre Faktoren auftreten.

1 Soviel ist doch wobl richtig an den von Hilprecht, Babylo-
nian expedition XR, 1 publizierten Tabellen; vgl. Röck, Zeitschr. f.
Assyriologie 24, 318 ff., Ungnad, Zeitschr. f. Assyriologie 31, 156 ff.

318 Helm: Die Zahl der Einherjer.

Ich habe nun freilich in der mir zugänglichen Literatur
nach dem Produkt: 540 X 800 selbst vergeblich gesucht. Wohl
aber konnte ich feststellen, dass es Multiplikationstafeln auch
gerade fär die Zahl 540 gibt; die mir bekannten bei Hilprecht
nr. 15 und 17 allerdings reichen nur bis zum zwanzigfachen
der Zabhl.

Die Zahl 800 ist die Zahl der Jahre, nach denen sich die
»Konjuoktion von Saturn, Jupiter und Mars an einer Ecke des
feurigen Dreiecks (Widder, Löwe und Schätze)» wiederholt. Aber
das hilft in dieser Isolierung nicht weiter; und das Produkt
selbst mit bedeutsamem Inhalt war wie gesagt nirgends in orien-
talicher oder hellenistischer Literatur zu finden. Und doch hängt
davon alles ab. Erst wenn wir es finden, baben wir das Mate-
rial, das wir unbedingt brauchen und das uns dann im gönstig-
sten Fall alles zugleich enthöllen könnte: Weg, Zeit und Bedeu-
tung der Entlehnung -—- vielleicht im Sinne Schröders, vielleicht
auch ganz anders.

Ich hoffe, man wird mir darin zustimmen, dass man in
solehen Dingen gar nicht vorsichtig genug sein kann. Dann wird
man aber auch zugeben mössen, dass mit der Einberjerzahl der
von Schröder geforderte exacte Beweis hellenistisehen Einflusses
vorläufig noch nicht gefährt werden konnte.

Und eben dieser Vorsicht wegen mag nun zum Schlusse
doch auch noch die Frage gestellt werden, ob denn wirklich jeder
Zufall im Zusammentreffen der Zahlen ausgeschlossen ist. Merk-
wärdige Ubereinstimmungen von Zahblenwerten sind tatsächlich
nichts seltenes. Die sogenannte Isopsephie verbindet allerhand
historisehe Namen fär den gläubigen Anhänger der Gematrie in
verbläffender Weise: Bonaparte-Bourbon-Schiller (Psephos 82),
Friedrich-Orleans (79), Haeckel-Kant (43), Bluecher-Moltke (71).
Anderes mag man bei Dornseiff, Das Alphabet in Mystik und
Magie S. 96 ff. nachlesen. Die Zahl 432, die als Psephos von
Pan gedeutet wurde, kebrt — bei Anwendung der additiven
Methode — als Summe der Psephen der Namen Friedrich-Gnei-
senau-Moltke-Hindenburg-Ludendorf wieder; öäbrigens ist sie in

Helm: Die Zahl der Einherjer. 319

der modernen Physik, bis auf weitere Berichtigung, die Zahl des
mechanischen Wärmeäquivalents. Wir lachen äber solche Spiele-
reien, weil uns die Zufälligkeit in diesen Fällen klar ist. Wenn
nun auch das Problem der HEinherjerzahl mit diesen Erschei-
nungen gewiss nicht in eine Reihe gestellt werden darf, so können
die genannten Beispiele uns doch die methodisch wichtige Lehre
geben, dass Zabhblenäbereinstimmungen an sich nichts bedeuten;
bedeutungsvoll werden sie erst, wenn ihre Wurzeln erkannt sind.

Korr.-notiz: Inzwischen hat O. 8. Reuter in einem Aufsatz
äber Astronomie und Mythologie im Mannus 18, 61—77 aufs
neue Stellung zu der hier angeschnittenen Frage genommen.
Er hat richtig gesehen, dass von den Teilern 540 und 800, nicht
von der Gesamtzahl ausgegangen werden muss. Die Herkunft
dieser Zahlen hat er meines Erachtens freilich trotz aller Phantasie
und aller — von mir nicht nachpräfbaren — astronomischen
Gelehrsamkeit auch nicht nachzuweisen vermocht.

Marburg, 3. Apr. 1925. '

Karl Helm.

320 Strömbäck: Till VGL I, JB 20.

Kommentar till Västgötalagen I, JB 20.

I äldre Västgötalagens Jordabalk 20 heter det: »Slar maper
eng. mans cumber hin at er a han skal taka uipi quist bite
bast a ok setie sua i pet er laghe forbud ma eigh vndean
take num han sekti sik at brenni sextan örtoghum. pPér skal
hö a eng lade til bes er ber eru sattir> (Collin-Schlyter: Saml.
af Sv:s gamla lagar 1:51).

Vad vi här närmast vilja ägna uppmärksamhet åt, är ut-
trycket taka uipi quist bite bast af. I Vgl. II, Jordab. 45, åter-
finnes samma uttryck: »ba skal han take vipi quist. oc bite bast
af.»; att vi även i Vgl. I skola läsa af torde vara höjt över
allt tvivel !.

I de översättningar och kommentarer, som äro gjorda till
äldre Vgl., finnes ingenstädes, såvitt jag vet, någon förklaring
till den allitererande formeln bita bast af. Beckman, Äldre
Västgötalagen (1924), förbigår den under tystnad. Han över-
sätter a. a. 75—76: »Slår någon en annans äng, kommer ägaren
tillstädes, han skall taga en videkvist, bita bastet av den och
sätta den i jorden; det är laga förbud. Den får icke tagas bort,
om han ej vill göra sig saker till tvenne sextonörtugar. Där
på ängen skall man sätta höet i stack, till dess de äro förlikta»>.

Här föreligger tydligen en urgammal rit för manifesterande
av sin eganderätt, som får sin belysning genom att jämföras
med ett ställe i Landnåmabék. »HRoskell het madr er nam
Svartårdal allann ok Yrar fellz lond aull med radi Eiriks. hann
nam ofan til Gilhaga ok bio at Yrarfelli. hann atti brael pann
er Rerekr het. hann senndi hann upp eptir Meelifells dal i lannda
leitun sudr a Kiol. hann kom til gils pers er verdr sudr fra
Meelifellsdal ok nu heitir Rereks gil. bar setti hann nidr slaf
nybirktan? er beir kaulludu Lanndkonnud. epter pat hvarf hann
aptr.> (Landnåmabök, 1900, c. 161 i Hauksbök; jfr. c. 194 i

1 Collin-Schlyter a. a. 51 n. 8 "af sine dubio legendum", jfr.
Sjöros: Aldre Västgötalagen (1919) s. 256.
2 Kursiverat av mig.

ARKIV FÖR NORDISK FILOLUGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII.

Strömbäck: Till VGL I, JB 20. 321

Sturlubök samt c. 194 i Melabök, 1921). Vi finna alltså i ut-
trycket staf nybirktan en direkt motsvarighet till Vgl:s taka uipi
quist bite bast af.

Ehuru det i Vgl. är fråga om hävdande av eganderätt, i
Landnåmabök däremot förvärvande av egendom, ligger doék till
grund för båda fallen ett gemensamt, rituellt förfaringssätt. Den
avskalade videkvisten och den avbarkade staven hava härvid
spelat en stor roll, som magiska instrument. Förmodligen har
till deras utställande även varit knutna vissa formler, utsagda
över de makter, som tänktes hava sitt tillhåll inom de områden,
som togos eller voro tagna i besittning. De så utställda stavarna
fingo naturligtvis också tjänstgöra som diakritiska tecken.

Allt besittningstagande tycks i hednisk-germansk tid ha
försiggått under vissa religiösa ceremonier. Särskilt kommer detta
till synes i Landnåmabök. Ett analogt exempel till det, som
ovan anfördes om Hrosskels landnam och i viss mån även till
det citerade stället ur Vgl., erbjuder Ln. c. 151 (Hb), där Aevarr
Ketilssons landnam skildras. »Aevarr för upp med Blondu at
leita ser Landnåms ok kom par sem heita Mobergs breckur. setti
hann nidr stong hafa ok kuadzt par taka Vefredi syni sinumm
bästad>.

Lika vanligt — om ej vanligare — var besittningstagande
genom eld. Antingen tändes eldar omkring de åstundade egorna
(Ln. ce. 184, 294, 305) eller ock sköts över dem med tundr-or
(ce. 166, möjligen också c. 162 »skaut millim hauganna»)!.

Vgl:s stadgande om utsättande av videkvist är i själva
verket ingenting annat än en upprepning av en religiös ceremoni
liknande de ovan anförda. Den rätte ägaren manifesterar den
makt han en gång vunnit över sina egodelar, genom att utföra
den gamla riten för besittningstagande; han helgar på nytt åt

1 Jfr. även Hönsna-pöres Saga c. 9 (Zwei Isl. geschicht. 1913,
s. 13) "Nå ripr Oddr at håse eino, pul er eige var alt brunnet.
Hann seilesk til birkerapts eins ok kipper braut ör huseno, ribr sihan
andséles um håsen mepb loganda brandenn ok mealte: hér nem ek mér
land, fyrer pul at hér sé ek nå eige byggpban bölstap; heyre hat
våttar, beir er hiå ero!"

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGT XLII, NY FÖLJD XXXVIIL 21

322 Strömbäck: Till VGL I, JB 20.

sig det honom genom arv eller förvärv tillhörer. pet & laghe
forbud eller m. a. o. det helgade får icke kränkas.!.

Genom att avbarka videkvisten eller staven ökades möjligen
dess apotropäiska kraft. Grimm, R. A.? I, 189, säger: >Der
geschälte stock ist äblich gegen zauberer und geister, die sich
sonst zwischen holz und rinde bergen wärden. Vgl. auch: delub-
rum dicebant fustem delibratum, hoc est decorticatum, quem
venerabantur pro deo. Festus.»? |

Till sist skall påpekas, att en motsvarighet till videkvisten
i JB. 20 synes föreligga i de kontinentalgermanska lagarnas wiffa,
förmodligen en stång med en bhalmviska, (jfr. Grimm a. a. I:
270). Även den, ursprungligen ett magiskt instrument, symboli-
serar äganderätten. Enligt bayersk lag var det belagt med böter
att förstöra en dylik wifa, som uppställts till skydd för någons
egendom och enligt longobardisk lag bestraffades den, som utan
anledning uppsatte en wifa på annans område. Lex Baiuwario-
rum X:18 (Monum. Germ. Hist. T. III: 309): >»Qui autem sig-
num, quem propter defensionem ponuntur, aut iniustum iter
exceludendi, vel pasceundi campum defendi (sic!) vel applicandi
secundum morem antiquum, quem signum viffam vocamus, abs-
tulerit vel iniuste reciderit, cum 1 solido conponat». Leges
Liutprandi regis 148 (Mon. Germ. Hist. IV: 173). >Si quis ex
sua auctoritate terra aliena sini publico wifaverit, dicendo quod
sua debeat esse, et postea non potuerit provare quod sua sit,
conponat solidos sex, quomodo qui palo in terra aliena figit>.
= I! Samma tanke återkommer i Ögl. Bygdab. XIX:1. "Nu kare
granne til granna sins bu hauger per skurit a mik ok seter i haslu.
nu förir han in undan haslu: pet er siax öra sak ella epaer tolf
manna at iak flutte egh undan haslu". Här spelar hasseln vide-
kvistens roll!

2? Exempel lämnas vidare av Amira: Der Stab in der germani-
schen Rechtssymbolik, 1911, s. 7 ff.; Holmberg: Det avkvistade
trädet i fornfinnarnas initiationsriter, 1924, passim; Meringer, Indog.
Forsch. XVI, 157: "Einen Strunk ohne Rinde und Bast haben auch

die alten Inder verehrt, denn vånaspdti bedeutet nichts anders als
skernholz', ähnlich wie lat. mäteries"”.

Upsala, maj 1925.
Dag Strömbäck.

Reichardt: Der Dichter der Atlakvida. 323

Der Dichter der Atlakvida.

Genzmer hat in seinem Aufsatz täber den Dichter der Atla-
kvida (Arkiv 41, 97—134) gezeigt, dass die Atlakvida deutliche
Spuren von der Hand des Dichters des Haraldskvedi trägt. Die
von Genzmer angefäöhrten wmetrischen und stilistisehen Grände
stätzen sich gegenseitig und sind nicht von der Hand zu weisen.
Es sei erlaubt, als Nachtrag zum Aufsatz Genzmer's, auf eine
Stileigentämlichkeit hinzuweisen, die von Genzmer nur gestreift
worden ist, die aber das Haraldskvedi wie die Atlakvida vor
allen anderen Gedichten äbnlicher Art auszeichnet und so die
These Genzmer's energisch unterstätzt.

Unter den zahlreichen bunten Aufzählungen und Schilder-
ungen des Haraldskvedi finden sich auffällig oft solebe, in denen
bei zwei unmittelbar aufeinanderfolgenden Langzeilen der zweite
Vers jedesmal mit ok angeknäpft wird. Es handelt sich um
solche Verse wie

4, hreyfäisk enn hosfjaäri ok af hyrnu peräåi,

arnar eidbröédir, ok at andsvorum hugdåi.
5. rodnum rongum ok raudum skjoldum
tjorgudum örum ok tjoldum drifnum.
8. hlaädnir öru holda ok hvitra skjalda,
vigra vestrenna ok valskra sveråa.

Die gleiche stilistisebe Erscheinung findet sich noch in den
Strophen 11. 14. 16. 23., also insgesamt 7 mal, was bei den 28
Strophen des ganzen Gedichts etwas bedeuten will. Von Versen,
die nur einmal mit ok angeknäpft werden (vgl. z. B. Strophe 19),
muss abgesehen werden, da es sich hier um etwas allgemein
Gebräuchliches, wenn auch nicht gleich Häufiges, handelt.

Sieht man sich nach dieser zweimaligen (oder etwa häufi-
geren) Anknäpfung der zweiten Verse einer Langzeile durch ok
in Gedichten verwandter Art um, zeigt es sich, dass die Er-
scheinung ausserordentlich selten ist. Bjarkamål, Eiriksmål, Hå-

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOG! XLII, NY FÖLJD XXXVIII.

324 Reichardt: Der Dichter der Atlakviäa.

konarmål haben nichts dergleichen, ebensowenig die Hamäismål
und das Lied von der Hunnenschlacht. Die Volundarkvida bietet
1 Beispiel in Str. 33.

eida skaltu mér åär alla vinna,
at skips bordi ok at skjaldar rond,
at mars bögi ok at mekis egg.

Die Atlamål zeigen trotz ihrer 105 Strophen nur 2 Beispiele, die
in den Strophen 44 und 49 zu finden sind. Str. 44 lautet

ådir bå urädo, er pat orå heyråo,
foråodo fingrom ok fengo i snoeri,
skuto skarpliga, ok skjoldom hlifåoz.

In den öbrigen Liedern der Edda und in den Eddica Minora
finden sich (— von der Atlakvida sehe ich vorerst ab —) nur
hier und da Beispiele. Ausser den drei genannten Strophen aus
Vkv. und Am. existieren folgende Belegstellen: i

Skm. 36. Hårb. 30. Grip. 39. Sd. 5. 16. 17. Rigp. 22. 40.
Hyndl. 37. Fragm. 10 (Neckel's Edda p. 316). Edd. Min. XT, 20.
XIV, 4.

Das Ergebnis ist also, dass die von uns betrachtete Stiler-
scheinung in 5 Eddaliedern (Skm. Hårb. Vkv. Grip. Hyndl.) je
einmal, in zweien (Am. Rigp.) je zweimal und in den an Auf-
zählungen reichen Sigrdrifomål dreimal vorkommt. — Die Atla-
kvida jedoch bietet 6 Beispielel Es sind dies die Strophen 1. 4.
5. 18. 30. 41.

z. B. Str. 1.

at gordom kom hann Gjäåka ok at Gunnars hollo,
bekkiom aringreypom ok at björi svåsom.

Str. 5.

af geiri gjallanda ok af gyltom stofnom,
störar meid mar ok stadi Danpar.

Str. 30. (vgl. Vkv. 331)

eida opt um svarda ok år of nefnda,

at séöl inni suärhollo ok at Sigtys bergi,

holkvi hvilbeäjar ok at hringi Ullar.

Reichardt: Der Dichter der Atlakvida. 325

Diese 6 Strophen der Atlakvida gehören gerade zu denen, welche
besonders enge Berährungen mit dem Haraldskveäi aufweisen.
Str. 1. enthält das Adj. aringreypr, eines von denen, welche
Genzmer dem Harkv. und der Akv. eigentämlich sind, Str. 4.
ist eine der bunten Strophen, die das Harkv. so lebhaft gestalten,
und schliesslich könnte man, wenn Porbjorn hornklofi wirklich der
Verfasser des Haraldskvedi gewesen ist, an die Parallele holkvir
hvilbedjar (Akyv.): boräkolkvir (Glymdråpa des Porbjorn) erinnern.

Diese zweimaligen Anknäpfungen mit ok können nach der
gegebenen Ubersicht nichts Gewöhnliches gewesen sein. Wenn
Haraldskvedi und Atlakvida zusammen fast die gleiche Zahl von
Belegstellen bieten wie die gesamte sonst erhaltene eddische
Poesie (13: 15), kann es sich hier nur um eine Vorliebe, also
eine Stileigentämlichkeit dieser beiden Gedichte handeln. Es gibt
doch 80 viele Aufzählungsstrophen, aber so gut wie nirgends
wird die BStilfigur der mehrmaligen ok Anknäpfungen angewandt.
Man sehe sich zum Beispiel Str. 4. der Bjarkamål an:

gramr enn gjoflasti geddi hird sina
Fenni forverki, Fåtnis Midgardi,
Glasis glöbarri, Grana fagrbyräi,
Draupnis dyrsveita, duni Grafvitnis.

Hier ist keine einzige ok-Anknäpfung zu finden, vielmehr sind
Fänfsilbler durchgefährt. Dass es sich jedoch um eine Geschmacks-
angelegenheit des Dichters und nicht etwa um metrischen Zwang
handelt, beweist eine Strophe wie 3:

vekka ek yär at vini

né at vifs rånum,

heldr vekk ek yär at hordum
Hildar leiki.

So glaube ich, dass die Anknäpfung der zweiten Verse in
zwei unmittelbar aufeinanderfolgenden Langzeilen durch ok, welche
nur im Harkv. und in der Akv. häufig vorkommt, ein gewich-
tiger Grund fär die von Genzmer verteidigte These ist.

Auf noch eine BStileigentämlichkeit möchte ich hinweisen,
wenn diese auch nur im Zusammenhang mit allen anderen von

326 Reichardt: Der Dichter der Atlakvida.

Genzmer angefäbrten Gränden eine Rolle spielen kann, — das
ist der Gebrauch des schwachen Adjektivs hinter dem Artikel
enn, dem Substantiv nachgestellt oder isoliert stehend. Auch hier
scheint eine gemeinsame Vorliebe von Harkv. und Akv. vorzu-
liegen, — jenes zeigt 14, diese 15 Beispiele, — doch ist diese
Feststellung nicht absolut zu werten, da es zwei verwandte Denk-
mäler gibt, welche die gleiche Vorliebe haben: Die Hamäismål
haben 10, die kurzen Bjarkamål-Fragmente sogar 5 Beispiele. —

Dass die Atlakvida die Hand des Dichters des Haralds-
kvedi erkennen lässt, därfte sichergestellt sein, — wer aber der
Dichter dieses Haraldskvedi war, ist noch nicht einwandfrei fest-
gestellt. Bekanntlich schwanukt die altnordische Uberlieferung
zwischen Porbjorn hornklofi und pjödölfr ör Hvini. Mag sein,
dass fär die Verfasserschaft des porbjorn mehr Grände sprechen,
— die Frage bedarf dringend der Bearbeitung, ebenso wie es
noch lange nicht sicher ist, ob alle von Finnur Jönsson in Skjal-
dedigtning dem Haraldskvedi zugeschriebenen Strophen urspräng-
lich wirklich zu diesem Gedichte:gehörten.

Berlin.
Konstantin Reichardt.

van Hamel: Anmälan. 3217

Siguräur Nordal, Völuspå. Gefin åt med skyringum. Reykju-
vik 1923. Prentsmidjan Gutenberg.

Even those who disagree to a greater extent with the writer's
views and opinions than the present reviewer, will not lay aside
this work on the Völuspå witbout sincere acknowledgement. Its
rare and precious qualities secure it a place of no mean import-
ance amongst the literature dealing with the most fascinating of
Eddaic poems. It is intended for the general reader in the
author's home-country, where it is to engender knowledge of the
civilisation of a glorious past. Even the hope is entertained that
in modern times the ancient poet's vision will become once more
a living reality to his countrymen, if not the Teutonic peoples.
At the same time the character of the book is thoroughly schol-
arly, so that it will be welcomed as a source of stimulating in-
formation by the writer's fellow-workers in the field of Old Norse
philology. If a larger public were not to be lost sight of, a good
many topics, of primary importance to the student but toilsome
to others, could only be touched cursorily. Such are the genea-
logy of the manuscripts or the metrical problem. However, one
is aware that the opinions expressed are sufficiently founded and
not seldom one succeeds in retracing the underlying reasoning.

Nordal's text of tbe Völuspå is established according to the
principle which, after so many years of ungrudging labour, re-
mains the most promising, that of a sound conservatism with
regard to the text as it has been handed down in the manu-
scripts. Only after an ultimate failure to understand the text as
we have it, the critic will allow himself to alter any traditional
readings. The writer's attitude towards textual criticism of the
Völuspå is of a fatalistic nature. Look at the numerous scholars
who consecrated all their pains and labours to the retrieving of
the poem in its original form. Rarely two of them agreed even
in minor questions. Thus the enterprise seems hopeless. Philo-
logy by itself leads towards a cul-de-sac. She is sheer subjec-
tivism and gets blinded by gazing on so many niceties. Let ro-
manticism come in and lend us her widely ranging eyesight.
Here is the guide that will conduct us towards a situation where
we can discover and admire the unity and majestic dimensions
of a work of art.

Although sharing, and even outbidding, Nordal's conserva-
tism with regard to the text, I should not like to endorse the
above argument. Nor does the writer himself apply it too rigor-

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII

328 van Hamel: Änkan.

ously, for a large portion of his work is devoted to philological
research. But it cannot be denied that, wherever he deviates
from what might be considered as the straight way, this course
is taken in consequence of some pre-existing opinion, which do-
minates his view. Philology should not stop where the great
problems begin. Quite so. But without her none of the great
problems will appear in its true light. Scholars engaged in amend-
ing texts should resist the temptation of replacing the poet's
words by their own fantasies. Certainly. But what else does
the editor, who, disregarding the uncertainties of the text, is
guided solely by his own imagination? In dealing with a text
nothing conclusive can be done until we understand it in all its
subtilities. And although our researches. may be favoured by the
revealing light of imagination, we had better not turn our eyes
all the time to the sun but keep them firmly on the spot where
we are digging. Here, it would seem, the danger peeps through,
which lies hidden in the combination of two so incongruous
things as a book for popular understanding and a work of scholarly
research. The author wanted to revive the philosophy of the
Völuspå and to give his countrymen not only something to read
but to live on. He strove to represent the poem not as an anti-
quity but as a living force by which our lives could be enriched
to the benefit of the modern world. I am "afraid this desire
prompted him sometimes to bid farewell to the safe roads of
knowledge, and rejoice in a rove in the woods, where fairy prin-
cesses bear sway.

The volume contains two texts. First there is a complete
text taken from the Codex Regius (here called K) with various
readings from Hauksbök and Snorra Edda. Variants are given
as far as they may influence our understanding of the poem.
Then there is a restored text, which is intended as an approach
to the original form of the Völuspå. Needless to say that the
editor despairs of reproducing the poet's words with absolute fidel-
ity; nothing can be attained but a certain degree of probability.

In eriticising the restored text all minor points will be
skipped over, although one would like to ask why, for instance,
in 1,6 bau er is changed into baus, whereas in 4,3 betr er is
allowed to stand; if this difference is made for metrical reasons,
this is hardly consistent with the healthy metrical principles the
author proclaims on p. 4.

Of primary importance are the alterations in the order of
the stanzas following after st. 6. Of these st. 7—8 depict the
golden age of the gods, which suddenly breaks off with the ap-
pearauce of three giantesses. Then follow st. 9—16, containing
the creation of the dwarfs and the »dvergatal». The genuineness

van Hamel: Anmälan. 329

of the latter is vindicated by no modern critic. The creation of
man is the subject of st. 17—18, while st. 19—20 deal with the
ash Yggdrasill and the Norns. St. 21—26 relate the episode of
the witch Gullveig, the war of the Asir aud the Vanir, and the
battle of the gods and the giants. In st. 27—29 again the ash
Yggdrasill reappears, and Odin has a conversation with the volva
at the well of Mimir.

In this portion of the poem, which, in fact, is the one suf-
fering most from obscurity, Nordal alters tbe order of the stanzas
so thoroughly, that one would call his a violent criticism, were
it not that most of his predecessors, among whom Bugge ranks
first, have gone even farther. Immediately after st. 6 something
is supposed to be lost; then follow st. 17—18 (the creation of
man) and st. 7—8 (the golden age), the creation of the dwarfs
(st. 9—10) being eliminated as a late addition. Another loss of
stanzas is assumed after st. 8; these, it is said, formed an in-
troduction to st. 21—26, where, however, a fragment is missing
between st. 24 and 25. St. 19 and 20 figure after st. 26, thus
being linked together with st. 27—29, to whom their style and
contents bear an obvious affinity. The creation of the dwarfs is
removed altogether from the original poem, as it does not furnish
a solution of the difficulty caused by the appearance of the three
giantesses in st. 8. The giantesses, who cut off the happiness
of the gods in their golden age, must have brought about the
first war, which has the Gullveig-episode for its introduction;
thus st. 7—8 crave a place before st. 21. But tben the creation
of man (st. 17—18), which separates st. 7—8 from st. 21 sqq.,
must precede the golden age and consequently is shifted to a
position before st. 7—8.

Is all this necessary, and is the order as established by Nor-
dal even acceptable? It seems hardly possible that originally the
creation of man preceded the golden age of the gods. Well it
may be asked whether, before this reconstruction was attempted,
all possibilities had been exhausted for an understanding of the
text as transmitted in the manuscripts.

After st. 6 (the creation of time) st. 7—8 follow quite na-
turally, and the editor would certainly never have thought of
separating the golden age from what precedes but for the assumed
counection between st. 7—8 and st. 21 sqq. But of such a con-
nection there is no evidence. The giantesses of st. 8 are never
alluded to in the Gullveig-episode or what follows. So st. 7—8
may safely keep their place after st. 6. Now, must st. 9—10
(the creation of the dwarfs) be eliminated because of the absence
of any conceivable. connection with the giantesses in st. 8? But
tbere is a very reasonable connection between st. 8 and 9. In

330 van Hamel: Anmälan.

st. 7 it is told that the gods do not lack gold, until the three
giantesses arrive from Jotunheim. OÖbviously the giantesses, in
some way or other, cheat the gods of their golden treasures.
Nothing is more natural than that the gods should attempt a
reparation of their fortune by creating the dwarfs, whose tradi-
tional function is the making of precious objects. Thus st. 7—10
present a very natural succession indeed. Nor is it less natural
that the creation of the dwarfs should be followed by another
creative act, the framing of man (st. 17—18). St. 17 1. 2 ör pvi
lidi points back to st. 9, where the last reference to the gods
was made.

St. 19 and 20 are removed to a position between st. 26 and
27. It is manifest, that st. 19—20 and st. 27—28 have the same
theatre of action, the ash Yggdrasill and the well underneath.
This, however, is no reason why these four stanzas should have
formed a succession in the original poem. It all depends upon
the connection in which the ash is mentioned. In st. 47 it
re-occurs8: it succumbs during the events preceding Ragnarök.
But no editor ever cherished the idea of removing st. 19—20 or
st. 27—28 to a position next to st. 47. In fact, st. 19 is a picto-
rial introduction to st. 20, as appears from pådan in st. 20, 1.
About the meaning of st. 20 there can be little doubt: for all
beings created (alda bornum, st. 20, 9) a fate is fixed. Here is
"the point where things take a tragic turn. Until now there has
only been the mirth of the golden age and the joy of creating
new beings. But existence implies evolution. Things cannot al-
ways remain as they are: habent sua fata. One day happiness
will turn into adversity. Nothing in the Völuspå is so poetically
conceived as this rising of fate immediately after the creation
has been completed, with only the lyrical outburst of st. 19 to
prepare the reader (or thbe audience) to the coming change of
atmosphere. The wording of st. 17—20 confirms the interpreta-
tion given here. In st. 17 Askr and Embla are called litt meg-
andi and grloglausa. St. 18 enlarges upon litt megandi: the gods
provide a remedy for this defect. St. 20 resumes the grlgglausa
of st. 17, as appears from the words grlog seggja in the last line.

In the olden times fate means war. One is not astonished
to hear about war in the opening line of st. 21. As soon as the
Norns start fixing the fatal limit of life, war breaks out. 'The
repetition of the words folkvig fyrst from st. 21 in st. 24 shows
that these stanzas and the two between form one episode. In
st. 21 the word folkvig is used, although nothing is yet related
except the motive of the war. St. 22 continues the story of the
witch Gullveig, who now bears the name Heiär. St. 23 preludes
to the war of the Asir and the Vanir in st. 24, but at the same

van Hamel: Anmälan. dal

time it must bear some connection to the Gullveig-episode. As
to the interpretation of st. 23, 1. 5—8 one may well say: quot
capita tot sensus. Nordal adds one more to the list and explains:
the Asir deliberate whether they shall suffer the outrage done by
the Vanir without atonement, or go and fetch the reparation
themselves. The outrage consists in the sending of tbe witch
Gullveig and the evil done by her, tbe nature of which cannot
be made out.

In one thing at least there can be no doubt of Nordal's
being right. The war of the Asir and the Vanir was caused by
the activities of Gullveig among the Asir. So her employers
were the Vanir. But I think it is even possible to ascertain
something about the mischief inflieted by her on the Asir. In
the Ynglinga Saga, ch. 3, Snorri informs us that, during a pro-
longed absence of Odin, his brothers Vili and Vé take his pos-
sessions and Frigg, his wife, to themselves. After his return
Frigg comes back to him. ”Then, in ch. 4, follows the attack of
Odin on the Vanir. Combining this summary relation of what
doubtless was a myth of Odin, with the two concluding lines of
st. 22 (& var hon angan illrar brådar), one may infer that it was
Gullveig, the envoy of the Vanir, who allured Frigg to become
the wife of her brothers-in-law during her husband's absence.
Thus it becomes clear why Odin will not bear the insult, and
flings his spear against the Vanir, whom he holds responsible
for Frigg's unfaithfulness. That there is a party among the Asir
inclined to bring about a peaceful understanding, must be implied
by st. 23, I. 5—8, whatever may be the exact meaning of the
much disputed afråd gjalda and gildi etga.

One can only agree with Nordal in assuming a missing link
between : st. 24 and 25. Although the construction of a new
sgtronghold for the Asir, to which st. 25 alludes, was rendered
necessary by the destruction of their original hall as told in
st. 24, the narrative would be too desultory without an mentioning
of the compact made with the giant builders. The succession of
st. 25 and 26, on the other hand, is blameless.

St. 27—29, according to Nordal, belong to the frame-work
of the poem, like st. 1—2. This statement should not be taken
too literally. St. 1—2 contain an address to the volva's audience
and a self-presentation. In st. 27—29, although for a moment
breaking off the continuity of her vision, she introduces a new
section, where still deeper wisdom will be revealed, by reporting
how brilliantly she stood the test of knowledge in one of those
questioning colloquies so dear to the supreme god. On these
stanzas see my paper in Ark. f. nord. fil. 39, p. 293 sqq. They

332 van Hamel: Anmälan.

furnish a fine introduction to the Balder myth, which in Vaf-
prådnismöl also is treated with special unction.

In the second part of the Völuspå the editor does not pro-
pose so many alterations. The order is left as it is in the manu-
scripts. In st. 32—33 eight lines are eliminated, so that only one
stanza remains, consisting of st. 32, 1. 1—4, and st. 33, Il. 5—38.
The necessity of this curtailing seems questionable. The audience
was credited by the poet with a sufficient amount of imagination
to think of Frigg weeping in Fensalir even before and during
Vali's avenging his brother. St. 34, which figures in H only, is
rejected as being too skaldic in nature, but in the other cases,
where H exceeds the Cod. Reg., the excess is retained, as in
st. 47, I. 5—38, st. 54, and st. 60, 1. 5—56.

This holds good also of st. 65. If this stanza occurred both
in H and the Cod. Reg., the problem of christian influences in
the Völuspå would have been solved from the outset. It is the
only stanza that is purely christian. Although a certain touch of
Christianity may appear to pervade the whole description of
Ragnarok, inn viki, så er ollu rdär in st. 65 is a completely
christian conception and nothing else. To most scholars this has
been a decisive reason to reject the stanza. 'The authority of H
alone is no sufficient support for a stanza whose character is so
different from everytbing else in the Völuspå. The editor who
rejects st. 34 because of its skaldic character, which is incon-
sistent with the poet's style, ought to accept this rejection of
st. 65 because of its purely christian contents? In spite of this
the stanza is retained, obviously because it suited so well to Nor-
dal's conception of the whole of the Völuspå. His practical argu-
ment for the retention of st. 65 is its evident affinity to st. 43
of Hyndluljöd (Völuspå in skamma). The man who wrote down
the text of this poem as we know it, no doubt had a version of
the Völuspå before him where st. 65 did occur. Unfortunately
the proof is still wanted that st. 43 belongs to the original stock
of Hyndluljöd. As matters stand now, one would have strong
doubts about this. Thus the weight of evidence against the adop-
tion of st. 65 into the text is very heavy indeed.

The above criticism, which affects a certain number of Nor-
dal's interpretations of passages in the Völuspå, cannot leave his
» conception of the whole untouched. He takes st. 1—2 and st. 28
—29 to form the frame-work, but, as was already pointed out,
of st. 28—29 this can only be said to a certain degree. According
to Nordal st. 3—27 and st. 30—43 contain a review of things

1 The interpretation given of regindémr >God's empire» is unaccept-
able until more instances are adduced of regin in a wider sense than numina.

van Härmel: Anmälan. 333

past. St. 44 is a »stef-stanza», and is supposed to allude to the
events of the moment when the volva is speaking. What follows
constitutes the prophecy proper, until in the last line of the poem
the thread of the frame-work is resumed.

From st. 30 onwards there is a certain mixing up of past,
present and future, so that the editor's analysis would seem in-
consistent with the facts. Up to st. 44 everything is held to be
said in the past tense, and then, in st. 44, the present sets in,
followed by a future in st. 45. But what about st. 43 where
göl and gelr occur in the same stanza? For certain the editor
puts göl in stead of gelr, but this is a rathér arbitrary method,
and another present tense, fellr in st. 36, remains. Besides, the
interpretation that takes st. 44 as a warning alluding to the ap-
proaching end of the world, detaches this stanza from the con-
text, where it has a very definite meaning. It announces the
release either of the sun-wolf or the hound of hell, which is the
final cause of all destructive powers getting into action. There-
fore it is repeated several times over. The future of st. 45 is
not maintained in the following stanzas and nothing points to a
necessity to explain st. 44 as independent from the ensuing picture
of Ragnarok. As a matter of fact, it is difficult to make out,
what in st. 36—66 belongs to the past, what to the future, nor
did the volva expect us to dissect this portion of her address.
She is in a visionary mood and the distinction of time has ceased.
Both past and future present themselves to her mind as a vision,
disregardful of the moment when things have happened or will
happen. This neglect of the time relation is seen from the hesi-
tation between a past and a present teuse in st. 43 (göl — gelr).

Striking remarks are made by Nordal on the character of
the Völuspå and of the times when the poem was probably com-
posed. "The poet's aetiological conceptions stand on a high level
if compared with those expressed in Vafprudnismål (p. 118 sqq-.).
His theology had risen to an abstraction unknown in other
Eddaic poems (p. 130). On the other hand the editor is some-
times drawn too far by his enthousiasm. His conviction that
there is a good deal more of christianity in the Völuspå than is
generally assumed, induces him to accept for Iceland a belief in
the world's destruction in the year 1000, which he cannot pos-
sibly prove. His desire to lift the volva's cosmogeny and eschato-
logy to the level of one of the moving forces in our lives, prompts
bim to lend to the poet an ethical code, which is too much of
modern times. The giants are clumsy and quarrelsome, they
exult in battle, they know no mercy against their enemies, but
they are not the personification of evil as opposed to the good
gods. The moral idea of good and evil, the foundation stone of

334 v. Sydow: Anmälan.

present day ethics, was altogether unknown in ancient paganism
and even, I believe, early northern christianity. Human life in
those days was strife, so what else could the world's life be but
strife? A man sides with his friends, the tribe to which he be-
longs, or the gods who created him. He hates the enemies of
his friends and of the gods. Everything in life is made up of
either friendly or destructive powers, which are irreconcilable.
But good and evil, whose existence is derived from an objective
sensation of the absolute, are as yet unknown as the predominant
forces in both macro- and microcosmos.

What I value above all in Nordal's work is his attempt to
accept the Völuspå as a whole, to explain it as the result of a
great conception of the world's evolution. The days of painful
and detailed research have not yet passed. But the vision, af-
forded by this book, reminds us that all these labours, by their
ultimate reason, are only destined to pave the way for a deeper
understanding of a great poet's inspiration.

Utrecht. A. G. van Hamel.

Knut Liestöl, Norske Ettesogor. Med bilete og 1 kart. Kristi-
ania 1922.

Den isländska ättsagan är ett svårlöst problem. Hur har
den uppkommit och hur mycket sanning innehåller den? Svårig-
heten att besvara dessa frågor ligger däri, att hela ättsagans för-
historia ligger inom den muntliga traditionens område och skrivna
dokument utanför sagan själv saknas. Dessutom är den så ena-
stående inom världslitteraturen, att analogier där så gott som
helt och hållet saknas.

Aven inom den muntliga traditionen, sådan den i våra dagar
kan studeras, har man blott i ringa mån funnit analogt material.
Folksagan är nämligen ren diktning och av ett helt annat kynne
än ättsagan. Och folksägnen, som till en viss grad ansluter sig
till verkligheten och ofta är grundad på verkliga händelser, är i
regel helt kort, enepisodisk och med en helt annan stilprägel än
ättsagan. Dessutom är det oftast mycket svårt att avgöra dess
sanningsvärde. Den vanliga folksägnen ger sålunda ej några
hållpunkter för bedömande av ättsagan, som ingalunda får upp-
fattas som ett blott konglomerat av självständiga sägner utan
som en enda sammanhängande berättelse. ;

Det finns emellertid verkligen ett slags motsvarighet till den
isländska ättsagan i muntlig tradition, en lång, flerepisodisk be-

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII.

v. Sydow: Anmälan. 335

rättelse, som än handlar om en enda persons, än en hel släkts
öden, släktled efter släktled. Men denna folkliga ättsaga kräver
säregna förutsättningar för att kunna uppkomma, och den träffas
därför endast i vissa bygder. Den har för den skull länge und-
gått forskningens uppmärksamhet. Det är ej en tillfällighet att
det just är i Norge den först upptäckts, ty kännedomen om den
isländska ättsagan har där så ingått i allmänbildningen, att den
folkliga ättsagans släktskap med den fornisländska måste vara
tydlig för var och en som verkligen träffar på den. Flera sådana
ättsagor har därför upptecknats redan av Lanudstad!, och varianter
har sedan upptecknats av Skar, Liestöl m. fl. Dessa norska ätt-
sagor måste anses vara med de isländska till en viss grad ana-
loga bildningar. De har vuxit fram på liknande sätt, fastän de
ej nått en så hög utveckling, och då det tillika har skett hos ett
stamsläktat folk, måste dessa ättsagor tillskrivas ett mycket stort
värde för en rätt inblick i den isländska ättsagans framväxt. I
den norska ättsagan har man nämligen ej blott ett analogt ma-
terial, utan ett material som i många stycken kan kontrolleras
genom samtida dokument, varigenom det ger en värdefull inblick
i traditionens både tillförlitlighet och brister.

Det är en undersökning av sådana norska ättsagor som
Liestöl här har gjort, och den har ej kunnat göras bättre. Han
är samtidens utan jämförelse förnämste kännare av den nordiska
folkvisan, och då folkvisan står i så nära sammanhang med folk-
sägnen, är han även på sägentraditionens område en av våra
främsta auktoriteter.

Liestöl börjar sin undersökning med en ypperlig kultur-
historisk skildring av Robyggjelaget, den bygd där de viktigaste
ättesagornas händelser ägt rum. Han ger därvid en inblick i den
upplösning av den gamla samhällsordningen, som inträdde när-
mast efter reformationens införande och som bildar den naturliga
bakgrunden för berättelsen i den av honom granskade »Skräddar-
sagan». Och han skildrar de andliga förutsättningarna för ätt-
sagans framväxt, folkminnena” och deras. liv i bygden samt det
historiska intresset, som bl. a. tagit sig uttryck i att man i bond-
gårdarna bevarat en mängd skrivna aktstycken, ej blott köpe-
handlingar o. d. utan även privatbrev.

Den längsta ättsagan, Skräddarsagan, meddelar författaren
dels i en restituerad form, upptagande nära 16 sidor, dels i fyra
varianter i den form de upptecknats efter olika berättare. Han
skildrar dess liv bland folket och gör en noggrann undersökning
av vad som är sanning och dikt i den. Därvid bar han gått
till länsräkenskaper och domstolshandlingar i det norska riks-

1 > Ettesagaer og sagn fra Telemarken. Etfterladte optegnelser> af
M. B. Landstad har utgivits Kristiania 1924.

336 v. Sydow: Anmälan.

arkivet och till inom bygden själv bevarade skriftliga aktstycken.
Han har sålunda i stor utsträckning kunnat kontrollera sagans
uppgifter. Det visar sig därvid att stommen är historisk. >De
>män och kvinnor som omtalas i sagan, har levat; ingen är upp-
»diktad. Deras namn är i de allra flesta tillfällen rätta, och detta
»gäller även om mindre viktiga personer. Släktskapen mellan
»personerna är riktigt återgiven i de allra flesta fall. Ordnings-
»följden av ättleden är riktig. På samma sätt är det med en
»hel rad smådrag, ofta rena småsaker, enstaka små upplysningar
>som man skulle tro borde ha svårt att hålla sig kvar i minnet. >
Och dock gäller det här en ättsaga som skildrar nio släktled och
går tillbaka i tiden ända till 1500-talet. Att detta är möjligt,
beror på att folk, när de kommer tillsamman och berättar dylika
ättsagor, kontrollerar och rättar varandra, vilket direkt synes i de
upptecknade varianterna, i det berättarna i dem tar ståndpunkt
till avvikande framställningar hos andra berättare. Intresset för
sagan håller sig främst inom den ätt den handlar om, men även
hos andra i samma bygd, varvid traditionen inom och utom ät-
ten, såsom Liestöl påpekar, får en tydligt olika prägel, i det
ätten söker att skildra sig själv i ljusare färger än vad den öv-
riga traditionen gör:

Liestöl framhåller emellertid också hurusom traditionen i
ättsagan ej bevarar vad som helst. Den gör ett urval både i
personhänseende, i det den så gott som uteslutande intresserar
sig för storbönder, och beträffande handlingen mest för ovanliga
händelser, framför allt dråp och andra våldsamheter. Detta in-
tresse vållar en viss stilisering av framställningen, i det typiskt
episka formler gör sig gällande i rätt stor utsträckning. Mer än
en episod som företer någon likhet med färdigdiktade sägner,
kommer att utbytas mot dessa, som genom sin pregnanta, av-
rundade form lättare håller sig kvar i minnet än de mera form-
lösa hågkomsterna ur verkligheten.

De sålunda ur det norska ättsagomaterialet härledda reg-
lerna bör anses ha en ganska stor allmängiltighet, men det är
klart att undantag under vissa omständigheter gör sig gällande,
än på ett sätt, än på ett annat. Jag har träffat en svensk bygd,
där man har ättsagor såsom gillesunderhållning, och där jag
kunnat uppteckna tre olika ättsagor. En av dem handlar om
storbönder, men de båda andra rör sig på lägre plan. Där gäller
sålunda ej kravet på förnämlig ätt. Detta har fått kompenseras
av andra omständigheter. Den ena handlar om en trollkarlsätt i
tre generationer, där trollkunnigheten höjer denna ättsagas hjältar
över det alldagliga och alltså ersätter ättstorheten. I den andra
står de handlande personerna på en ännu lägre social nivå, men
brottets egenart och de egendomliga omständigheter, som ledde

Ebbe Kock: Anmälan. 337

till dess upptäckt, har fått ersätta vad som fattades i social rang-
ställning. Vad Liestöl framhåller om ättsagans förkärlek för det
aristokratiska, är sålunda blott att uppfatta såsom ett inom ätt-
sagan ofta förekommande specialfall av det ovanligas eggande
inflytande på den diktande fantasien. Detta har jag velat fram-
hålla, icke för att på något sätt minska värdet av Liestöls resul-
tat, utan för att betona önskvärdheten att den folkliga ättsagan
ytterligare efterspanas i fler bygder och ytterligare granskas.
Liestöls lilla arbete är även med sin begränsning till i huvudsak
blott en folklig ättsaga — han redogör mera i förbigående även
för några andra av något annat kynne — icke blott av synner-
ligen stor förtjänst såsom traditionsundersökning. Jag anser den
tillika vara ett av de yppersta bidragen till förståelsen av den
isländska ättsagan som hittills offentliggjorts, fastän den ej direkt
behandlar den isländska sagan. Denna måste nämligen dels ha
utvecklat sig ur en traditionsform av väsentligen samma art som
den av Liestöl behandlade norska sagan, dels måste den ha ut-
vecklats under inflytande av samma lagar, som Liestöl påvisat i
fråga om den folkliga ättsagan.

Till bokens stora rent vetenskapliga förtjänster kommer att
Liestöl är en utmärkt stilist. Språket är det norska målet, men
saknar det konstgjorda, bondeimiterande och ohanterliga, som ej
sällan präglar mållitteraturen. Den som eljes drager sig för att
läsa målet, kan utan svårighet och med nöje läsa Liestöls klara,
koncisa och verkligt kultiverade språk.

0. W. v. Sydow.

Äldre Västgötalagen översatt och förklarad av Nat. Beckman,
Professor. (= Västergötland. Bidrag till landskapets kulturhistoria
och naturbeskrivning. B: 3) XXVI—+ 118 s. Pris 3 kr. Upp-
sala 1924. AB. L. Norblads Bokhandel i distribution.

Vgl. I är ju vår tidigast upptecknade rent svenska land-
skapslag och den anses även sedan gammalt — ehuru mindre
riktigt (Se Holmbäck: Atten och arvet; Ebbe Kock: Om Hem-
följd) — bland svenska lagar återgiva det älsta samhällsskicket
(Övers. s. XKXII). Lagen har livligt uppmärksammats av den
europeiska forskningen och bl. a. flera gånger översatts till modernt
språk, men egendomligt nog hittills av finländare eller väst-
europeer. Först nu föreligger en översättning till modern svenska
av svensk hand. På grund av både språklig skolning och sin
ingående kännedom om fäderneprovinsen är prof. Nat. Beckman

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII. 22

338 Ebbe Kock: Anmälan.

bättre än någon annan nu levande person skickad för ett så-
dant värv.

Från vetenskaplig synpunkt ligger den nya översättningens
främsta värde i de stundom ganska utförliga anmärkningar, med
vilka Övers. kommenterar de olika lagbestämmelserna. Han har
här sammanfört flera decenniers studier rörande Vgl. och dess
tid. Särskilt måste anmälaren giva sitt stora erkännande åt
Övers:s för en lekman förvånansvärt omfattande kunskaper i,
och i allmänhet korrekta uppgifter om rent juridiska förhållan-
den. Hit räknar anmäl. särskilt den orienterande inledningen,
som börjar arbetet. Ett 30-tal väl valda illustrationer hjälpa läsa-
ren att få en konkret bild av lagens miljö. -

I likhet med andra populära alster av Övers. utmärkes
föreliggande arbete, särskilt kommentaren, av en ledig och under-
hållande språkbehandling, som dock ej sällan (såsom s. V, 42,
89) slår över i en något vardaglig tidningssvenska, varjämte
stundom ämnen behandlas, vilka icke hava med Vgl. att skaffa,
så t. ex. Snorres resa i Sverige (s. IV), Algotsönernas familjehi-
storia (s. IX—R) m. m. 5

I allmänhet bibehåller Övers. originalets ordställning, sats-
byggnad och, vad värre är, interpunktering. Denna princip synes
vara på sin plats vid en ordagrann översättning, som t. ex. skall
hjälpa studerande vid textläsning, men lämpar sig mindre väl för
ett populärt arbete, avsett för den stora, låt vara bildningsin-
tresserade allmänheten. Lovvärt och praktiskt klokt är däremot
Övers:s förfarande att bibehålla en del svåröversättbara lagtermer
och att i anmärkningarna förklara termens innebörd.

Till tjänst för en icke sakkunnig läsare och till gagn för
en eventuell ny upplaga av översättningen, vill anmälaren här
även framföra några sakliga erinringar. Först vill anmäl. ut-
tala sin fulla anslutning till de anmärkningar som framställts av
NS granskare (Carl Delin i Svensk Jurist-Tidning 1925, s.
184 ff.).

Anmälaren övergår så till en del detaljanmärkningar. Invo-
ledningen s: IV: man »förvaltar» icke gärna dokument (men väl
ett förmynderskap, en förmögenhet); sådana förvaras. Eskil har
knappast »utarbetat> Vgl. I, men väl sammanfört och ordnat den
muntliga traditionens regler. — 98. XIII sammanblandas edgärds-
män och nämndemän. — 8. XV: den exekutiva träldomen bör
ej kallas för slaveri. — Uträkningarna s. XVIII ff. om normal-
bondens förmögenhet och om myntet äro intresseväckande, men
till sin tillförlitlighet problematiska. — Övers:s exempel (s. 3)
från norska kungafamiljen finna vi synnerligen belysande och
väl funnet. 59. 66 fl. 6: ex. från danska kungafamiljen synes
även träffande. — Övers. har (8. 4) gjort Arenanders med visshet

Ebbe Kock: Anmälan. 339

felaktiga förklaring av attungen alltför stor heder. — 9. 12 r. 5 ned.:
ett >»hugg»> med stickvapen kan ej rubriceras som »aga>. — 5. 13
mitten: rånmord bör ej föras under begreppet dråp. Anmärk-
ningarna till Mandr. B. 1 äro £. ö. goda ex. på Overs:s omfat-
tande insikter i medeltida processrätt och förmåga att populärt
klargöra förhållandena. — 5. 16 och 18. Vad menar Övers. med'
»böte åter»? På nutidssvenska betyder det: böte en gång till.
Som grundtexten visar, avses ej detta utan: »böte i ersättning för
den döde». — 8. 19 Mår. B. 11: det sista vittnum bör lämpligen
återges med »intyg>, »utlåtande», icke, såsom Övers., vittnen. Den
bevisning, som enl. flock 11 skall föras, är dels intyg av skär-
skutningsvittnen (de först i flocken nämnda) att de blodiga laka-
nen etc. auträffats i sängen hos den dräpte, dels ock bevis ge-
nom en 24-mannanämnd (en form av brottmålsjury), för vilken
häradshövdingen tjänstgjorde som ett slags ordförande, dock tro-
ligen utan att ingå i själva nämnden. Enligt Vgl. II skulle han
»hövda>» eden, d. v. s. förestava nämndens uttalande (s. k. edstemat)
vid edgången. — 8. 20 ned. På grund av sin ingående lokal-
kännedom är Övers. här i tillfälle att giva oss ett praktiskt exem-
pel å rättsregeln, vilken lämnat ett minne i ett namn å lokalitet
(Mordgäldskogen). — 95. 23 Sm. B. 2: Allebergs fjärding bör icke
glömmas. — 8. 24 Sm. B. 4: i uppräknade kroppsskador kan
visserligen ingå ett moment av skymf (t. ex. i snöpning), men
våra förfäder uppfattade dem i huvudsak dock ej, såsom Övers.
karaktäriserar dem, såsom förolämpningar eller skymf utan just
som skador å kroppen. — 8. 29: »utbött> och tolkningen därav
synes oss väl funnen. — 8. 35 AB. 5 är synnerligen svårtolkat.
Enligt anmälarens mening hava varken Övers. eller hans när-
maste förebild, Holmbäck, lyckats rätt tyda innebörden. Utrym-
met tillåter dock ej att här utveckla anmäl:s uppfattning av lag-
rummet. — 8. 41 fl. 17 syftar å förvaltningen av en gård. Det
faktiska synes ej fullt hava fattats av Övers. — 5. 44 AB. 21:s:
fragmentet avser naturligtvis endast oäkta barn. Ett slags obli-
gatorisk folkregistrering genom tingförande även av äkta barn
är helt enkelt otänkbart. Men väl var tinglysningen ett nödvän-
digt eller praktiskt sätt att erkänna det oäkta barnet och att till-
försäkra det arvsrätt efter fader. Se andra svenska samt danska,
norska och sydgermanska lagar. — 8. 47 fl. 5 not. Anmäl. ön-
skar hellre »tillmätt> än »utmätt>, vilket leder tanken på exeku-
tion. — 8. 52 överst: rex dei gratia är en medeltida ödmjukhets-
fras, som ej får sammanblandas med eller åberopas vid regen-
tens högre straffskydd, vilket senare lånats från Romarnas lex
Julia Majestatis. — 5. 56. Bronsåldersmanteln från Gerumsberget
har säkerligen icke skadats av »värjstötar», enär värjan uppkom
först på 1500-talet (Nord. Familjebok), men av spjut- eller dolk-

340 Ebbe Kock: Anmälan.

stötar. — 95. 59 fl. 9: »fordra boken» är svårbegripligt för nu-
tiden. Hellre »fordra edgång &å (evangelie?)boken»>. — 5. 62
och 63. Fastarna voro sollennitetsvittnen, möjligen kunna de
karaktäriseras som gode män, men säkert icke som »borgensmän
för köpet». — 8. 69 fl. 13 står »framför honom>; hellre »>fram-
för sig». — 98. 73 kommentaren nederst: »mellanting mellan
vittnesförhör och omröstning». Här föreligger en missuppfatt-
ning. Flocken skildrar först huru ett slags privat nämnd till-
sättes av byamännen. Om majoritet ej uppnås i denna, utses
en nämnd av tinget. Vi hava alltså en form av nämnd, och
inom denna röstas. — 5. 82 fl. 4: »råda» något »i händer» är
obegripligt för nutida läsare; bättre? »skaffa»> el. dyl. — 9. 85 fl. 6.
Enligt anm:s mening har Övers. missuppfattat flocken. Då flocken
säger, att bonde genom vägran av husrannsakning drager tjuv-
naden på sig, innebär detta, att han får »stånda tjuvs rätt»
d. v. 8. behandlas som tjuv. Någon fördel av sin vägran, såsom
Övers. anser, torde alltså gårdsägaren icke vinna. — 8. 86 fl. 8:
»hålla för den> ete. Till undvikande av missuppfattning hellre:
»hålla sådan för den» etc. — 85. 87 fl. 9. Till undvikande av
missförstånd torde efter »till hus och hem> tilläggas »åt djuret»
el. dyl. — Ibin.: »fölsed» är ett typiskt exempel å Övers:s metod
att modernisera grundtextens ordformer men i huvudsak bibe-
hålla dem. Därmed uppnås ofta ett koncist, träffande kort ut-
tryck, t. ex. tak. I fråga om >»fölsed> har metoden dock slagit
mindre väl ut. Modern svenska känner olika slag partseder:
värjemåls-, fyllnads-, vrångo-, bouppteckningseder, men ingen
»fölsed>. Som språklig nybildning är »fölsed»> för anmäl:s språk-
öra underligt. Det torde bildats i analogi med »dulsed>, vilket
vunnit ett visst burskap i vetenskapliga terminologien. Urtexten
använder f. ö. icke i flock 9 sammansättning med ed, utan med
»val>, d.v.s. de män, som bildade den svärjande 12-manna-
gruppen. Kommentaren borde lämpligen upplysa, att »fölseden»
avser djurägarens edfästande av sitt påstående, att fölet är homma-
fött å hans gård. — 8. 88 fl. 10. Övers:s »presterar»> är en rent
modern romanism, som en jurist väl förstår, men ej en illiterat
lekman; hellre »anskaffa> eller dyl. — Fl. 11. »Skälatak> för-
klaras ej. Dess innebörd framgår ej av sammanhanget. — S.
89 fl. 12 8 2: >»bortanför» är ett mindre tilltalande uttryck;
»bortom>» bättre. Vad är det för »det>, som ledes till landa-
märet? Övers. bör angiva, att ett köpt djur avses. — 8. 89 och
92: Vin översättes med »god man>, vilket är alltför mångtydigt
och vagt. Bättre att, som Övers. gör med andra termer, bibe-
hålla fornspråkets vin. — 98. 95 fl. 5 anmärkn. till pr. och & 2:
en i och för sig väl motiverad och träffande notis till en bild upp-
repas med nästan identiska ord på samma sida! — S. 100 fl. 11.

Ebbe Kock: Anmälan. 341

»Mikkelsmässa»> bör väl stavas med ck? — S. 111. Det förvånar
anmäl., att Övers. synes tagit så starkt intryck av Jungnérs bok
om Gudinnan Frigg och Als härad.

Nu nog med detaljkritik! Det vore glädjande om Övers.
finge tillfälle och ville begagna sina ingående kunskaper om
det äldre Västergötlands realia till att publicera en översätt-
ning jämväl av Vgl. II. Bortsett från Beauchet's franska över-
sättning saknas som bekant en modern sådan. I formellt hän-
seende vore jämväl, enligt anm:s mening, Beauchet's behand-
lingssätt av texten till fromma för en icke språklärd, nutida
läsare. Aven andra av våra övriga medeltida landskapslagar
vänta fortfarande på en modern tolkning. Anm. hyser förhopp-
ning att till tjänst för sina skånska landsmän och andra intres-
serade få översätta vissa delar av Sk. L. Utav Andreas Sune-
sons parafras utgives som bekant för närvarande en nydansk
översättning, verkställd av Jörgen Olrik.

Malmö. Ebbe Kock.

342 Loewenthal: Die unasp. Tenues des Holländischen.

Die unaspirierten Tenues des Holländischen.

H. Jacobsohn erwähnt Ark. 37, 252 die unaspirierten Tenues
des Holländisehen im Zusammenbang der Argumente fär die
angebliche Existenz unaspirierter Tenues auch im Urgermanischen.
Nun wirken im Holländischen aber celtische Lautgewohnheiten
nach: germ. -ft- wird wie im Celtischen zu -cht- (ndl. hacht kracht
lucht ducht neben dt. haft kraft luft kidufto)!. So beweist die
holländiscehe Tenuisaussprache wohl weder etwas färs Gemein-
noch färs Urgermanische, sondern ist gallisch?. Dass die hollän-
dische volkstämliehe Gerundialconstrucetion zur Bezeichnung des
Durativs z. B. Hij was de(n) heele dag sijne rekeningen aan't
schrijven ihr Urbild im Celtischen hat, ist nach den Ausfährungen
von W. Keller (in der Palaestra 147, 61 ff. [1925]) gleichfalls
wahrscheinlich.

Berlin, 22.8. 1925.

John Loewenthal.

1 P, Br. B. 49, 420. Zur Sache siehe auch Heinz Goldschmidt, Wörter
und Sachen 8, 184.

? Dazu H. Pedersen, Vgl. Gr. 1, 431, 437.]

åRKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIII.

Broberg: Bibliografi för 1924. 343

Bibliografi för 19241,

Av Sven Grén Broberg.

I. Bibliografi, litteraturhistoria och biografi.

Aberstén, S., och 'Tiselius, C. A. Göteborgs och Bohus län i litte-
ratur, karta och bild intill utgången av år 1923. Bibliografisk
översikt. Gbg. 8:o. VIII, 215 s. (— Bihang t. GoBFT. Bd 2.)

Afeelius, Nils. Svensk litteraturhistorisk bibliografi. 42. 1923.
(Samlaren. N. F. Arg. 5. Bihang. S. 1—37.)

Amundsen, Leiv. Norges historie. Bibliografi for 1923. (HTno.

. oR. 5. Bd 6. Bilaga: S. 355—418.)

Berg, Gösta. Uppsala Landsmålsarkivs samlingar rörande dalsländsk
allmogekultur. (Hembygden. 1924. S. 48—49.)

Broberg, Sven Grén. [Nordisk filologisk] Bibliografi för 1922. (Ark.
Bd 40. SS. 350—384.)

Brondum-Nielsen, Johs. Den nordiska — västnordiska och danska —
skriften. (Svend Dahls Bibliotekshandbok, övers., bearb. ...
utg. av Samuel E. Bring. Bd 1. S. 75—- 106.)

— Den nordiske Skrift. (Haandbog i Bibliotekskundskab, udg. af
Svend Dahl. 3. foregede Udg. Bd 1. D. 1. S. 51—390.)
Elfstrand, Percy. Litteratur om Gestrikland 1900—1924. Bidrag
till en bibliografi. Gefle. 8:o. 47 s. (= Bilaga t. Meddelan-

den av Gestriklands kulturhist. förening.)

Erichsen, B., og Krarup, Alfr. Dansk historisk Bibliografi. Udg.
paa Carlsbergfondets Bekostning. Bd 2. H. 1. SS. 1-—360.
Kbh. 3:0.

Fortegnelse over A. Kjers trykte arbeider. (Festskr. t. A. Kjer.
S. 125—126.)

Hermansen, Victor. MHåndskrifter vedrorende Danmarks topografi i
Nationalmuseets 2. afdelings bibliothek. (FoN. Bd 5. SS.
55—68.)

Jahresbericht iber die erscheinungen auf dem gebiete der 'germani-
schen philologie. Hrsg. von der Gesellschaft för deutsche philo-
logie in Berlin. Jahrg. 43 (1921), 44 (1922) — N. F. Bd
1, 2. Berlin. 8:o. VIII, 165 s.; VIII, 142 s.

Jansson, Sam. Svenskt skrivskick under medeltiden och fram till

1! Några skrifter, tryckta 1923, som icke kommit att medtagas i före-
gående årsbibliografi, anföras även här. Av utrymmesskäl hava tyvärr icke
mindre än 118 skrifter, huvudsakligen inom avdelningarna V, VI och »Bi-
bang>, måst uteslutas. — Förteckning å starkare förkortningar av
tidskriftstitlar m. m. bifogas vid slutet av bibliografien.

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLII, NY FÖLJD XXXVIIL

344 Broberg: Bibliografi för 1924.

våra dagar. (Svend Dahls Bibliotekshandbok, övers., bearb.
... utg. av Samuel E. Bring. Bd 1. S. 107—126.)

Karg-Gasterstädt, Elisabeth. Eugen Mogks Schriften. 1879 bis
April 1924. (Festschrift Mogk. S. XI—XLVIL.)

[Knutsson, K.] Bibliografi över de under 1923 från trycket utgivna,
huvudsakligen svenska skrifter och uppsatser, som röra moders-
målsundervisningen, (Årsskrift f. modersmålslärarnas förening.
1924. S. 28—37.)

KfolsrudJ, S. Amund B. Larsen. Ferder og skrifter. (Festskr.
t. A. B. Larsen. 8S. 239—246.)

Nielsen, H. Gräner. Danske Folkemelodier. HLitteratur- og Haand-
skriftfortegnelse. (Aarbog f. Musik. 1923. S. 64-93.)
Nygren, Ernst. Vadstena klosters tänkebok och annalhandskriften
C 92 i Uppsala universitetsbibliotek. (Hist. studier, tillägn.

L. Stavenow. S. 59—566.)

Pipping, Hugo E. Hugo Pippings tryckta skrifter, förtecknade.
(Festskr. t. Pipping — SSLF. 175. S. 588— 607.)

Rothman, Sven. Ur 1923 års [kulturhistoriska] litteratur. (Rig.
Bd 7. S. 209—224.)

Setterwall, Kristian. [Svensk historisk] Bibliografi 1923. (HTsv.
Årg. 44. Bilaga. 60 8.) i
Sommerfeldt, W. P. [Norsk arkeologisk] Bibliografi 1923. (For. t.

no. fort. bev. Aarsb. f. 1923. S. 273—283.)

— [Norsk topografisk] Bibliografi for 1922. (Heimen. Bd 1. 8. 223
—244.

Svensk topografi. Sveriges allmänna geografi, land och folk, natur
och kultur, landskaps- och ortshistoria. Sthm. 8:o. 340 s.
(= Björck & Börjesson. Antikvariat-bokhandel. Katalog. N”
190.)

Belfrage, Sixten. Översättningen av Reyncke Fosz 1621. (Nsv$St.
Årg. 4. 8. 172—207.) — Med anledn. härav: Dymling, Carl
Anders. Reyncke Fosz och Forsius. Några anteckningar. (Tbid.

S. 213—229.)
Berntsen, Toralf. BSagaringen om Olav Trygvason. (Edda. Bd 22.
S. 198—235.)

Bull, Francis, og Paasche, Fredrik. Norsk litteraturhistorie. H. 5,
7, 9, 11 (= Bd 1. Paasche, Fredrik. Norges og Islands lit-
teratur indtil udgangen av middelalderen. H. 3—6). S. 65
—192. Kria. 8:0.

Cornell, Henrik. Ett bidrag till Liljas genesis. (Edda. Bd 21.
S. 140—144.)

Heusler, Andreas. Die altgermanische Dichtung. Berl.-Neubabelsberg.
8:0. (4), 200 s., 1 pl. (= Handbuch der Literaturwissenschaft.
Hrsg. von Oskar Walgel. [2.]).

Broberg: Bibliografi för 1924. 345

Jönsson, Finnur. Den oldnorske og oldislandske litteraturs historie.
2. udg. Bd 3. Kbh. 8:0o. (8), 147 s.

Karg, Frite. Die altsechwedische Erzählung von Valentin und Name-
los. (Festschrift Mogk. SS. 197—230.)

Klockhoff, 0. Studier över 1600-talets svenska dramatik i Sverige
och Finland. (Foestskr. t. Pipping — SSLF. 175. S. 267—290.)

Nylén, Einar. Eriksvisan. (Studier, tillägn. O. Sylwan ... 1924.
S. 31—48.)

Steffen, Richard. Stiernhielm och Bröllopsbesvärs Ihugkommelse.
(Vår tid. Årg. 9. 8. 182—226.) |

Brate, E.
Olsen, Magnus. Erik Brate. (Ark. Bd 40. S. 337—342.)
Olson, Emil. Erik Brate. (Fornv. 1924. S. 58—62, portr.)

Columbus, 8.
Ekholm, Ragnar. Samuel Columbus. Bidrag till kännedomen om
hans levnad och författarskap. (Ak. avh.) Upps. 8:0. 184 s.,
1 rättelselapp.

Feilberg, H. F.
Marstrand, Even. Henning Frederik Feilberg (18381—1921). (I förf:s
Omkring Askov. S. 9—28.)

Flom, G. T.
Indrebg, Gustav. George T. Flom. HEin norsk-amerikansk maalgranskar.
(SoS. Aarg. 30. S. 256—266.)

Hof, S.
Beckman, Nat. Sven Hof. En levnadsskildring från frihetstidens
Västergötland. Gbg 1923. 8:o. XI, 153 s. (— Göteborgs k.
vetenskaps- o; vitt.-samh:s handlingar. 4:e följden. Bd 27:11.)

Jakobsen, J.
Matras, Chr. Dr. Jakob Jakobsen. (Norsk aarbok. Aarg. 5. S. 38
—A49, portr.)

Keyland, N.
Bromander, C. V. Nils Keyland. (Fataburen. 1924. S. 184—2192.)

Munch, P. A.
Lerde brev fraa og til P. A. Munch. Utg. af det kongelige Frede-
riks universitet ved Gustav Indrebg og Oluf Kolsrud. Båd 1.
1832—1850. Oslo. - 8:o. (8), 474 s., 1 portr., 6 faksim.-sid.

346 Broberg: Bibliografi för 1924.

Schnittger, B.
Arne, T. J. Bror Schnittger [med bibliografi). (Fornv. 1924. $S. 129
—135, portr.) |

Sydow, C. W. v.
Ellekilde, Hans. C. W. von Sydow. (Skånskt bondeliv. Årsbok.
1924. 8. 73—82.)

I. Lärda sällskaps skrifter, tidskrifter och
samlingar.

Aarboger for nordisk Oldkyndighed og Historie, udg. af Det konge-

lige nordiske Oldskrift-Selskab. 19238. RB. 3. Bd 13. Kbh.
(3), 293, IV s.

Antikvarisk tidskrift för Sverige. Utg. av Kungl. Vitterhets-, historie-
och antikvitetsakademien genom Emil Eckhoff och Sigurd Cur-
man. D. 21. H. 2 (=— Nr 2), 5 (=Nr 6). — D. 22. H. 2
(= Nr 2), 4 (=Nr 5, 6). Sthm. 8:o. [D, 21:] 31, 49 s.;
[D. 22:] 90, 60, 8 s.

Årbök hins islenzka fornleifafjelage. 1924. Rvik. 8:o. (3), 88 s., 1 pl.

Arkiv för nordisk filologi, utg. ... genom Axel Kock. Bå 40 (= N. ST
Bd 36). (4), 384 8. — Bå 41 (=—N. F. Bd 37). H. 1. S.
—100. Lund. 8:0.

Bergens museums aarbok. 1922—1923. H. 3. Historisk-antikvarisk
rekke. Red. av Carl Fred. Kolderup. Bergen. $8:o. (3), 23,
77, 12, 9, 19.8.

Danmarks Folkeminder. Nr. 29. Kbh. 8:o. VII, 255 s.

Danske Studier, udg. af Gunnar Knudsen og Marius Kristensen.
1924. (= Bd 21. — N. R. Bd 9. = URIVERHOlSIODE See
danske Samfund, Nr. 262— 264.)

Edda. Nordisk tidsskrift for litteraturforskning. Redakter: Gerhard
Gran. Bd 21, 22. Kria. 8:o. (38), 320 s.; (3), 328 s.
Fataburen. Kulturhistorisk tidskrift, utg. av Gustav Upmark. 1924.

Sthm. 8:o. (3), 192, 72, 14 s,

Folkminnen och folktankar. Populär- vetenskaplig tidskrift, red. av
C. W. von Sydow och H. Celander. Utg. av Folkminnesför-
eningen i Lund och Västsvenska folkminnesföreningen. Bd 11
(1924). Sthm (tr. i Norrköping). 8:o. (3), 156 s.

Foreningen til norske fortidsmindesmerkers bevaring. Aarsberetning
for 1923. Aarg. 79. Kria. 8:0o. (3), 292 s.

Fornvännen. Meddelanden från K. Vitterhets-, historie- och antikvi-
tetsakademien. Under redaktion av Sigurd Curman. 1924.
Årg. 19. Sthm. 8:o. (4), 8336, XLIV, 36 s.

Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift. 1923. Gbg.
8:0. (3), 48 8.

Broberg: Bibliografi för 1924. 347

Historisk tidskrift för Finland. Utg. av P. 0. von Törne. Årg. 9.
1924. Hfors. 8:0. (5), 171 s.

Historisk tidskrift, utg. av Svenska historiska föreningen genom Sven
Tunberg. Årg. 44 (1924). Sthm. 8:0. (1), VI, 416, 60, 6 s.

Historisk 'Tidsskrift, udg. af den Danske historiske Forening ...
Red. af Erik Arup. R. 9. Bd 3. H. 2—3. SS. 97—344.
Kbh. 8:0.

Historisk tidsskrift, utg. av den Norske historiske forening. 1924.
Lev. 1—4. (—R. 5. Bd 6. H. 2—4. S. 97—-352, [bilaga:]
S. 355—418.) Kria, Oslo. 8:0.

Islandica. An annual relating to Iceland and the Fiske Icelandic
collection in Cornell university library. Vol. 15. Ithaca, N.Y.
8:0o. (5), XXVIII, 40 s., 9 pl.

Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitets-akademiens handlingar.
D. 33 (—N. F. 13): H. 2 — N:o 3, 4. — D. 34 (— 3:e följ-

- den. D. 1): H. 5. Sthm. 8:o. 13 s.; 17 8.; 64 s.

Literaturblatt fär germanische und romanische Philologie. Hrsg. von
Otto Behaghel und Frite Neumann. Jahrg. 45 (1924). Lpz.
(tr. i Altenburg). 4:o. XXVIII, 376 sp.

Maal og minne. Norske studier, utg. av Bymaals-laget ved Magnus
Olsen. 1924. Kria. 8:0o. (3), 212 s.

Namn och bygd. Tidskrift för nordisk ortnamnsforskning ... utg.
av Jöran Sahlgren. Årg. 12 (1924): H. 1—4. Lund, 8:0.
(4), 191 s. — H. 5 (Bil. A: 4). Upps. 8:o. (4), 42 s.

Norsk folkekultur. Folkeminne-tidsskrift, styrt av Rikard Berge med
hjelp av Alexander Bugge, O. Olafsen og KE. Visted. Aarg. 10.
Risor. 8:0. (4), 180 s.

Nysvenska studier. Tidskrift för svensk stil- och språkforskning,
utg. av Bengt Hesselman, Olof Östergren. Årg. 4 (1924). Upps.
8:o0. (3), 280 sg.

Publications of the Society for the advancement of Scandinavian
study. Scandinavian studies and notes. HEditor A. M. Sturte-
vant. Vol. 8. No. 1—4. S. 1—132. Menasha, Wis. 8:0.

Rig. Föreningen för svensk kulturhistoria. Tidskrift. Under redak-
tion av Sune Ambrosiani. Bd 7 (1924). Sthm. 8:0. (3), 224 s.

Samfundet S:t Eriks årsbok. 1924. Utg. genom Gustaf Upmark.
Sthm. 8:o. (8), 154 s., 5 pl.

Samlaren. Tidskrift för svensk litteraturhistorisk forskning. N. F.
Årg. 5. 1924. Upps. 8:0. (38), 244, 40, IV, (4) s. (= Skrif-
ter, utg. av Svenska litteratursällskapet. 1. N. F. 5.)

Samlingar, utg. af Svenska fornskrift-sällskapet. H. 160. SS. 161
—320. 8:0. — Ser. 2. Latinska skrifter. Bd 1. H. 1. 80 s.
4:0. Sthm (tr. i Upps.).

Skrifter, utg. av Svenska litteratursällskapet i Finland. 166:2, 173
—177. Hfors. 8:0. [166:2:] (5), 341 s.; [173 = FoU. 37,

348 Broberg: Bibliografi för 1924.

1923:] (8), C, 198, (8) s., 2 pl.; [174:] XII, 411 s.; [175:]
XII, 607 s., 1 portr., 2 pl.; [176 = StNF. Bd 15:] (5), 132 s.;
[177:] (4) s., s. 639—897.

Svenska landsmål ock svenskt folkliv. Tidskrift, utg. genom J. A.
Lundell. 1924. H. 1—4. (=H. 162—165 fr. början.) Sthm.
8:0. (2) s., 8. 1—64; 8. 3—82; (2), 180 s8.; s. 5—166.

Upplands fornminnesförenings tidskrift. Utg. ... av Bengt Thorde-
man. 39 (= Bd 9. H. 3). (1) s., s. 263—448, (6) s. Upps. 8:0.

Hl. Nordisk språkvetenskap.
1. I allmänhet.

Cahen, Maurice. L”adjectif "divin" en germanique. (Publications
de la fac. des lettres de I'univ. de Strasbourg. Fasc. 21—=
Möélanges Ch. Andler. $S. 79— 107.)

Clouston, J. Storer. The people and surnames of Orkney. (Proc.
of the Orkney antiquarian soc. Vol. 2. S. 31—37.)

Flom, George T. Place-name tests of racial mixture in Northern
England. (MLN. Vol. 39. 8. 2038—212.)

Geete, Robert. Ur språklådan. Smärre uppsatser av språkligt och

| kulturhistoriskt innehåll. Upps. & Sthm. :o. 189 s.

Gjerdman, Olof. Till. frågan om bestämda artikelns uppkomst och
placering. (Foestskr. t. Pipping — SSLF. 175. S. 122—147.)

Heinerte, N. Otto. Wortstudien. [1. ahd. -luomi, schwed. lum-
mig, — 2. Zur bedeutungsentwicklung des wortes selbst.]
(Studier i modern språkvetenskap, utg. av Nyfilol. sällsk, i Stock-
holm. 9. S. 243—257.) |

Heinitz, Wilh. Musikaliseh-dynamische Textauslese in färöischen und
färöisceh-dänischen Reigentänzen. (Eine phonetische Studie.)
(Festskr. t. Pipping — SSLF. 175. S. 160—169.)

Härje, K. A. Två folknamn hos Jordanes. "Dehinc mixi, eva-
gre, otingis." (NoB. Arg, 12. S. 177—179.)

Introduction to the survey of English place-names. P. 1. Ed. by
A. Mawer and F. M. Stenton. [S. 55—92: The Scandinavian
element by HEilert Ekwall.] — P. 2. The chief elements used
in English place-names. Ed. by Allen Mawer. Cambr. 8:0.
XI, 189 s.; X, 67 s. (— English place-name society. Vol. 1.
P. 1—2.) (Anm. NoB. Årg. 12. 8. 183—185 av Harald
Lindkvist.)

Jöhannesson, Alexander. Um frumnorrena tungu. (Festschrift Mogk.
S. 376—-386.)

Jönsson, Finnur, og Jergensen, Ellen. Nordiske Pilgrimsnavne i
Broderskabsbogen fra Reichenau. (Aarb. 1923. S. 1-—36.)

Broberg: Bibliografi för 1924. 349

Karsten, T. E. En väst- och nordgermansk diftongering från medel-
tidens slutskede. (Festskr. t. Pipping — SSLF. S. 258-266.)

— Ur ortnamnens historia. (Ymer. Årg. 44. 8. 3385—3845.)

— Zur Erklärung der germanischen Lautverschiebung. (Mémoires
de la soc. néo-philologique de Helsingfors. 7. 8. 319—5337.)

Kock, Axel. Zur frage nach dem namen des gotischen bibeläber-

| setzers. (Ark. Bd 40. S. 314—5319.)

Lind, E. H. Ortnamnens insats i den gamla nordiska dopnamns-
bildningen. (Festskr. t. Pipping — SSLF. 175. 5. 326—333.)

Tindquist, Ivar. Namnet Ludvig på urnordiska. Bidrag till en
samnordisk dissimilatiorsteori. (Festskr. t. Pipping — SSLEF.
175. S. 3834—355, 1 pl.)

Lindqvist, Axel. Dansk-svensk ordlista. Lund. 8:o. 60 s. (= BSkrif-
ter, utg. av Modersmålslärarnas förening.

Lindroth, Hjalmar. Ett danskt lånord [beye ost) i svenskan, och
uttalet av det danska ä-ljudet på 1500-talet. (Festskr. t. Pip-
ping — SSLE. 175. S. 366—371.)

Lewenthal, John. Cultgeschichtliche fragen. (PBB. Bd 49. S. 63
—88.)

Marwick, Hugh. The place-names of North Ronaldsay. (Proc. of
the Orkney antiquarian soc. Vol. 1. 1923. S. 53—564.)
Mikkola, J. J. Die Verschärfung der intervokalischen j und w im

Gotischen und Nordischen. (Streitberg Festgabe. S. 267—271.)

— Zur Vanenmythe. (Festskr. t. Pipping — SSLF. 175. $S. 376
—378.)

Neckel, Gustav. Die Entwicklung von schwachtonigem altnordischem
u (o) vor m aus helleren Vokalen und der altnordische Sub-
stantivartikel. (Festschrift Mogk. S. 387—412.)

Neuman, E. Ist das Wort humle in den germanischen Sprachen
ein Lehnwort? (Festschrift Mogk, S. 424—432.)

Nordgård, 0. Litt lemenologi. (MoM. 1924. S. 119—124.)

Noreen, Erik. Om ordet häxa. (Språkvet. sällsk. i Upps. förhandl.
1922—24, i UUA. 1924:2. S. 53—61.)

— Sv. al(e)kauva — no. aalekuva. (Nsv8t. Årg. 4. S, 275.)

Nyrop, Kristoffer. Ordenes Liv. Bd 2. Kbh. 8:0o. (8), 200 s.

Olsen, Magnus. Ust og Åst. (NoB. Årg. 12. 8. 50—58.)

Pipping, Rolf. Emfas och pregnant betydelse. (Festskr. t. Pipping
— SSLF. 175. S. 4835—445.)

Rooth, Erik. Verbet vänja, ty. gewöhnen. Etymologi och be-
tydelseutveckling. (Språkvet. sällsk. i Upps. förhandl. 1922—
24, i UUÅ. 1924:2. 8. 98—106.)

Sahlgren, Jöran. Nordiska ortnamn i språklig och saklig belysning.
1—6. Lund. 8:0o. (4), 92 sg.

Schröder, Edward. "Haupt" als Quelle. (NoB. Årg. 12. 8. 110
—120.)

350 Broberg: Bibliografi för 1924.

Schitte, Gudmund. Lappiske Smaating. (MoM. 1924. 8, 192—205.)

Seip, Didrik Arup. Noen gamle oplysninger om nordiske språk.
(NT(Lett). 1924. S. 356—362.)

— Om vilkårene for nedertyskens innflytelse på nordisk. (Festskr.
t. Pipping — SSLE. 175. 8. 472—477.)

Sommerfelt, Alf. Sur la forme de la troisiéme personne du singulier
présent de ”Yindicatif en vieux-scandinave. (Foestskr. t. Pip-
ping — SSLEF. 175. S. 512—513.)

— Sur la théorie de la syllabe. (Festskr. t. A. Kjer. S. 48—52.)

— "Til brytningen. (Foestskr. t. A. B. Larsen. S. 82—386.)

Sturtevant, Albert Morey. Fiu, runische Form fär aisl. fé, "Vieh”.
(JEGPh. Vol. 23. S. 512—515.)

Sverdrup, Jakob. Er baat laan fra frisisk? (MOoM. 1924. S. 104
— 107.)

— Om idg. "bh "dh ”gh i det eldste germansk. (Festskr. t. A. B.
Larsen. 8. 224—9232.)

Wadstein, Elis. Namnet Birka och därmed sammanställda ord.
(NoB. Arg. 12. S. 127-138.)

Vendryes, J. Une locution commune au celtique et au scandinave.
(Revue celtique. Vol. 41. 8. 238—240.) — Med anledn. härav
inlägg av E. Ernault. (Ibid. Vol. 41. S. 506 —507.)

Wiklund, K. B. Tahdoin. (Foestskr. t. Pipping — SSLF. 1756.
S. 549—555.)

Zachrisson, R. E. English place-names in -ing of Scandinavian ori-
gin. (Språkvet. sällsk. i Upps. förhandl. 1922—24, i UUÅ.
1924:2. S. 107-130.)

2. Isländska och fornnorska.
a. Grammatik och lexikografi.

Blöndal, Sigfås. Islandsk-dansk Ordbog. Hoved-Medarbejdere: Björg
Pp. Blöndal, Jön Öfeigsson, Holger Wiehe. Halvbd 2. H. 2.
S. 721—1052 [skessa—örbrot], (12), XXXII s. Rvik. 4:0.
(Anm. [av Halvbd 1] Bulletin de la soc. de linguist. de Paris.
T. 24. Comptes-rendus. S. 122—123 av Maurice Cahen.)

Brondum-Nielsen, Johs. Om (old)isl. glima, brydekamp. (Fest-
schrift Mogk. S. 460—462.)

Collitz, Hermann. Old Norse elska and the notion of love. (PSS.
Vol. 8. S. 1--13.)

Falk, Hjalmar. Odensheite. Kria. 8:o. 46 8. (= Vid.-selsk. skrif-
ter. 2. Hist.-fil. kl. 1924. No. 10.)

Flom, George T. The use of small capitals in medial and final posi-
tion in the earliest old Norwegian manuscripts. (Festskr. t.
Pipping — SSLF. 175. 8. 100—113.)

Broberg: Bibliografi för 1924. 351

Gering, Hugo. Bålagarässida. (NoB. Årg. 12. 8. 121—1926.)

Hagen, S. N. Om. nornir 'fates”. (MLN. Vol. 39. S. 466—469.)

Helgason, Jön. En rettelse. [farrak i isl. lex. bör ändras till
parrak.] (MoM. 1924. S. 48.)

Johannesson, Alexander. Islenzk tunga 1 fornöld. Rvik 1923—24.
8:0. VIII, 406 s., 1 faksim. (Anm. Eimreittin.. År 80. 8. 375
—380 av Valtyr Gudmundsson. — Skirnir. År 98. 8. 222
—225 av Johannes L. L. Jöhannsson.)

Jöhannsson, Johannes L. L. Nokkrar sögulegar athuganir um helztu
hljödbreytingar o. fl. i islenzku, einkum i midaldarmålinu (1300
— 1600). Rvik. 8:o. 152 s. A

Jönsson, Finnur. Nokkur orå um isl. bejanöfn. (Arböék hins isl.
fornleifafjelags. 1924. 8. 1—14.) — Repliker av Hannes Por-
steinsson (Ibid. S. 15—383), Finnur Jönsson (Ibid. S. 79),
Hannes Porsteinsson (Ibid. S. 80—81). .

— Nokkur ord um islensku vorra tima. (Årsrit hins isl. freda-
fjelags. År 8. S. 42—55.)

Liestol, Knut. Fersysk måldyrking. (SoS. Aarg. 30. S. 1—27.)

Mogk, E. Der Machtbegriff im Altnordischen. (Streitberg Festgabe.
S. 278—284.)

Nordenstreng, Rolf. Guden Vå&li. (Festskr. t. Pipping — SSLF.
175. S. 392—394.)

Noreen, Erik. Kuida. En hypotes. (Festschrift Mogk. S. 61—65.)

Pétursson, Sig. Kristéfer. Hrynjandi islenzkrar tungu. (Drög.) Rvik.
8:0. 439 s. |

Poirot, Jean. Sur Particulation des mnasales islandaises. (Publica-
tions de la fac. des lettres de Puniv. de Strasbourg. Fasc. 21.
— Mélanges Ch. Andler. S. 285—290, 1 pl-bl.)

Rudolphi, Hans. Die Inselnamen der Färöer. (Mitteilungen d. Is-
landfreunde. Jahrg. 11. S. 45—51.)

Seip, Didrik Arup. Einige Neuerungen der altnorwegischen Sprache
im 14. Jahrhundert. (Festschrift Mogk. S. 413—423.)

— Pronomenet hvem i gammelnorsk. (Foestskr. t. A. Kjer. S. 70
—T72.)

Selmer, Ernst W. De fersiske tonelag. Kria. 8:o. 52 s. (= For-
handlinger i Videnskaps-selsk. i Kristiania. Aar 1924. No. 1.)

Sturtevant, Albert Morey. Old Norse -är from ?-nn Fr. (JEGPLh.
Vol. 23. S. 78—82.)

— Old Norse semasiological and etymological notes. (PSS. Vol. 8.
S. 37—247.)

— Old Norse sko. (MLN. Vol. 39. S. 378—379.)

— Regarding the nominative singular ending -r in old Norse. (PSS.
Vol. 8. S. 80—83.)

Öhmann, Emil. Die französisehen Wörter im Altnordischen. (NphM.
Jahrg. 25. S. 135—151.)

(

352 Broberg: Bibliografi för 1924.

b. Texter, översättningar och kommentarer.

Annales islandici posteriorum sgeculorum. Annålar 1400—1800. Gef-
nir åt af Hinu islenzka bökmentafélagi. 1:8. S. 198—320.
Ryvik. 38:o0. |

Diplomatarium islandicum. Islenzkt fornbréfasafn, som hefir inni ad
halda bréf og gjörninga, döma og måldaga, og aädrar skrår, er
snerta Island eda islenzka menn. Gefid åt af Hinu islenzka
bökmentafélagi. 12:2. (1545—1549.) S. 97—144. Rvik. 8:o.

Egils saga Skallagrimssonar nebst den grösseren gedichten Egils hrsg.
von Finnur Jönsson. 2. neu bearb. aufl. Halle (Saale). 38:0.
(6), XLII, 334 s. (— Altnord. saga-bibliothek. H. 3.)

Et gammelt Dokument. [Skinnbrev fra 1379.] (Orkdolafylket. 1924.
S. 24—25.)

Gudmundsson, Jön. Ein stutt undirrietting um Islands adskilianlegar
nåttårur. (Hermannsson, Halldér. Jön Gumundsson and his
Natural history of Iceland — Islandica. Vol. 15. 8. 1—40, 9 pl.)

Håvamål, tolket af Finnur Jönsson. Kbh. 8:o. 170 s.

Heidreks saga. Hervarar saga og Heidreks konungs. Udg. for Sam-
fund til udgivelse af gammel nordisk litteratur ved Jön Helga-
son. Kbh. 8:o. (1), XC, 168 s.

Kveasafn eptir islenzka menn frå midöldum og sidari öldum. Gefiä
ut af Hinu islenzka bökmentafélagi. D. 1. Ljödmeli nafn-
greindra höfunda. I:2. 8. 161—352. Rvik 1923. 8:o0.

Pjétursson, Hallgrimur. Passtusålmar. Gefnir ut eftir eiginhandriti
höfundarins, 250 årum eftir låt hans. Hid islenska fredafjelag
... gaf ut. Finnur Jönsson bjö til prentunar. Kph. 8:o. XXN,
234 s.

[Snorri Sturluson.] Edda Snorra Sturlusonar. Codex Wormianus
AM 242, fol. Udg. af Kommissionen for det Arnamagneanske
legat. Kbh. og Kria. :o. (5), IX, 122 s.

Die Geschichte Thidreks von Bern. Ubertr. von Fine Erichsen. Jena.
8:0o. (3), 476 s. (= Thule. R. 2. Bd 22.)

Die Geschichten von den Orkaden, Dänemark und der Jomsburg.
Ubertr. von Walter Baetke. Jena. $8:0. (3), 462 s. (— Thule.
R. 2. Bd 19.)

Dikter av äldre och nyare germanska skalder. 'Tolkade av Elof
Hellquist. [S. 5—22. Fornisländska dikter.) Lund. $8:0. 92 s.

[Eysteinn Åsgrimsson.] Fredrik Paasche. Lilja. Et kvad til Guds
moder. 2. opl. Kria. 8:o. (7), 111 s.

Gunlaug Ormstunges saga. Efter de islandske Grundskrifter ved
N. P.[!] Petersen. 2. opl. Kbh. 8:0o. 69 s.

Gunnlaugs saga. Omsatt frå gammalnorsk av Axel Bjernstad og

Broberg: Bibliografi för 1924. 353

Helge Refsum. 7—13. (Ostaglett. Årg. 4. 8. 7—8, 14—15,
29—31, 54—56, 70—172.)

Laksdeola saga. Overs. av Fr. Bie. Kria. 8:0. (3), 220 s., 1 karta.
(= Islandske gettesagaer. 4.)

Nials saga eller Fortelling om Nial Nialsen. Efter det islandske
Grundskrift ved N. M. Petersen. 4. Udg. ved Verner Dahlerup
og F. Jönsson. Kbh. (tr. i Aarhus). 8:0. 331 s. (= Histo-
riske Fortellinger om Islendernes Ferd hjemme og ude. [2.)

Sagaen om Ravnkjell freisgode. Omsatt frå gammalnorsk ta Helge
Refsum. 1—5. (Ostaglett. Årg. 4. 8. 90—92.)

Sigmund Brestessons saga. Overs. av BR. Grieg. Kria. 8:0. (3),
110 s., I karta. (— Islandske zettesagaer. 4.)

[Snorri Sturluson.] Die erzählende Edda. (Prosa-Edda.) Ins Hoch-
deutsche ibertr. von Rudolf John Gorsleben. Mänchen. 8:0.
231 8.

Soga um Eirik Raude. Gamalnorsk grunntekst og nynorsk umsetjing
ved Severin Eskeland. 2. utg. Oslo. 8:0. 63 s., 1 karta.
(= Gamalnorske bokverk. 2.)

Soga um Gunnlaug Ormstunga. Frå gamalnorsk ved Matias Skard.
5. utg. Oslo. 8:o. 45 s. ;

Soga um volsungane. Umsett fraa gamalnorsk av Torleiv Hannaas.
3. utg. Oslo. 8:0o. 104 s. (= Gamalnorske bokverk. 1.)

Beckman, Nat. Kronologiska kommentarer till några ställen i isländsk
litteratur. (Festskr. t. Pipping — SSLEF. 175. S. 1—11.)
Boer, R. C. Gylfes mellemvaerende med Aserne. (Foestskr. t. Pip-

ping — SSLF. 175. S. 17—24.)

— Het poötisch karakter der Edda. Rede. Haarlem. 8:o. 32 s.

Boor, H. de. Die nordische und deutsche Hildebrandsage. (Schluss.)
(ZfdPh. Bd 50. S. 175—210.)

Eitrem, S. Lina laukar. (Festskr. t. A. Kjer. S. 85—94.)

Ent, W. van den. Het fornyrädislag. Bijdrage tot de studie der
metriek van het Oudgermaansche alliteratievers. Haarlem. 8:0.
(7), 168 s. ;

PFinnbogason, Guäm. Um Pörsdråpu. Nokkrar athugasemdir. (Skir-
nir. År 98. S. 172--181.)

Friesen, Otto v. Sighvat skald och solförmörkelsen år 1030. (Språk-
vet. sällsk. i Upps. förhandl. 1922—24, i UUA. 1924:2. 9. 1
—16.)

Gathorne-Hardy, G. M. Om 'eykt'-peilingen på Leifs Vinlandsreise.
(MoM. 1924. S. 97—103.)

Gering, Hugo. Das fornyrdislag in der Lieder-Edda. HEine statisti-
sche äbersicht. (Ark. Bd 40. S. 1—50, 176—221.)

— Grottasongr. (Eine Probe aus dem Eddakommentar.) (Festschrift
Mogk. S. 30—53.)

[5
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLIL. NY FÖLJD XXXVIIL 23

rr

354 Broberg: Bibliografi för 1924.

Gering, Hugo. Zur Eddametrik. (ZfdPh. Bd 50. S. 127—175.)

Helgason, Jön. Fersiske studier. 1—2. (MoM. 1924. S. 29—48.)

— Nokkur islenzk midaldakvedi. (Ark. Bd 40. S. 285—313.)

Hempel, H. Die handschriftenverhältnisse der Thidrikssaga. (PBB.
Bd 48. S. 414-—-447.)

Hollander, Lee M. Recent studies in the Helgi poems. (PSS. Vol. 8.

S. 108—125.)
Jönsson, Finnur. BSkjaldekvadenes forståelse. (Ark. Bd 40. 8. 320
— 331.)

Kjer, 4. Zu Fåfnismål str. 2. (Festschrift Mogk. S. 54—60.)

Kock, Ernst A. Måhlidingamål. (Festskr. t. Pipping — SSLF. 175.
SS. 291—294.)

— Notationes norrene. Anteckningar till Edda och skaldediktning.
D. 2—4. Lund. 8:0. 68, 126,59 s. (= LUÅ. N.F. Avd. 1.
Bd 19. Nr 8. — Bad 20. Nr 1, 2.)

— Skaldendichtung und Undeutlichkeit. (Festschrift Mogk. S. 78
—80.)

Krappe, Alexander Haggerty. "The song of Grotti. (MLR. Vol. 19.
S. 325—334.)

Kvålen, Eivind. Ei norsk ferd til Afrika kring 1040. (HTno. RB. 5.
Bd 6. 5S. 296 —302.)

Liestöl, Knut. Die guten Ratschläge in der Hervararsaga. (Fest-
schrift Mogk. 895. 84—98.)

Meissner, R. Die sprache der götter, riesen und zwerge in den
Alvissmål. (ZfdA. Bd 61. S. 128-—140.)

Mjelde, M. M. Eyktarstad-problemet og Vinlandsreisene. (HTno.
R. 5. Bd 6. 8. 259—281.)

Mogk, E. Die Uberlieferungen von Thors Kampf mit dem Riesen
Geirröd. (Festskr. t. Pipping — SSLF. 175. S. 379—3888.)

Neckel, Gustav. Germanisches Wesen in der Frähzeit. Eine Auswahl
aus Thule mit Einfährungen. Jena. $8:0o. (2), IV, 278 8.

Nordal, Sigurdur. Åtrånadur Egils Skallagrimssonar. (Skirnir. År
98. S. 145—165.)

Olsen, Magnus. En tekstrettelse til "Rede bok". (MoM. 1924. 8.
95-96.)

Pappenheim, Max. Kritiscehe Untersuchungen zum Rasengang (ganga
undir jardarmenn) der Isländersagas. (Arch. f. die ges. Psy-
chol. Bd 46. S. 98—124.)

Patzig, Hermann. Zum text der Eddica minora. (ZfdA. Bd 61.
S. 13—16.)

Reichborn-Kjennerud, I. Eddatidens medisin. (Ark. Bd 40. $S. 103
—148.) — Anmerkning ... (Ibid. S. 221.)

Reinskou, Finn. Er Eddaen norsk eller islandsk? Den nye klang-
analyse. (NT(Lett). 1924. S. 220— 225.)

— Bnorri und die Skaldenmetrik. (Festschrift Mogk. S. 66—177.)

Broberg: Bibliografi för 1924. 355

Rutgers, Harmannus Willem. Bemerkungen äber das Verhältnis von
Märchen und Sage, mit besonderer Ricksicht auf die Sigfrid-
sagen. (Diss.) Groningen 1923. 8:o. (7), 91 s.

Schnippel, E. Der Grottasong und die handmähle. (ZfdA. Bd 61.
S. 41—48.)

Schröder, Franz Rolf. Gunthers Brautwerbung und die Gongu-Hrölfs
saga. (Festschrift Mogk. S. 582—595.)

Sckroeter, J. Fr. Kometen i Haakon Haakonssons saga. (HTno.
R. 5. Bd 6. 8. 186—190.)

— — (Nord. astronom. tidsskr. N. R. Bd 5. 8. 70—72.)

Stevers, E. Zur Chronologie der Eddalieder. (Festschrift Mogk. 8.
15—29.)

Sjöros, Bruno. Meter och stil i fornyrbislag. (Festskr. t. Pipping
— SSLF. 175. S. 487—501.)

Stalheim, Th. Sagogudarnes land. D. 2. Fornkonungar i Jotunheim.
H. 7—10. S. 385—640. Uddevalla. 8:o0.

Pöordarson, Matthias. Alvissmål. (Arbék hins isl. fornleifafjelags.
1924. S. 61—78.)

Porkelsson, Porkell. Bemerkninger til de komputistiske afhandlinger:
Rimtol i Alfredi islenzk II. (Aarb. 1923. S. 153—178.)
Wessén, Elias. Gestumblinde. (Festskr. t. Pipping — SSLF. 175.

S. 537—548.) |

Vogt, Walther Heinrich. Die Uberlieferung der Hallfredar saga.

(Ark. Bd 41. S. 57—80.)

3. Norska.

Brock, Olaf. Quelques remarques sur la prononciation du norvégien
oriental. (Bull. de la Soc. de linguist. de Paris. T. 24. 85. 234
— 253.)

Eide, Erling. Er bledning norsk? (Skogeieren. Aarg. 11. S. 58
-—59.)

«En videnskapelig fullstendig ordbok til det nynorske bokrike." (Fra
Ordbokskomitéen.) (MOM. 1924. S. 1—8.)

Flom, George T. 'The study of place-names, with special reference
to Norway. (JEGPh. Vol. 23. S. 199—216.)

Graarud, G. Lorteteig. (Vestfoldminne. Bd 1. S. 148.)

Heggstad, Leif. Fornorskingsordbok. Norskdansk rettskrivingsordbok
med norsk ordtyding. Obligatoriske former. 2. utg. med til-
legg: Norskdansk rettskrivingslere, formlere og tillatne former.
Oslo. 8:o. 255 8.

Hiorth, H. Det militere fagsprog. (Norsk militert tidsskr. Bd 87.
S. 108—130.)

Homme, Torleif. Noko meir um namni Noreg og Norlandet.
(Norsk pedagog. tidskr. Aarg. 8. S. 166—167.)

356 Broberg: Bibliografi för 1924.

Indrebo, Gustav. Kopr. (Festskr. t. A. Kjer. S. 80—384-)

— Litt um burtfallet av fleirtal i verbalboygjingi i norsk. (Festskr.
t. A. B. Larsen. S. 106—2114.)

— Norske innsjenamn. 1. Upplands fylke. Kria. 8:o. 288 s., 1
karta. (= Vid.-selsk. skrifter. 2. Hist.-fil. kl. 1923. No. 7.)

Iversen, Ragnvald. Om sammensetning av substantiv med substantiv.
(MoM. 1924. S. 9—28.)

Kjer, 4. Tre Navne. [1. Et Tilnavn (kutiza). 2. Et Gaard-
navn (Flaskebek). 3. Et Elvenavn (Ivra).] (Festskr. t.
A. B. Larsen. 8. 233—238.)

Koht, Halvdan. FEit gardsnamn på -heim. (Festskr. t. A. Kjer.
S. 20—21.)

Kopperstad, Knut. Tjörvå ganyni. (GN. 53, Heroy 8.) (MOM.
1924. S. 88—93.)

Krogsrud, Torgeir, og Seip, Didrik Arup. Norsk riksmåls-ordbok for
rettskrivning og ordboining. Kria. 8:0o. (8), 223 s. (Anm.
Norsk pedagog. tidskr. Aarg. 8. S. 179—186 av Leif Hegg-
stad. — PSS. Vol. 8. 8. 88—89 av George T. Flom.)

Liestol, Knut. Framgangsvegar i norsk målreising. (Norsk aarbok.
Aarg. 5. S. 102--120.)

— Gaglemyrane. (Festskr. t. A. Kjer. S. 65—69.)

Logeman, H., Spikkelasi. (MoM. 1924. S. 81—387.)

Mo, Eilert. Dativ og genitiv av gardnamn i Rindalen og Surndalen.
(Festskr. t. A. B. Larsen. S. 156 —167.)

Namn på småbruk og villaer. Namneskikk i Sandeherad. (Ostaglett.
Arg. 4. S. 12—13.)

Olsen, Magnus. Norske onavne [Spind, Gossen, Smoelen]. (Festskr.
t. A. Kjer. S. 61—-64.)

Refsum, Helge. Henrik Wergeland og Romeriksmålet. (MoM. 1924.
S. 116—118.)

Riksheim, Vilkjelm. Ei namnetyding. Hikelen. (Traena, Helge-
land.) (Håleygminne. 1924. H. 2. 8. 33.)

Rygh, 0. Norske Gaardnavne ... Bad 18 (Tillegsbind). Finmarkens
Amt. Bearb. af J. Qvigstad og Magnus Olsen. Kria. 8:o. XVI,
379 8.

Seip, Didrik Arup. En kritikk av Asbjernsens eventyrsprog i 1838.
(MoM. 1924. S. 94— 95.)

— Fra ordskiftet om norsk språk 1830—1850. (MoM. 1924. 8. 135
—152.)

— Norge. (Heimen. Bd 1. S. 199—204.)

— — (SoS. Aarg. 30. S. 215—229.)

— Steinmal. (MoM. 1924. S. 95.)

Skrede, Sverre Mo. Et gårdnavn [Eid] og et bronsealdersfund.
(MoM. 1924. S. 206—210.)

Broberg: Bibliografi för 1924. 357

Wergeland, Henrik. Om norsk Sprogreformation. (I förf:s Samlede
skrifter, utg. av Herman Jeger og Didrik Arup Seip. 4. Båd 2.
S. 172—192.)

4. Svenska.

a. Grammatik och lexikografi.

Beckman, Nat. Ett ortnamn [Dvärred] och en folktro. (FoF. Bd
11. S. 18—14.)

Berg, Buben G:son. Ett och annat om tidningarnas språk. Sthm.
8:0o. 27 s.

— Skolpojks- ock studentslang. (Sv. Lm. 1924. H. 4—H. 165
fr. början. S. 5— 94.)

Bergman, Emanuel. Dalslands namn och vapen. (Hembygden. 1924.
S. 1—17.)

Bergman, Gösta. Till soldatspråkets psykologi. (NsvSt. Årg. 4.
S. 60—76.)

Bergroth, Hugo. Om vokal-ljuden i den bildade finlandssvenskan.
(NsvSt. Årg. 4. 8. 1—51.)

— Svensk uttalslära. Med särskilt beaktande av skiljaktigheterna
mellan det finländska och det högsvenska ljudskicket. Hfors.
8:0. 106 s.

Björklund, Gunnar. Svenskt affärsspråk. En vidräkning. Med ett
förord av O. Sillén. Sthm. 8:o. 24 s.
Cederschiöld, Gustaf. Om svenskan som skriftspråk. 5. uppl. Lund.
8:o. VI, 255 s. i.
Efkhollm, H. J. Strödda tungomålstankar. (Nya Argus. Årg. 17.
SN. 5—7.) — Med anledn. härav: Sjöros, Bruno. BSpråkrens-
ning. (Ibid. 9. 40—42.) — Replik av H. J. EfkhoJim. (Ibid.
S. 58—59.) |

Flygare, Natte. Till etymologin nsv. yster < ester. (NsvSt. Arg.

4, S. 273—275.) |

— An en gång förvägen:oförvägen. (NsvSt. Arg. 4. S. 208
— 210.)

Goodwin, Henry Buergel. Om passivt hundspråk. Några iakttagel-
ser, samlade och kommenterade. (Festskr. t. Pipping = SSLF.
175. S. 148-—159.)

Hammarlöw, Ant. Svenskt rimlexikon. D. 2. Dubbelrim. Sthm. 8:0.
V, 282 s.

Hausen, Greta. Nylands ortnamn, deras former och förekomst till år
1600. 3. (4) s., s. 689—897. Hfors. 8:0. (== SSLF. 177.)

Hellquist, Elof. Tyska familjenamn i svenskan. (OoB. Arg. 33. S.
1386—144.)

358 Broberg: Bibliografi för 1924.

Hesselman, Bengt. Hallon. (Festskr. t. Pipping — SSLF. 175. S.
170-—177.) |

— Växtnamnet törel. (NsvSt. Arg. 4. S. 260—270.)

Hollmérus, Ragnar. Ordskatten i Yngre Västgötalagens lekmanna-
balkar, samlad och ordnad. (StNEFE. Bad 15. S. 1—132. — i
SSLEF. 176.)

Hultman, 0. F. Namnet Föglö. (Festskr. t. Pipping — SSLF. 175.
S. 186—191.) ;
Hylén, J. E. Sammansatta adjektivs komparation. (NsvSt. Arg. 4.

SS. 152—163.) i

Jacobowsky, C. Vilk. Bergis eller barkis. (NsvSt. Arg. 4. S. 276
—277.)

— Uppsalaord i riksspråket. (Ergo. Tidning f. Uppsala studenter.
1924. S. 171—172.)

Jungner, Hugo. Altuna sockens ortnamn såsom vittnesbörd om be-
byggelsens utveckling. (UFT. Bad 9. S. 365—375.)

Kock, Axel. Några anmärkningar om sextonhundratalets svenska vers-
konst. Sthm. 8:o. 17 s. (= KVHAAH. D. 33: 4.)

— Till utvecklingen av rotstavelsens korta i-ljud i svenskan. (Ark.
Bd 41. S. 81— 95.)

Krok, Nils, och Starfelt, Birger. Ordlista med uttalsbeteckning och
ordförklaringar. Lund. 8:o. 110 s.

Lidén, Evald. Fornsvenska anteckningar. (Festskr. t. Pipping —
SSLF. 175. S. 318—325.)

Lindqvist, Axel. Bidrag till svensk ordhistoria. Randanmärkningar
till Hellquists ordbok. (Foestskr. t. Pipping — SSLF. 175. 8.
356 —365.) ;

— Ystad. (NoB. Arg. 12. S. 59—62.)

Lindqvist, Natan. Åar, älvar, strömmar, forsar, fall. En språklig
blixtbelysning. (Upsala Nya Tidning. Julnummer 1924. 8. 19
— 20.)

Lindroth, Hjalmar. Allsvensk som beteckning för en boskapsras.
(Landtmannen. Arg. 7. S. 401—402.)

— Grundvalarna för vår kommatering. Historik, kritik och reform-
yrkanden. Sthm. 8:o. (6), 88 s. — Med anledn. härav: Gjerd-
man, Olof. Pauskommatering? (NsvSt. Årg. 4. 8. 236—259.)

Ling, Matts. Sjursmässdag. Ett försök till förklaring av ett
dunkelt ord. (Jämten. 1924. S. 101—103.)

Ljungström, Oscar. Ett och annat om namngivning i städer. (Tidskr.
f. hembygdsvård. Arg. 5. S. 146 -—152.)

Logecman, H. Udtalen av svensk v. Et spörgsmaal. (Festskr, t.
Pipping — SSLE. 175. S. 372—375.)

Lundberg, Oskar. Från Lagundabygderna. [Vad är en "tora"? —
Lårstaviken.] (Upsala Nya Tidning. Julnummer 1924.
S. 18.)

Broberg: Bibliografi för 1924. 359

Lundqvist, Martin. Folkliga sjukdomsnamn i svenskt språk. (FoF.
Bd 11. 85. 143—152.)

Malmstedt, A. En lekmans oförgripliga funderingar beträffande ...
främmande ords, enkannerligen (geografiska) namns, uttal i
svenskan ... (Moderna språk. Arg. 18. S. 82—97.)

Mjöberg, Josua. BStrödda textförklaringar. (NsvSt. Arg. 4. 8. 52
— 59.) — Med anledn. härav: Herlenius, Emil. Uttrycket 'få
stickor”. (Ibid. S. 208.)

Nordfelt, A. Om franska lånord i svenskan. (Studier i modern
språkvetenskap, utg. av Nyfilol. sällsk. i Stockholm. 9. 8. 1—55.)

Nordling, Arnold. Ur genitivens historia. (Festskr. t. Pipping —
SSLEF. 175. S. 395—405.)

Noreen, Adolf. Spridda studier. Populära uppsatser. Saml. 4. Lund.
8:0. (5), 138 s., 1 karta.

— Våra ortnamns vittnesbörd om jordbruk. (Jorden. Foestskrift till
Jordbrukets dag år 1924. S. 41—42.)

— Vårt språk. Nysvensk grammatik i utförlig framställning. H. 33
(= bd 4: 5). S. 281—332. Lund. 8:0.

Noreen, Erik. En norvagism i vårt medeltida språk. (Festskr. t.
Pipping — SSLF. 175. S. 406—-410.)

— Några anmärkningar till Stiernhielms Hercules (Tamm-Noreens
uppl. 1921). (NsvSt. Arg, 4. S. 230—235.)

Ortnamnen i Värmlands län. På offentligt uppdrag utg. av Kungl.
Ortnamnskommittén. D. 13. Väse härad. Upps. 8:0o. (4), 42 s.
(= NoB. Arg. 12. H. 5. Bil. A: 4.)

Palmér, Johan. Om Variarum rerum vocabula. (Festskr. t. Pipping
= SSLEF. 175. S. 419—428.)

— Om växlingen &:&:ey, ei i fornsvenska och äldre nysvenska
skrifter. (Ark. Bd 40. S. 51—91.) |

Pipping, Hugo. Malepert och Vatnuori. (NoB. Arg. 12. S. 96
— 104.

Renqvist, Henrik. Ett namnkuriosum. [Tiuskari, Vidskären|
(Nya Argus. Årg. 17. S. 7—9.) — Med anledn. härav: Pip-
ping, Rolf. Gjusskär? (Ibid. S. 29—30.)

Risberg, Bernhard. Bröllops Beswärs Ihugkommelse. Några rand-
anteckningar. (NsvSt. Arg, 4. 8. 113—151.) — Med anledn.
härav: Belfrage, Sixten. "Tunnor oc Tunkar'". (Ibid. 8.
271-273.)

Rydberg, Viktor. Tysk eller nordisk svenska? (I förf:s Skrifter.
13 — Varia. 1. 6. uppl. S. 403—465.)

Sahlgren, Jöran. Bjuv och Båv. (NoB. Arg. 12. S. 180—182.)

Sjöros, Bruno. Folketymologier i svenskan. (Arsskrift, utg. av Åbo
akademi. 7—38. S. 161—170.)

Supplement n:r 2 till Sverges familjenamn 1920. Utarbetat inom

360 Broberg: Bibliografi för 1924.

justitiedepartementet. Sthm. 8:o. 10 s. (= Statens offentliga
utredningar. 1924: 4.)

Svanberg, Nils. Den musikaliska accenten. (NsvSt. Årg. 4. 8. 164
—171.)

Wessén, Elias. Svenska växtnamn från 1500-talet. Ur ett botaniskt
arbete i Linköpings stiftsbibliotek. (Linköpings bibliotheks
handlingar. N. S. 4. 5. 48—85.)

Wikander, Ruth. Studier över stil och språk i Dalins Argus, grun-
dade på en jämförelse mellan de två första upplagorna (av år
1732—34 och 1754 resp.). Ett bidrag till svenska skrift-
språkets historia. (Ak. avh.) Upps. 8:o. IX, 120 s.

Östergren, Olof. Nusvensk ordbok. H. 22—24. [Bd 2:] Sp. 897—
1184 [Försorg— Glas]. Sthm. 8:o. (Anm. fav Båd 1 fl
SvT. Årg. 14. 8. 359—362 av Hjalmar Alving.)

b. Texter.

Aspö-brevet [från 1489. Utg. o. övers. av] Erik Modin. (Arkiv f.
norrländsk hembygdsforskning. 1923. S. 1—7.)

Ekenäs stads dombok 1661—1675. Utg. av Emmy Hultman. Hfors.
8:0. (4), II, 234 s. (= Ekenäs-samfundets skrifter. 1: 2.)

Ett pergamentsbrev från Jösse Erikssons dagar. Ett fynd i Grycksbo
pappersbruks arkiv. Av Helmer Lagergren. (DHFT. Årg. 4.
S. 50—54.)

Finlands medeltidsurkunder. Samlade och i tryck utg. af Finlands
statsarkiv genom Reinh. Hausen. 4. 1451—1480. Hfors. 4:0.
(3), 690 s.

Itt samtal melan twenne gode wänner. En skildring av Söderköping
på 1690-talet. Utg. av Sigurd Erizon. (Meddelanden fr. Öster-
götlands fornminnes- och museiförening. 1923—24. S. 72—81.)

Jungfru Marie psaltare. Utg. af Robert Geete. H. 2. S. 161—320.
Sthm (tr. i Upps.). 8:o. (== SSF. H. 160.)

Lund på 1690-talet. 1691 års sjättepenningslängd. Med upplysande
anmärkningar utg. av Gunnar Carlquist. 2. Krafts och Vårfru
rotar. Lund. 8:o. 52 s. (— Skrifter, utg. av föreningen Det
gamla Lund. 6. 1924.)

Sparre, Erik. Pro lege, rege et grege samt rättegångsinlagor i tvisten
rörande fru Görvel Abrahamsdotter Gyllenstiernas arv. Utg. af
K. samfundet för utg. af handskrifter rörande Skandinaviens
hist. genom Jan Eric Almquist. Sthm. 8:o. (1), 172 8. (=
Historiska handlingar. D. 27. N:o 1.)

Stockholms stads tänkeböcker 1483— 1492. Utg. af Kungl. samfundet
för utg. af handskrifter rörande Skandinaviens historia ... genom
Gottfrid Carlsson. H. 2. S. 161—5320. Sthm. 88:o. (= Stock-
holms stadsböcker från äldre tid. Ser. 2. 'Tänkeböcker. 2.)

Broberg: Bibliografi för 1924. . 361

5. Danska.

Aakjer, Svend. Bidrag til Tolkning af angelske Landsbynavne.
(Grensevagten. Aarg. 6. S. 183—185, 233—239, 358— 365.)

— Hedenske Stednavne. (Senderjydsk Maanedsskrift. Aarg. 1. 8.
58—59.)

— Oldfund og Stednavne. (Senderjydsk Maanedsskrift. Aarg. 1.
Nr. 1. S. 10—12.)

— Om Ordene Smöor og Vogn i danske Stednavne. (Skivebogen.
Bd 16. 5. 103—119.)

— Stednavne i Randers-Egnen. (Turistforeningen f. Danmark. Aar-
bog. 1924. S. 24—33.)

Aldal, J. Vore Blades Dansk. (Medlemsblad for Provins-Journalist-
foreningen. 1924, 8. 147—149.)

Brondum-Nielsen, Johs. Om ordet kisselinke, letferdigt pigebarn.
(Festskr. t. Pipping — SSLF. 175. S. 51—55.)

Cahen, Maurice. Notes sur le second fragment vieux-danois de Hus-
kvarna (vie de Ste Elisabeth de Thuringe). (Festskr. t. Pip-
ping — SSLEF. 175. S. 56—76.)

Damsgaard-Serensen, A. P. Fold. (Ugeskrift f. Landmend. 1924.
S. 1T42—744.)

Hjorto, Knud. Fra Sprogets Muldjord. (Den unge Landmand. Aarg.
5. S. 141-—143.)

Jacobsen, Lis. Fra Ordenes Verden. At flaske sig og andre

Flaskeord ... (Verden og Vi. 1924. S. 1362.)
Kjolby, Anton. Ledderup Sogns Stednavne. (Hist. Aarbog f. Mors.
6. S. 23—59.)

Knudsen, Gunnar. Stednavne paa Mols. (FoN. Bd 5. 8. 1—18.)

La Cour, Vilh. Lejrestudier. Navnet. (DSt. 1924. S. 13—22.)

Myller, J. S. Oprindelsen til Ordet "Jordemoder". (Tidsskr. f.
Jordemedre. Aarg. 34. S. 168—172.)

Ordbog over det danske sprog. Grundlagt av Verner Dahlerup ...
Udg. af Det danske sprog- og litteraturselskab. Bd 6. Fri
—Gramvegt. Kbh. 8:o. (4) s., 1248 sp. (Anm. [av Bd 5]
Museum. Jaarg. 32. Sp. 15 av H. Logeman.)

Sandvad, Holger. En lille Holbergkonjektur [genstridig. (DSt.
1924. S. 89-—90.)

Selmar, Emil. Fremmedord i dansk typografisk Sprog. (Dansk Bog-
tryk. Aarg. 3. S. 161—162.)

Skautrup, Peter. Fordi — derfor. (DSt. 1924. S. 179—181.)

— Hallig. (DSt. 1924. 8. 184—188.)

— Sproget i håndskriftet AM. 286 fol. til jyske lov i dets forhold
til nulevende jyske folkemål. (Ark. Bd 41. S. 1—56.) —
Rettelse til s. 7. (Ibid. S. 100.)

362 Broberg: Bibliografi för 1924.

6. Dialekter.
a. Grammatik och lexikografi.

Aasen, Ivar. Seondmersk Grammatik eller kortfattet Underretning om
Bygdemaalet paa Sendmer. 2. utg. Oslo. 8:o. IV, 38 s.
(= Norske maalfore. 8.)

Bergman, Gösta. t-bortfall i svenska folkmål. (= Festskr. t. Pip-
ping — SSLF. 175. S. 12—16.)

Berntsen, M. Levninger av u-omlyd og w-omlyd i Stavanger bymål
i ord med stamvokalen a eller med a fremkalt ved brytning.
(Festskr. t. A. B. Larsen. S. 150—155.)

Bucht, Torsten. Aldre u ock ö i kort stavelse i mellersta Norrland.
(Ak. avh. Upps.) Sthm. 38:0. (1), 174 s. (Med fransk résumé,
rättelser ock tillägg — Sv. Lm. 1924. H. 3 — H. 164 fr. början.)

Byskov, J. Danske Dialekter. Kbh. 8:o0. 14 s. (= Grundrids ved
folkelig Universitetsundervisning. N:o 333.)

Ekblom, RB. Baldosa, un mot de patois suédois et une étymologie
espagnole. (Språkvet. sällsk. i Upps. förhandl. 1922—24, i UUÅ.
1924:2. S. 47—52.)

Hannaas, Torleiv. Norske bygdemåls-arbeid fyrr Ivar Aasen. (Festskr.
t. ÅA. B. Larsen. S. 87—105.)

Hesselman, Bengt. Juglon. (Festskr. t. A. B. Larsen. S. 115—129.)

Iversen, Ragnvald. En ordsamling mellem Gunnerus” papirer. (Festskr.
t. A. B. Larsen. S. 190—200.)

Kallstenius, Gottfrid. Något om öppet ö-ljud i västsvenska dialekter.
(Festskr. t. Pipping — SSLEF. 175. S. 251—257.)

Knudsen, Trygve. Om Tonsbergs bymål. (Festskr. t. A. B. Larsen.
S. 130—142 )

Kristensen, Marius. Om nogle dialektejendommeligheder i Vester-
gernes sprog. (Festskr. t. A. B. Larsen. S. 143 —149.)

— Oplysninger om islandske dialektforskelle. (Festskr. t. Pipping
— SSLF. 175. S. 295—302.)

Marstrander, Carl. Skjeks ol. (Festskr. t. A. B. Larsen. 8. 186
—189.)

Olsen, Magnus. Om grammatisk og logisk kjon i ostlandske og sor-
landske bymaal. (Foestskr. t. A. B. Larsen. S. 73—981.)
Pihl, Carin. Överkalixmålet. 1. (Ak. avh.) Upps. 8:0. IV, 304 s., 1

karta. (Även — UUÅ. 1924. Båd 1. Filosofi, språkvet. . . 2)

Prince, John Dyneley. "The Danish dialect of Bornholm. (Proc. of
the Amer. philos. soc. Vol. 63. S. 190—207.)

Reichborn-Kjennerud, I. Gamle sykdomsnavn. I. Lett, mot, hug-
bit. (MoM. 1924. S. 211—212.)

Reitan, Jerg. Vokalavrunding i nytrendsk. (Festskr. t. A. B. Larsen.
S. 201—212.)

Broberg: Bibliografi för 1924. 363

Riksheim, Vilhjelm. Noko um tonelag i Vefsnmålet. (Festskr. t. A.
B. Larsen. S. 213—223.) .

Rutberg, Hulda. Folkmålet i Nederkalix och Töre socknar. (Ak. avh.
Upps.) Sthm. 8:o. 179 s. (s. 3—82 — Sv. Lm. 1924. H. 2:
= H. 163 fr. början.)

Seip, Didrik Arup. Et gammelt sjomålsfenomen. (Festskr. t. A. B.
Larsen. 8. 168—185.)

— Hu og ho. (Ostaglett. Årg. 4. 8. 39—40.) — [Tillägg av Jor-
gen Reitan.] (Ibid. S. 78.)

Selmer, Ernst W. Om Stavangermålets hårde og blote klusiler. Kria.
8:o. 26 8., 3 pl.-sid., (1) s.

Skulerud, Olai. Ser-austlandske målfore. Etter samlingar av Johan
Storm. (Festskr. t. A. B. Larsen. S. 1—72.)

Solstrand, Väinö. Centralåländskt språk för 60 år sedan. (Festskr.
t. Pipping — SSLF. 175. S. 502—511.)
— Svensk stavelseförlängning med särskild hänsyn till språket i
Åland och Uppland. (Ak. avh.) Hfors. $8:0. (4), 116 8.
Terner, Erik. Supradentalt n under 1700-talet. (Ark. Bd 40. S. 269
—270.)

Thurman, J. Hur de gamla språkformerna dö. (Foestskr. t. Pipping
=— SSLF. 175. S. 532-—536.)

Tilset, Arne. Målet i Strinda i Sor-Trgndelag. Oslo. 8:o. 35 s:
(= Norske maalfore. 9.)

Tydén, Folke. Vok. u ock o i gammal kort stavelse i upp- ock
mellansvenska folkmål. (Ak. avh.) Upps. $8:o. 157 s.

b. Texter.

En bygdeskald bland den gamla svenska folkstammen i Estland. Av
Jakob Blees. Gbg. 8:0. 35 s. (= Göteborgs kungl. vet.- och
vitt.-samhälles handlingar. Följd 4. 28: 6.)

Movitz. Nåre ol från fäxkåmmår'n. Ol å vise på Hälsing-mål (Fålå-
mål). [Med grammatik och ordlista.] Ljusdal. 8:o. 81 s.
Några uppteckningar på bygdemål [Glemminge-Löderupsdialekt.] Med-
delade av Theodor Tufvesson. (Skånskt bondeliv. Arsbok. 1924.

NS. 86—88.)

IV. Runkunskap, mytologi och sagohistoria.

Bremer, Otto. Die aussprache des R der urnordischen runeninschrif-
ten. (Festskr. t. Pipping — SSLF. 175. S. 38—50.)

Brandum-Nielsen, Johs. Sandevåg-runestenen (Vågo, Ferserne.) (Aarb.
1923. S. 111--122.)

Dickins, Bruce. Note on Maeshowe inscriptions, XXIII. and XVI.—

364 Broberg: Bibliografi för 1924.

XVIII. (Proc. of the Orkney antiquarian soc. Vol. 2. S. 59
— 60.)

Friesen, Otto v. Den förmenta runinskriften på Flegehall i väst-
ligaste Blekinge. (Blekinge-bygder. Arg. 2. S. 5—11.)

— Runstenarna i Altuna. (UFT. S. 339—364.)

— Rö-stenen i Bohuslän och runorna i Norden under folkvandrings-
tiden. Upps. $8:o. 165 s., 2 pl., 1 karta. (=— UUÅ. 1924. Bd
1. Filos., språkvet. ... 4.) (Anm. DLz. 1924. Sp. 1919—
1922 av Gustav Neckel. — Fornv. 1924. S. 236—238 av sS.
Lfind]afvis]t. — Nya Argus. Årg. 17. 8. 221—92924 av Bruno
Sjöros.)

— Bigurdsristningen från Drävle i Altuna. (Upsala Nya Tidning.
Julnummer 1924. S. 1—2.)

— Tors fiske på en uppländsk runsten. (Festschrift Mogk. S. 474
— 483, 1 pl-bl.)

— Vår första skidlöparbild [å Böksta-stenen). (På skidor. 1925.
S. V—XTI)

Grienberger, [Th. v.J. Runensachen. (ZfdPh. Bd 50. 8. 274— 283.)

Jönsson, Finnur. Interpretation of the runic inscriptions from Her-
jolfsnes. Kbh. 8:o. (Meddelelser om Greonland. Bd 67. S. 271
—290.) (Anm. HTno. BR. 5. Bd 6. 8. 3038—308 av Edv. Bull.)

Jungner, Hugo. Västergötlands äldsta runinskrifter. Några ord om
deras tolkning och betydelse för särskilt religions- och bebyg-
gelsehistorien. (Festskr. t. Pipping — SSLE. 175. S. 230—250.)

Kyrre, Hans. Runerne i vore Forfedres daglige Liv. (Ner og fjaern.
1924. S. 67—83.)

Malone, Kemp. King Aun in the Rök inscription. (MLN. Vol. 39.
SN. 223—226.)

Norges Indskrifter med de e&eldre Runer. Udg. for det norske histo-
riske Kildeskriftfond ved Magnus Olsen. Bd 3. H. 3. 8. 201

> —344, (6) s. Chria. 4:0o.

Olsen, Magnus. Der Runenstein von Varnum (Järsberg). (Streit-
berg Festgabe. S. 285—291.)

— Et 'gresk' stedsnavn i et svensk runeindskrift. (Festskr. t. Pip-
ping — SSLF. 175. S. 411— 418.)

— Hvad betyder uia haibpuiarban biakn paa Glavendrupstenen?
(Festschrift Mogk. S. 468—473.) — Med anledn. härav: Kri-
stensen, Marius. Endnu engang Glavendrupstenen. (DSt. 1924.
S. 175—177.)

Pedersen, Holger. Runernes oprindelse. (Aarb. 1923. S. 37—382.)

Sahlgren, Jöran. Runskriften på Överhogdalsbonaden. (Festskr. t.
Pipping — SSLF. 175. S. 462—464.)

Schönaich-Carolath, Isa von. Runendenkmäler. Mähblhausen i. Thär.
8:o. 64 s8., 24 pl.-sid., 1 faksim.

Södermanlands runinskrifter. Granskade och tolkade av Erik Brate.

Broberg: Bibliografi för 1924. 365

H. 1. S. 1-—136, 77 pl.-sid., (1) s. Sthm. 4:0. (Kungl. vitt.-,
hist.- och antikvitets-akademien.)

pPördarson, Matthias. Nyfundinn rånasteinn i Flatey å Skjålfanda.
(Årbék hins isl. fornleifafjelags. 1924. S. 59—60.)

Wadstein, Elis. Till tolkningen av Vedelspangstenarna. (Ark. Bd
40. S. 256—260.)

Boor, Helmut de. Eine griechische Romanstelle und ein nordischer
Opferbrauch. (Festskr. t. Pipping — SSLF. 175. 8. 25—37.)

Collite, Hermann. Wodan, Hermes und Pushan. (Festskr. t. Pip-
ping — SSLF. 175. 9. 57T4—587.)

Falk, Hjalmar. Mytologiens gudesonner. (Festskr. t. A. Kjer. S.
1—8.)

Konow, Sten. Njord og Käli. En parallel og en antydning. (Festskr.
t. A. Kjer. S. 53—60.)

Leyen, Friedrich von der. Die Götter und Göttersagen der Germanen.
3. Aufl. Mänchen. 8:o, VII, 322 s. (= Deutsches Sagenbuch,
hrsg. von F. von der Leyen. 'T. 1.)

Major, Albany F. Ship burials in Scandinavian lands and the beliefs
that underlie them. (Folk-lore. Vol. 35. S. 113—150.)

Much, Rudolf. Balder. (ZfdA. Bd 61. S. 93—126.)

Olsen, Magnus. Om Balder-digtning og Balder-kultus. [Med anledn.
av Neckel, G. Die Uberlieferungen vom Gotte Balder. Dort-
mund 1920.] (Ark. Bd 40. S. 148—175.)

Schröder, Franz Rolf. Germanentum und Hellenismus. Untersuch-
ungen zur germanischen Religionsgeschichte. Heidelb. 8:o. VIII,
160 s. (= German, Bibliothek. Abt. 2. Bd 17.)

Silvestri, Gaetano. Mitologia nordica. Le antiche credenze religiose
dei popoli settentrionali. Milano. 8:o. X, 185 s.

Wessén, Elias. Studier till Sveriges hedna mytologi och fornhistoria.
Upps. 8:o. 198 s. (= UUA. 1924. Bd 2. Filosofi, språkvet.
... 6.) (Anm. Fornv. 1924. S. 235-236 av S. Lfind]qf[vis]t.)

Brogger, 4. W. Vestfold. Fra småkongedomme til rikssamling.
(Vestfoldminne. Bd 1. S. 11—34, 88—107.)

Celsius, Olof, [d. ä.J. Gradual-avhandling om konungariket Värmland
och dess konungar. [Ak. avh. Upps. 1726. Resp.] Johannes
Edström. Övers, från latinet av Helmfrid Sjövall. (Värmland
förr och nu. 22. S. 99 —111.)

Janse, Olov. Notes sur les premiers rois paiens de la Suéde. (An-
nales de la faculté des lettres de Bordeaux. BSér. 4. Année 46
= Revue des études anciennes. T. 26. S. 243— 253.)

Nerman, Birger. Sagan om hundkonungen. (Festskr. t. Pipping —
SSLEF. 175. S. 389—391.)

366 ' Broberg: Bibliografi för 1924.

V. Arkeologi, kulturhistoria och konsthistoria
samt folklore.

Almgren, Oscar. Svenska jordbrukets anor. (Jorden. Festskrift till
Jordbrukets dag år 1924, S. 37—40.)

Arne, T. J. Avrättningsplatsen vid Alvastra — en stenåldersgrav.
(Fornv. 1924. S. 101-—105.)

— Vessingehögen. (Vår bygd. 1924. S. 7—8.)

Bing, Just. De nordiske helleristninger. Problemene om deres da-
tering og tydning. (Heimen. Bd 1. 8S. 245—264.)

— Heolleristningen paa Tufte ved Skien. Tydningsforsek. (Historie-
laget f. Telemark og Grenland. Aarsskrift. 1924. S. 5—42.)

Bjorn, Anathon. En vestnorsk grav med romerske glasbegere. Ber-
gen. 8:o. 23 s. (== BMA. 1922.—1923. H. 3. Nr. 1.)

-— Gudinden med balsringen. ("Haug og Museum" til A. W. Brogger.
S. 7—13.)

— Naoastvetbopladsenes flintredskaper. Bergen. 8:0. 1958. (— BMÅ.
1922—1923. H. 3. Nr. 5.)

— Stenalderstudier. Kria. 8:0. 52 s. (— Vid.-selsk. skrifter. 2.
Hist.-fil. kl. 1924. No. 5.)

Broholm, H. C. Holmegaardsfundet fra den 21dste Stenalder. (Aar-
bog f. Hist. Samf. f. Presto Amt. Aarg. 13. S. 77— 100.)

Ekholm, Gunnar. Aktuella sten- och bronsåldersfrågor. Ett gen-
mäle. Upps. 8:0o. 41 s.

-- Det brakycefala elementet i Nordens stenåldersbefolkning. Ett
förklaringsförsök. (Ymer. Årg. 44. 8. 45—56.)

— Gödåkers gravfält. (Upsala Nya Tidning. Julnummer 1924. S.
8—9.)

— Orientaliska inflytelser på Nordens bronsålderskultur. (SvT. Årg.
14. S. 320-—330.)

— Peschierfibel und nordische Urfibel. (Wiener prähist. Zeitschr.
Jahrg. 11. S. 29—36.)

Elgström, Ossian. De bohuslänska hällristningarnas skeppsbilder.
(Fornv. 1924. S. 281--297.)

Engelstad, Eivind S. Setrangfundet. ("Haug og Museum" til A. W.
Brogger. S. 31-43.)

Ewald, Victor. Hallands hällristningar. (Vår bygd. 1924. S. 9—14.)

Flom, George T. Sun-symbols of the tomb-sculptures at Lougherew,
Ireland, illustrated by similar figures in Scandinavian rock-
tracings. (Amer. anthropologist. Vol. 26. S. 139—159.)

Frödin, Otto. Alvastra under medeltiden. Undersökningarna åren
1921—1924. (Meddelanden fr. Östergötlands fornminnes- och
museiförening. 1923—24. 8. 1—36.)

Fuhrmann, Ernst. Felsbilder von Bohuslän. Deutung der schwedi-
schen Felsbilder mit sämtlichen Tafeln der Baltzer-Ausgabe.

Broberg: Bibliografi för 1924. 367

Berlin. 4:0. (2), 154 s., 81 pl.-bl. (= förf:s Versuch einer
Geschichte der Germanen. Bd Db.)

Färst, Carl M. Tvenne nya fall av trepanation i vårt land, ett från
stenåldern och ett från bronsåldern. (Fornv. 1924. S. 81—389.)

Granlund, Erik. Ur norra Smålands bebyggelsehistoria. (Meddelan-
den fr. N. Smålands fornminnesfören. 7. S. 47—71.)

Grieg, Sigurd. Norske hjelmer fra folkevandringstiden. Bergen. $8:0.
12 s. (== BMÅ. 1922— 1923. H. 3. Nr. 3.)

— Våbenfund og våbenform. ("Haug og Museum" til A. W. Brogger.
S. 15—30.)

Hallström, Gustaf. Bronsåldersgravar i Medelpad. (Fornv. 1924. S.
259—280.)

— En norrländsk megalitgrav. (Fornv. 1924. S. 153—175.)

Hougen, Bjoern. Brunlanes. Vestfolds eldste kulturcentrum. ("Haug
og Museum" til A. W. Brogger. S. 45—49.)

— Grav og gravplass. Eldre jernalders gravskikk i fOstfold og
Vestfold. Kria. 8:o. 58 s. (= Vid.-selsk. skrifter. 2. Hist.-
fil. kl. 1924. No. 6.)

Janse, Olov. Undersökningar på ett gotländskt järnåldersgravfält.
(Fornv. 1924. SS. 89—101.)

Jessen, Knud. Danmark i Oldtiden, belyst gennem nyere Fund. 1—2.
(Dansk Udsyn. Aarg. 4. S. 98—112, 191—202.)

Jungner, Hugo. Om Friggproblemet. Några kritiska anmärkningar.
(NoB. Arg. 12. S. 1—36.) — Med anledn. härav: Sahlgren,
Jöran. Mera om de oäkta vi-namnen. (Ibid. S. 37—40.) —
Wikman, K. Rob. V. Frigg, Frö och Priapos. (Budkavlen.
Årg. 3. 8. 53—55.)

Karlinder, E. A. Altuna socken under förhistorisk tid. (UFT. Bd
9. 8. 2638—338, 1 kartbl.)

Kjellmark, Knut. Stenåldersboplatsen vid Draftinge i Västboås. (Med-
delanden fr. N. Smålands fornminnesfören. 7. S. 73—109.)

Kjer, Hans. Et Oldtidshus. (II. Tidende. Aarg. 65. S. 269—272.)

— Oildtidens Mindesmerker. (Turistforeningen f. Danmark. Aarbog.
1924. S. 13—23.)

La Cour, Vilh. Solens Personifikation i vor Broncealder. (DSt.
1924. S. 121—134.)

Lidén, Oskar. Boplatsen vid Gettersö jämte andra sydvästsmåländska
stenåldersboplatser i belysning av de stora boplatsfynden i
nordvästra Skåne. (Meddelanden fr. N. Smålands fornminnes-
fören. 7. S. 110—124.)

Lindquist, Ivar. Äringsriter i Bohuslän under bronsåldern. (GoBFT.
1923. S. 1—36.)

Lindqvist, Sune. Attebackar, domareringar och andra fornminnen i
Västergötland. (Sv. turistfören:s årsskr. 1924. S. 35—53.)

Metzger, E. La mutilation des morts. Contribution å Pétude des

368 Broberg: Bibliografi för 1924.

croyances et rites funéraires des germains. (Publications de
la fac. des lettres de Puniv. de Strasbourg. Fasc. 21 — Mé-
langes Ch. Andler. S. 257—267.)

Montelius, Oscar. Dolkar, spjut- och pilspetsar av ben och sten, sär-
skilt inom det germanska området. (ATS. D. 22. Nr 2. 90 8.)

—- Ringsvärd och närstående typer. (ATS. D. 22. Nr 5. 60 s.)

Mäller, Sophus. Felles-Stilarter i Europas yngre Stenalder. (Aarb.
1923. S. 179—254.)

Nerman, Birger. Die Herkunft und die frähesten Auswanderungen
der Germanen. Sthm. 8:o. 64 s. (== KVHAAH. D. 34: 5.)

Nicolaissen, 0. Vesteraalen i oldtiden. Tromsg. 8:o. 30 s. (= Tromsg
museums årshefter. 46. Nr. 4.)

Nordén, Arthur. Bronsstatyetten från Tåby. En arkeologisk kugg-
fråga. (Fornv. 1924. S. 33 —37.)

— Kring hällristningsgåtan. (Meddelanden fr. Östergötlands forn-
minnes- och museiförening. 1923—24. S. 53—568.)

Nordenskjöld, C. F. Jönköpings läns minnesmärken. 4. Västra härad
(forts.). (Meddelanden fr. N. Smålands fornminnesfören. 7. 8.
5—46.)

— Östergötlands minnesmärken, upptecknade åren 1869 — 1882. Utg.
av Östergötlands fornminnes- och museiförening genom Otto
Frödin. (Meddelanden fr. Östergötlands fornminnes- och musei-
förening. 1923—24. 8S. 37—52.)

Nummedal, A. Koksten. ("Haug og Museum" til A. W. Bregger.
S. 1—6.)

Nörlund, Poul. Buried Norsemen at Herjolfsnes. An archeological
and historical study. (Meddelelser om Grenland. Bd 67. S. 1
—270.) (Anm. HTno. BR. 5. Bd 6. S. 303—308 av Edv. Bull.)

Olafsen-Holm, Jergen. Av Romsdalens historie. Oversigt over den
forhistoriske indledning. Kap. 13, 14. (Arsskr. åt Romsdals
sogelag. 1924, S. 26—39.)

Petersen, Jan. Fer byen [Stavanger] blev til. (Stavanger turistfor-
ening. Aarbok. 1924. S. 54—561.)

— Keltiske vikingetids-fund i Rogaland. (Norsk britisk forening.
Aarbok. 1924. S. 64—66.)

Petersen, Th. Zwei neugefundene Kultobjekte aus der älteren Eisen-
zeit. (Festschrift Mogk. S. 484—499, 1 pl.)

Rud, Gustav. Oldtidsminder i Viby Sogn. (Aarbeger, udg. af Hist.
Samf. f. Aarhus Stift. 17. S. 126—146.)

Sahlström, K. E. Ett 2,000-årigt gravfält vid Hållaregården i Vä-
ring. (Vadsbobygden. H. 5. S. 15—19.)

— Några iakttagelser angående domareringar i norra Västergötland.
(Fornv. 1924. S. 19—33.)

Shetelig, Haakon. Tr'industrie néolithique de la Norvége. Bergen.
8:o. I s. (= BMÅ. 1922—1923. H, 3. Nr. 4.)

Broberg: Bibliografi för 1924. 369

Sjöstedt, Conrad. Om Pitebygdens fornlämningar. (Norrbotten. H. 3.
5. 15—30.)

Smärre [arkeologiska] meddelanden [av olika författare]. (Fornv. 1924.
S. 68—69, 136—147, 224—235, 298—307.)

Stavenow, Åke. Utgrävningarna vid Säby, Berga socken. (Vadsbo-
bygden. H. 5. S. 7--14.)

Strömbom, Sixten. Forskningar på platsen för det forna Nya Lödöse
(1915—1918) ... Gbg. 8:o. (5), 300 s., 2 kartor. (= Skrif-
ter, utg. till Göteborgs stads trehundraårsjubileum. 5.)

Sundelin, Uno. Boplatsspår från stenåldern inom Ätrans vattenom-
råde. (Ymer. Årg. 44. 8. 346—360.)

Tallgren, A. M. Ett viktigt estländskt fornfynd från slutet av mel-
lersta järnåldern. (Finskt museum. 30. 8. 1—214.)

Thomsen, Th. Oldtidsminder i Tonder Norre Amt. (Grzensevagten.
Aarg. 6. S. 207—213.)
Pördarson, Matthias. Småvegis. Um nokkra stadi og fornminjar...
(Arbék hins isl. fornleifafjelags. 1924. S. 42-58, 1 pl.)
Thordeman, Bengt. Tvenne hundraåriga gravplaner. (Fornv. 1924.
S. 245—9258.)

Åberg, Nils. Den nordiska folkvandringstidens kronologi. Sthm.
4:0. (9), 83 s. (—K. vitt.-, hist.- och antikv.-akad. Mono-
grafiserien. N:o 14.)

Galster, Georg. Montfund fra Maribo Amt. (Lolland-Falsters hist.
Samf:s Aarbog. 1924. S. 107—127.)

Hasund, S. Det norske sgresbol. (Nord. Jordbrugsforskning. Aarg.
5-6. S. 184—193.)

— Måldrikking og drikkemål. (Meldinger fra Norges landbrukshoi-
skole. 1924. S. 182—193.)

— Vadmaalet i gamalnorsk verderekning. (Meldinger fra Norges
landbruksheiskole. 1924. S. 371—376.)

Marstrander, Carl J. S. Spredte bidrag til vegtens og vegttermino-
logiens historie hos germanerne. Kria. 8:o. 34 s. (= Vid.
selsk. skrifter. 2. Hist.-fil. kl. 1924. No. 9.)

Nordman, C. A. Nordens äldsta mynt. (Finskt museum. 30. 8. 15
— 32.)

Norske konge-sigiller og andre fyrste-sigiller fra middelalderen. Utg.
av Chr. Brinchmann. Kria. 4:o. (3), 41 s., 22 pl.-bl.

Ahnlund, Nils. Oljoberget och Ladugårdsgärde. Svensk sägen och
hävd. Sthm. 8:o. VII, 246 s. (Anm. Det nya Sverige. Årg.
18. S. 509—512 av Ernst Nygren.)

Andersdotter, Målar Brita. Allmogeliv i Leksands socken före 1870-
talet. (DHFT. Årg. 4. 8. 101—124.)

5 3
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XLIT, NY FÖLJD XXXVILI. 24

310 Broberg: Bibliografi för 1924.

Andersson, Allan. Bondgården i Blekinge. (Blekinge-bygder. Årg. 2.
S. 88—100.)

Betänkande med förslag till ett systematiskt utforskande av den
svenska allmogekulturen, avgivet av därtill utsedda sakkunnige.
1. Huvudbetänkande och förslag. 2. Allmogeforskningen i Sve-
rige och dess nordiska grannländer. Sthm. 8:o. [1:]) VIT,
151 s., 1 bil. [2:] IV, 203 s. (= Statens offentliga utred-
ningar. 1924: 26, 27.)

Carli, 0. Anteckningar om Gästriklands fäbodar. (Från Gaästrike-
bygder. Arg. bb. S. 77—93.)

Cederblom, Gerda. Svenska allmogedräkter. (Jorden. Festskrift till
Jordbrukets dag år 1924. S. 55—59.)

Christofferson, Olof. Hur en bondgård i Skytts härad såg ut på
1700-talet. (Skåne. Arsbok. 1924. S. 96—107.)

Clouston, J. Storer. Old Orkney houses. 1—53. (Proc. of the Orkney
ant. soc. Vol. 1. 1923. S. 11—19, 39—47. — Vol. 2. 1924.
S. 7—14.) -

Collin, Maria. "Till textilmönstrens vandringshistoria. Några ord i
anledning av Erik Salvéns arbete om bonaden från Skog.
(Tidskr. f. konstvetenskap. 9. 67—75.)

Coyet, Henriette. Svensk hembygdsslöjd. (Jorden. Festskrift till

Jordbrukets dag år 1924. S. 48— 54.)

Dånjalsson å Ryggi, Mikkjal. Utröédur i Föroyum åädur 1 tidini.
(Norsk aarbok. Aarg. 5. S. 58—70.)

Den norske sjefarts historie fra de eldste tider til vore dage. Med

bidrag av Alexander Bugge ... og en rekke specialforfattere.
Under red. av Jac. S. Worm-Måäller. H. 2—4. S. 65—256.
Kria. 4:0.

Erizon, Sigurd. Prästgårdar i Dalarna under 1600-talets senare del
och början av 1700-talet. 1—2. (Fataburen. 1924. S. 35—
84, 163—183.)

— Svenska byalag. (Jorden. Festskrift till Jordbrukets dag år 1924.
S. 43—247.)

Forsblom, Valter W. Om samfällda ängslador i Esse. (Budkavlen.
Årg. 3. S. 76—79.) :

— Steiset. En försvinnande byggnadstyp. (Budkavlen. Arg. 3. S.
108—111.)

— Två österbottniska stugor. (Budkavlen. Årg. 3. 8. 1—5.)

Gardberg, John. Råsegel av vadmal. Rester av en utdöd segeltyp.
(Budkavlen. Årg. 3. S. 102—108.)

Geramb, Viktor. Die Kulturgeschichte der Rauchstuben. Fin Beitrag
zur Hausforschung. (WuS. Bd 9. S. 1—67.)

Gren, Fredrik. Hjernekirurgi paa Island i det trettende aarhundrede.
(Festskr. t. A. Kjar. S. 13—19.)

Broberg: Bibliografi för 1924. | 371

Gren, Fr. Vort bred i fordums tider. [Ref. av Johan Rygge.] (Den
norske tandlegeforen:s tidende. Aarg. 34. S. 82—89.)
Gudmundsson, Valtyr. Tsland i Fristatstiden. Kbh. $8:0. 186 s., 1

karta. (— "Folkelesning". Nr. 338.)

Hedlund, Greta. Något om Ovansjö sockens gamla dräkter. (Från
Gästrikebygder. Årg. 5. 8. 94—146.)

Heikel, Yngvar. Några anteckningar om allmogens äldre dräktskick
i Borgå socken. (Budkavlen. Årg. 3. 8. 111—121.)

— Några iakttagelser om allmogedräkterna i Nyland och på Åland.
(Budkavlen. Årg. 3. 8. 16—20.)

Jirlow, Ragnar. Om linberedning och linspinning hos svensk all-
moge. (Fataburen. 1924. S. 143—162.)

Karlgren, Anton. Gammalsvenskby. &S. 1—64. (=— Sv. Lm. 1924.
H. 1. — H. 162 fr. början.)

Karsten, T. E. Svenska utbygder i öster. (Bothnia. 1924. S. 5—20.)

Korsgaard, Otto. Folkeliv i Skanderup Sogn. (Fra Ribe Amt. Bd 6.
S. 107—142.)

Lenk, Torsten. Västergötlands materiella kultur, bebyggelse och hant-
verk. (Sv. turistfören:s årsskr. 1924. S. 54—71.)

Zid, Nils. Norske slakteskikkar. Med jamforingar frå nerskylde
umråde. L. 1. Kria. 8:o. 210 8. (— Vid.-selsk. skrifter. 2.
Hist.-fil. kl. 1923. No. 4.) (Anm. NFEK. Aarg. 10. 8. 163—
--171 av I. Reichborn-Kjennerud.)

Lithberg, Nils. Gotländsk kvinnlig husflit i äldre tider. Visby. $8:0.
37 8.

Litleskare, Joh. Gamle bunadshus i Nordhordland. (Nordhordland og
Midthordland. Bd 4. S. 1—22.)

[Covén, Nils.] Folklivet i Skytts härad i Skåne vid början av 1800-
talet. Barndomsminnen, utg. av Nicolovius. 4. uppl., ill. och
försedd med upplysande noter samt tillökad med nyfunna barn-
domsminnen, utg. av Fredrik Böök. Lund. 8:o. XVII, 262 s.,
4 pl., 1 musikbil.

Lönqvist, Niclas Olof. Berättelse om Bara härad 1775. Med efter-
skrift och anmärkningar utg. av Gunnar Carlquist. Lund. 4:0,
(3). 31 s. (Bidrag till Bara härads beskrivning.)

Meyer, Johan. Fortids kunst i Norges bygder. [11.] Telemarken:
Mo, Fyresdal, Vraadal, Nissedal og Nordre Tordal. Kria. 4:0.
39 s., 20 pl.

Mygdal, Elna. Danske Folkedragter. (Ner og fjern. 1924. SS. 185
—146.

Nielsen, H. Gr Lesofolk i gamle Dage. Folkelivsskildring efter
trykte og utrykte Kilder sammenarbejdet. Kbh. 8:o. VII, 255 s.
(= Danmarks Folkeminder. Nr. 29.)

Nikander, Gabriel. Dräktskicket i Malax socken i slutet av 1700-
talet. (Budkavlen. Arg. 3. S. 65—171.)

372 Broberg: Bibliografi för 1924.

Nissen, Kristian. Skogfinnene i Nordmarken. (Den norske turist-
foren:s årbok. 1924. S. 21—38.)

Nordén, Arthur. Ett medeltida sockengille i Östergötland. (Med-
delanden fr. Östergötlands fornminnes- och museiförening. 1923
—24. S. 69—71.)

Nordlander, J. Från Härnösand och dess omnejd. Kulturhistoriska
anteckningar. 3. Härnösand. $8:0o. 28 s.

Norlind, Tobias. Svenska allmogens liv. H. 1. [2. uppl] S. 1—48,
1 pl. Sthm. 8:o0.

Nyström, H. Ovansjö sockens bomärken. (Från Gästrikebygder. Årg.
5. S. 147—172.)

Ohlsson, N. Eucharius. Hemindustri i Nora socken för en mansålder
sedan. (VFÅ. 14. 8. 16—47.)

Olrik, Jorgen. Vore gamle Boendergaarde. (Ner og fjern. 1924.
S. 32—50.)

Schultz, Wolfgang. Zeitrechnung und Weltordnung in ihren äberein-
stimmenden Grundzigen bei den Indern, TIraniern, Hellenen,
Italikern, Kelten, Germanen, Litauern, Slawen. Lpz. 8:o. XVII,
289 s. (= Mannus-Bibliothek. Nr. 35.) (8. 79—124. Die
Germanen.)

Svensson, Sigfrid. Förningskost. Några beskrivningar meddelade.
(Blekinge-bygder. Arg. 2. S. 114— 118.)

Sylwan, Vivi. Senmedeltida textiler i S. Råda kyrka i Värmland.
(Fornv. 1924. S. 175 —203.)

Trotzig, Karl. En bondgård i södra Dalarna på 1700-talet. Vad
gamla bouppteckningar ha att berätta. (DHET. Årg. 4. 8. 55
-—62.)

— Stora Skedvi sockendräkt. (DHFT. Årg. 4. 8. 133—136.)

Uhrskov, Anders. Dagligt Liv. Kbh. 8:0. 250 s. (= Nordsjzellandsk
Folkeliv. Bd 5.)

Werner, Carl. Korsvirkesarkitekturen i Sverige. Typer och perioder.
[Ak. avh.] Lund. 8:0. (7), 94 s.

Zadig, Viggo. Hör. (FoF. Bd 11. S. 87—96.)

fOstberg, Kristian. Finnernes rydning i Trysil. (Ny jord. Aarg. 11.
8. 1—15.)

Beckett, Francis. Danmarks Kunst. D. 1. Oldtiden og den 2ldre
Middelalder. Kbh. 8:o. (9), 317 s.

Conricus, Richard. Fädernas kyrka. Stavkyrkan. Lund. 8:0o. (1),
107 s., I pl.

Fischer, Ernst. Västergötlands medeltidskyrkor. (Sv. turistfören:s
årsskr. 1924. S. 72—85.)

Lorengen, Vilk. De danske Klostres Bygningshistorie. 5. De danske
Karmelitterklostres Bygningshistorie. Med Tegninger og Opmaa-
linger af Charles Christensen. Kbh. 4:0. (6), 106 s., 5 pl.

Broberg: Bibliografi för 1924. 313

Mowinckel, Rolf. Vårt eldste Olafsbillede. ("Haug og Museum" til
A. W. Brogger. S. 51—53.)

Norlund, Poul. Knud Lavard og Erik Plovpenning i Ringsted kirke.
(Aarb. 1923. S. 123—138.)

Romdahl, Axel L. Relieferna i Forshems kyrka. (Studier, tillägn.
O. Sylwan ... 1924. 8. 1—10, 3 pl.-bl.)

Roosval, Johnny. Den baltiska Nordens kyrkor. Upps. (tr. i Sthm.)
8:o. 204 s. (= Föreningen Urds skrifter. 2.) (Anm. Nya
Argus. Årg. 17. S. 214—217 av Gerda Boäöthius.)

Smidt, C. M. Roskilde Domkirkes zeldste Tilbygning. (Aarb. 1923.
S. 83—110.)

Sveriges kyrkor. Konsthistoriskt inventarium. Med stöd av K. Vitt.-,
hist.- o. ant.-akad. utg. av Sigurd Curman och Johnny Roosval.
Stockholms kyrkor. Utg. med bidrag av Samf. S:t Erik. Bd 1.
H. 1. Roosval, Johnny. S. Nikolai eller Storkyrkan ... VI,
(2), 208 s. — Bd 5. H. 1. Mannström, Oscar. Adolf Fredriks
kyrka och S. Olovs kapell ... (4), 134 s. — Värmland. Bå 1.
Kjellin, Helge. Kyrkor i Grums härad. H. 1. Norra delen.
VI s., s. 1—100. — H. 2. Södra delen. V s., s. 101— 157.
Sthm. 8:o.

Thordeman, Bengt. Sankt Per i Sigtuna. Dess rekonstruktion och
konsthistoriska ställning. (Fornv. 1924. 8. 204—223.)

Aas, Ingebret. Tandmidlene i de nordiske legeboker fra middelalde-
ren. (Den norske tandlegeforen:s tidende. Aarg. 34. S. 241
— 267, 297 — 352.)

Abrahamsson, David. Solkult i nordisk bebyggelse. (Ymer. Årg. 44.
S. 239—259.)

Alm, Albert. Folkseder från Leksand. (FoF. Bd 11. S. 135—137.)

Aramis. Plock ur västerbottnisk övertro. (Västerbotten. 1923. S. 99
—100.)

— Västerbottnisk tro och sed i samband med döden. (Västerbotten.
1923. S. 176 —178.)

Backman, E. Louis. Om den äldsta svenska farmakopén, dess medi-
cinskt-hbistoriska bakgrund och dess ställning till folkmedicinen.
(Upsala läkarefören:s förhandlingar. N. F. Bd 29. 8. 63—98.)

Berg, Gösta. Taklagsöl på södra Dal och annorstädes. (Hembygden.
1924. S. 47—48.)

Berge, Rikard. Drikke joleskaal. Studie av ei norderlandsk villsegn.
(NFE. Aarg. 10. S. 1—53.)

— Litterzer fraasegn i de munnfortalde. (NFK. Aarg. 10. 8. 137
—151.)

Blidstrup, Ferd. P. Beretning om hvorledes Ungdommen red Sommer
i By i Kippinge for 200 Aar siden. (Lolland-Falsters hist.
Samf:s Aarbog. 1924. S. 39—241.)

374 Broberg: Bibliografi för 1924.

Bonggren, Jakob. Barndomsminnen från Håbol. Bidrag till dals-
ländsk folktro. (Hembygden. 1924. 8. 33—34.)

Boor, Helmut de. Der Zwerg in Skandinavien. (Festschrift Mogk.
S. 536—557.)

Campbell, Åke. Tydor, trolldom och ödestro. (FoF. Bd 11. 8. 1—12.)

Cederschiöld, Wilhelm. Sägen och sanning. (NT(Lett). 1924. S. 449
— 466.)

Celander, Hilding. Kung och drottning. Ett sörmländskt slåtterbruk,
skildrat av J. G. Oxenstjerna. (FoF. Bd 11. 8. 155—156.)

Christiansen, Reidar Th. Bidrag til sporsmaalet om bergringen mel-
lem keltisk og nordisk tradition. (MoM. 1924. S. 49 —64.)

Dahl, Frantz. Endnu lidt om "Munk". (DSt. 1924. S. 47—48.)

Eggen, Erik. Skaldekvad og kjempeviser. (Ljodahått og gamlestev.)
(Musik. Tidsskr. f. Tonekunst. Aarg. 8. S. 107—109.)

Ek, Sverker. Den svenska folkvisan. Sthm (tr. i Uddevalla). 8:0.
224 s. (= Natur och kultur. 29.) (Anm. SvT. Årg. 14. 8. 420
—421 av Otto Sylwan.)

Elekilde, Hans. Ostsjellandske Folkesagn. (Aarbog, udg. af Hist.
Samf. f. Kobenhavns Amt. 1924. S. 3—29.)

En blekingsk svartkonstbok. Meddelad av 0. Walde. (Blekinge-
bygder. Arg. 2. S. 107—2113.)

En östgötsk trollgubbe. Uppteckningar från Ydre härad i Östergöt-
land åren 1921 och 1922 av Carl Segerståhl. (FoF. Bd 11.
S. 138--142.)

Engberg, H. Ordsprogslerdom. (Bavnen. Aarg. 21. Sp. 153—156,
167—170, 185—188, 243—244, 255—258, 297— 300.)
Ericsson, Moja. VSägner om trolldrycker (Ljungbyhornsmotivet).

(Hembygden. 1924. S. 40—45.)

Finlands svenska folkdiktning. II. Sägner. 2. Historiska sägner, utg.
av V. E. V. Wessman. Hfors. 8:0. XII, 411 s. (= SSLF.
174.) (Anm. HTfi. Årg. 9. 8. 152—157 av L. v. Bonsdorff.)

Folkeminne fraa Modalen. Ved Hans Otterstad. (Nordhordland og
Midthordland. Bd 4. 8S. 35—36.)

Folkeminne ifraa Valdres og Hallingdal. Uppskrevne av Hallvard
Bergh. (Framhald.) (NFK. Aarg. 10. 8. 89-136.) =
Folkminnen från Hjulsjö. Upptecknade av Ragnar Jirlow. (FoF. Bd
11. S. 68—86.) iq
Folkmusiken i Norrland. Verket grundat av K. P. Leffler. 1. Ånger-
manland. H. 5. Bjärtrå. [Utg. av Torsten Bucht.|] Härnösand.

8:o. 12 8., s. 62—90.

Folksägner från Gärds härad. Upptecknade av Pehr Johnsson. (Skånskt
bondeliv. Årsbok. 1924. 8. 32—38.)

Från förbundets [= Dalarnas hembygdsförbunds] folklivsforskning.
(DHFT. Arg. 4. S. 41—45, 69—173.)

Broberg: Bibliografi för 1924. 375

Gamall tru og tenkjemaate i Austevoll. Av S. Vaagen. (Nordhordland
og Midthordland. Bd 4. S. 30—31.)

Gamalt or Sandsver. Samla av Semund Vulsberg. (NFK. Aarg. 10.
S. 69—79.)

Gammal sed, sägen och tro. 1. Julseder i Frändefors på 1850-talet.
Av] Rikard Mattsson. 2. En "schåsa" från Färgelanda s:n.
Upptecknad av] T. J. (Färgelanda. Årg. 5. S. 35—38.)

Gammalt frå Romerike. [Meddelat av] Aug. Krogh. (Ostaglett.
Årg. 4. 8. 61—62.)

Gammalt frå Sor-Heland og derikring. Samla av Aug. Krogh. (Osta-
glett. Årg. 4. 8. 92—95.)

Gåtor. Uppskrivne av Kristine Vassdal, utgj. med nokre merknader av
Vilhjelm Riksheim. (Håloygminne. 1924. H. 3—4. 8. 16—30.)

Hallberg, Edvard. Foettisdag i Kvevlax. (Budkavlen. Årg. 3. 8.
86—387.)

Islandske Folkesagn og ZEventyr. Paa dansk ved Margrethe Lebner
Jorgensen. Kbh. 88:o. 170 s.

Iversen, Ragnvald. En liten samling ordtak fra romantikkens dager.
(Festskr. t. A. Kjer. S. 110—116.)

Jerstad, Johan, Bferge], R., Vernesbranden, Ivar Nilssen. Hoeilage
steinar. (NFK. Aarg. 10. 8. 59—66-.)

Johansson, Hugo. Gamla väderleksmärken. (Blekinge-bygder. Årg. 2.
S. 80—384.)

Johnsson, J. W. S. Det folkemedicinske Grundlag for N. R. Finsens
Redt-Lys Behandling. (DSt. 1924. S. 135—147.)

Jugas Olof Jonssons svartkonstbok. Med kommentarer utg. av N.
Sjödahl. (Meddelanden från Dalarnes fornminnesförening. 9.
SS. 35-—57.)

Kalén, Joh. Om halländsk folkhumor. (FoF. Bd 11. S. 49—67.)

Knudsen, Fr. Hane-Offer i Danmark ved Fastelavn.' (DSt. 1924.
S. 1-—12.)

Kristensen, Marius. De danske folkeviser. Lidt gammelt og lidt
nyt. (Hojskolebladet. 1924. Sp. 1137—1142.)

Landingsboka. Utg. efter tiltak av landinger ved Oluf Kolsrud.
Bd 2. Fra gamle dager. Folkeminner i Land. Samlet av Reidar
Th. Christiansen. H. 1—2. S. 1—96. Kria. 8:0.

Larsen, C. A. I. Hellig Kors Kilde i Skorping. (Fra Himmerland
og Kjer Herred. 13. SS. 25—37.)

Lexow, Einar. Primstavtegn og helgendyrkelse. (NFK. Aarg. 10.
S. 54— 58.)

Liestel, Knut. Dei nordiske segnene um Verland og Vidrik Verlands-
son. (MoM. 1924. S. 65—980.)

Lithberg, Nils. Gotländskt våg. (Budkavlen. Årg. 3. 8. 6—14.)

Mauland, Torkell. Folkedikt og skjemt i Rogaland. (Rogalands
historielag. Aarshefte. 1924. S. 20—44.)

3176 Broberg: Bibliografi för 1924.

Norsk folkeminnelag. 6. Peter Lunde. Kynnehuset. Vestegdske folke-
minne. — 10. Joh. Th. Storaker. Elementerne i den norske
folketro. (Storakers samlinger. 3.) Ved Nils Lid. Kria. 88:o0.
VII, 264 s.; 148 s.

Norsk sogukunst. Ved Rikard Berge. Sogusegjarar og sogur. BSkild-
ringar og uppteikningar av Rikard Berge, Sophus Bugge, Anna
Monrad, Sigrid Undset, Nikka Vonen. Kria. 8:0. (6), II, 175 s.

Norske folkevisor. Folkeutgåve ved Knut Liestel og Moltke Moe.
3. Kria. 8:o. (7), 234 s.

Några gåtor. Samlade av E. R. (Västerbotten. 1923. S. 197.)

Ordtak frå Lier. [Meddelade av] Nils Reed. (QOstaglett. Årg. 4. 8.
52, 59, 66—67.)

Ordtak frå Romerike. [Meddelade av] H. Rfefsum]. 5—9. (Osta-
glett. Årg. 4. 8. 3—4, 25—926, 42—43, 61, 88—989.)
Palmqvist, J. V. Rester av primitiv religion bland Värmlands finn-
befolkning jämförda med motsvarande företeelser på svenskt
område. (Ak. avh. Lund.) Karlstad. 8:o. 198, VI s. (Anm.
FoF. Bd 11. S. 31—32 av f/C. W-.J] v. SfydoJw.)

Petersen, Margrethe. Danske Folkeviser. (Ner og fjern. 1924. S.

164—196.)
Refsum, Helge. Beamenn paa Romerike. (NFK. Aarg. 10. S. 67
—68, 161—162.)

— Katten som ulykkesdyr. (NEFK. Aarg. 10. 8. 162.)

Reichborn-Kjennerud, I. Den onde Tunge. (Festschrift Mogk. S. 519
—524.)

— En oversigt over og karakteristik av de gamle nordiske lege-
beker. (Tidsskr. f. den norske legeforening. Aarg. 44. S. 381
— 386, 424 .—429, 461 —467.)

— Legefingeren. (NoB. Arg. 12. S. 105—109.)

— Maning i jordfast sten som legeråd. (BoB. Aarg. 6. S. 31—33.)

— Navnets og ordets makt i norsk folkemedisin. (MoM. 1924. S.
158—191.)

— Ormen i nordisk folkemedisin, belyst ved den klassiske oldtids-
medisin. (Norges apotekerforen:s tidsskr. 1924. Bilag. 8S. 49
—93.) (Anm. DSt. 1924. S. 86—87 av Poul Hauberg.)

Rim og reglur. 1. Barnerim og gåtur frå Rovassdal i Rana. Samla
i 1922 av Oddvar Gronlie. 2. Barnerim fraa Telemark. Upp-
skrivne i Beherad av Olav Nordbe. (NEFK. Aarg. 10. S. 157
— 160.)

Rise, Ola J. Olavs-sagn ved Dovrefjelle. (Orkdolafylket. 1924. $S.
7-—10.) i

— Små merknader. [Folklore, ortnamn m. m.] (Orkdolafylket. 1924.
S. 58—64.) .o

Rosén, Helge. Toras källa i Torekov. (FoF. Bd 11. 8. 15—19.)

Sagor och sägner. (Helsingerunor. Ärg. 4. 8. 20—923, 43.—47.)

Broberg: Bibliografi för 1924. 377

Samleren. [Folkloristiska notiser.] (Senderjydsk Maanedsskrift. Aarg.
1. Nr. 1. 8. 14—16. Nr. 2 ff. 8. 15—216, 46 —- 48, 62—64,
177—80, 94-—96.)

Sandvik, 0. M. Forholdet mellem tekst og tone i norsk folkemusik.
(Festskr. t. A. Kjer. S. 22—27.)

Schmidt, August F. Helligkilder i Himmerland og Kjer Herred. (Fra
Himmerland og Kjer Herred. 13. 8. 1—24.)

— Helligkilder paa Lolland og Falster. (Lolland-Falsters hist. Samf:s
Aarbog. 1924. S. 42—65.)

— Midsommerfesten. (Ner og fjern. 1924. 8. 425—438.)

— Sagn og Tro knyttet til Stene i Viborg Amt. (Skivebogen. Bd
16. S. 49—73.)

— Stensagn fra BSeonderjyland. 1--3. (Senderjydsk Maanedsskrift.
Aarg. 1. Nr. 2 ff. S. 11—14, 40—45, 50—57-.)

Segner og sogur fraa Be i Telemark. Av Olav Nordbe. (NFK.
Aarg. 10. S. 152— 156.)

Sjöberg, Wilh. Från skriftskolan till brudstolen. Seder och bruk i
Björkö, Replot socken, vid förra århundradets slut. (Budkavlen.
Årg. 3. 8. 47—53.)

Skrock och vidskepelse. [Ur Woxna hembygdsförenings anteckningar.
(Helsingerunor. Årg. 4. S. 91.)

Smärre [folkloristiska] bidrag. (Budkavlen. Årg. 3. 8. 565—57, 87.)

Steffen, Richard. Den norska kämpavisan och dess genljud i svensk
litteratur. (NT(Lett). 1924. S. 19—32.)

Stidbe, R. Kvasir und der magische Gebrauch des Speichels. (Fest-
schrift Mogk. S. 500—509.)

Steren, E. Gamle veirvarsler. (Orkdolafylket 1924. S. 26—33.)

— Overtro. (Orkdolafylket. 1924. 8. 49—51.)

Svenska låtar. Samlade av Nils Andersson. Dalarna. H. 3. Sthm.
8:0. (4), 201 s., 11 pl., (1) s.

Svensson, Sigfrid. Kransagillet och den långa dansen. 'Tvenne mid-
sommarbruk från sydöstra Skåne. (Skånskt bondeliv. Årsbok.
1924. S. 39—52.)

Sydow, C. W. v. "Bära skugga", en egendomlig begravningssed.
(FoF. Bd 11. S. 153—154.)

— Hur mytforskningen tolkat Beowulfdikten. (FoF. Bd 11. S. 97
—134.)

— Scyld Scefing. (NoB. Årg. 12. 8. 63—95.)

Söderberg, H. L. BSägner, seder och bruk på södra Gotland, upp-
tecknade. Visby. 8:o. 169 s. |

Tegengren, Jacob. Folktro från Vörå. (Budkavlen. Årg. 3. S. 81—-83.)

— Stennamn och stensägner från Vörå. (Budkavlen. arg. 3. S. 84
— 86.) |

pPfördarson], M. Gömul gåta. (Arbök hins isl. fornleifafjelags. 1924,
S. 78.)

3178 Broberg: Bibliografi för 1924.

Thoroddsen, Theodora. TIslandsk folketru. Overs. av F. Paasche.
Kria. 8:0. 47 s. (= Islandske småskrifter. Nr. 1.)

Tre sagor. [Meddelade av] K. Rob. V. Wikman. (Budkavlen. Årg. 3.
S. 71—76.)

Tro, sed och sägen. Folkminnen. Utg. av David Arill. Gbg. 8:0.
80 s.

Uhrskov, Anders. Hojtid. Kbh. 8:o. 207 s. (= Nordsjelandsk
Folkeliv. Bd 4.)

Vesterbergs elevförbunds folktraditionsinsamling. 5. Gamla seder,
bruk och föreställningar hos allmogen. 44—68. — Sagor och
sägner. 95—112. — Trolldom och övertro. 48—56. (Från
Gästrikebygder. Årg. 5. 8. 3—56.)

Wifstrand, Albert. Blekingska ordstäv och talesätt. (Blekinge-bygder.
Årg. 2. 8. 28—43.)

Wikman, K. Rob. V. Bröllopsträdet. (Rig. Bd 7. S. 143—168.)

Viterhistorier från Frostviken. Upptecknade av Levi Johansson. (Arkiv
f. norrländsk hembygdsforskning. 1923. S. 52—62.)

Aittesagaer og Sagn fra Telemarken. Efterladte Optegnelser av M.

| B. Landstad. Kria. 8:o. 222 s., 1 portr.

Österbottniska gåtor. [Meddelade av] K. Rob. V. Wikman. (Bud-
kavlen. Årg. 3. 8. 38—46.)

VI. Äldre rättsvetenskap, historia och topografi.

Acta comitiorum generalium Islandie. Alpingisbekur Islands. NSögu-
félag gaf ut. IV (1606—1619). Rvik 1920-—1924. 88:0. (3),
667 s., 2 faksim.-bl. :

Almquist, Jan Erie. Den s. k. mellersta lagens bestämmelser om
istadarätt. En studie i äldre svensk arvsrätt. Upps. 8:o. 43 8.
(= UUÅ. 1924, Båd 1. Juridik 1.)

Arenander, E. 0. Om attungen i de nordiska landskapslagarna och
dess innebörd. (Språkvet. sällsk. i Upps. förhandl. 1922—24,
i UUA. 1924:2. 8. 17—46.)

Beckman, Nat. Små bidrag till äldre Västgötalagens textkritik och
tolkning. (Ark. Bd 40. S. 227—255.) — Med anledn. härav:
Pipping, Hugo. Genmäle. (Ibid. 8. 3832—336.) — Beckman,
Nat. Några slutrepliker. (Ibid. Bd 41. 8. 98 —100.)

Bfullj, E. Når blev Magnus Lagaboters landslov vedtat på Ost-
landet? (HTno. BR. 5. Bd 6. 8. 329—330.)

— Stevne. (HTno. R. 5. Bd 6. S. 130—145.)

Dahlerup, Verner. Et kapitel i Eriks sjellandske lov. (Festschrift
Mogk. S. 463—467.)

Estlander, Ernst. Några ord om översättningar av de gamla svenska
lagarna. (Festskr. t. Pipping — SSLE. 175. 5. 90—99.)

Hasund, S. Bender og stat under naturalsystemet. Kria. 8:o. 123 s.

Broberg: Bibliografi för 1924. 379

Hasund, S. Utfareleiding og bordleiding. (SoS. Aarg. 30. S. 84—94.)

Jönsson, Kristjän. Um Lambaness-ping o. fl. (Arbék hins isl. forn-
leifafjelags. 1924. S. 34-41.)

Kock, Ebbe. Om Skånelagen. (Skåne. Arsbok. 1924. 8. 135—141.)

Kolsrud, Oluf. St. Olavs kristenrett. (Norvegia sacra. Aarg. 4. 8.
1—18.)

Mylord-Meller, K. Bemeerkninger om den plattyske oversettelse af
Eriks sellandske lov. (Ark. Bd 40. S. 260—269.)

Pfersson], PferJ. Samfundslivet i Sverige under medeltiden, sett ur
lagstiftningssynpunkt. Sölvesborg 1923. 8:0. 57 s.

Äldre Västgötalagen. wuvers. och förklarad av Nat. Beckman. Upps.
8:0o. (2), XXVI, 118 s., I faksim.-bl. (= Västergötland. B: 3.)
(Anm. Tidskr., utg. äv Jurid. föreningen i Finland. Årg. 60.
5. 339—350 av Ernst Estlander.)

Östberg, Kristian. Husefjeola. (Ny jord. Aarg. 11. 8. 109—124.)

Braun, F. Das historische Russland im nordischen Schrifttum des
X.—XIV. Jahrhunderts. (Festschrift Mogk. $S. 150-—-196.)

Bremner, Robert Locke. 'The Norsemen in Alban. Glasgow 19923.

| 8:o. XVII, 286 s., 1 portr., 4 kartor. SS

Brilioth, Yngve. Den helige Davids minne i Munktorp. (VFA. 14.
S. 3—15.)

— Konung Albrekt av Mecklenburg och nuntien Guido de Cruce.
(Hist. studier, tillägn. L. Stavenow. S. 31—46.)

Brendsted, Georg. Danske Minder om Vikingetiden i Nordengland.
(Dansk Udsyn. Aarg. 4. S. 303—325.)

Bugge, Alexander. Har der bodd Kelter i de nordiske lande?
(NT(Lett). 1924. S. 145 —160.)

— Norse influence upon English institutions. (Norsk britisk forening.
Aarbok. 1924. S. 46—63.)

Bull, Edv. Til Jemtlands historie. (HTno. R. 5. Bd 6. S. 282—295.)

Bulmer, Johan. Udsigt over Bornholms Historie indtil 1661 iser i
statsretslig Henseende. (Bornholmske Samlinger. Bd 15. S.
15—121.) i

Carlsson, Gottfrid. Förhistorien till 1396 års svenska konungaval.
(Hist. studier, tillägn. L. Stavenow. S. 47— 58.)

Daa Noreg var misjonsmark. Minneskrift um Mostertinget i aar 1024.
Av Peter Hognestad, Absalon Taranger, Knut Robberstad, Johan
Meyer. Bergen. 8:0. (7), 95 s., 8 pl.-bl. (= Bibliotheca Nor-
vegie sacre. 4.)

Enge, Erik. "Tore paa Steig. (BoB. Aarg. 6. S. 166—177.)

Fahlbeck, Pontus. Beowulfskvädet som källa för nordisk fornhistoria.
Sthm. 8:o. 13 s. (= KVHAAH. D. 33: 3.)

Fredenholm, Axel. Nordmännen upptäcka Amerika. (Svenskarna i
Amerika. S. 69—387.)

a JR FAR gr RE 2 RE Fog nens > le Fjänkade ES rn I Am So nr Ar Rn RR RR An fn nd A a SÅR e a rg nr SA sin ar rn rn ken RÅR on rr Re rn BR FA EN

380 Broberg: Bibliografi för 1924.

Gjerset, Knut. History of Iceland. Lond. 8:0. (7), 482 s., 1 pl.
(Anm. Skirnir. Ar 98. S. 225—227 av M. Pflördarson].)

Härje, K. A. Annu en gång gravstenen över Sverker den äldres
son Johan. (HTsv. Arg. 44. S. 187—190.)

Johnsen, Oscar Albert. Noregsveldets undergang. Et utsyn og et
opgjor. Nedgangstiden. Kria. 8:0o. (4), 327 s.

Jönsson, Finnur. Kong Olaf den helliges ophold på Gotland. (Fest-
schrift Mogk. S. 81—383.)

Joranson, Einar. ''The Danegeld in France. Rock Island, D1. 1923
(& omsl. 1924). 8:o. 248 s. (= Augustana library publications.
N:r 10.)

Koht, Halvdan. Når levde Harald Hårfagre og senene hans? (HTno.
R. 5. Bd 6. 5. 146—169.)

— BSolmyrke i Stiklestad-slage. (Olsok. 1924. S. 27—42.)

Lundberg, Torsten. Huru kristnades Skåne? (Läsning för svenska
folket. 1924. S. 270—291.)

Montelius, Oscar. Sverige och vikingafärderna västerut. (ATS. D.
21. Nr 2. 31 s.) .

Pipping, Rolf. Nyköpings gästabud. (HTfi. Arg. 9. S. 99—113.)

Qvigstad, J. Hvor bodde hålsygen Ottar? (Hålsygminne. 1924.
H. 2. S. 18—22.) |

— Nationaliteterne i Troms fylke, serlig i eldre tid. (Hålsygminne.
1924. H. 1. S. 1—13.)

Rudbeck, Gustaf. Magnus Erikssons giftermål med Blanka av Namur.
(HTsv. Arg. 44. S. 190-192.)

Rostad, Anton. Verumskiftet fyre nedgangstida i Noreg. (SoS. Aarg.
30. SS. 209—214.) — Med anledn. härav: Hasund, S. Var
det eit klimat-umskifte? (Ibid. S. 289—299.) — Restad, Anton.
Var det auking i luftstroyminga? (Ibid. S. 401—415.)

Schenström, F. Var gick Olof Haraldssons tåg genom Svea välde?
(DHFT. Arg. 4. 8. 1—8.)

Schreiner, Johan. Olav Haraldssons siste regjeringsår. (HTno. R. 5.
Bd 6. S. 309—328.)

Steenstrup, Johannes. Nogle Studier fra Vikingetiden. (HTda. R. 9.
Bd 3. 5. 148—164.)

Toll, Hans. "Folkungaroten". Folkungastudier V. En replik. (Fornv.
1924. S. 119-—128.)

— Ytterligare om den isländska kronologien. (HTno. BR. 5. Bd 6.
S. 170—181.)

Tunberg, Sven. Visby—Läbeck. Ett bidrag till de svensk-tyska
handelsförbindelsernas äldsta historia. (Hist. studier, tillägn.
L. Stavenow. S. 21—30.)

Weibull, Laurite. Knut den heliges gåvobrev till Lunds domkyrka
1085. (HTda. RB. 9. Bd 3. S. 104—147.)

DR ERK RÅR HER ik oo Re i esta Breger ka FR RE ne dn de HT / fon &

Broberg: Bibliografi för 1924. 381

Alving, Hjalmar. Genom seklernas Uppsala. 2. genomsedda uppl.
Upps. (tr. i Sthm.) 8:o. 143 s. (Anm. [av 1. uppl.] UFT. Bd
9. 8. 410—411 av Å. Stfaveno]w.)

Barchaeus, Anders Gustaf. Underrättelser angående landthushåll-
ningen i Halland, samlade under en resa, som ... anträddes
... den 26 jun. 1773. Utg. av Bert Möller. Lund. 8:0. 167 s.
(= Svenska bygder i äldre beskrivningar. Med anmärkningar
och register utg. av Jöran Sahlgren. Halland. 3.)

Blicher, Niels. 'Topographie over Vium Praestekald. Ny Udg. ved
Sören Vasegaard. Kbh 8:o. XV, 207 s.

Böttiger, LT. Vesterskjerninge-Ulbolle og Omegn. Nyborg. 8:o. 274 s.,
13 pl.-bl., 1 karta. (= Svendborg Amt. 1923.)

Erdmann, Gänther. Upsala. Monographie einer schwedischen Stadt.
Greifswald. 8:o. 62 s., 5 kartor. (= Nordische Studien, hrsg.
vom Nordischen Institut der Univ. Greifswald. 6.)

Forsslund, Karl-Erik. Med Dalälven från källorna till havet. D. 2.
Västerdalälven. Bok 1. Fulu fjäll och Transtrand. 201 s., 1
karta. — Bok 2. Lima. 187 s., 1 pl. Sthm. 8:0.

Frolich, Thorbjern. Fjon eller Masfjorden i Hordaland fylke. XKria.
8:0. (10), 541 s. ”
Gamla svenska städer. Gator och gränder, hus och gårdar. Sam-
lingsverk i bilder jämte förklarande text, utg. af Svenska tek-
nologföreningens afdelning för husbyggnadskonst. H. 8. [Visby]

Sthm. 4:0o. (7), XLI s., 73 pl-bl.

Gravlund, Thorkild. Kongerejsen. Kbh. & Kria. 8:o. 74 8. (== Af
Danskens Historie. 3.)

Hald, P. L. Af Thisted Kobstads Historie. Udg. af Thisted Byraad.
Thisted. 8:o. 212 s. (= Hist. Aarbog f. Thisted Amt. 1924.)

Hamnström, Malte. Angermanlands och Medelpads gränser i forna
tider. 5—6. (Arkiv f. norrländsk hembygdsforskning. 1923.
S. 8—22.)

Heltoft. 'Terrild Herred. En Herredsbeskrivelse og dens Forfatter.
(Vejle Amts Aarhbeger. 1923—24. S. 209—265.)

Horn, P. Vejerslev Birk til ca. 1660. (Aarboger, udg. af Hist.
Samf. f. Aarhus Stift. 17. S. 61-94.)

Hovmgller, Johan P. Voldstedet "Blaaborg". (Hist. Aarbog f. Mors.
6. 8. 64 —74.)

Kalén, Joh. Halländska gränsmärken. Gbg. 8:o. 207 s.

Klein, Ernst. Runö. Folklivet i ett gammalsvenskt samhälle. Upps.
(tr. i Sthm). 8:o. 416 s., 4 pl.

Larsen, C. Borre. Bag Tryggevelde Aa. (Aarbog f. Hist. Samf. f.
Preste Amt. Aarg. 13. S. 3—48.)

Larsen, Henrik. Presto Amts Bebyggelse. (Aarbog f. Hist. Samf.
f. Presto Amt. Aarg. 13. S. 60—76-.)

382 Broberg: Bibliografi för 1924.

Lorenzen, Vilh. Hvor laa det eldste Kallundborg Slot? (Fra Hol-
bek Amt. 18. 8. 53—065.)

Lundbye, J. T. Valdemarsvejen ved Skjoldnesholm. (Aarbog, udg.
af Hist. Samf. f. Kobenhavns Amt. 1924. S. 78—82.)
Malone, Kemp. Ptolemy's Skandia. (The Amer. journal of philol.

Vol. 44. S. 362-— 370.)
Nielsen, N. Fra Tved Sogn paa Mols. (Fra Randers Amt. Aarbog
. 1924. 8. 91--104.)

Nissen, Nis Walter. Die sädwestgrönländische Landschaft und das
Siedlungsgebiet der Normannen. Hamb. 8:o. VI, 112 s., 12
kartor. (= Hamburgische Universität. Abhandl. aus dem Gebiet
der Auslandskunde. Reihe C. Bd 5.)

Odense Bys Historie. Udg. af H. St. Holbeck. H. 1—2. S. 1—104.
Odense. 8:0.

Petersen, Th. Av en fjellbygds saga. (Nordtrondelag historielag.
Aarbok f. 19238. S. 1—21.)

Ramsay, August. Esbo. Esbo socken och Esbogård på 1500-talet.
Hfors. $8:0. (8), 347 s.

Rasmussen, Alexander. Komdrup Sogns Beskrivelse og Historie. (Fra
Himmerland og Kjer Herred. 13. S. 102—156.)

Sand, 4. 0. Veey som pgamalt kultursentrum i Raumsdola fylke.
(Årsskr. åt Romsdals sogelag. 1924. 8. 3—11.)

Schick, Adolf. '"Sjöborgar" och "hamnstäder". Ett bidrag till Nor-
dens handels- och stadshistoria. (Fornv. 1924. 8. 1—18.)

Stub, Jens C. J. Fra Norre Alslev Sogn. Ravnse By. [Med tillägg:]
Stednavnene i Ravnse. Ved Gunnar Knudsen. (Lolland-Falsters
hist. Samf:s Aarbog. 1924. 5. 90—106-.)

Wargentin, Pehr. Stockholms stads historia intill konung Gustaf
Vasas tronbestigning. Efter trycket i Stockholms stads calender
1761—1777 med en inledning ånyo utg. af Nils Östman. Upps.
& Sthm. $8:o. XI, 130 s.

Zahrtmann, M. KK. Opdyrkningen af Bornholm igjennem Tiderne.
(Bornholmske Samlinger. Bd 15. S. 1—73.)

Bihang.

Recensioner av tidigare utkomna arbeten.

Åt kanslirådet och jubeldoktorn Ivar Adolf Lyttkens på hans 80-års-
dag den 19 jan. 1924. Lund. 8:o. 36 s. [Recensioner av
Lyttkens & Wulffs modersmålsarbeten.]

Boer, R. C. Oudnoorsch handboek. Haarlem 1920. 8:o. (Anm.
Ark. Bd 40. 8. 92—97 av Emil Olson.)

Broberg: Bibliografi för 1924. 383

Cederschiöld, Gustaf. Framtidssvenska. Sthm 1917. 8:o. (Anm. Ark.
Bd 40. 85. 98—102 av Josua Mjöberg.)

Eggjum-Stenens Indskrift med de geldre Runer. Udg....ved Magnus
Olsen. Chria 1919. 4:o. (Anm. Litbl. Jahrg. 45. Sp. 214.—
219 av H. de Boor.)

Gullstrand, Bagnar. Bidrag till den svenska sockensjälvstyrelsens
historia under 1600-talet. (Ak. avh.) Sthm 1923. 8:o. (Anm.
HTno. BR. 5. Bd 6. S. 200—202 av Edv. Bull. — Statsveten-
skaplig tidskr. Arg. 27. S. 82—91 av A. Thomson.)

Götlind, Johan. Studier i västsvensk ordbildning. (Ak. avh. Upps.)
Sthm 1918—21. 8:o. (Anm. Ark. Bd 40. 8S. 343—349 av
George T. Flom.)

Hellqvist, Elof. Svensk etymologisk ordbok. Lund 1922. 8:o. (Anm.
AfdA. Bd 43. S. 113—118 av F. Holthausen.)

Heusler, Andreas. Altisländisches Elementarbuch. 2. Aufl. Heidel-
berg 1921. 8:o. (Anm. Ark. Bd 40. S. 222—226 av Emil
Olson.)

Johannesson, Alexander. Grammatik der urnordischen Runeninschrif-
ten. Heidelberg 1923. 8:o. (Anm. Beibl. z. Anglia. Jahrg. 35.
S. 33—34 av F. Holthausen. — Bull. de la Soc. de linguist.
de Paris. T. 24. Comptes-rendus. SS. 120—121 av Maurice
Cahen.)

Jönköpings stads tänkebok 1456 —1548, utg. af Carl M. Kjellberg.
(Meddelanden fr. Norra Smålands fornminnesfören. 1—5. Bi-
laga.) (Anm. Ark. Bd 41. S. 95—98 av Nat. Beckman.)

Karsten, T. E. Svensk bygd i Österbotten nu och fordom. En namn-
undersökning. 1-—2. Hfors 1921—23. 8:o. (=— SSLF. 155,
171.) (Anm. Nya Argus. Arg. 17. 8. 142--143 av Hugo Pip-
ping. — Repliker av T. E. Kfarsten] och Hugo Pipping. Ibid.
S. 156.)

Kock, Axel. Svensk ljudhistoria. D. 4: 2. Lund 1921. 8:o. (Anm.
Litbl. Jahrg. 45. Sp. 298—301 av H. de Boor.)

Za Cour, Vilh. Geschichte des schleswigschen Volkes. Bd 1. Die
Zeit bis ca. 850. Flensburg 1923. 8:o. (Anm. DSt. 1924.
S. 17—86 av Gudmund Schätte.)

Larsen, Amund B. Sognemålene. ... Kria 1922. 8:o. (Anm. Bull.
de la Soc. de linguist. de Paris. T. 24. Comptes-rendus. SS.
126-—- 128 av Alf Sommerfelt.)

Neckel, Gustav. Die altnordische Literatur. &Lpz. u. Berlin 1923.
8:o. (Anm. AfdA. Bd 43. S. 41—44 av RB. Meissner.)
Ordlista över svenska språket, utg. av Svenska akademien. 38. uppl.
Sthm 1923. 8:o. (Anm. Pedagog. tidskr. Årg. 60. 8. 83—89

av Johan Palmér.)

Scheel, Fredrik. TLagmann og skriver. Rettsliv i Norge i det 16de
og 17de århundre. (Diss.) Kria 1923. 8:o. (Anm. HTno. R. 5.

384 Broberg: Bibliografi för 1924.

Bd 6. S. 342—348 av Oscar Albert Johnsen. — Tidsskr. f.
retsvid. 1924. S. 220—232 av FEdv. Bull.)

Schmeidler, Bernhard. Hamburg-Bremen und Nordost-Europa vom 9.
bis 11. Jahrhundert. Lpz. 1918. 8:o. (Anm. Kyrkobist. årsskr.
Årg. 23. S. 407—417 av Gottfrid Carlsson.)

Seip, Didrik Arup. Norge. Om navnet på vårt land fra de eldste
tider av. Kria 1923. 8:o. (Anm. Bull: de la Soc. de linguist.
de Paris. T. 24. Comptes-rendus. 8. 128—129 av Alf Som-
merfelt.)

Setterwall, Kristian. Svensk historisk bibliografi 1901—1920. ...
Upps. 1923. 8:o. (Anm. FT. T. 97. S. 194—198 av Arne
Jörgensen.)

Skulerud, Olai. Telemaalet i umriss. ... (Ak. avh.) Kria 1918.
8:o. (Anm. Bull. de la Soc. de linguist. de Paris. T. 24.
Comptes-rendus. SS. 129—1381 av Alf Sommerfelt. — MLN.
Vol. 39. S. 111—115 av George T. Flom.)

Sydow, C. W. von. Beowulf och Bjarke. Hfors 1923. 8:o. (= StNEF.
Bd 14:38 i SSLF. 170.) (Anm. AfdA. Bd 43. 5S. 52—54 av
Andreas Heusler. — JEGPh. Vol. 23. S. 458—460 av Kemp
Malone. — Neophilologus. Jahrg. 10. S. 73—74 av S&S. B.
Liljegren.)

The poetic Edda, transl. from the Icelandic with an introduction and
notes by Henry Adams Bellows. N.Y. 1923. 8:0o. (Anm. JEGPh.
Vol. 23. S. 450—456 av L. M. Hollander.)

Völuspå. Gefin ut med skyringum af Sigurdi Norddal. Rvik 1923.
8:0. (= Arbök håsköla Islands. 1922—1923. Bihang.) (Anm.

oo Skirnir. År 98. 8. 212—217 av A. Pfålsson].)

Aldre Västgötalagen i nysvensk översättning av Bruno Sjöros. Hfors
1923. 8:o. (Anm. Tidskr., utg. av Jurid. föreningen i Fin-
land. Arg. 60. S. 329—339 av Ernst Estlander.)

Starkare förkortningar av titlar å lärda sällskaps skrifter, tid-
skrifter, samlingar m. m.

Se förteckningen, som åtföljer bibliografien för 1923 i Arkiv
f. nord. filologi, bd 41, s. 383—384.

Dessutom : ATS — Antikvarisk tidskrift för Sverige. — Fest-
schrift Mogk — Festschrift Eugen Mogk zum 70. Geburtstag 19. Juli
1924. — NphM — Neuphilologische Mitteilungen. — SvT = Svensk
tidskrift. — VFÅ — Västmanlands fornminnesförenings årsskrift. —
ZfaåPh — Zeitschrift för deutsche Philologie.

d

SSA
är SG pt
Er AR SE
EN ER
: 3 FÖR
NORDISK FILOLOGI

Å
Py

> 0 UTGIVET UNDER MEDVÄRKAN AV

N a

DS BRONDUM-NIELSEN GUSTAF CEDERSCHIÖLD VERNER DAHLERUP
-HJALMAR FALK OTTO VON FRIESEN = MARIUS H/EGSTAD
FINNUR JÖNSSON EVALD LIDÉN

GENOM

AXEL KOCK.

RR FYRTIOANDRA BANDET.
NY FÖLJD. TRETTIOÅTTONDE BANDET. HÄFTET 4.
AR AY Kl 5) |
: AN SR. KN MEST O TOR Ve)

/

å 5
Ek SÅR Lidén, Svenska ordförklaringar. Gustav Neckel, fat & VOrge-
- schichtlichen beugung männlicher n-stämme. Karl Helm, Die SAT
Einherjer. oDag Strömbäck, Kommentar till Västgötalagen. I, JB 20.
CE onstantin Reichardt, Der Dichter der Atlakvida. A. G. vsivHamol,
Anmälan av »>Sigurådur Nordal, Völuspå. Gefin ät med skyringum.»/ O.

SR Sydow, Anmälan av »Knut Liestöl, Norske ZEttesogor. Med bilete 0g
art.» Ebbe Kock, Anmälan av »Äldre Västgötalagen översatt och för-

arad av Nat. Beckman. (= Västergötland. Bidrag till landskapets kultur-
Re och naturbeskrivning. B:3.,)» John Loewenthal, Die unaspirier-
2 TR FeNUes des Holländiscben. Sven Grén Broberg, Bibliografi för 1924.
"nm

| -

a

LUND. LEIPZIG.
LUND 1926.

Ad Ci w. K. GLEERUP. OTTO HARRASSOWITZ.

9
INNEHÅLL: ör > KOTA

Ny

Y, 5
4

/
7

KOR bigirzsa by GOOGIe

vå
-f ET AE
ul & -— 7

K MG a

Arkiv för il filolog ik

Tidskriften utgives i tvångfria häften. År de. SÅ
Artiklar honoreras efter fullbordandet av "hvarje
band numera med åttio (80) kronor arket och f frå än och
med nästa band med ett hundra (100) kronor arkei i, när
icke korrigerings-svårigheter möta vid tryckningen.
Manuskript (som uteslutande bör vara skrivet med s k
latinsk skrivstil) kan vara avfattat på något skandinaviskt « språk,
på tyska eller engelska och torde sändas till någon av medr edak-
törerna eller till huvudredaktören Axel Kock (adress Ben
Prenumeration kan ske i alla boklådor. a | SR |
C. W. K. Gleerup (Lund) mottager från de sköndiua vis ka
länderna och från Finland även direkt prenumeration och till
sänder vid dylik portofritt per post prenumerant break äfte |
straxt efter utgivandet.
Priset för hvarje band (utgörande 24 ark) är va svens ka
kronor 1 Skandinavien och Fiuland. ; 2
Prenumeration från övriga länder sker åteslu tan genc m
Otto Harrassowitz (Leipzig). Från och med Ny Följd | Band
XXXVII är priset för hvarje band i icke AKAN dina VS eNN länder :
fjorton guldmark 50 pf.
De sex första banden av nya följden lämnas till Halv pri Ev
(18 svenska kronor = 24 guldmark), när de på en köpa as.

é p
Lå

Til red. sända skrifter:

Aarbeger for nordisk Oldkyndighed og Historie. 1924, 192 5. kr
III. Rekke. 14.—15. Bind.
Stavanger Museums Aarshefte for 1921—24. TR
Leuvensche Bijdragen. ”Tijdschrift voor modérne Philologie.
XVIII:e Jaarg. Afl. 1. Bijblad: 1926.
Budkavlen. Meddelanden utg. av Brages sektion för folk ;
livsforskning genom K. R. V. Wikman. 1926. Årg. VID i
Edda. Nordisk Tidsskrift forLitteraturforskning. Aarg. 12
Bind 24, H. 4, 1925. Aarg. 13, Bind 25, H. 2, Bind 26; SE 30
1926. På > SG
Fornvännen. 1925. H. 3—4. "1926. H. 1, 200000 |
The American Journal of Philology. Vol. AT: 1, 2. 1926, ;å
The Journal of English and Germanic Philology. Vol: 25,
No. 1—3. 1926.
Language. Journal of the Linguistic Society of Amorien.
Vol. 2: Nr 1, 2. 1926. NS
Neuphilologische Mitteilungen 1926: Nr 1—6.
Germanisch-Romanische Monatsschrift. Jahrg. 14: H H. 110.
ph |

or

1926.

SAC (ELAN
EA NN Ra
JA .

i ed Namn: och Bygd. Arg. 14: H. 1—2. 1926.

Modern Philology. Vol. 23: Nr 3—4, Vol. 24: Nr 1. 1926.
— Philological Quarterly. Vol. 5: Nr 2—3. 1926.
Danske Studier 1926: H. 1—2.

— Nysvenska Studier. Arg. 6: H. 1—2. 1926.

— Zeitschrift fär deutsches Altertum und deutsche Litteratur.
FeBd 63: H. 1—3. 1926.

Zeitschrift för vergleichende Sprachforschung. Bd 54: H.
-1—2. 1926. Zz

oo oo K. Vitterhets Historie och Antikvitetsakademiens Årsbok
926.
ANN > The Borgarthing Law of the Codex Tunsbergensis. C. R.
1642, 4:90. Diplomatic Edition, with an Introduction by George
T. Flom. (The Univ. of Illinois Studies in Language and Li-
— terature. Vol. 10: No. 4. 1925) — Brate, Erik, Svenska
— runristare. (Sthm 1925. K. Vitterhets Historie och Antikvi-
tetsakademiens Handlingar D. 33: H. 3.) — Festskrift tillägnad
Theodor Hjelmqvist på 60-årsdagen den 11 april 1926. (Lund
1926.) — Heinertz, N. Otto, Till den metallurgiska ter-
— Mminologien. (Stbm 1926.) — Helgason, Jon, Hvad Koben-
havns Universitet har betydet for Island. (Kbhyn 1926. Dansk-
— oIslandsk Samfunds Smaaskrifter. Nr 15—16.) — Hempel,
— Heinrich, Nibelungenstudien. I. Nibelungenlied, Thidrikssaga
und Balladen. (Heidelberg 1926. Germ. Bibliothek. II. Abt.)
oo Holberg, Ludwig, De Politsehe Kannengehter, hrsg. von
LEG, Borchling. (Norden und Leipzig 1924.) — Jöhannesson,
oo Alexander, Hugur og tunga. (Reykjavik 1926.) — Kalkar,
— Otto, Ordbog til det zeldre danske Sprog (1300—1700). Kilde-
—— Fortegnelse og Forkortelses-Liste til 1.—5. Bind. (Kbhyn 1925.)
oo oo— Kock, Axel, Om språkets förändring. Tredje uppl. (Göte-
Z borg 1926.) — Kock, Ernst A., Annotationes norroen&, Anteck-
ningar till Edda och skaldediktning. Sjunde delen. (Lund 1926.)
oc Krause, Wolfgang, Die Frau in der Sprache der altisländi-
oo oschen Familiengeschichten. Ergänzungsheft zur Zeitschrift fär
-— Vergleichende Sprachforschung. Nr 4. (Göttingen 1926.) — Larsen,
oAmund B., Sognemålene. (Oslo 1926.) — Larsson, Hans,
Litteraturiutryck. (Sthm 1926.) — Moe, Moltke, Samlede Skrif-
ter utgitt ved Knut Liestol. Vol. II. (Oslo 1926.) — Månsson,
Johan, Een siö-book, som innehåller om siöfarten i Östersiön.
Med efterskrift, anmärkningar och register av Herman Richter.
H. 2. (Lund 1926.) — Meddelelser fra Norsk Forening for Sprog-
videnskap. Bind. 1. H. 1. (Oslo 1925.) — Nordberg, Stig
Olsson, Fornsvenskan i våra latinska originaldiplom före 1300.
oo oo Akad. avbandl. (Uppsala 1926.) — Ohrt, F., The Spark in
oo othe Water. (Helsinki 1926. FF Communications N:o 65.) —
— Ordbog over det danske Sprog. Ottende Bind. Herre—Hoveevl.
(Kbhyvn 1926.) — Pipping, Rolf, Kommentar till Erikskrönikan.
(Helsingfors 1926. Skrifter utg. av Sv. litt.-sällskapeti Finland. 187.)
— Schätte, Gudmund, Vor Folkegruppe Gottjod. De Gotiske,
Tyske, Nederlandske, Angelsaxiske, Frisiske og Nordiske Stam-
mer i etnologisk Fremstilling. Bind 1. (Kbhvyn 1926.) — Seip,
Didrik Arup, Svensk-norsk Ordliste. (Oslo 1926.) — Selmer,
Ernst W., Uber den Gebrauch des bestimmten Artikels im Nord-

Ni

vÅ
|
'€
,

AR
Digitized by Google

37 ANTENN FN
. VI ån

friesischen. (Oslo 1926.) — Simrock, Karl, Dio Bar, öber

tragen. Herausgeg. von G. Neckel. (Berlin 1926.) — SS
av Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteb
Högskola. IV. (Göteborg 1926.) — Sköld, de RA

rukta, its place in old Indian literature, its etymologies. (Skri has
utg. av K. Hum. Vet.-samf. i Lund, 1926)... — Sommerfelt,
A]f, Un cas de mélange de grammaires. (Oslo 1926. Avh. utg. Ar
Det norske Vidensk.-Akad. i Oslo.) — Sylwan, Otto, Den svenska =
versen från 1600-talets början. En litteraturhistorisk översikt. 15275
(Göteborg 1925. Göteborgs Högskolas sersskrift. Extraband 1.)
— Söderwall, K. F., Ordbok öfver svenska medeltids-språket.
Supplement. H. 1. Efter förf:s död till trycket befordradt af
Emil Olson. Agge 1925— 26. Samlingar utg. af Sv. Fornskrift-
Sällskapet. 162.) — Wessman, V. E. V., Samling av ord ke
ur SER folkmål. Tillägg till H. Vendells Ordbok över de —
östsvenska dialekterna. H. 2. (Helsingfors 1926. "Skrifter utg.
av Sv. litteratursällskapet i Finland. 178:2.) NV

Bei C. W. E. Gleerup (Lund) und Otto Harrassofvitz (Löipzig)
ist erschienen:

Umlaut und Brechung
im Altsehwediscechen
Eine Ubersicht

von

Axel Kock

(Lunds URINEN fa Årsskrift. N. F. Avd. 1. Bd 12. Nr AE
V + 391 S. 80. Kr. 7: 50.

Altnordischer u-Umlaut in Ableitungs- und
. Beugungsendungen

von

Axel Kock

(Lunds Universitets Årsskrift. N. F. Avd. 1. Bd 14. Nr 28.)
II + : 00.

hi

530 8. 8:0. Kr. 1: 00

I'rån CO. W. K. Gleerup i Lund och Otto Harrassowitz i Bele
kan genom hvarje bokhandel rekvireras:

KOCK, AXEL, Svensk ljudhistoria. Första delen, häftet 13
Sid. 1—336, 8:0o. Pris 2 kr. 75 öre. Första delen, häftet 2.
Sid. 337—504, 8:o. Pris 1 kr. 50 öre. — Hela bandet SH
guldmark 5: 00. AE

— Svensk ljudhistoria. Andra delen. n örra häften Sid. ee
—9240. Pris 2 kr. 50 öre. Andra delen. Senare hälften.
Sid. 241—420. Pris 2 kr. — Hela bandet guldmark 5:00.

— Svensk ljudhistoria. Tredje delen. Sid. ETS "Pris
2 kr. 75 öre. — Guldmark 3:25.

— Svensk ljudhistoria. Fjärde delen. Förra hälften. Sid. 1
—272. Pris 4 kr. 75 öre. Fjärde delen. Senare hälften. Sid.
273—489. Pris 4 kr. — Hela bandet guldmark. 9:50.

— Svensk ljudhistoria. Femte delen. Förra hälften. Sid. RN
234. Pris 4 kr. 50 öre. — Guldmark 5: 00. Sä Ne bt 4

Lund 1926, Håkan Ohlssons boktryckeri. VE AA NE
l ; sÅ

bigitized oy! ge 00 ogle. SA Så 2

Id FP KP

LR
Arendt

va 4 . if rus d KR
t A 4 d
gr - r , py , 1. Sy hi 4 f
- - bo Vv . ” d 4 fe f LÅ 4 d ve - FER

: r , UNI
- . LES ' - SN oj
s r ( . - . $
Er 2) SA SPION Arg Tr slav
.
- k Kn p
- -
, i a ” -” .
n" i 3 + j per
i -
- - p ) .
i 4 & RM |
- < , ö -
. F ” "3
o RTV dT "”
b ka (3
NN VAR f. , é
dh p
I -” . -
i g s d dd
” | . [ . - Vv
'
& '
| -
Å
—-- i 1 2 AR
; -. 1 Å + $
4 Årg . « '
- )
- (
+”
' ; I
-—- i
r a d
4 t
[å ) 6
i
| i
. Å :
d -
f j É |
t
1 i ,
é
Ö = a 7
LT , ; 4
|
b '
så | ;
- ' I
LÄ
RA
| väva
. f 4 ,
- hd é |
|
j i | JY Y i
Å s
4 | i SN
4 4
- -.
z | å
| ”
(a
: .
i |
| - A
, |
6 i
; |
- F i
, LJ
0 -
LÅ [J - . ;
"ww o
”
,
;
- $ ä
| ch | b j
d ;
, ris
4
:
. .
Y
vv
Så N vt >
' v '
< f ,
t
,'.
I | FIT |
| KIR f j VN 3
ra ” é t F .
-
i Vi TENS Å
'
i nt - A
” RE . - >
då g d
-
) ve re å ,
- y | . |
Få ve 4 5;
få (RK på Å
-. » «
LÅ v '
& LJ ”
- g d 4
ÅA” nå , Än i |
| Å | / i 1
. - ,
! 4 9 .
H
-
' Å f
4. )
'
v '
2” J ;
- vi LL Dy v ;
[å dr i
I e Röd 7 - 4
- Yr 4 |
k ,) /
, d 7
nå '
VN . ]
- | FR N ' '
: - . NH ?
4 4 ;
yr: fa d j
Ng 4
4
NS OJ dä
ö - då jä» ',
u q
Jå ' 5 :
> '
. '
4 3 v s
4 R -
4 Å b dä 4 Å v
- ' - g 4 .
- '
i
LI
. I
i

Sr N a 1
I j i il FF
Jem Digitized by N
. i i i u - . "7
FL A os LI”

SR 1 VAL + Ne - q ' . - J mise

|
|